Betygsätt avsnittet
Bli först med att betygsätta
Om avsnittet
- Podd
- Blenda
- Publicerad
- 11 sep. 2026
- Längd
- 51 min
Vem vill kyrkoherden illa? | Del 1/3
Om avsnittet
När Cathrine Nordqvist tillträder som kyrkoherde i Bro vill hon förändra en församling som länge präglats av konflikter. Men bara några månader senare börjar de första hotbreven dyka upp. De blir fler, grövre och allt mer personliga.
Någon känner till hennes familj, hennes hem och hennes vardag. Polisen bedömer hotbilden som så allvarlig att Cathrine får personskydd. Men vem är det som vill henne så illa?
Del 1 av 3. För att höra hela dokumentärserien – gå in på svd.se/blenda
Transkript
~51 min · AI-genererat
Det är klart hårdare ut än vad ser det i en förra. I rättssalen 9 i 1853. Rättens ordförande inleder förhandlingen. Rättens ordförande inleder förhandlingen. Sen ger hon ordet till åklagaren som sitter bakom ett skrivbord längst till vänster.
Sen ger hon ordet till åklagaren som sitter bakom ett skrivbord längst till vänster. I andra änden av salen, tio meter bort, sitter själva huvudpersonen. Katrin Nordqvist, en kvinna i 50-årsåldern.
Ljust hår i page, svart blus och två kors som hänger runt halsen. Jag ska bara landa här en sekund. Ta det lite tid. I sitt jobb som kyrkoherde i en församling norr om Stockholm har Katrin hamnat mitt i något dramatiskt.
Och som jag förstår det så är en kyrkoherde i grunden en präst, medan kyrkoherden leder all verksamhet. På stolar längst bak sitter åhörarna. Familjemedlemmar, vänner och före detta kolleger till Katrin.
De alla lika chockerade över det som har hänt. Som jag har förstått att det bor familjen och Katrin här, där det är rödmarkerat. Man kommer komma in genom entrén där.
I ett och ett halvt års tid har Katrin Nordqvist varit utsatt för hot. Bilar har satts i brand utanför hennes hus. Hon har tvingats gå under jorden. Hon har fått massor av hotbrev.
Sådana som du kommer för alltid att befläcka jorden. Du ska brinna och förtäras till skinnet och äta sönder. Sådana kvinnor som du ska inte få leva. Kvinnan ska tiga och buga sig i helvete.
Vänta för evigt. Sen kommer grabbas av strå eftersom du är död. Vi är zaja för att utplåna älskade kvinnor och ditt hus utplåna dig och din familj. Det är våldsamma hot.
Dödshot. Men vem som ligger bakom dem har åklagaren och försvaret helt olika uppfattning om. Nu kommer Guskraft. Tack. Nu kommer Guskraftar att ta emot. Nu kommer Guskraft.
Och bara ta emot det. Ta emot det. Ta emot det. Jag tänker inte acceptera det här. Jag tänker fortsätta vara kyrkoherde och arbeta för det goda. Antingen ställer jag frågor nu eller så går du en paus, Katrin.
Tillvaron blir svart eller vit. Människor i omgivningen blir antingen goda och hör herren till och de som inte tänker och tycker och tillber på samma vis tillhör då inte herren. För det är väldigt mycket hot som nu ska det hända.
Nu ska du dö och det sätts datum och det är påsk och det är vissa datum. Men det händer ju ingenting. Nej, de säger att de ska döda mig. Men det brinner en helvetes eld i Sverige idag.
Vi har inte tid att leka. Jag heter Adam Svanell och det här är Vem vill kyrkoherden illa? En serie i tre delar från Svenska Dagbladet Blända. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor.
Jag ska skänka er vila. Så säger Jesus i Matteusevangeliet 11,28. För de flesta av oss är det nog det kyrkan är. En trygg plats dit man kan söka sig för att få stöd och ro.
Till och med även om man själv inte tror. I kyrkan finns stillhet, frid, någon som lyssnar och kanske till och med förlåtelse. Men för de som själva jobbar inom kyrkan är det inte alltid så fridfullt.
Sex av tio församlingar i Svenska kyrkan har drabbats av hot eller våld det senaste året. Ingen yrkesgrupp löper lika stor risk att bli sjukskriven av stress som kyrkoherdar. Och kvinnliga kyrkoherdar är särskilt utsatta för kränkningar och mobbning.
