Efter valrysaren: ”Hoppas på ett utnötningskrig”

Klockan är kvart över två och vi är i riksdagen. Tjena! Tjena! Hasse Rosén sitter väldigt tillbakalutad på en stol och Thomas Ramberg har ställt sig upp. Ja, det är attackposition nu inför regeringsbildningen.

Ja, exakt. Asocialt dominansbeteende kallas det också. Verkligen. Jag har ändå inget stort skägg. Det verkar nu som att Magdalena Andersson vinner makten med minsta möjliga marginal.

Men kommer S-ledaren kunna lösa alla röda linjer och bilda en regering? Om det ska vi prata idag i Älskade politik. Jag, som heter Evelyn Jones och den stående Thomas Ramberg.

Ja, men jag kan sätta mig när som helst. Nej, du får stå och ha tröse. Ja, jag halvligger ju nästan i den här stolen. Ja, det gör du verkligen. Är du trött eller?

Ja, det får jag väl erkänna. Jag väljer tröttheten. Hur var natten? Nej, men det var ju ohyggligt spännande verkligen, och det får man säga. Jag säger som Rolf Wiksten, den var underbar.

Ja, den var ju underbar. Vi fick ju podda av allting ganska sent där. Men nu är det en ny dag och nya möjligheter. Och kan vi inte bara börja med att recappa? När vi spelade in där vid halv två-tiden i natt så ledde då oppositionen med ett mandat.

Men ganska kort därefter så skiftade det till, eller skiftade gjorde det inte, men det ökade ledningen till tre mandat. Och vi kan dementera att det berodde på att vi hade spelat in den här podden. Nej, det tror jag inte att det gjorde.

Men det låter ju liksom, alltså ett till tre. Men det är inte en så stor skillnad va? Det räcker med att det hoppar över så blir det en skillnad på tre istället för på ett.

Ja, men det man kan fastställa är väl att ledningen ändå ser mer stabil ut nu än vad den gjorde under valnatten. Ja, det är ju märkligt det här att det blir så otroligt jämnt. Det var det ju även förra gången.

Och jag tänker att det blir så. Nu testar jag en lös tanke här. Man skulle kunna se det som att partierna har på något sätt lagt över ansvaret för regeringsbildningen på väljarna.

Att man blåser upp den här idén om att det är jätteviktigt att det finns alternativ. Och eftersom omröstningsproceduren ser ut som den gör i riksdagen när en statsminister ska tillsättas och en budget ska röstas igenom, så handlar det ju om att det måste finnas en majoritet. Och det där har man gjort till en helt avgörande fråga.

Och då blir det så att man marknadsför det här som den helt avgörande frågan i valet. Och det tror jag leder till att det blir väldigt mycket vi och dem. Antingen är man med oss eller så är man mot oss.

Men ett alternativt sätt att tänka är ju att man röstar på partier och sen är det politikernas ansvar att lösa det där. Okej, det här är en bredd av åsikter i väljarkåren och nu får vi se hur vi ska få ihop det här. Nu ska man kunna säga att tack vare alla de här snåriga röda linjerna så har vi nästan på ett inverterat sätt uppnått den positionen att partier har gått till val och nu måste lösa det här.

Åtminstone är det ju så på oppositionssidan. Men om man får tro Kristerssons strategi nu efter det troliga valnederlaget så är det ju likadant där att han tänker sig att försöka göra något med partierna istället för med blocken. Men tänk bara när ni pratar med folk om politik.

Det är ju inte så där ute att det finns två sorter som människor där ute. De ena tycker på det ena sättet och de andra tycker på det andra sättet. Så ser inte verkligheten ut.

Men det finns miljoner människor. Ja, tio typ. Nej, men så tänker jag. Det är ju en logik som uppstår med blockpolitik att det blir jämnt. Det är ju därför det här underliga händer att när Socialdemokraterna till exempel lyckas flytta ett borgerligt parti över på sin sida då tenderar blockgränsen att flytta så att den ändå är där 50% är mellan de blocken.

