1. Vi hittade kärleken på en öde ö

Äntligen har vi tagit tummen ur röven. Nu sitter vi här. Ja, exakt. Nu sitter vi här och ja, en ny podd tänker ni. Jajamän. Så är det och vi är taggade. Men det är inte vilken podd som helst.

Förlåt mig, men alltså jag har helt ärligt känt att vi har tänkt länge att vi ska starta en podd. Men man är ju lite så här, men fan tror jag att jag är? Och sen så är det väldigt många på senaste tiden som har startat podd och det har ju varit så ett tag.

Och så kände vi väl bara, nej men snälla, kan de, då kan väl fan vi. Ja, men precis. Men vi har ju båda varit sugna på att skaffa podd ett tag. Men det har varit så här, det ska vara rätt i tiden liksom.

Och nu är det väl ganska relevant att starta liksom. Men också att så här, vill man ha en podd med sin partner? Jag vet inte. Nej, vi får väl se om det går åt helvete.

Men man får i alla fall ge det en chans tänker jag. Och vi är väl riktigt, riktigt taggade och vi känner att vi har samma vision liksom. Vi testar och så får vi se hur det blir.

Vad är planen då med podden? Nej men, det är ju kanske ingen som har missat att vi ska vara med i Robinson en andra gång. Och planen är ju inte bara Robinson-snack, utan planen är ju långsiktig.

Vi vill ju hålla den här podden levande länge. Så jag vet inte, ett kul perspektiv i en parrelation, kille-tjej-perspektiv. Alltså allt. Ingen av oss har ju problem att prata, uppenbarligen.

Så att, ja, lite kommer det såklart handla om Robinson. Ja, men precis. Och poddens namn då? Den kommer heta Håll ihop. Och varför undrar du då kanske, men det kommer ni bli varse om längre fram.

Framförallt i vår framfart i Robinson helt enkelt. Men det kan ju vara symbolik också för hela vår relation. Ja, vi vill hålla ihop, helt enkelt. Men lite som vi nämnde så är det ju så här, ja, vi är med i Robinson igen för en andra gång.

Men vill ju såklart backa bandet först. För vi vet ju inte vilka som har satt på Håll ihop-podden idag, utan det kan ju vara folk som inte vet vilka vi är från början och hur vi träffades och hela den biten. Precis.

Så om vi backar bandet då till våren 2025, eller kanske till och med till sommaren 2024. Vad händer då? Nej, men då fick vi båda ett samtal från Robinson-produktionen helt enkelt.

Och de ville ha med oss. Vi åkte till Filippinerna helt enkelt och spelade in Robinson. Och det var ju egentligen så allting började. Ja, alltså, vi flög olika plan till Filippinerna i Caramoan och jag hade ingen aning om att jag skulle träffa min kärlek där.

Det var absolut inte vad jag tänkte mig. Nej, och våra livshistorier, eller vilken plats man var på i livet under den här perioden, skiljer sig väldigt mycket. Jag vet ju att till exempel jag då, jag var ju på en plats mellan skola och jobb.

Jag hade precis tagit examen. Jag var på en väldigt bra plats och kände bara, fan vad kul med Robinson. Ingenting att förlora, vi kör bara. Jag tänkte knappt på att jag skulle sakna vänner och familj.

Allting bara var hur bra som helst. Så för mig var det inga problem med det, men för dig var det ju väldigt annorlunda. Klipp till att jag var hjärtekrossad och åkte till Filippinerna.

Alltså min pappa var genuint orolig och bara, Juliette, Robinson är tufft ändå. Ska du verkligen åka dit? Men jag åkte dit. Alltså två veckor innan jag åkte till Robinson så gjorde jag och mitt ex slut, helt enkelt.

Och ja, det var en helt sjuk process jag var i. För att vi hade lite olika typer av processer. Jag kom nog in som reserv för att de ringde mig en tisdag på lunchen och ba, Vill du komma in på torsdag på en intervju?

Absolut, säger jag. På onsdagen så braker ju då helvetet lös hemma hos mig i min relation. Och på torsdagen går jag på intervju och får också reda på att jag kommer med.

