DUMMA HJÄRTAT med Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Du lyssnar på en podd från Acast. Då säger vi varmt välkomna till Dumma hjärtat med dumma människor. Psykolog och författare Björn Hederstjö och jag heter Lina Tomskad och idag Björn är det en gäst av sådan kaliber.

Ja, det är det verkligen. Vi blev båda så glada så det kom jättemånga utropstecken i sms-tråden när jag skrev att hon sa ja. Och med hon så menar jag författare och poet.

Hon har skrivit böckerna, nu ska jag se om jag kommer ihåg det med huvudet, det gör jag nog för jag har läst varenda en flera gånger. Natura, Rich Boy, Det är kroniskt, Den förlorade sonen och nu senast Sex in the city. Utöver tv-serier.

Jag har inte läst den första och den sista men jag har läst alla andra. Jag har det. Den sista har du redan fått alla andra? Ja, den ligger på nattbordet. Tv-serier, Andningsrummet, Joosbaren, krönikör i kvällstidningen Aftonbladet och dessutom ena halvan av Sveriges bästa podd, En varg söker sin podd.

Varmt välkommen Caroline Ringskog-Feraden Olly. Tack så hemskt mycket, vad fint att höra alla de orden. Kul att vara här. Så roligt att ha dig här. Vi har ju haft lite försnack om vad vi ska prata om idag.

Jag tänkte att vi tar utgångspunkt i boken Sex in the city som alltså är en novellsamling. Den vävs samman på olika sätt. Det var lite så att jag direkt när jag hade läst klart den ville läsa igen.

Nu när jag vet vem Martins mamma är. Karaktärerna dyker upp. Eller man får så här, i en novell ser du någon persons huvudperson, sedan får man förstå i slutet av novell fyra att de jag läste om nu är ju de här föräldrarna.

Och då fattar jag plötsligt, det var så jävla spännande. Jag älskar ju sånt själv. Det har egentligen ingen betydelse för novellerna, men det är plus, det är liksom godiset.

Lägger jag för mycket, om jag läser igen enbart därför för att hitta nycklar, är det onödigt? Är det så att det finns inga nycklar att hitta? Jo, det finns nycklar att hitta.

För att liksom Björn är jag väldigt intresserad av psykologi och det finns så här, jag arbetar mycket med kausalitet. Och det finns liksom kanske att man, jag säger inte att det är så, men liksom att man inte kan ändra det, men till exempel vissa människor utvecklar mönster. Just det.

Och de mönstren kanske man kan se hos en mamma som sitter på vision och tänker på sitt liv och sen så upprepas det på ett annat sätt i ett förhållande lite i 30 år senare. Så jag tror att sådant tycker jag är rätt så intressant själv. Ja, men gud vad bra, för det var precis det jag plockade upp.

Att här berättar hon ju varför han är sån här mot sin flickvän eller sådär. Och det som skulle leda oss in på är just det här, att det känns som att du är så bevandrad inom psykologin. Att du har tänkt så mycket på så mycket, så att när jag skulle be dig ta med en fråga, så kändes det som att det var svåra än jag någonsin har gjort.

Inte för att du är en sån som bara har svar, men du har ju redan tänkt. Eller hur? Nej, men det håller jag verkligen inte med om. Jag har nästan, nej men jag har inte ett enda svar, utan jag har bara frågor.

Men därför tycker jag också att det är väldigt svårt, för att jag upplevde att en fråga bara, ja men, det är ju som hela universum är ju bara massa frågor om vad vi människor är och varför vi gör på vissa sätt. Men om man ska ringa in det och liksom utgå från boken som har temat kärlek, relationer och sex, och mycket när det inte funkar i många, och det passar er dumma människor, för alla där i boken är ju superdumma. Och ja, men precis, ska jag säga min fråga nu?

Är det här segway? Ja, exakt. Okej, okej. Min fråga då är, det är många som blir avvisade i boken och avvisar. Och jag bara undrar hur man ska liksom göra med det?

