36. Från knark till kreationism. Samtal med Mats Tammik – Genesispodden 2.0

Välkomna till Genesis-podden 2.0. Jag heter Håkan Fransson och detta är en podd som handlar om skapelse och evolution och vetenskap och tro och alla möjliga saker.

Och idag har jag en spännande gäst, en kille som heter Mats Tamlik. Välkommen! Tack så mycket, vad roligt att vara med. Yes, vi får väl se hur roligt det blir, men jag tror att det kommer bli roligt.

Jag är så att jag har en gammal vän som heter Göran Undervallen, som är ute med något som heter Bönetåget. De åker runt genom hela Sverige och ber för Sverige och för alla platser de passerar. Och då skickade han ett sms till mig och sa Håkan, igår hade vi ett föredrag om skapelsetro med en kille som heter Mats Tamlik.

Det var ju spännande. Och då tänkte jag, det var ju spännande, han har inte jag hört talas om. Han måste jag få reda på. Och så ringde jag upp dig och kollade, eller mejlade kanske jag gjorde först.

Och sen så är du här nu i podden. Känns det okej? Ja, det är kul att vara med. Jag har ju lyssnat på några av de tidigare poddarna, eller ja, allihop tror jag. Och det ena är intressantare än det andra.

Jag känner ju och träffar flera av dem, Göran och Anders och flera som gör ett bra arbete tror jag för att berätta om Gud och har skapat världen, jorden, människorna. Spännande. Men alla känner inte dig, så du får jättegärna berätta om ditt liv.

För jag läste en liten artikel om dig som lät spännande, så du får gärna ta från början och berätta om vem du är. Och jag hör att det låter som att du är göteborgare, stämmer det? Jo, jag har ju farit en del, men jag är född göteborgare.

Även om min pappa kom som flykting från Estland så har jag alltid känt mig som både svensk och göteborgare. Jag hade inte så mycket kontakt med pappa för de skiljde sig när jag bara var två år eller sådär. Men jag fick träffa honom på ålderns höst när han blev gammal.

Han hade haft ett ganska besvärligt liv för att han gifte om sig och skilde sig igen och var väl lite... Han har nog inte gått med Herren sitt liv, utan det har varit mycket problem. Men som sagt, jag har alltid känt mig som göteborgare och svensk och varit ute och farit en del.

Men jag har varit väldigt egensinnig och ganska rebellisk. Och i och med att jag inte hade någon pappa i skolan så var det ju svårt att få lite ordning på livet. Jag gick gärna min egen väg och morsan gick ju alltid och pratade runt på något sätt.

Och det var inte så bra för det slutade ju faktiskt med att jag blev drogberoende sent i livet. Efter en 35 år när livet började bli tråkigt och kompisarna hade gift sig och sådär så blev det som en tröst det här drogerna. Och jag höll på...

När du var ung alltså? För du är ju en ganska normal som jag, så du måste ha mött 70-talet med mellanöver och hela den grejen. Ja, då var det inga problem kan man säga.

Jag till och med röka hasch och grejer på 70-talet. Men det blev liksom aldrig allvarligt av det på något sätt. Utan det var först när jag blev äldre sedan, kom jag 35-40 år, då halkade jag in på amfetamin och starkare grejer.

Och jag har alltid jobbat och haft det hyfsat bra, rest en hel del och jobbat utomlands och haft ett ganska skojigt liv. Vad är det du har jobbat med? Jag har jobbat med lite av varje.

Jag har jobbat mycket med turismen i Spanien, Gran Canaria och sådär. Det var olika företag, bland annat TimeShare var en idé som de hade. Och det företaget jag jobbade på, jag jobbade i fyra år där.

Det var ett väldigt bra företag, ärligt och uppriktigt och fint. Det var guld på kranarna och grejer, men så fanns det tio sådana företag till som lurade folk. Så det blev väldigt omtalat det här TimeShare, att de fick folk att skriva på och så blev de skyldiga pengar.

