Pappa, jag är gay

Det är onsdag den 9 november 2005. Ett demonstrationsåg med hundratals kristna är på väg mot Sergels torg. De vill visa sitt stöd för Åke Gren, en pingspastor som står åtalad för hets mot folkgrupp för en predikan där han bland annat sagt att homosexualitet är en cancertumör på samhällskroppen.

Två av personerna i demonstrationsåget är 14-årige Gabriel Eurel och hans pappa Per-Olof. När de går där vet de exakt vad Bibeln säger och vad de själva tycker. Homosexualitet är en synd och den som lever så kan inte vara kristen.

Det Per-Olof inte vet och som är fullständigt otänkbart för honom är att hans son som går bredvid honom brottas med just sådana känslor. Det var ju något jag bad för varje kväll, varje dag om att bli fri, bli helad, om att få se en förändring. En riktig kristen är inte en som värnar om de fattiga och de är utslagna.

En riktig kristen är en som är emot abort och en som är emot homosexuella. När alla var samlade så sa jag att jag hade något jag ville berätta och sen bara berättade jag det. Det här stämmer inte.

Gabriel är frälst. Om han säger att han är gay, det är något som inte stämmer. Du lyssnar på Dagen Dokumentär med mig, Albin Larsson. Denna gång med Gabriel och Per-Olof Jurellom, viljan att följa Guds väg, om motstridiga känslor, om teologisk brottningskamp och erfarenheterna av att komma ut som homosexuell i frikyrkan.

Hunden Picasso och Per-Olofs fru Nancy hälsar välkommen i entrén till det relativt nybyggda huset i utkanten av Märsta. Gabriel kommer direkt från jobbet på banken i Uppsala och familjen slår sig ner kring det stora matbordet för att äta ost och skinkpaj. Gabriel hälsar på sina föräldrar åtminstone några gånger i månaden.

Stämningen runt bordet är uppsluppen och lättsam. Det är en kontrast till samtalet i familjens kök annan dag jul 2017. Det är en sak som jag behöver berätta. Den ni hör är från inspelningen på Gabriels mobil.

Jag vill bara ha utgångspunkten att jag lever för Gud och allt så så att ni vet det. Men grejen är att det är ändå bra om ni känner till att... Vi kommer att komma tillbaka till det där ögonblicket senare i podden.

Men för att förstå varför luften stod stilla den där dagen går vi hela vägen tillbaka till tidigt 90-tal. När Gabriel föds 1991 är familjen aktiva i Märsta pingstförsamling. Per-Olof är äldste och styrelseordförande och han predikar och ansvarar för ungdomsverksamheten.

Han är också rikskänd genom sitt företagande. Jag och min tvillingbror fick väldigt mycket nationell uppmärksamhet. Vi var i Dagens Industri med en debattartikel att välståndet vilar faktiskt på tio Guds bebud.

Det mynnade ut i första sidan att Jesus är bra för affärerna. Var på tv, vi skrev en bok. Kan man tjäna pengar och tjäna Gud så. Jag reste runt i Sverige på ett år 50 olika ställen och delade mitt vittnesbörd.

Var på radio och tv. Och där var jag som en kristen direktör som bekände Jesus. I den här miljön växer Gabriel upp med kyrkan som något av ett andra hem. Så fort dagen var slut så spenderade man tid med vänner i kyrkan.

Det var dansgrupp, drama, ungdomsgrupp, bönemöten, söndagsgudstjänster. Det rullan hela veckan, scouter. Så kyrkan spelade ju en jätteroll. Och Gabriel tar tidigt tron på största allvar.

Jag skulle väl säga att tron då som nu hade en väldigt central plats i mitt liv. Det är lite som att andas. Det är något man gör hela tiden för att leva. Och man kanske inte tänker på det varje andetag man tar.

Men utan det skulle man inte må bra. Per-Olof brinner för att berätta om Jesus. Och kristen sexualmoral är egentligen inget han ägnar särskilt många tankar åt. Men att homosexualitet är fel, det har han vetat ända sedan han började ta sin tro på allvar under tidigt 80-tal.

Han bodde då under några år i USA. Amerikanska tv-evangelister predikade att den här AIDS-epidemin som svepte över världen det var Guds straff för att människor levde som homosexuella. Så jag förstod ju att homosexualitet var någonting oerhört farligt och verkligen emot Guds plan.

