740. Michael Lindgren om Flaggan, Grotesco, Ebba och Didrik

Hallå! Simon Järnfors heter jag och snart börjar min podcast Arkivsamtal som klipps av min redaktör Marcus Blomgren. Mycket nöje! Hej och välkomna till Arkivsamtal.

Jag heter Simon Järnfors och mitt emot mig sitter Micke Lindgren. Går du oftast nu under namnet Micke Lindgren eller Mikael Lindgren? Formellt i sådana här porr och i skrift så använder jag mig Mikael för att det är som en liten hyllning till min mamma som dog.

Då tänkte jag, då kan jag väl börja använda det hela namnet. Hon gav mig. Ja, jag heter Mikael i mellannamn. Tyvärr stavas på samma sätt som Michael Jackson. Ja, det stämmer.

Då har vi alla tre det namnet. Mysigt. Men ja, du är debutant i den här podden. Du är skådespelare och regissör primärt, kanske. Ja, tv-producent har jag väl ändå hållit på med så pass mycket så att det måste kvala in där.

Och du är aktuell med långfilmen Flaggan. Ja! Den går på bio! Den går på bio, ja. Trea på biotoppen just nu. Det är coolt. Det är jävligt coolt, den största svenska filmen just nu idag, va?

Ja, det är det. Bakom X-Sean och Spiderman-farrat. Exakt. Nej, jag hoppas ju på att vi ska peta ner Spiderman. Det vore efterfrågat. Vi får se efter Arkivsamtal-effekten så kanske det...

Hoppas. Jag håller tummarna för Arkivsamtal-effekten. Jag och Anton Magnusson drar ut på en höstvända-var-turné-fästar. Den 24 september så kommer vi till Västerås och den 25 september så kommer vi till Karlstad.

Sen blir det gig lite överallt i Sverige, bland annat Ängelholm. Jag har gig i Stockholm och Malmö och på alla möjliga ställen. Ni kan gå in på gardenfors.com och kolla där.

Alla mina gigg och där finns även länkar till långfilmen Serietecknaren som ni kan se på SF Anytime online. Och ni kan även köpa den på Blu-ray och VHS. Men när du steg innanför dörren så antydde du att du var sugen på en specifik dryck.

Vilket för oss in på det omåttligt populära inslaget Välj drycken. Jag tror vi börjar med det fasta inslaget. Välj drycken! Och här kommer alternativen. Ramlösa, Chardonnay, Heineken 3,5, Mojito på burk, Drinken Hawaii Gay Club, Dry Martini, Sprit i regnbågens alla färger, kaffe, det vill säga pulverkaffe utan mjölk, häxblandningen, det vill säga alla drycker som fanns i min kyl innan ni genomgick en så kallad corporate rebranding, och för tråkmonstersonisägare, vatten, det vill säga vanligt vatten utan bubblor.

Oh, nej, alltså jag frågade dig om kaffe när jag kom och då blev det väl en pulverkaffe vilket lät fräsande. Men nu när jag har hela menyn så vill jag nog ändra mig och ta någonting alkoholhaltigt. Okej, vad av allt här alkoholhaltigt?

Det var ju jättemycket att välja på. Ja, och om du öppnar underkategorin sprit så finns det det mesta man skulle kunna önska sig. Ja, men kan inte du bara göra någonting som du tycker passar mig?

Du får bara utgå från dina fördomar, men inte i jätteäcklig häxa, det vill jag inte ha. Ta något. Men det ska vara alkoholhaltigt. Ja, men lite lag så att jag behöver en liten energiknäpp.

Det var det jag tänkte av kaffe, men man kan ju få det av alkohol också. Okej, men då kommer jag tillbaks med en alkoholhaltig överraskning till dig. Vill du ha att jag gör kaffe också?

Jag gör en kaffedrink liksom. Ja, men liksom behöver du nikotinet? En Irish. Det orkar jag inte ha. Jag har trott att till och med ett ägggalliano är Irish Coffee.

Ja, det ska det vara egentligen, men bara pulverkaffe och whiskey skulle funka också. Alltså kaffekask. Kaffekask? Ja, men det kan jag absolut bjuda på. Ja, då tar vi det.

En kaffekask. Är det ofta whiskeykask? Kan det med rena stryk? Det kan vara renat också, det kan väl vara lite vad man vill ha. Jag hoppas ni kommer med whiskey.

Whiskey är godare. Men jag tar ramlösa. Jag har inte riktigt samma behov av alkohol som du kanske är idag. Nej, jag behöver något. Du har antytt att du har haft en kör idag.

