Kräftskiva på Sturehof och vår egen ängslighet uppdagas

Sommaren är kort. Och nu är det kräftsäsong. Jag älskar ju det här, jag älskar att vi äntligen är här. Jag provcyklade faktiskt. Jag hade min första renodlade kräftskiva på många år.

Hade du stödhjul? Ja, jag hade behövts. Ja, du hade det va? Ja, verkligen. Det hade blivit en total dykkörning. Jag kan säga så här, Sturehof. Kan gå långt. Insjökräftor av den bästa sort.

Och en service i vanlig ordning, toppklass. Det var en sån, alltså jag vet att jag har gjort mig lustig över det här att det är insjöskalbaggar, alltså att riktiga kräftor kommer. Om du är från fel sida av landet också, det är ju så, det går inte att komma ifrån.

Men jag kan inte komma till någon annans slutsats än att det är som att jämföra napolitansk pizza med en klassisk blöspizza som jag kallar det. Det är två helt olika djur. Bägge har existensberättigande för...

Vi ska tillägga att du jämförde med havskräfter. Ja, exakt. Det som på ditt hemspråk är kräftor. Jag kan säga att det är en kulliga är villig att dö på att havskräfter är den godaste kräftan.

Det är till och med det godaste skaldjuret i världshistorien. Det kommer jag aldrig ändra uppfattning om. Men havskräfter är inte kräftskivor. Det har jag också landat.

Havskräfter är väl året om, kan man inte säga det? Ja, nästan. Exakt, man brukar väl... När är det opraktiskt att äta havskräfter? Jag kan ha fel där, men pratas det inte om att det är alla månader utan R va?

Sen vet inte jag hur mycket, jag tror inte man behöver vara så orolig för det. Ja, du menar rent hälsomässigt? Säsong och så, men allting är ju relativt. Det går ju att få tag i havskräfter året om.

Sen kanske de är som bäst under vissa perioder, det är ju inget snack om. Men det där vet vi helt enkelt. Jag har ju faktiskt upplevt bägge, för jag var på västkusten efter att jag kom hem från Antibbe i Frankrike nu i slutet på juli.

Så du har njutit både av havskräfter? Ja, verkligen, och jag har gjort en empirisk studie i vad som är bäst. Och det är som sagt, det är två helt olika känslor. Det är ingen rocket science vi kommer med här nu, men det är sinnesstämningar.

Ja, och det jag ska säga är att... Inga nyheter. Nej, men det är som sagt, jag har landat i att det blir fånigt med hattar om det är havskräfter. Men det är väl ingen som har det?

Nej, det borde man inte i alla fall. För det är lite det jag har känt, att havskräfter, det har du... Då har du en skaldjursplatå, eller då har du en skaldjursfest, och då kan du slänga in krabbklor och du kan ha ostron.

Du kan köra vad som helst. Det är liksom, det har inte med en kräftskiva att göra. Det är väldigt viktigt. Däremot så kan man vara nästan hur fånig som helst om det är signal eller flod eller insjö.

Men bär du hatten frivilligt? Ja, ja. Ja, intressant. Och det är inte för att jag tycker det ser bra ut, men det handlar om en kollektiv... Det är lite som att ha en Sverige-tröja när man tittar på VM när Sverige spelar.

Du vill bidra till stämningen? Exakt. Det tycker jag, och det kan vara en sån bib, alltså en förkläde eller haklapp, eller vad man nu kallar det. Och du menar att du har inte både haklapp och hatt?

Jo, det kan jag ha också, men jag menar att det gäller också i det här att när det är kräftskiva så tycker jag... Man bidrar. Ja, och vi pratade ju om klädsel för kräftskiva i några avsnitt sen.

Vi fick fråga om. Och jag hävdar ju verkligen, jag hade någon klubbkavaj på mig och en... Och du där var ju på krogen då också. Det här var på Sturehof. Jag tycker att det är en ledigare situation, men samtidigt skulle jag ju aldrig dyka upp i shorts och t-shirt till exempel.

