Psykisk hälsa och ohälsa bland barn och unga, del 4: Skärmfrågan i gymnasieskolan

Hej och välkomna tillbaka till elevens och podden. Jag sitter här i studion tillsammans med Anna-Klara Pettersson. Hej Anna-Klara. Vi ses igen och pratar mer om skärmanvändning.

Just det. Det ska bli jättekul. För vi håller ju på med ett tema i podden som handlar om psykisk hälsa och ohälsa hos unga och framförallt skolelever. Vi har ju utlovat ett slags gymnasiespecial som jag vet att du är väldigt peppad på Anna-Klara.

Ja, det ska bli jättespännande att följa upp de lokala projekten som vi har haft här kring gymnasieskolor och olika sätt att jobba med gymnasieungdomars skärmtid. Ja, precis. Så det ska vi göra.

Men kan inte du berätta lite grann vad som är i görningen och vad du och andra jobbar med kring det här just nu? Vad som är på gång? Ja, men de projekten som vi tänkte följa upp i dagens avsnitt det är ju, dels är det en elevkår som har jobbat med Folkhälsomyndighetens skärmtidsutmaningar.

Jag kommer göra en liten intervju med forskare Lisa Torell som är professor i psykologi på Karolinska institutet som också har forskat mycket kring digitala medier och gjort en större enkätundersökning kring sociala medier hos svenska gymnaseelever då bland annat Celsiusskolan i Uppsala har deltagit. Och sen ska vi ju följa upp det här jättespännande projektet med Brick som är en dosa som är kopplad till en app som man då kan ladda ner och i den så kan man ställa in om man har appar som man tycker är distraherande. Och då kan denna fysiska dosan, genom att man som scannar sin mobil mot den här fysiska dosan, så då blockas de här apparna.

Och då väljer man själv vilka appar som man vill blocka och sen när man vill ha tillbaka den vanliga funktionen på mobilen och inte längre har de här apparna blockade, då bara scannar man sin mobil igen mot den här fysiska dosan. Så då går det väldigt fort att ställa in ett möte, ett mode som är då en mobil utan distraktioner och sen få tillbaka sina vanliga inställningar. Om jag förstår rätt så är Brick helt enkelt en hårdvara för att göra det enklare att ställa in sin skärmtidsbegränsningar av olika appar med vad man nu gör för någonting, en skanning liksom bara, istället för att behöva gå in i menyer och ändra och så.

Precis, och dels går det fortare och sen blir det lite det här fysiska begränsningen också att man faktiskt måste gå till den här dosan för att ändra tillbaka sina inställningar. Just det, och kanske på vägen fundera, ska jag verkligen? Ja.

Yes, ja men gud vad spännande. Vill du säga något mer eller ska vi bjuda in våra gäster? Ja, jag är jättenyfiken på att höra hur det har varit att jobba med det här nu i praktiken.

Jag har hört lite, men det ska bli jättespännande att bjuda in gästerna och höra hur de upplevde det. Ja, då gör vi det. Och då vill jag välkomna Lova och Ronny från Celsiusskolan.

Ni får presentera er själva. Vilka är ni? Jag heter Lova Jansson och jag går mitt tredje år nu på Celsiusskolan med inriktning då RIG-golf. Ja, så att. Yes. Och Ronny Andersson heter jag då.

Jag är coach och gymnasielärare för ämnet idrottsspecialisering. Som i mitt fall handlar om just golf och riksidrottsgymnasiet som jag har. Just det, precis. Ja, men Anna-Klara gav ju lite bakgrund till det här med Bric som ett sätt att jobba med skärmanvändning.

Om jag vänder mig till dig Ronny, varför gick ni med i det här projektet? Vad var liksom din eller era motiv till det? Ja, om man kan säga, det bygger ju på det här om att inte störa inlärning.

Att hitta själv. Men i våra fall så blir det väldigt konkret i grundläggande golfträning som görs. Så vi har märkt att det är ibland svårt att ha kroppen och hjärnan i samma aktivitet.

