#293 Har Felix Herngren avbrutit ett förspel för att ta av sig sina smarta glasögon?

Fördomspodden fyller tio år i höst och detta firar vi med live. Det stämmer, jag ska ut och köra live i höst igen och det ska bli så jävla kul att få träffa er älskade lyssnare. Det blir Draken Göteborg den 16 oktober och Rival i Stockholm den 28 november.

Biljetterna till dessa får jag säga omistliga event finns ute nu och de finns på fordomspoddenlive.se. Hugg dem fort som satan så vi inte bara hörs utan ses vi snart.

Den här podcasten produceras av Perfect Day Media. För en reklamfri upplevelse, bli Perfect Day Plus-prenumerant. Det har under dina barns jular varit viktigt för dig att spela en fumlig betahanneversion av jultomten helt enkelt för att det är den enda karaktär du fullt ut känner att du bemästrar.

Nej, det är ingen fumlig betahanne. Jag har några gånger varit jultomte. Såklart själv till barn, men det är mer en Christer Pettersson-tomte, hårdför och ganska aggressiv tomte.

Vi bytte tomtetjänster en gång, jag och två personer. Och jag kände ena pappan väldigt lite och andra pappan mer. Så vi gjorde ett triangelbyte så att barnen verkligen skulle vänja med den här personen.

Så jag kommer hem till den här familjen och jag inser att jag ställer till med en... Jag hade ju fått i mig ett par järn också innan. Och jag gick all in på att göra en oförglömlig tomte.

Jag tänkte, jag tycker det är härligt med att visa barn att tomtar behöver inte bara vara snälla utan de kan också vara skumma och lite jobbiga. Jag tänkte, jag kommer igen med en massa presenter här. Men det var ju ett dumt beslut.

Det visade sig att den här pojken blev traumatiserad. Och han... Jag var där någon gång långt senare och ringde på dörren. Och pojken skriker till bara av själva ringklockan.

Okej, för inte för att gå Lundsberg här, men det kanske var nyttigt för honom. Jag vet inte, han var ganska liten. Jag hoppas det blir en ny Alex Solman av det, något som verkligen kan förvalta det här traumat.

Nu lyssnar du på säsongspremiären av fördomspodden Jag heter Emil Persson och it's good to be back, som en sångare från Manchester skaldade. Här är det inga som helst konstigheter. Jag drar fördomarna, gästerna ger bemötandena.

Jag gillar att inleda säsongerna med en premiumgäst. Det går inte alltid på grund av orsaker, men idag är så fallet eftersom gästen är Felix Härngren, 59. Skådis, manusförfattare, regissör är han, komiker rent av.

Vem bryr sig? Han har haft ett finger med i ett spel som Pentagon, vuxna människor, senkväll med Lok, solsidan, Bonusfamiljen, Mad mera. Just nu jobbar han mycket med serien Där solen alltid skiner vars andra säsong har premiär på Sky Showtime i höst.

Privat är han gift med Clara och har en jävla massa barn. Du är ätstörd. Nej, fan. ätstörd? Eller vad ligger i begreppet ätstörd? Alltså att man har problem med maten och tänker på maten.

Du tänker sjukt mycket på vad du äter. Nej, nej, för fan, det gör jag inte. Däremot så är jag, alltså jag kan ju verkligen få panikhunger och känna så här, jag måste ha någonting nu.

Jag kan inte fungera om jag inte får något i magen. Och då är det väldigt viktigt. Sen kan jag vara ätstörd såtvida att jag också ser, får för mig att den här restaurangen är äcklig.

Alltså det är snuffligt här, det är ohygieniskt. Jag kan inte äta här. Och då hoppar jag hellre över mat för att jag känner att det här funkar inte. Jag kommer ihåg, Christian Lok tog mig en gång till en etnisk restaurang på Nygatan.

Det kan man heta fan på. Ja, han ville då liksom visa det här fina till mig. Jag kände, jag kan inte äta här. Och det var ganska tidigt i vår relation så det blev lite jobbig stämning.

