1048. Martin Jacobson: Så blev han världsmästare i poker & vann 10 miljoner dollar, Original

Hej, Ulf Kristersson här. Snart är det val i Sverige och även för dig som bor utomlands spelar valet roll. Vi moderater har sänkt sin skatten för utlandssvenskar och vill göra det enklare att flytta hem.

Använd din röst, för vi behöver fortsätta framåt mot ett Sverige som du kan vara stolt över. En politisk reklamjdelande betalat av Moderaterna angående riksdagsvalet. Mer info på advertise.

akars.com- Transparency. Vid pokerbordet skulle jag säga, kolla mycket på andning. Och då är jag heads up mot en fransman. Jag tror att han hade någon råttgipsbusiness i Paris.

Så han hade en sån här plastråtta som maskot. Så han började leka med den och tjuvta. Och den hade han fångat upp när dealen hade delats, så hade den kunnat se underifrån vilka kort som delades ut.

Och då vann du, blev du alltså världsmästare i poker och du vann 10 miljoner dollar. En bra cash. Ja, det var det. Nu, mina damer och herrar, får vi lyssna in en väldigt spännande person, nämligen Martin Jakobsson.

Och Martin, ja, han skulle kunna ha hetat Chris The Moneymaker. För Chris The Moneymaker, han kom in, satsade 30 dollar, hade inga pengar alls, satsade de här 30 dollarna och kom in och vann 2,5 miljoner dollar och blev världskänd över hela världen. Det gjorde absolut inte Martin, för han vann nämligen 10 miljoner dollar och blev världsmästare i poker.

Han kom från ingenting alls, hade inga pengar, han gjorde lumpen. Och sen gick han ut på bryggan och tog upp sin dator och satt där och spelade poker. Ja, tills att han blev några år senare världsmästare och hängde med de absolut största personerna över hela världen och gjorde en stor förändring.

Idag har han spelat in över 20 miljoner dollar, investerat i många bolag och kan vara en väldigt spännande person som lär oss hur man ska bluffa, hur man ska läsa andras tankar, hur man ska läsa andra personer. Det här är Martin Jakobsson. Welcome, ladies and gentlemen.

Let me introduce you to maybe one of the biggest podcasts in the world. Clam Gang's partner with Alexander Peleros. Varmt, varmt välkommen till framgångspodden. Ingen mindre än en av världens absolut främsta inom poker.

Han har faktiskt vunnit VM, Martin Jakobsson. Tack så mycket. Du, kul att ha med dig. Ja, det är kul att vara här. Jag måste bara börja med att fråga dig. Om du skulle få möjlighet att vara med i förädlarna igen, hade du tackat ja eller hade du tackat nej?

Jag hade tackat ja, för jag tyckte det var så otroligt roligt. Det var extremt påfrestande. Hade du frågat mig dagen efter när jag satt i taxin på väg från slottet, då hade jag nog tvekat.

Men så här i efterhand, när man tänker tillbaka på alla minnen och alla känslor som pågick där inne, så hade jag nog gjort det. Men varför har det som gjorde att du mådde så dåligt efter det? Du tog det långt ju.

Ja, precis. Det var väl det. Varje dag var en påfrestning i sig. Så det bara ackumulerade stress, skulle jag säga. För att man är så nojig att man ska dö och man börjar bry sig så himla mycket mer om spelet ju djupare det går.

Man vill ju inte åka ut, man vill bara fortsätta spela. Jag vet inte hur mycket jag tänkte på att vinna själva spelet. Det var ju bara att överleva. Överleva och instinkten.

Nej, jag var tvungen att gå upp på bryggan, för det var det enda sättet. Det fanns ju inga fönster, det är ju som en flytande ubåt ungefär. Så den är väldigt isolerad, så det fanns ingen täckning in till båten, även fast det var ovanför ytan.

Så jag var tvungen att gå upp på kaptensbryggan och sitta och spela på kvällarna när jag väl hade tjänat ihop tillräckligt för att köpa mig en laptop. Men det låter ju som att du var totalt spelberoende med en av få som inte har förlorat alla sina pengar. Ja, alltså det var ju inga stora pengar jag spelade för den tiden.

Jag skulle inte säga att jag var spelberoende, men jag hade ett otroligt intresse för poker när jag insåg att det här är faktiskt någonting som innehåller mycket strategi och om man är spelskicklig så kan man ha ett förväntat vinnande värde över sina motspelare och faktiskt tjäna pengar på det. Hittade du pokern när Chris Moneymaker, det var väl han som satte pokern litegrann på världskartan, berätta storyn om honom och hittade du det i samband med att han fick väldigt mycket PR? Ja, alltså jag skulle inte säga att det var när jag såg honom på löpsedeln och tänkte att jag vill bli Chris Moneymaker.

Det var ju 2003 skulle jag säga, jag började med pokern 2005. Men som du säger, när han vann, han var ju då en accountant i någon liten håla i USA som kvalade in till VM på den tiden för 30 dollar. Inköpet var 10 000 dollar, det är det än idag.

Och sen så mot alla odds slog han alla proffs, det var ju nästan inga amatörer med på den tiden överhuvudtaget. Det var bara ett par hundra spelare. Men han vann i alla fall hela turneringen och 2,3 miljoner dollar så han hamnade ju på första sidan på löpsedeln så han blev liksom en posterboy för pokern på den tiden.

Och där snappade alla poker-sajter och företag upp det så de hasade på det här så det blev ju en otrolig poker-boom efter hans vinst för alla ville ju bli den nya Chris Moneymaker så det var ju liksom perfekt marketing-material för dem. Så det var liksom indirekt där som jag kom in på pokern för att i och med den här poker-boomen så liksom föddes mitt intresse. Jag såg att det var ju mycket poker på tv, det var mycket olika tidningar och böcker och det pratades väldigt mycket om poker också.