För att ibland står man på golfbanan och tränar och tänker på något annat. Och ibland sitter man i skolan och tänker på golfträningen, det är såklart. Och bra träning brukar vara att man kan vara i det man håller på med.

Men en utmaning är ju att vi använder ju telefonen i våran undervisning. Vi analyserar, vi filmar, vi kör statistik. Så det är ju jättebra tillbärs av telefonen.

Det kan vara mer uppmärksamhet och gräppar tag i oss som gör att vi driver iväg från det vi håller på med. Och projektet vi gjorde innan var att vi i höstas åkte med ett gäng inom flicklandslagsverksamheten i tio dagar utomlands på ett läger. Och lämnade telefonerna hemma.

Så det var ju starten. Och när de här personerna hade fått höra om det och tillsammans då med Anna-Klara så vaknade liksom. Det här var vi nyfikna på tillsammans.

Och när jag hörde om brickan så tänkte jag att vi har på vintertid en träningsplats där det här skulle kunna passa. Att liksom bricka in sig på den där så att man inte kan använda telefonen. Och sen är det bara att köra liksom.

Så att det var annorlunda i början och ibland så glömde man ju bricka in sig. Och då så sa Ronny eller Martin, har ni brickat in er? Nej just det, så springer man ner och gör det.

Men man kom in i det ganska fort tycker jag ändå. Och jag tycker ändå att det var väldigt skönt. Alltså man märkte ändå stor skillnad. Det blev lite lugnare på något sätt i träningsanläggningen.

Okej, intressant. Du som liksom, som tränare eller liksom lite grann utomstående Ronny. Vad märkte du hur det blev? Ja alltså, först gick det av att vi resonerade kring träningsskärpa.

För alla de här, de lägger ner väldigt mycket tid för att bli bättre på att spela golf. Så att ingen vill egentligen bränna träningstid på något som inte ger effekt. Det gäller ju att inte träna på dåliga övningar generellt sett eller träna för lite.

Så att grunden är ju att alla är intresserade av att faktiskt vara effektiva med den träningstid som finns. Och då hade vi ju möten per årskull och bara fick resonera vilka appar finns som faktiskt ibland hjälper oss i träningen och vilka som kan distrahera oss. Och så gjorde vi liksom en lista på det.

Och då blev det ju liksom ett litet konsensus i varje årskull. Att de här apparna, de är roliga i och med att de hjälper oss inte i den här träningssituationen. Och det var ju så vi fick eleverna att bygga de här mode.

Vilket brick mode, vilka grejer som vi då stänga av dem. Och där är det ju några som är gränsland som är så att den här kan vara bra ibland och ibland inte. Men då är det ju, det var ju inte svårare än att man springer ner till brickan, brickar av sig, använder appen, brickar på sig igen sin inre träning.

Men just att man har några som är mån om att ta hand om sin träningstid. För ingen vill liksom bara att tiden rinner iväg. Det gör att det är en startläge för det här som är väldigt lätt.

Där de gärna vill få till det. Sen loggade vi då skärmtid och det som heter väckningar. Vilka appar som man då gick till i skärmtiden. Och vilka man gick till när man hade väckt telefonen.

Och då får vi någon form av bild på hela dygnet, hela livet. Så det vi var ute efter var egentligen träningsskärpa under träningstiden som är ungefär drygt 20 timmar i veckan. Det var den vi ville komma åt.

Men sen får vi ju syn på hur skärmanvändningen totalt sett per vecka har förändrats hos de här ungdomarna och även väckningarna. Och hur har det förändrats då? Det har blivit en stor skillnad.

Rent om man genomsnittseleven här så gick skärmtiden ner 25% på, det här är vecka 4 till vecka 9. Så båda de perioderna är ju vad vi kallar inomhusperioder. Så de ser ganska likadana ut till sitt innehåll.

Sen hade vi vecka 12 också, då är det en annan säsong. Så då är det lite svårare att jämföra. Men från vecka 4 till vecka 9 så gick det ner ungefär 25%. Och det är 9 timmar på en vecka som försvinner i skärmtid.