För jag sa, nej men jag hoppar lunchen. Och jag hade ju precis innan sagt att jag var väldigt hungrig. Så det blev ju, och han sa, är det någonting som känns inte bra här?

Då sa jag, det känns väldigt äckligt här inne, jag kan inte äta här. Du pissar på hans kultur nu då litegrann. Ja, men lite gjorde jag väl det. Det bästa tricket djävulen någonsin skapade är när en nära vän ber dig producera hens sommarprat.

Det finns ingen tid, det är noll spänn i lön och det går inte att säga nej. Det har aldrig hänt, tyvärr. Det var ju bara jag som jobbade i det där bolaget. Det var ju mitt bolag som bara jag jobbade i då.

Ja, det gör det mer. Jag tyckte att jag är fenomenal på något sätt. Nej, men jag menar bara, jag tänkte, när jag såg det där, okej nu bor han i Palma, det är klart att han skriver en serie om livet i Palma.

Och att du lyckas med det. Jag jobbar ju med tv. Jag vet, men alla, du är ju bra på att gräva där du står och få det att bli någonting. Fast jag tycker, jag tycker de andra är dåliga som inte lyckas med det hela tiden.

Alltså jag jobbar ju med tv och ska skriva humor och roligheter och drama. Jag har ju kommit på, eller lite mer, att jag gör det. Att det enklaste är att gräva där man står, som du säger, och försöka göra serier kring saker som jag själv är med om och som jag upplever starkt.

Bonusfamiljen och bo på solsidan och allt det där. Och jag känner, det är ju bara att skriva om det man lever i. Sen får man ju vara lite noga med det där och försöka göra bra saker och då brukar det funka liksom.

Så jag är förvånad över att andra inte gör så mer, måste jag säga. Många slarvpellar i det här landet. Du röstar på Moderaterna. Jag har inte röstat än, men jag kommer nog göra det.

Men jag har röstat på lite allt möjligt i mina dagar. Men just nu ligger Moderaterna varmt om hjärtat. Jag känner Ulf och jag tycker han är en jävla vettig och skönt person.

Du har ett luddigt affärsprojekt med Aviccis före detta manager Ash. Jag hade kunnat kanske ha det, men jag har aldrig träffat honom faktiskt. Jag har nog sett honom någonstans.

Jag är väldigt dåligt ansiktsminne, vet du. Många kända har det. Ja, nej. Va? Vad fan är det där på? Vad säger du? Du tycker att det är nonchalant? Nej, jag skojar bara.

Ja, men du skojar inte bara. Inte bara. Nej, det gör du inte. Men jag har... Ska jag berätta en rolig historia? Gärna. Ja, apropå ansiktsminne då. Jag är hos Thomas Bodström på Fårö med min fru.

Honom känner du igen? Honom känner jag igen och har känt i många år. Innan han blev känd, höll jag på att säga. Det var min förra fru som kände honom från Upplands Väsby-tiden.

Så jag har känt honom hela mitt vuxna liv. Vi hänger då på Gotland ibland hos honom. Då var hans bror där också. Thomas bror. Och honom träffade jag första gången när de är där samtidigt.

Vi sov över där ett par dagar. Typ tre månader senare så står jag utanför NK och väntar på min fru. Och då kommer Thomas bror från sidan så här. Tjena Felix! Och jag tittar upp.

Och ibland säger folk så till mig fast de aldrig har träffat mig. Tjena Felix! Ja, men tja! Vad gör du här? Och så inser man efter en stund att de bara bullshittar mig.

Så jag säger bara, hej! Och då tittar han som du gjorde nyss. Du känner inte igen mig alltså? Förlåt, nej vem är du? Jag är Thomas Bodströms bror. Men du känner väl igen folk som är kända då kanske mer?

Jag bara, alltså sorry, jag är lite ansiktsblind. Ja, jo, yeah right liksom. Han var ganska otrevlig där. Men han blev kanske drabbad av lite någonting av att jag står där och inte känner igen honom.

