Den svenska atombomben

Frågan om svenska kärnvapen väcktes omedelbart efter andra världskriget. För försvaret var det angeläget att skaffa sig kunskap om hur man skulle kunna skydda sig mot denna typ av vapen men också undersöka möjligheten för Sverige att utveckla egna atombomber. Tanken var att de civila och militära myndigheterna skulle samverka.

Svenska uranfyndigheter skulle användas för att framställa kärnbränsle som sedan skulle kunna förvandlas till vapenplutonium. I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det svenska kärnvapenprogrammet. Vilka argument fanns det för ett anskaffande av svenska atombomber?

Hur skulle de svenska kärnvapnen användas och vilka faktorer bidrog till att det svenska kärnvapenprogrammet aldrig förverkligades? Inom försvaret var enigheten total om att svenska kärnvapen var en nödvändighet medan den politiska ledningen var mer splittrad i frågan. Man gav emellertid FOA tillåtelse att forska om atomvapen och många experter menar att Sverige mycket väl kunde ha haft egna atombomber i början av 1960-talet, givet att de nödvändiga politiska besluten fattats.