Så jag hade vänner också som liksom spelade lite grann och så här så att det var ganska lätt att komma in på det och det var jag inte ensam om utan det var ju många som gjorde på den tiden. Hur började du spela först? Jag började spela med kompisar, vi köpte ett pokerset i leksaksaffären och satt och spelade vid köksbordet liksom.

Det var där man lärde sig lite och sen så började jag läsa strategiböcker och lära mig mer om strategin och liksom hur man kan ha en fördel mot sina motståndare. Men sen tröttnade många av mina vänner på det ganska fort liksom och då började jag spela nätpoker. Först för liksom inga pengar alls, man kunde spela för gratispengar och fortfarande vinna lite pengar för det är som en acquisition-strategy från speloperatören att liksom få in mer spelare i spelet.

Och sen så började jag sätta in lite pengar själv och liksom bygga upp en bankrulle eller försöka i alla fall. Men i början också så spelade inte du långa turneringar för du hade inte tid att göra det, framförallt heller inte när du låg ute i flottan. Så då spelade du liksom, ja, vad heter det?

Ja exakt, Single and Ghost heter det på engelska, alltså enbordsturneringar. Så det är då nio spelare eller nio till sex spelare bara. Och sen så är det oftast topp tre som får betalt så det är liksom, du har en pengastruktur så det är som en vanlig turnering bara att det är ett bord.

Så att man har ju lite bättre begrepp om hur lång turneringen ska ta. För turneringarna som jag spelar idag, de kan ha uppemot 10 000 deltagare och liksom pågår i flera dagar. Eller om det är online så kan de pågå i liksom 16-18 timmar om man går hela vägen.

Så det är lite svårare att beräkna, men just de där var lite lättare. Jag nötade på med dem och det var också väldigt bra träning för man får så mycket repetitioner när du spelar. Och också att spela mot färre antal spelare, för det är ju lite andra strategier om det är sex eller fyra spelare vid bordet gentemot om det är nio spelare vid bordet.

Och berätta om din första turnering du valde att ställa upp i. Min absolut första turnering var faktiskt WSOP Main i Las Vegas 2008. Och då hade jag kvalat, ja men inte helt olikt Chris Moneymaker online då.

Så jag hade vunnit ett paket på Pokerstars och då hade jag första beslutet var om jag skulle välja att åka på den här resan överhuvudtaget eller att

En livesändning. Och det var ju verkligen det som liksom gjorde att jag hade möjlighet att fortsätta spela. Och sen kunde jag ta lite mer risk och inte behöva kvala till varje event.

Och utvecklas mycket snabbare än jag hade gjort om jag inte hade haft den buffern liksom. Men efter de här framgångarna så fortsatte du med epoken och det kom ju ännu mer framgångar. Framförallt runt 2011 så var det ju väldigt mycket som hände.

Ja, precis. Då hade jag en väldigt bra period på främst Europa-touren. Där jag tog mig till... Jag kom tvåa i jag vet inte hur många år. Och massa finalbord. Ja, det var nära på att vinna tre europeiska event på European Poker Tour.

På en säsong. Men jag kom tvåa, tvåa, tvåa, fyra. Ja, jag kom så nära så många gånger. Men jag kunde inte vinna, kändes det som. Så varje gång jag kom tvåa så blev det så här, kommer jag någonsin vinna?

Så då hade jag liksom, om man jämför med när jag kom trea i Budapest ett par år tidigare. Känslan av att komma trea där och första cashen mot att komma tvåa och casha för tre gånger summan och känna besvikelse. Den är ganska intressant tycker jag.

Att perspektivet förändras när man kommer nära så många gånger och man har haft framgång tidigare. Då vill man bara ha mer och mer. Nu är det väl ändå min tur att vinna.

Men ja, det kändes tungt, tyngre och tyngre varje gång jag kom tvåa. Man vet ju också att för att kunna ta sig så långt och komma till det läget så är det så mycket som behövs gå rätt. För det är ändå en femdagars resa för att ta sig dit.

Så det är så många händer som måste gå rätt och så många åldrar som måste gå din väg för att ens ha chansen för en vinst. Att inte kunna kapitalisera på den sitsen man är i då, det kan vara ganska frustrerande. Så kände jag i alla fall.

Tvåan är ju första förloraren, i alla fall i känslor. Ja, precis. Det var ju det man gjorde. Det var ju verkligen det som gjorde att jag hade möjlighet att fortsätta spela.

Sen kunde jag ta lite mer risk och inte behöva kvala till varje event. Jag kunde utvecklas mycket snabbare än jag hade gjort om jag inte hade haft den buffen. Efter de här framgångarna fortsatte du med epoken och det kom ännu mer framgångar, framförallt runt 2011 var det väldigt mycket som hände.

Ja, precis. Då hade jag en väldigt bra period på främst Europa-toren där jag tog mig till. Det var ju verkligen det som gjorde att jag hade möjlighet att fortsätta spela.

Sen kunde jag ta lite mer risk och inte behöva kvala till varje event. Sen kunde jag utvecklas mycket snabbare än jag hade gjort om jag inte hade haft den buffen. Jag hade en bra start från början och sen jag slutade första speldagen som overall chipleader.

Så jag hade mer marker än någon annan i hela turneringen. Hur många var det som var med första dagen? Totalt 7-8 000 i året. Och 7-8 000 och du var nummer ett av alla dem?