Ja, det vore skönt med en liten tuting. Men då är vi strax tillbaks med dryckerna kända från det omåttligt populära inslaget Välj drycken. Häng med! Arkivsamtal.

Då var vi tillbaks med dryckerna kända från det omåttligt populära inslaget Välj drycken. Och jag sitter med ett glas ramlösa och du har fått... Gör din egen whiskeykaffe.

Ja. Jag har ställt fram en flaska Nikka Dis med en japansk whiskey. Så du kan själv bestämma hur stark du vill ha den. Du kan även hälla på kaffe om du känner att det behövs.

Jag håller tummarna för att det är Arkivsamtal-effekten. Jag och Anton Magnusson drar ut på en höstvändarvarturné-fästar. Den 24 september så kommer vi till Västerås och den 25 september så kommer vi till Karlstad.

Sen blir det gig lite överallt i Sverige, bland annat i Ängelholm. Jag har gig i Stockholm och Malmö och på alla möjliga ställen. Ni kan gå in på gardenfors.com och kolla där.

Alla mina gigg och där finns även länkar till långfilmen Serietecknaren som ni kan se på SF Anytime online. Och ni kan även köpa den på Blu-ray och VHS. Men när du steg innanför dörren så antydde du att du var sugen på en specifik dryck.

Vilket för oss in på det omåttligt populära inslaget Välj drycken. Jag tror vi börjar med det fasta inslaget. Välj drycken! Här kommer alternativen. Ramlösa, Chardonnay, Heineken 3,5, Mojito på burk, drinken Hawaii Gay Club, Dry Martini, sprit i regnbågens alla färger, kaffe, det vill säga pulverkaffe utan mjölk, häxblandningen, det vill säga alla drycker som fanns i min kyl innan ni genomgick en så kallad corporate rebranding, och för tråkmonsteroniserare, vatten, det vill säga vanligt vatten utan bubblor.

Nej, alltså jag frågade ju dig om kaffe när jag kom. Och då blev det väl en pulverkaffe vilket lät frästande. Men nu när jag har hela menyn så vill jag nog ändra mig och ta någonting alkoholhaltigt.

Okej, vad av allt här alkoholhaltigt? Det var ju jättemycket att välja på. Ja, och om du öppnar underkategorin sprit så finns det det mesta man skulle kunna önska sig.

Ja, men kan du inte bara göra någonting som du tycker passar mig? Du får bara utgå från dina fördomar, men inte som jätteäcklig häxa, det vill jag inte ha. Ta något.

Men det ska vara alkoholhaltigt. Ja, men lite lag så att jag behöver en liten energiknäpp. Det var det jag tänkte av kaffe, men man kan ju få det av alkohol också.

Okej, men då kommer jag tillbaks med en alkoholhaltig överraskning till dig. Vill du ha att jag gör kaffe också? Jo, en kaffedrink liksom. Men liksom behöver du nikotinet?

En Irish. Det orkar jag inte ha. Jag har trott att till och med ett äggalliano är Irish Coffee. Ja, det skulle ju vara egentligen, men bara pulverkaffe och whiskey skulle funka också.

Alltså kaffekask. Men det kan jag absolut bjuda på. Ja, då tar vi det. En kaffekask. Är det ofta whiskeykask? Kan det med renastill? Det kan vara renat också, det kan väl vara lite vad man vill ha.

Nej, jag kanske, ja men det gör jag nog. Jag börjar bara med en liten skvätt. Så får vi se. Så kommer det bli mer och mer. Ju mer pressad du blir. Ration, kaffe, whiskey kommer förändras.

Man ställer jobbiga frågor så ser man hur du bara fyller på med kaffe. Ja, men kul att det verkar gå bra för filmen då, på att trea på biotoppen. Ja, jo men det verkar bra.

Det är ju roligt om det går bra för flaggan, men överhuvudtaget kul om det går bra för en svensk film på bio, tycker jag. Mm, du tänker på alla? Nej, jag tänker nog mest på mig själv, men också bara på hela svenska filmbrans liksom snygg, men inte så snygg så att man blir tråkig.

Förstår du vad jag menar? Alltså att man har något som är lite knasigt, ändå lite knasigt, liksom. Ja, jag tyckte i båda de två är traditionellt snygga. Ja, de är det, men de är inte...

Jo, jag vet, men nu är vi inne på nyansen. De är ju snygga, inget snack om att de är skitsnygga. Men Noel har något, en väldigt subtil, den tänker man knappt på, men väldigt subtilt i skelning.