Hur ska man förhålla sig till att bli avvisad? Underbar fråga. Och också, apropå att du sa att hela universum är frågor, att det där är den mest centrala universella frågan som finns.

Ja, det är ju kallat till vår största rädsla någon gång i något poddavsnitt, rädslan för att bli avvisad. Vill du säga några ord om vad det är för rädsla som ligger till grund för det där? Nej, han swipade åt fel håll på hinge.

Varför känns det så fruktansvärt jobbigt? Ja, alltså varför det blir så oproportionerligt påverkade? Alltså det finns en sådan revolutionspsykologisk idé om att bedöma socialt, bedöma sin inte räcka till.

Blir det vår så här grottmänniska hjärna, liksom en risk att förskjutas från flocken, lämnas ensam ute i skogen och därmed liksom är dödsdomat? Ungefär det. Alltså att det därför blir så upptagna sociala jämförelser och försöka hålla koll på vad folk tycker om oss.

Därför är det så viktigt att vara omtyckt och så. Eller att ha ställning och status. Det finns ju sån tanke i alla fall, att det kommer därifrån. Och hela det här, misster du ens så står det tusen åter, det är ingenting som evolutionen snappat upp, utan vi fortsätter reagera som att allt står och faller med det.

Kanske inte gjorde det i de här grupperna av 50-100 000 stammar. Every restaurant wants to be busy. Most restaurants aren't ready for it. I'm Chef Mike from Detroit 75 and Toast helps us stay ready when the lunch rush hits.

We prepare for lunch like we're preparing for battle. Orders are flying, tickets are stacking and the guests should never feel the chaos. Toast keeps our team organized so we can serve more people, stay consistent and keep growing.

Visit toasttab.com to learn more. Pay testimonial from an actual Toast customer. Mod.com is changing the way people battle excessive fatigue. Ever hit a wall in the middle of the day and a third coffee just doesn't do it anymore?

Here's what's actually happening. Coffee only briefly blocks adenosine, the chemical that tires you out. When it stops working, your system is flooded and you crash.

Modafinil is a prescription treatment that works in a completely different way. Modafinil works by stimulating multiple receptors in the brain associated with wakefulness, including dopamine, serotonin, norepinephrine, histamine, glutamate and orexin. It's a more complete solution that gives you 10 to 12 hours of steady focus and energy.

To learn more, go to mod.com. Fill out your intake form, meet with a licensed provider and if approved, Moddeler ships straight to your door. Go to mod.com to get started.

That's M-O-D.com. Losing weight can feel like a roller coaster, full of ups, downs, and being thrown for loops. Like when someone brings donuts into the office or your kid's dino nuggets start giving you that look again.

That's why there's Noom. They combine GLP-1s to quiet the food noise with healthy habits that help you keep it quiet, even if you get off the meds. Their program is designed to make weight loss a smooth ride, helping you understand what drives you so you can build better habits to not just lose weight, but keep it off.

Noom. Lose for keeps. Get started at noom.com. Not all customers will clinically qualify for medications. Individual results may vary. Hur är ni funtade själva med det där?

Folk är verkligen väldigt olika känsliga. Nej men det är så speciellt att jag tänker så lite på mig själv så att jag har liksom verkligen inget svar. Men jag har tänkt mycket på liksom mer.

Är det alltid så? Är det ingen introspektion som pågår? Nej, jag tror att jag är rätt så dålig i kontakten med mina känslor och halvintresserad. Jag brukar ofta dagdrömma om andra.

Det låter som att jag är en konstig pervers, men jag är liksom mer... Men det är ju kanske det som är att vara författare. Eller liksom att jag typ ser andra människor så himla mycket och kan nästan meditera över andra människor.

Och jag mediterar mycket av de här grejerna. Men liksom med avvisande, jag tänker, man ska tänka hur jag är själv. Det är inte konsekvent. Och det är ett sätt ena gången på andra sättet, andra gånger.

