Avsnitt 88 - Byfånen (2005) och Bröderna (2005)

Hej och välkomna till det åttiåttonde avsnittet av Från Bäck till bron, en podcast om svensk krim. Mitt namn är Gustav Eklarsen och du på andra sidan bordet idag heter Mattias Axelsson. Hej Mattias!

Välkommen hem till mig! Tack så mycket, det är återigen en stor ära att få befinna mig i ditt kök. Det brukar oftast vara så att vi sitter på länk på olika platser i den västra delen av Göteborg.

Men av olika skäl så har vi nu landat i ditt kök för att spela in det åttiåttonde avsnittet av Från Bäck till bron. Precis, jag brukar sitta i för en halv meter bakom där jag sitter nu, medan du brukar vara på skärmen så att säga. Du tog fram en bok precis.

Ja, nej men vi pratade lite här innan vi satte på inspelningen, vad ska vi göra i det här avsnittet egentligen? Hur ska vi fylla tiden med innehåll, med content för alla våra lyssnare? Så kom jag på att jag har ju börjat läsa en bok som ju är oerhört Från Bäck till bron-kompatibel, så att den tänker jag att nu ska vi ha bokcirkel du och jag, Gustav.

Ska jag behöva läsa också alltså? Ja okej, bokcirkel, vi kommer ha mer att jobba mestar om någonting jag har läst. Ja, det brukar vara så. Det händer ibland. Att jag mässar om grejer.

Vad sa du? Att jag mässar om grejer eller? Ja, jag kan också mässa om grejer ibland. Det är så roligt, nu pratar vi liksom förbi varann, för vi är så oerhört sugna på att prata och ingen lyssnar på den andra, utan det är bara ett flöde av ord från två medelålders skäggiga män.

Det är ju så det ska vara. Men det är ju Jan Sverre, Sverre, Sverre, Sverre, Sverre. Jan Sverre Oscar Lucien Henri Geus debutroman om kriget kommer, en dokumentärroman, som jag har börjat läsa.

Jag skulle ju låna de här två böckerna som Jan Geus släppte innan han började med sitt Hamilton-projekt. Just det. Det är ju om kriget kommer och det stora avslöjandet.

Vi gjorde ju här förleden, nu är det väl nästan ett år sedan som vi gjorde det här Carl-Gustaf Wilbert Hamilton-avsnittet när vi startade upp Från Bäck till bron igen. Kan det varit i augusti-september förra året? Ja, är det bara ett år sedan vi startade upp igen?

Men det kanske det är ja. Nej, jag tror att det är ganska precis ett år sedan. Eller, nu blev jag osäker här. Vi har väl pratat om Kurt Wallander i ett halvår från januari och nu efter sommaren så ska vi ta Henriksson Wallander och innan dess så pratade vi om lite annat.

Och vi började ju det här nystarten av Från Bäck till bron att prata om Carl-Gustaf Wilbert Hamilton i ett helt avsnitt. Och då hade jag ju dels läst om alla de original-Hamilton-romanerna, tio stycken, plus de här nya vedervärdiga Hamilton och Pontifirma Hamilton och Ponti. Men jag hade ju inte läst om Kriget kommer och det stora avslöjandet.

Och det här är ju en fantastisk, nu har jag tyvärr inte på mina läsklasögon, men den börjar första meningen. Jag tycker faktiskt, du kunde ha bjudit på champagne idag istället för din vanliga jeansmörja. En härlig 59 Louis Rondeau, nej jag skämtar inte, jag har faktiskt ett allvarligt skäl.

Så huvudpersonen i den här boken, han heter Carl, nu kommer jag inte ihåg efternamnet, men det är någon Abrovich eller någonting. Det är inte Carl Hamilton den här personen heter. Men det är en militär som heter Carl som gillar champagne.

Så det skulle nästan kunna säga att det finns någon typ av prototyp till Carl Hamilton i den här fantastiska Om kriget kommer. Kommer du ihåg vad den handlar om förresten? Nej, det minns jag inte vad du sa.