Men sen har han också något i sitt smile och hela sitt face som är lite sådär... Det är en viss typ om man jämför med Hollywood, så är det såhär... Ja, men folk som kan göra det där lite dufsiga, alltså Nicolas Cage, eller Matthew McConaughey tycker jag också har det där.

Man är ändå kan, man är skitsnygg, men man kan också vara tramsig. Det är många som man kanske tänker inte skulle... Jag skulle ju inte... Jag har ju mycket svårare att se Alexander Skarsgård i en sån roll.

Ja, men det kanske är mer att han inte har funny bones på samma sätt. Nej, det är väl det, funny bones, men också funny face, alltså facial expressions. Jag tyckte inte att han funkade så bra i hundtricket The Movie.

Nej, men jag tycker att det är... Att kunna spela det här lite nässamt, överskrivade som det ändå är, är ju en speciell begåvning. Jag funderar på om vi ska ta lite bakgrund från dig också.

Jag har ju liksom tagit dig som barn. Vi är väl ungefär lika gamla? Född 1978. Jag är också född 1978. Jag såg dig i Ebba och Didrik, som jag fortfarande gillar väldigt mycket.

Jag har sett om den i vuxen ålder. För du var ju skådis där. Jag var ju barnskådis när jag var tio år. Då spelade den onda. Ebba hade ju två pojkar hemma, den goda och den onda.

Den goda spelades av Malik Bendjelloul, som sen blev kulturjournalist och dokumentärfilmare och gjorde den här Searching for Sugarman. Just det. Och sen tragiskt tog sitt liv.

Ja, men han spelade den goda, som Ebba hade en koja med i skogen. Jag spelade den onda, som var en gammal, som pojke som hette Morten, som bodde i ett stort hus fyllt av leksaker, men ingen kärlek. Jag tycker att det är en väldigt bra tv-serie.

Du har i tidigare intervjuer sagt att du mådde rätt dåligt av den inspelningen. Ja, över tid. Jag mådde inte så jättedåligt under själva inspelningen. Jag tror att jag som, men det är bara att tänka sig själv.

Nu har jag en dotter som är tretton. Hur gammal var du när du spelade? Tio. Man är rätt liten alltså. Man går i trean liksom. Man är ju verkligen ett barn fortfarande.

Jag tror att det var en rätt skumt att vara barnskådis. Det tror jag att många barnskådisar tycker. Hur många av dem som ballar ur? Många ballar ur för det är en jävligt skruvad upp grej att vara med om som barn.

Jag tror kanske ännu mer på den tiden, för jag tror att det är lite bättre kontroll på det nu. Men jag brukar säga att det är den enda formen av typ lagligt barnarbete som vi har utom att sälja jultidningar. Ja, majblomma och jultidningar.

Det är lite konstigt. Ja, det är lite konstigt. Och det tror jag är för att det då anses vara glamouröst och lite häftigt och läckert. Och då ska man på något sätt som barn bara vara tacksam, vilket man också fick känslan av.

Men du ska ju fortfarande jobba hela arbetsdagar framför ett team bestående av kanske 40 professionella vuxna som du inte känner. Så det är en ganska skum situation om man vill vara duktig och man vill liksom... Det är ganska ansträngande.

Man ska plugga in manuset och sådär. Det här är ju på en tid när man liksom gnäller på läxor. Men nu ska du plötsligt göra det här på riktigt och det kostar jättemycket pengar och det är en ganska stor press.

Så bara det är ju konstigt. Men sen var det ju så att eftersom jag skulle spela då ond så var ju regissören på något sätt tvungen att få mig att agera ond. Och då använder han sig, det här är ju något som jag liksom analyserat senare i livet och försökt förstå.

I terapi då eller? Ja, i terapi men också tänkt mycket på själv under tonåren när jag växte upp efter det här. Då tänkte jag nog inte så mycket på det, det var så mycket annat som hände.

Man kom in i puberteten, det var saker och ting man skulle göra i gymnasium och fan. Men sen när jag var ganska, jag hade ändå väldigt tydlig känsla av att jag inte ville hålla på med skådespeleri. Det var någonting som gav mig avsmak.

Så jag distanserade mig från det och sökte inga sådana utbildningar efter gymnasiet eller så. Men däremot så höll jag ändå på vid sidan av med mitt kompisgäng. För vi var ju några grabbar från Linköping som hade liksom en liten teatergrupp.