I den här serien berättar vår reporter Daniel Persson Mora en rätt otrolig historia. Om kyrkoherden Katrin Nordqvist som under lång tid utsattes för grova dödshot. Och när polisen till slut hittade en misstänkt så var det någon som ingen kunde tro.
Allting börjar egentligen i oktober 2021. Arbetsdagen har tagit slut och kyrkoherden Katrin Nordqvist är på väg hem från jobbet i sin bil. Och min son skulle vara hemma själv så jag hade lite bråttom för att komma hem och laga middag.
Men när Katrin nästan är framme hemma inser hon att hon har glömt sin dator. Hon vänder, kör tillbaka till prästgården och springer in för att hämta datorn. Och det var mörkt.
Jag tror inte ens att det fanns lampor som var upplysta på själva gården. Och det kändes inte jättebra. När hon kommer ut igen och sätter sig i bilen ser hon två starka framlyktor.
De är riktade mot henne. Och det hörs inga bilar liksom. Det bor boende där men då åker man in på sin gata. Man åker inte på själva återvändsgatan. Katrin kör sakta ut längs prästvägen för att komma ut på E18.
Hon upplever att den silverfärgade bilen följer efter. Och ute på motorvägen kör den om henne och lägger sig framför. Retsamt nära. Sen låter den sig själv bli omkörd och så håller det på.
Katrin blir nervös. När bensinlampa blinkar svänger hon av vid närmsta mack. Hon hinner precis börja tanka när bilen som förföljt henne närmar sig igen. Och jag blir rädd och drar ur bensinslangen innan jag har tankat klart.
Vilket resulterar i att jag får bensin på kläderna. Och då är jag ganska uppskärrad. Föraren i den andra bilen sitter kvar där. Och nu ser hon att någon sitter bredvid.
Man ser dess konturer bakom rutan. Katrin sätter sig i bilen, slår igen dörren och ringer en kollega. Kollegan säger till henne. Tryck på larmet, tryck på larmet.
Katrin har ett överfallslarm på sig. När jag väl gör det så har jag parkerat bilen för jag kan inte köra och jag kan inte andas. För jag har fått bensin på mig och jag är jättestressad och jag har astma.
Men då har den här bilen kört om ett antal gånger redan. Så jag låser bilen och den här larmoperatören säger Gå inte ur bilen, vi kommer. Det var så det började.
Precis så började. Okej. Ja, det är så allt börjar. Med en bil som förföljer Katrin Nordqvist på väg hem från jobbet. När det här händer har hon varit kyrkoherde i Bro församling i nio månader.
Hon har kommit dit med nya idéer och en tydlig vision om att förändra. Hon upplever att inte alla tycker om det. Och det har hänt en del konstiga saker i församlingen.
Det är därför hon har det där överfallslarmet med sig i bilen. Men fram till det här har Katrin inte trott att någon vill henne illa på riktigt. En morgon, bara en och en halv vecka senare, är Katrin ensam vaken hemma i familjens lägenhet.
Kaffet rinner ner i bryggaren. Hon stannar till vid fönstret, tittar ut och ser något som inte ska vara där. Ett ihopfvikt pappersark. Det ligger på förstebordet, precis utanför ytterdörren.
Hon står kvar en stund, som om hon försöker avgöra om det faktiskt ligger där. Sen går hon och hämtar tofflorna, öppnar dörren, går ut, viker upp pappersarket och läser. Du ska dö och du ska brinna i helvetets långa.
Det här är det första hotbrevet, men det ska inte bli det sista. Det som står i brevet väcker minnen av sådant Katrin brottats med tidigare i livet. Om vilken plats hon som kvinna egentligen får ta i kyrkan.
Katrin Nordqvist växer upp i ett mindre samhälle utanför Örebro. I det hon själv beskriver som en lite finare familj. Mamman är förskollärare och pappan är egenföretagare.
Engagerad i kyrkan, bland annat som moderat ledamot i kyrkofullmäktige. Det är en konservativ miljö, säger Katrin. Genom familjen blir kyrkan tidigt en del av Katrins liv.
När hon följer med sina föräldrar dit känner hon en stark dragning till platsen. Till kyrkorummet, gudstjänsterna och allt runtomkring. Jag redan som liten kände en enorm kallelse till att bli präst.
