Om Minnesotasomalier, Svt:s Gina Dirawi och Jan Emanuel, fejkrestauranger och varför vi tror på lögner och bra filmer.

Först lite influensagnäll, eftersom Susanna varit sjuk och vi fått avboka allt. Utom fyrverkerierna, som kom till oss, tack för det! Susanna har läst den fantastiska historien om The Shed in Dulwich, den hippaste restaurangen i London, förutom att den inte fanns.

Det var ett experiment i hur folk vill bli lurade, om de läser något som verkar statusstarkt på nätet. Det påminner om Joaquin Phoenix film I'm still here, där han låtsades bli tokig och trodde att folk skulle fatta fejken, men det gjorde de inte. Vi har sett en annan film med samma titel men helt annat tema: den sanna historien om en brasiliansk ingenjör som arresteras och "försvinner" under militärdiktaturen på sjuttiotalet.

Kan rekommenderas, mycket bra drama. Susanna har hittat en kompis till Klarna: Starbucks, som gör pengar på att folk köper saker de aldrig får. Men den bästa affärsidén av det slaget måste väl vara gymmen, som folk betalar av samvetsskäl för, utan att sedan utnyttja.