Det här var väl dessutom på deras egen kräftskiva, va? Ja, och det är det. Jag ska komma till det, för det är ett sådant otroligt initiativ. Eller initiativ och initiativ, det är fullbokat.

Det är nästan omöjligt att få bord till den här, för att väldigt många av de som går på den här... Det är inte så att ett stort bord ska jag tillägga, utan olika sällskap bokar in sig på det som Sturehof har sin årliga kräftskiva. Men har du gått på den ett år innan så får du erbjudande, eller för...

Du får möjlighet att gå igen. Om du har skött dig. Ja, och det ska man alltid göra. Men det gör ju att... Och då är det lite livemusik och lite hej och hå. Otroligt alltså.

Vilken fantastisk institution det där är alltså. Och de kan ju koka kräftor, även då insjökräftor. Det var faktiskt jävligt gott, det ska jag säga. Det var inte godare smakmässigt per tugga än vad havskräfter är, men jag vill ändå säga att upplevelsen av att göra det, det kollektiva, det ceremoniella, var någonting som...

Om vi börjar med tillbehören då, dit vi inte räknar haklapparna och hattarna, utan kryddost och rostat bröd. Frågetecken. Ja, alltså jag är ju väldigt svag för någon ganska...

Ganska stark hårdost, typ Västerbotten. Till exempel. Västerbottenpaj. Nej, det hade inte vi. Nej. Men som sagt, de har en helt separat meny, så det finns massa saker du kan beställa om du vill.

Men den här trerättersmenyn är liksom... Ja, då var det toast istället då, gissar jag. Vi hade det i alla fall och det var supergott. Och så var det just då kräftorna som huvudrätt och sen var det en dessert, det minns jag faktiskt inte.

Jag tror att det var någonting att dricka också. Det kan vart det. Champagne. Och då hade ju jag tillsammans med en nära vän som var med på den här, vi hade ju startat, alltså mjukat upp...

Värmt lederna. Lederna och leven lite. Och smaklökarna kanske? Ja, verkligen. Så vi började hemma hos honom där jag tog med en flaska som jag har varit sugen på att dricka ganska länge.

Vi har testat den du och jag. Precis vid lansering. Spännande. Bollinger RD 2008. Jag kan säga såhär. Satan vad den inte korkades igen i onödan alltså. Den var så...

Alltså det är... Jag har ju sagt att första gången jag upplevde kvalitetschampagne, det som fick mig att bli intresserad av vin och champagne och sånt där, det var när min fru och jag råkade ge varandra varsin RD 2002 i julklapp samma år. Utan att vi visste om det.

Ja, har inte jag berättat det här? Det här var typ 2014 kanske, eller 13, eller något sånt där. Det är ju kärlek på riktigt. Ja, och jag började vara intresserad av det, men jag hade inte specificerat vad exakt jag ville ha.

Och då så tittar vi på varandra när vi tar fram varandras presenter och inslagna. De är jäkligt lika de här två paketen. Och då hade vi bägge köpt på vad som då var, tror jag, tillfälliga sortimentet.

2002 var den årgången som var tillgänglig då i alla fall. Och det var liksom, det var en helt ny upplevelse för mig. Och det kan jag säga att 08, ännu mer än när vi drack den precis vid lansering.

Nu så var det, det är alltså topp tre godaste flaskar jag har druckit hela mitt liv. Och jag kan säga att jag kommer inte köpa färre av dem. RD08. Den kostar mycket.

Den kostar mer nu än vad den kostade 2014 eller 2013, det kan jag säga. Men samtidigt så kan jag säga att den var, det var faktiskt en nivå som jag sällan skådat. Då kan man hålla ögonen öppna på, det är väl Bukowskis och Systembolaget va, som har...

Om man vill ha äldre årgångar, men 08 finns på Systembolaget fortfarande. Gör den det? Ja, ja, ja, absolut. Den finns på order, alltså man får beställa, inte liksom beställningssortimentet nödvändigtvis, men då finns den både på Magnum, men då springer det iväg rejält Att se den skapas och sen ändrar jag det.