Det var väldigt eländigt. Men i vilket fall så i slutet på 90-talet så hade jag fastnat faktiskt med droger och hade inget bra liv alls. Det var sena kvällar och det var inga normala nyktra kompisar som jag umgicks med och liksom hade isolerat mig.

Antingen med andra knarkare eller också med drogen då. Och när det gick mot faktiskt de sista dagarna på år 2000, då hade jag nått vägs ände på något sätt. Så då var varje dag en plåga.

Jag hade ju inga pengar, socialfall, inget jobb. Jag var ju inte pålitlig, så jag var riktigt nära att göra slut på livet. Men då hände något fantastiskt. Jag kommer ihåg det så väl.

Jag hade en hyfsat schysst lägenhet på Aschebergsgatan och det var ju högt upp. Jag hade, man räknar med fjärde våningen, jag hade femte. Och så var det alltså den 31 december år 1999 så hade jag haft en besvärlig natt och det skulle bli nyårsafton sedan på dagen eller nästa kväll.

Och det var så hemskt så att jag öppnar fönstret och tittar ner. Jag bodde ju inne på en gård. Det var väldigt fint där med gräsmatter och buskar och så var det stensatta gångar fram till varje uppgång.

Och så tänkte jag faktiskt, ska jag göra slut på det eller? Och stod och tvekade där. Men det är nästan som att Gud har lite humor, för jag fick en tanke när jag stod där och skulle hoppa.

Men tänk om jag landar på gräsmattan, då bryter jag bara benen. Då tar det ju inte slut. Så jag stängde fönstret. Det var från mitt kök, jag var ju i mitt kök. Och backade sakta bakåt.

Så när jag kom en tre, fyra meter från fönstret så började det bli alldeles ljust. Det började liksom i underkant på fönstret och så blev det totalt vitt, ett fruktansvärt starkt sken. Och detta var alltså klockan sju på morgonen, så det var ju beckmörkt den 31 december.

Det var väl någon liten gatlykta nere på gården, men detta var ju något alldeles vansinnigt. Jag förstod inte att det hade med Gud att göra, så jag satte ju upp händerna först. Och blundade.

Men det hjälpte inte, det gick liksom rätt igenom mig ljuset. Det var så fruktansvärt starkt, så jag tänkte, nej jag måste bort härifrån, så jag backade ut och kom ut i hallen och satte mig bakom väggen där. Liksom så här, tryckte nära väggen.

Och funderade lite på, samtidigt som det här starka ljuset kom så hörde jag en röst och jag hörde det tydligt med öronen. Det var inga grannar eller någonting, utan det var en röst som sa, detta är mitt ansikte, nu ska du få se mitt ansikte. Så hörde jag ordet ansikte nämnas väldigt tydligt.

Och jag satt där i hallen och funderade lite på, vad var det för ansikte, jag såg inget ansikte. Det blev bara totalt vitt och det var ett fruktansvärt starkt ljus överallt utanför liksom. Så jag satt och funderade några minuter och tänkte nej, jag förstår inte vad detta var.

Jag hade aldrig varit med om liknande, så jag går mot sängen och ska lägga mig och vila, klockan är ju tidigt på morgonen då, kvart över sju eller något. Och då vräkte jag om kull va. Och det går så jättesnabbt så jag hinner inte sätta fram händerna som skydd när jag faller mot golvet eller flyger mot golvet får man säga.

Och så precis bara när det är en decimeter kvar så stannas det upp och så tittar jag och så ser jag liksom min matta i sovrummet bara en decimeter. Och sen så landar jag liksom, så Gud tog emot mig kan man säga. Ja, det gick så fort, det var en fruktansvärt stark kraft.

Det var ju som ett litet dammkorn bara vräktes som kull. Så jag förstod ju det att oj, här finns en kraft som jag inte har känt till. Så jag kröp fram upp på knä och började gråta, det var befrielsens tårar, det bara strömmade tårar från mig.

Och jag satt där så här på mattan i sovrummet och liksom gapade och skrek, åh Gud, Gud, vad gör du och varför jag och vad händer? Och jag hade tusen frågor tror jag. Och jag satt där en bra stund då och verkligen gr Där träffade jag en kompis som jag har knarkat mycket med.