Men jag vet att det kan kännas som en dödare och det är väldigt svårt att leva med att bli avvisad. Och det tycker jag och det delar många i boken också. Att det är...

Det är liksom ohanterbart och ändå ska man hantera det. Men sanningen är ju, till exempel, kanske att... Jag tycker jag ska få vara med någon snyggare. Ja, något som...

Ja. I boken och de andra böckerna så skriver du fram, på samma sätt, begäret att även det, på samma sätt som när man känner att kärleken försvinner eller man tröttnar. För att vi tänker att det finns en anledning, och att man innerst inne vet om att den är lite ful.

Så tycker jag att du också skriver fram samma sak när man verkligen vill ha någon. Även de fula skälen till att man vill ha någon. Att dels i boken så är det en tjej som är helt galen i en kille för att han har en sån underbar torso.

Personlighet, nej tack! Inte rolig, inte bra, ingenting, men ah, när han står på sidan och man ser allt det här. Och du vet, när jag läste det så var det så här, men fan, skriv jag så här?

Får man vara så himla ärlig? Det är liksom... Och också en idé om att kvinnor, killar tänker så, absolut. Får tjejer känna så? Hur har du tänkt med det? Jag har inte tänkt egentligen att så här får man säga så, utan jag säger bara, så här är det ju, tycker jag.

För att det är som att, när jag pratar med en annan journalist om det här, och hon sa samma sak, hon bara, men det är som att tjejerna, eller kvinnorna, har... Hon bara, är de sexister? Jag bara, men vad menar du?

Men det är som att de tittar på männen som är... Men de tittar på kvinnor. Jag bara, ja... Ja, men jag tror att kvinnor gör det, men att det är en jättekonstig och välbevarad hemlighet att kvinnor har sexualitet.

Och det är så konstigt, för det är så oradikalt, eller det är så låg... Låg nivå på sanning. Låg liba för sanning att säga att kvinnor har... Shut up, Carl! Ja, men det kan inte vara en skrell, egentligen.

Men det du beskriver är ju egentligen bara en sexualitet, inte egentligen en fetisch. Det är bara en vanlig, ett begär. Jag vill ha någon, och jag begär någon. Och jag begär inte den av politiskt korrekta skäl, utan jag begär någon av lust.

Jag tycker det är så spännande att det finns. Jag tycker det är nästan som, på ett sätt är det hotande. För en själv, det kan ju förstöra hela ens liv att man vill ha någon.

Och man kan förstöra andras liv. Okej, det är så märkligt att vi är i civilisationen, att alla går omkring och håller på med den här sjuka dynamiten att vilja ha varandra. Det är så.

Jag fascinerar det. Det här brukar du, Björn, ta upp med att vi lever liksom AI, månladdning, appar som skjutsar hem lycosmink till oss dygnet runt med att vi ändå är människor. Jag tror att du skriver, är det inte första novellen där det är någonting om just det där superprimala naturkraftsbegäret?

Att det liksom ska samexistera med, ungefär så här, och sen innerst inne är vi bara gamla vanliga jävla människor. Ja, jag minns inte. Jag hade gjort ett hörn på boken.

Jo, jag skriver om det som teman, jag vet inte heller. Jag redigerar den så himla mycket så jag vet inte. Jag minns att någon gång skrev jag, nej, men det är möjligt att det är första novellen.

Just det där djuret versus hjärnan. Och jag tycker att bevisen har det en radikal effekt på mig. När du skriver att jag är så jävla kåt på honom, det är ungefär, han var tyst, men just det.

Man bara, wow, jag vill också få känna det. Och kanske inom parentes, jag känner det. Jag har bara inte liksom... Men känner du, om du inte känner det, om man tänker så, vad är det då du känner?