När Per-Olof i början av 2000-talet blir del av styrelsen för en kristen tidning uppfattar han att frågorna om abort och homosexualitet är centrala där. Om man var en riktig kristen då måste man göra sin röst hörd och gå emot denna ogudaktighet. En riktig kristen är inte en som värnar om de fattiga och de är utslagna.

En riktig kristen är en som är emot abort och en som är emot homosexuella. Per-Olof är övertygad om att homosexualitet är ett val. Homosexualitet berodde på att man hade gjort uppror mot Gud.

Man hade alltså avfallit i sin tro och blivit en upprorsmakare. Det var ett uttryck för att man lämnat tron på Gud. Alternativt att man hade varit utsatt för sexuella övergrepp eller att man haft en frånvarande pappa och en dominant mamma.

Gabriel är 12-13 år när han börjar inse att han inte känner något särskilt för tjejer. Däremot för killar. Känslorna skrämmer Gabriel och han vågar inte säga något till sin mamma eller pappa.

Istället vill han på egen hand ta reda på mer om vad Bibeln säger. Så han smyger sig in på Per-Olofs kontor och där hittar han en bok som handlar om just homosexualitet. Då förstod jag ganska tydligt att som kristen fanns det ett motsatsförhållande mellan att vara kristen eller homosexuell.

Du kunde vara det ena eller det kunde vara det andra. Men de var ömsesidigt uteslutande av varandra. Den unge tonåringen Gabriel har svårt att få ihop pusselbitarna.

Bibeln, kyrkan, Gud säger att det är fel att vara homosexuell. Samtidigt känslorna han känner. Så det blev en dissonans på något sätt mellan det jag upplevde och det jag tänkte och trodde och tyckte.

Det var såklart jättesvårt. Men jag tänkte ju någonstans att kyrkan vet ju bäst. Så jag kommer ju lita på vad kyrkan säger. Och vad alla som är smartare och har mer koll och som lever närmare Gud än vad jag gör.

Vad de säger. Precis som Per-Olof förstår Gabriel genom det han hört och läst att homosexualitet är ett val. Och det ger honom trots allt ett visst hopp. Att det finns en väg till förändring.

Han sätter upp ett mål om att känslorna ska vara borta den dag han fyller 16. Han fortsätter att hålla sin brottningskamp med känslorna för sig själv. Även om det händer någon gång att han delar lite med någon annan.

När jag var på något läger och man hade möjlighet att bekänna synder. Och man hade möjlighet att prata med någon lite mer diskret. Ja, men då var det ju så här, ja men vi ska be för dig och befrielse, helande.

Du kan förändras. Det var verkligen inte något jag vågade prata om öppet. För att även om jag någonstans hade en tanke av att det här kan förändras. Så var det ändå så tydligt att det här är bara något som man har problem med i världen.

Och det gick bara inte ihop. Så det var ändå tydligt att det här var skamfullt och det vågade jag inte prata om. Det var runt den här tiden som Gabriel och Per-Olof tar sig in till Stockholm för att visa sitt stöd för Åke Gren.

Han som har predikat om homosexuella som förvridna människor och om Guds straff över Sverige för riksdagens beslut att låta homosexuella ingå partnerskap. Det här är i början av 2000-talet och det har bara gått drygt 20 år sedan homosexualitet slutade klassas som en sjukdom av socialstyrelsen. Under 80- och 90-talet sen får homosexuella allt fler rättigheter och 1995 röstas lagen om registrerat partnerskap igenom.

En motsvarighet till äktenskapsbalken. 1998 hålls sedan det första Pride-tåget och 2003 inkluderas sexuell läggning i lagen om hets mot folkgrupp. Det är den lagen som Åke Gren vill pröva med sin predikan.

Det här ger oss lite förståelse för vilken tid som Gabriel och Per-Olof levde i. Men för att förstå Gabriels och Per-Olofs situation måste vi också se hur det pratades om homosexualitet i kyrkan vid den här tiden. Varje gång någon i ungdomsgruppen ställer en fråga om homosexualitet, så svarar alltid Gabriel med argumenten som han kan så väl.

Men så en gång, på väg hem från en missionsresa i Guatemala, kommer frågan upp igen. Och då kommer jag liksom ihåg hur jag drog alla argumenten och förklarade och berättade varför det var fel och sådär. Men då när jag liksom gick igenom alla de argumenten, så märkte jag hur jag bara, men hjälp, jag kan de här argumenten som rinnande vatten, men jag vet ju att det här inte stämmer.