Och han hade faktiskt varit med i Jesusfolket på 70-talet. Och så jag berättade vad som hände. Ja, du förstår jag såg ett starkt ljus och hörde en röst och blev räckt till marken.

Det måste ha varit Gud. Jag var ju helt uppe i eld och lågor. Och så ser jag det, han bara med en tår i ögat, säger han. Ja, ja, det var Gud. Du, ta vara på detta, säger han till mig.

För själv hade han ju varit frälst och liksom glidit tillbaka i knarkets värld. Så jag förstod ju att han menade allvar, va? Så sa jag det, ja, men jag måste ta den i kyrkan nu.

Liksom, jag måste veta vem det var liksom. Så sa han, ja, det finns en kyrka där nere, Saronkyrkan. Du kan gå dit. Och så var jag på väg dit. Men klockan var ju väldigt tidigt.

Så jag tänkte, jag har varit till tre kyrkor. Det är säkert stängt. Jag åker hem till mamma och berättar vad som hänt. Så åker jag dit imorgon. Så jag åkte hem till morsan och berättade vad som hänt.

Och hon tittade lite förvånad på mig och så sa hon, ja, det låter väldigt konstigt. Är du säker på att du inte var påverkad då? Men jag sa, ja, det är möjligt att jag var med, men jag vet vad jag har sett och hört och känt.

Så det kan jag inte ta miste på. Och sen var det väldigt fint, för åtta år senare fick jag hålla henne i handen när herren kallade hem henne. Då förstod jag vad som hände när människan dör.

Gud tar tillbaka sin livsande. Det är egentligen bara ett lån. Jag äger ju inte mitt eget liv på så sätt, utan det är ju Gud som äger det. Så det var väldigt fint.

Men jag fick med henne på Alfa och vi satt och bad. Och det var väldigt fint när hon dog. För jag satt och höll henne i handen och så märkte jag att hon andades.

Och så andades hon ut. Och då ville jag, jag har alltid varit impulsiv, så jag ville snabbt veta, vad hände nu Gud? Vad hände nu? Jag fick inget svar. Men jag satt och höll kvar i handen och så märkte jag att hon började bli lite blå under skinnet, på pannan här och lite på handen.

Så tänkte jag det att ja, nu fick jag svaret. Gud har tagit tillbaka sin livsande. Nu är det som är kvar, det kan man bara gräva ner. Det är inget värdefullt. Det är liksom bara jord.

Utan det som är värdefullt är livet i människan. Men hur blev det då när du pratade med morsan, gick du till kyrkan sedan, eller vad hände? Jo, visst, jag gick ju direkt.

Nästa dag gick jag till den här kyrkan, Saronkyrkan. Och det var märkligt, för dörrarna stod på vid gavel öppna så jag gick in. Och tänkte, jag måste prata med någon.

Jag fick prata med en präst där. Eller pastor, det var väl snarare frikyrkan. Och det bara bubblade ur mig. Jag kunde inte vara tyst en sekund. Och jag ville ju reda på vem som hade räckt omkull mig.

Vem var det liksom? Och det var märkligt, för jag hade den inställningen när jag gick in att de kommer nog inte att tro på mig. För det är så liksom övernaturligt.

Och okej, tror de inte, då går jag vidare. För jag ville ha reda på vem det var. Och det var så att pastorn där han tittade med stora ögon och lyssnade och sa det.

Ja, det var en fantastisk berättelse. Det var nog Herren som kom till dig. Så just det att jag blev både trodd och lyssnad på gjorde att jag var ju där hela tiden.

Vad skulle jag göra i knarkvärlden? Det var ju inget. Och hemma var det liksom, ja, det var inte misär, men det var ju en knarkarkvacklägenhet med yxhugg i väggarna.

Så det var inget roligt att vara där precis, så jag var mest hemma hos morsan. Men i vilket fall så gick jag till kyrkan så ofta jag kunde och så länge jag kunde. Och jag kommer ihåg, det var nog första eller andra veckan så kom vaktmästaren och sa det.