Ja, alltså det var 7-8 000 som startade så kanske 5-6 000 tog sig vidare till dag två. För det är inte så många som åker ut för att det är en sån långsamt struktur i och med att det är en nio dagars turnering. Så är det få som åker ur varje dag.

Okej, du fick en drömstart. Jag fick en drömstart och sen fortsatte det faktiskt till att jag hade en förlorande spelnivå. Min markerstapel ökades varje nivå fram till dag fem.

Vilket är helt otroligt om man tänker tillbaka för det har aldrig hänt tidigare, i alla fall inte under min spelkarriär. Så allting gick verkligen rätt. Alla mina bluffar funkade, mina värdehänder fick betalt.

Det gick vägen hela tiden. Berätta, fortsätt. Ja, men sen, alltså det var inte så att jag gled till finalbordet genom hela åtta dagar. Men jag tog mig i alla fall till finalbordet till slut.

Och då låg jag på, jag var åtta av nio på finalbordet. Och då bröts det. Det här var i juli och så spelades det. Och då hade de något som kallas för November 9. Där de pausar finalbordet och sen har man tre månader på sig att förbereda sig inför finalen som spelas i november.

Vilken grej. Ja, verkligen. Långa tre månader. Ja, det är det. Men det är också en så stor press att ta sig till November 9. Det innebar så mycket på den tiden. Nu har det ändrats formatet så nu är det bara några dagar emellan finalen.

Men på den tiden var det liksom så stort att bara ta sig till November 9. Och ha de här tre månaderna på sig att ladda om batterierna och förbereda sig på att skaffa eventuella sponsorer. Allt det här sänds på ESPN så man kan kolla på allting i eftersändning.

Och flyga dit familj och vänner. Det var en stor bragd i sig att bara ta sig dit. Men sen direkt när jag gjort det så började tankarna gå så här. Okej, men fan nu har jag tre månader på mig att förbereda mig på a once in a lifetime opportunity.

Hur ska jag förbereda mig på bästa sätt för att vinna det här nu? Det var de enda tankarna som gick då. Så jag utnyttjade verkligen varenda sekund skulle jag säga av de här tre månaderna till att förbereda.

Berätta alla förberedelser du gjorde och de här riktigt nördiga förberedelserna. Jag kan tänka mig att du kanske åkte dit innan för att inte vara jetlaggad just den tiden. Att du kollade vad det var för typ av stol du ska sitta på.

Tränade på vad gjorde du? Berätta om hela ditt... Hur gick din hjärna då? Det första jag gjorde var att fråga mig själv hur ska jag gå tillväga här? Det som poppade upp då var att fråga mina närmsta vänner inom pokern om rådgivning också.

Så jag skapade på den tiden en Skype-grupp där jag bjöd in mina närmsta pokervänner men också några som jag inte hade varit jättenära med. Men som jag ändå respekterade och som jag visste skulle kunna bidra till det här. Och alla var otroligt hjälpsamma.

Tillsammans kom vi fram till att det bästa sättet att förbereda sig på var att spela simulationer av finalbordet. Så vi satte upp det online där vi spelade ut finalbordet. Där jag agerade som mig själv.

Sen gjorde jag massa analyser på motståndarna och hade olika spelarprofiler som jag delade ut till dem. Och sen diskuterade vi allting. Hur vi trodde att allas approach skulle vara.

Hur min strategi skulle se ut. Hur den skulle förändras beroende på det här och det här. Så det var mycket diskussion så. Och sen började vi spela. Sen var det olika situationer som uppstod och vi tränade på olika moment.

Jag började som en shortstack. Jag var åtta av nio i marker. Så vi tränade på mycket shortstack-game. Hur min spelstrategi skulle se ut där. Men också om jag skulle dubbla första handen.

Hur skulle den förändras? Vad skulle hända om en spelare fick alla marker och vi skulle behöva justera vår strategi för att hoppa upp i pengastrukturen? För det är någonting som man tänker på varje...

Jag var ju garanterad en miljon dollar, men det var tio miljoner dollar till första priset. Och sen var det fem miljoner till andra priset, tre miljoner till tredje priset. Så det var jättehopp mellan ettan och tvåan.

Men samtidigt så är det mellan niondeplatsen och åttondeplatsen så är det ändå 100 000-200 000 dollar. Och det är ju mycket pengar i sig också. Men man får se det som jämförelsevis.

Men sen visste jag också att alla mina motspelare skulle se på det här olika. För för en del så skulle de bry sig mer om att hoppa upp i pengastrukturen. Medans andra skulle verkligen gå för att vinna.

Så det får man anpassa sig om hela tiden när man lägger upp sin egna strategi. Mycket förberedelser och vad schyssta vänner du hade som ställde upp på den här. Jag kan tänka mig att det var verkligen all-in.

Ja, men det kändes som ett team effort sen när vi vann också. Många var där och vi kunde fira det här tillsammans. Det var en otrolig upplevelse. Men det var bara de speltekniska förberedelserna.

Sen gjorde vi massa annat också för att förbereda mig både fysiskt och mentalt. Så jag såg till att jag höll mig i bra fysisk form. Jag visste att det här skulle bli ett maraton.

Vi skulle sitta oss där och spela många, många timmar. Så jag ville förbereda mig på det. Jag

Wow, gud vad kul att höra på alltså. Och när du kom dit då? Du hade ju checkat in på hotellet. Vilket hotell bodde du på förresten? Jag bodde på Vidara heter det.

Det är ett lägenhetshotell där man har eget kasino, vilket jag tycker är skönt. Det är ett av de få hotellen på Strippen som inte har något kasino som man behöver inte gå igenom slotmaskinerna varje gång man ska upp ur rummet. Ja det är i och för sig ganska skönt.