Och sen var vi stora, alla var groteskor-gänget. Det var delar av det som sen blev groteskor-gänget. Och sen kom hem malin och andra till. Men så den liksom lekverksamheten, teaterverksamheten hade jag kvar.

Så jag hade ändå kvar teatern i mitt liv liksom. Men jag hade ingen ambition om att bli professionell skådespelare. Men sen när jag i vuxen ålder började ändå, för jag gled tillbaka till det och började ändå jobba med det.

Det blev så. Och började tänka på regi själv. Då analyserade jag mycket också bakåt mina upplevelser och kom fram till att Alltså det som då den regissören här på Didrik-regissören gjorde var Ett så chillt hette han va?

Ja, han var ju själv lärjunge till Bergman. Nu behöver vi inte prata om Peter, men däremot så undviker han mig tror jag. Jag har sett honom på andra sidan gatan, eller när han har bytt sidor på gatan till och med.

Hur gammal är han nu? Han måste ju vara... Runt 80? Ja, snart i alla fall. Tror han undviker dig för att du har pratat om honom? Kanske, jag tror kanske också att han vet att han agerade självsvådligt i sin barnregi.

Självsvådligt? Ja, men alltså, vad ska man säga? Självsvådligt kanske är fel ord. Att han agerade, att han använder det som jag... Min rubrik på den metoden som regi är, jag kallar det för negativ manipulation eller Svart magi kan man ju också säga.

Det vill säga, man får folk att må dåligt för att filma det. Så man manipulerar fram oro eller ilska eller sorg. Alltså man pressar en skådespelare till att faktiskt må dåligt på riktigt.

Och sen rullar man kameran. Jag tänker på Bo Widerberg, som är idag pappa till Johan Widerberg som spelar Didrik i samma tv-serie. Det finns ett rykte om att han nöp ett barn under en filminspelning för att barnet skulle börja gråta.

Ja, det är väl det mest primitiva sättet att göra det där. Bergman var ju också känd för att göra sådär. Men alltså även fysiskt våld då? Nej, Bergman var ju känd för psykiskt våld mot vuxna.

Och det har ju flera vittnat om. Men frågan är om det var för att de skulle gråta på film, eller om han bara var mer än ganska obehaglig person som fick folk att må psykiskt dåligt. Jag tror att det var både och.

Jag tror att han använde det som metod. Och Peter var ju hans lärjunge. Peter gick ju Bergmans fotspår och var hans regiassistent tror jag under Fanny och Alexander.

Så jag tror att det finns en linje där i metodik. Men han var ju inte fysiskt våldsam mot mig, men däremot så var han särskilt under en nyckelscen där jag skulle få ett psykopatiskt utbrott mot Ebba. Som gör att hon får lämna rummet.

Exakt. Han släcker ner och det blir skräckiskt som fan. Och han börjar skrika åt den och så där. Väldigt manipulativ. Det är ju såklart en scen som har funnits i manus redan från början.

Så det vet ju Peter när han castar mig att jag kommer ta den här pojken fram till den punkten. Det är ju överlagt så att säga. Och han måste ju ha planerat hur han ska göra det.

Och just av den enskilda inspelningsdagen vet jag att jag kom hem och var jäv Jag tror att det kan vara jobbigt även och konstigt. Jag tror att det sätter skruvar på hjärnan hos vem som helst, även om det händer när man är 15 eller 25. Men för en 11-12-åring, jag är som för pubertal, jag kan inte överhuvudtaget, jag vet inte vad jag ska göra med den.

Det är bara konstigt. Det gjorde mig bara, och mina föräldrar var dumma nog att låta mig ta del av det där ganska osfiltrerat av SVT också. Det var så här, okej nu öppnar jag ett parfymerat brev från Umeå från någon jävla tjej som frågar chans på distans liksom.

Vad ska jag göra med det som 12-åring? Det var inte så att det var en drömfis. Det var fortfarande rädd för tjejbaciller. Ja, fortfarande rädd för tjejbaciller. Och det det gjorde var att jag fortsatte vara rädd för tjejbaciller mycket längre i tonåren.

Det blev liksom en motsatt effekt. Så det blev mest att jag tyckte det var lite märkligt med hela grejen. För att man också blir osäker på, det är ju baksidan då, att vara kändis har ju många fördelar.

Men en baksida är att det också blir konstigt när du undrar om någon tycker om dig för att du är på tv eller för att du är du. Och det som ung, som pojke och som ung kille så var det där ganska skumt. Men absolut, sen får man ju också jättemycket uppmärksamhet och bekräftelse på ett sätt som kanske inte är helt hälsosamt.