Men då tror jag att jag går den där, precis det du sa, av politiskt korrekta skäl. Åh, jag vill gå på Hinchdate med honom där för man ser att han har varit ute i naturen, han har barn, det är bra, och lagom längd. Men om man skulle acceptera den sanningen som jag försöker smita undan i begäret, jag försöker sätta politiskt korrekta etiketter på någonting som kanske i grund och botten är det torra begäret.

Jag vet inte om det är mer tjejigt, pick me att det är fräscht. Det är något, jag upplever att det är tvåfingren. Det är det jag menar med lögnen om tjejer, att vi tjejer är så bra.

Vi är så otroliga. Så är vi liksom. P.S. Vi är också grottmänniskor. Ja, exakt. Exakt så. Och då bara, vänta, vi där får vi prata om varför, fan vad mycket roligare det skulle vara om man bara fick knulla med en torso, liksom.

Men i mitt bok är jag rädd för att folk kommer tro om den. Vi smiter undan den sanningen i begärsfasen, och sen i avvisande fasen så är det precis samma sanning vi försöker smita undan. Och om man tänker att råvaran är att vi faktiskt, jag vet varför jag vill ha dig, och jag vet varför jag inte längre vill ha dig, men båda de är fula.

Ja, grejen är att de är inte kompatibla, det är väl det. Och det är det jag tycker är så intressant krock med att vi lever i ett super-civilisation. Det är ju supermodernt, därför jag ville skriva, boken utspelar sig på 10-talet, det är så här 14 noveller och alla utspelar sig på 10-talet, där medelklassen blev rik.

Alltså det är hög konjunktur, och sen så var också peak högteknologi. Allt var möjligt. Ja, allt var möjligt. Och också om vi pratar om, inte bara apparna, men bara kommunikationen, allt bara blev optimerat och moderniserat.

Och sen så tycker jag att det är väldigt, Det är bara för att jag själv är intresserad, jag tycker det är väldigt spännande att vara den gamla, farmoderna människan som vi fortfarande är, i det. Alltså i det sista här som vi pratar om, vem blir man och hur mår man? Och hur funkar det?

Och det kanske liksom inte funkar alltid. Jag vet inte om jag vill försöka skriva ut någon slags tröst, liksom att, bara liksom att det är så. Allt är supermodernt och vi är superomoderna på ett sätt.

Men det är väl det? Det är åtminstone jag användande. Det är vår pods raison d'être. Ja, men också varför vi diskuterar jättemycket, alltså vi har väldigt ofta temat, den inre grottmänniskan i moderna världen och allt vad det innebär i relationer och i urgamla impulser som vi kanske inte riktigt förstår, men agerar på.

Samtidigt, trots titeln och temat, ett stråk av det du inledde med. Man grubblar inte så jävla mycket på dig själv, utan du försöker vända blicken utåt. Det är ju också en balans som vi försöker att så här, hur mycket ska man sitta där och bara gnänga och när ska man faktiskt vara lite mer intresserad av...

Ja, jag tyckte faktiskt att det lät väldigt sympatiskt när du beskrev att du är en observatör mer än en navelskådare. Jag skrev en sån krönika igår, som inte är publicerad ännu, som handlar om det här överskottet av inåtblickande i samtiden. Precis, ett fint ord för det är inte dissociativ försvarsmekanism.

Inte det sättet att vara flicig. Att jag inte klarar att ta min egen sexualitet. Så kan det ju vara. Det kanske är negativt om jag säger det. Har inte ditt författarskap handlat ganska mycket om att blottalägga din egen smärta och lite fula sidor?

Jo, man kan tro. Jag skriver ofta i jag-form. Precis, by proxy. Jag har ofta svarat så att jag lånar ut mig själv. Det som jag vet om mig själv låter vara kroppen för allting, för de här frågorna.

Så ofta är det jag-form. Även i den här novellsamlingen finns det en massa jag-berättelser. Did you think my kiss was a promise of what you will have? No, my pompous one.

It was to let you know what you will not have. Hörrni, jag har hållit med fråga till er som är med kvinnlig sexualitet. Du har berättat att du läser om den här skildringen.