Det är en sån här fiktiv dokumentärroman om att Sverige hjälper ett litet afrikanskt land, Sveriges militär går in och hjälper Botswana i det här fallet. Att avsätta den korrupta regimen och stödja befrielserörelsen i Botswana. Och får man hjälp av MPLA i Angola och Frelima i Mozambique.

Och den här Carl i personen, huvudpersonen som berättar i jag-form är då drivande. Jag vet inte hur det slutar i den här spännande dokumentärromanen. Fin bild av en ung Jan Sverre Lucien Henri Geus debutroman om kriget kommer, en dokumentärroman.

Rekommenderar inte någon att läsa den. Alltså är det så illa? Nej, men någonstans, man märker ju så tydligt att Jan Geu kanske inte riktigt har kommit igång. Han har hittat sitt sätt att skriva.

Den har absolut lite litterära kvaliteter. Han har ju en fridighet i språket, men han är ju ännu mer anal i sina långa jävla genomgångar av saker som kanske inte är superintressant för historien. Det är mycket så här att han citerar olika typer av utredningar.

Han har långa, långa utläggningar om befrielserörelser i Afrika och deras historia. Ja, kan vara intressant, men då hade jag nog hellre... Det är också ointressant.

Man vill läsa en roman och vill man ha lite mer fart och fläkt och spänning. Men jag ser mycket fram emot att läsa det stora avslöjandet, för där får vi stifta bekantskap med Erik Pontus för första gången. Jan Geus riktige alter ego, den som Jan Geus är, inte den som Jan Geus vill vara.

Carl-Gustaf Gilbert Hamilton är den som Jan Sverre Oscar Lucien Henri Geus vill vara. Men som parentetiskt läser jag nu då alltså Om kriget kommer. Jag har lånat på biblioteket.

Kanske återkommer med en längre recension längre fram när jag har läst ut den och när jag har läst det stora avslöjandet. Alla jublar. Jag vet inte, det finns folk som jublar åt konstiga saker som vi håller på med, du och jag, Gustav.

Ja, vi gjorde det sen. Vi startade om den där podden med ett avsnitt där du satt och mässade om Carl Hamilton och folk fortsatte uppenbarligen lyssna. Folk tyckte det var jätteroligt.

Ja, men det är ju det här. Man märker ju att den här möjligheten för sådana som du och jag att ge ut det vi tycker är intressant. Alltså våra små, smala, mycket nördiga och konstiga intressen.

Vi har ett... Det finns andra också har de här väldigt, väldigt specifika intressena. Och har man då två mikrofoner, en liten bandare och möjlighet att lägga ut det här någonstans så någon jävel finns ju alltid som lyssnar på vårt mässande.

Och det uppskattar mycket alla ni lyssnare som finns som fortsätter vecka efter vecka att stå ut med det här mässandet. Yes, men det är inte därför vi är här. Vi är här för att vi är inne fortfarande i våran Wallander-svit och den ska vi fortsätta idag.

Innan dess ska vi bara säga att vi finns ju på Patreon, patreon.com slash frånbacktobron och vi finns på Instagram. Där heter vi frånBäcktillBron, så gå gärna in och följ oss på Instagram och stött oss på Patreon så slipper ni ibland att reklamen som ni förmodligen precis har hört.

Vi är som sagt inne mitt i Christer Henrikssons Wallander, eller mitt i början. Vi har precis... Vi är i början av Christer Henrikssons Wallander. Vi har sett en film, nämligen den första filmen Innan frosten.

Tyvärr inte fått särskilt många reaktioner och med särskilt många menar jag att vi inte har fått någon reaktion på det och många lyssningar. Ja, precis. Det är många som lyssnat.

Vad jag har sett på vår mejl och på vårt Instagram-konto så är det ingen som har kommenterat specifikt just innan frosten. Jag vet inte om det beror på att folk, liksom litegrann du och jag, känner att Lassgård Wallander är mer spännande och mer intressant. Nej, jag sköter.