Så att det hände, alltså mitt liv, Ja, alltså mitt liv vändes upp och ner på tre dagar, två dagar, en dag. Alltså så fort gick det. Och det var ju bara att ta tag i skiten man hade hemma för att kunna åka iväg sen.

Så det var ju absolut inte på grund av Robinson, det var ju bara tur kanske att det kom fram precis innan. Nej, galet starkt av dig att faktiskt ens göra det och en jävla tur också. Vi träffades ju inte, eller så här, vi sågs första gången på säkerhetsgenomgången innan vi skulle gå in.

Nej, alltså när såg du mig? Eller ville du komma in på torsdag på en intervju? Absolut, säger jag. På onsdagen så brakar ju då helvetet lös hemma hos mig i min relation.

Och på torsdagen går jag på intervju och får också reda på att jag kommer med. Så att det hände, alltså mitt liv, Ja, alltså mitt liv vändes upp och ner på Ja, tre dagar, två dagar, en dag. Alltså så fort gick det.

Och det var ju bara att ta tag i skiten man hade hemma för att kunna åka iväg sen. Så det var ju absolut inte på grund av Robinson, det var ju bara tur kanske att det kom fram precis innan. Nej, galet starkt av dig att faktiskt ens göra det och en jävla tur också.

Vi träffades ju inte, eller så här, vi sågs första gången på säkerhetsgenomgången innan vi skulle gå in. Nej, du var lockt in. Ja, jag var lockt in. Men också, jag reagerade inte på det för att du är ju en väldigt, väldigt kärleksfull person.

Och jag menar, du hade ju typ kunnat kalla Andrea för hjärtat då också. Ja, alltså exakt. Där och då var det väl inte värsta grejen kanske, för att som sagt, vi byggde ju en så stark relation där i slutet.

Men det var ju ändå sånt som folk hakade upp sig på. Sen kom vi ju varandra väldigt nära. Buren gjorde ju sitt när vi satt inne i en bur i 36 timmar och liksom luktade kiss, höll jag på att säga.

Och bara väntade på att komma ut. Och där byggde vi också mycket. Ja, men sen kommer vi ut och Vad hände sen då? Nej, men Alltså första gången jag tänkte såhär, Åh, men gud, killen är ju ändå lite fräsch.

Det var ju när du kom in då på örådet, när jag satt som en skunk fortfarande. Och du hade duschat, fixat till ditt skägg, luktat gott. Ja, men då var man såhär, Åh, det är gullig.

Ja, exakt. Jag kände ju också första kvällen vi kommer ut så var man ju såhär, man hade ju saknat att sova ihop, liksom. Så även om man kanske inte bangat att göra det igen, men Det var en väldigt konstig situation för oss båda för att du hade precis kommit ur en relation, som du nämnde innan.

Jag hade ju dejtat en person precis när jag gick in i Robinson. Även om det inte heller var bra och liksom Vi stod också lite och stampade och undrade vad som skulle hända. När man kommer ut så avslutar man det där väldigt snabbt.

Och jag lägger väl in en växel ganska snabbt på det. Alltså, jag tänkte inte så mycket på vår vänskap. Jag tyckte ju bara att du var nice. Och jag drogs ju till dig jättemycket och kände att, fan, Juliette hade man ju velat liksom dricka lite vin och hångla med.

Men alltså, man är ju såna otroliga tryggheter för varandra där och då. Ja, exakt. Och jag menar, rent praktiskt, när man är slut med någon, man har köpt bostad med och så vidare, då är det inte så bara att hoppa i nästa båt, liksom.

Utan det var ju bara hem till den där lägenheten där där exet då fortfarande bodde. Jag visste inte om min lägenhet var såld när jag var på Robinson, men det var den. För jag hade gett godkännande till min syster att signa på om vi fick det vi ville.

Och det var ju skönt. Alltså då visste man ju att, okej, det här datumet blev jag av med nycklarna. Det är så länge vi behöver hålla ut här, så att säga. Så att så länge man bodde under samma tak ville man ju alltid vara respektfull.