Samtidigt som att skådespelet vid en drinkvagn kan bli jävligt pretentiöst. Ta duks det här klassiska, den har ju blivit så uttjatad. Det här, ja, jag snurrar vermutten från ett litet mikrodestilleri i glaset och sen kastar ut det på den 200 år gamla mattan.

Så här, ja, det var ju kul första gången, men nu känns det ju så gjort hela det där maneret. Och i slutändan, vad är det du får? Det är svingott, men det är ju faktiskt en liksom, det är ju en ren gin som är iskall som helst i ett glas med, det går egentligen inte att kalla det där en traditionell dry martini.

För den är så torr, det är alltså, det är ju inte ens en halv centiliter vermut kvar i det glaset. Men men, det kan vara gott det med. Vi har inte ens landat på Cirov nu.

Nej, men nu gör vi det. Och då blev det mer champagne. Väldigt, väldigt bra också, för att en kräftskiva och i alla syn, eller vi kan verkligen när man är på Cirohus, då har man ju förmånen att deras bord är, i alla fall när vi var då sex eller åtta personer, det är ju ett så här avlångt bord med mycket, det var förvånansvärt mycket plats för glas.

Det älskar man. Det kan behövas ibland. Champagneglas, ölglas. Tyvärr får man ju säga, om man inte ber om det. Men det är badsomm. Eller det, jag vet inte ens om.

För du vet vad jag ska säga nu. Ja, ja, ja. Deras default-glas är ju inget kul, men man måste ju, man måste ju visa vad skåpet ska stå där för att... Ja, ja, verkligen.

Och det är, något annat kommer inte på tal. Nej. Men just att ha minst fyra glas per person. Champagne eller vitvinsglas eller liknande med champagne i. En liten öl, viktigt tycker jag.

En nubbe som är, jag skulle säga, en fyra ungefär. Och ett vattenglas, den heliga kvartetten för att ta sig igenom. Sen är en varm rekommendation att käka middag innan man går på kräftskiva.

Eller en enorm lunch om inte annat. Det är ju faktiskt ett bra tips att om man vill förbereda kroppen på ett visst alkoholintag som ibland kan ske i samband med kräftskiva så är det ju bra att göra det faktiskt, att äta innan. Ja, precis.

Och man ska väl säga, det är ju inte så att man måste supa på en kräftskiva. Det är inte alls det jag menar. Problemet med en kräftskiva, om man nu ska kalla det ett problem, det är ju att om du jämför alla andra typer av middagar, då dricks det, ja kanske möjligenvis ett bröllop eller någon fest där det är väldigt mycket skålar.

Så dricker du ju liksom på ett helt annat sätt i din egen takt. Medan en kräftskiva involverar sånghäfte och därmed... Det låter som att jag blivit itvingad alkohol.

Nej, men nej, självklart, du kan ju bita av och det är ju inget stilbrott att inte bricka åtta snaps, tvärtom. Jag menar mer att... Du kan sektorn också. Ja, verkligen.

Det gjorde ju vi någon gång när vi hade en smörrebrödslunch. Det var ju helt otroligt trevligt. Men poängen jag vill säga är bara att man ska, alltså man får vara lite vaksam har man insett när det vaskas.

Eller vaskas gör det inte, men när det vankas kräftskivor eller snaps. Alltså det gäller ju jul och midsommar, påsk, alltså mycket sådana saker. Det kan vara förädligt.

Ja, en god vän till oss bägge, Fredrik av Clerke. Han pratar ju ofta om tvåor, alltså i snaps. Det är en väldigt bra rekommendation att man har små glas så att de ser stora ut.

Förstår du vad jag är ute efter? Jag förstår vad du menar, men jag håller inte med. Men jag gillar det mest för att de likt Drajer ska gärna för mig vara iskalla.

Jag vet att vissa danskromantiker vill ha rumstempererat snaps. Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag vill ha den frostskadad och iskall. Om du har sexer eller väldigt stora såna här snapsglas så måste du i princip bita av om det är tio såna här sånger som ska genomsjungas.