Antal väckningar gick också ner, ungefär motsvarande grad. Så att det händer, det är ju int Och tre, fem minuter, det är liksom 15 minuter på en träningstid över en vecka, så är det ganska mycket som går bort åt bara så här, jag ska bara kolla det här. Jag tyckte ändå att det blev ganska stor skillnad.

Från mitt håll i alla fall så blev det bättre fokus, tycker jag. Så att... Just det. Ja, men precis, du fick tillgång till mer av den här skärpan som Ronny pratade om.

Men då är jag nyfiken på, då var det, tänker jag ändå att det var ett lyckat experiment. Hur tänker ni, nu gissar jag att ni är ute och spelar golf och kanske inte tänker så mycket på brickan just nu, men det kommer ju en hösttermin. Ja, hur tänker ni då?

Kommer ni fortsätta med något av det här eller hur ser planerna ut? Ja, alltså gymnasiet är ju treårigt, så en tredjedel av vårat gäng kommer ju sluta. Det kommer ju komma in ett nytt gäng.

Så jag tänker att när vi flyttar in så vill jag ha en sån här period igen, dels för att få en anledning till att ta upp frågan, så att man återigen får fundera på hur man använder träningstiden, vad man gör, vad man har för rutiner, så att man får fokus i det. Plus att det som vi märkte är att det här projektet verkar hjälpa de som har mest skärmtid och mest väckningar mest. Så de som toppade listorna på de högre, de gick ner mer.

Och det betyder ju att projektet skjuter prick på de som har behov av det. Och en grej som också är tydlig tycker jag, det är att för våran del vad det gäller träningstid och skärpa så är det de här väckningarna som är värst, om man säger så. För det gör att så fort när hjärnan precis börjar komma in i skärpa, då studsar jag ur och då måste jag återta fokus hela tiden.

Så väckningarna är för våran del en större bov i fokusstramat än själva skärmtiden. Men det kan säkert vara olika för olika personer, men så som de här lever och tränar så är det en del som är intressanta att komma runt. Och där är det ganska tydligt också vilka appar som driver väckningar, alltså de här korta avbrotten och vilka appar som driver skärmtid.

Och bara att de blir medvetna om det gör ju att man kan ta lite mer aktiva val. Så svar på din fråga, jag tror att vi klarar en månad precis vid ingången till vinternräningen igen. Om inte annat för att få folk att prata med dem som precis har börjat i årskurs 1.

Ja men precis, jag menar nya elever, det känns jätte relevant att liksom dels göra eleverna medvetna om det här som du säger genom den här tekniken. Svart på vitt. Och sen då, ja men identifiera de som kanske behöver det mest.

Det låter ju som jättebra användningsområden. Men jag tänker så här att ni är ju ändå en ganska annorlunda gymnasieverksamhet tänker jag som håller på med golf. Och jag som inte håller på med golf tänker att golfare, de är medvetna om det här med fokus och de är motiverade till saker och sådär.

Jag tänkte om ni skulle vilja tänka tillsammans med mig om det skulle kunna gå att överföra det här till andra gymnasiemiljöer. Kanske lite mer, nu gör jag kaninöron, vanliga gymnasiemiljöer. Vad tror ni om det?

Alltså i skolan då, hos ungdomar, vanliga liksom. Nej men man ser ju till exempel på vissa lektioner så finns det ju folk som sitter med telefoner. Alltså nu på valniga lektioner i klassrummet liksom.

Och om det då är läraren säger, ja men läs frågorna eller läs texten och svara på frågorna till exempel. Så är det ju många som kanske sitter med ChatGPT istället eller någonting sånt på telefonen eller så vidare. Så det kan man ju säkert försöka ta bort på det sättet så att ungdomarna egentligen, alltså läser och verkligen lär sig på det sättet istället för att ta någon genväg eller någonting.

Och kommer säkert hjälpa dem att ta liksom anteckningar på lektionerna istället för att sitta och chatta med någon kompis eller någonting på telefonen. Så jag tror absolut att det skulle hjälpa lite grann. Just det, ja.

