Barocken – stormaktstidens stil och dramatikens epok

Det finns begrepp som fångar tidsandan oerhört väl, oavsett om vi betraktar kungars och kejsares matvanor och konstnärliga smak eller om vi skärskådar vanliga bönders estetiska uppfattning. Ett sådant begrepp är barocken, som i Sverige är intimt förknippad med stormaktstiden. Barocken var en vidareutveckling av 1500-talets antikvurmande renässans inom konst och arkitektur.

Stilen kännetecknades av stora och svulstiga former med konvexa och konkava inslag, riklig pompa och ståt, samt ett starkt fokus på ljusdunkel, dramatiska rörelser och – särskilt i parker – sträng symmetri. Stilen passade utmärkt för 1600-talets absoluta statsmakter med enväldiga furstar, vilka manifesterade sin makt i många europeiska riken. Den användes även för att förhärliga kristendomen, både i dess protestantiska och katolska form, och nådde därmed ut till landsbygdens socknar och deras kyrkor.

I Västsverige har termen ”bondbarock” myntats för att beskriva de kulturella ideal som slog rot i bondesamhället när stilen sipprade ned genom de sociala hierarkierna. Men barocken var mer än så: den omfattade musikaliska experiment, gigantiska slottsbyggen, vetenskapliga framsteg, pestkyrkor och den svenska skönlitteraturens födelse, med namn som Georg Stiernhielm och Lasse Lucidor. Även en av våra mest kända svenska psalmer – ”Den blomstertid nu kommer” – är ett barn av barocktiden.