Mordet på Liselotte i Timrå - Del 2 av 4

Tack för att du lyssnar på Förhörsrummet. Vår avsnitt släpps en gång i veckan, men du som är plusmedlem får alltid direkt tillgång till samtliga delar så fort vi släpper nya fall, och du lyssnar dessutom reklamfritt. För att bli plusmedlem genom Apple-podcaster, gå in på vår programsida.

Om du lyssnar via Android eller vill koppla ditt medlemskap till till exempel Spotify, bli medlem genom Supercast. Länk finns i avsnittsbeskrivningen. Tack för att du lyssnar.

Det här avsnittet sponsras av Mathem. Få maten hem från noll kronor. Handla enkelt i Mathem-appen. Det här är ett program av Novel Studios i samarbete med Acast.

Den 45-årige man som anhölls i fredags misstänkt för människorov häktades på tisdagsförmiddagen på sannolika skäl misstänkt för mord och människorov. Ärendet gäller 25-åriga Liselott från Timrå som försvann för drygt en vecka sedan och som ännu inte är hittad. Hennes jacka och skor hittas i Skönviks stuga.

Vad har du för förklaring till det? Jag har ingen aning. Jag har inte den minsta förklaring. Hur kan det komma sig? Det är som jag säger, jag vet att den här informationen enligt allt mitt tycke och tänkande så sätter det bara mig mer och mer i klistra.

Jag vill veta vad som har hänt. Jag har varit stolt över att vara en stor, trygg fan. Jag är stolt över att vara det. Hur känns det nu när du sitter och är ändå misstänkt för de här brotten?

Ja, precis. åt helvete. Det här är Förhörsrummet och serien om mordet på Liselott i Timrå. Du lyssnar på den andra delen av fyra med mig, André Kristensson. När vi återvänder till förhöret med Allan har han ändrat sin berättelse om kvällen då Liselott försvinner.

Nu säger han att hon kommer tillbaka till hans stuga vid Storvattnet under lördagskvällen den 8 oktober. Enligt Allan mår de båda dåligt den här kvällen. Och efter en stund börjar de gräla.

Och Allan säger att han inte längre orkar lyssna på Liselott. Han ber henne därför att lämna stugan. Allan säger att han själv är så uppjagad efter bråket att han inte klarar av att sätta sig i bilen och köra hem.

Istället går han på en promenad och sätter sig på en sten nere vid vattnet. Det är där han säger att han befinner sig efter att Liselott har lämnat honom. Förhör med Allan Carlström den 16 oktober 2022.

Jag tänker att det är ju rätt mörkt den här tidpunkten. Ja, det är ingen fara. Ingen fara? Vad gör att det är mörkt? Ja, man kunde orientera dig ändå. Jag har ju vägen att gå på.

Och hur var det med mobiltelefonen sa du när du gick den här promenaden? Ja, den har ju följt med. Och hur länge är du borta på promenaden uppskattar du? Jag vet inte, men det rör sig om några kilometer.

Det blir det ju. Det är ju tur och retur. Det rör sig om några kilometer. Okej. Berätta vad du gör mer sen då. Trött och slut går och lägger mig. Då är jag fysiskt uttröttad.

Åker du iväg med din bil någonting under kvällen eller natten? Det gör jag inte. Kan du inte tänka mig att jag åker inte bil i det skicket. Vad sa du? Inte i det skick åker jag inte i.

Och på söndagen, berätta om den. Ställer i ordning möbler. Konstaterat att piller gör att uteplatsens vita presenningtak klarar jag inte av. Tömmer. Fortsätter tömmersystemet på vatten.

Och vad tar du med dig från stugan när du åker därifrån sen? Frysvagnar. Och hur förvarar du dem? I sådana här Ikea-kassar. Jag har flera stycken. Och vilken tid åker du ifrån stugan?

Jag vet inte. Jag pratar med brorsan i telefon om att vi måste upp på måndag för att ta båten när vi åkte. Så där finns det tidsstampor. Under den här tiden från att du säger att du körde bort Liselott ifrån stugan.

