#4 SOMMARPODD: Årets Västerbottning

Jag heter Mia och jag har podden Flashback Forever tillsammans med mina kolleger Emma Knickare och Ina Lundström. I 20 år har jag bott i Göteborg, men nu har jag flyttat hem till min hembygd Bränland, en liten by utanför Umeå i Västerbotten. I den här poddserien handlar om min kamp för att få det jag både förtjänar och behöv.

Priset Årets västerbottning. Känner du någon som har gjort något modigt, viktigt eller på annat sätt beundransvärt? En person som förtjänar att hyllas eller uppmärksammas?

Nu börjar vi på VK med jobbet att hitta Årets västerbottning 2025. Du lever ju inte fullt ut om du går omkring och är rädd för saker. Eller undviker att göra roliga saker för en inbildad rädsla.

Men den är ju inte inbildad, vi har ju kommit fram till det flera gånger under den här dagen. Testa att börja jaga kanske. Göta attack mot Västernorrlands län. De tycker jag verkligen inte om.

Vad är det bästa med Sundsvall? Det kommer mycket droger hit. Vad är det där? Vad är det för någonting, PO? Men jag blev inte årets västerbottning 2025. Och jag fick inte bli den sista och vackraste delen i Flashback Forwards Årets hattrick.

Med anledning av det ställde jag Västerbottens kuriren mot väggen. Ja det är de som varje år delar ut priset. Efter en lång och svår ansvarsutkrävande intervju gav mig en VKs representant Jesper Nilsson till slut två uppdrag.

För att se till att priset 2026 hamnar i den rättes händer. Testa att börja jaga kanske. Göta attack mot Västernorrlands län. Om jag då börjar med något riktigt, riktigt fittigt om Ö-vik.

Ö-vik, vi gillar Ö-vik lite grann, men det är Sundsvall vi hatar mest. I förra avsnittet lärde mig PO och Lenor jaga. Och det första uppdraget kan därmed bockas av.

Inga konstigheter, det där klarar jag. Jag kan jaga nu. Men jag hade också de journalistiska glasögonen på mig den där dagen. Ja, precis. Du hörde rätt. Jag kan det också.

Men jag kan allt. Jag har kompetensen att granska jägarkåren och jakten. Va? Får man inte använda bilen? Nej, nej, nej. Det är jaktbrott över högre skada. Är det grovt jaktbrott?

Du får inte genskjuta vilt med motorfordon. Men varför? Han ska ju ändå dö. Men ni behöver gå in på det där mer nu. Alltså hur framgångsrik förra uppdraget blev.

För just nu har jag annat framför ögonen. Att förgöra Sundsvall. Jag har bott i Umeå i snart ett år nu. Och hittills har jag inte kommit till så många insikter. Det ska jag vara ärlig och säga.

Livet är ganska likt från när jag bodde i Göteborg. Jag går sällan ut. Jag ser mycket på tv. Och jag låter mina egna själsliga och kroppsliga besvär ta väldigt mycket plats i min familjs liv.

En liten skillnad är att jag kan kompensera familjens lidande med lite slalom. Om bara ryggen håller. Ja, på ett sätt är allting detsamma. Och på ett sätt har allt ändrats.

Som mina hatobjekt till exempel. När jag bodde i Göteborg hade jag avskyddiga blottat tanken på folk som är otrevliga mot servicepersonal. Folk som står i vägen för andra när de ska av spårvagnen.

Jag hatar Torslanda och hon den där grannen som jag hade för 15 år sedan. Som en eftermiddag konfronterade mig i soprummet och anklagade mig för att ha haft fest på gården en torsdag. Och skrämt en måsunge med mitt skrikande och festande.

Hon sa, jag vet att det var någon av er nyinflyttade. Och när hon sa det, då hade jag bott på den där gården i sju år. Och jag passerade festen på morgonen när jag var på väg till mitt mycket vuxna jobb.

Ja, henne hatar jag fortfarande i och för sig. Det har ju inte ändrats bara för att jag flyttat 100 mil. Men när hon sa det där om att jag hade skrämt måsungen, då blev hon min nemesis för alltid.

Men Jesus hjälpte mig och gav henne en lägenhet i Torslanda. Ja, den fick hon för sina synderstör. Skellefteå har jag ju också alltid hatat från distans i Göteborg.

Men jag ska inte ljuga. Inte ett stormförtjust i Skellefteå. Och nu är det nog mer att jag nuförtiden tycker lite synd om dem för det där med Northvolt. Men sen blev de ju svenska mästare i ishockey och det tyckte jag var en lite väl stor kompensation för att ingen har jobb och för att det inte går att sälja hus.

