Maria Liljegren: Hitta kärleken igen | En dejtingsstrategi som verkligen fungerar

Välkommen till Essans, en podd om det väsentliga. Här möter jag entreprenörer, ledare och kreatörer i samtal bortom snabba svar och enkla modeller. Vi utforskar ledarskap, företagande och livet självt och vad som blir möjligt när människor vågar följa sin inre kompass.

Jag heter Anna Nordengren, strategisk rådgivare, affärscoach och värd för Essans. Så, nu är vi live, Maria. Kul. Ja, så varmt välkommen till dig som har hittat hit idag till Essans, en podd om det väsentliga.

Nytt avsnitt och faktiskt också ny säsong. Och jag kan inte fatta att det är redan säsong tre. Jag begriper inte hur det har gått så här snabbt, men det är ganska...

I september, då för två år sedan som jag startade podden, så nu är vi här för säsong tre. Och här i podden Essans, en podd om det väsentliga, så vill jag liksom utforska det som verkligen är viktigt, det som verkligen gör skillnad och det som ger oss resultat och det som skapar mening i våra liv. Och lite djupare samtal vill jag bjuda in till.

Och här träffar jag gäster, jag har alltid med hittills. Man ska aldrig säga alltid, det här gillar jag, men jag brukar bjuda in och ha gäster. Personer som jag känner har vågat välja en egen väg till framgång och visat framgång kan se ut på väldigt många olika sätt och att man inte behöver ge avkall på sin egen personlighet eller sina önskan och sina drömmar för att nå framgång.

Och genomgående tema i podden är just ledarskap, företagande och det jag kanske kallar för livets filosofi, för det är ämnen som jag lever i och som jag är intresserad av. Och i dagens avsnitt tänker jag att vi ska prata om det som jag tycker är allra viktigaste av allt, och det är ju kärleken. Så, för det tänkte jag egentligen genomsyrar allt och är en väldigt stark drivkraft i människors liv, både privat och om vi tittar lite under ytan, även när vi träffas professionellt, det här sökandet, längtan efter kärlek som driver oss människor.

Och som så ofta så finns det liksom en länk, det är kanske någon osynlig tråd mellan mina gäster och det var något jag inte var medveten om att det skulle bli som när jag startade podden, men där har jag märkt att det tycks bli så. Och dagens gäst är inte en person som jag känner väl, men hon har liksom funnits i utkanten av mitt nätverk under flera år, så jag vet att det är hon är, men vi har inte träffats. Men så för ett tag sedan i samtal med något då som visade sig vara en gemensam vän, Max Tahiri, som ju också varit gäst här i podden.

Så ja, nämnde han Maria och det var nog i samband med att jag berättade om min egen skilsmässa och den historien jag har bakom mig. Och så sa han väl, ja men Maria, hon har hittat kärleken igen. Så tänkte jag, wow!

Och sen kort efter det så började ju du liksom dyka upp i mitt flöde och så är det väl när man har hört något mer så ser man och lägger märke till. Och då förstod jag ju att du också precis har givit ut en bok om hur du faktiskt hittade kärleken. Hur du då efter din skilsmässa, som var kanske, ja skilsmässor är väl sällan roliga historier, en bitter skilsmässa, så var du i alla fall fast besluten om att du skulle hitta kärleken igen.

Så då när jag såg de här inläggen så tänkte jag, men henne vill jag ju prata med i podden. För här har vi en framgångsrik företagare eller du är känd bland väldigt många företagare, har det perspektivet. En framgångsrik kvinna också, tycker jag också är så himla härligt att få lyfta fram, en modig framgångsrik kvinna som skapat framgång på sitt eget sätt.

Och sen samtidigt det här sårbara då, att lite prata om kärleken och våra känslor. Och så som grädde på moset eller löp på laxen så har du dessutom då skrivit en bok om detta. Så jag kontaktade Maria i somras och till min stora glädje så tackade hon ja till att vara med i podden.

Så varmt välkommen till Essans Maria Liljegren, eller man kanske ska säga Maria Mersmak Liljegren, jag vet inte. Hur gör man på LinkedIn heter jag Maria Mersmak Liljegren och tusen tack, jag blev jätteglad att du kontaktade mig och jag tyckte vi hade ett jättemysigt samtal och möte så att det är jag som ska tacka dig för att jag får lov att vara med. Ja, nej men jag kände också det när vi träffades att det blev liksom den typen av samtal jag tycker om så mycket om att ha och som jag då gärna vill bjuda in och dela med andra.

Och som jag sa här, jag väljer ju att göra de här inspelningarna live och det gör att man aldrig riktigt vet var de här samtalen tar vägen. Men jag tycker också att det ger en lite, ska vi säga lite edge till det, att ja, vi kastar oss in i samtalet och så ser vi var vi landar helt enkelt. Mm, spännande.

Men jag tänkte i alla fall, en del, jag tänker ganska många av dem som lyssnar befinner sig kanske precis som vi i Malmö eller i närheten av Malmö och då kanske man vet vem Maria Liljegren är. Men jag har ju också lyssnare i andra delar av landet och faktiskt även några utanför landets gränser och de vet ju inte vem Maria Mersmak är. Så ska vi ändå bara få sätta lite kontext.