Hur gick det i början? Du började som en av de absolut minsta stacksarna bland de vassaste spelarna i världen. Jag kände att jag var en av de mer erfarna spelarna i finalbordets gång.

Så jag kände lite, trots att jag var shortstack så kände jag ändå ganska stor press. Och jag hade ganska högt självförtroende för jag kände att jag bara var en av de bästa spelarna där. Men jag tror det var bra nästan att jag inte hade någon stor chiplead till exempel, för då hade det nog blivit nästan för mycket press.

För när man ligger i botten liksom, då tror alla att han kommer säkert åka ut ganska fort. Men ja, sen när det här spelet började så jag började smått där och sen de första två timmarna tror jag inte jag spelade en enda hand. Och då låg jag plötsligt på nionde plats med nio spelare kvar.

Så att det var lite Jag ska inte säga att det var svettigt för jag kände aldrig att jag tappade självförtroendet, utan jag visste att liksom, ja men såhär kan det gå, jag hade fortfarande kvar tron att det liksom skulle vända. Vilket är lite speciellt för många andra gånger, många andra tillfällen som jag varit i turneringen och på finalbord speciellt, som är väldigt väldigt stressande. Där jag kände att ja, men shit nu, nu tar det slut liksom.

Men jag tappade aldrig självförtroendet där. Jag vet inte om det var själva möjligheten eller att det var så stort, att jag liksom verkligen snappade upp all den här känslan kring finalbordet. Att istället för att vara nervös så använde det till min någonting positivt, så att jag kunde prestera och verkligen göra mitt bästa.

Och sen plötsligt så vände det och då tror jag jag var all-in 19 gånger utan att bli synad. Så att någon höjde och sen gick jag all-in och så sa de sig. Så att det är alltid bra för då Då riskerar man ju liksom, alltså du riskerar ju när du är all-in, men om de inte synar, då behöver du inte liksom gamla på någon flopp eller någonting, så då plockar du ju upp.

Men var det för att du inte hade spelat någonting på två timmar, så att när du väl började spela så kände de att nu måste du ha bra kort. Jag vet inte hur mycket det vägde in i deras beslut, men jag tror mer att det var timingen där, att jag hade riktigt bra timing när jag väl gick all-in. Att de inte hade en hand stark nog att kunna syna med.

Hur mycket av de 19 var bluffar? Det kommer jag faktiskt inte ihåg. Alltså ingen var ju en råbluff, alltså när man går all-in då är det alltid någonting som har tillräckligt mycket equity.

Alltså att om du blir synad så har du ändå en chans liksom. Så du tittar inte ner på att det funkar inte så att någon höjer och jag har 9-3 offsuit och bestämmer mig för att gå all-in för att jag tror att han är svag. Så funkar det inte riktigt, utan då är det mer att jag har, ja men S5 i samma färg så att även om man har pocketkungar och synar så har jag ändå 30% i equity för att mitt S är värt så mycket.

Och att den är i samma färg och connected, för jag kan få en stege med 2, 3, 4. Jag kanske blev lite... Spännande, fattar, fattar. Okej, och berätta om slutanden.

Ja, och sen så vi spelade ner till 3, det var två spelare under finalbordets gång. Så vi spelade ner till tre spelare första speldagen och där låg jag tvåa till slut. Och sen fortsatte vi, då var jag uppe mot en norrman och en holländare.

Och holländaren hade chiplead. Fan vad jag skulle säga var liksom största hotet. Han var den som spelade mest aggressivt, så jag visste att jag hade mycket erfarenhet, precis som jag då.

Och norrmannen också är en bra spelare, så jag visste att det skulle bli tufft. Men sen så... Sista spelaren när det bara var tre kvar och skulle avgöras så Holländaren åkte ut först och då var jag heads-up mot, jag såg faktiskt ut honom, där jag gjorde ett ganska aggressivt spel, ska vi säga.

Men jag hade sån tillit i den handen när liksom den situationen då, så det var ingenting som jag ens övervägde. Där han höjde, jag höjde, han höjde på knappen som det kallas då, alltså för first act. Jag är i small blind och höjer med S10 i olika färg.

Felix i norrmannen i big blind foldar och holländaren går all-in för, jag tror det var 37 big blinds med S5 i samma färg. Ganska standardspel från hans sida. Men då tydligen har jag hört i efterhand att kommentatorerna bara, och nu får Martin ett svårt beslut här, och jag direkt i syn.

För jag hade bestämt mig innan när jag höjde med den handen att om han går all-in så kommer jag syna här, för jag bedömde att i den situationen att min hand var tillräckligt stark och att han skulle agera på det sättet som han gjorde med den typen av handklasser man hade. Det var liksom mitt enda spel, så jag hade ju bestämt mig på en gång. Och där höll jag, så jag slog ut honom då, så då var jag heads-up mot igen.

Tänkte jag, here we go. Mot norrmannen, och då hade jag faktiskt 2-1 chip-led, så jag hade ju lite en buffer där i alla fall. Och sen gick det ganska fort tror jag.

Han höjde med S9, jag höjde honom med pocket 10, han gick all-in. Jag synade och ja, så var det ju all-in. Ja, så då är jag ungefär 30%, för jag har 70% chans att vinna den.

Och då började hans rål skrika Ace, Ace, Ace, alla norrmän där med sina klockor och Norge-flaggor. Och då började min rail, alltså mina kompisar och vänner, skrika 10-4-10, alltså en 10 för 10 miljoner dollar. Och kortet så här i, första kortet på floppen var en 10.

Och då vet jag att då är det liksom 99, ja, då är det ju i princip klart. Wow, vilken känsla, hur var den? Ja, det var nästan för mycket, det var liksom så överväldigande.