Ja, jag var ensam kvar och satt och bad där. Så sa han, du får nog gå hem nu. Ja, men varför då? Ja, men vi stänger nu. Ja, men jag vill nog gärna vara kvar här, så det är nog bäst att du går hem.

Så jag fick gå hem då. Och sen var jag där och hade väldigt mycket bra, både stöd och uppmuntran, och fick göra mycket saker. Jag var med i, jag tror, tio olika saker när det var som mest.

Det var bön och alfa och kvällsbön och morgonbön och gudstjänst. Men vi släpper det. Men detta med skapelsetro, hur kom du in på detta? För alla kristna är ju inte så intresserade av detta, alltså du till och med håller föredrag om detta.

Hur kom du på detta med att det är naturen och skapat jorden? Ja, jag har faktiskt en lite längre bakgrund än vad jag själv visste från början. Det var så att 1900, året innan Palme blev sköten, 85 eller 86, 85 var det väl, så hade jag ett företag här nere.

Jag har alltid varit ganska ettrig och driftig, liksom, så jag hade något företag. Men så kursade det för det kom en ny lag. Jag hade det gjort med min brorsa, vi gjorde produkter till motorcyklar, bland annat helkåpor i glasfiber.

Och vi satte på dubbla ljus, vi ville ju att det skulle vara bra ljus, men så kom det någon lag som skulle förbjuda de här dubbla ljusen. Och vi hade ju satsat mycket pengar och hade olika former och vi sålde mest i hela Norden de där glasfiberkåporna. Men så kom den här lagen som förbjöd produkterna och då blev det ju verkligen illa, det slutade med konkurs faktiskt.

Vi skrev ända upp till regeringsrätten för deras argument var egentligen felaktiga, men det hjälpte inte. Nu får man ha sex lampor om man vill, men då fick man inte det. Och så hittar de på en regel om att man får ha hur många lampor man vill på helljus, men på halvljus får man bara ha ett.

Så de kom runt det efter några år. Men det var efter att vi hade kursat. Då hade jag ingen lust att gå och ställa mig på Volvo eller någonting, så jag tänkte jag får göra något annat.

Så jag åkte upp till Jämtland och tog jobb på en gård där som dräng och mjölkade korna, 54 kor, två gånger om dagen. Och det var väldigt fint, det var ju något nytt för mig. Det var ju naturen på ett fantastiskt sätt.

Jag fick bo i byns gamla tvättstuga för det var en sån här avfolkningsbygd. Skolan var nerlagd och affären och det var bara jag, en granne och hans gouna. Men i vilket fall så bodde jag väldigt fint vid ett tillflöde till Gimån som heter Norrån.

Och där kunde jag sitta fem på morgonen eller halvsex och se hur bävrarna fällde träd tio meter utanför mitt köksfönster. Så det var fantastiskt med naturupplevelserna. Och sen kom vintern då, jag hade faktiskt min termometer från sönder på 41,5 minus ett år.

Och då när våren kom så kom alla djuren tillbaka, det var fantastiskt. Det var sån här nötvecka som sprang upp och ner på trädet och det var älgar och rådjur och inga renar faktiskt, men väldigt mycket liv och ekorrar. Och jag tänkte, hur har de kunnat överleva den här smällkalla vintern?

Jag hade ju knappt överlevt med människodjur och prylar med sovsäck och tält och grejer. Och de har ingenting, ändå har det funkat i tusentals år. Tänkte jag, det måste ha varit någon som har tänkt åt dem, som har planerat detta, så de kan överleva.

Så då var första tanken på att ja, det finns nog en skapare. Och jag hade faktiskt med mig en bibel upp av alla. En motorcykel och en bibel hade jag med mig upp till Jämtland för jag fick ju flyttbidrag så jag kunde ta med det.