Vi umgicks ju väldigt mycket som vänner, du och jag. Mycket. Alltså. Så att Ja, men jag ser ändå tillbaka på en väldigt som en fintid liksom. Alltså Ett annat avsnitt, men jag lärde mig mycket om mig själv och blev mer trygg innan liksom både du och jag var redo att kanske utforska igen vad det var vi faktiskt hade.

Ja, men jag var så himla mån om att ha dig i mitt liv, oavsett liksom om det var vänskap eller om det skulle bli nåt mer. Så jag var väldigt rädd, just för att jag aldrig varit kär i en kompis, så så var jag så rädd för att jag inte skulle lyckas liksom bli det, vad man säger. För jag kände kanske att du låg några steg framför mig, och då är man så rädd att gå in i nåt så blir det bara skit och så har man ingen vänskap kvar heller.

Så jag var ju väldigt mån om att såhär, okej, ska vi göra det här på riktigt nu, så behöver vi alltså ha de bästa förutsättningarna för det. Och det var också därför du gick till psykolog, jag gick till psykolog. Alltså det var mycket saker som vi behövde ta tag i för att för att vara schyssta mot oss själva och ge oss en ärlig, fin chans.

Precis, vi hade också varit med om något ganska sjukt, liksom hela robinson-äventyret, bara det är ju en sjuk grej. Så att liksom bearbeta allting från det att man kom hem var ju väldigt viktigt för oss båda. Men sen, ja, vi började ju hålla på sen och kanske göra lite mer grejer än bara vänner gör och sådär.

Jag var väl ett steg framför, jag kände ju liksom att jag började ju liksom bli kär i dig. Och det var inte riktigt på samma nivå, vi kunde vara ute och kröka liksom med robinson-gänget eller whatever. Vi drar hem, vi delar lakan som man säger så vackert.

Och du var ju väldigt tydlig med att såhär, här är det inte längre. Och det var ju lätt för mig liksom, då får man ju bara smaka lite på kakan, man vill ju ta hela liksom. Fyfan.

Nej, det var jobbigt för mig då. Och sen kommer det här Alex, vi har ju försökt där, du märker ju att jag är mycket mer känslomässigt investerad i vår relation. Exakt, här är vi någonstans ett par månader efter att vi har kommit hem.

Två, tre månader kanske. Precis, vi började närma sig liksom vintertider. Vinterdepressionen glider in. Vinterdepressionen, man vill ha någon att dela den med, man vill inte vara själv.

Nej men då, så kommer det ett klassiskt liksom, vi har ju ett samtal och ett klassiskt sms här som jag ska faktiskt läsa upp. Jo men för jag kände ju liksom att såhär, fan, jag vill inte ge falska förhoppningar, jag kände mig kanske lite liksom kvävd i den här situationen att jag inte kan ge det jag faktiskt vill och det du förtjänar. Nej men precis, så att någonstans här, det är 21 november 2024 klockan 00:22, har vi precis innan det haft ett litet samtal och sen så kommer det här smset.

Nu läser jag här. Vill verkligen inte göra dig ledsen, men förstår också att det är oundvikligt. Du vet att inget förändras för mig i form av vilken fin relation vi har.

Du kan alltid skriva eller ringa, det vet du. Finns för dig, du är bäst. Min forever mygnetssked. Och det här var ju liksom ett, alltså då kände jag verkligen såhär, bam, alltså det smällde liksom ordentligt.

Det var ju som en kniv i hjärtat för mig. Och sen kände jag bara, vilken jävla tur att jag flyttade till Köpenhamn nu. Och började jobba liksom, flyr Sverige, för att det var riktigt jobbigt.

Och nu hade inte säsongen börjat sändas, jag visste liksom att allt det här skulle dras upp igen. Vi hade en så himla fin vänskapsrelation, vilket var extremt jobbigt för mig också. Att såhär, vi hördes varje dag.

Och att gå från att höras varje dag och prata om allt till att bara, alltså det var helt knäppt tyst. Vi snackade, vi bytte några ord ibland. Det kom något samtal kanske.