Nej, jag sköter. Nej, men det är ju lite intressant just nu. Nystart, Christer Henriksson finns mycket sådär, men inte så mycket kommentar. Är det så nu att efter det här avsnittet någon kommer på att jag skulle ju...

Det här hade jag ju tänkt att ha synpunkt på, eller där hade jag en kommentar på. Det var ju en del som skrev innan vi började med Henriksson Wallander och kom med lite goda råd och tips om vad vi skulle se och inte se och så vidare. Men efteråt så har jag inte riktigt hittat någonting.

Men har du sådär någon som en bad guy. För Leike hade liksom tagit ansvar för sina barn så genom att han hade fört över 2000 per månad till Göran. Men när filmen utspelar sig så har deras mamma dött ett halvår tidigare och då har Leike slutat betala pengarna.

Och det är någonstans syftet. Och brors plan var inte att Göran skulle dö efter banken, men Göran hade tagit fel bomb, för det finns tre bomber som ska användas. En av dem var liksom Inte skarp.

Men man ser i första scenen nästan att Göran ska ta en bomb, tappar den på golvet och då ser han att det ligger en annan bomb i den, då tar jag den lådan liksom. Så blir det. Jag vill också stanna till här igen då.

Hur viktigt för handlingen och för upplevelsen av filmen är det att man från början inte vet att Anders Ekborg har spelat två karaktärer? Det var för mig lite av en spoiler, för jag såg ju på Wikipedia-sidan att det står Anders, eller Göran och Anders, Görans bror. Ja, Anders Ekborg spelar Göran slash Görans bror.

Ja, det är en spoiler. Men du visste om det innan du började titta på filmen? Ja, tyvärr. För att du var inne på Wikipedia. Tyvärr. Och det hade varit bättre om du inte hade vetat om det?

Ja. Det är lite som att när jag såg Sjätte sinnet så visste jag liksom själva grejen med Sjätte sinnet. Det var oerhört dumt. Den är jättebra ändå. Ja. Fantastiskt bra film.

Men det tappar lite grann av poängen med... Nu ska jag faktiskt inte, även om Sjätte sinnet här kom den inte. 99. Ja. Alla vet väl liksom vad som är grejen med Sjätte sinnet.

Det är 27 år sedan, det är okej att spoila den nu. Ja, men jag tänker inte göra det ändå. Ja, precis. Nej, jag har inte sagt att jag fattade själva grejen, eller jag hade läst mig till själva grejen.

Plott twisten. Och samma sak med när jag såg vad heter den? Shutter Island. Så jag visste inte om, men jag visste att det skulle komma en twist. Det var grejen. Den har jag sett snabbspolat bara för den var för läskig för mig, men jag har sett den i liksom...

Ja, jag såg den tillsammans med min fru och goda vänner, så jag höll liksom lågt så under täcket och tittade. Nej, men det är också så här, vet du att det ska komma en spoiler så sitter du och letar, okej, vad är det som är spoilen? I Shutter Island så märker du det ganska tydligt om du vet om att det ska vara en spoiler.

Ja, precis. Sjätte sinnet så visste jag redan vad spoilen var. I Byfånen så visste du om att Göran och Görans bror spelades av Anders Ekborg. Ja, sedan är det inte på samma sätt som...

Det är inte på betydelsebärande för handlingen kanske på det sättet. Jo, men det är det ju, men det är svårt att jämföra Sjätte sinnet med Byfånen. På många sätt så känns det som en orimlig jämförelse.

Ja, precis. Planen som bror hade var att Leike skulle liksom betala så mycket pengar till dem så att bror och Göran kan flytta till USA och börja om liksom. Det var planen med utpressningen.

Åh, Christina. Ja, precis. Filmens klimax så här utspelar sig inne i paret Leikes villa när då Erik är död. Bror sätter en bomb runt vad som är typ hans femåriga halvbror faktiskt, för Leike har fått ett barn.

Ja, för att Leike har fått ett barn med en yngre fru sedan liksom. Ett andra halvbror också? Nej, det gör han inte. Han kommer inte ihåg vad han heter. Skadorna som han har fått av Leikes när han sköt dem blir dock värre och värre.