Han tyckte vi hade så bra sväng för några månader sedan. Då kommer min fru fram. Sträcker fram handen till honom och säger så här, hej! Och han tittar på henne, vem är du typ?

Och då sa jag, haha! Känner du inte igen min fru eller? Jo, jo, jo, nu

Jo, jag kan allihopa, absolut. Ja, bra. Bara kollar. Ja, jag kan inte de sista fyra siffrorna dock, på alla barn. Nej. Nej. Jag funderar på om jag tycker att du borde kunna det.

Nej, men det kan man inte göra. Nej, man kanske inte behöver det. Du har sex barn. Ja, sex, sju stycken. Jag har ju ett bonusbarn också, som ju är som min son, men han är ju liksom inte min...

Jag vill inte frånta hans biologiska pappa... Bonusbarnets födelsedag sätter du inte? Jo, det är tjugonde maj. Nils August Bystström. Ja. Okej. Du har aldrig hört Leonard Cohen?

Jo, absolut. Jag lyssnade på honom när jag var ung, framför allt. Nu var det, och jag har fått, någonstans har jag hört att han var förtjust i min mamma. Eller var det hans mamma, eller var det min mamma som var förtjust i honom?

Jag kommer inte ihåg. Det låter ju som det sistnämnda på något sätt. Förmodligen. Han kan ju inte varit förtjust i henne. Nej, alltså det vet man inte. Eller var det Olof Buckard?

Är de lika? Rent generellt har ju fler kvinnor varit förtjusta i Leonard Cohen än vad han har varit förtjust i kvinnor. Det var nog så det var faktiskt. Just det.

När Expressen slog på stora avslöjande trumman och påstod att du skjutit babian i Afrika så var det ditt livs kanske svåraste stund. Du kände att det här ju åsamkade dig Next Level-varumärket Skada män, samtidigt ville du in i det längsta hålla dig för god för att ens bevärdiga den där skiten med en kommentar och ge det mer syre. Det var i den här skärselden du tillbringade stora delar av våren och sommaren 2021.

Och resten är, som man brukar säga, Antidepp. Ja, det är väldigt sant. Det där var ju en fruktansvärd tid. Jag får fortfarande liksom, ja men, det var ett mörker där på något sätt.

Och jag visste ju liksom, eller ja, det är alltid folk som säger ja, men säger man ingenting så är det något sanning ligger där och bla. Han har ju jagat och bla. Jag har ju då inte skjutit de där babianerna, men det är ju ingen som bryr sig om det.

Och det var ju, det var ju, det är ju liksom, jag tror folk inte riktigt förstår hur det är att vara i ett sånt där drev, liksom. Det var ju, det ringde några personer och sa, hur är det med dig? Och sådär.

Och det var ju faktiskt väldigt, det blev man väldigt glad över. Och sen finns det många personer som man tänker, borde det kanske inte någon annan ringa också efter någon vecka, men det gjorde det. Det ringde inte.

Och det var ju lite mer intressant, kanske. Men det är också, jag brukar säga att man lär sig av sina misstag, och man lär sig även av de jobbigaste sakerna i livet, verkligen. Nu låter jag ju präktig som fan här.

Men jag har, jag tycker att jag har, det där var nog kanske den jobbigaste saken att börja känna att såhär, ja men fan, nu börjar det ändå bli, totalt sett en positiv upplevelse, det där. Alltså jag är ju alltid, när jag går in i, när det händer jobbiga saker, skilsmässa eller ja, andra saker, eller det var ju jobbigt bitvis också med flytten till Mallorca i att såhär, vem är jag nu när jag är här och vad ska mitt liv ta vägen, även om folk kan tycka att det är lyxproblem. Men när det hänt jobbiga saker så har jag ganska fort ändå börjat tänka på, men fan, finns det något här att göra något av det här kreativt också?