Så jag började läsa den här bibeln och jag började från början, moseböckerna, och kom till David och så. Det var ju fantastiska berättelser, men jag tänkte, nej, det där har nog inte med Gud att göra när massor av, vid ett tillfälle var det ju tusen eller tio tusen som kör Regering och riksdagshmän och hela den här kedjan, myndigheter överhuvudtaget. Men märkvärt är väldigt viktigt.

Men nu berättar tillbaka till skapelsen, tror jag. Du hade skrivit ett föredrag, vad är det du pratar om då? Vad är det som du tar upp när du pratar om skapelsetro?

Vad är din point, om man säger så? Mest grundläggande är ju detta att skapelsen kunde ju inte skapa sig själv. För först var ju ingenting. Även det har ju faktiskt vetenskapen kommit fram till.

Men det är på ett krångligt sätt, för de säger att först fanns ingenting, det fanns bara en liten, liten singularitet, kallar de det. Och i denna lilla pricken som var mindre än typ en atom, där fanns hela universum redan. Så det bara liksom expanderade från den här lilla punkten och bara det är ju, som jag tycker, liksom inte så trovärdigt.

Nej, det borde ju finnas en skapare. Det ser jag ju på allt. Det finns inte, jag tittar på vad som helst här, har jag på glasögon. Det är klart de har en skapare liksom.

Vad skulle jag som människa då inte ha en skapare? Det tycker jag verkar naturligt och logiskt att det är någon som har skapat människan. Och så genialiskt skapat som den är.

Jag var inne på detta på det här föredraget att människan, man har ju DNA-celler och varje cell har 3,2 miljarder beståndsdelar, bokstäver, A, C, T och G. De har ju olika namn för de här små. Och nu finns alltså 3,2 miljarder bokstäver i varje cell.

Och människan har omkring 30, jag vet inte hur många siffror det är, 22 nollor, celler i kroppen. Och allt detta samverkar så den ena dör och någon tar vid och det är precis som David säger i psalmen där att jag är så underbart skapad. Så då tänker jag att det finns vissa klara logiska slutledningar man kan dra av jorden och människan och skapelsen.

Och det är det att Gud har skapat människan. Men så kommer vi till problemet då. Jag tror ju fullt ut på allting som står i Bibeln. Och det var intressant när jag gick på pastorsutbildningen där så ville jag skriva om Adam att han blev 930 år.

Och det var lite svårt att få igenom detta men till slut så fick jag göra det på C-uppsatsen. Och då märkte jag en sak. Först när vi skulle ha examen så blev jag inte godkänd.

Det var 13 eller 14 punkter som inte var godkända. Och det var just detta att utbildningen var ju akademiskt grundad. Teologisk akademisk utbildning. Och då ligger det ju på vetenskaplig grund.

Så jag hade väl lite för mycket tro där kan man säga när jag skrev första C-uppsatsen. Så den blev inte godkänd utan jag fick gå hem till Gud och fråga ska jag fortsätta här eller vad ska jag göra? Och då fick jag ett väldigt roligt, härligt, kraftfullt gensvar för att jag var ju naturligtvis besviken då.

Studerat i åtta år på halvtid och så inte få godkänt på slutprovet. Men då gick jag hem och bad och faktiskt fastade och bad i många dagar. Och nionde dagen så tänkte jag att jag vill ha svar på detta.

Vad ska jag göra liksom? Ska jag fortsätta den här pastorsutbildningen eller ska jag lägga ner och göra något annat? Och så tänkte jag att jag får gå upp till Johanneskyrkan för det var möten med...

Så kommer det en finne som jag känner som brukar utöver organisera. Först när han ser mig säger han, kom så kan vi be. Och så ber han och svarar han på precis det jag hade frågat Herren på morgonen den nionde fastedygnet.

Då säger han det att ja, vill du fortsätta på den här utbildningen så ligger vägen klar för dig. Då är det bara att fortsätta göra om det. Vill du inte så har Gud en annan väg för dig.

