2. Baristan ​som ​vägrade mjölk

Vi är tillbaka, maestro. Maestro. Maestro. Vi är här nu. Signore. Ingenting, ingenting kan stoppa oss nu. Det finns en uppsjö av uttryck som krockar lite, som känns liksom...

Är det här på riktigt? Hånar han mig? Oftast han. Man går in på ett fik och beställer en kaffe, kanske, eller något. Och så möts man av en rätt slapp attityd. Någon kollar lite så här...

Nästan argt på en. Som att man har gjort något fel. Och säger... Vad sa du, maestro? Som att de inte har uppfattat att man beställt en kopp kaffe. Och det där är ju också en härskarteknik redan från början.

Att be någon säga... Vad sa du? Det kan man ju säga till någon fast man hörde väldigt väl. För det skapar en osäkerhet hos den andra. Jo, jag sa... Och maestro på den.

Förstår du? Har det här hänt dig? Nej, men det har hänt en gammal vän. Han... Ja, det är ju fantastiskt. Alltså... För länge sedan... Inte så jävla länge sedan. Så berättar du som visade det här.

För det här luktar gott. Det är ju som en nybakad bulle. Så här på morgonen. Vi befinner oss i hjärtat av Stockholm. Närmare bestämt på Södermalm. En plats där det finns en...

Det är som två ytterligheter möts. Å ena sidan kan man ju träffa riktiga klassiska 90-tals-ironiker. Men sen så kan man också i samma kvarter, kanske till och med på samma gata, samtidigt träffa människor som är helt distanslösa och inte tycks känna till att det finns ironi överhuvudtaget.

Och det är det som händer Peter Eggers, en gammal vän till mig, den här morgonen, när han helt ovetandes om vad som ska ske, är på väg in på sitt lokala kafé och ska beställa en kopp kaffe och en macka. Han ser inga hinder. Nej.

Han vet inte att när han kliver in där, då möts han av ett helt filterlöst klingande "Tjena, maestro!" Och inte ironiskt, eller var det ironiskt? Nej, nej. Då beställer, som historien är, då beställer Peter en macchiato.

Och snubben, baristan, ställer sig och gör den här kaffen. Peter väntar, tallar lite på sin telefon, tänker jag att han gör. Kanske kollar runt lite osäkert vilka är där, vilka är inte där.

Känner han igen någon? Är det någon som kollar på hans kläder? Har han rätt kläder på sig? Allt det där som kan vara så viktigt på vissa kaféer på den här stadsdelen.

Södermalm i Stockholm. Och efter en liten stund så är baristan klar. Han har ju gjort den här kaffen omsorgsfullt. Som om han inte har sett den kön som har bildats bakom Peter.

Med människor som förmodligen har lite halvbråttom till jobbet. Men en konstform är en konstform. Och kaffe, det är ju inte bara kaffe. Så det får ta den tid det tar.

Ja, för de har väl speciella bönor också? Det är väl ett sånt ställe där de bygger kaffe så då häller de det för hand genom en liten glasgrej med filter. Det är väl en process.

Det är inte en vanlig smutjaba, håll käften kaffe på väg till bygget. Det här är perkuleras och filtreras på olika sätt. Det går till maoska, vänsterhänta prostituerade som har plockat en månad fria nätter.

Exakt. Fairtrade. Jag har ju varit ganska mycket i Sydamerika och undrar var de här fairtrade-gårdarna är någonstans. Jag snackar om Fairtrade. Hur som helst, så Peter står där.

Han står där och får sin kaffe. Och smakar på kaffet. Och han tycker att det är en god kaffe. För det måste man säga. Men är en tio minuters väntan god? Vet inte, men han upptäcker att det är lite för lite mjölk.

För hans smak. Så då säger han Ursäkta, skulle jag kunna få lite mjölk? Vet du vad den här snubben svarar? På fullaste allvar. Peter är ju vuxen. Det här är ju inte för 20 år sedan, det här är ju några år sedan.

Vet du vad snubben svarade till Peter? Han vänder sig om och bara Nej. För att det ska vara exakt så. Nej, han säger nej till honom. För att det här är, det är så här det ska vara.