Vad tror du Ronny? Ja, det är svårt. Jag säger bara att jag får hem det här i den här gruppen är ju för att jag vet att de är väldigt måna om sin träningstid och de är måna om sin utveckling.

Så att om de inte är det, då blir det ju lätt den pålagar som känns kravad. Jag kan ju på det här sättet liksom lura in dem till att de är intresserade av det här. Det blir ju en helt annan spelplan.

Så jag vet faktiskt inte riktigt hur det skulle landa. Men om inte annat så är det ju värt ett försök i någon form. För att det är ju samma fenomen finns ju där.

Den tiden jag skulle vilja använda till att liksom fånga lektonsinnehållet så att jag har mindre att göra när jag kommer hem exempelvis. Eller har mindre att plugga till proven. Det vill ju de flesta.

Det är bara att det är så mycket andra roliga grejer som händer i ögonblicket. Men om jag förstår det rätt så tänker du att om man kanske behöver fundera lite kring att hitta, ja men då till exempel gymnasieelevers motivation till att använda den här tekniken eller att jobba med det här. Att om man gör det, vad motiverar dig?

Vad vill du använda din tid till exempel till? Då skulle det vara lättare om man har hittat deras varför liksom. Det tror jag. Och en grej som jag tror man skulle kunna få att funka är att om man hittar något ställe där de är måna om sin tid och så märker de, oj det hände någonting här.

Jag pratade i senaste morse om en av de killarna som hade mest skärmtid och berättade för honom. Vad tror du att du är en av de som skapade mest tid av alla i det här? Hur känns det?

Hur är det? Så jag kan tänka mig att det smittar så att det blir lättare att då inse hur jag kan vara mer tidseffektiv på andra lektioner också. Men det är nog smart att starta i någonting där det känns viktigt och relevant som de vill.

Och sen tänker man att det är en god vana som smittar till andra sammanhang. Just det, ja. Anne-Klara, nu har du suttit och lyssnat här. Har du några reflektioner eller frågor till Ronja Lova?

Nej, men det är jättespännande att höra. Jag tänker just att om man skulle motivera elever, jag tror också att det är viktigt att hitta vad motiverar eleverna till att göra det här. Och sen att just att det är också att man i den här appen att man själv ställer in vilka appar som man tycker är distraherande själv.

Så att man kan ha sina individuella inställningar också så att man kan ju som elev vara väldigt delaktig i vad tycker just jag passar mig. Men jag tror ju att det här samtalet som jag vet att Ronny har haft med eleverna också inför att starta upp det här är otroligt viktigt att jobba med elevers motivation och att elever känner sig delaktiga i det här. Just det.

Sen vet jag ju också att, som jag har förstått det så är det många elever, och som du berättar Lova och Ronny, så är det att de apparna som har varit väldigt distraherade eller stått för mycket väckningar, att det var samma appar för många elever. Så att vi har ju också diskuterat, skulle man kunna ha Brick och ha någon slags skolinställning och föreslå några appar som vi vet utifrån vad då eleverna har berättat att just de här apparna var mest distraherande. Men då tappar man ju också att varje elev själv får vara delaktig i vad som passar den.

Då blir det också lite mer påtvingat. Just det. Och det är ju synd. Och sen så går det inte i nuläget heller med Brick att ställa in en skolinställning som man snabbt överför, utan som Brick fungerar idag så behöver varje användare ställa in sina egna inställningar.

Men hur känns det då, om jag vänder mig igen till dig Anna-Klara, hur känns det för dig som var med och satte igång och ställde till det här med den här tekniken? Och när du hör Ronny och Lova berätta, vad tänker du då om hur det har blivit? Jag tycker det är fantastiskt att det kapade då i genomsnitt åtta timmars skärmtid per vecka för eleverna.

Det är ju som att få tillbaks en hel arbetsdag med tid. Så det tycker jag är jätteroligt att höra. Ja, precis. Och jag tycker att det är... Just förstås det stora träningsfok vad gäller skolprestationer, sömn och koncentrationsförmåga.