Ja, så Skellefteå-hatet och hatet mot den där jävla måsgrannen, ja det är nog egentligen vad det alltid har varit. Men det har tillkommit nya hatobjekt. Som Västernorrland.

Som behöver jämnas med marken. Ja, men gräv ett hål och tvinga folk att ta omvägen via de jämtländska, inom citationstecken, vägarna när de ska passera. Och det passar ju väldigt bra eftersom att det i den här delen är dags för mig att ta tag i det andra uppdraget.

Att ge mig på just Västernorrland. Här hade jag tänkt ha en faktaruta om Västernorrland. Ja, hade inte det passat ganska bra? Men vet ni, jag kom inte på någonting att säga.

Förutom att befolkningen har minskat stadigt sedan 70-talet och att det är ett provocerande dåligt namn på ett län. Västernorrland. När det inte ens ligger i väster.

Ännu tråkigare blir det när det finns en rationell förklaring till namnet. Ja, det har legat i väster när Finland var svenskt och Jämtland tillhörde Norge. Men sådant är det ju ingen som bryr sig om.

Ni ser, det här går inte att bygga en faktaruta på. Det enda roliga som finns i Västernorrland, ja det är paradisbadet i Ö-vik. Dit gick det ibland busstraser från byn på helgerna.

Vallfärda gjorde vi. Kvinnor och barn. Inga pappor åkte med. En gång på paradisbadet så kom jag åkande i vattenrutsbanan Forsen. Strax före mig åkte en liten pojke som hade fastnat med stortånageln i rutskanans kant.

Vattnet i avsatsen där jag såg han var rött av allt blod och han svimmade. Jag, jag åkte vidare. Jag ska passa på att förtydliga. Egentligen är det södra Västernorrland som hatet gäller.

Ja men Ö-vik, Kramfors och Härnösand, de är i princip helt undantagna. Ö-vik för paradisbadet och Härnösand för att ingen människa kan hata en så trevligt, tjockig och kommunal stad. Min farfars farfar, han gick dit.

Från Bränland i Umeå. Samma plats där jag vuxit upp och återigen bor. Han gick dit. Inte för tjacket, tyvärr. I alla fall enligt familjehistorien. Utan för att utbilda sig till folkskollärare.

Och sen gick han hem igen. 44 mil tur och retur. Nå, låter det som något man inte skulle klara utan tjack? Ja, men att gå så långt, det kunde han i alla fall göra.

Själv har jag som längst gått till Gamkonsum. Sundsvall och Timrå däremot, ja de är inte undantagna. Jag vill att Sundsvall lämnar landet. Går på dan. Det främsta skälet till det, ja det är att Jesper Nilsson vill att jag hatar Sundsvall.

Och jag vill göra som han säger för att han ska släppa upp mig på nomineringslistan för årets västerbottning 2026. Men det finns fler orsaker till varför jag avskyr Sundsvall. Ett starkt skäl, det är att jag själv har fått en av livets två blodförgiftningar i Sundsvall.

Jag fick nämligen ett mycket, mycket svårt nageltrång under en fotbollsturnering. Och svimmade sen sittandes i avbytabåset. Och då fick jag akutsjukvård. Men jag dog inte.

Den andra blodförgiftningen kanske du undrar över. Ja, den fick jag när ett fiskedrag fastnade i nagelbandet uppe på ett fjäll utanför Arvidsjaur. Men inte hatar jag Arvidsjaur för det.

Ja, det var syrlig lukt, liksom så här otäckt stickande. Lite stinkande. Vad tyckte du att det luktade? Jag tycker att det luktar surströmming. Jätteäckligt. Illamående blir man.

Det sticker i näsan. Om du ska beskriva den då, hur luktar den? Ja, jag vet inte. Kattpiss, tror jag. Fresse, kattfrelse. Hankatt. Ja, jag tyckte det luktar surströmming faktiskt, det tyckte jag.

Det är SCAs Östrandsfabrik i Timrå som är ansvarig för den illaluktande luften. Ja, min stress, svett, som absolut kan ha en touch av kattpiss, är ju en lukt som Sundsvallsborna borde vara immun mot vid det här laget. Och vissa av dem verkar mycket riktigt vara av det lite mer motståndskraftiga slaget.

Hej, skulle jag kunna få ställa två frågor till er om Sundsvall? Jag undrar, vad är det bästa med Sundsvall? Bästa med Sundsvall? Ja... Vad är det sämta med Sundsvall då?