Jag kan ju gilla att det blir varmt för att man känner smaken. Men det blir varmt. Jo, det håller jag med om, men den blir lite varm. Om man biter av ofta. Nej, men jag menar mer bara att jag har ingenting emot små Drajer och små snaps.

När beställde du en liten Drajer? Nej, men alltså jag menar att Vi hade ju en otrolig masterclass med number three. Ja, men just att så länge balansen mellan alla ingredienser är rätt så behöver inte volymen på själva drycken vara så stor.

Jag tror att jag har landat i att jag gillar mindre format på dryck överlag. Alltså jag älskar ju provrörsglas av öl. Alltså seltsuglas som max kan rymma 15 centiliter eller någonting.

Det är ju helt underbart. Och det har jag alltid hemma. Om du har en långhyllsa, det är ju inte så trevligt. Särskilt inte om du har gäster. Men att toppa upp ett sånt litet glas, det är ju helt underbart.

Särskilt när man är utomhus. Det här var då styrohos. Det var styrohos. Underbara kräftskiva. Klubbkavaj, jeansskjorta, chinos, mockaskor. Det är där jag ungefär befinner mig stilmässigt.

Hur såg chinoserna ut när du kom hem? Ja faktiskt, över förväntan alltså. Jag var ganska noggrann med, jag skulle säga att den stora utmaningen där, det är ju kräftspatet som man får ha liksom ordning och koll på sin servett eller sin sås.

För det där, de kan ju vara mariga faktiskt. Verkligen, det är en våt servett med lite citrondoft skadar ju inte. Det gör ju inte det. När man är några gånger under middagen.

Eller så doppar man bara fingrarna rätt i snapsen och så är det klart så. Nej. Nej, men det är väldigt trevligt. Det är ju en markör att beställa in en riktigt. Ja, exakt.

Alltså en vodka som handtvätt. Ja, verkligen. En illyx eller riktigt. Nej, jag har landat i alla fall i att kräftskiva. Skiva är den nya svarta. Nej, men det är nog min favoritdryckeshögtid.

Eller mest min favoritceremoni. Det finns ju ett gäng olika alternativ året om. Jullunchen, om man nu pratar dryckesmässigt. Det är ju också snaps, men jag tycker inte det är lika...

Det är så tungt. Det är väldigt trevligt att det är familj och så där. Jag vill slå ett slag för jullunch à la carte. Ja, absolut. Men det får vi prata mer om. Jag får akut ångest av att tänka på att det är...

Ja, det är lite tidigt nu. Vi pratade ju om de här flöjtglasen. Det får mig att tänka på någonting annat som jag inte gillar. Vi har ju pratat om det här med att ängslighet är någonting vi återkommer till.

Gillar man sina dubbelmunkar så bär man dem. Eller? Nej, vi gör ju inte det ändå. Fast du gör ju inte det. Nej, men jag gör ju. Jag förstår vad du menar. Men vi gillar ju folk som bär dem.

Ja, det gör vi, men det är också en annan sak. Men jag är helt med vad du menar med ängsligheten. Men det kräver att man faktiskt... Det är som med stilregler. Det räcker inte att du känner till stilregeln för att bryta mot den.

Resten av sällskapet måste också känna till att du känner till att bryta mot den. Förstår du vad jag är ute efter? Men vad jag menar mycket också är att även om du och jag jobbar i branschen och har gjort det länge så är vi ju kappvändare och vindflöjlar.

Jo, så är det ju. För att vi inte vill förknippas med en viss volym. Det kan låta extremt elitistiskt, men så är det ju. Hur vi än vrider och vänder på det så är det ju så.

Jag hade en diskussion om precis det här med en god vän. Där min egen åsikt var att det är inte de enskilda plaggen som är problemet. Det är kombinationen av dem som ofta blir problemet.