Var engagerad i kyrkan som ung och barn och konfirmerade mig. Redan som liten hade Trädgård. Det är här hon nu ska ta över rollen som församlingens nya chef. Men om vidare överlämning från den tidigare kyrkoherden är det inte tal om.
Nej, han går i princip bara ut ur sitt rum när hon kommer in, säger hon. Inte ens skrivbordet ska han ha rensat. Han sa väl mer eller mindre, ring inte mig, jag kommer stänga av telefonen.
Och det var lite, jag märkte ju att personalen inte mådde så bra när jag började. Det fanns inga papper, man var anmäld till Arbetsmiljöverket. Alltså det var ett kaos som var svårt att beskriva.
Så det var ju bara att börja arbeta. Och mitt fokus från början var att få personalen att må bra och att vara stolt över sin församling och där man är sin arbetsplats. Det var mitt fokus från början.
Fortnox är mitt i det här. Ofta här. Ja, Fortnox är mitt i företagslivet med allt från att starta, driva och utveckla företag. Ojojoj, det här är spännande. Domaren blåser.
Ja, man kan tro att det är här det händer. Precis, och det blir straff. Det är tolv sekunder kvar av matchen. Och nu är det straff. Men vi skulle snarare säga att det är här det händer.
Vi på Skellefteåkraft ökade effekten i vattenkraften så att fler kan använda mer förnybar el samtidigt. För vi vill få Sveriges omställning att hända. Skellefteåkraft, där det händer.
Tjena, Fopa här. Att få snabb hjälp med försäkringsskador är bra. Men att även få hjälp av handläggare som kör bil, hoj, skoter, älskar båtlivet, tävlar med djur och finns därför småföretagare.
Det är riktigt bra. Välkommen till CDA du med. Försäkringar för fordon, hem, djur och företag. Då är det förhör med Catrin Nordby, åklagaren. Varsågod. Tillbaka till rättssalen 9 i 800-tingsrätt.
Nu ska åklagaren Jeanette Ale börja ställa sina frågor till Catrin. Hej Catrin. Och Catrin inleder med att berätta hur det såg ut när hon kom till sin nya arbetsplats i Bro.
Församlingen som Gud glömde, som hon ibland har kallat den. Det var ju en sovande församling med mycket problem. Personal som mådde dåligt, väldigt lite verksamhet.
Men Catrin tänker att det här ändå kan passa henne ganska bra. För hon är gärna med från början och skapar något nytt. Jag ville inte komma till en församling som var färdig.
Jag ville vara med och påverka och bygga någonting tillsammans med medarbetarna. Och det hände väldigt mycket på väldigt kort tid. Men jag upplevde också och såg hur dåligt alla, inte alla ska jag inte säga, men många medarbetare mådde.
De mådde väldigt dåligt och man skämdes för att arbeta i församlingen. Så Catrin drar igång förändringsarbetet med en gång. Det blir fler gudstjänster och konfirmandverksamheten växer.
Och hon driver på för att bygga ut församlingshuset och få plats med mer aktiviteter för barn och unga. Men hon förändrar också policyn kring uthyrning av kyrkans lokaler. Hon sätter stopp för samarbete med frikyrkliga grupper som Arken och Lästadianerna.
Och så lägger hon ut en regnbågsfärgad matta i kapellet. Och hissar en prideflagga. Vi gör ingen skillnad på något sätt. All kärlek är vacker. Och så har det alltid varit på ett sätt.
Så att hissa den här prideflaggan, det är helt naturligt. Alla är välkomna till kyrkan. Gamla, unga, barn, pensionärer, oavsett vilken sexuell läggning du har. Alla är välkomna.
Det är vad jag tror. Katrin vill att församlingen ska bli en tydligare del av samhället i Bro. Det gick väldigt, väldigt fort. Men jag insåg också att jag kommer inte klara det här själv.
Och jag tänkte att kyrkan är en del av samhället. Så vi behöver hjälpas åt. För att få genomslag söker hon kontakter utanför kyrkan. Hon engagerar sig i lokala nätverk, samarbetar med andra aktörer.
Och initierar bland annat frukostmöten för behövande tillsammans med Ica. Så att vi skulle hamna på kartan och synas. Och vi syntes. Vi köpte in jackor till personalen för att de skulle synas.