Så det är du som får välja. Så jag valde det att okej, jag ska slutföra detta så jag skrev om den där och då märkte jag att det var väldigt nyttigt för då såg jag skillnaden mellan, hur ska jag säga, tro och vetenskaplig analys av Bibeln. För att det var, jag fick skriva om den då och då märkte jag det att man kan inte skriva så här liksom i en sån utbildning att ja, det är sant för det står i Bibeln och du kuggar direkt.

För det går inte att bevisa vetenskapligt. Men däremot kan man säga det att ja, jag tror att det kan tolkas som att det är sant för Jesus säger så. Man får skriva om det lite grann så går det bra.

Och det var ju väldigt roligt med den här att jag tog två meningar från första mosebok kapitel 5 när det handlar om Adam och hans son Seth och han blev 930 år och så här. Det slås så utförligt, det står ju väldigt tydligt egentligen. Ja, när Adam var 130 år så fick han en son som han döpte till Seth.

Sedan levde han ytterligare 800 år så hela hans levnadsålder blev 930 år och sedan dog han. Det går ju inte att missförstå det direkt, tänker man. Men om man jämför med vetenskaplig analys så finns det ju ingen människa som kan bli så gammal.

Så det är duktiga professorerna som jag hade säkert 200 referat och citat från den här. Det har man ju på en C-uppsats, det är ju många fyrtio sidor eller något. Så såg jag det att de hade valt, istället för att leta upp anledningar till varför det var sant så letade de upp anledningar till varför det inte skulle vara sant.

Och då har man ju liksom missat lite grann Bibelns budskap så då får man ju ta bort halva Bibeln. Han gick på vatten, nej, men det var så grunt så han vred bara till knäna. Ja, hela det övernaturliga försvinner ju då.

Så det var därför jag började intressera mig detta för skapelsetro för att det finns exempel nutidigt på väldigt... Alltså, svenska regering och styrelse och sätt och så i Sverige är ju relativt bra jämfört med många, många andra länder. Somalia och Nordkorea där det är helt galet alltså.

Men det är lite farligt detta med den här sekulariseringen och speciellt av bibelord. Det börjar komma in även på teologiska utbildningar nu. Man sätter... Jag tänkte fråga dig det för att vara du tänker när både den du gick och många andra präster och pastorsutbildningar där är ju liksom...

Man vill inte tro att Gud har skapat jorden så fort och så kort tid. Utan man säger att Gud har använts i vad man kallar för tids evolution då, alltså att Gud använde miljarder år. Och jag tänkte bara fråga dig vad du tänker.

Nu har du ju dissectat utbildningen, men vad tänker du att det gör med alla unga pastorskandidater och präster som vill tjäna Herren och så går man i de här skolorna och får lära sig att det stämmer inte, det står i Bibeln? Du, det är tvådelat. Jag kan säga att jag är väldigt glad att jag gick den utbildningen för jag hade många duktiga lärare som visste mycket mer än mig.

Det var ju någon som hade studerat Lucas i 27 år som de visste jättebra om detta. Men det var också negativt för det var många som inte hade den tron att Bibeln talar sanning utan man letade anledningar till Nej, men det är nog inte sant för att... Ett typexempel var väl detta med Adams ålder då.

De jämförde med vad som står i de babyloniska skrifterna och där från Babylon har man ju det här sexagismen, alltså att det är sex eller sextio. Du vet att det är 60 sekunder på en minut och 60 minuter på en timme och då tänkte man det att man ska nog dela denna åldern med 60. Och kanske om man inte delar Adams ålder med 60 så ska man dela den med sex.

Och då kommer man liksom ner på en rimlig nivå, då blir det kanske 120 år eller sådär. Men när man läser fortsättningen, det står ju om 20 patriarker, exakt hur gamla de var när de fick sitt första barn. Och många av dem som kom senare, nu kommer jag inte ihåg namnen utan att det var en peleg och de hette, de var ju bara 30 år eller 29 år när de fick sin första son.

Och då betyder det att ska man dela det med 16 eller 5-6 år då, det faller på sin egen orimlighet. Antingen får man tro på det. Och så såg jag en väldigt duktig professor som har skrivit 20-30-talet böcker.