Om du tar dubbla munkskor, då förknippas det ofta med fem andra grejer från Ja det här är intressant och svårt. Nu är det ett fönster som har stängts för Julio. Jag tror att det ligger på ungefär mellan 24 och 36 månader.

Ja. Han kommer komma tillbaks i mitt hjärta. Han kommer komma tillbaks, men då kommer han vara fysiskt död. Alltså det är ju hans fel. Nej, det är det inte. Verkligen.

Nej, jag håller med. Julio, det här är min rubrik i liksom... Din separation med Julio. När Julio har återvänt, då är han död. Ja, sant. Fint. Eller? Men, ja, jag är med dig.

Jag tror ju att de här två sakerna beror ju på lite olika saker. Det där med den dubbla munkskon, det är för mig mer ängslighet. Som vi bägge känner, att man vill inte förknippas med någonting man inte gillar.

Liksom stilmässigt, absolut. Men det de har gemensamt tror jag är att det jag i alla fall stöter mig på i en sån situation det är ju när man själv tycker att man vet någonting, man har liksom en större förståelse, man har en större, djupare kärlek till ett plagg, en artist, en stil, en klocka, vad det nu är, än vad den målgruppen som har kommit in nu har. Att de inte respekterar...

Ja, och jag tror inte att jag brukar vara så här... Jag har varit det många gånger. Men du vet, jag var mycket det när jag var yngre. Men nu för nu, jag skiter i det.

Men när det kommer till Julio, då är det så här, vänta nu, någonstans måste jag dra en gräns. Jag tror att jag kommer... Nu är det stängt. 24 till 36 månader. Men för mig är ju ett exempel på det här är ju...

Kommer du ihåg, eller du känner ju garanterat till låten Rosa Himmel. Eller hur? Så jävla kul referens. Jojo, men det som jag vet, jag har själv inte lyssnat jätte, jätte mycket på Jonathan Johansson.

Du menar original? Ja, och det jag menar är att det finns ju en... Där har du verkligen ett exempel på hur folk som passionerat lyssnade på honom för att han var ju och är en jävligt credig musiker.

Det kan man ju inte ta ifrån honom. Och en svår låtskrivare. Det är ju inte Molly Sandén, va? På riktigt samma sätt. Nej, inte riktigt. Och jag har inga problem med hennes version.

Jag tyckte den var fantastisk när den lanserades. Men jag förstår, för jag känner igen mig i reaktionen när du har en låt som dessutom, alltså det här är ju liksom när Sara kopierar en dubbel munk 2016. Det är ju så jag känner för att de här företagen har gjort det här på riktigt och sen kommer någon...

Jag tror att det jag försöker sätta fingret på, eller kanske vi, är ju... Det spelar ingen roll hur trygg man är i sin stil och sina smakpreferenser. Oavsett om det handlar om kläder eller musik eller mat eller dryck.

Det är ju som att du skulle sätta dig på en uteservering idag och tro, eller känna att fan vad jag är ny och fräsch när jag beställer in en Aperol Spritz. Så jävla kul referens! Ja, men det är ju starkt av dig.

Jo, jo, men det som jag vet, jag själv inte lyssnat jättemycket på Jonathan Johansson, där jag försöker komma till det är att om du bryter associationsmönstret kring att whisky ska drickas på det här sättet, eller negroni, utan att du börjar skita ner hela konceptet istället. Du vet, det kan ju faktiskt... Lite den här grejen som att du behöver inte ha en...

Vad var det Claerkers sa på tal om honom igen? Kartiettändare har du på stranden och Bigtändare har du till smoking. Du bryter lite mot normen där det som är... Man ska inte vara så förväntad.

Nej, precis. Och där kan jag ju faktiskt ändå tycka att ett par slitna jeans, en vit t-shirt och en negroni är på något sätt härligare än den här stereotypa bilden av en gentleman i tredelad linnekostym som röker cigarrer. För det är så jävla uttjatad stereotyp, helt enkelt.

Men då kanske man istället har något annat. Det jag kommer tillbaka till är väl att man inte vill... Man vill kanske inte vara så förväntad. Nej, och man vill inte placeras i ett icke-självvalt fack, typ.