Vad är, fan, jag håller ju på, jag har ju starka känslor som jag inte riktigt än kan sätta fingret på. Det här är ju skitbra, liksom drama eller komedi i det här. Men den saken, den där Expressen-grejen var, det tog väldigt lång tid innan jag kände att jag hade, att jag började känna att jag har lärt mig någonting och jag vill att det här blir på det stora hela en plus-grej för mig.

För jag försöker se saker så i livet som är jobbiga att en vacker dag kommer det här vara på pluskontot, även den här skitjobbiga saken. Ja, det tar tid och tar tid och så vidare. Precis, och tid och tanke, vad gör jag med det, eller vad har det gjort med mig, liksom?

Hur har det här vänts till, hur har jag blivit klokare på olika sätt? Och det där tog lite tid, men det blev bra också. Men om det inte var sant så måste du ha varit rasande.

Det var ju en perfekt tabloidskandal. Ja, verkligen, verkligen. Ja, det var hemskt. Men mitt råd jag fick från de jag känner som verkligen kan den här typen av problematik sa, vad du än gör, svara inte på någonting.

Det blir bara värre. Och jag sa ju flera gånger, men ska vi inte bara... Nej, ligg lågt, liksom. Och det var också en väldigt konstig situation. Ja. Du måste ju ha varit vansinnig över det där.

Varför tror du att det blev... Varför blev det så fel? Det är ju en så grov anklagelse. Det måste ju ha försökt reda ut det här. Nej, men jag vet precis vad som hände.

Det var, vi hade såna här troféer som skulle hem och alla hamnade på mitt namn. Så allt åkte på dem, istället för att det ska åka till tre, fyra adresser så kom allt på mitt namn. Ja, du trullade liksom allting.

Ja, det åkte in och jag tänkte, ja, skitsamma. Och sen kom allt till min tomt och folk åkte och hämtade sina grejer där. Och kvar hade jag några saker som var gjutare och annat som jag har skjutit där.

Under ditt sexuella uppvaknande fick många kvinnor be dig jucka långsammare och mindre forcerat. Den unge Felix liggande var ett slags knullversion av filmen Speed. Det var som att du hade fått för dig att om juckandet någonsin går under 120 BPM så liksom självdör själva samlaget.

Nej, jag har aldrig varit sån snabbjuckare, det har jag inte... Jag har aldrig sett hur snabbt juckar gemene man, så att säga. Men jag har inte varit någon snabbjuckare, det tror jag inte.

Du känns som en ättrig älskare på något sätt. Ja, jag är det. Är det bra eller dåligt det? You tell me. Pros and cons. Ja, men för snabbt ska man väl kanske inte jucka.

Nej, men det kan väl inte vara... Nej, men jag är ju en livsnjutare. Jucka för etttrigt juck i låter ju inte så bra, va? Nej, det är inte det. Men om man inte närmar sig någon slags klimaxfas, då kan det väl ättras på lite, precis.

Det är väl rimligt. Det är verkligen rimligt. En naturlig stegring, så som evolutionen är tänkt. Jag är faktiskt inte jätteförtjust i att prata om mitt sexliv, förstås.

Det är väl det det kanske är väldigt få människor om. Ja, men du svarade ändå fullgott, tycker jag. Du tänkte verkligen skicka ett telegram till din Dan Bäckmann-sidekick, Sachas familj efter hans bortgång.

Men sen ringde prins Daniel och ville jaga. Okej. Ja, jag hade kontakt med hans familj faktiskt efter hans bortgång. Om du dagtid går förbi ett lägenhetsfönster med neddragna persienner så bara vet du att det där inne antingen injiceras heroin eller soffligs på statliga bidrag.

Och båda alternativen är precis lika illa. Nej. Vadå, du menar att någon har dragit ner persiennerna? Ja. Då kollar de på film eller någonting. När du och din relativt nyblivna Palma-kompis Ruben Östlund gästade Sverige Live tillsammans och den kvinnliga programledaren uppmärksammade att på din lista över världens bästa filmer var samtliga regisserade av vita män så bestämde du dig, du flyttar aldrig tillbaka!