Han blöder och så här, liksom. Han får ett plåster av barnet och det är så här. Och till slut så väljer han, och det får vi inte se, men vi får se det ur polisens perspektiv utifrån, att helt plötsligt så sprängs huset och då tror man att nu är det barnet som har sprängts.

Men han har skickat ner barnet i källaren och sprängt sig själv. Vi gissar att han spränger sig medvetet, men det vet vi ju inte, för vi får inte se det liksom. Men det är någonstans slutet på filmen att okej, Göran har dött tidigt och bror dör i slutet.

Leike har dött sedan tidigare. Fan, nu Ekborg dör två gånger. Ja, för det gör han faktiskt, precis. Sprängd, båda gångerna dessutom. Undrar om det finns något sånt rekord i hur många gånger en skådespelare har dött i en och samma film.

Om man har spelat fler karaktärer än två och så dött flera gånger. Vi får återkomma till det, och se om vi hittar någon som... Eller kommer du på någon på uppstuds som har spelat många karaktärer och sedan dör flera gånger i filmen?

Nej, det enda jag kommer på just nu är ju han, mannen som alltid dör, Sean Bean, att han fake-dör ju i en Bond-film och sedan dör han på slutet. Och det är inte riktigt samma sak. Nej, det är inte samma sak.

Nej, det är inte Casablanca. Nej, det är väl inte det. Man tror väl det. Så kan det vara. Finns det här i diskussionen om Nordafrika några rasistiska små inspel som kan vara roligt för dig att få citera?

Nej, men det kommer senare som vi kan citera. Ja, vad skönt. För att det kommer en person till in som ska bli mördad, kan jag säga redan här nu. Eftersom att jag inte bryr mig om att spoila.

Nej, nej, nej. Vi förstår, Gustav. Men Kurt och Lindman åker till det här rabattimportslokaler och de gör massa fynd. Dels att två personer har bott där, de hittar en bil som har setts i trakterna och hittar även att det har stulits en del saker så att det ska se ut lite som rånmord.

De har stulit en bil från han Langeskjärna. De hittar allt i den här lokalen. Men det finns också fler uniformer. För de har haft uniformer på sig som är brända och så vidare.

Men det finns fler hela renar. Så att de är uppenbarligen inte klara. Och Linda hittar då senaste mordet från mordofren en vapensköld. Och det visar sig att alla tre hade liknande vapensköldar från samma år med olika regementen.

Så nu beger sig Linda till något militärarkiv och hittar Jaha, här hade vi en militärövning 1980 där regementen från Eksjö, Strängnäs och Visby deltog. Hon hittar den och GPSen i den här brända bilen har inte skadats. Och där hittar Lindman att den här bilen har kört vid de tre adresserna och den här adressen i Ysta.

Den fjärde. Och här har man också haft, Martinsson har haft kontakt med franska polisen och de har fått namnet och det börjar stämma. Och här får vi då reda på att Okej, de här två av de här tre eller alla tre blev vittnen till det här mordet.

Men de fyra gärningsmännen som gjort det har aldrig dömts och preskriberat för att man kunde inte bevisa det liksom. Eller att man kunde nog aldrig ens hitta vilka det var som jag förstår det som. Men att gärningsmännen då 1980 bar, de var unga, vita, bar militärsängor och overaller, rånarluvor och plasthandskar.

Så att det är liksom, de har kopierat dem, gör samma sak. Och Kurt spekulerar, vilket vi får reda på i korrekt på slutet, att vaktman kommer in på rabattimport och har då köpt de här grejerna. Och att Khalid då, kusinen där, kände igen vaktman för han hade ett enormt födelsemärke på halsen.

Och att det då Khalid har ringt sina kusiner i Frankrike som de sedan vet, ja de har varit på semester under den här tiden. Så att det är så hela grejen har startat liksom här i nutid då liksom. Så att ja, den fjärde personen bor i Ysta.