Det var någon sån här, vi skickade lite snaps till varandra, men det var inte alls på samma sätt som det var innan. Ja, det är jättesvårt alltså, och det är jättesvårt för jag tyckte om dig så, så mycket, men jag var ju inte redo då. Och så ville jag ju liksom inte ge falska förhoppningar och såhär, hur mycket höjer man av sig och Ja, jag minns att varje gång jag skickade på snappet till Juliette, jag bara, yes!

Och så bara öppnade man snappen, så var det typ såhär att din kusin som hade tagit en bild på en vägg eller, och du bara, ja, oj, min kusin snappade. Jag bara, fy fan alltså. Det var också då jag insåg att vi kan typ inte ha någon kontakt alls.

Alltså man gick runt och blev asglad och så var det såhär. Nej, och jag ville ju visa dig respekt i det såklart. Men det är ju en sjukt svår balansgång. Så att vi pratade ju inte så mycket där på några månader.

Jag firade dig i januari och då trodde jag också att det var ganska tydligt att vi inte hade något. Men du blev ganska besviken på mig igen. Nej, lyssna på det här nu, kolla.

Vi firar mig, vi är ute i värsta gänget, vi käkar, vi äter gott, vi dricker mycket, jag bjuder på hotshots, hela faderullan. Ja, så vi är typ 25 personer. Ja, vi är 25 personer.

Sen så är vi ett litet gäng, inte alla, men som vill dra vidare till Spybar. Så jag tar med mig ett litet gäng, det var Lisseng, Hugo och några andra. Såffik kom, nej, det kanske var en annan kväll.

Nej, det var samma. Jo, men han kom upp hos dig. Anyways, det är förtäljer inte historien. Juliette kommer med, hon springer efter vår taxi, hoppar in, du vet såhär.

Och jag hinner ju tänka en gång såhär, bara, alltså hon vill ha den. Eller alltså. Lugn kille. Jag hinner ju ändå tänka såhär, att ja fan någonting, alltså du vet, man är ju lite ute i Lolo liksom.

Man är lite såhär, hoppet till det sista så lämnar det. Liksom, ja, fan liksom. Vi kommer till Spybar. Den ena efter den andra droppar av. Jag och du är kvar själva på dansgolvet liksom.

Jag fyller ändå år, vi firar mig, du vet, jag bara, I might get lucky tonight liksom. Vi drar till, ja, något jävla dansgolv där de har 1000 stycken. Och sen så ska vi gå, du bara, men ska vi gå?

Du bara, ja, vi går. Så kommer vi utanför Spybar. Och jag bara, ska jag beställa Uber eller ska du beställa Uber? Typ, och du bara, jag ska hem till mig och du ska hem till dig.

Och jag bara, nej. Och då blev vi såhär hjärtekrossade igen. Du bara, driver du med mig eller? Ja, exakt. Ja, jag blir ju lite passivt aggressiv. Ja, det var lite sur där faktiskt.

Men då minns jag att när jag åker hem sen så, jag bryter ihop då också, hemma. Älskling. Då förstod du liksom. Ja, exakt. Att vi ringer varandra på natten där och jag bara går loss typ.

Och jag minns ju också att du är alltid såhär, för du litar ju inte riktigt på mig heller. Alltså såhär, för jag har ju alltid så lovebombat dig och liksom såhär, ja du är så fin och la la la, och du har kanske inte alltid riktigt trott på mig. Det krävs mycket från mig att visa dig att såhär, jag tycker såhär verkligen.

Alltså att jag älskar verkligen dig, eller ja, jag gör ju nu då. Men att jag verkligen var kär i dig och ville vara med dig, ville ha dig, liksom. Varje gång vi typ drack några glas, du vet, så jag fyller, ringde ju dig och mässade dig och bara, ja.

Det var ju en jävligt jobbig period, men Ja, men ja, alltså efter din födelsedag där då så pratade vi ju inte så mycket. Nej. Igen. Nej, det blev ju heartbreak om igen två för mig.

Ja, så typ januari, februari, mars. Sen var det ju dags då att säsongen skulle börja visas där i början på april tror jag det var. Nej, exakt, men jag tror att vi släpptes den sjätte mars.

Om jag inte minns helt Du hinner ju prata med henne innan mig och skriver till mig. Hon vill vara med igen. Och jag bara, jag tror att Christoffer driver, såklart.