Och då var liksom hela den här tre månaders perioden och alla förberedelserna och allting liksom, då behövde man inte tänka mer på det. Det hade varit en sån lång period där jag liksom bara hade fokuserat på att förbereda mig för att vinna. Att, ja, men det var en ganska oklar transaktion där, att liksom puff så skulle jag liksom övergå till att slappna av och fira det här med alla vänner.

Men, nej men det var otroligt roligt och speciellt liksom att ha möjligheten att ha all familj och vänner där och fira med. Det var ju liksom det som gjorde det, att vi liksom, känslan av att alla hade hjälpts åt att liksom hjälpt mig att förbereda mig och att vi nu kunde fira det här tillsammans. Och då vann du, blev du alltså världsmästare i poker 2014 och du vann 10 miljoner dollar.

En bra kväll. Ja, det var sex år senare efter den här katastrofstarten där jag åkte ut i tredje handen. Mm, men ändå väldigt snabbt på att du blev världens bästa pokerspelare och kammade hem nästan 100 miljoner.

Ja, gjorde du det? Ja, det är svårt att inse att jag är sjätte även idag, för det är som sagt, det är någonting som alla pokerspelare i världen drömmer om. Att en gång kunna vinna VM.

Men såklart, de flesta kommer ju inte göra det, för att det är bara ett event varje år. Och det är ju så många spelare som deltar, att det är väldigt, väldigt liten chans. Alltså det är en mikroskopisk chans att jag skulle vinna igen till exempel.

Men kommer jag absolut försöka. Och vad gör man då då? Vad skedde med dig då? Du fick in 10 miljoner dollar och sen så fick du. Och sen så blev du liksom en supermegastar i pokervärlden.

Som sen också har jättemycket fans

Men man är ju blivit utslagen, mer än så är jag inte. Men alltså i ett cash game, om du spelar privat cash games framför allt, då måste du vara på godfot med den som arrangerar spelet för att bli inbjuden först och främst. Och sen vill du veta vem som kommer delta, är det många rika personer som kommer spela vilt och kommer göra en bra edge där?

Och sen måste du oroa dig för, kommer jag få betalt, spelas det på kredit, är det någon som fuskar? Det finns otroligt många andra aspekter av den världen som inte existerar i turneringspoker på samma sätt. Hur menar du med fuskar?

Ja, det är jättemycket, framför allt nu för tiden med, jag hörde nu i Vegas till exempel på ett kasino att någon hade haft en mobiltelefon på railen som kallas för ut på turneringsbordet. Och det hade funnits en hålkamera i mobilen, alltså inte den vanliga kameran på sidan. Och den hade fångat upp, när dealern hade delat så hade den kunnat se underifrån vilka kort som delades ut.

Och sen hade den något program där de framställde den här informationen så att spelaren kunde se vad alla hade i princip. Och det gör det ju ganska lätt att spela. Och sen var det mycket snack om sådana här Meta Glasses, där du har en liten kamera och du kan få information och statistik och så vidare.

Det var många spelare som hade på det. Och sen vet man ju alla, alltså i turneringspoker också, det är ju lite skillnad för att vi spelar ju, alla lägger ju upp sina egna pengar och vi spelar ju mot varandra. Medan i ett kasino då spelar du mot huset och då har ju de mer motivation att hitta fuskare.

Medan i turneringspoker så är det liksom, det spelar egentligen ingen roll vem som vinner för de tar ju betalt ur prispotten oavsett. Så det där vet man ju inte hur mycket resurser de lägger ner på att faktiskt hitta fuskare. Jag vet online så är det rätt mycket att de har i sina security departments att där, olika sajter i alla fall, de mer välkända sajterna, de lägger ner rätt mycket pengar på att hitta fuskare, för där fuskas det ju väldigt mycket också.

Vilken är de en, två roligaste personerna du har spelat mot? De roligaste personerna? Alltså jag tycker om att spela mot Chris Moneymaker, han är jäkligt rolig. Han gillar att bjuda på sig själv och tar inte saker på så stort allvar.

Vilka mer? Ja, det är väl... Välkända personer då? Välkända personer, jag har spelat mot Jason Alexander i ett välgörenhetsturnering i LA. Spelat mot Piqué i Barcelona.

Boris Becker, Sergio Garcia, Neymar. Det är väl dem jag kommer på. Någonting som är väldigt viktigt i poker är att läsa människor. Kan du berätta lite grann hur du gör för att läsa människor?

Det kan vara i poker eller det kan vara att du kommer in i ett rum. Vad är det som gör att du är exceptionellt duktig på det här? Och har du några topp tre saker du skulle kunna dela vidare?

Det kan ju också vara i temat med att man snabbt ska bli gillad av den andra personen eller känna en tillhörighet, eller inte. Alltså det beror lite på situationen, men jag skulle säga att jag kollar mycket efter mönster, avvikande mönster. Och det gör man mycket i poker också.

Till och med online, om det inte finns några tells online. Jo, men det finns det för att du kan se betningsmönstren. Hur fort de bettar, hur mycket de bettar. Om de avviker från vad de gör historiskt sett.

Men för att kunna ge mätare så måste du ju ha en baslinje. Så det är jättesvårt att läsa en person som du precis har träffat. Men ju mer du lär känna någon, desto lättare blir det att känna igen det här.

För då ser du ju direkt när någon avviker. Ja, men som i Förädarna till exempel, att man kommer in där och då är det jättesvårt att säga att den här personen ljuger. Jag känner inte den här personen.

Men om du har känt någon sedan tidigare, som du till exempel hade intervjuat människor, det är ju en stor fördel. För då vet du ju, du har ju en bättre... mer data och mer historik att gå på.