Maria Mersmak, vad är Mersmak och berätta om det. Jag grundade ett affärsnätverk som heter Affärsnätverket Mersmak och det grundade jag i Malmö i januari 2019, så det är lite mer än frukost och ett halvt år sedan. Och så finns vi också i Lund, Helsingborg, Göteborg och Borås, men de drivs som franchise.

Och sen Mersmak då, affärsnätverket Mersmak har ju vuxit med åren. Det hade ju sin startsträcka som allt annat inom affärsvärlden eller vad det än är. Men vi har vuxit så pass bra så att idag har vi en stark grund att stå på.

Så på LinkedIn så är det ju främst det som jag kommunicerar ut, att Mersmak finns och vi står för vad man kan förvänta sig för att vara med i podden. Och vad är Mersmak? Det finns många olika affärsnätverk och så.

Hur skulle du placera Mersmak? För vem är Mersmak och vad ger ni era medlemmar? Man har ju olika incitament när man går med i ett nätverk. Ett brukar ofta vara att man gör affärer, men det finns andra incitament, att man gör inköp, att man köper tjänster av personer man har fått förtroende för.

I grund och botten grundar sig alla affärsnätverk i att man vill göra mer affärer, så även på Mersmak. Men vi arbetar ju på ett lite annat sätt. Vi är extremt värdegrundsstyrda och vi arbetar för att, eller vår pitch är att vi skapar varma relationer som leder till business.

Så vi jobbar inte kortsiktigt, vi jobbar långsiktigt av tid. Det behöver inte göra affär första, andra gången. Jag skulle säga att det tar ett år kanske innan du gör affärer, men däremot så jobbar du långsiktigt så när du väl gör affären så blir du inte av med den, utan den lever vidare på grund av att man har en bra relation att ha som grund och utgångspunkt i.

Och vi får väl ändå säga att det här har varit en framgång, att det har vuxit ett ganska stort nätverk idag. Eller det är ett stort nätverk idag. Vad skulle du säga, vad är framgångsfaktorn?

Vad är det som har gjort att det har blivit så framgångsrikt? Framgångsfaktorn är ju dels att jag har lagt ett enormt jobb på att få in rätt medlemmar. Och då menar jag inte att jag har bolag, utan rätt personer som fungerar bra i ett nätverkssammanhang.

Vi har ju väldigt stora bolag, vilket jag har varit aktivt med att få in stora bolag, så att jag bygger uppifrån och ner. Vi har ju bolag som Tetra Pak, IKEA, Sigma, Balder. De stora bolagen har vi med, vilket jag tror är såklart attraktivt för andra bolag att vara med och få att nå dem då.

Sen är ju framgångsfaktorn att få in nya medlemmar idag är inte lika svårt som det var de första tre åren, för nu är vi ganska väl etablerade. Vi har LinkedIn så får jag kanske in 50% av medlemmar fortfarande. Men övriga Mm, mm, mm.

Ja, jag har funderat mycket på det där. Och sen på ett vis tänker man så här, ibland kanske det är så att processen måste ha sitt förlopp, liksom, att det ska hända de här sakerna och man själv måste gå igenom den här utvecklingen och upptäcka, ja, vad det nu kan vara, i ert fall då en otrohet, i vårt fall var det andra saker som hände som gjorde att det ledde fram till en skilsmässa. Men jag brukar säga även det i andra sammanhang vi längtar efter förändring, varför vänta på krisen?

Liksom måste det bli liksom kris innan vi vågar se vad livet faktiskt har att erbjuda? Ja, men jag tror när vi kvinnor då, eftersom jag inte kan med ett perspektiv sådär, så när vi kvinnor kommer till en punkt när vi har något val, då lämnar vi. Och av de väninnor jag har som har gjort samma resa, så känner de också att till den punkten kommer så hade de varit kvar.

Men när de inte hade något val så lämnade de och då upptäcker de hur mycket mer livet kan ge faktiskt, hur mycket mer värt det kan vara. Ja, ja, precis. Och jag har funderat mycket på det där.

Ja, men varför väntar vi så länge? För jag kan också tänka, så många år som gick där man kanske hade kunnat gjort någonting annat. Men som sagt var det kanske också finns en poäng i det här att vi som tjejer, barnen och ja, det finns så många skäl till att det är svårt att lämna.

Men jag brukar säga även det i andra sammanhang vi längtar efter förändring, varför vänta på krisen? Liksom måste det bli liksom kris innan vi vågar se vad livet faktiskt har att erbjuda. Ja, men vad var det som fick dig liksom så här, när du väl då hade lämnat och du veckar liksom varit så klar över att ja, jag vill träffa någon ny.

Berätta om det. Ja, men när jag hade lämnat så, ett, att bli själv igen och vara själv singel, trots att jag hade ett väldigt socialt liv och mycket vänner och familj och så här, så upplevde jag mycket ensamhet ju. Kvällarna var jobbiga att vara ensam i början för att det när man var ensam.