För att han har bestämt en macchiato. Och det betyder, det här informerar han Peter om, den här baristan. Han säger till Peter att Nej, då skulle du, du har beställt en macchiato.

Det är en kaffe. Fläckad med mjölk. Precis. Vill du ha mer mjölk, då skulle du ha beställt en cortado. Fattar du att punkkulorna säger det här till en betalande kund?

Helt på riktigt, utan, helt liksom, så här är det. Nej men Peter lackar ur bara. Vad fan. Ge mig kannan. Jag ska ha mer mjölk. Och då fattar väl han, han vaknar väl upp ur sin transnärbaristan.

Oj, vad fan gör jag? Jag jobbar ju här. Han vill ju ha mer mjölk, jag får väl lov att ge honom mer mjölk. Och så fick han mer mjölk. Och så gick livet vidare för de båda.

Men det är ändå helt otroligt att det här kan uppstå. Tänk dig om du skulle gå till en frisör. För jag ser att du är nyklippt, snyggt. Jag tog ju dig, du sa till mig.

Du sa till mig. Du sa till mig. Jag sa till dig. Du sa till mig. Jag sa till dig. Jag trodde att jag klippte mig, jag kände mig lesbisk, jag ser ut som en drejare.

Som har hängselbyxor. Just det. Det är lätt hänt. Jag vet inte med mitt ansiktsform. Jag har ju lite sådana här kvinnliga drag, kanske. Det vet jag inte. Jag håller med.

Är det lätt hänt att du, om du inte klipper dig, ser lesbisk ut? Ser lesbisk ut? Särskilt om jag är lite mild i blicken. Om jag inte spänner blicken, då har jag inga mellanlägen.

Antingen så spänner jag blicken, då kan jag se lite härjad ut, kanske. Men om jag ser det minsta mild ut, då har vi lesbiska. Lesbiska Kalle. Men min frisör hade inga tider.

Det är sådana här som knappt är frisör, utan som kallar sig mer typ art stylist. Det finns också. Men vad menar du? Nu måste du gå till djup. Då är det en stor affär.

Då bokar man en månad innan, kanske. Och jag som kille vill ju klippa mig ofta, helst. Men jag vill helst inte heller klippa mig ofta för onödigt mycket pengar. Men vänta nu, är det så lång vänttid?

Ja, hos de här duktiga. Eller duktiga, jo, men de är duktiga. Men även för män, alltså mansfrisörer. Ja, för de klipper båda. Okej. De är ju arts. Det är konstigt.

Jag ska vara helt ärlig. Jag har faktiskt inte erfarenhet från den typen av frisörsalonger. Jag har aldrig i mitt liv klippt mig vad jag kan minnas. För att Daniela är frisör, i grunden.

Ja, dels det, men även om Daniela klipper mig en del, så har jag ju alltid... Min klippkultur kommer ju från att jag går till... Vad heter det? Spiral utanför. Du menar barberare, men det är ju en rätt ny grej ändå.

Innan dess, man klippte sig på ställen som var drop-in. Nästan i vissa delar av världen, då är det ju... Till exempel i USA, då är det ju oftast latinos som har frisörsalonger.

Här är det ofta... Hermanos. Hermanos, för dig. Ja, se. Nej, men det är ju... Jag har klippt mig under hela mitt liv, mer eller mindre, så har jag klippt mig hos Adam.

Som ligger på... Han har haft olika adresser. Nu är han på Folkangatan. Jag rekommenderar det till alla er där ute som är i Stockholm och vill ha en schysst fade.

Vad tar han för en klippning? Inte mycket. 200-300 spänn. Det är ju skägg och hår och allt. Och de trådar dig. Det har jag aldrig gjort det, för du har inte varit på sån plats.

Men de tar tråd och så tar de bort de här håren mellan... Småhåren. Piunet eller mellan ögonbrynen om du har en unibrow. Kan man raka ögonbrynen? Nej. Det garanterar jag att han gör.

Men de vaxar om du har öronhår, näsor, de kan vaxa. Så Eastern Promises. När han, Viggo Mårtensson, tvingas ligga med den här tjejen för att bevisa att han inte är bög för Kirill.