Att de arbetade i församlingen på väldigt, väldigt kort tid. Och jag tror inte att det här togs emot så väl av alla i Bro. Nej, det finns ett motstånd, upplever Katrin.
Mot förändringarna hon vill göra. Mot sättet hon arbetar på. Och kanske också mot henne. Jag tror att du själv med egna ord får se om du känner igen det. Men att du har tagit ställning i vissa typer av frågor som kan skära lite...
Jag vet inte, brist på annat ord, utstickande. Jag skulle inte säga att det är mer utstickande. Mer normala åsikter, skulle jag säga. Men när jag började i församlingen så hade den förra kyrkoherden...
Han vägrade att hissa Svenska kyrkans flagga. Han hade bara svenska flaggan. Så det var det första jag gjorde. Att vi började hissa Svenska kyrkans flagga. Och sen under pridveckan så beslutade jag att...
Vi ska ta ställning. Vi värnar om alla människors lika värde. Oavsett nationalitet, kön, sexuell läggning. Så jag beslutade att vi skulle hissa prideflaggan under pridveckan.
Och det mottogs inte heller väl av alla i personalen eller av alla i kyrkorådet. Och i min värld så var det på något sätt att... Efter det blev det aldrig som förut, på något sätt.
Okej. Det lilla samhället Bro är omgivet av grönska. Här finns ett centrum med pizzeria, mataffär, frisör, skräddare. Och runt omkring ligger villor och hyreshus med Mälaren och skog inpå knuten.
Och just den här närheten till naturen och till Stockholm har fått många barnfamiljer att flytta hit genom åren. Men Bro har också haft en annan dragningskraft. En stark frikyrklig tradition med rötter långt tillbaka.
Och för att förstå varför behöver man gå tillbaka till 70-talet och till lumpen. Då passerades en grupp värnpliktiga i Bro för att göra vapenfri tjänst. Och flera av dem, unga kristna män som av religiös övertygelse inte ville bära vapen.
Flera av dem blev sedan kvar i Bro. De bildade familj och sökte sig vidare i sin tro. Det berättar en av Catrins tidigare prästkolleger när det blir hans tur att vittna.
De jobbade rätt mycket med sig själva för att fundera. Är jag baptist därför att mamma och pappa är det? Är jag missionär därför att mamma och pappa är det? Vad är mitt eget och vad har jag bara svalt?
Den här gruppen kommer bilda Kristna gemenskapen i Bro. Och under åren som följer växer fler frikyrkliga församlingar fram i och runt Bro. Om vi sen flyttar oss några år fram i tiden så får vi någonting som benämns framgångsteologin i Sverige med influenser från USA.
Det påverkar också den här grupperingen. Det kollegan beskriver är alltså hur de kristna församlingarna i Bro efterhand påverkas av mer karismatiska rörelser. Bland annat Livets ord och Arken.
Advokat Gunilla Olsson ställer frågorna. Vi skulle kalla dem idag väldigt evangelikala och tror sig sitta på sanningen om vad Gud vill och vad Gud inte vill. Och att ha särskilda kanaler till vår Herre.
Kan du enligt din uppfattning, vad blir det för människor som ansluter sig till den här typen av rörelser? Det finns väl några av oss som söker andliga kickar och det kunde man erhålla där. Ibland får vi för oss att radikalisering är någonting som islam skulle ha ensamrätt på.
Och så är det icke. Vad skulle du säga vad gäller radikalisering av de här olika grupperingarna i Bro? Tillvaron blir svart eller vit. Människor i omgivning blir antingen goda och hör Herren till och de som inte tänker och tycker och tillber på samma vis tillhör då inte Herren.
Uppfattar du att det är så i Bro eller var så under de här åren? Det fanns sådana tendenser, ja. Jag förstår. Nio månader efter att Catrin börjat på sin nya arbetsplats sprids ett inlägg på Facebooksidan Varning Upplandsbro.
Där outas att en av församlingens anställda har en relation med en person som dömts för övergrepp mot barn. Tjena, hoppa här. Att få snabb hjälp med försäkringsskador är bra, men att även få hjälp av handläggare som kör bil, hoj, skoter, älskar båtlivet, tävlar med djur och finns där för småföretagare, det är riktigt bra.
Välkommen till Sedea du med. Försäkringar för fordon, hem, djur och företag. Ja, man kan ju tro att det är här det händer. Men vi skulle snarare säga att det är här det händer.