Och sen är jag väl inte den, jag är ingen direkt singelmän, för jag tycker om att vara i kvarsamhet, men att man ändå kan ha friheten till att verka var och en på sitt håll. Alltså så får man vara på ett sätt. Ja, ja.

Men jag tycker inte om att vara singel, helt enkelt för i princip inte varit det någon gång. Så att när jag skilde mig så tänkte jag att jag fick ju en andra chans här i livet att träffa någon som jag faktiskt kunde välja av helt andra orsaker än när man är yngre. För när man är yngre så då är det mer det här att man, ja men man ska träffa någon, man ska skaffa barn, bilda familj och sånt där.

De där bitarna finns inte idag, idag väljer man ju på helt andra grunder faktiskt. Och man kan dessutom välja bort. Så att, nej jag beslutar för att jag ska inte vara singel mer än ett år.

Det var vad jag gav mig, ett år skulle jag få vara och inte mer. Jaha, okej. Ja, jag är helt fascinerad. Men det är som du säger också det där, du satte ett tydligt mål och sen så verkligen, ja, så följde du den strategin.

Men berätta lite hur du tänkte då när du liksom, hade du redan från början klart för dig att du skulle ha en strategi eller var det att du först gav dig ut och märkte att det här funkar inte, här behöver jag ha en strategi, eller hur? Ja, det var när jag först gav ut, för jag öppnade ju konto på sex stycken olika sidor. Alltså alla jag visste om fanns, sen fanns det ju fler.

Men jag öppnade på de som jag visste fanns. Och när jag gjorde det så då förstod jag att jag måste ha en strategi för det var så stökigt och jag blev förvirrad och lurad och förstod jag inte så mycket. Så tänkte jag, jag måste ha en strategi.

Och den enda strategi jag kan, det är ju min arbetsstrategi, hur jag arbetar där. Så tänkte jag att jag kan implementera den i datingvärlden. För att de väninnor jag har som är långtidssinglar, när jag frågade dem varför de är det, så är det för att de har ingen strategi utan de är liksom ett rör för vinden och så träffar de någon och det var inte bra att träffa någon.

Men de har en riktig strategi och följer den och inte avfkall på det man vill ha, då ökar chanserna för att träffa någon man vill. För man kan skala bort det man inte vill ha. Vad var målbilden du hade för din strategi?

Vad var det för typ av relation du sökte eller vad var det för man du liksom? Det jag sökte som jag saknade från min förra relation, jag ville att min partner skulle vara min bästa vän. Jag ville vara att han skulle vara den som om någonting hände, vad det än var, roligt eller tråkigt, så skulle han vara den första som kom upp i mitt huvud att jag vill berätta det för honom.

Och inte för alla mina väninnor, utan jag ville ha en som var min bästa vän. Som jag litade på och som var lojal och som man också kunde skratta med och ha roligt med. Det var väldigt viktigt för mig.

Och sen såklart andra bitar, faktorer som jag måste tycka om hans utseende för att även om en män skulle vara jättetrevlig och jättefin, men om inte jag tycker om hans utseende subjektivt så funkar det inte heller. Så det är vissa parameter som måste stämma in på det hela liksom. Om du nu ska förklara i korthet i din strategi och metodik som du implementerade, hur såg den ut?

Ja, men när jag var ute på så många sidor så var det ju flera tusen som skrev till mig och det är ju ohanterbart egentligen. Man kan inte sitta och skriva med flera tusen för det funkar inte. Så att jag skalade ju ner, jag gjorde ju ett Excelark och så skalade jag ner de kanske hundratal jag skrev med som jag tyckte var okej utseendemässigt och deras korta presentationssikt.

För något annat har du inte att gå på från vad de har skrivit med personen ifråga. Så jag skalade ner dem också och hade en lista på olika saker som utseende, humor, yrke, värdegrunder, även politiska åsikter, saker som gör att man skulle funka eller inte funka tillsammans. Och av de här flera hundra så tog jag ett ganska omgående telefonsamtal med de flesta av dem för där kan du i ett samtal skala ner också eller ta bort ganska många som du hör att de är ingenting som du vill träffa liksom.

Så skala ner, skala ner, skala ner och till sist av alla de här tusen faktiskt som skrev och av de flera hundra jag hade kontakt med så träffade jag faktiskt bara sju stycken på riktigt liksom. Jaha, oj då. Ja.

Ja, precis. Det var tufft att få komma till och träffa dig. Hur hanterade du detta? Jag tänker du som ändå är i Malmö lite grann, är ändå något av en offentlig person.

Det är många i Malmö som vet vem du är. Var du liksom inte sådär att du kände då när du kanske gick på dina nätverksträffar med jobb att oj då var det han jag skrev med igår kväll eller hur? Alltså det var faktiskt jättejobbigt den tidningen.