Jag kan inte komma på någonting. Vet du någonting? Ja, det är mycket gas, trafik. Jag var uppe och gick där tidigare på bron, det var ingen trevlig promenad alls, ska jag säga.

Blåser jävligt. Hörni, tack så jättemycket. Ha det bra idag. Hej då. Hej, hej. Skulle jag kunna få ställa några frågor till er om Sundsvall? Ja, det är inga problem.

Vad fint. Då undrar jag, vad är det bästa med Sundsvall? Jag tycker det är en fin, vacker stad mellan bergen. Det finns vatten, hav har vi haft med väldigt fin natur runt omkring, nära till det mesta.

Lagom stor, tycker jag, stad. En lagom stor stad. Hörrni, vad är det sämsta med Sundsvall? Ja, det har kommit mycket droger hit, tyvärr. Det är väl det sämsta i så fall.

Ja, drogerna har kommit till stan. Men frågan är om Sundsvallsborna är så missnöjda med det egentligen. För förutom bron och kattpissindustrierna har stan på senare år tagit ännu ett steg i riktningen att de tror att de är något.

De som har kommit med drogerna är nämligen gäng. Konflikten i Sundsvall är egentligen en uppgörelse om Sundsvall. Två gäng slåss om drogmarknaden i Sundsvallsområdet.

På ena sidan står det så kallade Dalen-nätverket under ledning av en man som kallas Greken. På den andra sidan Foxtrott-nätverket som leds av den så kallade kurdiske räven. Oj, oj, oj, oj.

Vilken storstadsgrej. Och på riktiga gäng ändå. Ja, nu har storhetsvansinnet nått oanade höjder. Men även om Sundsvalls nya organiserade brottslighet är ett kraftigt uttryck för deras megalomani så bleknar det i jämförelse med den stora hybrispiken 2007.

Här är som vanligt jag själv, lite förtjäad av dagens teknik när jag läser in en nyhetsartikel från just 2007 på min allra finaste rikssvenska. Med hjälp av EU-pengar och statligt stöd har Sundsvall i stora annonser utropat sig till Norrlands huvudstad. Kampanjen kallas för Position Sundsvall och har en budget på 8 miljoner varav EU-medel står för hälften.

Men också länsstyrelsen i Västernorrland har skjutit till miljonbelopp. Jerker Sjödin som är projektledare för Position Sundsvall ser inga problem i att länsstyrelsen ger Sundsvall pengar i konkurrens med orter som Härnösand och Örnsköldsvik. Jag tror att hela länet har att vinna på om Sundsvall lyckas inta positionen som Norrlands huvudstad, sa han i fredagens Sundsvalls tidning.

Årets västerbottning 2026 har sökt Jerker Sjödin som inte har svarat på Facebook-meddelandet. Därför kommer här ett klipp taget ur sitt sammanhang så att ni ska veta hur han låt. Tyvärr presterar väl inte Sundsvall så fantastiskt heller utan det är Umeå och det är Luleå som är i topp.

Ja, men utvecklingsmässigt så tror jag vi är rätt eniga om att Sundsvall står och stampar lite grann. Det går varken framåt eller bakåt egentligen. Ja, bakåt ska vi väl vara ärliga och säga att det faktiskt går, Jerker.

Strax efter utspillet om Norrlands huvudstad, ja, då tog Sundsvallis om sprack igen. Så här lät det i en artikel i Dagens Media den 4 maj 2007. Sundsvalls kommun har registrerat varumärket Norrlands huvudstad.

Redan i fjol använde sig Sundsvalls kommun av epitetet Norrlands huvudstad. Och nu har alltså Sundsvall registrerat varumärket som sitt eget hos Patent- och registreringsverket. Ja, man har alltså gått till Patent- och registreringsverket för att registrera sin slogan Norrlands huvudstad.

Har ni någonsin hört ett så bra exempel på motsatsen till storkukslugn? Men storkukslugn, det fanns det andra som kunde stå för. Här är ännu en artikel från Dagens Media bara några dagar senare.

Och ja, det är jag som läser igen, ifall ni har hunnit glömma hur fattig den här produktionen är. Sundsvalls registrering av namnet Norrlands huvudstad väcker inget ont blod i de norra landsändarna. Centralorter som Umeå och Östersund anser att Norrland är ett förlegat begrepp och att Sundsvall gott kan få behålla det.

Thomas Nilsson, näringslivschef för Luleå, säger Det är var och ens rätt att utnämna sig till universums mitt men vi jobbar inte på det sättet med att pinka in revir och förbjuda andra. Och här är jag när jag härmar Lennart Holmlund, Umeås starke och mycket sjuke man som sa som följer i Västerbottens Folkblad. Ett nytt namn gör inte Sundsvall bättre.