Berätta om du haft några funderingar. Hur blev det för henne? Ja det har jag haft. Jag menar jag körde bort henne. Och vad sa du till henne då? När du körde bort henne?

Orden kan jag inte riktigt säkert. Men att jag klarar inte något mer av det här. Jag klarar inte ditt mående också. Och när hon beskyller mig för att bara vilja en sak, då frestar jag nog en hel del.

Och hur reagerade hon då? Jätteledsen. Jag klarar inte det med att jag körde bort henne. Jag hoppats att det hade varit så som jag stod och pratade här nu. Nu när vi rökte tänkte jag.

Nu har ni hittat henne och hon beskyller mig för något. Det hade varit fan så mycket bättre. Polisen börjar intressera sig för Allans bil. Han äger en blå Mercedes som har körförbud.

Och i tidigare förhör har han sagt att bilen därför inte används. Men nu ändrar han även den uppgiften. Allan berättar att det är Mercedesen han kör till stugan.

Och från en av grannfastigheterna vid Storvattnet får polisen tillgång till en övervakningskamera. Klockan 22.38 på lördagskvällen fångar kameran en bil som kör söderut i riktning mot Storvattnet.

Bara några minuter tidigare har både Allans och Liselotts mobiltelefoner registrerats mot masten i området. Men några timmar senare syns en bil på kameran igen. Klockan 01.

49 kör den åt motsatt håll norrut från Storvattnet i riktning mot Kramfors. Och knappt 45 minuter senare kommer en bil tillbaka, den här gången söderut, mot stugan. Det är under just den här tiden som Allans telefon är avstängd.

Klockan 02.12 registreras Liselotts mobiltelefon i centrala Kramfors vid området där den senare hittas. Fortsatt förhör med Allan Carlström den 16 oktober 2022. Sekvenserna visar att bilen uppfattas som en sedanmodell och det är med anledning av den sluttande formen mot bilens bakdel.

Ja, det är inget jag vet något om. Kan svara på allt. Klockan 02.12 kopplar Liselotts mobilnummer upp mot en basstation i centrala Kramfors. Berätta om det. Vet inte var.

Har du gjort någon resa här på natten? Nej, det har jag inte gjort. Jag kan inte säga att jag har gjort någon resa och speciellt inte då när hon fortfarande... Nej.

Jag kör inte i det skicket. Kan du komma med någon annan förklaring hur det kan komma sig med de här bilderna? Jag vet inte. Jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag vet inte.

Jag är i sista stugan. Jag har ingen aning. Om man inte åker in över och ska mot Hansjön eller nästvattnet eller något sånt där. Men jag har ingen aning. Jag vet inte.

Men jag har ju varit och tittat kring din stuga också. Ja. Och där har vi hittat några av Liselotts kläder i området kring stugan. Berätta om det. Hur då? Berätta om hennes kläder.

Ja, men alltså hur menar du? Jag vet inte. Hur kan ni ha hittat dem där uppe? Därför att vi har letat. Ja, men det tror väl fan det. Men alltså hur kan de ha hamnat där uppe om hon drog iväg?

Jag tänkte att du kanske kunde berätta om det. Nej. Nej, jag är hemskt ledsen, men jag vet inte. Någonting annat du har kommit på att du vill berätta? Nej. Vi frågade dig tidigare också om du använde bilen och gjorde någon resa här under kvällen.

Nej, nej. Jag kör inte när jag mår så som jag... Nej. Det är att riskera för mycket. Vad menar du med det? Nej, men mitt liv och andras. Så du gjorde ingen resa där?

Nej. Du använde inte bilen någonting? Nej, jag kan inte tänka mig att jag gjorde det. Nej. Och vad menar du med att du inte kan tänka dig? Jag kan inte hålla reda på allting.

Kan du ana överhuvudtaget hur det är att ha ADHD med en fruktansvärd ångest? Och det är inte meningen att fräsa, men att det kan ju för fan inte ens hålla reda på när ungarna fyller år. Nu pratar vi om en kväll, en natt, om du har gjort en resa med din bil.