Jag blev så lite paranoid, kanske jag inbildade mig det. Men jag tyckte liksom att rätt många gubbar tittat med, satt på restaurang eller på café och vissa kände jag igen. Alltså jag hade inte skrivits med dem, men jag kände igen dem från deras profilbilder.

Och jag tyckte det var jobbigt förutsatt. Det är ju de där jag tänkte att det är hon som är ute på alla nätet. Det var lite jobbigt. Och sen skrev jag också en del till mig, vilket jag tycker är jättekonstigt att skriva, men de skrev, de skrev på LinkedIn som jag inte alls har med nätet.

De skrev att de har sett mig där och någon hade gjort ansiktsigenkänning och vissa skrev att de visste var jag bodde och sånt där. Det var lite obehagligt sådana saker faktiskt. Ja, ja, ja.

Alltså det som fick mig, både det som fick mig att ganska snabbt ge upp de där försöken eller på nätdejting, var ju också det som fick mig att liksom skruva på mig lite och skratta kanske också då när jag började läsa din bok. Och jag tänker, har man inte varit, alltså för mig var det ju också så då, man har varit gift i, jag hade ju varit i den relationen i 25 år och var ju i princip kommit från universitetet Tagets är ganska korkat, tycker jag. Ja, ja precis.

Det känns lite kortsiktigt. Ja, det är så. Då är det så... Ja, ja. Men vad är det som gör... Jag tänker lite så här, men går det verkligen att träffa någon för att...

Alltså det jag tänker på nätdejting är ju att det är mycket avvarter, om jag säger nu. Det är många som bara är ute där för att träffa för sex, och det är inget fel att träffa någon för sex. Men liksom att bara ha det, man träffar flera stycken samtidigt, man låtsas att man är någon annan.

Alltså... Ja, hur navigerar man det när man står som du då, faktiskt är där för att du vill träffa någon på riktigt, alltså en partner? Alltså, jag var väldigt tydlig med att jag var där för att träffa något seriöst.

Och jag var också väldigt tydlig med att när jag träffade någon, ja, men det var ju... Ja, jo, men det var ju två som jag träffade som jag kände att det skulle kunna gå vidare med. Då var jag också väldigt tydlig med att på första träffen säga att vi måste ha exklusivitet från nu.

För om vi inte är det, så vill inte jag fortsätta. Och exklusivitet, det är ju... Om man träffar tio stycken samtidigt, jag tror det är svårt att det ska bli någonting, för att rökade till den ena, man träffar lite tråkig för en träff, och då tar man nästa.

Jag tror man måste fokusera på en i taget. Sen kan man välja bort eller välja vidare. Men jag tror inte att man kan träffa många samtidigt, för jag tror inte det blir bra för någon.

Så tydlig med det. Jag krävde exklusivitet. Annars fick det vara för jag var inte intresserad av något annat exklusivitet. Men det där tänker jag lite, om vi nu tänker på hur det var förr, att det är liksom en liten konstig fråga nästan det här, att man överhuvudtaget ska behöva resonera om huruvida man är exklusiv eller inte.

För på något vis träffades man för i den riktiga fysiska världen så utgick man ifrån i princip att man var exklusiv. Men vad är det som har hänt med människorna? Eller vad är det som gör att vi liksom inte vill committa i riktiga relationer?

Men jag tror det är möjligt idag att träffa många samtidigt, att möjligheten finns. Förr var det ju svårare faktiskt. Men det är möjligheten. Och sen så tror jag det här också äger bussen, att man blir single och så tycker man, wow, men jag kan hålla igång tio stycken samtidigt och ingen vet om den andra.

Men jag är så attraktiv på marknaden. Lite så lättvunnen. Men jag gjorde ju också så, det sa ju han som jag, som blev den som jag lever med idag. Att på vår första dejt så hade jag egentligen en regelrätt anställningsintervju, tyckte han det kändes som.

Ja, ja, ja. Så man red ut alla frågetecken från början, för hade inte han svarat rätt eller det finns ingen rätt och fel med svar på det sättet som jag tyckte om, så hade det ju inte blivit en andra dejt, va? Sen vet jag inte om det är rätt sätt, för det kan ju kännas obehagligt.

Men samtidigt så var det också att jag ville ju inte slösa tid på någonting som inte skulle kunna bli någonting ändå. Nej, nej. Nej, för det har man kanske också något sådär lite bild av att man ska vara lite, ja, att man inte ska gå på för mycket som kvinna, liksom.

Att jag vill ha det och jag vill ha det, utan man, lite så. Men du vågade liksom säga, här är listan liksom, och... Ja, ja, ja. Och ja, det sa jag också, att om vi vill ha en andra dejt med mig, då tar man bort sig från alla dejtingsidor och så pausar.

För att ska man träffa mig så kan man skriva med till andra. Nej, men det är inte okej för mig, för jag var inte på det sättet, utan när jag träffar någon så pausar man så här, och sen skulle det inte funka. Ja, men då är man bara på igen.

Det är inte svårare än så, är det ju. Nej, nej. Men den här personen som det då sedermera blev, som du idag lever tillsammans med, vad var det i hans profil som du fastnade för?