Ja, med alla medel gjorde verkligen projektet Position Sundsvall sitt yttersta för att försöka skaka fram reaktioner från bland andra Umeåborna. De köpte till exempel en annons i Västerbottens Folkblad i juli 2007 där det stod Prova Sveriges nyaste huvudstad. Därefter uppmanades läsarna att köpa shoppingpaket där man fick bo på hotell och fara och handla på köpcentret Birsta.

Som om vi inte hade egna köpcenter. Så här stod det i annonsen. För mer info och bokning av alla våra förmånliga paket, läs mer på www.norrlandshuvudstad.se. Välkommen till Sundsvall, Norrlands huvudstad, med ett R på slutet.

En patentmärkning. Reaktionerna på den, inga givetvis. Kanske var det på grund av att Kakerhuset hade en parallellkampanj i Folkbladet om sommaröppet frontad av 3000-åringar i en bubbelpool som, så att säga, verkligen drog ögonen till sig.

Sundsvall kan jag bara föreställa mig knöt sina nävar i fickorna över att ingen blev arg när de visade upp sin pyttelilla penis. I ett par månader fortsatte de att fightas för att leva upp till sitt nya patenterade namn innan position Sundsvall backar från sig själva. Projektet hade vid det laget i oktober 2007 bytt ut sin projektledare Jerker Sjödin mot Helena Lundgren som sa följande till tidningen Dagbladet.

Vi hade helt enkelt inte torrt på fötterna i alla frågor för att vitt och brett kalla oss för Norrlands huvudstad. Någon som däremot inte var redo att ge upp det var Kjell Lönnmo, den gamla SVT-programledaren, körledaren och Sundsvallsbon. Vi är tillbaka igen med lekande lätt härifrån Sundsvall.

Välkommen hit. I en intervju med Dagens Samhälle sa han att han tyckte att det är synd att Sundsvall inte längre kallar sig Norrlands huvudstad. Han sa Vi har ingredienserna för hur en huvudstad ska se ut och om man färdas i bil från Stockholm så står det alltid Sundsvall.

Det står inte Härnesand eller Umeå. Det måste ju betyda något. Ja, det där var inte Kjell. Det var jag. Men Kjell kanske har rätt i alla fall. Något borde det ju fan betyda det där.

För kan det vara härifrån som Sundsvalls storhetsvansinne härör? Att när man kör norröver från Stockholm är det just E4 Sundsvall som står på skyltarna. Samma gäller när man kör söderut från Umeå, bara för att

I dag är ju läget ett annat. Sundsvall har idag 98 962 människor boende i kommunen och har sedan 2020 haft en negativ befolkningsutveckling. Umeå, bara för att ta ett annat exempel, har en befolkning på 135 273 och har aldrig, såvitt jag vet, haft en negativ befolkningsutveckling.

Förra året flyttade drygt 1 000 personer hit och jag är en av dem. Jag har ju mejlat fram och tillbaks med dina kolleger och med på Transportstyrelsen också. Och då så fick jag lite hjälp att räkna på det här.

E4 är ju 157 mil lång från Helsingborg till Haparanda. Mellan Helsingborg och Stockholm är det 56 mil. Det är den första sträckan då. Mellan Stockholm och Sundsvall är det 38 mil.

Kort, det är väldigt kort. Och mellan Sundsvall och Haparanda är det 65 mil. Jättelångt. Om man då bytte ut Sundsvall mot Härnösand, bara som ett exempel, då får vi fortsatt 56 mil på första sträckan.

Sen får vi 42 på andra och sen då mellan Härnösand och Haparanda 60 mil. Det blir väldigt mycket jämnare och trevligare. När jag försöker få in Härnösand på ett hörn.

Det är ju en så härligt tjockig och kommunalstad. Dessutom tror jag att det hade gjort mest ont för Sundsvall att bli bräddad av just Härnösand. När det är så litet och har en ännu sämre befolkningsutveckling.

Så det vill jag gärna. Jag trodde att det var Umeå du ville få som... Jag bryr mig inte så mycket om Umeå. Det jag bryr mig om är att Sundsvall inte längre ska få...

Deras ego har svält till orimliga proportioner. Och jag försöker bara få ner dem på marken igen. Genom att förinta dem. Jag förstår din känsla. Men då är vi åter tillbaka till det här med viktiga vägar som går in i respektive ort.