Men min reaktion blev ju, jag stängde ju liksom ner det. Jag sökte ju inte det. Jag fick någon liten allergisk, jag fick en motreaktion och det är ju också många som får.

Jag tror att det är faktiskt ingen förutom Johan Widenberg och jag som var med i Ebba och Didrik från början. Som har fortsatt skådespela. Nej, det är ju konstigt.

Det var ju flera, vad heter han, Benji Jool, han har fortsatt regissera. Ja, han kom ändå in i den världen. Han var ju också på något vis släkt tror jag, med regissören när man var.

Men hur kom du in i den här tv-serien från början? Det var ju bara en annons i tidningen som min farsa såg. Och jag tror att det var min farsa som tyckte att det var kul.

Men du spelade inte teater som barn? Nej, det var bara en annons. SVT söker pojkar i den här åldern. Och han tyckte väl att det var häftigt att han hade en sån dröm som han inte hade förverkligat.

Vilken bransch var dina föräldrar i? De var i textilbranschen när jag var liten. Mamma var kläddesigner och pappa var hennes producent kan man väl säga. De gjorde kläder tillsammans.

Vilket klädmärke? De hade ett eget märke på 80-90-talet så de märkena finns ju inte längre. Men de hette Big Ski på 80-talet och sen Big C. Det var lite exklusiva fritidskläder.

Så de försökte vara affärsmän tror jag. Och producera kläder med mamma som designer. Men det var egentligen hon som var den mer begåvade av dem. Han var en mycket sämre affärsman än vad hon var designer.

Men det var roligt för att han var egentligen ingen affärsmans-typ. Han var liksom en hantverkartyp. Men han försökte vara affärsman för att tävla med sina rikare kompisar.

Det gick inget bra. Men sen tog du en paus efter Ebba och Didrik. Fick du mycket erbjudan om nya roller efter det? Nej, inte i tonåren. Då hände ingenting. Det kanske kom någonting, men jag tror jag höll mig ifrån det.

Jag hade någon sorts undermedveten vilja mot det ganska länge. Och sen i vuxen ålder när jag började... För jag tyckte själva jobbet var kul. Det kreativa jobbet.

Så jag rörde mig efter gymnasiet. Vi höll ju på att göra film och så. Filma och göra våra egna små sketcher. Jag har sett på något extramaterial. Eller ni gjorde till och med en sketchskit grotesk som heter Hemliga dokument.

Och där finns det väl en förs... Jag tror det var på DVD-boxen. Där man får se hela den sketchen ni gjorde på 80- och 90-talet. Originalsketchen är gjord 1990 tror jag.

Är du med i den? Nej, jag är inte med i den. Det är Per Granqvist och Henrik Dorsin. Men det var den typen av grejer ni gjorde. Ja, och fortsatte med hela mellan högstadiet och gymnasiet.

Så vi blev ju ganska duktiga. Och sen sökte jag medieprogrammet. När det kom i andra året som kunde jag. Det var när friskolorna kom. Så jag gick ju en utbildning där man fick filma och hålla på.

Var det mediegymnasiet? Mediegymnasiet i Nacka. Och sen började man försöka jobba med det. Men samtidigt knackade jag på till ML och jobbade extra som lärare. Men försökte också komma in i produktionsbolag i Stockholm.

Men du ville jobba bakom kameran då? Helt fokuserad på att jobba bakom kameran. Jag hade också en idé om att jag ville bli dokumentärfilmare. Men då när man började röra sig.

Jag hade andra kompisar som då kanske var ännu mer begåvade stilistiskt. Och var duktiga på film och sådär. Men när man rörde sig i de kretsarna. Då av någon anledning, jag vet inte ens hur.

Så blev jag erbjuden en roll för att jag typ var på ett produktionsbolag. Det hette Spadknäck på den tiden. Som numera heter Be Real. Nej vänta, det var inte de långt bakom flaggan?

Nej det var inte någonting. Vi gjorde olika musikaler mest. Och sen runt, jag tror att det var 1999-2000. Där gjorde vi vår sista föreställning. Det var julen 2000-2001.

På Lidingö som heter Cookie Lee Q. Som var en krogkrog på hotell Foresta. Och den var ju en ganska stor föreställning. Men jag var så jävla trött på att vi var kvar på Lidingö.

Och jag tyckte att... Jag hade också en teatergrupp ihop med Erik Wernqvist. En grotesko-kille som hette Stockholms Blodbad. Och vi hade redan flyttat in till stan och gjorde grejer.