Så jag bara, men slutar du inte ens prata med henne? Alltså, jag blir ju typ irriterad. Och jag bara, ring mig! Ring mig nu! Alltså, jag hade ju sån jävla pulsstöt.

Jag hann ju bara säga det till mina kolleger. Vi är ett ganska litet bolag. Och jag bara, de vill vara med oss igen, jag och Juliet. Och min chef bara kollade på mig, han bara, what the fuck?

Nej, det var faktiskt helt stört. Nej, det var kaninpuls alltså när vi kom hem. Den dagen var helt sjuk. Ja. Och där och då var vi så här, okej, alltså nu. För de vill ju ha svar ganska fort.

Alltså vi sitter med manus. Vi behöver veta liksom typ om en vecka. Vi har en vecka på oss. Så att vi behövde ju börja så här, okej, fördelar, nackdelar. Och det här kan vi gå in på så mycket mer.

Men alltså det fanns så mycket nackdelar i form av liksom hur kroppen påverkas. Jag tappar hår, alltså du gick ner 16 kilo i vikt. Alltså på ett sätt. Så det var ju inte bara, och jag menar ekonomin.

Alltså får jag tjänstledigt, får du tjänstledigt? Det är ju inte bara att åka iväg. Nej, speciellt inte när det var så tätt inpå. Då var det liksom två månader bort.

Så det var ju inte självklart för oss att säga ja. Nej, verkligen inte. Men jag minns ju att när jag ändå började landa i att så här, fan jag vill ändå göra det här.

Då så gör jag faktiskt en powerpoint till min chef. Alltså den är så jävla bra. Jag gjorde en powerpoint som var så här, varför ska ni släppa iväg mig för att spela in andra säsongen av Robinson?

Och då hade vi fått reda på väldigt lite om den nya säsongen. Men vi visste ju att vi skulle dit i alla fall om vi då tackar ja. Och det var jävligt kul, han uppskattade det som fan.

Så jag får ju tjänstledigt i alla fall. Så även fast vi inte har tackat ja än, så har jag ju ändå liksom fått grönt ljus från mitt bolag. Men för dig var det annorlunda.

Annorlunda. Nej men jag var också ute liksom som konsult och lite sådär under den tiden. Så jag förstår ju liksom att det inte bara är. Så jag fick ju ta ställning där.

Att ja, fortsätta knoga på eller att säga upp mig. Och vi, alltså vi kom ju till slutsatsen så här, fan ska vi ångra oss? Att vi säger ja, ska vi ligga där på dödsbädden och bara, varför sa vi inte ja?

Nej, alltså jobb löser sig. Allt löser sig. Ekonomin, alltså ja. Jag är nog lagd lite så, det löser sig-hållet. Jag borde typ ha en sån tatuering. Men vi också såhär, det är ju en så jävla ära att de är med i Robinson.

Och du tog på en fråga att de är igen. Och dessutom är vi tillsammans. Och då visste vi i det här laget att vi skulle gå in för att vi var ett par. Att det blir kanske lite så här kärleksinspirerat för oss två.

Hur ska det gå på en ö om man svälter, man kanske spelar mot varandra. Hela den där biten. Ja, det var ju såklart en jättestor faktor. Jag tänkte på det, jag bara, nej alltså.

Det första jag sa till Carro när hon ringde mig, jag bara, vill ni att vi ska göra slut eller? Alltså vi vet ju att det är tufft där. Hon bara, nej. Men det var ju en stor faktor.

Alltså vi vet ju att det kommer slita på relationen. Det kommer ge oss många, många, många utmaningar. Och ja, men du var ju väldigt lugn och trygg i den här. Det finns ingenting som kan rubba oss ändå.

Så det spelar ingen roll. Alltså vi landar ju det, men det är klart att det är ju lite magsår. Det är lättare sagt också. Man vet ju inte. Vi visste ju inte älskling, alltså hur åt helvete det skulle vara.

Ja fy fan. Alltså nej. Det där ska vi prata mer om under säsongen. Men vi var ju på bättre platser i livet än vad vi var förra gången. Vi var på något tillsammans, fuck it, vi kör mycket på jobbet.

