Om Lena Andersson i Ukraina, att uttala Krasznahorkai, Trump som fredsfurste, Palestinadårar och hur mycket utrymme kan riksdagen behöva?

Vi fuskinspelar på torsdagkväll, för vi ska fira Susannas födelsedag på resa. Hon vet inget om vart vi ska, vilket plågar henne. Det tog oss bara drygt 25 år att komma på att Susanna vill tänka på vad vi ska göra i förväg och är färdig när det är gjort, medan Johan bara blir stressad av att planera, men gillar att tänka tillbaka på det som skett.

Sedan tar vi oss an Nobelpriset. Ingen av oss har läst Krasznahorkai och vi kämpar lite med hur vi ska uttala namnet, men vi gillar valet. Inte minst för att han skriver om en erfarenhet som är alldeles för bortglömd, men som blir allt mer relevant: livet i länder som låg bakom järnridån och i decennier kämpade med det.

Susanna har läst Knausgårds nya. Men borde han inte skaffa terapeut? Fred i Mellanöstern? Vi får väl se. Johan hoppas att det väsentliga kommer tillbaka, trots Netanyahus ointresse för allt utom sin egen politiska överlevnad och Palestinadårarna: att Iran, Hizbollah, Hamas och Huthis förlorat makt.