Så att det är en fåfäng verksamhet att försöka splittra motståndarens block. Det går alltid över. Det är ju lite av en mellandag den här måndagen då eftersom valresultatet har varit så väldigt, väldigt oklart so far.

Men det vi i alla fall vet är ju att Socialdemokraternas toppskikt har träffats eller träffats på Sveavägen 68. Mikael Damberg då som är deras finansministerkandidat får man väl ännu mer säga nu kanske. Han sa så här när han gick in på Sveavägen.

Nu väntar vi in valresultatet. Vi kommenterar inte sådana diskussioner i media. Nu blir det onsdagsräkningen som blir viktig för oss för att få det slutgiltiga resultatet.

Men står sig det här resultatet då får Ulf Kristersson och tidigare regeringen avgå. De får avgå. Det betyder ju att om det står sig så kommer ju senast när riksdagen åter samlas så kommer ju den talman som Socialdemokraterna antagligen lanserar istället för Norlén se till att det blir en obligatorisk statsministeromröstning så snabbt som möjligt för det säger konstitutionen att man ska ha.

Och då prövas ju Kristersson och faller för då kommer ju de oppositionspartierna att rösta nej till honom. Och då uppstår den här situationen om man nu inte redan på rapid tempo och lite oväntat för de flesta kommentatorer skulle ha bildat en rödgrön regering redan före slutet på den här månaden. Så uppstår den situation att regeringsbildningsprocessen kommer igång då med Kristersson som en expeditionsstatsminister som bara ska sköta regeringens uppgifter utan att ta några egna politiska initiativ eller lägga några politiska förslag.

Vet vi någonting hittills efter valet om hur de rödgröna tänker idag? Du har ju pratat runt lite i olika partier, Hasse. Ja, bilden är ju att alla sitter still nu för man vill inte agera innan de här onsdagsrösterna är räknade.

I praktiken verkar det ju klart, men det är väl någon slags respekt för det demokratiska maskineriet. Och då pågår ju samtidigt spinn från olika håll. Vänsterpartister vill ju sprida bilden av att det enda problemet vi har på vår sida av politiken är Centerpartiet som inte förstår att de får välja.

Det finns två alternativ och nu måste de välja, det är tidiga eller de rödgröna. Medan Centerpartisterna klamrar sig fast vid uppfattningen att man vet inte vad som händer när förhandlingar kommer igång och när det blir tryck i processen och extra val hotar så att vi ser absolut möjligheter för någon slags mittenalternativ. Och det Centerpartisterna tycker att de har gjort ett bra val och de tycker att de har varit tydliga med att de står för ett mittenalternativ.

Så de håller fast vid den uppfattningen. Det är även centern som har intresse av att det här tar tid för då finns det, precis som för Kristersson, ett hopp att något parti på något sätt skulle ändra sig och vilja ingå i något annat än vad det ser ut som nu. Genom att det blir ett utmötningskrig med olika statsministeromröstningar och förhandlingar och sånt där som då skulle tvinga fram en förändring i något parti.

Tänket är ju ofta då som det var 2018. Men vi är ju inte i det utgångsläget för då handlade ju hela regeringsbildningsprocessen om att få centern att byta sida. Nu tycks ju Kristersson hoppas att center ska byta tillbaka i det här valet.

Men det verkar relativt osannolikt med tanke på det budskap de har haft de senaste åtta åren. Man kan ju säga att det är som Thomas säger att det var en oerhört smärtsam process då 2018 för Centerpartiet och de krävde ju väldigt bra betalt för att göra det där sidbytet. Men nu är det som att de måste göra ett sidbyte igen då eftersom Vänsterpartiet har ju ändrat inställning sedan dess.

Då gav ju Vänsterpartiet med sig och fanns i den här så kallade förnedringsklausulen som sa att V ska inte ha något inflytande. Och Jonas Sjöstedt hävdade ju sedan att det fanns ett papper vi aldrig fick se där Löfven hade lovat honom saker och så där. Men nu har ju de ändrat inställning.