Alltså jag vet ju det själv, min levda erfarenhet säger ju att det här är inte sant. Och det var liksom som att poletten på ett sätt gick fel ner att bara så här, oj men vad håller jag på med? Samtidigt som jag bara inte visste, det stämmer inte, men vad gör det då?

Det här är i mitten av december 2016. Tankarna har nu börjat snurra i Gabriels huvud och efter att ha firat jul sitter han på annandagskvällen på sitt rum och ber och sjunger lovsång. Då, precis som så många gånger förr, så liksom bad jag om det här och tog det här till Gud.

Men det som var nytt då, det var att jag faktiskt vågade liksom ställa en öppen fråga till Gud. För innan så hade jag, trots mina tvivel, trots mina liksom kan det här verkligen stämma och så vidare, så hade jag på något sätt inte velat liksom skymfa Gud med att ifrågasätta det jag någonstans visste att det här är det rätta. Men där och då den kvällen, då vågade jag någonstans fråga Gud.

Och då det jag fick till svar var ju någonstans så här, ja men du har ju hört vad människor påstår, men vill du höra vad jag har att säga? Och då var det ju liksom samtidigt den här, men det vet du ju redan. Samtidigt som det var så här, va, vadå, finns det något mer?

Finns det något annat än allt det här som jag liksom kämpat med de senaste 12-13 åren liksom? Gabriel öppnar Bibeln och läser om Sodom och Gomorra, en text han läst så många gånger förr. Berättelsen från första mosebok har historiskt tolkats som att Gud straffar städerna för att männen i Sodom är homosexuella.

Och det är den tolkning Gabriel alltid har fått höra. När han nu sitter där med sin Bibel framför sig och läser texten igen, inser han att han inte alls kan identifiera sig med de våldsamma männen i Sodom. Det finns jättemycket vi kan lära av den här berättelsen, men just för min kamp som jag har nu kring att jag är attraherad av killar istället för tjejer och att jag gärna skulle vilja leva mitt liv tillsammans med en annan man, det säger ju inte den här texten så mycket om egentligen.

Egentligen inget alls. Och då liksom för första gången så läste jag den berättelsen och kände hopp. Så det blev ju liksom starten någonstans för mig på att faktiskt komma vidare och inte bara vara fast i det här limbot av att det är fel, du behöver förändras.

Och sen efter det så började jag då läsa fler av de här bibeltexterna som jag visste, quote on quote då, var emot homosexualitet. Parallellt med sin egen bibelläsning och bön lyssnar han på teologer med andra perspektiven de man själv alltid haft. Gabriel blir mer och mer övertygad om att Gud kanske inte ser hans sexuella läggning som ett problem.

Att han är älskad som man är. När han till slut helt har landat i det så bestämmer han sig för att exakt på dagen ett år efter den där kvällen i sitt rum ta nästa stora steg och berätta för sin familj. Jag hade ju burit en tid och bara så här, men nu är det dags att berätta.

Men jag liksom visste inte exakt när som var rätt tillfälle och någonstans så gick jag och väntade på någon form av bekräftelse på att nu var det rätt tillfälle att berätta. Den dagen så vaknade jag upp och så läste jag liksom dagens bibelversa den dagen och de bara talade väldigt starkt till mig och jag upplevde bara, det här är dagen. Nu händer det.

Gabriel kommer in i köket där pappa Per-Olof och mamma Nancy sitter. Han är 26 år och har aldrig nämnt för sina föräldrar om den inre kamp han haft i hela sitt liv. Innan han berättar bestämmer han sig för att spela in det livsavgörande ögonblicket.

Det är en sak som jag behöver berätta för er. Ja, det är lite svårt att berätta kanske. Men jag måste ändå berätta det. Det är lite svårt att säga. Ni kanske fattar.

Men ni vet ju att jag lever för Gud och det är den absolut viktigaste grejen. Ja, I live for God, you know, right? Ja, well, it's to prevent God. Ja, of course. Jag vill berätta en sak.

Jag vill bara ha utgångspunkten att jag lever för Gud och allt så så att ni vet det. Men grejen är att det är ändå bra att ni känner till att I'm gay. Nancy stannar upp i kylskåpet där hon är på väg att plocka ut osten.

Per-Olof tittar ner i bordet. Alltså det är klart att det var jobbigt, men jag var också inställd på det. Jag var inställd på att det kanske kunde innebära att vi liksom...