Och även om man tittar på aspekter som mental ohälsa och självbild och sådana saker, så är det ungefär en tredjedel som säger enbart negativa effekter. De som säger bara positiva är en väldigt försvinnande del på alla olika områden. Så det var väl någonting som vi tyckte var ganska på sätt och vis positivt, att ungdomarna själva är medvetna om att det här kan vara problematiskt.

Ja, precis. Jag tyckte det var väldigt intressant att ni hade ställt frågan också, hur många elever som hade sin mobil bredvid sig när de pluggade. Ja, precis, sådana aspekter är ju också blir väldigt konkret liksom.

Och att man, en annan sådan sak är ju att man tar bort mobilen från sovrummet på natten är ju någonting som Folkhälsomyndigheten rekommenderar. Och just det här att ta bort den från sovrummet, där ser vi att ungdomar generellt sett är väldigt negativa till det här. Och det handlar ju om att väldigt många ungdomar använder sina mobiltelefoner, precis innan de somnar och precis det första de gör när de vaknar är att de tittar på sina sociala medier.

Och det är faktiskt även en stor andel visar mediemyndighetens stora undersökning som också använder det på natten. Man vaknar upp både inte att man bara tittar på klockan utan man faktiskt använder sina sociala medier för att internet aldrig sover helt enkelt. Så där har vi en väldigt kraftig negativ effekt på just sömnen på grund av att man har sin mobiltelefon i sovrummet.

Vad gäller det här med att plugga och ha mobilen i samma rum så är ju det också någonting som vi har sett väldigt kraftiga negativa effekter. Forskningsresultaten varierar visserligen lite grann hur starkt den här effekten är, men särskilt för de elever som har extra svårt att koncentrera sig så har vi väldigt stor effekt. Faktum är att vissa studier pratar om fyra gånger så lång tid, att man måste plugga fyra gånger så lång tid om man har mobilen i samma rum.

Så tänker jag att du pluggar en halvtimme väldigt, väldigt intensivt eller så måste du plugga två timmar. Förklarar man det på det sättet för ungdomar, då tror jag det är ganska många som skulle säga att jag pluggar hellre en halvtimme intensivt utan mobilen än att jag ska sitta två timmar med samma material. Jag vet att du också har tittat på i studier kring att fördomar om psykiatriska diagnoser, till exempel ADHD, kan förstärkas i sociala medier.

Vill du berätta något om det? Ja, men det stämmer. Och där var det också intressant från den här studien som vi gjorde där Celsius-skolan var med. Där frågade vi, det fanns ett enda område där ungdomarna sa att det var en positiv effekt.

Och det var deras kunskap om psykisk ohälsa. De upplevde helt enkelt att de fick väldigt mycket mer kunskap om psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar också, som ADHD och autism och liknande, via sociala medier. Och där visar ju forskningen någonting helt annat.

Tar vi ADHD som ett exempel så finns det studier där man har gått in och granskat inlägg på TikTok och sett att en klar majoritet av inläggen på TikTok är felaktiga vad det gäller den här diagnosen. Ja, kan man komma åt det på något sätt, den desinformationen som sprids om till exempel ADHD, tror du, i sociala medier? Ja, där handlar det väl också om att fundera kring vilka källor som är trovärdiga.

Det kanske inte är så faktiskt att personer som även har en egen ADHD-diagnos och man följer någon influencer är så trovärdiga. De har ett väldigt personligt perspektiv och det kanske kan vara bra i vissa viss mån, men rent faktamässigt så kan det bli fel också. Så man verkligen funderar på det man hör och försöker få den informationen begreppad från något annat ställe, från 1177, från Folkhälsomyndigheten, från någon mer annan källa som är lite mer trovärdig helt enkelt.

Så det tror jag verkligen är viktigt. Finns det någonting inom ditt forskningsfält, inom digitala medier och gymnasieungdomar, som du tycker är extra spännande om du blickar framåt? Jag tycker att det som vi har börjat studera nu på senaste tiden, det är ju liksom motiv till varför man använder sociala medier.