Bara för att alla är med så är Eastern Promises en film som är regisserad av David Cronenberg med Viggo Mårtensson i huvudrollen där han spelar en snut som infiltrerar den ryska maffian i London. Väldigt underskattad tycker jag. Jag har tyckt om det jättemycket för den är väldigt speciellt berättad.

Ja, skitbra. Som en saga nästan. Men vadå, du känner dig som karaktären Viggo Mårtensson spelar när han tvingas ligga med den här tjejen För att bevisa att han inte är bög.

För att bevisa att han också inte är något annat än det han utger sig för att vara. Exakt, för han tvingas ju då, då vet den här Kirill att jag är bög, okej, inte. Snutar skulle nog inte heller ligga med oskyldiga prostituerade.

Men han är så mycket inne i sin roll som infiltratör att han måste göra det. Och han lider ju när han gör det. Och det är din upplevelse varje gång du går och klipper dig och betalar 2 000, ja ibland 1 000 kronor för en klippning och där de inte ens gör någonting med ditt skägg.

Det här är bara hår. Jag har ju inget skägg. Men även om du hade, det här är hår och det kostar lax eller två. Och du lider under tiden. Jag lider, lider, det tar lång tid.

Jag tror att man betalar för en och en halv timme eller så. En och en halv timme! De gör en grej av att jag använder ingen maskin. Så kort man ens ska ha det. Så saxar de upp saxen och det tar tid.

Och jag hatar det. Och när man går så ska de sälja på en grejer som är så ovärdiga. Alltså hårprodukter, schampo. Shampoo som är biograferna och godiset, de går ju noll på filmerna.

Där jag går och klipper mig, där tror jag inte att de säljer saker. Vet du vad? Jag tror inte att han säljer något. Utan du går dit, du klipper dig och du går därifrån.

Varför tipsar du inte mig om honom då? Jag sa ju till dig att du skulle gå till honom. Sa du det? Ja, du kanske sa det. Jag fick paniken då så gick jag in på boka direkt.

Man får nämna dem för att de får gärna sponsra oss förresten. Nu när jag tänker på det. Boka direkt. Nej, för om man ska boka hos dem så går det inte att göra det.

Man kan ju inte ringa till folk. För nu tänkte jag så här, nu skiter jag i det här. För jag fick en tid för flera veckor och jag visste att vi ska ha lite pressvecka.

Vara lite stilig och se lite sharp ut. Jag måste lösa det här nu. Går in där, nästa lediga tid. Och så ser jag vilka betyg. Så bara ser jag så här, 4,9. Vi avskatar precis här nere.

Hon heter, jag minns inte, men ett utländskt namn. Gillar. Alltså, de är duktiga. Jag tror att de är duktiga. Jag tror att man får, det får man säga. Och det står då, för 400 spänn, 30 minuter.

Jag skulle betala 3 000 för 30 minuter. Ja, du har en helt annan bild av det. Det är verkligen som att vi... Jag skulle också betala, i alla fall på mina gamla ställen.

Jag kan betala extra. Kan vi inte bara hålla käft? Kan vi inte bara... Jag betalar, jag betalar. Kan vi bara... Snälla, inte ett ord. Bara låt mig igenomlida det här.

Den här golgata-vandringen. När du klipper dig hos Adam eller på liknande ställen, då är det en multikonversation som pågår. Delta eller inte. Ja, men till att börja med så kan det vara svårt för dig att delta om du inte kan språket.

Det är inte ens säkert att det är svenskar som pratas. Nej, man skulle störa dem om man började... Nej, men de flyttar. Det är en form av... När jag tänker på Adam och upplevelsen som jag har haft när jag har varit och klippt mig hos Adam eller andra liknande salonger i Stockholm eller i Huvikstrakten.

Det för mig till Gambados i Galicien. Alltså så här, för att upplevelsen hos frisörerna eller barberarna påminner om känslan att sitta på ett lokalt kafé eller en lokal bar. Med de här snacken som sker där man pratar om en fotbollsmatch eller nyheterna eller någonting som någon gjorde dagen innan.

Där samtalet kanske primärt förs mellan två personer men det är tre, fyra, fem andra som också är inblandade i samtalet och samtalet sker på spanska. Och sen så kanske det är två stycken av fem, sex som börjar prata galiciska som är ett annat språk. Vi behöver inte gå in på det för mycket.