Ja, det kanske ligger något i det. Alltså jag blev ju så paff. Jag bara tänkte, vilken idiotfråga. Sen fick jag inte riktigt mål i mun där, men jag kände ju, vilken jävla dum take på det här.

Jag tycker ju att det är förjävligt att ställa en sån fråga. Jag tycker man förminskar det som är ett problem i olika branscher med ojämlikhet och annat. Man decimerar ju den viktiga frågan till en idiotfråga.

Som att jag skulle välja film där hälften av dem ska vara kvinnor eller gjorda av folk med hudfärg av

Jag tror att det blev liksom ett av med masken för mycket. Och då så kände du att om jag ska vara kvar här, då måste jag ha ännu mer pengar. Medan för varje ord skulle av med masken, av med masken, varje sånt av med masken var 27 000.

Alltså om du slår ut ditt gage, jag förstår att du inte avlönades per av med masken. Du har räknat på det. Jag skrek ju av med masken så sjukt många gånger, så det är absolut inte så mycket jag har fått.

Det finns en mycket enkel anledning till att inga kvinnor är bjudna på din årliga och generösa kändis-jullunch på operabaren. Du orkar bara inte med kaklet. Nej, det stämmer ju inte.

Det här är ju en gammal tradition som började för över 20 år sedan. Från början var det väl tio personer, eller åtta kanske. Och sen blev det lite fler och fler.

Och det har ju alltid varit killar. Jag betalar den här lunchen privat för mina pengar och jag tycker att jag får väl göra som jag vill. Merparten av friskvårdsbidraget som delas ut till de anställda på Eflex går oavkortat till WeMinds psykologer ute på Värmdö.

Jag vet inte... Det enda som egentligen förenar dig med arbetarklassen är att i händelse av ett besök till Cannes så är första punkten på dagordningen att gå förbi hamnen och kolla på de dyra båtarna. Nej, jag är ingen båtnörd.

Men är jag i närheten av hamnen så går jag gärna ner och tittar lite. Det tycker jag är... Jag är väl lite båt... Inte båtnörd är jag inte. När du beställer mat på restaurang utomlands låter du alltid fingret glida längs med rätten i menyn samtidigt som du tilltalar servitören, trots att du ju är kapabel till att memorera och på förvisso knackig engelska uttala Caesar-sallad.

Jag fattar ingenting. Jag drar upp fingret i rätten. Som man har det i uppslagen och sen för att verkligen vara säker på att det blir rätt så pekar man på rätten.

När man säger Caesar-sallad. Absolut! Det stämmer. Jag är alltid lite orolig att någon ska missförstå saker. Eller så här, det är så enkelt att peka samtidigt så att missförståndsmöjligheten krymper.

Så det är liksom värt det, jämfört med att då få in en konstig rätt. Och så säger han, du sa ju det. Nej, det gjorde jag inte. Jag sa något annat. Ja, du fattar.

Du har haft dåligt pokerface när du fått ett barns undermåliga slutbetyg i din hand. Nej, jag skiter verkligen i barnens betyg. Innan du skulle gifta dig med Clara stod du framför badrumsspegeln och upprepade att du är inte rädd.

Du kan lyfta frågan om äktenskapsförord. Men precis som väntat tog konflikträdslan det bästa av dig. Nej, jag har inte... Jag är gift med två gånger. Jag har inte haft äktenskapsförord och har det inte nu heller.

Jag tycker... Jag känner att har man barn ihop och grejer, då ska man dela på de där pengarna. Jag tycker det. Det är väldigt rimligt. Och jag var så jävla kär i Clara också.

Och min förra fru, när vi blev gifta... När jag gifte mig första gången hade jag ju inga pengar. Det fanns inget att dela på. Och andra gången hade jag kanske lite mer pengar då.