Ja, precis. Och jag kan inte svara på det, men jag tror inte det. Rent generellt så borde jag inte ta bilen när

Jag brydde mig liksom om tjejen. Så vad mer kan jag göra? Det här avsnittet sponsras av Avanza. Om det är något jag har lärt mig om sparande så är det att det är lätt att skjuta upp.

Kanske känner du igen dig? Det är inte för att man inte vill utan för att det känns som något man ska sätta sig in i ordentligt först. Det är därför jag gillar Avanza.

De har gjort sparande enkelt oavsett om du är nybörjare eller har sparat länge. Och jag gillar deras app. Där finns smarta funktioner. Du finner inspiration och verktyg som gör det lättare att fatta beslut kring sparandet.

Över två miljoner svenskar har valt att spara och investera hos Avanza. Och dessutom har Avanza haft Sveriges nöjdaste sparare 16 år i rad. Kom bara ihåg att investeringar på börsen alltid innebär en risk.

Historiskt har fonder och aktier varit ett bra sätt att få pengarna att växa över tid. Men ingen kan se in i framtiden och det är inte säkert att du får tillbaka hela det belopp du investerat. Vill du komma igång och se hur enkelt sparande kan vara?

Ladda ner Avanzas app eller besök avanza.se. Det har nu gått nio dagar sedan Liselottes försvinnande. Vid vägkanten i Östby utanför Kramfors gör polisen ett nytt fynd.

Liselottes bankkort. Det ligger ungefär en och en halv mil från Allans stuga vid Storvattnet. När Allan förhörs igen samma dag är det med ett nytt besked. Han säger att han nu vill berätta allt.

Allan beskriver det senaste dygnet som en psykisk kollaps. Förhören har pressat honom hårt och under natten säger han att han till och med överväger att ta sitt liv. Men efter en sömnlös natt har tankarna enligt honom själv klarnat.

Han säger att han nu har lyckats lägga pusslet kring vad som egentligen händer den kväll Liselotte försvinner. Och ännu en gång förändras hans berättelse. Tidigare har Allan sagt att Liselotte dyker upp oanmäld vid stugan.

Nu säger han att det inte stämmer. Liselotte följde med honom dit i bilen. Efter det påstådda grälet säger Allan att han ber henne att lämna stugan. Men när hon gått får han panik och bestämmer sig för att leta efter henne.

Han tar bilen och kör mot Kramfors. Men enligt Allan hittar han henne inte. Förhör med Allan Karlström den 17 oktober 2022. Varför har det tagit sån tid innan du kan berätta om det här?

Jag har inte sett och hört varken om... Alltså förstå. Nej, alltså... Det är jättesvårt att förklara. Jag har inte funnits här. Förstår du vad? Nej, inte riktigt.

Nej, alltså... När allting ringer i otakt. Jag utgår från den. Jag kommer inte ens ihåg vad min försvarare heter eller vad ni heter. Nu fick jag höra av honom att du hette Peter.

Petter. Ja, du har säkert presenterat dig. Det är alltså... Det är en information som inte... Det går inte in. Det är en blockad. Och jag hoppas i mitt stilla sinne nu på morgon att den här chocken är vad som har orsakat mestadels av alltihopa.

Men det är vad jag hoppas. Att jag har hittat skogen. Vi börjar lite. Berätta vad ni gör när ni kommer fram. Brasa. Och hon satt i soffan. Jag tror att hon tog en cider.

Jag tände ut allt som har med alkohol att göra. Förutom starksprit. När vi inte stänger. Men jag tror att hon tog en cider. Inte säker på om hon drack hela för det var mycket diskussion.

Ni tänder en brasa och sätter er i soffan och du tror att hon tog en cider. Hon sitter i soffan. Hon sitter i soffan. Ja. Och du då? Jag mådde inte bra så jag är upp och går.

Kanske att jag satt på köksstolarna en stund. Men berätta mer vad som händer där under kvällen. Jag tar allting så får vi se om det är några detaljer. Det blir ganska livat inne.

Jag tänder en rök och går ut och hon kommer med ut. Ja det var nog inne hon sa, du vill ju bara en sak. Därför jag tände siggen för att gå ut. Jag vet inte hur länge.