Och det var ju också någonting som man märkte längre in i spelet, att det bara var tydligare när någon hade blivit förvärvad som förädare. För att då hade de plötsligt förändrats. Men det är ju så här subtila grejer, det är inget direkt.

Vid pokerbordet skulle jag säga att jag kollar mycket på andning och puls. För den är svårt att dölja. Även om man har kläder på sig så kan man se, så man kan mäta pulsen.

Sen handlar det mycket om tajming också. Så de kan ju vara nervösa eller exalterade och ha samma puls egentligen. Men om det är någonting som skiljer, som någonting har skett och sen plötsligt går pulsen iväg.

Så för att ta ett exempel, om säg att du bettar ett färgdrag och så missar du färgdraget och så sätter du en esshögt färgdrag. Då kan du ju tänka att motståndaren skulle också kunna ha ett esshögt färgdrag och missat. Men i och med att du har två spader så är sannoliken mindre att han har två spader.

Så poker handlar mycket om sannolikhetslära. Det är väl det jag vill tänka på. Men också spelartendenser. Är det här en motståndare som gillar att syna mycket? Vad är oddsen på att han lägger sig om du bettar igen?

Hur dyr eller billig kan bluffen bli? Kan du betta lite mindre än vad du hade gjort om det hade varit en bra hand? Kommer han tänka så långt att han hittar en sizing tell i dina satsningsmönster?

Så det finns mycket att tänka på. Hur tänker du kring disciplin? Disciplin för mig är tålamod i förberedelse. Hålla mig till min strategi oavsett vad som händer och inte bli känslomässig vid bordet.

Vilket kan vara otroligt svårt ibland. För det är ett väldigt känslosamt spel. Det är svårt att planera hur en dag ska se ut. Man får vara förberedd på allt möjligt.

Det är där erfarenheten kommer in. Jag vet ju att jag har spelat så många turneringar nu. Det är inte ovanligt att man sitter en hel dag och inte plockar upp en enda spelbar hand och förlorar varje pott.

Näst bäst hand i varje showdown. Det kan vara otroligt frustrerande. Speciellt om man känner att man är den bästa spelaren vid bordet. Så funkar poker. Det är där edgen kommer in.

För många gånger är det motståndaren som är den sämsta. Då åker de ut betydligt tidigare än vad du hade gjort för att du hade haft din disciplin där. Man vet aldrig när det vänder.

Det såg man på vid mitt finalbord när jag var nere på... Jag började med 36 big blinds och jag var nere på sju big blinds med nio spelare kvar. Så jag hade kunnat ha åkt ut tidigare där om jag hade tappat min disciplin.

Men i och med att jag höll kvar den och sen lyckades jag vända och sen vann jag hela turneringen till slut. Så du har disciplin är en av de viktigaste sakerna för att lyckas oavsett vad man gör. Ja, det tror jag faktiskt.

Disciplin men också motivation. Är du motiverad av det du gör så blir allting mycket lättare. Det krävs motivation för att bli disciplinerad, tror jag. Det är svårt för mig att säga att du ska vara disciplinerad på det här om jag har inget intresse av det här, ingen motivation.

Det måste ju liksom komma inifrån på något sätt. Och om jag läste rätt så har du... Det totala prispengarna är runt 17 miljoner dollar du har vunnit. Ja, det är nästan 20.

20. Och du spelar fortfarande? Ja, det gör jag, fast inte i fulltid längre. Det mesta blir någon vecka i Vegas under VM. Och sen spelar jag lite online. Men att resa runt på Europatouren, det är jag känner mig rätt färdig med.

Men går det plus varje månad nu på poker? Nej, det gör jag inte. Speciellt inte i turneringspoker. När man spelar i så här stora fält med tusentals spelare, då är det väldigt hög varians.

Så det kan ju gå otroligt.

långa perioder mellan vinsterna. Under de perioderna ska man ju tappa väldigt mycket. Och där kommer ju disciplinen in också, att det är ett långtidsspel, att tänka långsiktigt och inte bli frustrerad när du har...

inte har cashat eller lyckats bygga upp en stack i 20-30 event i rad. Hur har du förvaltat pengarna? Jag har faktiskt investerat mycket i privata bolag, alltså gjort en ängelinvestering.

Jag visste ingen erfarenhet av hur man förvaltar pengar. Det enda jag visste var att spela poker. Så det var väl lite därför också som jag fortsatte, men jag höll mig inom pokerkretsen.

Jag hade väl kunnat, inte pensionerat mig då, men lämnat pokern och förvaltat dem på ett sätt som gjort att jag hade kunnat leva av det, av den här summan, resten av livet. Men i och med att jag inte hade någon erfarenhet av det så fortsatte jag att spela poker samtidigt som jag gjorde ett antal ängelinvesteringar. För det var det som kändes att det var liksom samma typ av investeringsklass som poker.

Så det var liksom det jag hade, Ja, men någon samhörighet med som kändes tillräckligt intressant gentemot att slänga in pengar på en indexfond och få 5% om året, liksom när man är van vid såna här stora swings. Men sen har jag alltid varit driven, tror jag, till entreprenörskap och business och liksom ta en idé och bygga vidare på den och bygga ett företag som växer och erbjuder värde till kunder och andra människor. Det tycker jag alltid har varit otroligt intressant.

Hur många bolag har du investerat i? Ungefär tio tror jag. Och du investerade ganska tidigt i ett kaffebolag? Ja, Black Sheep Coffee i London. Jag kom in i, tror jag, deras andra investeringsrunda där i 2016.