Och den typen av situationer uppstår gärna. Jag minns ett specifikt tillfälle bara för att illustrera att jag klipper mig och sen kommer en bekant förbi som är uruguayan. Han är spansktalande.

Hur som helst, han och jag pratar med varandra på spanska. Adam och hans anställda pratar på arabiska. Så Adam har ett samtal på gång. På tre språk? Nej, på sina två språk som är arabiska och svenska.

Medan jag har två samtal på gång med spanska och svenska. Och det är som en smältdegg. Och det är väldigt roligt. Jag skulle inte säga att det är speciellt avslappnande.

Det är inte speciellt spa-lik upplevelse. Det är ganska högt tempo. Det låter mycket. TVn är också igång. Upp i ett hörn, tjock tv som scrollar. Nej, inte tjock tv men däremot så är det ju oftast Al Jazeera eller så är det musik på hög volym.

Eller hög volym är relativt hög volym. Så det är en levande miljö. Det är inte alls som att någon masserar dina tinningar och pratar om olika typer av produkter.

Är det skönt att massera dig här bakom? Nja, det var ganska dialogfritt det här. Trycker också brösten mot en när man ligger där och blir tvättad. Det har aldrig Adam gjort mot mig.

Nej, för han har ju inte bröst heller på det sättet. Nej, det har han inte. Men det där är ju, det som du beskriver är ju, det där är kulturberikande. Det där är så bra för Sverige att få dela av.

Om man får prata så, men det får man. Det skiter jag i om man inte vill. Du får väl göra vad du vill. Ja, för det här ordet kulturberikare används bara i negativa, ironiska sammanhang.

Titta på de här kulturberikarna och så visar de klipp på somalier som skjuter dem. Om man använder för vad det faktiskt är. Det här är, de här berikar svensk kultur.

Jag tror definitivt att vi, alltså, om vi nu ska prata om svensk kultur. Kultur överlag mår bra av att andra kulturer kommer in och liksom bättrar och förstärker och öppnar upp. Oavsett var i världen du befinner dig.

Det är hundraprocentig garanti. Är inte alla kulturer bra? Nej, men alla företeelser är inte bra, men all input sätter saker i perspektiv. Och det tror jag är nyttigt.

Men avslutningsvis så vill jag bara säga en sak. Jag tycker att du blev jävligt bra i håret. Så du behöver inte gå tillbaka till att betala 2850 spänn för att någon ska klippa dig i sex timmar tre månader efter att du vill klippa dig.

Och tortera mig under tiden. Och dessutom utsätta dig för någonting du inte vill vara med om. Vet du vad du har gjort med mitt liv nu, Mattias? Nej. Berikat. Jag kom att tänka på en grej igår faktiskt.

Om det här med olydnad. När man helt enkelt gör saker man inte får. Och hur det kan se ut. Jag svängde runt i stan med bilen. Det var så svårt att hitta parkering.

Och till och med parkeringsgaragen i närheten som kostar en förmögenhet var helt fullsmetade. Under en hektisk vecka av massa möten och grejer. Och det var ju bara vad det var.

Det funkar inte riktigt att komma och säga så här. Jag hade svårt att parkera. Då tänker ju den som har väntat på en. Men då kanske du skulle ha lämnat hemmet tidigare.

Eller har du en bra förklaring? Ja, om du har en giltig anledning. Men då ska det ju vara en giltig anledning. Nej, nu har jag varit där i två timmar. Jag måste bryta in med en sak.

Vi ska återkomma till det. Om man har en bra anledning Göra så att det blir en lika kännbar del av månadsmellet som för Jan Emmanuel. Det kanske inte är hans... Jo, han har ju sagt så har de ju i Finland.

Parkeringsvakter som baseras rakt av. Ja, just det, på din inkomst. Så om du tjänar mycket... Som parkeringsvakter som åkte fast och var lite så här, ville dryga sig mot slutet.

Då frågade jag polisen, hur mycket tjänar du på det? Jag tror att han överdrev för att knäcka polisen. Det där ställde jag efter lite. Han bara saltar bara, två miljoner i månaden.