Och det tycker jag är en spännande aspekt. Vi har ju sett i vår forskning nu till exempel att om man anger att ett viktigt skäl till att man använder sociala medier är för att höja sin sociala status, att få likes och positiva kommentarer och sådär, då har man en väldigt, väldigt ökad risk för att uppfylla kriterierna för det som vi kallar för social media disorder, som alltså finns inte i diagnossystemen, men är en diagnos som ett beroende av sociala medier helt enkelt som vi använder inom forskningen. Ett annat motiv som också anses lite problematiskt är att man använder det som flykt.

Ganska många ungdomar mår dåligt och istället för att ta tag i det hela så flyr man in i sociala medier. Medan andra motiv, att man vill söka information och sådana saker, eller att man faktiskt vill ha lite kul bara, liksom lite roande sådär, det är mycket mindre problematiskt. Och där tänker jag mig att det är viktigt att vi studerar det här över hela livsspannet.

För vi ser ju att om vi inte gör sociala medier, om vi tittar på digitala medier helt allmänt, att använda skärmar, så ser vi att det börjar ju barn göra nu ganska ofta redan under sin första levnadsår. Vi har många nollåringar, sexmånaders, sjumånaders som börjar titta på Youtube och liknande på mobiler och iPads och liknande. Och det gör ju att man hela tiden vänjer sig vid det här snabba belöningarna, snabba flödena och sådana snabba klipp och grejer.

Och det kan få ganska stora konsekvenser. Så jag tror det är viktigt att man funderar kring varför använder man sociala medier? Både vad det gäller småbarn, äldre barn och tonåringar, och att man försöker fundera kring att, okej, känns det här en vettig användning?

Är det vettigt att jag sitter nu för jag vill titta på information om någonting? Ja, men då kanske det är helt okej. Eller är det så att jag behöver ta tag och försöka hjälp om jag mår dåligt till exempel?

Och då kanske inte sociala medier är den bästa vägen att gå helt enkelt. Viktigt såklart framöver också, det är ju att vi får till bra stöd och hjälp. Och där är vi ju många som jobbar just med de här sociala medierna som tycker att det kanske har hamnat i skymundan litegrann om man jämför det här med dataspelande.

Dataspelande har vi ju nu till exempel en diagnos, gaming disorder eller internet gaming disorder, litegrann beroende på vilket system man använder. Det har fortfarande inte fått någon term på svenska, men antagligen kommer det bli dataspelsberoende. Det är väldigt mycket fler pojkar än flickor som får den här diagnosen som uppfyller kriterierna.

Och det gör ju att vi har väldigt mycket fokus på just killarnas dataanvändning och att det sätts in stöd och hjälp och behandlingar för dem. Och jag skulle vilja skifta fokus till sociala medierna där vi ser att de är faktiskt mycket mer skadliga. Och dock inte glömma bort pojkarna för att vi har pratat mycket om flickorna också och ätstörningar och liknande.

Men nu börjar vi se också att i framtiden skulle jag vilja titta mer på hur skeva skönhetsideal till exempel förmedlas till pojkar och unga män. För där tror jag vi också har en exploderande problem med hur man blir utseendefixerad och inte mår bra av det här helt enkelt. Så det finns, det är lite orolande inför framtiden helt enkelt.

Det finns mycket att forska kring inom det här området framöver. Ja, och på tal om behandlingar då, kan du säga något om behandling, om vi delar upp det, om vi börjar med datorspelsberoende? Finns det någon evidensbaserad behandling idag?

Det finns vissa behandlingar, men de erbjuds ju inte så himla mycket för ungdomar faktiskt. Utan det handlar mer vad det gäller datorspelsberoende om unga män som då inte har lyckats ta steget ut i vuxenlivet kanske, som bor hemma hos mamma och pappa fortfarande, sitter i någon källare och spelar datorspel och inte försörjer sig själva till exempel. Den gruppen har man försökt utveckla olika behandlingsprogram som handlar mycket om att det som varit inne på att reflektera kring sina motiv, reflektera kring konsekvenser av sitt beteende, försöka trappa ner successivt och sådana saker.