Men jag fick tjänstledigt, du fick inte tjänstledigt. Men vi mådde ju bättre än vad vi var någonstans. Ja, snälla rara, jag är hur lycklig som helst. Och jag ska gå in med min kille.

På en helt annan plats än sist. Och jag har byggt upp mig själv, jag är starkare fysiskt, jag är starkare mentalt. Trodde man att det skulle bli lättare liksom. Men vi får väl se.

Det var det nog inte. Plot twist. Det kommer vi få bli varse om. Men sen efter att du har sagt upp dig, för det gör du där på väldigt kort varsel. Så är det ju preparations.

Vi snackar ihop oss om att vi misstänker att vi kanske kommer spela mot varandra. Man har ju så många teorier. Exakt, hur får vi med oss folk då? Vi kommer uppenbarligen bli sedda som stora hot.

Kommer vi åka ut direkt? Kommer folk vilja ut oss direkt? Så vi börjar ju träna så in i helvete på Robinson-baserade träningar. De som har sett oss på gymmet måste bara, oj undra vad de ska göra.

De som har sett oss i simhallen när vi har simmat med de här jävla brillorna. Och jagat grejer på botten och folk bara, fan vad de där på med. Två vuxna människor som gör simövningar på botten och letar grejer.

Men förlåt mig, ni alla som såg förra säsongen vet ju. En tävling där Juliette Bergqvist höll på att stryka med under vattnet. Och jag kände att nej, där ska vi inte hamna igen.

Alltså fy fan, så det var ju bara ner i bassängen. Vi kommer att lägga upp lite bilder på det också sen på våra Instagrams. Men helvete vad vi övade på simma, hålla andan, dyka.

Alltså vi skulle vara redo för allt som kom i vår väg. Alla utmaningar vi skulle ställas inför, dueller, whatsoever. En sak måste jag säga till dig nu dock. Att vi övade ju på att stå på plankan på gymmet.

Och vi övade det här tillsammans du och jag. Och jag bara kollade på dig när jag ramlade ner. Jag bara, det här kommer aldrig gå. Jag bara, jag måste ju på något sätt bli inröstad i en potentiell final.

För att jag kommer fan inte slå dig i plankan. Det hann jag se. Jag bara, fuck. Ja, nej men ja. Men time will tell, honey. Tiden är kommen. Vi har tränat så in i helvete.

Vi packar våra väskor och sen ska vi flyga. Men där tänker jag att vi fortsätter och börjar avsnittet nästa gång. Nu är vi på startbanan, flyget ska dra. Vi har satt fast säkerhetsbältena.

Destination Panama. Och nu har vi inte heller hunnit presentera oss ordentligt. Eller vi har massa segment som vi ska köra i podden. Första avsnittet. Jag tycker ändå att vi ska avsluta med en pest eller kolera.

Okej, pest eller kolera är också ett segment vi ska köra. Eller antingen eller kan man kalla det också. Men jag har en jag har tänkt på som jag tänkte dra nu till Juliette.

Och så får vi se om hon kan välja. Nej, men du behöver inte. Jag kan köra en och så får du köra nästa gång. Men vi kommer köra med framtida gäster och sånt också.

Det får man bara tänka till. Okej, min pest eller kolera Juliette är så här då. Hade du helst ätit eller druckit då. En smoothie som smakar spya. Eller druckit eller ätit en spya som smakar smoothie.

Ja, då hade jag väl tagit en spya som smakar smoothie. Så du hade alltså, med vetskapen om att du äter kräk. Bara slafsat i dig där för att det smakar hallon. Ja, ja.

Det hade jag. Alltså vadå, hade inte du? Verkligen inte. Va? Eller alltså jag hade inte gjort något. Men alltså så här. Jo, där hade man ju. Om du ändå vet att det är hallon och blåbär och grabbarna.

Och så dricker du det fast det smakar kräks. Då vet du ändå om att du äter ändå bra grejer. Nej, hundra procent att smaken övervinner det där. Alltså snälla rara, jag har ätit och dr