Men jag vet att jag får, det blir för mycket. Och jag kör henne därifrån. Alltså jag kör bort henne. Vad säger du då när du kör bort henne? Att... Ja ordagrant vet jag inte.

Jag pallar inte, jag orkar inte. Ditt mående och mitt. Ja, vad händer då? Hon höjde rösten åt mig och gick. Tårarna spruta på henne. Spruta. Ja men... Vad sa hon då när hon höjde rösten?

Ingen. Ja ingen. Inget. Jag ska inte... Ingen finns med där. Resten kan vara jag som bygger på. Du vill nog bara en sak. Det är också sånt där som... Men sa hon det då också?

Jag... Jag vet inte. Jag måste framstå som jävligt borta i huvudet. Men... Ja, säg vad som hände så... Ja men det är ju det jag försöker alltså. Det var inte meningen.

Och det blev kaos. Ja, så då är ni ju ute då säger du? Utomhus. Ja, vi är utomhus. Fortsätt och berätta vad som händer. När hon går, då går jag in. Tänder hyllorna.

Har in den där Ikea-kassen med alla varorna. Matvarorna för jag kan ju inte åka hem då. Varför inte då? Det är det skitiga varor. Så tänkte jag. Och tidsramen jag har...

Jag önskar jag hade en aning. Hjälp mig, tänkte jag säga. Och det har ni svårt att göra. I... I vilken ordning det kommer så att... Har jag skitsvårt. Jag vet att jag var ute och gick.

Jag vet att jag satt nere vid vattnet. Men jag kan nog möjligt ha suttit nere vid vattnet innan jag i panik tog bilen och åkte och kollade efter henne. Så det måste ha varit...

Att jag har tagit bilen före. Gick ner till vattnet sen. Och gick promenad sen. I den ordningen måste det ha skett, rent logiskt. Vad är det som gör att du tar bilen och åker iväg?

Jag hade kört upp henne. Hon var ju där. Vart ska hon ta vägen? Det kom jag ihåg. Vart ska hon ta vägen? Försöker du komma i kontakt med henne på något annat sätt?

Det borde jag rimligtvis ha gjort. Jag vet inte. Jag mår ha ruskat en del till rätta. Men det är inte lätt fortfarande. Och den här informationen jag har. Det vet jag.

Det sätter ju bara ännu mer i klister. Så det är inte utan... Det är verkligen de här minnesbilderna jag har. Så du vet inte om du försöker få tag på henne på något annat sätt än att du sätter dig i bilen och åker?

Nej, det vet jag inte. Jag vet att jag sitter i bilen i ren panik och letar henne. Och vart åker du då? Jag kommer ihåg hur jag åker ut mot Stugbyn. Och jag kommer ihåg hur jag åker in mot Kramfors.

Men jag tror inte jag nådde Thai. Så jag måste ha vänt innan. Vad är det för Thai du menar då? Precis före Kramfors så har du en Thai-restaurang på höger. Hur långt efter att hon gick iväg åkte du då?

Mitt anmodande, men mycket anmodande. Alltså jag har funderat massor på morgonen. Ja, du har en del att förklara. Ja, jag vet. Jag försöker. Jag försöker. Det är därför jag sa det också.

Jag hoppas ni har tid. Okej, vad är det som gör att du inte åker hela vägen in mot Kramfors? För det är ju inte långt ifrån Thai-restaurangen till... Ja, jag vet inte.

Men hon borde inte ha hunnit så långt. Det var jag... Ska jag säga, få för mig då. Tidigare så sa du att i det tillståndet som du var med ångesten så kunde du absolut inte köra bil.

Nej. Jag skulle inte ha satt mig i bilen rent normalt. Men nu har du kommit på att du ändå tar bilen. Ja, jag måste ha gjort det. För att jag kommer ihåg hur jag sitter i panik och letar henne.

Eller så är det att du anpassar din historia nu utifrån vad vi har berättat och lagt fram här till dig. När du gör den här resan in mot Kramfors, men du åker inte hela vägen fram. Hur är det med din mobiltelefon under tiden?