Få till andra meningsfulla aktiviteter i livet. På Ekgymnasiet, eller hur? Precis, jag är ju skolläkare här, och när vi för ett år sedan hade ett möte här på skolan med då elevhälsopersonal, så hade vi också med representant från elevkåren och pratade om vad, finns det något som elevkåren skulle tycka var roligt att jobba med här på skolan.

Så hade vi lite olika alternativ, och så var det här ett förslag som de nappade på. Precis, för att Hannes och Roslin är ju också båda med i elevkåren, eller hur? Kan ni inte ni berätta, vad gör en elevkår på ett gymnasium?

Jag är då ordförande för vår elevkår, och vi gör ganska mycket. Vårt uppdrag är att göra gymnasien roligare, tryggare och mer givande. Det är det som vi driver, eller det vi försöker skapa.

Och vi gör det genom olika saker. Vi till exempel försöker öka elevinflytandet i skolan genom att representera alla elevers röst i olika frågor, typ om vi ska ändra matleverantör. Alltså sådant smågrejer, eller jättestora grejer, om att flytta skola.

Och den andra saken vi försöker göra är att ha aktiviteter åt alla elever hela tiden i princip, där vi ger ut priser och vi har lite roligt och skapar mer gemenskap. Det är väldigt viktigt, speciellt på en sån liten skola som vi. Vi är bara ungefär hundra elever.

Så då är det viktigt att alla känner sig trygga med varandra. Det är det vi gör. Just det. Ja, precis, att man är trygg och mår bra. Och då tänker jag att då är det ju jättebra att vi ska prata om det här med skärmar och skärmtid.

För det är ju någonting som påverkar hur vi mår, i alla fall mig. Men ni har ju jobbat med någonting som kallas för skärmutmaningar. Vad är det? Hannes, kan du berätta om vad skärmutmaningar är?

Vi hade, vi la ut inlägg på Instagram om till exempel att man skulle få ner sin skärmtid så mycket som möjligt, eller så mycket som möjligt. Och den som fick ner sin skärmtid lägst fick ett pris, om jag har rätt, eller hur? Ja, det var så det funkar.

Vi hade lite poängjakt, så att om man gjorde lite olika saker, hängde med sina vänner utan sin mobil, försökte att inte plocka upp den på en gång på morgonen, lite sådana saker, så skickade man poäng om man kunde bevisa det då. Och då den som hade mest poäng fick ett pris. Just det.

Och det, på ett sätt, nu handlar ju det här om skärmar och psykiskt mående, det här avsnittet. Men kan ni berätta om varför ni tyckte att ni behövde göra sådana här skärmutmaningar? Ja, men det är ju jättemånga gymnasieelever, speciellt som har helt galna skärmtider.

Och jag vet att jag kollar på min mobil väldigt mycket. Sen kollar jag på min laptop och min PC hela tiden också. Så jag tror att egentligen från utav vägen i erfarenhet, vi visste ju hur mycket det kan påverka än att allt det var på mobilen.

Så vi tyckte det var lite roligare sätt att få ner på folks skärmtid på och engagera dem lite att bryr sig om varför det kanske är en bra idé att få ner den. Just det. Så du nämnde någonting om Instagram, Hannes.

Hur gjorde ni för att få ut det här med skärmutmaningarna? Alltså, vi har egentligen en Instagram-konto där vår kår lägger ut oftast. Vi försöker sprida ordet genom att gå på till exempel klassmöten, alltså mentorskiljer och sånt, och sprida ordet genom både ettor, tvåor och treor.

Och sen ber dem att kolla Instagram och sånt. Men det funkar ändå helt okej om man kan säga så. Inte det bäst, inte det sämst, men det var funka. Vi hade lite posters också runt om skolan.

Vi sätter upp många posters måste jag säga. Just det. Men vad tyckte era klasskompisar och de andra på skolan om när ni började med det här? Jag tror att de var ganska skeptiska måste jag säga.

Vilket var synd på många sätt. Men det var vissa som var lite mer intresserade. Men jag tror att folk är väl lite så här, jag vet inte riktigt vad det heter på svenska, men defensive, om att när någon säger, ja men du kanske borde lägga ner mobilen.