De hittar GPS, ja det är det. De kommer dit och precis när de går ut bilen och ska gå in i huset så hör de att det skjuts fem skott. Och Johan Carlsson som spelas av Allan Svensson, vilket man gillar, alltså Gustav Svensson från...

Svensson Svensson. Vad kallar han heta? Vad hette Gustav Svensson, Allan Svensson? Ja, det är svårt att komma på det. Svensson Svensson. Ja. Han ligger två döda i hans vardagsrum.

Han säger, ja, självförsvar, bla bla bla. Men Nyberg här konstaterar ganska direkt klipsamt att det är något som inte stämmer här. För att om du tittar på kulhålen, där han stod, därifrån har han inte skjutit, för kulhålen har gått in på ett annat håll.

De konstaterar att han har vetat att de är på väg och har legat i bakhålet, så de har gått in och han har skjutit dem i ryggen, i princip liksom. Och jag kommer komma till det här nu, men Höglund är nu chef över Wallander. Jag kommer komma till det här sen.

Hon tycker jag är lite märklig, för hon säger att vi kan inte behålla dem bara för några kulhålsriktning. Det är väl precis det ni skulle kunna behålla dem för. Eller hålla honom då.

Att han ska vara där. Så att hon säger till Kurt att du får en timme, Kurt vill hålla det i mitt dygn, du får en timme. Men han är roligare för han går och duschar och då får Lindman och Carlsson sitta i det här rummet, så han går och duschar och bestämmer sig.

Och sedan är han typ bara inne i fem minuter och förhör Carlsson. Pressar honom lite och pratar om, inte såhär, har du våldtagit de här? Utan vi vet att du har gjort det liksom.

Och pressar honom. Men han, här kommer, de har ju varit rasistiska de här fyra då liksom. Han säger att jag har försvarat mitt land och mitt liv med vapen. Och han har sådana kommentarer om att varför försvaras inte vanligt folk idag.

Det är klassisk SD-retorik skulle man kunna säga. Ja, precis. Och Kurt berättar då att det finns ju en kvar liksom. Men ja, i alla fall. Han nekar, Kurt släpper honom.

Men vi märker att han har en plan, för nu ska han hålla en presskonferens med glädje. Och det gör ju inte Kurt Wallander om det inte är något som är fel. Khalid ser den här presskonferensen och vi ser honom med kniv sedan någon dag senare spana på Carlsson.

Han belämnar sitt hem, för nu ska militärparaden avslutas. Och det är här slutscenen blir nu liksom. För att det är parad genom Ystad. Carlsson står ute i publiken, Khalid bakom honom.

Men vi märker att Carlsson vet att Khalid är där. Så de sätter sig på en bänk och pratar lite. Och sedan innan någonting hinner hända från Khalid så tar Carlsson fram ett vapen och riktar.

Men det är massa folk här liksom. Men han riktar ett vapen mot honom och oklart vad han ska göra. Det är också lite märkligt att Khalid tror att han kommer komma lindrigt undan för att han bara har kört.

Man bara, du kommer nog åka in rätt länge för de här morden. Men oavsett. Men det som händer då är ju att poliserna är ju där. Lindman har väl inte klätt ut sig, men han har en stor kamera så att han är utklädd till journalist och fotograf liksom.

Ja, en klassisk setup. Ja, men lite så liksom. Fast jag tror inte att Khalid har varit med på det. Men de har insett att om vi på presskonferensen säger rätt saker så kommer Khalid komma dit.

Johan Carlsson vill ju inte betagen så han hoppar eller lägger sig framför en tank. Vad heter det med sådana här bälten? Vad heter det? Tank på engelska och svenska.

Pansarvagn. Ja, pansarvagn. Precis, så han blir splatt verkligen. Vi får se det, inte så grafiskt, men lite grafiskt. Och vad heter det, den gode Wallander pratar med Khalid och bekräftar att han kände igen så här som att jag hade dig i huvudet i över 24 år liksom och nu fick de hämnas liksom.

Och filmen avslutas här med att Kurt sätter sig på en bänk och att det är några barn som spelar fotboll i snön. Bollen hamnar vid Kurt och de ber honom sparka tillbaka den. Man bara, man kan väl inte spela boll i februari?