Men det finns ju någonting i det där, för att Jan Emanuel, för honom är det ju ingenting. Det är ju inte kännbart, så därför är ju... Reglerna gäller ju inte honom på samma sätt.

Jag menar inte just honom och att han passar på, men han vet ju om det själv. Och han pratar väl om det också. Det är knappt. Ja, det är superkonstigt. Det är för strängt.

Det är väl liksom, det är för strängt. För jag menar, det är ju inte Stockholm stad som lappar dig. Det här är ju ett vinstdrivande bolag som har fått uppdraget då, jag vet inte om det är av kommunen, eller av vem det nu är, som ger uppdragen till de här parkeringsfilmerna.

Men den här lappen, den är ju vinstdrivande. Den går ju inte bara till löner och kanelbullar. Den går ju också till Hölster, till parkingsvakterna. De har ju Hölster för drickaflaska, Hölster för...

Är det så? Ja, de har en massa Hölster med rätt att böta. Men alltså, jag vet inte var man ska dra gränsen någonstans, men jag menar det är definitivt kännbart för många att få en lax för att du har ställt dig, eller om det är en sexhundring, för att du har ställt dig på en parkering där det finns 500 000 platser och du har varit borta i 10 minuter.

Det känns liksom grovt. Det luktar lite grann om dig. Okej... Har du... Vänta nu. Har du varit i argumentation med en parkingsvakt någon gång? Ja, det har du. Vad har...

Ja, det har jag. Och hur... Du har en schysst människosyn, det tror jag att du alltid har haft. Jag hoppas det i alla fall. Svårt för auktoriteter? Ja, det har jag haft.

Men du vet också att en sån här person, en parkingsvakt, är både auktoritet och en enkel människa. Din löneslav som alla andra. Fast å andra sidan, en löneslav som har valt, som är lägre vakt.

Jo, vet du vad? Okej, nu är det här intressant. Nu är det intressant. Vet du? Jag gjorde en iakttagelse när jag var ung. När jag var barn. Och jag åkte tunnelbana till skolan när jag var typ 12.

Nej, jag var 12-13 bast. I slutet av 80-talet och 90-talet tror jag att de här kontrollanterna kom in i bilden. Jag vet inte om de fanns innan. De som kollade att du hade giltig biljett.

När man inte längre kunde ha såna här remsor som många inte vet vad det är ens. Nu är det en sorts... Nu måste man ju hoppa över grejer. Då var det ju en öppen dörr man gick igenom bara.

Man gick ju ut, rullstolsutgången var ju bara en svängdörr. Ja, exakt. Så då var det ju... Man behövde inte betala. Eller det var inte alls förväntat. Nej, det var väl mer att folk på den tiden var väl så pass regel...

Det var gamla Sverige kanske. Ja, gamla folkhemsverige. Då följde de. Följde. Följde. Folk reglerna. Men mitt minne av det hela är att... Du följde inte de reglerna?

Nej, det gjorde jag inte. Jag plankade, som det kallades. Det kanske fortfarande heter. Men de här vakterna i alla fall, kontrollanterna, de kom in i bilden. Man var skraj.

Vet du vad? Nej. Nej, för du hade en pistol i fickan. Nej, det hade jag absolut inte. Jag gick ut för varje stopp och kollade. Nej, jag kommer ihåg flera gånger att de kom och skulle stoppa en.

Och det får de inte göra ny. Nej, man bara, vem fan är du? De får inte ens stå i vägen. Du kan inte göra någonting. Det är bara att flytta på dig. Och så går du bara ut.

Så var det i alla fall när jag var jobbig med mina föräldrar. Men det är det här jag ska komma till. Det här är det som jag tycker är intressant. Det här med huruvida parkeringsvakterna är människor som söker sig till jobb för att få lite makt.

Det var det du var inne på. Det var det du sa. Jag var ute efter tre eggade känslan du kan ha av att det här är en arbetar men det är en auktoritet. Jag respekterar människan som gör sitt jobb och behöver få lön.

Och inte är någon stekare. Men jag respekterar inte auktoriteter som utövar makt i onödan. Det här är det jag... Så här minns jag det. När de här väktarna kom, eller inte väktare för det är ju inte väktare, utan när de här kontrollanterna kom in i lokaltrafiken.