Vi gjorde en föreställning under Vitabergsparken. I den gamla brandbilsgaraget som numera är barnhosp, serverhall. Som man åker förbi. Det ryker när man åker på Ringvägen eller Skansgatan.

Under berget där så ryker det ut. En datahall. Men på den tiden var det en beredskapsgarage för brandbilar i krigstid. Men som också användes som rave- och konsthall.

Så där spelade vi en föreställning som hette Djävulen. Av Dario Barker 1998. Och då var vi en fri teatergrupp med folk från hela stan. Så jag och Erik vi hade redan...

Vi spelade teater. Vi spelade teater redan. Och gjorde egna föreställningar. Så vi hade redan... Sen har jag lämnat Lidingö. Vi pluggade också i Nacka gymnasiet, så vi rörde oss lite mer, men den här Lidingö-gänget var kvar på Lidingö.

När vi gjorde den efter den föreställningen så upplöstes väl det gänget, kan man säga, tillfälligt. Och jag och Henrik, för jag såg mig själv mer som producent, inte som regissör än, även om jag hade en dubbel funktion där. Men jag och Henrik pratade och jag peppade honom, och han ville också därifrån.

Han bodde på södra också. Men alltså, nu ska vi breaka dig in i stan istället. Då sa han, nu ska vi breaka dig, Henrik Torsin, in i stan. Typ. Och han som har lite sämre självförtroende, han hade mer talang, men mindre självförtroende.

Så med hans talang och mitt självförtroende så skulle vi breaka honom. Och det gjorde vi. Hur gjorde ni det? Han hade ju andra vägar också. Vi ska verkligen inte tala om skämt för Henrik, jag hade dubbelt extra lörkringar.

Skrev ni ihop eller skrev han själv? Han skrev det mesta själv. Jag var väl bollplank liksom. Man fick väl en del idéer av mig för att jag var som jag var, och också att jag var inne i det här politiska.

Jag vet att en låt till exempel som hette Fidel Fidel handlade indirekt om min syn på Kuba. Var det till melodin av New York, New York? Nej, det gick så här, Fidel Fidel, vad har du gjort ikväll?

Plågat livet ur ditt arma folk där rätta rätta. Det tror man när man får läsa vad som står i översatt press av vässländsk tolk. Alltså det är väldigt doviskt. Var han också politiskt intresserad?

Jo, men det var han ju. Men jag var väl mer radikal än vad han var. Han var nog mycket mer sån sossig. Men vi hade i alla fall mycket gemensamt och pratade mycket om sånt.

Men sen gjorde vi den, och då hittade vi, till slut fick vi spela då. Eller jag hade fått nej typ överallt. Hela grejen var bara att hitta ett rum där man kunde ha publik.

Man vet egentligen inte om det var en teater eller inte. Det var bara någonstans där han kunde spela sin show. Och till slut fick vi vara i hallen på Teatertribunalen på Hornsgatan.

Den gamla som just ganska nyligen hade gjort om. Det var en porrbiograf innan som hette Lido. Det vet jag för att jag var där. Stockholm Filmfestival hade det som en salong ett år när porrbian precis hade lagt ner.

Det var fortfarande sexscenefortfäljer. Men sen blev det Teatertribunalen och då fick vi vara inte i deras scenrum, utan i deras hall som var som en liten betongslatt. Brävid, det här är ju vid Sinkenstam.

Foyern. Foyern, ner där. Så vi fick ställa upp lite stolar i foyern och så spelade han sin första show där. Och det blev liksom startskottet på det. Men han hade också en parallell karriär på gång, ska sägas.

För att han var redan igång med lite tv-gig och så här. Ungefär samtidigt fick han, eller ganska snart därefter i alla fall, fick han chansen i parlamentet. Just det.

Men det här var väl liksom... Men kunde ni leva på det då, att göra... Nej, vi spelade ju på dörren och delade... Vi fick in så här, okej, nu fick vi in 8 000 på dörren och så delade vi det på 500 pers, så det var ju tre barn liksom.

Så det var ju inte så... Man blev inte rik. Nej, vi kunde absolut inte leva på det. Men vi kunde knapra oss fram med lite extra pengar. Och sen därifrån, då var det Konrad som vi...

Nu för tiden så driver ju jag och Henrik tillsammans med Konrad Nyqvist och Tova Nyqvist Skala-teatern. Och Konrad var då... Han hade Mosebacke på den tiden. Så var ni barnomskompisar också?