Han skrev väldigt kort, och han skrev i sin profil någonting om att han skrev bland annat som sista mening, babblare, konspiratörer och SD-folk undanbedes. Och de tre bitarna som jag också tycker att de kan jag gärna vara utan också. Så tänkte jag att de har en bra grund, eller vi hade väl liknande grundvärderingar, kunde jag väl utläsa i den meningen.

Och sen skrev han till mig, och då skrev han jättekort för han bara skrev att vad fin du är, du borde ju i Malmö eller du är inflyttad. Men så skrev han så här, om du som jag föredrar att prata istället för att skriva, så ring mig, och så gav han sitt telefonnummer. Och så ringde jag fem minuter senare.

Okej, så det var liksom direkt in i live-världen eller riktiga världen. Ja, rakt in, alltså rakt in. Ja, ja, ja. Och vad kände du då? Visste du redan då att det här var liksom...

Nej, jag tyckte att han var vettig att prata med, men sen tyckte jag också att för att han, då bodde han utanför Kristianstad, och jag har en kusin som är från Kristianstad, det är fruktansvärd dialekt, va? Så jag bara, ja, men det är det, på allvar, så jag bara... Men så när han svarade och vi pratade så är han ju från Karlstad.

Så jag blev så positivt överraskad bara att han hade en dialekt som inte var Kristianstad-dialekt. Och vi pratade en stund där, första gången, och då, om vi börjar slett så var detta en måndag eller en tisdag. Och på fredagen i samma vecka så skulle han till Tyskland och fylla på sitt förråd, och så frågade han om han kunde komma förbi, förslutade han förbi Malmö på vägen hem och så om vi kunde ta en fika.

Ja, så sa han, men det gör vi liksom va. För jag tycker heller inte om det här långvariga, för jag har ju vänner som jag har skrivit liksom i fyra månader. Men det var stressigt tror jag.

Det är bättre att träffas direkt så vet man antingen ja eller nej liksom va. Mm, mm, mm. Ja, det är så himla modigt, men det låter ju väldigt klokt måste jag säga.

Ja, men precis, som du säger där, att man inte, och inte att man inte heller blir för investerad i personen utan att ens har träffat mannen eller personen ifråga. Ja. Men din bok då, den innehåller ju rätt många, vad ska vi säga, den är ju inte jättesnäll mot männen, kan vi väl säga, eller?

Nej, det är den inte, men man ser på hela bokens tillkomst, den grundar sig i smärta. Att jag känner mig sviken, jag känner mig tillintetgjord och jag känner mig, inte som, ja men mitt värde som person tycker jag har sjunkit. Så den grundar sig i smärta och sen då med de här männen som jag har mött på nätdejting och jag tyckte att de var alldeles för att gå på och självsäkra och behandlande kvinnor, tror jag, inte mig i alla fall, på det sättet.

Så jag ser också saker på kvinnor också, såklart, jag är kvinna och jag är inte feminist, men jag har ett systerskap som jag håller högt och det är ju, det att vi måste också kunna våga ta för oss, vi måste också kunna sätta gränser ganska tydligt. Vi måste stå för det vi tycker och vad vi tycker är rätt och fel och agera ut efter det. Och om du får tillåta dig att generalisera lite över alla de här männen du på olika sätt hade kontakt med, vad skulle du säga, vad är det som sticker ut?

Jag tyckte att männen var, jag skrev det i det fula ordet, jag skrev grupps och rövval, men de jag träffade var ju det många av dem. För de skrev till mig på ett väldigt respektlöst sätt, på ett väldigt självgott sätt, ungefär som att jag skulle jättegärna fått en jätteful knaslig man skriver till mig och bara, wow, du skriver till mig, jag blir glad, tack så mycket. Alltså vad tror de också själva?

Jag skrev inte ens, jag skrev ju om sex direkt och de svarade ju väl, men vad ska jag inte elakt tillbaka? Jag skrev ganska elakt tillbaka, men jag var heller inte riktigt grundad, jag var i fas i mitt liv, Ja, och att allt det här sjuk om att ja, kostbarafinsserier och UF och jättekonstiga saker. Han var jättekonstig.

Hamnade du någon gång i situationer som du tyckte var obehagliga? Alltså att du kände dig rädd eller så att du träffade män som liksom har, hur hamnade jag här? Nej, inte rädd, men det var han, den andra förutsättningsvis på vår första dejt på ett fik, så satt vi och pratade och han uppförde sig helt normalt och var lite blyg också.

Men när jag reste mig upp och sa att nu är dejten över, för jag kände att nu var det dags att runda av liksom så här. Då var han på mig liksom och skrev om boken och försökte kyssa mig och hålla om mig. Och det var väldigt obehagligt, för jag hade inte gett någon signal om att vara okej.

Vi kände inte varandra och det var en dejt där vi sitter och pratar. Det var inget mer. Och så jag bara slängde av mig och gick vidare. Och samtidigt tog han sin arm om mig när vi gick.