Även om jag hade någonstans en känsla av att de skulle inte säga upp relationen utifrån det här. Men samtidigt så visste jag inte. Gabriel fortsätter prata innan någon hinner säga något.

And I've been that my whole life, and even though I've tried to change it my whole life, it hasn't changed. And I don't live a gay lifestyle in any way. But the thing is, even though I live for God and I've tried everything, it just doesn't change.

And now this year, I just come to realize that it will not change either, and that God has actually made me this way. And I've come to accept that, and it's very difficult in many ways. But at the same time, it's the only thing I can do, because everything else just makes everything worse.

How do you know you're gay? Well, I'm sorry if I ask weird questions, but I mean... Because I can't... Do you feel attracted to men? No, but I can never be attracted to any woman.

I've never been, even though I've tried. Samtalet fortsätter på ett ganska avvaktande sätt med långa stunder av tystnad. Men man när sig den som då och då ställer frågor och tänker högt.

I felt a shock go through my body when you said that. I wondered, actually. Of course you did. I mean, I'm 26, and I've never been in a relationship with anyone completely.

But it doesn't change who I am, though. It doesn't change who I am. I'm still the same person. I still live for God. I still have exactly everything is the same.

So I'm not anyone different, just so you know. It's just that I feel that you all deserve to actually know. I'm sorry, this must be very, very hard for you. Gabriel är mån om att hela tiden betona att han fortfarande lever helt för Gud.

De börjar prata om hur det ska gå med jobbet på Livets ord. Well, yeah, I need to find another job, I guess. But, I mean... But you live here. No, I live here. That's the thing.

I know. I know that everyone says, Oh, no, it's fine as long as you don't live it out. But then the moment you tell people, they're like, Ah, but then you won't be able to work at God.

You can't do this, and you can't do that. So it's like, that is a big hypocrisy. And everyone says, But I don't know, but I still think I'll have to find another job.

I don't know. I'm going to try to tell my colleagues as well. But, yeah, of course. But the thing is that I've always hated this about myself and felt really bad about it.

And every time... No, I don't know. But the last year I've really dug into God's word on this. And it has given me hope. Because before I always wanted to change this about myself.

To be straight. But the thing is, it doesn't work. Why do you want to tell your colleagues? Because I'm tired of all the time, Oh, when are you going to get married?

And when are you going to do this? And when are you going to do that? And you just have to get married so you can go out. I just can't take these things anymore.

It's really hard every time. I just can't take it. It's really hard. I didn't know that that was possible. No, I know. No one knows. But it doesn't make it any less hard.

It takes almost half an hour before dad Per Olof says something. After Nancy asked him what he thinks. Why dad? You're so quiet. It's hard to really hear Per Olof's answer.

Maybe he doesn't even know what he's saying. He's in shock. I had never thought that thought. I didn't see it on the map. I couldn't understand, Fanns vara med på en konferens som kallas The Reformation Project.

En samling för kristna som kommit ut som homosexuella och för deras anhöriga. Och där träffar jag för första gången massor av kristna, helöverlåtna personer som lovsjunger Gud, tror att Bibeln är sann, men som är gay. Och det här stämmer ju inte heller med den bild jag hade, för de fanns ju inte.

Jag förstod ju senare att de har ju lämnat kyrkan här i Sverige för de har inte välkomna, men där fanns många. Och den här, efter då att ha läst många av de här böckerna, mött de här människorna, då började jag landa i, det här stämmer inte. Per-Olof landar snart helt i att det faktiskt går att vara homosexuell och kristen.

Men han vågade inte prata öppet om sin nya hållning, i rädsla för reaktionerna. Samtidigt blir Gabriel själv allt mer öppen om sin läggning. I det liksom enskilda mötet, ofta så tyckte jag att det blev ganska fruktbara samtal, särskilt till en början.

Jag kände ju att det var fler som tyckte så här, men du stämmer ju inte riktigt in på den fördomen vi har av vad vi tänker oss en som är homosexuell och så vidare. Gabriel väljer också att berätta för sina kolleger, precis som han sagt att han skulle. Under de kommande åren har han flera samtal med andra anställda om hur församlingen ser på homosexuella.

Under de åren när vi har de här samtalen så finns det ju också bland alla pastorer och mina kolleger så pratar de om att vi behöver verkligen få till förändring här. Inte så att liksom man bara, nu ska vi ändra vår syn helt och hållet, men man insåg ändå att sättet vi har tänkt på det här har varit för förenklat, det har varit för svartvitt. Men sen slutade det liksom där.