Vad är det till? Är det här ovanligt att man pratar om kvinnlig lust på det här sättet? Jag har lite känslan av att, mer, Gud, mera. Att jag ville och att jag känner Du vet att jag pluggade i Italien när jag var typ 25.

Då hade jag en kompis som hade en lägenhet som låg precis vid den här floden Arno i Florens. Och så en dag så såg jag hur han bara kastade ut skräp genom fönstret rätt ner i floden. Jag blev så här...

Jag tappar hakan. Det var så brott mot alla normer om hur man beter sig och sådär. Och då tänkte jag att det är ett ganska starkt kulturellt särdrag att man ska plocka upp efter sig.

Ja, verket. Fina gamla Sverige. Yes. Och med på det här tåget är också McDonalds, eller hur? Yes. För McDonalds, Sveriges största restaurangkedja med över 200 restauranger från norr till söder.

De har ju också insett att en del av nedskräpningen hänger ihop med deras förpackningar. Och de har dessutom ett samarbete med Håll Sverige Rent. Och de har gjort mätningar som visar att skräp kopplat till mat och dryck som konsumeras på språng står för 16% av allt skräp i svenska stadsmiljöer.

Så man köper en hamburgare, äter den och sen papperet slänger man bara rätt ut på marken. Ja, och mycket av den här nedskräpningen sker inte av illvilja utan beror på invanda beteenden. Vi människor kan vara bekväma, vi tänker ibland att ansvaret ligger på någon annan.

Eller så påverkas vi av sociala normer och ser hur andra gör och sådär. Så att man har det där hamburgarpappret och siktar mot en papperskorg, men missar. Då kan det ju både bli pinigt att böja sig ner och ta upp, att erkänna att man missade.

Men också pinigt att låta det ligga. Där kan vi se att både vi, McDonalds och Håll Sverige Rent, lägger en röst på att böja sig ner och ta upp och slänga i papperskorg. Ja, och McDonalds medarbetare genomför sedan många år dagliga skräppplockarrundor runt restaurangerna.

Arbetet handlar både om att hålla närområdet rent och om att bidra till en norm där skräp tas om hand. Ja, och vara uppmärksam och förändra våra skräpslängarvanor har McDonalds tidigare genomfört kampanjer som Take away your takeaway. Som uppmuntrade gäster att alltid ta hand om sitt skräp.

Och Deal with the trash där gäster belönades med deals när de även slängde skräp från andra konkurrenter. Och om du vill läsa mer om McDonalds nollvision mot nedskräpning så ska du gå in på mcdonalds.se.

Tusen tack McDonalds! Tänk att jag pluggade i Italien när jag var typ 25. Då hade jag en kompis som hade en lägenhet som låg precis vid den här floden Arno i Florens.

Och så en dag så såg jag hur han bara kastade ut skräp genom fönstret rätt ner i floden. Och så var det så här... Jag tappar hakan. Det var så brott mot alla normer om hur man beter sig och sådär.

Och då tänkte jag att det är ett ganska starkt kulturellt särdrag att man ska plocka upp efter sig. Ja, verkligen! Fina gamla Sverige. Yes! Och med på det här tåget är också McDonalds, eller hur?

Yes! För McDonalds, Sveriges största restaurangkedja med över 200 restauranger från norr till söder. De har ju också insett att en del av nedskräpningen hänger ihop med deras förpackningar.

Och de har dessutom ett samarbete med Håll Sverige Rent. Och de har gjort mätningar som visar att skräp kopplat till mat och dryck som konsumeras på språng står för 16% av allt skräp i svenska stadsmiljöer. Så man köper en hamburgare, äter den och sen papperet slänger man bara rätt ut på marken.

Ja, och mycket av den här nedskräpningen sker inte av illvilja utan beror på invanda beteenden. Vi människor kan vara bekväma, vi tänker ibland att ansvaret ligger på någon annan. Eller så påverkas vi av sociala normer och ser hur andra gör och sådär.