Och det skulle ju bli fantastiskt kostsamt att byta ut all vägvisning mellan Sundsvall och Haparanda. Det är en kostnadsfråga alltså. Nej, nu är det ju Transportstyrelsen som beslutar.

Så du får skicka in din förfrågan dit. Men jag tänker att jag skulle nog inte ens kunna räkna på hur dyrt det skulle kunna vara. Men är det egentligen så många skyltar?

Ja, det skulle tydligen bli väldigt dyrt. Jag försökte hitta lösningar på det. Jag erbjöd mig att starta en GoFundMe. Men det var tydligen mot reglerna för statliga verk.

Jag tänkte så här. Du säger att jag ska skriva det här. Men jag tänkte så här. Om du tar den här bollen nu och driver på frågan och tar bort Sundsvall från vägskyltarna.

För jag skulle behöva kunna säga att mitt jobb här är avslutat. Och det är en väldigt lång historia. Det är ett pris som jag gärna vill ha och har jobbat ganska hårt för att få.

Och nu är jag jättetrött. Så om du skulle kunna ta det och jobba vidare med det så hade det varit väldigt skönt för mig. Jag förstår det, men tyvärr. Så det är ett mejl till jag behöver skriva till Transportstyrelsen alltså.

Ja, ganska långt. Nej, aldrig har man tydligen jobbat färdigt. När ska jag egentligen få vila? Inte på semestern i alla fall. Det är ju tydligt. Men Transportstyrelsen skulle få sina fiskar varma.

Ja, det var bara att gräva fram fingrarna ur fittan och börja mejla igen. Så här skrev jag. Diarienummer TSM 2026 slash 50-59. Yttrande i ärende. Begäran att Sundsvall ska elimineras som fjärrort på E4an.

Sakframställan. Skyltningen runt det svenska vägnätet bör spegla vart vi som nation vill att trafikanterna ska åka. Jag kan förstå att någon någon gång har behövt åka till Sundsvall.

Men i dagsläget är staden i det närmaste att betrakta som obsolet. De har inte längre något kasino. De är inte längre ensamma om Ikea. Och som om det inte vore nog så krymper folkmängden i lavinartad takt.

Den tydliga trenden är således, till och med inom den egna befolkningen, att människor vill åka från Sundsvall snarare än till. Svenska staten har ett ansvar att hörsamma detta. Det finns helt enkelt inte längre något godtagbart skäl att guida trafikanter till staden.

Och det finns en tydlig risk med att behålla status quo. Människor kan uppleva den nuvarande skyltningen som en uppmaning att åka till stan. Följer de denna uppmaning kommer de bli mycket besvikna.

Och kanske även ta ut denna besvikelse på er, Transportstyrelsen. Det vill ni väl inte? Jag är väl medveten om att ersätta Sundsvall som fjärrort, föreslagsvis med den trevligt tjackiga residensstaden Härnösand, skulle bli en mycket kostsam historia.

Men ibland behöver man ta sådana ekonomiska smällar just nu för att skörda frukterna av det i framtiden. Och ett sådant tillfälle är nu. Jag ber er att skyndsamt behandla denna skrivelse då beslut måste finnas på plats senast november.

I egenskap av kommande makthavare, inom parentes årets västerbottning 2026, slutparentes, yrkar jag bifall. Ja, just det. Jag ska säga det också. Sundsvall gjorde ett nytt försök att återuppta sina huvudstadsanspråk.

Kanske på grund av att källan nog sa det där bra om vägskyltarna. Men de tvingades återigen göra avbön 2016 när de kunde konstatera att samtalen kring Norrlands huvudstad mest handlade om att ingen tyckte att de var det. För att sammanfatta allt som har hänt i det här avsnittet är uppdrag nummer två från VK och Jesper Nilsson att cancela Sundsvall och betrakta som avklarat.

Och med den äran. Sundsvall är bara dagar ifrån att försvinna från skyltningen E4 norrut och söderut tack vare insatserna från årets västerbottning 2026. Om det inte är att bli cancellad, ja då vet jag faktiskt inte vad som är det.

I nästa avsnitt, det var ju ett tag sedan vi sågs. Ja, jag minns inte när det var, men resumén. Nej, det var, du känner igen mig? Ja. I bäven så ligger det ju två stycken hotell och bägge de här drivs ju av Balticgruppen.

Lisa sa ju där i början att jag var tvungen att skicka en skrivelse till Trafikverket om varför då Sundsvall ska försvinna som fjärrort. Det har jag gjort. Ja, du har gjort det till och med.

Du är så labil och manipulativ. Det är därför du inte får bära vapen tror jag. Det här är ju en attack på VK, inte på Sundsvall.