Det här är såklart Gabriels bild av vad som hände. Han vill också poängtera att även om det pratades om att någon slags förändring behövdes till, så delade de flesta pastorerna inte Gabriels syn i själva sakfrågan. Livets ord vill inte själva medverka i podden och berätta om hur de tänker kring homosexuellas plats i församlingen.

Men föreståndaren David Ekebring hänvisar till det dokument som togs fram 2022 som handlar om trosrörelsens syn på sexualitet. Där skriver de att deras utgångspunkt är en klassiskt kristna, att platsen för den sexuella relationen är äktenskapet mellan en man och en kvinna. Alla sexuella relationer utanför äktenskapet betraktas utifrån deras bibelsyn som synd, även exempelvis samboskap.

Samtidigt vill de betona att sexualiteten inte är människans främsta identitet, att varje människa är skapad till Guds avbild, att det är grunden för deras människosyn. De skriver också att det finns de som på grund av sin sexuella läggning har blivit utsatta för hårda ord och respektlöst bemötande. Det tar de kraftigt avstånd ifrån och skriver att de vill möta varje människa där varje situation är unik med kärlek, respekt och en lyssnande attityd.

Men tillbaka till Gabriel och hans upplevelse av att inga samtal förs. När julen 2020 närmar sig bestämmer sig för att själv sätta igång samtalet. På annandagen har han formulerat klart en text som kommer att göra hans berättelse offentlig.

Då bestämde jag mig för att berätta om det på Instagram. Där jag egentligen inte var så här, nu tycker jag att alla ska ändra sig och tycka annorlunda, utan vi behöver prata mer om det här och våga ha ärliga samtal. Där är det okej att lyfta olika perspektiv.

Responsen är blandad, men Gabriel upplever att genom början att många är positiva. Samtidigt får han också höra att han är djävulens barn och kommer hamna i helvetet. Man blir förvånad ibland från vilka det kommer.

Det kan ju komma från teologer och pastorer som man tänker att även om du har den här åsikten så kanske du borde ha någon förmåga i hur du hanterar människor. Men trots de hårda kommentarerna är Gabriel inte alltför nedslagen. I stället är det en annan känsla som dominerar.

Nu är jag verkligen fri. Jag är inte fri från homosexualitet, men jag är fri att vara den Gud har skapat mig. Jag är fri att leva mitt liv med Gud och bara vara den jag är och vara en hel människa på något sätt.

Då tar inte det när folk säger sådär så himla mycket. Det finns inte något sår där det kan nå in på något sätt, utan det rinner av. Gabriels Instagraminlägg förändrade inte bara hans eget liv, utan även pappa Per-Olofs.

Då brakade det loss, för då nästan direkt började folk kontakta mig. Vad säger du? För jag hade flera förtroendeuppdrag inom kyrkans värld. Då försökte jag vara diplomatisk, så jag sa att frågan är komplex.

För den är komplex, det måste man säga. Hade den varit enkel, men det visade sig att det var fel svar. Jag har fått höra beskrivningar av mig och av min son som inte tål att upprepas.

Några kunde inte få bort mig fort nog. Jag fick lämna alla de här uppdragen. I några fall hade jag rest runt ganska mycket och undervisat på Bibelskolor och predikat.

Det upphör. Plötsligt är jag en farlig människa, och det är ju en väldig... Det här har varit mitt liv ända sedan jag på Handels kom till tro och fick göra andliga upplevelser.

Det har varit passionen i mitt liv att försöka leva som en Jesu efterföljare och bygga Guds rike. Nu ska jag bort, nu är jag en farlig människa. Så det har varit tråkigt, det måste jag säga.

Så det blev väldigt dramatiskt. Mitt under den här omtumlande tiden 2021 åker Per-Olof tillsammans med Gabriel och Nancy än en gång över till USA för att vara med på The Reformation Projects konferens. När han är där så slår en tanke honom.

Han kanske skulle översätta några av deras böcker till svenska. Men han landar snart i att det blir för krångligt med upphovsrättsregler och annat. Då tänker jag, jag kanske skriver en bok själv då.

Och sen fick jag nästa tanke, vi kanske skulle ha en konferens i Sverige också. Där vi på något sätt har undervisning, man kan förstå att du kan vara kristen på riktigt. Ha Bibeln som din auktoritet, älska församlingen och älska kristna människor.