Alltså under den resan? Det är vi inte den blekaste. Är mobiltelefonen påslagen under den här resan? Ja, men alltså det borde han ju vara. Ja, jag vet inte. Jag frågar dig.

Ja, men... Du säger att den borde vara. Jag frågar dig.

skriver han citat. Antar att du inte har en bra dag i och med att du inte svarat. Ta hand om dig och du vet var jag finns om du behöver prata. Kram. Slutcitat. Men Allan berättar nu också om något som händer däremellan.

Under förmiddagen går han en promenad i området kring stugan och nere vid vattnet säger han att han hittar en sko. Allan känner igen den som Liselots. Men istället för att kontakta polisen säger han att han får panik.

Han berättar att han lägger en sten i skon och kastar ut den i sjön. Fortsatt förhör med Allan Karlström den 17 oktober 2022. Okej, skon ligger i vattnet. Jo. Berätta vart det...

Där, det är det jag skäms över. För jag klättrar ner. Jag hämtar upp den. Någonstans inser jag att det är hennes. Lägger en sten i och kastar ut den. Och jag kan inte ursäkta eller förklara eller någonting mer än att säga rent panik.

För det var jag som körde bortna. Och anledningen till att du kastade den i vattnet? Nej, som jag sa, jag kan inte förklara varför. Panik! Jag kan inte förklara det, men det var jag som körde bortna.

Ja, varför ska du kasta bort skon också? Det blir mitt fel. Är det för att du vill göra dig av med grejer? Panik. Jag vet inte. Jag kan inte svara på det. Jag kan inte det.

Vad tänker du då? Jag vet inte om jag tänkte så mycket överhuvudtaget. Det är den biten som jag hoppas är vad som är orsaken till att jag inte har fungerat. Vad menar du då?

Att jag hittar skon. Jag kanske tänker för långt, jag kanske spånar för mycket. Jag vet, jag har haft gott om tid att fundera där inne nu på morgon. Ja, vi vet inte hur du menar.

Panik. Chock. Känslomässig storm. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men vi är fortfarande ute på antaganden eller vad det skulle kunna vara. Men det är som jag säger, jag vet att den här informationen, enligt allt mitt tycke och tänkande, så sätter det bara mig mer och mer i klister.

Jag vill veta vad som har hänt. Vad har du för tankar kring Liselott där under dagen på söndagen? Hur menar du? Jaha, nu. Sorry, jag vet att jag skickade åtna och frågade hur det var och jag ringde inte dagen efter för jag räknade med att jag var ett hatobjekt.

Så det måste ju ha varit innan jag hittade skon. Ja, men vad har du för tankar kring henne? Vad tänker du om henne? Eller på henne? Att jag undrar hur hon tog sig hem och undrar om hon är, ja.

Nu är jag där och antar igen. Jag bryr mig om henne. Jag vet att jag skickade åtna och frågade hur hon mådde. Resten är antaganden. Det tror jag. Och sen, vad gör du resten av dagen?

Ja, det är det jag inte vet. Jag åkte hem. Ja, och där lade jag mig och sov. Vilket också är att, jag ska inte säga välfungerande, men för ångesten. Sen åkte jag och hämtade pojken.

Ja, det gör jag varje söndag vid fem, sex-tiden. Allt mellan fyra och sex hämtar jag honom. Okej, och vart är pojken då? Då är han i Åsäng i Ljusdal. Ja, hos sin mamma.

Ja, vad pratade du med henne om då? Det vet jag inte. Jag vet inte ens om hon var hemma, om jag ska vara ärlig. De har så mycket med hästar, hon och dottern. Kan det vara någonting, att du har med dig mat eller någonting från stugan till henne?

Nej, det var sen. Hon fick en packe köttbullar. Men vilken dag, det vet jag inte. Och vad fick du av henne då, istället för köttbullarna som du gav till henne? Kan det vara tvättmedel?

Ja, tvättmedel, helt sant. Jag hade ju slut. Och du frågar efter sopsäckar? Ja. Och vad skulle du använda dem till? Ja, du har inte varit bort till lägenheten, antar jag.