Så att man har det där hamburgarpappret och siktar mot en papperskorg, men missar. Då kan det ju både bli pinigt att böja sig ner och ta upp, att erkänna att man missade det. Men också pinigt att låta det ligga.

Gud, jag tappar hakan. Det var så brått mot alla normer. Och om hur man beter sig och så där. Och så tänkte jag att det är ett ganska starkt kulturellt särdrag. Att man ska plocka upp efter sig.

Ja, verket. Fina gamla Sverige. Yes. Och med på det här tåget är också McDonalds, eller hur? Yes. För McDonalds, Sveriges största restaurangkedja med över 200 restauranger från norr till söder.

De har ju också insett att en del av nedskräpningen hänger ihop med deras förpackningar. Och de har dessutom ett samarbete med Håll Sverige Rent. Och de har gjort mätningar som visar att skräp kopplat till mat och dryck som konsumeras på språng står för 16% av allt skräp i svenska stadsmiljöer.

Så man köper en hamburgare, äter den och sen papperet slänger man bara rätt ut på marken. Ja, och mycket av den här nedskräpningen sker inte av illvilja utan beror på invanda beteenden. Vi människor kan vara bekväma, vi tänker ibland att ansvaret ligger på någon annan.

Eller så påverkas vi av sociala normer och ser hur andra gör och sådär. Sen när man har det där hamburgarpappret och siktar mot en papperskorg, men missar. Då kan det ju både bli pinigt att böja sig ner och ta upp, att erkänna att man missade det men också pinigt att låta det ligga.

Och det här är ju förakt. Men att man såhär... Ja, men man kan ju tröttna. Ja, man kan ju tröttna. Det kan vara så att först gillar man en persons hållning och sen hatar man den.

Ja, eller att jag gick på dejt med en kille som var så himla mycket snyggare än vad jag trodde, men jättelik min pappa. Var det sexigt eller osexigt? Det var osexigt, tyvärr.

Jag hade nog trott att det skulle kunna vara ett ideal som ligger där helt hemligt och pockar. Graviterar man inte mot den pappafiguren kanske när man ska skaffa barn? Alla mina killar har ju varit långa och orka.

Men inte den här manligt sportiga jakten. Nej, det var också att han var lik på kroppsspråk och allt sånt där. Då kände jag under den här dejten att jag bara... Och det är ju så här, där har jag en sanning som jag kan leva med, men den var också så obviöst att det var lite när jag kramade honom.

Och den sanningen hade ju kanske den här människan som sedan då inte fick svar på något han skrev till mig. Hade han bara hjälpt av det? Du, vet du vad? Sorry, men du är för lik min pappa.

Ska man berätta sin sanning? Oj, det där, som sagt, jag har absolut ingen svar på någonting. Men i det här specifika fallet så tycker jag nästan att det var lite charmigt.

För grejen är det du säger nu, jag tycker fortfarande inte det inom den brutala mänsklighetens villkor. Utan jag tycker det är cute. Förstår du vad jag menar? Du är på cute-nivån.

Och det är hellre på honom att... Förstår du vad jag menar? Det är liksom någonting som är så... Ja, hon är lite så här intelligenta och gullig, den här tjejen som tänker sådär och liksom är psykologiskt insatt.

Men det är ju inte det här... Det är någonting med dina axlar som... Jag bara, det dör för mig. Ja, just det. Som det kan vara också. Men alternativet till att säga det...

Jag tycker inte man ska säga det. Nej, om det är frågan, gud, det måste jag vara klar sagt. Nej, men tänk dig, jag går på dejt. Det är något så jävla fel på axlarna.

Jag kan inte stanna de där jävla axlarna. Det säger jag inte, utan jag bara glider undan. Personen i fråga, det vet vi alla eftersom vi har varit den. Vi bara, undrar om det är fel på luggen eller näsan eller benen eller andedräkten eller humorn.

