Beowulfs sista strid: Myt, makt och mod i järnålderns Norden

Beowulfkvädet har bara överlevt i ett exemplar – handskriften Cotton MS Vitellius A XV (den så kallade Nowell-kodexen) – som i dag förvaras på British Library i London. I övrigt är berättelsen om hjälten Beowulf och hans kamp mot träskmonstret Grendel och dennes mor märkligt frånvarande i den skriftliga litteraturhistorien: många verk från samma tid levde främst i muntlig tradition och nådde aldrig fram till en handskrift som kunde bevaras. Att just detta manuskript råkade överleva till eftervärlden gör att vi i dag har tillgång till en kuslig och storslagen berättelse från Europas tidigmedeltid – en historia som annars hade kunnat gå helt förlorad.

Och det är inte vilken historia som helst. Beowulfkvädet följer en hjältes liv: från ungdomens dåd i främmande land till ålderdomen, när Beowulf efter många år som kung slutligen dör av de skador han ådragit sig i striden mot en drake. Dikten är skriven på fornengelska, men handlingen är förlagd till järnålderns Skandinavien.

Sagan vittnar inte bara om vilka envig mellan hjältar, monster och drakar som uppskattades i hövdingahallarna. Den avslöjar också vilka värderingar krigarna och deras herrar satte högst – och vad de fruktade allra mest. Det gör Beowulfberättelsen till ett mångfacetterat epos med både dramatik och eftertanke.