Han följde mig mot där jag bor, bodde. Och bara det tyckte jag också var obehagligt. Då skulle någon jag känner se mig gå på stan med någon som håller armen om mig.

Så tror de att vi är ett par och det var vi definitivt inte va. Det var obehagligt. Det gillade jag inte alls. Nej, nej, nej. Hur hanterade du det överhuvudtaget?

Dels den situationen, men jag tänker det här överhuvudtaget när du träffade människor, eller män då, och kände att den här personen vill jag inte träffa igen. För det vet jag både från egen erfarenhet, men då även många vänner inne. De tycker det är så jobbigt.

Man orkar liksom inte gå ut och dejta för om man då inte tycker att det känns bra, då måste man berätta för personen att man inte vill träffa den igen. Men man vill ju kanske jätten inte göra det på något otrevligt sätt. Vad har du för tips där, Maria?

Alltså de jag har träffat en gång och inte vill träffa mer, jag var faktiskt ganska snäll. Jag skrev ett ganska långt sms där jag var ganska snäll och skrev att jag kände ingen kemi, så det finns inget att bygga vidare på. Men jag avslutade på snälla sätt med de som var värda.

Det var väl någon som inte var värd och som jag inte avslutade med. Men där kunde jag, där gjorde jag faktiskt så, liksom va. Vad kände du själv? Vad gjorde du själv?

Några misstag som du känner idag? Det där borde jag kanske inte ha gjort. Alltså så kanske det inte var så snyggt eller som du kanske skämdes lite över. Jag skrev för elakt, det tyckte jag.

Men jag var ju inte i balans, så det är väl min ursäkt. Jag skrev precis det jag tänkte utan att tänka så, men är det här bra? Jag bara skrev så skickade iväg det.

Det var inte snällt, det var inte snällt. Men ja, jag gav mig väl rätten till att göra det. Och sen, idag skulle jag inte ha gjort, men när man är precis separerad och hela livet förändras, man är ju inte i balans.

Man är kanske inte riktigt hundra procent ansvarig för sina handlingar för att man handlar kanske mer på ett desperat eller affekt på ett sätt som man inte skulle gjort om man varit i balans. Så det behöver man såklart, jag var inte snällt, det var jag inte. Finns det saker du har skrivit i boken som du ångrar att du skrev i boken?

Nej, det ångrar jag inte för jag tycker ändå att det är bra att skriva, att visa hur man kan agera. Jag är väldigt filtrerad i boken och allting som står i boken är sant, även om det är ert namn och städer och liknande. Sen vad jag ska känna igen personerna i fråga, men allting är sant och jag tycker ändå att i stort sett var det männen som var mer elaka mot mig än vad jag var mot dem.

Och tapp för givet. Först skrev man det med de som verkar jättevettigt och trevligt. Och så rättvanskonsten frågat, ligger du i sängen, vad har du på dig? Alltså från att man skrivit om att det är jättefint väder och jag var ute i parken idag.

Alltså det var ju jättemånga som snabbt ville leda in det på sex och det tycker jag att det var väl lite tidigt. Jag är inte ute för sex faktiskt va. Och män som var gifta, så det var också bara så.

Ja men gör det så kommer vi på dem för jag ställer massa frågor och sen kommer det fram att de var gifta. Möter hade så dåligt eller låg och skils. Sådana som vi inte jag heller träffade.

Jag vill inte träffa någon man som är gift. Det är ju inte att bygga på liksom va. Så jag visste, sen tror jag jag hade tur också för att jag skulle kunna använda samma strategi.

Och fortfarande vara singel om jag inte hade haft turen att träffa den personen som jag klickar med och som klickar med mig. Så säger jag det också. Men vad hände sen?

Hur tog ni steg till att utveckla? Idag bor ni tillsammans eller ja ni lever tillsammans och har boendet tillsammans. Hur utvecklade sig relationen? Hur vågade du ta det här steget in i en riktig relation?

Hur hände det? Jag är ju så rädd så han sålde sitt hus och det hade han påbörjat innan vi träffas. Och det var att han ville flytta närmare Malmö på grund av stadens storlek.

Så det var något han påbörjat. Så han fick sålde sitt hus och då hade vi känt varandra i fyra månader. Och han hade inte hittat något nytt hus. Så jag sa att du kan bo hos mig.

Så efter fyra månader flyttade han in som tillfällig sambor. Så det var inte så att han skrev sig utan han bor hos mig vilket gjorde att vi fick möjlighet att prova på hur det känns att bo tillsammans i ett väldigt tidigt stadium. Och då letade han ju hus och jag följde med honom för det var ganska kul och hans budget var väl ett hus som låg 40 minuter från Malmö kanske va.

Så jag följde med och tittade på husen och det var lite roligt. Det är alltid kul att titta på objekt som är lite risiga. Så efter sju månader av en händelse, det var inget han hade valt att titta på med hans mäklare kom ett tips och då följde han med och då tittade han och jag på en gård.

Och den tyckte jag jättemycket om och han också. Han skulle inte kunna köpa den utan mig. Alltså man ska köpa sånt tvåparts hus. Så då tog vi beslutet att vi köper.