Norsi Dagostar har ju en mycket mer stridslysten inställning och kräver det som egentligen alla partier kräver, nämligen att ska man stötta en statsminister då ska man vara med och regera. Så Det borde bli en regering som Ulf Kristersson leder bestående av Moderaterna. Man har kontrasterat detta i tron att, och säkert mätt på olika sätt, att det är någonting som kan locka mittenväljare och så vidare.

Men man har ju inte tagit befälet politiskt i oppositionen genom att driva någon sorts offensiv socialdemokratisk politisk linje som liksom har varit det tongivande debatten. Och då kanske man är ännu känsligare för det man inte riktigt har rått på som ju ligger utanför partiets kontroll, alltså hur beter sig Center- och Vänsterpartiet mot varandra. Det har liksom bara blivit ett problem för Magdalena Andersson som hon aldrig har velat prata om.

Och när man väl då går in i den här hårda slutfasen i en valkampanj och dessutom är favorit och den som alla vill skjuta på och har det här formidabla motstånd som det ändå är att ha moderater, liberaler, kristdemokrater och sverigedemokrater emot sig med alla deras uppbackare på olika nivåer i samhället, i näringslivet och i olika lobbyorganisationer. Då stod inte den socialdemokratiska strategin pall. Det är väldigt sorgligt för demokratin.

Vad är det nu? Var ligger det på nu? I natt i alla fall så låg de preliminära siffrorna på 80,4% och då är det jämfört med 84% i förra valet och redan i förra valet hade det sjunkit från valet innan.

Så det är ju ändå en ganska stor nedgång. Verkligen, man fick ju en känsla med alla dessa förhandsröster att det skulle kunna öka. När det var som störst 2017 så var det ju på 90-nivå.

Så det är klart att det är ett väldigt stort tapp om man ser det historiskt. Sverige har ändå liksom berömt sig av att ha ett väldigt högt valdeltagande. Och det gick ju upp en del när Sverigedemokraterna, apropå deras roll i politiken, nu pratar vi återigen bara om Sverigedemokraterna trots att de inte har problemformuleringsprivilegiet längre.

Men när de kom in, då mobiliserade ju de en del folk som inte hade röstat och ökade till en början valdeltagandet från bägge sidorna. Om man nu kan vara på någon sida när man inte röstar. Så det kanske också är ett tecken på att deras magnetism som det här folkliga dragplåstret nu ska vi ge stockholmarna på mopo, att den har avtagit, att valdeltagandet sjunker.

Men är det inte så att det har ökat valdeltagandet i utsatta områden och den typen av förorter? Jo, det finns ju absolut uppgifter om att det har ökat i utsatta områden, men tydligen inte så mycket så att valdeltagandet ökade. Nej.

Jag tänker att vi hoppar över lite till Ulf Kristersson och hans bryderier denna dag. Han kom till sagerska klockan lunchtid på måndagen och berättade att han ska ha ett möte med de andra tidpartierna ikväll. Det har varit planerat sedan innan valet.

Vi ska summera nattens händelser tänkte vi. Prata igenom läget i lugn och ro. Vi tar en sak i taget. Nu tänker vi avvakta det slutliga valresultatet allra först och sen tänker vi ha ett antal samtal.

Så jag tänker ta det ganska lugnt just nu. Han lovade också att han kommer skicka över en bild på vad de äter så att inte journalisterna behöver undra över det. Ja, jag längtar verkligen till att få veta det.

Men vad händer hos Ulf Kristersson? Han verkar ju inte ha gett upp hoppet om att, eller hoppet lever hos Ulf Kristersson verkar det. Ja, det deklarerade han ju på valnatten där att jag tänker inte avgå.

Jag ser fortfarande en möjlighet här. De har börjat använda det här uttrycket att det finns en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Ett uttryck som man inte har hört på ett tag, men det är ju ett gammalt uttryck som bland annat Torbjörn Fälldin, centerpartisten, använde sig av.

Då räknar man med att det ska kunna ta med Sverigedemokraterna så om man borgerledare inte funkar. Nej, och då inkluderar man ju även Centern i detta. Så plötsligt uppstår det då en slags Kristersson-majoritet då, åtminstone retoriskt liksom.