Vi på Skellefteåkraft bygger just nu Sveriges största nät av elbilsladdare tillsammans med OKQ8. Ja, i antal platser räknat då. Så att fler kan ladda bilen med förnybar el.
Skellefteåkraft, där det händer. Efter fem dagar på hemlig ort får familjen komma hem. Och där väntar ett tråkigt besked. Den traditionella ceremoni när en ny kyrkoherde tillträder har redan skjutits upp i flera månader på grund av pandemin.
Och nu ställs den in igen, den här gången av säkerhetsskäl. Och kanske är det rätt beslut, för redan samma vecka kommer första hotbrevet. Det som lyder, du ska dö och du ska brinna i helvetet.
Det var ett sånt hårt slag. Jag var så ledsen att det inte blev någon... Det var bara svart liksom. Och en morgon, ett par veckor senare, går Cathrin ner till garaget för att ta bilen till jobbet.
Hon ser inte först, men där är det. Ett nytt ihopvikt pappersark, fastkilat under vindrutetorkaren. Samma typ av papper som förra gången. Hon stannar upp, tittar sig omkring.
Hon är ensam där nere. Hon tar loss papperet, viker upp det och där står Jesaja 60,12. En hänvisning till ett bibelsitat som lyder, det folk och det rike som inte tjänar dig ska gå under, folket ska förintas.
De måste ha varit här nere, i garaget. Vad är det som händer? Vad ska hon göra? Ja, vad gör man? Jag bestämde mig nog ganska tidigt att det här är inte okej. Det här är ett hot mot demokratin, det här är ett hot mot Svenska kyrkan, det är ett hot mot mig och min familj och min profession.
Jag tänker inte acceptera det här. Jag tänker fortsätta vara kyrkoherde och arbeta för det goda. De här onda krafterna eller den här personen som gör det här, eller de som gör det, de ska inte få vinna.
Det kanske har lite med barndomen att göra också, att kvinnan ska tiga i församlingen. Nej, men så får det inte vara. Jag tänker inte låta mig tystas ner. Jag är stolt över att vara präst och vara kyrkoherde.
Jag var stolt över församlingen och det fantastiska arbetet vi gjorde. Jag var stolt över medarbetarna. Jag tänkte att vi har så mycket att ge och så mycket gott att kunna göra där vi var på den platsen vi levde och verkade i.
Så jag tänker inte låta dem vinna. Så Cathrin fortsätter gå till jobbet, sitta i möten och fatta beslut. Men hon säger att det börjat kräva mer av henne på grund av allt som hänt.
På möten tappar hon bort vad som precis sades och får be folk upprepa. Hon hör sig själv ställa kontrollfrågor som hon aldrig behövt ställa tidigare. Och ibland, mitt i en mening, stannar hon upp för att hon plötsligt undrar om någon i rummet vet mer än de säger.
Frågan släpper henne inte. Vem är det som gör det här och varför? Cathrin utgår förstås från att polisen gör en utredning. Men för henne själv är det ganska uppenbart varför just hon blir utsatt.
Vi skulle göra gott och allt det här gjorde att vi syntes väldigt snabbt på väldigt kort tid. Och jag hamnade i lokaltidningar. Och det tror jag inte att alla tyckte inte det var bra.
Så det stack nog lite i ögonen hos vissa. Och att jag var kvinna. Som måste jag tolka det eftersom de här hoten handlar mycket om att jag är kvinna. Det var inte populärt, helt enkelt.
Och sen då när det här Facebook-inlägget kom och sen när jag hissade Pride-flaggan, då brakade helvetet lös. Men någon måste då ha tyckt så illa om det att man lagt ner så mycket tid och riskerat för egen del att bli påkommen med alla de här hotbreven och andra hotfulla händelser. Ja, någon är fylld med hat.
Någon eller några är fyllda med hat. Hur man kan ägna så mycket tid och vilja göra så mycket ont och förstöra så mycket för... Man förstörde ju både för mig och min familj, men man förstörde ju också för församlingen.
Jag kan ju inte förstå att man skulle vilja göra det här. Jag kan inte förstå det. Kan det vara Catharins vilja att förändra kyrkan som provocerar någon? Som vi hört finns det mängder av olika samfund i och kring Bro.