Så vi köpte den och vi har känt varandra i sju månader. Men jag hade lite säkerhet. Jag har ju fortfarande kvar en lägenhet i Malmö vid överhustorget och den hade jag ju då också.

Alltså jag har ju kvar. Så jag kände att det värsta som skulle hända om vi köper en gård och inte det skulle funka och så blev det kris så skulle jag ju kunna flytta på en timme och flytta tillbaka till min lägenhet och så lagt ut. Så jag hade ju en säkerhet i det hela.

Men jag tycker man måste prova. I den här åldern också. Jag menar jag har ju levt fler år än vad jag kommer att leva. Och då tänker jag att jag kan inte gå och vänta på att vi ska känna varandra i fem år och sen bli sambor.

Jag menar, nej, det är skillnad på när man var yngre. Ja, man ska inte ha barn ihop och inleda hela det stora projektet. Och precis som du säger, vi är så himla rädda för att prova saker.

Rädda kanske då för att misslyckas. Men vad betyder misslyckas egentligen? Jag tänker det är lite som att starta företag eller driva företag. Nu är det det man vill göra så satsar man all in på det.

Ja, men så blev det kanske inte riktigt som man tänkt sig. Nä, men då har man ju i alla fall provat liksom. Det var inte så. Kommer det inte att bli någonting? Det kan man ju vara helt säker på liksom.

Precis. Jag måste fråga dig, har du helt gett upp nätdejting? Ja, det har jag. Ja, det har jag faktiskt. Och egentligen dejting överhuvudtaget. Och det låter ju kanske lite tråkigt.

Men jag var ju i lite, eller då pratade vi om när vi sågs. Jag var ju i en annan sits. Jag hade ju fortfarande tre barn hemma. Och de bodde hos mig på heltid. Så att de första åren var det ju liksom bara helt, Alltså det fanns liksom inget utrymme i mitt liv överhuvudtaget på något sätt.

Och kanske det också som har gjort att i och med att mitt liv såg ut så då så byggde jag Så jag ska inte säga att jag inte har någon ringa men det kändes att då hade jag ju kände jag att men gud jag skulle vilja att det fanns någon som var den där personen i mitt liv som då kom och som fixade allting, tog hand om, såg till att alla som skulle bli informerade blev informerade, att jag blev hämtad, vad jag behövde och det kändes jättekonstigt att jag var tvungen att lägga det på min dotter, att hon fick liksom komma in med kläder till mig och så. Och jättefint att hon och jag har den relationen men då kände jag egentligen kanske nästan för första gången så att ja, men kanske ändå på något sätt att det börjar bli dags att fundera på att ha ett annat liv. Och jag har ju då fortfarande ett barn hemma, min dotter bor ju fortfarande hemma.

Men nu är hon just då vuxen, vi skilde oss för hon skulle precis fylla tolv, nu är hon 20. Så det är ju också såklart skillnad. Sen samtidigt har jag ju såklart inrett ett liv som passar mig väldigt bra.

Och ja, jag vet inte. Och sen har jag inte, jag nu ska jag inte berätta, men den relationen jag hade var ju ingen, på många sätt inte en bra relation. Jag skulle säga att den inte var kärlekslös utan att det fanns kärlek i den och att det nog fanns kanske kärlek i den hela vägen.

Men att den var väldigt turbulent och dysfunktionell på det sättet som gjorde att jag kanske är lite avskräckt från relationer överhuvudtaget. Men jag tänkte så här för att min tanke var när jag var singel så tänkte jag så här, mitt scenario var ju att träffa en man i Malmö och att vara särbo. För då kunde man träffas så ofta man ville men när man inte ville så gjorde man det.

För nu när jag gått in i detta och äger en gård och bor ihop med sin sambo, det är en annan grej. Men tanken var egentligen att vara särbo, att man kan ha sin person där man behöver inte bo tillsammans utan man har ett eget hem, sin egen ekonomi, man har de bitarna. Men man har ändå sin person, jag tror det kan vara en bra början att börja så liksom.

Men du, jag tänkte så här, för att det är bara för att jag har en vän också som, Angelina Ahola, om du känner till henne. Nu den 21 på fredag så har hon det här Date my mate, där man träffas live, alltså en kompis pitchar in live och det har hon på moriskan och grejen är att hon skrev till mig nu precis innan att vi har så mycket män här men vi har inga kvinnor som vill vara med. Kan du inte hitta några?

Här kommer det jättetrevliga män. Så jag tänkte, okej, Anna, du borde gå dit, alltså inte att vi pitchar utan gå dit och bara smyg, man kan ju bara smyga ta ett, jag vet när jag var vän så skriker, man kan ta ett glas och gå och smyga och kolla vad det är mer. Det kommer upp kurakålen för de män som pitchas.

Och det kan vara att man ska skriva så här, du jag såg dig. Man ser dem på riktigt så man kan se hur de rör sig och vilka vänner de har och de verkar vara något ämne. Det är bara ett litet tips så att man ser dem på riktigt.