Primärt i tunnelbanan, jag vet inte buss. Det tror jag inte det är. Kanske, jo lite, men framförallt i tunnelbanan. När de kom in i bilden då var de svenskar, så som jag minns det.

Arier liksom. Sen kanske det blandades lite hit och dit. Men as time passed så till slut, när jag slutade åka tunnelbana i slutet av min tunnelbanekarriär, då var det nästan bara olika minoriteter som jobbade med det.

Och jag kan ta mig fan i mig ta gift på att 90%, i alla fall, jag vet inte, du förstår vad jag menar. De flesta av dem tog jobbet för det var det jobbet de fick. De kände ingen...

Jag har svårt att se att de gick igång och kände njutning av att utöva sin makt som kontrollant. Den gången jag har haft en konflikt med en PR-vakt, då var det för att jag upplevde att den personen gick igång på det. Ja, du såg att det hårdnade i mellan.

Ja, förstår du? Ja. Och han hade redan förberett argument för allt som du skulle säga. Det var en snubbe. I medelåldern. Svensk. Yes. Eller etniskt. 100%. Alltså Lars.

Lars. Jörgen. Lennart. Säkert. Roland. Kanske. Och han... Han blev... Han blev upphetsad. Ja, efter att ha uppspel... Han blev uppspelt. Och jag var så jävla dum i mitt huvud.

Och det här var innan... Så han ligger i Brunnsviken nu. Med fucking sten runt halsen. Nej, men jag var så pass osäker. Och drycktes med så att i takt med att han gick igång, då gick jag igång.

Och till slut så vart det nästan som en sexuell spänning på krogen mellan två älsk... Du vet, det var ju liksom nästan tangerade någonting som blir båda är så här... Ja, den tunna linjen mellan...

Ska vi knulla eller ska vi tjafsa? Vad är det som händer? Det blev så jävla för mycket. Nej, men du hatade det på honom. Jag hatade allt med honom. Nu, såhär, retrospektivt.

Förstår jag ju att... Jag hade... Om jag hade reagerat på ett helt annat sätt med att vara lugn och säga Ursäkta, förlåt, jag såg att du håller på att utfärda boten.

Finns det möjlighet att kanske... Och sen berätta omständigheten och hur jag ser på det. Det hade fungerat väldigt mycket bättre. Vad gör du? Stå och skrika på någon du aldrig har träffat med någon slags auktoritär grabbig ton mot en snubbe som är 20 år äldre än en och inte vet vem du är och vem fan du tror att du är framförallt.

Kommer ju sällan ge effekt. Det var den vägen jag valde där och då. Men han... Jag upplevde honom, den här namnlösa mannen i de illasittande yrkeskläderna. Jag upplevde honom på den där parkeringen i Skärholmen.

Han gick in i det som om... På samma sätt som det skedde på Coop när jag handlade för några veckor sedan. Så när jag hade handlat, storhandlat, med familjen. Daniela och barnen var med.

Vi hade verkligen gjort en omsorgsfull storhandling. Och när jag kommer till k Så det skulle inte bli stökigt och det skulle bli tjafs bland barnen. Jag berättade det för mina föräldrar, varpå mina föräldrar tittade på varandra och garva fett.

och hällde lite olika mycket i några glas framför mig. De skulle illustrera någonting. Och så tittade de på glasen och så ställde de fram det med mest till mig. Och sen när jag skulle ta det, då BAFF!

bara slog de bort fingrarna på mig, tog glaset och svepte det. Och sen när jag skulle ta det andra glaset, jag gick ju på det, jag var ju så liten, då svepte de det också. Och så fick jag det med en liten skvätt i.

Och så kollade farsan på mig och bara, livet är inte rättvist. Punkt. Ungefär så. Och det, så kan det gå liksom. Livet är inte rättvist, men det är inte heller rättvist att vi måste avsluta.

Nästa fredag är vi tillbaka med ett rykande färskt avsnitt av de olydiga. De olydiga som ni går in, prenumererar, ni sprider ordet till era vänner. Ni berättar också om frisören på Söder, där man inte får ha ärsligt rakats.

Nej, det får man inte. Gå dit och klipper. Det skulle jag göra. Det gör jag. Då säger vi trevlig helg!