Och då var det en, deras norska Co-founder som han hade lyssnat på någon pokerpodcast som jag hade gjort där jag hade snackat om hur mycket jag gillar kaffe. Det ledde till, det var inte ens han som hade lyssnat på det, det var hans brorsa tror jag. Och så hade hans brorsa sagt till Erik då, du borde höra av dig till Martin, han gillar kaffe.

Okej, så vi möts på en kaffe i London och sen så bygger vi en relation och sen så investerar jag i deras bolag lite senare. Det här var i 2015 igen. Och sen, ja idag så har de på den tiden hade de fyra shoppar i London och idag så har de över 140-150 butiker.

Och också expanderat till USA, där de fokuserar mycket på just nu. Stort. Vilken otrolig tillväxt. Ja, det har varit skitkul verkligen att se dem ha växt från väldigt liten.

De började ju, de köpte en espresso-maskin och stod på i Camden Market på söndagarna. Och gjorde egen kaffe liksom. Och kunna väx till ett sånt här stort bolag, det är otroligt inspirerande.

Och också fått vara med på den resan och fått all insight och vad som krävs och hur de har gått steg för steg. Det har ju bidragit till mycket kunskap som jag nu sitter med, känner jag. Men vad är det som har gjort att de har lyckats ta?

För att de kom ju inte med någon ny idé. Nej, men alltså jag tror kaffemarknaden har ju förändrats rätt mycket på de senaste tio åren, skulle jag säga. Det har blivit mycket mer trendigt att dricka kaffe ute.

Så det är mer konkurrens framförallt, men också på den tiden så var det ju liksom Starbucks som ägde marknaden egentligen. Och de har ju tappat rätt mycket de senaste åren för att folk vill ha lite mer originalitet och lite bättre produkt helt enkelt. Men de var faktiskt en av de första som erbjöd robusta beans som har dubbelt så mycket koffein och lite annan smakprofil än den traditionella Arabica.

Så det var väl där det skilde sig rätt mycket. Men också hela varumärket Black Sheep, att de är liksom Leave the herd behind i deras slogan. Det är ju liksom graffiti på väggarna, det är liksom trädinslag och ja, nej men och sen jäkligt bra kaffe.

Mm, kul ju. Och du själv har startat igång bolag nu också. Ja, också i kaffeindustrin, fast mer mjukvaruprodukt. Så ett SaaS-bolag där vi erbjuder bonusar för kaféer att de kan lansera bonusar för sina anställda.

För att det är någonting som jag har insett att jag kommer också från restaurangbranschen tidigare, liksom jag vet ju hur stor omsättning det är på personal. Att det är så otroligt svårt att få folk att stanna. Och det här bidrar ju till att det är liksom konstant.

Ja, man måste leta personal hela tiden och träna upp dem och få in dem i verksamheten för att bygga relation med kunderna, vilket bidrar otroligt mycket för recensioner som också bidrar till lönsamheten i businessen. Så vi lanserade bolaget i, jag och min co-founder, som också har drivit, han ägde faktiskt en Black Sheep franchise i London i tre år. Under de tre åren så hade han 80 stycken anställda som kom och gick.

Och de har ett team på fem personer i den shoppen. Så han vet ju verkligen det här problemet first hand. Och det var då idén kläcktes och sen så delade han den med mig och sa, det här är för bra för att inte satsa på.

Och jag visste att jag letade efter något projekt att hoppa på efter epoken. Så det kändes som en naturlig väg i med Black Sheep-relationen också. Så att, ja, men vi har byggt på där och precis konverterat vår första kund i USA som vi hade en pilot där i New York.

Och deras försäljning har ökat med 25% från månaden året innan. Och sen vår andra pilot i Texas, deras recensioner har också ökat med 40% från månaden innan när de inte hade några bonusar. Så att det verkar som att det finns någonting här att liksom, folk motiveras när de kan tjäna någonting på det.

För om det inte finns någon motivation liksom, varför ska man bry sig? Varför ska jag bry mig mer om jag inte, det finns bonus här i nästan alla olika yrkena i alla fall, motivation och provision. Varför ska det inte finnas det i de lägre betalda yrkena som en barista eller en kock?

Men hur kan man få den där bonusen då? Jo, så det funkar ju så att kaféägaren sätter upp en bonus som är baserad på kaféets mål. Så om de har ett säljmål på, de har ju en baseline, de kollar okej, men valdres så säljer vi för 200 000 i månaden.

Ja okej, men om vi sätter ett mål att vi ska sälja för 250 000 nästa månad, kan vi nå det? Och då, okej, men hur mycket ska vi erbjuda våra baristor om vi når det här målet? Ja, men vi sätter 10 000 för dem.

Så att de får en del av avverkningen i försäljningen. Så det blir som en typ av provision. Men kaféägaren tjänar, förlorar ingenting, utan det är ju bara bonus för dem.

Så att det är det som är så bra, att det är liksom, det ska inte kosta dem någonting att erbjuda den här bonusen, men bonusen finns där om målet nås. Vi konnectar med deras försäljningssystem så de kan följa det live i appen, så de kan se hur försäljningen går och liksom få direkt feedback där. Mm.

Coolt. Vad är de bästa tipsen som du har lärt dig i livet? Det här med att testa nya saker, att när jag hittar någonting som jag är intresserad av, att liksom testa det verkligen och våga ta steget.

Det var väl där liksom min resa började. Men när man tänker tillbaka så att liksom, Ja, men början bara hoppa in på kocklinjen och utbildade mig som kock för att jag var känd med skoltrött efter grundskolan. Och sen, ja men att jag kom in på pokern och att jag vågade, eller vågade, tog livet och testade på och kunde veta liksom, ja men jag hade ju ändå en plan liksom.