Jag noterar och du, jag tänkte så här, nej men absolut, och jag tänkte så här, säg du, du får gärna berätta, du sa det lite så här, vad sa du nu att detta hette och hon hette och sådär? För jag tänker det är fler som lyssnar som skulle vara intresserade. Hon är en vän, hon heter Angela Ahola.

Hon är psykolog och datingexpert och hon har skrivit flera böcker, bland annat Hundra dejter och hennes man var otrogen och hon har skrivit om det. Hon blir ofta inkallad på tv när det handlar om dejting. Hennes nya event heter Date my mate och det är att man pitchar varandra från en scen.

Det här är på moriskan nu den 21 i Malmö, kostar 160 kronor tror jag. Och så är det då vänner som dejtar sin kompis via Powerpoint, så man får träffa och höra vänner som berättar, det här är min vän, han eller hon är sån här och tycker om detta. Och sen så ser man vänner då också som säger hej hej det är jag liksom och så uppe i kurakvällen så man får en annan känsla än att det bara är, för då kan de inte fejka, de kan inte säga att det är min vän som visar en bild som är 20 år gammal, så ser man en annan.

Man ser dem. Jag tror nu är det ganska, jag har varit på ett event hennes förra i Malmö för då hjälpte hon mig att pitcha min bok. Och det var faktiskt trevligt för att det blev lite mer substans än i själva nätdejtingen måste jag säga.

Ja, jag noterar det och jag ska absolut kolla upp det. Och jag tänker kanske att det passar mig bättre för jag, det där med att sitta och skriva och sen så blir det inte och så, ja. Och som sagt, det kan ju bara vara trevligt att gå och ta ett glas vin och titta på också liksom.

Så kan man störta och höra så lite inkonkret och kolla in. Men han var ju rätt fin liksom. Ja, men tack för tipset och jag tänker att det är fler som lyssnar som gärna tar emot det tipset.

Jag kan länka också till detta sen när jag lägger ut det. Vad tänker du, för vem har du skrivit boken Maria? Vem är det du tänker? Målgruppen för min bok är kvinnor som är medelålders och uppåt.

För det är där många kvinnor i den åldern faktiskt blir lämnade av sin man. Ofta säger det sig att mannen träffar någon som är yngre och snyggare och mer spännande. Det är väl att, alltså livet är inte slut, det finns hopp för alla och man kan faktiskt hitta den stanna kärleken även i den här åldern.

Och att det kan faktiskt också vara den bästa kärleken för att man inte, man är lugnare, man är mer mogen, man vet vad man vill och man har inte det där med småbarnstiden och hämta och lämna. Så man har ett annat liv. Så jag tror man ska aldrig ge upp hoppet faktiskt.

Nej, nej, nej. Och det tycker jag är fint med din bok. Och faktiskt om jag ändå nämner lite här, du skriver ju om sex i boken också, så tycker jag på väldigt uppfriskande sätt.

För jag tänker att det kanske är många som tror att kvinnor i vår ålder inte har sex. Ja, men det tror de ju. Ja, ja. Och att vi inte vill ha eller inte tycker om sex.

Men du skriver ju om det att det handlar ju mer om kanske då relationen eller situationen man är i som gör att man inte har sex. Så även om man då tänker så här, jag är så gammal, jag är inte intresserad av detta, men det kanske inte är själva det det är fel på. Utan om du hamnar i en annan relation, i en annan situation så finns det mycket härligt där också att utforska, även i vår ålder.

Ja, och jag tror också att man skulle lyssnat lite mer för att även jag och mina väninnor, vi pratar ju inte om sex som ett behov när vi inte har det. Utan det är mer om man träffar, man kanske har sex eller att man är gift tillsammans, ja jag måste ha det var vecka fan blir skitsur annars är jag gördisig. Men pratar man inte som ett behov att det är som att jag har inte sex men jag vill ha det.

Det pratar inte kvinnor, inte mina väninnor i alla fall om i vår ålder. Utan vi pratar om andra saker, att du har en snygg man jag träffade där och vi pratar om allt möjligt. Men just den biten är lite tabu för det är lite blottande och det är nästan på slutet lite fult att säga, alltså det är lite snuskigt.

Ja, ja, ja. Jag tycker du skriver väldigt uppfriskande om det i boken. Och jag tycker det är modigt att skriva om det och det är viktigt att man pratar om det på det sättet för det är ju en viktig del av livet.

Så det är ju också så här, det finns hopp liksom. Ja, ja. Men du berättade för mig också när vi träffades att det är en bok till på gång. Den kommer ut den 17 mars och den heter, den heter för ful för dickpics.

Men den kommer 17 mars. Alltså boken heter för ful för dickpics. Ja, och det är jättedumt alltså, det är jättetramsigt. Men det var så att jag som sagt, du vet det var ju flera tusen som skrev till mig.

Jag ville inte ha det, jag ville inte ha några dickpics, men jag fick heller inga. Men alla mina väninnor som har dejtat i nätet i svängen har fått det.