Och man kände det lite när vi försökte få eleverna att engagera sig i det. Men det var också vissa som var väldigt taggade. Det var en tjej som går här på, nu är vi trean, som fick ner sin, hon hade ju typ 30 minuters skärmtid eller något.

Och hon skickade det till oss som en del av tävlingen och hon vann då tävlingen också, såklart. För det är en galet låg skärmtid måste jag säga. Verkligen. Ja, så det var lite både och.

Vissa var väldigt engagerade och intressanta, eller intresserade, och vissa tyckte att det var så här, gud, ska det vara så här preachy om det? Just det. Varför ska jag göra det här, för det kan ju vara omöjligt för min egen stil, min egen, ja.

Man kan ju inte vara med kompisar så jävla mycket på telefonen. Så jag tror att många var skeptiska till det att man inte kan ha så mycket kontakt med sina kompisar och vänner och sånt. Just det, så att det kanske är så att de såg att vissa delar kunde vara ett problem, men samtidigt, jag kan ju inte minska den för då kommer jag inte kunna vara i kontakt med mina kompisar kanske.

Just det. Men ni verkar ju liksom jobba mycket med det här med att göra saker roliga och sådär. Var det någon skärmutmaning som ni märkte att folk tyckte att de nappade upp, nappade på liksom, och tyckte det var kul eller mer än andra?

Ja, men jag tror att just den där det var en klar tävling där man sa, men jag har lägst skärmtid. Den var faktiskt, folk var lite intresserad. De skickade oss screenshots via DM som sa så här, ja men jag har två timmar, jag har en halvtimme, sådana saker.

Och det tror jag att många här är väldigt tävlingsinriktad, så det verkade folk vara intresserade av. Just det, så att man kunde vinna liksom. Ja, lite så gamification kanske.

Exakt. Ja, just det. Det kanske är någonting att bygga vidare på. Men har ni liksom koll på om det gjorde någon skillnad för folk? Alltså du berättade ju att skärmtiden gick ner, men att har ni koll på hur det gick för folk?

Jag vet att, ja alltså inte jättebra koll måste jag säga. Det är något som vi borde kanske ha följt upp mer på. Men jag vet för mig själv, jag, alltså jag började tänka på det mycket mer när vi var, när jag skrev alla de här utmaningarna och gjorde Instagram-inläggen.

Jag tänkte, gud okej, men kanske det är något att så här, lägga iväg när jag gör mina läxor. Jag kan lätt hamna i att man scrollar istället för att läsa, liksom läsa boken eller vad det än är. Eller att man till och med kollar på något medan man gör läxorna.

Och det är ju aldrig hjälpsamt. Så jag tror att, i alla fall för mig fick det verkligen mig att tänka på det mer och försöka i alla fall ändra mina beteenden lite. Ja.

Märkte du någon skillnad för dig eller någon du känner eller så? Från när jag känner mig för mig själv också nej. Varför då? Jag vet inte varför. Det är en jättebra fråga, I don't know.

Jag bara kände, ja, som många andra tror jag kände i vår klass och andra i hela skolan, att det berör ju inte mig så jag borde inte göra det. Men nu hörde jag efter så kanske jag borde ha tänkt på att jag kanske borde ha gjort det ändå, för det kan vara bra att göra. Men du nämnde ju innan vi började spela in här att du kanske inte har så mycket skärmtid.

Så det kanske inte är ett så stort problem för dig. Jo, men ändå. Ibland så sitter man i någon timme och bara ser helt hjärndöd ut. Och det är ju bara att kolla ner i handen.

Det är inte så jävla speciellt. Men ändå sitter man där och bara kollar. Minut efter minut, minut, timme, timme, timme. Så jag behöver försöka tänka på att sluta göra det här och bara försöka fokusera på annat ställe.

Till exempel lekser i skola eller... Just det, att det kanske inte känns så bra när man sitter där och scrollar bara alltid. Just det, så givande. Okej, men