Jag frågade bara, vad skulle du använda dem till? Rensa på sopor. Rensa hemma hos dig? Ja. Är det det här tvättmedlet, är det det som du tvättar kläderna från stugan i sen?

Ja, men det borde det ju vara. Jag har ju ett annat tvättmedel. Jag har ju massor att tvätta. Varför har du inte berättat om det tidigare? Vi har ställt en massa frågor om Liselotte och hon har varit försvunnen en längre tid.

Alltså, jag har försökt förklara, jag har verkligen försökt. Och jag sitter nu och verkligen försöker förklara. Vissa saker kommer du ihåg väldigt detaljerat. Men just sakerna kring Liselotte och det här som vi har ställt frågor om tidigare, det kommer du inte ihåg någonting av.

Det här kommer jag inte heller ihåg, vad jag hade bytt köttbullar. Nej, det här är inte lika viktigt som frågorna som vi har ställt kring Liselotte. Nej, men det kommer jag ju inte heller ihåg.

Så kom inte och säg att det är bara det jag inte kommer ihåg. Och är det det jag inte kommer ihåg, så sa jag förut. Jag tror och hoppas jag sa till och med att det är det sekvensen som har fått mig att göra någon sorts jävla, jag vet inte.

Vad menar du då? Stängt av! Alltså, en chock av att se skon. Det sa jag också förut. Jag försöker verkligen delge precis allting jag kan och vet. Och jag förstår att jag måste framstå som en jävla...

Jag vet inte inte, jag får inte ens ordning på det själv. Och nej, det är inte min mening att pressa heller, men jag... Det är frustrerande, något så in i helvete.

Allan säger att han fortfarande har svårt att minnas vad som egentligen händer under kvällen och natten då Liselotte försvinner. Men han säger också att han vill försöka förstå och minnas mer. Allan håller fast vid att han under natten tar bilen och kör iväg för att leta efter Liselotte.

Men mellan klockan 01.36 och 02.36 slutar hans telefon att skicka signaler till mobilnätet. Det är ungefär i samma tidsperiod som en övervakningskamera fångar en bil som först lämnar området kring stugan och senare återvänder.

Och medan Allans telefon är borta från nätet händer något med Liselottes telefon. Klockan 02.12 registreras den i centrala Krampfors. Ungefär 20 minuter senare fångar övervakningskameran en bil på väg tillbaka mot Storvattnet.

Men polisen gör också ett annat fynd. I vattnet, i närheten av Allans stuga, hittar de Liselottes jacka. Den ligger på botten och inuti jackan ligger en sten. Fortsatt förhör med Allan Karlström den 17 oktober 2022.

Okej, så med anledning av det så skulle jag vilja att du tar ett djupt andetag och så försöker du påminna dig om det finns någonting mer som du har glömt att säga till oss. Jag hittar inget mer. Jag säger det alltså.

Imorse var fruktansvärt omvälvande. Jag har grunnat som jag vet inte vad. Och hade det inte varit för sista knuffen upp, ursäkta uttrycket, av dig igår, så vet inte fan om jag ens hade nått hit idag.

Då hade jag suttit kvar i samma jävla virvar. Jag försöker greppa det. Och det är jobbigt att greppa det. Ni ska fan veta att det är jobbigt. Jag vet ju inte vad jag har gjort.

Hur känns det då när du kommer på vissa grejer? Åt helvete är vad det känns. Det är därför jag säger tala om sådana där saker. Det sätter mig mera i klister, men jag måste få veta vad som har hänt.

Annars kommer jag att gå under. Jag måste få veta. Och det är därför jag frågar dig. Om det är så att det kanske känns tvärtom, lite bättre att försöka komma på, att påminnas.

Ja, alltså idag har det ju känts mycket bättre. Det var ju därför jag var på så glatt humör förut. Jag börjar ju hitta och hitta hem. Alltså det är ju, jag börjar ju få något grepp i från en jättedimma så har dimman blivit mindre.

Alltså jag börjar få, ja det är skitsvårt att förklara, men... Jag ska bara visa bilden. Den här jackan. Lägger jag en bild här. Så har vi bild nummer ett. Det är ju den jackan som hittades i sjön.