Nej, han är ju tio år äldre, vi kände till varandra. Men jag hade tjatat på, för jag visste, vi ville lira på Mosebacke. Så jag hade liksom mejlbombat Konrad. Du måste komma och se Henrik på Tribunalen.

Och till slut så gav han väl med sig bara. Så han kom dit med Ola Lindholm, minns jag, av någon anledning. Men de två kom dit och såg Henriks show och tyckte det var så jävla bra.

Så att sen fick vi börja lira på Mosebacke. Och sen lirade vi där ett par år. Och det var samma show? Samma show. Slängar och sleven. Lite bättre. Filmades den någonsin?

Den filmades. Den finns en ganska okej kopia. Så den borde man faktiskt lägga ut. Jag såg den andra showen, Godkänd kvaliteten underhållning. Just det, för den såg jag på DVD.

Ja, den fanns ju filmad. Och den var ju vår första show på... Det var egentligen historien om hur vi tog över Skala-teatern. För att Ulla och Åke som var ett gammalt par som hade drivit Skala-teatern ända sedan fria provteaterns dagar, lite av och till.

De var på Mosebacke sen och såg Henrik där och tyckte att han var fantastiskt. Så de frågade oss om vi inte ville komma och spela på Skala. Och där gjorde vi den showen, Godkänd kvaliteten underhållning.

Och det var då ni startade företaget GKU ihop? Stämmer. Som står för garanterad kvaliteten underhållning. Ja, godkänd. Ja, precis. Och sen några år senare så ville Ulla och Åke sälja teatern.

Och då kontaktade jag Konrad och frågade, kan vi göra det ihop? Så det var så vi tog över Skala. Men det måste ha varit rätt länge sedan? Det var 2013-2014 tror jag vi flyttade in på Skala.

Så det är 12 år har vi haft det. Jag tror det var där när vi, ert produktionsbolag då, GKU som vi träffades i verkligheten första gången. Det var kanske egentligen via ditt ex.

Vi växte upp, eller så här. Vi var liksom inte jättenära kompisar, men vi hade samma bekantskapskrets. Det var lite så här hiphop-kretsar i Lund. Jag har ju en tröja i den.

Bananfästen från 2017. Ja, det är ju då en zon i Lund där hade jag mycket kompisar som bodde. Så jag har varit på bananfästen några gånger. Men hon hade väl hört vart radioprogram mitt och Anton Magnusson och presenterade det för dig.

Och så försökte vi göra någon grej. Vi snackade om ett projekt ihop. Men det blev aldrig av. Nej, det blev inte av. Jag tror SVT sa nej. Ja, exakt. Jag höll ju på där och det var väl i början av min TV-producent.

Eller när jag började jobba med professionellt, mer med egna program och sådär. Jag vet inte om jag hade startat Svenska Nyheter då? Nej, det var långt innan Svenska Nyheter.

Det här var 2012. Ja, det var precis när vi tog över Skala och gick till en slags innan. Nej, men sen, så det spåret... Nu kom vi långt ifrån... Jag hoppade lite till när ni hade tagit över och ni hade breakat Henrik Torsin då.

Det gick ju som planerat. Ja, just det. Grotesco. Det var där vi var. Nej, men så här. Det gjorde vi ju. Så vi höll på med teatergrejen. Jag hade min politiska grej.

Den lade jag ner typ 2005, kanske. Lade ner, alltså? Jag slutade tro på att det fanns en ideologisk förklaring på världens problem. För att jag åkte till Kuba till slut för att gå i Che Guevaras fotspår.

Och då blev jag väldigt deppig för att det var inte alls bra. Som man förstår som vuxen, att den kubanska revolutionen... Jag åkte dessutom dit typ 50 år för sent.

Det var ju väldigt många långa deppiga år sedan revolutionen. Och det var en polisstat som var ganska obehaglig att vara i. Och de människorna som jag blev vän med där var ju motståndare till den kommunistiska regimen.

För att de kände sig kvävda av kontroll och ganska fattigt. Det var ju inte kul. I samband med det så fick jag någon sorts desillusion kring just min politiska uppfattning.

Och fortsatte med humorn. Men det var väl ungefär där. Samtidigt var det som vi gjorde de här showarna, eller gjorde Slängar slev med Mosebacke, så blev vi erbjudna.

För att vi hade en gammal dramalärare som hette Magnus Avramsson, som numera skriver böcker, däckare om i Och jag liksom han alkomexist. Vi var ju aldrig överens om någonting, men vi gillade att käfta. Men ur det växte en vänskap.