Men också låta sexuella minoriteter få vara de de är, älskade av Gud. Det blir en konferens, Jesus älskar hbtq. Och det blir en bok, verkligheten korrigerar. Per-Olof som skrivit flera böcker tidigare hoppas att hans nya bok ska kunna skapa samtal i församlingar.

Jag skrev en bok om tiondeprincipen, den blev bästsäljare. Då kallade sig till många kyrkor där pastorer sa kan inte du komma hit och berätta om tionde? Att man ska vara generös och ge pengar till sin församling.

Det är bättre om du kommer och säger det än att jag säger det. Så då åkte jag runt, 50 församlingar på ett år. Boken fick tryckas i ny upplaga, den översattes till engelska.

Men de församlingarna, de ville inte att jag skulle komma dit och tala om att Jesus älskar hbtq-personer. Att verkligheten har fått korrigera mig. Så jag inser ju plötsligt, inget förlag vill ge ut min bok.

Jag kommer inte få några kallelser till de här kyrkorna där jag har sålt böcker förut. Men de här skulle behöva läsa budskapet. Då tänker jag, vad kan jag göra då?

Per-Olof får en idé. Han ska skicka ut boken till 500 pastorer i pingstkarismatiska församlingar. Och så tog jag hjälp av min fru här också då och en annan mamma till hbtq-barn.

Och så packade vi alla de här böckerna i 500 kuvert. Och så skickade vi ut det på det sättet. Var det en bra idé att skicka böcker till någon som inte har beställt dem?

Det kan man ju fundera på. Ja, boken som nipper ner på församlingarnas pastorsexpeditioner tas emot på olika sätt. Det har ju varit folk som har uttryckt tacksamhet.

Under ytan så finns det ju pastorer som också har barn som är hbtq. Och de har varit väldigt tacksamma för det här har ju stärkt. De har velat att kunna tro på det här sättet.

De har blivit stärkta i det. Men sen vågar de ju ändå inte gå ut offentligt som jag gör. För då tappar du allt, då blir du av ska man väldigt förenklat försöka sammanfatta hur det ser ut.

Så kan man säga att de som argumenterar för att homosexualitet är fel, vilket den stora majoriteten av tros- och pingströrelsen gör, ofta pekar på några bibelställen från aposten Paulus i Nya Testamentet, där han talar om sex mellan samkönade som en synd och något onaturligt. Ofta lyfter man också fram att Guds skapesordning och Bibelns äktenskapsyn är att en man och en kvinna ska leva tillsammans. De som å andra sidan argumenterar för att Gud fullt ut accepterar homosexualitet, där den stora delen av ekumenierkyrkan befinner sig, lyfter fram Guds genomgående kärleksbudskap som tolkningsnyckel och läser ofta Paulus ord som skrivna för en särskild tid och inte att de gäller trogna, överlåtna, samkönade relationer.

Det samfund där frågan skapat mest debatt de senaste åren är evangeliska frikyrkan. Efter en lång bearbetning gav de ut rapporten Helhet och barmhärtighet 2023, där homosexualitet beskrevs som en naturlig brustenhet. EFK står fast vid att äktenskapet är mellan en man och en kvinna, men ser samtidigt inte homosexualitet som ett hinder för att vara medlem eller ledare i församlingen.

Många fler nyanser finns såklart i detta, och var frikyrkan står i frågan går över samfundsgränserna. I vilken riktning frikyrkan kommer gå de närmaste åren är svårt att veta. Men Gabriel och Per-Olof ser bara en möjlig väg framåt.

Jag tror att om 150 år, när vi ser tillbaka på den här tiden i historien, då tror jag tyvärr att vi kommer som kristenhet se tillbaka på den här tiden och fråga varför var det så få kristna som vågade säga någonting om den här situationen som råder just nu. På samma sätt som vi ser tillbaka och tänker varför fanns det så många kristna som i södern i USA som bara accepterade slaveriet? Guds rike kännetecknas av att vi är alla likvärdiga människor och det måste också gälla sexuella minoriteter, det måste gälla oavsett om du har svart hudfärg eller vit hudfärg, om du är vänsterhänt eller högerhänt, eller om du är heterosexuell eller homosexuell.

Det är min tro. Du har lyssnat på Dagen-dokumentär med mig, Albin Larsson. Och i det här avsnittet har du hört Gabriel och Per-Olof i URL. Podden produceras av tidningen Dagen.