Och så är det världens arsenal, så kanske det vi tidigare gjorde ner på den här closure-längtan. Att det också finns en önskan om att bara slippa hata allt med mig själv. Och veta att det är bara axlarna.

Vissa hatar mina axlar, så är det bara. Väsen. Och då innebär det också att när man blir avvisad så är det som att, ja, när man liksom chanser att döda en. Ja, så tycker jag det är kärlek.

Och det tycker inte jag blir bättre. Nej, nej, nej. Men där kan man väl om man tar det här, du kallade det numbers game, det vill säga att du har till exempel många långa...

Ska jag göra så också kanske? Ja, men det vill säga för att du har också varit lite av en relationsperson fram tills för några år sedan, Björn, eller hur? Alltså i serien.

Ja, hundra procent. Ja, gud ja. Okej, får jag bara säga en analys då? Jag bara en parentes. Är inte det här för att den stora smärtan, den smärtan jag pratar om, att du tackar nej till den?

Det är ett sätt att, om du börjar dejta istället för att vara det, den här personen som gör det, då är det ju för att du vägrar bli avvisad. Ja, det behöver inte vara en dålig analys. Ja, vi kan fortsätta.

Go on, go on. Att man skräj för riktig kärlek. Jo, men det är det jag menar. Jo, absolut. Precis. Det har varit, tror jag säkert, en del i mitt relationsundvikande de senaste tio.

Ja, men jag förstår att det är... Att det inte är så jobbigt längre om man inte... Ja, det är inte så mycket potter. Om det inte är så mycket potter så är det inte så farligt.

Ja, men så då, men då tycker jag att det är ett undvikande beteende att leva och inte bry sig för det... Jag tycker bara att det är härligt med relationer. Jo. Nej, men...

Men kan... Jag håller med, och tror att så här att inte gå all in, då kan man inte heller bli sårad. Men så är det ju. Men då tänker jag att det för dig, även som då, vad ska jag säga, seriemonogam och jätteinvesterad, så måste ju du känslomässigt komma ihåg, för att när man är i det, när någon har dödat en, skurit upp henne i tusen bitar och man behöver be om det, bara nej tack.

Då, nu till skillnad från för tjugo år sedan, så vet ju du att du har känt så här förut. Och förut har du känt att det här kommer aldrig gå över. Den enda människan som kan rädda mig.

Men nu vet du att det går över. Finns det inte någon tröst i det som då till exempel behöver vara lyssnare, blir så här att det finns en liten uppåtkurva även för dig. Det är inte exakt samma smärta varje gång.

Hjälper det dig att veta att det är... Nu vet du att det går över någon jävla gång. Eller så är det så att du vill tänka att varje sån kärlek är liksom livslång och the one.

Alltså grejen är, så där kan man ju tänka. Men då tänker jag direkt, nu tänker jag så här. Förstår du vad jag menar? Kul formulering som du försöker ljuga för med ljuga för.

Just det. Alltså ljuga. Konstruera. Absolut. Nice try. Nice try girl. Ja, exakt. Varför är du på badrumsgolvet då? Det är som att så här, det väger lätt mot den riktiga smärtan.

Men å andra sidan måste jag säga att om jag ska vara självkritisk så tror jag att jag är intresserad av smärta. Ja, för det är en vinst i det. Ja, precis. Och det jag tycker, nu övergår jag från självkritisk till självgod.

Men det jag tycker är så. Det är folk gör för lite av för att få lycka i sina liv. Eller liksom få leva på riktigt. Det är att vara i den här smärtan. Alltså jag rekommenderar den.

Så för mig är det inte ett ändamål att ta bort. Nej, det vill inte bort så. När du säger, jag kanske blir lite bättre, men jag tror inte på det att det är sättet för att livet ska bli större.

Eller för att jag ska må bra till och med. Jag behöver inte ha den där linjära berättelsen om att det blir bättre och bättre. Utan tvärtom så tänker jag, jag kan ta smärtan så då kan jag ta kärlek.