Och jag förstår att väldigt många av de på Pitti som sitter i tredelad kostym och dricker negroni, jag ska nog säga att jag har gjort det rätt många gånger också, så jag ska också ha självinsikt kring det. Men de vill ju... Det är ju en image de vill förmedla av sig själva.

De älskar den bilden av gentleman. Men jag menar mer att det gjorde de ju med munkskon också. Och det gör att då får vissa av de här produkterna eller drinkarna, de får ju den här associationen.

Aperolspritz får ju... Ja, vad är det då? Gran Canaria, liksom. Eller... Och det är ju inte att det... Alltså gillar du Aperolspritz, vad fan har du att be om ursäkt för?

Du har ingenting att be om ursäkt för. Fortsätt dricka det. Ja, det är intressant hur man fortfarande kan känna. För när vi har det här samtalet så känner man ju...

Det osar ju två 14-åringar. Ja, och jag erkänner det. Absolut. Jag kan i alla fall tala för mig själv att... Men det är ju det som gör ämnet stil så extremt intressant.

Ja, och då om vi tar, det har jag sagt många gånger, en dry martini som inte serveras så som vi gillar att den serveras i ett snyggt glas som är kylt, som känns liksom elegant, lite högtidligt eller lite så här formellt. Den vill jag liksom inte ha till ett par badbyxor och en linnekjorta. Men förstår du?

Hur vill du ha din dry martini? Jag vill ha den till ett par badbyxor. Nej, men du förstår vad jag menar. Att negronin, inga problem, eller vissa andra saker som kan kännas väldigt högtidliga, det kan jag absolut ha i en informell kontext.

Men just dry martini, jag älskar tanken av att sitta i mörk kostym. Ibland vill man vara en del av den där lilla gruppen eller den... Det är självvalt helt enkelt.

Ja. Jag vill sitta i en dyr hotellbar och känna mig som James Bond, men jag skulle aldrig beställa en skaka drya för det. Nej, det är ett tidlöst, intressant fenomen det här tycker jag, som gäller så gott som alla smakråden.

Ja, jag tycker att det är... Vi har... Det finns massa på det här ämnet och det gäller... Jag har ett ämne, kanske inte nästa vecka, men i höst som påminner om detta.

Det här gäller ju verkligen mat också. Ja! Det är som att man skulle sluta äta tacos för att det råder, eller har rått sedan hur många år som helst. Men verkligen, det är ju en ren ängslighet, det där.

Alltså faktiskt att... Nej, men vadå? Du lagar inte asiatisk fusion. Du har inte gjort det de senaste åren. Du har käkat falukorv. Jaha. Och nu är det ju tvärtom.

Nu är det ju... Känns det ju som att det är coolt att säga att man lagar falukorv. Så var det inte för tio år sedan. Så att varför ska man bry sig om vad andra egentligen...

Vi sitter ju och erkänner att man gör det, men... Nej, det är väldigt intressant och kommer nog att vara det, säger man har intresse. Det är väldigt viktigt och intressant att reflektera över det, för vi är ingen av oss är perfekta.

Ingen av våra lyssnare är det. Jag hoppas att vi är ganska öppna. med att vi inte är stolta över den ängslighet som... Metro, om man inte reflekterar... Det här medvetenhet, om man aldrig ens reflekterar över att de här sakerna påverkar en, att man är ängslig och medveten kring saker i den här stilen, då kommer man ju aldrig förändra det.

Och bästa sättet, det är ju att utmana sig själv. Nästa gång man har middag hemma, våga bjuda på någonting som du älskar, men som inte är för att vara rätt. Tacos med falukorv till tonerna av Holy Glace serverad av mig i tid och med munk.

Med Aperol spritz till den. Exakt. Men vi rundar av där. Nästa vecka, då blir det ett stort fråga och svar-special inför hösten faktiskt. Det ska ni lyssna på. Det gör ni rätt i.

Ha det bra. Hej då!