Hur sugen är Centern på att vara med i den Kristersson-majoriteten? Ja, det visar ju bara vilket frukt, vilket tryck det kommer bli på Centerpartiet nu. Från högersidan som Tomas var inne på, näringslivet, och sen från vänstersidan.

Alltså de är ju i kläm här nu alltså. Det är den här, vad heter det, arga jungfrun eller vad heter det på medeltiden? Där man stängde in i en sån här järngrej med piggar.

Så där Elisabeth Hanrik sitter. Så man sen letar tillbaka från 70-talsanekdoter. Jag kan berätta lite mer. Det var redan förra året en allmän rösträtt. Nej, men vad gör Ulf Kristersson nu då?

Alltså har han någon möjlighet att det skulle kunna bli han som står där till slut igen? Nä, men det som skulle kunna hända är att ett första, en första talmans. Att Magdalena Andersson får ett uppdrag att försöka bilda regering.

Med tanke på hur tuffa motsättningar det är på hennes sida så är det mycket möjligt att det inte lyckas vid första försöket. Det gjorde det ju inte när Löfven fick ihop januariavtalet. Det sprack ju en gång.

Så då faller kanske hon i en statsministeromröstning och då är det ju naturligt att bollen går över till Kristersson i sådana fall. Så han skulle ju faktiskt formellt kunna få ett uppdrag. Ja, men okej, försök att bilda en regering då.

Förra gången var det ju två omröstningar där man redan på början förstod att varken Kristersson eller på den tiden då Stefan Löfven hade någon chans att vinna egentligen. Bara för att processen skulle rulla framåt. Men om Magdalena Andersson har problem med Centerpartiets röda linjer mot Vänsterpartiet så har väl Kristersson i allra högsta grad om det här som han nu verkar dryfta ska funka.

Ett stort problem med Centerpartiets röda linjer mot Sverigedemokraterna. Det de hoppas är väl just det här att, ja men titta nu, ska ni verkligen riskera det här med välfärdsbolagen, skolbolagen, karensavdraget, skatterna, alla de här. Skattspolitik.

Skattpolitik, alla de här sakerna där ju de borgerliga har rätt i att Centern är närmare dem. Som handlar om pengar och som är viktiga även för de här lobbyistgrupperna vi pratar om. Man hoppas väl att det på något sätt ska få Centern att acceptera någon form av avtal eller deal eller uppgörelse åt höger hellre än att hamna i ett extraval eller krypa till korset och acceptera en uppgörelse där Vänsterpartiet är inkluderat.

Men med tanke på den kulturella motvilja som Centern har uppvisat mot att ha någonting samarbete överhuvudtaget med Sverigedemokraterna så är det ju ett väldigt stort steg. Centerväljare, det vet vi ju, föredrar ju Socialdemokraterna framför högern. Det ska ju mycket till om Centern ska ta den risken.

Men de har ju bara ganska dåliga alternativ just nu. De satt ju långt inne på Centern att peka ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat. Som sin enda.

Ja, precis, som sin enda statsministerkandidat. Kan det också addera till att det blir svårt att hoppa tillbaka när man ändå har tagit ett ganska smärtsamt beslut om att ditcha Ulf Kristersson? Ja, det tror jag verkligen.

Skräckscenario för Centerpartiet är ju att de till slut blir som Liberalerna. Att det blir det här mittenpartiet som sladdrar fram och tillbaka över någon slags mittlinje som hela tiden flyttar sig dessutom. Och det skulle ju i slutändan kunna leda till samma djupa splittring internt som vi har sett i Liberalerna.

En splittring som de på något mirakulöst sätt överlevde. De är ju lite som en zombie nu. De dog fast de lever ändå. De har ju tre hårda valutten i regeringsfrågan och sannolikt måste de åtminstone bryta mot två av dem.

Alltså, det ena är att inte samarbeta med något som SD är inblandat i. Det andra är att inte stödja en regering där V ingår. Och det tredje är att hellre gå till extraval än att göra något av det här.

Sannolikheten att något parti som nu har kommit ut här på andra sidan har möjligt politiskt inf