Och en del av dem gör en lite annan tolkning av den kristna läran. Som den helande betonade arken. The redeemed Christian church of God. Den evangelikala skogskyrkan.
Det vi säger är att Jesus uppfyller den över 700 år gamla profetian från Jesaja. Och inte bara den, utan han uppfyllde vart enda ord som finns i Gamla testamentet. Det är fantastiskt tycker jag.
Bönväckelsen Norden 7.14. Dina fiender ska stå med skam. Halleluja. Evangeliska frikyrkoförsamlingen Kyrkan för alla. Och vad säger du? Hörru det är lugnt för jag är med dig.
Och vad säger du? Jag vet inte varför du är rädd. Gud kan göra ett mirakel. Öppna det platsen där mirakler sker. Och oss brörelsen. Och precis när han ska riva mig så faller det ett galler från himlen.
Hans lejonklo slår i det här gallret. Och jag vet att det gallret är Jesus. Och jag vet att Jesus säger du är frälst. Förändrar du ditt beteende på något sätt förutom att du har ett överfallslarm och ser dig om efter bilen?
Tänker du på hur du går och promenerar och rör dig? Ja, i början så hade jag ju Securitas med. Och de körde mig till jobbet. Så det är klart att mitt beteende förändrades såklart.
Mitt beteende har förändrats sedan det här började. Jag är inte alls samma person idag som jag var då. Det hörs när Cathrin pratar om den här tiden hur trött hon har blivit.
Och vaksam. Det är inte konstigt att hon beskriver det som den mörkaste perioden i sitt liv. För hotbreven fortsätter komma. Och med tiden förändras tonen. De blir allt grövre och längre.
Mer hatiska. Kvinnan ska tiga. Vi ser varje steg du tar. Satan kommer straffa dig med eld och svavel. Breven är olika, men formen är densamma. Utskrivna papper, hot blandade med bibelord.
Och vissa bibelhänvisningar återkommer. Som Petrusbrevet, Andra krönikeboken och framförallt Jesaja. Om jag säger Jesaja, vad betyder det? Betyder det någonting för dig överhuvudtaget?
Det är ju en bok i Bibeln, Jesaja. Så jag sammanställde en hel lista med alla dessa bibelsitat till polisen. Och då var jag tvungen att slå upp alla de här. Men det här är inga bibelsitat som jag har använt mig av innan.
Det är inga kärlekscitat överhuvudtaget. Men vad exakt står det i Jesaja? Nej, det kan jag inte svara på. Jesaja är en av Bibelns profetböcker. Det är en samling profetior, varningar och budskap från Gud.
Och i de mörkare delarna är språket våldsamt. Det handlar om straff och hämnd, om krig, blod och död. Dagen innan jul 2021 anordnar Cathrin och hennes kolleger en julmarknad vid prästgården.
Det hörs julmusik från högtalarna och ett fint täcke av snö ligger på marken. Folk rör sig mellan stånden. Men Cathrin reagerar på två män. Den ena, han i svart toppluva och med ryggsäck, han känns bekant.
Jag tycker att jag ställde igen den där ena mannen. Han som var längre. Det kunde vara han som stod på baksidan idag. Cathrin påminner sig om den där mannen som stod och tittade in genom hennes lägenhetsfönster.
Kanske var han som stod och tittade in häromdagen på min baksida. Och då är det din baksida hemma? Hemma. Cathrin fortsätter att hålla ett öga på de två männen. De stannar ovanligt länge.
Och inte verkar de känna någon annan där. Hon pratar med säkerhets krama också, men inte på det här sättet. Det var en man som ringde och sa att han skulle döda mig.
Men det var en enstaka händelse. Det här var något helt annat. Som du vet, så vet vi och ser varje steg du tar. Och nästa gång åker du till kyrkan och har gudstjänst kommer vi att döda dig.
Vi vet att inga poliser skyddar dig mer vilket du inte heller förtjänar. Vi årsskiftet får Katrin det femte hotbrevet. Och på trettonhelgen beslutar kyrkorådet att sätta upp övervakningskameror.
Det sätts upp kameror vid arbetsplatsen och senare även vid Katrins bostad. Men det verkar nästan som att den som skickar breven vet om det här. För från den dagen lämnas inte längre några ihopvikta papper utan kuvert.