Henry någonting hette han. Hans summering av första Mosebok kapitel 5 Ju mer ju närmare slutet vi kommer, ju mer kommer det att bli sannas av Bibeln. Jag tog upp det i förra avsnittet här, till exempel Darwin, han visste ju ingenting om celler.

Om man kunde se en cell i mikroskop så var det väl bara en liten geléklump. Nu så ser man det att varje liten enskild cell är så otroligt komplicerad. Det är väl 12-13 olika delar i den och plus det här med 3, ja, miljarder bokstäver.

Det är någon form av datadidatkan man säga, med informationer. Ja, visst. Och jag tänker på, detta ser man ju mer och mer och då blir det mer och mer. Allt detta måste ju finnas tillverkat samtidigt.

Det går ju inte att man gör tre grejer och sen väntar det i tio år. Om man kunde se en cell i mikroskop så var det väl bara en liten geléklump. Jag tror de kommer att mer och mer se det att, oj då, och det har jag hört från föredrag på Genesis om hur Darwin då, nej, de förkastade första, det var fel.

Nu är de uppe i det tredje eller fjärde försöket då att ändra om så att det ska stämma. Och när man tittar noga på vad Darwin egentligen sa, så är det vissa saker är nästan lite vedervärdiga. Han pratar ju om att, den är titeln på hans bok då, den har ju en undertitel, De bäst bevarade rasernas överlevnad eller kamp för sin överlevnad.

Och han skriver i en senare bok att, ja liksom engelsmännen, de är ju klokare och intelligentare än svarta människor och infödingar och så. De har liksom kommit längre upp på skalan då från aporna eller hur han nu tror. Så det är ju liknande med Hitler, han tyckte också det, att den ariska rasen är högre.

Och det visar hur mänskligt förnuft går fullständigt vilse när det gäller tunga sanningar om människan. Det är jätteviktigt det du säger, att rasismen var en grund i detta på något sätt, i darwinismen. Det vill man ju inte känna sig så klart, och det ska vi säga, alla darwinister eller evolutionister är inte rasister.

Men det finns ju en väldigt livrig grund i detta i Hitlers tankar. Bibelns budskap är att alla människor, inklusive neandertalarer och folk som ser olika ut, och små eller stora, som vi säger, vi är Guds avbilder som har skapats. Och det är med inte djur, det är en helt annan evolutionlikhet mellan oss olika djur och så.

Fast precis som Jesus säger, så är djur och växterna är där, och här är människan, och det är bara människan som är Guds avbild. Det är jätteviktigt. Stor skillnad.

Nu, det tar jag upp också i den här, jag vill inte kalla det predika mer, föreläsning om skapelsetro. Att det är så tydligt i Bibeln att det finns bara människa som är skapat i Guds avbild. Det finns inget djur som kan bli en människa.

Och sen när man ser på Lucy, som var omtalad, en liten schimpans på en meter hög, man hittar ju mer och mer. Men det som jag tror krånglade till det för vetenskapen, det var ju att man hittade ju människofotavtryck bredvid Lucy. Men det var ju bara de som levde samtidigt.

Det fanns människor där också. Det ser man ju på att alla, absolut alla apor och gorillor, de har apfötter och människor har människofötter. Människan kan inte gripa om någonting med foten, men det kan alla aporna.

Så liksom både det borde ju vara en vattendelare mellan människa och... Och det kanske det kommer att bli ju mer de undersöker och forskar och sådär. Så jag tror vetenskapen kommer att närma sig sanningen ju längre de håller på.

Det förra avsnittet som inte sände nu här i podden, som vi höll på och klippade ihop nu, det handlade väldigt mycket om just det med likheter. För det sista numret i magasinet Genesis som kommer ut nu här i september, det handlar just om likheter och skillnader. Så vi kommer nu läsa med behållning.

Det är bland det bästa jag har läst så vi kommer att gilla massa nummer. Absolut, jag ser fram emot att borde vara medlem och läsa tidningen Genesis och vara med på konferenser och så. Det brukar vara väldigt klargörande föredrag om sanningen faktiskt.