Men jag kände att jag älskar henne. Vi ska ha barn ihop. Varför ska jag ha pengar och inte hon om vi skiljer oss? Berlin blir aldrig din stad. Jo, kanske ändå. Jag förstår lite vad du menar.

Ett säkert och beprövat sätt för dig att inte komma för snabbt under samlag är att tänka på ALS. Nej, det har jag aldrig gjort faktiskt. Det är väl tacksamt att man med åldern har blivit lite bättre och hållit sig lite längre kanske.

Jag går helst inte in på sexfrågor här nu. Jag har aldrig tänkt på ALS för att inte komma. Det där med att tänka på äckliga saker för att inte komma, då förstör man ju hela ligget på något sätt också.

Du tänkte gå på glosökt studiebesök hos vrålhippa amerikanska produktionsbolaget A24. Men sen ringde prins Daniel och ville spela ett parti i Chicago. Nej, han har inte ringt och sagt att han ska spela i Chicago.

Du är inte nödvändigtvis stolt över det, men du kan bara inte hjälpa att notera att du klickar mer med en svärson som gjort lumpen än med en svärson som inte gjort det. Nej, det där stämmer faktiskt inte. Jag har ju...

Nu är inte han svärson, så de är inte gifta. Men min dotter har en pojkvän som är trummis. Jesper, underbar människa. Jag tycker han är fantastisk. Han har ju inte gjort lumpen, tror jag.

Nej, det kan han inte ha gjort. Han är ju fantastisk. Och sen har ju svärsonen William, han har nog gjort... Eller har han gjort lumpen? Han kanske inte heller har gjort lumpen.

Om du får säga det själv, och det får du ju, så är åsikten att det mest ikoniska du skapat under din karriär är repliken vilket rakt hår du har. Lite som att tycka att det mest ikoniska Beatles skapat under sin karriär är låten Yellow Submarine. Ja, men den där sketchen är ju märklig.

När vi spelade in den förstod jag inte vad som var roligt med den. Folk började garva på inspelningen och till och med ljudteknikern skrattade. Och då kände jag, okej, det här är roligt antagligen.

Inte alltid kända för sin humor och ljudteknik. Nej, de är ofta väldigt stabila där och står bredvid och riktar ljud. Men han bröt liksom ihop också, och de andra.

Men den där har ju citerats fortfarande, såklart. Men jag är väldigt glad över att folk tycker om greja jag gör. Men jag tänker inte på den själv så mycket alls, måste jag säga.

Vilket rakt hår du har. Ja! Du kan inte säga en slutstation på en tunnelbanelinje i Stockholm. Va? Jag åker tunnelbana jättemycket. Ropsten, Hässelby, Fruängen, Hässelbystrand, Hagsätra och så vidare.

Kungssträdgården är väl också en slutstation. Det är ju det. Det är två gånger man stannar med tunnelbana. Norsborg. Du har jagat med Zlatan. Vi kan ju jaga på här.

Du har jagat med Zlatan. Nej. Vad fan, det måste du ha gjort. Nej, jag har inte det. Jag har träffat honom några gånger, gjort reklam. Jag har regisserat honom i reklamfilmer.

Just det. Med Gago, eller var det de? Ja, med Gago. Och det var väldigt kul att få träffa honom. Han är ju otrolig att prata med. Det jobbar inga kvinnor hos skräddaren du går till.

Jo... Problemet med den kringflackande smittohärd som färdas i din riktning när Per Andersson sträcker sin patenterade flaggpunchflaska till dig löser du genom att ta emot flaskan men sen aldrig dricka ur den innan du lämnar tillbaka den. Eftersom historien har lärt dig att Pärs uppmärksamhet tenderar att vändas åt något annat håll så fort själva överlämningen av flaskan är genomförd.

Jävligt kul. Jag ser allt framför mig. Det där kan hända. Absolut, absolut. Men jag är så här... Jo, men jag skulle nog... Det beror på hur full jag själv är i det läget.