Nu frankeras de och skickas med posten. Under ett år får Katrin ta emot omkring 25 hotbrev. Alla med samma budskap. Du ska dö, brinna i helvetet. Och ändå upplever hon att polisen egentligen inte gör så mycket för att reda ut vem som ligger bakom hoten.
Det hände liksom ingenting. Polisen la ju bara ner och det var bortkastad tid att sitta och ringa och anmäla. Och det spelade ingen roll. Det var ingen som brydde sig i alla fall.
Fast det är inte helt sant, för säkerhetsbolaget verkar bry sig. De börjar göra en egen utredning. De börjar gräva bland personer som de senaste åren har lämnat församlingen.
De begär ut handlingar och letar efter något som kan föra dem närmare den som skickar breven. Och ganska snart hittar de ett möjligt spår. Handstilen. I ett brev som skickats till kommunen några år tidigare finns en handstil som är lik den på hotbrevens kuvert.
Med karakteristiska halvmånar över å och ä. Brevet är skrivet av en kvinna i Bro. En kvinna som är sambo med mannen på julmarknaden. Han som Katrin tyckte att hon kände igen och som hon misstänker har koppling till bönerrörelsen Norden 714.
Solen lyser inte lika starkt där ute längre. Och luften i rättsal 9 är nästan slut. Katrin ser helt färdig ut där hon sitter med sina två kors hängande runt halsen.
Under hela dagen har hon stått i centrum. Hon har berättat sin historia. Men, som det ska visa sig när rättegången fortsätter finns det också en annan version av det som hände i Broförsamling de här åren.
En helt annan version än Katrins. Det känns som att nu måste väl Gud höra mina bönor på något sätt. För nu, det som hände sen, det har ju bara varit rent helvete liksom.
Jag vet inte om det är nästan värre än hoten. Jag skulle nästan säga att det har nästan varit värre det som blev sen. Det får inte gå till så här i Sverige. Det får inte gå till så här.
Vi på Svenska Dagbladet har sökt Norden 714 flera gånger men rörelsen har inte återkommit. Ett antal personer inom Broförsamling har också kontaktats men avböjt ställa upp på intervju. För att höra hela den här serien, gå till svd.
se slash blända. I de kommande avsnitten... Usch jag blir alldeles svimfärdig när jag tänker på det. Polisiära känslor är väl att det är någonting som inte riktigt stämmer här.
Och han tar tag i min vänsterarm och liksom fjonga in mig i den här betongpelaren. Fan vad stryk hon har fått. Med den erfarenhet jag har så har jag aldrig träffat på någon sån patient.
Jag har respekt för att vi alla kan reagera olika i olika situationer. Men jag ställer ändå frågan om det är så att du överdramatiserar det inte. Absolut inte. Hör hela serien Vem vill kyrkoherden illa?
Bara på svd.se slash blända. Du har lyssnat på första delen av Vem vill kyrkoherden illa? En serie från Svenska Dagbladets podd Blända. Reporter och producent är Daniel Persson Mora.
Moa Larsson är redaktör. Ledmotivet är skrivet av Martin Hederos och slutmixen är gjord av Moa Hamner. Med i Bländas redaktion finns också Mattias Wikdahl, Lovisa Lamb Nordenfjeldt, Magnus Arvidsson och jag, Adams Fanel.
Arkivklippen i avsnittet kommer från Oasrörelsen, Skoga kyrkan, The Redeemed Christian Church of God, Arken, Norden 714 och Kyrkan för alla. Ansvarig utgivare på Svenska Dagbladet är Liz Irenius.
Automatiskt genererat, kan innehålla fel.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu. Bli först med att skriva något om avsnittet.
Fler avsnitt
- De fyras gäng: Bonusavsnitt om valfiaskot1 okt. 2026 · 27 min
- De fyras gäng – kompisarna som förvandlade Sverigedemokraterna16 juni 2026 · 1 h 15 min
- Varför dog Max?26 maj 2026 · 43 min
- Romeo från Rimini del 1/21 maj 2026 · 41 min
- Ny: Ann-Maries magiska tripp del 1/314 apr. 2026 · 37 min
- Staffan Hildebrands nya liv del 1/310 feb. 2026 · 57 min
- Vinterlyssning: Husmardrömmar (R)6 jan. 2026 · 44 min
- Vinterlyssning: Lyxvillans hemlighet (R)19 dec. 2025 · 43 min