Gräns

Därför är det viktigt med kvinnor i kriget

Omkring 15 procent av den militära personalen kvinnor, trots att Försvarsmakten säger sig vilja spegla hela samhället. Men vad spelar det för roll? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Kvinnor i Försvarsmakten är fortfarande en minoritet. Bara omkring 15 procent av den militära personalen är kvinnor, trots att värnplikten är könsneutral och både kvinnor och män kan kallas till mönstring. Samtidigt gör fysiska krav – och bilden av försvaret som en grönklädd mansvärld – att många kvinnor faller bort tidigt. Den största förändringen för jämställdhet i försvaret på senare tid kom 2017. Då väcktes den vilande värnplikten igen och blev könsneutral. I teorin blev det alltså obligatoriskt också för kvinnor att göra lumpen. I praktiken är det fortfarande betydligt fler män som rycker in. Bland de värnpliktiga är omkring 16 procent kvinnor. En förklaring är att många kvinnor sorteras bort redan i den första mönstringsfasen. – Man ser fortfarande det militära som något lite manligt präglat och då blir kvinnor mer oroliga för att inte klara av det. Då blir de mindre motiverade och svarar osäkert på mönstringsunderlagen, säger flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef i Försvarsmakten. Många kvinnor faller också bort på grund av styrketestet. Till flera befattningar krävs mycket muskelstyrka, och Försvarsmakten vill inte sänka krav som behövs för att soldater ska klara sin utbildning och inte skadas. – Kraven finns av två skäl. Det ena är att man ska klara av den befattning man utbildas mot. Det andra är att personer inte ska riskera att skada sig under grundutbildningen, säger han. Men alla jobb i dagens försvar kräver inte samma fysiska styrka. – Man tänker ofta på den fysiska, starka soldaten i skogen i gröna kläder. Den rollen finns och är viktig. Men dagens försvar handlar också om teknik, cyber och mycket avancerade system, säger Frida Linehagen, forskare vid Försvarshögskolan. Men vill kvinnor försvara landet? I mätningar om militär försvarsvilja säger kvinnor mer sällan än män att de vill bidra till det militära försvaret. I en undersökning uppgav 24 procent av kvinnorna att de var beredda att bidra militärt i en krissituation. Bland männen var siffran 53 procent. Men det betyder inte att kvinnor saknar försvarsvilja: – Försvarsvilja finns hos kvinnor, men den tar sig inte alltid militärt uttryck. Ett starkt militärt försvar minskar ju inte nödvändigtvis de här riskerna. Därför brukar kvinnor vara mer benägna att betona förebyggande insatser och samhällsresiliens, säger Jenny Hedström, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Pandemin visade hur avgörande sådana funktioner kan vara. När samhället pressades hårt var det till stor del kvinnor inom vård och omsorg som bar upp centrala samhällsfunktioner. I krig blir de uppgifterna ännu viktigare: barn ska ha någonstans att gå, äldre behöver mat och mediciner, sjuka måste vårdas och vardagen måste fortsätta fungera. Men sådant arbete får sällan samma status som militära insatser. – När vi tänker på säkerhet i väldigt snäva militära termer blir det som att vi nästan blir lite blinda. Allt vi tänker på är soldater och drönare och vapen, säger Hedström. Kvinnor hittar andra vägar Även när kvinnor inte släppts in i det militära har de hittat andra sätt att bidra. Ett svenskt exempel är Lottakåren, en frivillig försvarsorganisation för kvinnor. Organisationen har ofta mötts av fördomar om att lottor mest lagar mat eller servar soldater. Men historiskt har uppgifterna varit betydligt bredare. Under...