Det var inte jättelänge sedan jag var på en fest med Per och det var ju ett jävla liv på honom och mig också. Jag blev lite onykter, så då går jag över en viss gräns. Då kör jag också.

Då skiter jag i om han har haft den där flaskan runt munnen och vad som är i den där flaskan. Det skiter jag lite i. Hepatit, A och L känns det. Ja, men det... Ja, vad fan.

Du har förbeställt en måltid på ett flygplan. Ja, absolut. Det är väl rimligt. Du blir skilsmässobarnängslig när din relativt nyblivna Palma-kompis Ruben Östlund bråkar lite med din moderata kulturminister.

Att jag blir skilsmässobarnängslig? Ja, men du tycker lite jobbigt att de här två håller på och kivas. Nej, för fan. Det finns gage och så finns LOLs. SKATABEST som skattas sist gage.

Ja, så är det verkligen. Ja, det stämmer. Spelar i en egen liga. Nej. Nej. Det finns andra gageer som är mycket hög

Jag supportar och säger hej. Tänk om jag hade haft smarta glasögon och bara kunde där det står, det här är liksom lutanblä. Du har träffat honom där och där. Då skulle jag ha handlat.

Ja, underbart hade det varit. Nu är du Felix, är vi klara? Va? Är det sant? Det gick ju väldigt fort det här. Hur tycker du att jag klarade mig? Är du besviken på att något svarade lite för mesigt?

Nej, jag tycker det var ett underbart. Verkligen. Jag försökte vara uppriktig. Ja, vad bra. Kul. Och du är glad? Jag är glad. Vad tycker du? Hur rätt ute tycker du att jag var?

Ja, men det var ganska mycket som var... Du var i rätt zon. Det kändes som att du känner mig också och har... Jag tyckte det var... Det stämde ganska bra ju. Mycket.

Ja, absolut. I've had worse. Har du gjort det statistik på någonstans? Vem som ligger bäst till i fördoms... Där det stämmer verkligen och vad som stämmer. Jag har inte riktigt det, men det skulle nog ändå vara, om man ser till alla nästan 300 avsnitt, så tror jag i alla fall att du tar dig upp på den övre halvan när det kommer till träffsäkerhet.

Kanske att du ska köra in skiten i AI och låta den räkna ut det här. Ja, jag gillar AI, va? Ja, jag älskar AI. Ja, det är bra. Skulle du beskriva folks fördomsfulla bild av dig generellt?

Ja, men folk tror ju att jag är fullständigt nerlusad med pengar. Och att det är... Nej, det är jag absolut inte. Jag har ju... Tillgångar, då? Ja, jag har tillgångar, absolut.

Däremot så har jag ju köpt liksom... Jag har ju hus här i Sverige och jag har lägenhet i Palma och så vidare. Och ja, lite annat. Så jag har ju... Mycket är ju blåst i det jag bor i och sådär.

Och jag har väl lite på banken, men jag är inte nerlusad av pengar. Så en del... Ibland tror folk att såhär, ja, men kan du inte gå in med 10 miljoner här i vad?

Nej, det kan jag absolut inte. Men jag tror den fördomen har folk om mig, kanske. Och sen tror folk att jag är väldigt rolig också. Så folk kan bli lite besvikna på middagar och så tror jag att jag inte alls är så kul som de har hoppats på.

Ja, det är väl det, kanske. Du, det var fan underbart att du kom hit. Ja, tack för att jag fick komma hit. Ta hand om dig, så ses vi. Detsamma, Emil. Skål. Skål, smurf.

Tja. Detta har varit säsongspremiären tillika avsnitt 293 av Fördomspodden med Felix Herngren. Klippningen står höstpigge Bobbo Nordfeldt för. Vignetten står sommarsåsige Carl Björkgren för.

Mejla mig på fordomspodden at gmail.com om du vill, annars hörs vi ju i det här utrymmet nästa vecka igen. It's good to be back! Jag har två bastus.