Fast det vill inte bort från smärta. Nej, om jag ska vara liksom både självkritisk och självgod så tror jag att jag är där någonstans liksom. Och jag skulle också rekommendera det.

Jag tycker det är ett sätt liksom. Mod.com is changing the way people battle excessive fatigue. Ever hit a wall in the middle of the day and a third coffee just doesn't do it anymore?

Here's what's actually happening. Coffee only briefly blocks adenosine, the chemical that tires you out. When it stops working, your system is flooded and you crash.

Modafinil is a prescription treatment that works in a completely different way. Modafinil works by stimulating multiple receptors in the brain associated with wakefulness, including dopamine, serotonin, norepinephrine, histamine, glutamate, and orexin. It's a more complete solution that gives you 10 to 12 hours of steady focus and energy.

To learn more, go to mod.com. Fill out your intake form, meet with a licensed provider, and if approved, Modulator ships straight to your door. Go to mod.com to get started.

That's M-O-D.com. Mod.com. Both the easy stuff and the hard stuff. Trust me, I'm talking to someone who has looked at this episode and said, I've been rejected. I recommend suffering.

Exactly, suffer. And that's what even you psychologists say, to be in the feeling. Yes, absolutely. Not to do as I do and say, I think this, I reason like this, I look at these glasses.

It's just, I don't know. But this is just my answer. I think you're absolutely right. As many markers as you put on the playboard, as big a reward it becomes. Now I'm going to mix up metaphors here.

But if you stand with one foot in the relationship and one foot outside, ready to go, then you won't feel so much either. And that's maybe what Caroline just accused us of, of doing a little bit. But I don't accuse it, but before I was a relationship person, but then I started dating a lot and then it stopped feeling.

If I'm just mirroring what you said. Now I've tested a new line and then something else happens. And it's terrible too. But I just wonder, should it be like this, maybe my question.

Should it be like this that you feel all this strongly? I quote Robyn, one of the first songs. Love is only as deep as the risk you take. I love Robyn. Sex, existential.

Welcome to the sex existential conversation. Female sexuality. I love Robyn. She's been ridiculed for that, but I think she's a truth-teller. Yes, she's always been.

She's so much further ahead than the others. Yes, but I feel related to her in this book, actually. Oh, really? Yes, I was thinking about that. God, give me everything.

Back body, have eyes go. Go reason and fitting and politically correct. It's so damn inspiring to be there. That's what you said to me, Björn, when I was newly separated.

And you were like, I can't live, I can't eat, I can't sleep. And you were like, maybe it's a little too early, but you'll have a great time. It'll be great. And with a little sly smile that over time I understood that it was like...

That you had talked to many friends who, after the kids, had become single and just... Wow! How exciting! Like real existential variations. Really, really. God, yes.

Have you... Is it fun now? It's really fun now. Really fun now. And that's why I feel that this type of depiction, where... Why didn't anyone say it should be like this?

That it's fun. But it is actually difficult for the relationship with society and the roles that women have. It's so far from being a mom. These things. Yes, but that's the thing with both Robyn's, what's it called, assignment with sex existential and also...

I like that, because in the books you don't write like this. And then it was really crazy, because I really just wanted to be a whore. So I know that I really shouldn't, but it's just like you say, it just is.

It's not a script like this, here comes a broken character who thinks something that girls shouldn't think. Right? It just is. And that's the finest form of... You said earlier that our podcast raison d'être is to put together these two pieces.

I think that for me, the point with literature, to read something and be like, wait a minute, that's me! Or it could have been me. To get a view on, in this case, a truth or a desire that is blocked by the idea of ​​the little girl.

Or whatever it may be. Damn, how fun it's going to be to read this. It's really fun, because there are so many men who have read it and heard of it. I wonder if this is a men's book, because it's interesting that you're talking about it all the time, that you go via men's sexuality, because that's what you're talking about.

Because