Man kan alltid spela fotboll. Jag vet inte om det ska ha något att göra med det där, men det här filmen. Filmen slut. Det hade kunnat göra kortare. Det hade du kunnat göra, men nu vet vi vad som händer i bröderna åtminstone.

Ja, Holgersson är med i bröderna i den här filmen, men blir sjuk. Hon har någonting med magen, så att hon faller ihop. Det är liksom en sidplåt. Hon kommer inte vara med förrän i den åttonde filmen sedan.

Och hon ber ju då Wallander bli tillförordnad polischef. Och han bara vägrar, utan han delegerar den rollen till Höglund. Och sedan skiter han i ganska mycket i vad Höglund gör.

Vilket ju... Vad gjorde Holgersson under hösten 2005, sa Katarina Larsson, som spelar Holgersson? Det vågar jag inte svara på, men hon kanske var på Dramaten. Nej, hon spelade ju in tv-serien Kommissionen.

Ja! Släpptes den inte då? Så här står det, under hösten 2005 såg Katarina Larsson i tv-serien Kommissionen. Men grejen är den att den började spelas in ungefär samtidigt som de här Wallander-filmerna spelades in.

Så det kan faktiskt riktigt finnas ett skäl till att Katarina Larsson inte är med i Wallander för att hon spelar då Folkpartistisk politiker i Kommissionen istället. Ja, jag tycker att vi ser det som bekräftat. Ja, det är ingen diskussion.

Nej. En viktig detalj, alltså Kurt, hon är första kvinnan som dödades i Linna Vaktman. Det är Kurts första kyss, gör sin grej av lite i början så att han har en relation med henne.

Linda och Lindman, nu minns jag inte om jag minns fel här, för det var ett tag sedan jag såg dem. Ja, de ligger med varandra. Ja, det var det jag ville veta. Ja, de knullar.

Och sedan blir det lite spänt ett tag, för först har det varit spänningar om att de ska göra det och sedan är det spänningar efter. Sedan är det Linda som liksom bara, men kom igen, vi låg med varandra, vi är vuxna människor. Behöver det vara så jobbigt?

Ja, nej, tydligen inte. Men alltså någonstans, alla poliser här får ju utreda. Vi hörde till och med Martinsson får vara med och ha ett spår. Höglund blir chef. Men just det här med att Höglund blir chef är lite intressant.

Sägers det någonting om varv eller bara konstaterar att hon är chef? För man tänker ju att annars Wallander... Nej, vi får se. Alltså på sjukhuset så säger Holgersson till att du är nu tillförordnad polischef.

Och han vill ju verkligen inte, men hon bara, jo, det är ditt formande jobb. Och han säger typ, du får delegera som du vill. Och han bara, haha! Men hon menar ju såklart inte att han får delegera chefskapet, men det är det han gör.

Det finns någon rolig scen där hon säger liksom att, ja, det var någon polischef i Stockholm som ringde och han undrade vem fan jag var. Och jag undrade vem fan han var. Så att varandra har ändå lite skinn på näsorna, vilket jag ändå tycker är gött.

Men det är ju... Eller Höglund har det, menar jag. Men liksom det är ju Wallanders gånger två. Det är Lindman, Nyberg, Martinsson som sköter själva utredningarna.

Såklart med fokus på de huvudpersoner, de tre, Wallander och Lindman. Men Nyberg får även den här filmen helt okej mycket att göra liksom. Och det här är också en stabil film.

Man börjar märka lite modus operandi med att de inför slutscenen kommer dit precis innan någonting händer. Förra filmen var det att de kommer dit och så sprängs det. Nu kommer de dit och så skjuts det.

Det är lite så här. Det har ju aldrig hänt i en film tidigare att man har just det upplägget. Nej, men det är två filmer i rad. Och det är ju också samma regissör till de här två filmerna.

Inte samma regissör som i första filmen, Kjell Åke Andersson, utan det är någon Jörn Farsjo