Om jag visste att om det här steget inte går rätt, liksom om jag inte kan lyckas som professionell pokerspelare så kan jag alltid gå tillbaks och fortsätta som kockyrket. Det kommer ju finnas där. Så det tror jag kändes, det var liksom en trygghet att ha den som en fallskärm nästan.

Ja men om det inte går vägen så har jag liksom inte förlorat någonting. För det är inte så svårt att få ett nytt kockjobb, i alla fall inte på den tiden. Men sen så blev det ju så att jag lik

Mm. Kommer in på de tre sista frågorna och vi börjar med ett tips till en 20-åring, vad hade du sagt till den? Oj, alltså yrkesrådgivning eller just bara överlag?

Mm, överlag, du kan välja vad du vill. Nej, men alltså våga testa, gå din egen väg, men ha en backupplan, liksom tänk, okej, om vi kör på det här, vad är det värsta som kan hända, och om det värsta händer, vad gör jag då? Vad har du en backupplan då är det liksom, då är det inte så himla det blir inte lika svårt att ta det steget, men annars kan det vara rätt läskigt att ha den risken, liksom att man känner att, ja men tänk om det här händer och tänk om det här händer, ja men tänk om det inte händer.

Och om det händer så gör jag så här istället. Vad för saker håller du dig borta från eller slutat med? Håller mig borta från drama överlag. Nyheter kanske, som inte liksom direkt berör mig.

Du läser inte och du kollar inte på Aftonbladet och Expressen och sånt där? Nej, det här är super. Nej, alltså jag försöker vara... Ja, jag försöker vara ganska selektiv när jag väljer vad jag konsumerar och hur det påverkar mig.

För jag känner så här, man har ju bara så mycket tid och energi att ge. Så liksom den är väldigt värdefull, i alla fall för mig, hur jag spenderar den tiden och energin. För tar man någonting där så brister det där istället.

Så jag försöker liksom fokusera på de sakerna som, ja, rör mig, som jag tycker är intressant. Snyggt, snyggt, snyggt. Ja, är det något annat du har i dina dagliga rutiner?

Är det något speciellt kosttillskott du tar? Är det någonting du gör på morgonen? Är det någonting du försöker göra på kvällen innan du går och lägger dig? Är det något du struntar i att äta och är det något du äter mera?

Finns det några tankar kring det? Jag har alltid varit ganska intresserad av kosttillskott och liksom hur man kan, speciellt inom pokern då, liksom jag testade mycket nootropics och saker som gör det lättare att tänka, gör en mer klartänkt och fokuserad på, speciellt under de långa timmarna. Så det har jag experimenterat rätt mycket med genom mina år.

Men nu på senare tid har jag börjat liksom ta blodprover, genprover för att liksom se vilka kosttillskott faktiskt ger någonting, och vilka som är mest anpassningsbara för mig som person, för att jag har insett att det är väldigt individuellt, vad man svarar bäst på. Så vad jag börjar äta kanske inte du börjar äta och så vidare. Nej, men jag gör mer liksom skräddarsytt till min personlighet och vara mer medveten om vad jag stoppar i mig.

Snyggt. Stort, stort tack att du kom hit, Martin. Ja, tack så mycket. Det var skitkul. Om man skulle vilja kontakta dig eller följa dig, hur gör man då? Ja, jag finns på de vanliga sociala medierna, på Instagram, Twitter, Martin Jakobsson.

Ja. Härligt, jag länkar det här också. Stort, stort tack att du kom hit, Martin Jakobsson. Tack så mycket. Tack för att du lyssnade på det här avsnittet. Vad? Vad är spännande, Martin.

Vilken jäkla resa han har gjort. Alltså spelat in närmare 200 miljoner kronor från ingenting alls. Han låg på lumpen och satsade lite pengar. Otroligt. Men någonting som jag faktiskt också tar med mig, det var det här när jag frågade honom om vad han gör mindre av.

Och då svarade han att han bland annat är väldigt selektiv vad som ska ta hans energi och bland annat nyheterna. Att han bara skippade helt. Och det där tyckte jag var spännande, att han följer inte flocken på det sättet.

Han är liksom väldigt selektiv hur han själv ska påverkas. Sen också hans oräddhet, att han vågar satsa på saker. Och sen också det att ska man vinna någonting i livet så måste man också våga riskera någonting i livet.

Om du exempelvis då säger upp dig från din arbetsplats, ta ja, jag sa upp mig från arbetsplats. Jag hade jobbat där i 6,5-7 år, jag hade 200 000 i månaden. Alltså jag hade ett fantastiskt liv och tjänade jättemycket pengar.

Men jag kände ändå så här att, nej men jag måste testa på att, vågar inte jag säga upp mig för det här och gå på någonting som jag verkligen tror på, så kommer jag ångra mig när jag blir äldre. Sagt och gjort, jag gick och sa upp mig från det här supertrygga jobbet. Jag behövde bara lägga några timmar per dag.

Och sen startade det här bolaget som hette Mobilio på den tiden. Som sen också gick åt helvete, det gick skitdåligt. Men jag lärde mig massa saker under den här resan.

Och skulle jag inte vågat göra de där grejerna så hade inte framgångspodden kommit till. Pensionera som jag sen var med och startade som har nu närmare 100 anställda, det hade inte kommit till. Och alla de här lärdomarna, nej jag hade inte fått det att sitta på samma arbetsplats i 20 år.

Så att man måste våga satsa för att också kunna vinna. Stort, stort tack att ni lyssnade på det här. Jag uppskattar det jättemycket. Ta hand om er så hörs vi i nästa avsnitt.