Känner du igen den? Ja, men det är ju hennes jacka

Jag kan inte förklara det här. Det hamnar ju mycket förklaringsbörda på dig, utifrån det här. Det fattar ju jag och jag kan inte förklara det här. Det är allvarliga brott som du är misstänkt för.

Ja, du skämtar inte heller. Förlåt. Nej, jag... Det fattar väl jag också. Det var ju därför jag pratar allt jag kan. För jag vill verkligen veta vad som har hänt.

Det vill vi också. Och det vill framförallt Liselotts... Ja, tror jag det. Jag vet inte hur jag skulle vara som förälder, men jag är orolig nu för att jag inte får prata med barnen.

Det tror fan det. Känns det jobbigt att försöka komma ihåg? Just nu, ja. Det kan jag säga. Inte förut. Inte förut idag. Jag var riktigt glad att jag började komma ihåg.

Jag önskar att jag kommer ihåg. Jag önskar verkligen att jag visste det. Det kan ju komma kanske allt eftersom. Jag hoppas det. Jag hoppas ni hittar hon, så ni kan bevisa vad som har hänt.

Ja, det gör vi också. Stenen i jackan? Ja. Vad är det? Ja. Vad är det? Jag vet inte. Jag vet inte. Är det någonting som du vet som du kanske får svårt att berätta om?

Nej, jag vet inte. Annars skulle jag berätta. Det finns någonting som alltid förklarat för mig. För att inte veta att det är det absolut värsta och mest skrämmande som finns.

Det här är ett jävla bra exempel. När jag låg nu på morgonen och funderade på det, så... Skog. Chock. Det dundrar i huvudet. Okej, hon mådde så dåligt. Hon har gått ut själv.

Hittar en sten i jackan. Då börjar jag ju självklart fundera. Klart som fan jag funderar. Det är inte sån. Aldrig varit det. Du behöver inte vara sån. Det kan ju hända saker som gör att det händer ändå.

Ja, men varför ska jag ha någon jävla blockad då? Det kan ju hända saker fast det inte är meningen att det ska hända. Jag önskar jag visste. Jag önskar för allt i världen att jag visste.

Det är därför jag litar på att ni kommer att hitta vad som hände. Det gör vi nog så småningom också. Det är tisdagen den 18 oktober. Tio dagar sedan Liselott försvinner.

Polisen fortsätter sökande till området kring Allans stuga vid Storvattnet. Ungefär två och en halv kilometer från stugan får en av polishundarna upp ett spår. I ett skogsområde vid Västerrhansjön nedanför en klippvägg påträffas en filt.

Under filten ligger Liselott. Hennes överkropp är täckt av en blå Ica-kasse. Tröjan och BHn är uppdragna över bröstet och hennes jeans och trosor är neddragna till knäna.

Hon saknar både skor och jacka. På kroppen finns omfattande skador, bland annat på benen, bålen, ansiktet och huvudet. Du har lyssnat på Förhörsrummet och den andra delen av fyra i serien om mordet på Liselott i Timrå.

I de kommande delarna hör du bland annat det här. Vi har ju sett i telefon vad du skriver och sådär. Ja. Att du ofta vill ha hårt och besinningslöst sex. Jag tror inte att du är en ond person.

Nej. Jag tror inte att du är våldsam heller. Nej. I vanliga fall. Berätta vad du ser på bilden där. Ja, jag ser någon sorts stup. Jag vet inte vad jag ska kalla det där.

Och en filt där nere. Hur kommer det sig att Liselott har den filten? Men det vet inte jag. Jag har inte den blekaste aning. Vi tror att du har det, Allan. Tack för att du lyssnar på Förhörsrummet.

Vår avsnitt släpps en gång i veckan. Men du som är plusmedlem får alltid direkt tillgång till samtliga delar så fort vi släpper nya fall. Och du lyssnar dessutom reklamfritt.

För att bli plusmedlem genom Apple-podcaster, gå in på vår programsida. Om du lyssnar via Android eller vill koppla ditt medlemskap till till exempel Spotify, bli medlem genom Supercast. Länk finns i avsnittsbeskrivningen.

Tack för att du lyssnar.