Men det är med i din nya film också. Han är med i en liten roll i flaggan. Men Ahmed, ja, det var kul. Till Ahmeds heder ska jag säga att han var ju jättebra på den här provfilmningen för att vara arg svart man.

Men i en svensk kontext så blev det också så här att när vi skulle göra det. Jag minns att vi gjorde en doldakameragrej där vi gick in på akademibokhandeln och så var han så här rasande på Astrid Lindgren och rev ut alla Astrid Lindgren-böcker och hoppade upp på ett bokbord och var så här, det står en ordet! Och skrek och skulle riva ut de sidorna och sådär.

Och så filmade man reaktioner. Det var ju ganska kul. Men han tyckte det var töntigt att översätta den här Black Panther-karaktären så rakt av till en svensk kontext och kände sig inte hemma så han sa nej till den där rollen.

Och jag gjorde aldrig heller inslaget. Det gjordes sedan. Men vem var skadad sedan då? Jag kommer inte ihåg, jag jobbade inte med det. Men Ahmed, det tycker jag var integritet, för han var ju en helt okänd ståuppare som fick ett tv-gig men sa nej.

Och jag jobbade inte så mycket med det heller. Men sen hade SVT en tävling som hette Humorlabbet 2006, tror jag. Och då sa jag och Henrik, ja fan, okej. Den tävlingen var så, på den tiden YouTube fanns knappt.

Så det hade kanske precis kommit, men det var väldigt begränsat. Och det här var ju bara tv som gällde på den tiden. Så då fick ett antal produktionsbolag i Stockholm ett meddelande från SVT, ta fram era nya humorpiloter och var med i vår tävling Humorlabbet.

Det var ju ett smart sätt av SVT att mjölka produktionsbolagen och väldigt billiga humorprogram. För då fick man pilotpengar men de sände piloterna som en serie. Så det var smart av SVT.

Och ganska roligt, för det fick ju också fram helt nya humorgrejer. Vilka var det andra förutom groteska smutsen? Lilla Al-Fadji kom fram i den. Han skapades ur den satsningen och även den här chilenska lilla apan.

Just det. Så var det lite andra grejer. Som inte blev så stora. Men grotesko var en av de piloterna som jag och Henrik. Det var egentligen då grotesko bildades. Och det var då vi började kalla det grotesko för att den piloten hette Grotesko Royal.

Och då ringde vi våra gamla polare och bara, hörrni, ska vi göra ett program tillsammans? Och sen så kom det till flera nya professionella skådespelare. Han hade då sin Emma Peters.

Emma Molin och de andra från Lidingö-tiden. Var Per Andersson med? Per Andersson var inte med från början. Richard Ullsom var med. Honom hade Henrik träffat på en utbildning i Göteborg.

Och sen hade, och de kände också till Per Andersson från Göteborg. För de hade sett hans humorgrupp i Göteborg. Vad hette den? Fan, vad hette den nu? Jag kommer inte ihåg.

Någonting med gänget. Korvgänget kanske. Men så Henrik hade liksom span på Per. Och när de var här och giggade i Stockholm någon gång så tittade jag också på Per.

Och han var ju en uppenbar begåvning. Så vi frågade honom om han ville vara med i vårt gäng. Och då gjorde vi en julkav också innan det som hette Julbonus. Med oss tre, jag, Henrik och Per Andersson.

Och Limpan, den runda killen i grotesko. Och sen så kom Per Andersson med. Han var inte med i piloten, men han var med i säsong ett. Vi ska prata mer om ditt livshistoria och verk.

Det är en jävligt lång historia blev det. Det är spännande. Men vi måste tacka för det ordinarie avsnittet. Och jag hoppas du kan hänga med en stund i det Patreon-exklusiva avsnittet också.

Absolut. Varje vecka så släpper jag ett bonusavsnitt av den här podden exklusivt för dig som donerar en valfri summa per avsnitt på patreon.com-arkivsamtal. Patreon.

com-arkivsamtal alltså. Det finns över 200 Patreon-exklusiva avsnitt så det är mycket kul för valfri slant. Vill du bara vara schysst och säga tack för åratal av underhållning så kan du även swisha en slant på 0760 72 47 28.

All denna info finns även i avsnittsbeskrivningen. Glöm inte att följa mig på Instagram och andra sociala medier. Där bjuds det på gratis skämt och mycket annat.

Då säger vi tack för att du medverkade i detta ordinarie avsnitt av Arkiv Samtal. Samtalet för dig som gillar arkiv. Jag heter Simon Gärdenfors. Jag heter Mikael Lindgren.

Fullborda samtal.