Nu, det tar jag upp också i den här, jag vill inte kalla det predika mer, föreläsning om skapelsetro, att det är så tydligt i Bibeln att det finns bara människa som är skapat i Guds avbild. Det finns inget djur som kan bli en människa. Och sen när man ser på Lucy var ju omtalad, den här, en liten schimpans på en meter hög.

Man hittar ju mer och mer. Men det som jag tror krånglade till det för vetenskapen, det var att man hittade ju människofotavtryck bredvid Lucy. Men det var ju bara de som levde samtidigt, det fanns människor där också.

Ja, det var ju bara det. Ja, det låter som en fantastisk värd. Men jag kan tyvärr inte, men vi kan se samma gång i den. Men jag vet att jag jobbar med den här också.

Jag kan tyvärr inte, men vi kan ses alltså igen någon gång. Men vi glömmer det. Men vi hoppas att vi ses i alla fall och överregeras så småningom. Jag tänker faktiskt, jag överdriver inte när de säger varje dag tänker jag på domedagen.

Och jag är lite bekymrad för jag har en nära anhörig som inte har kommit till tro och jag vill gärna det. Och jag tycker jag har gjort det jag har kunnat. Men det går lite upp och ner och just nu så är det ingen kontakt alls.

Så jag försöker att tänka på att be om detta för att det kommer att bli sån otrolig skillnad när han ställer fåren på ena sidan och getterna på andra sidan. Det jag ville säga, det är om man öppnar och du får be och du får göra det du kan. Så är det mitt vingen.

Nu ska du, nu har du tänkt någon gång på varför du just fick den här uppenbarelsen eller att du kom så tidigt till dig som inte han gör med alla andra människor. Du, jag har tänkt mycket på detta. Och först i början så tänkte jag att ja men det är bara för att liksom Gud gillar mig.

Och på ett sätt är det ju sant. Men jag tror det är så här att Gud vill komma till alla människor. Men han kommer bara till de som är mottagliga. Alltså, jag tänkte så här, varför gör du inte Gud så med alla?

Så blir alla troende. Men då kan man se litegrann i evangelien att till exempel han gjorde ju mirakel och så. Och då kom de onda männen bara, gör igen! Det hjälper inte för alla människor utan vissa har den andra.

De som man säger till Thomas då, saliga då som tror fastän de inte har sett. De behöver inte slå som kull, som knockas. Jag behövde knockas liksom och släppa allt mitt eget.

Andra de har lite mer kanske annat sinneslag och kanske tänker på ett annat sätt. Jag hörde om det var väldigt intressant. Det var en pastor som berättade om att vara i Kina.

Och där var det en man som hade hittat ett lösryckt bibelblad och börjat be över det. Och han kom till tro. Och nu var det en församling med flera hundra. Så liksom Gud arbetar så olika.

Men det handlar absolut om att vara mottaglig. Vi måste vara mottaglig. Gud vill ju att människor ska lyda honom för annars blir det ju som det är i världen nu. Och då går det ju inte att leva i evighet i lycka och frid.

Det är bara att man måste vara villig att lyda och säga Gud du vet allting bäst. Jag vill göra som du säger. Om jag inte klarar det så hjälp mig för jag vill. Så är man på rätt väg på något sätt.

Vi behöver knäcka ibland och fatta våra likheter och Guds storhet. Men jag vet ju några muslimer som har fått fantastiska upplevelser. Det var en muslim som jag inte vet namnet på som en missionär berättade om.

Det var ju ett muslimskt land och han jobbade ju där. Som engelsklärare tror jag eller någonting. Och så försökte han evangelisera litegrann så gott det gick utan att regeringen var på honom.

Och så var det en muslimsk kvinna som ringde honom. Och då hade hon haft en dröm så såg hon ett telefonnummer. Ring detta liksom. Och hon hade fått se Jesus då ge vittsketan och grejer.

Så hon ringde det numret och då visade det sig att det var den här svenska missionären. Hur skulle hon kunna