79. Jossan öppnar upp sig & är sårbar…

Nu kommer jag ha den större plats. Vi har en huvudgrötvisa här. Nice. Ja, gud va gosig. Det var suveränt. Men det är ju så verkligen. Men alltså varför är det sugrön?

Är det för att det är godare tycker du? Eller bara för att du inte vill förstöra läpparna? Läpparna? Tänker du? Ja, du menar så. Nej, alltså det är bara bitter. Det känns typ godare.

Mm. Om jag ska vara ärlig. Faktiskt. Jag ska testa. Jag brukar ju dricka med sugrör, men jag ska försöka göra det. Ställa hem och testa. Köpa, köpa. Ja, men det är gött.

Alltså det blir lite, men jag vet inte. Jag dricker till och med cola zero med sugrör. Nej, men usch, gör du? Ja. Nej, men det känns som att det blir så mycket kolsyra.

Ja, det kanske blir. Fy fan vad roligt. Du gillar när det bubblar i munnen. Det gör jag gumman. Men du, alltså vad fan, du har ju varit i Sverige. Hur var det? Men alltså Nina, jag har ju packat för en vecka.

Det var så varmt. Ja. Ja, det var det. Det var så jävla varmt. Jag hade liksom inga kläder. Alltså jag är ju inte svettig som fan. Nej, sluta. Vad roligt. Ja, men det var tyvärr kul.

Alltså vi sågs så intensivt. Och jag sa till Mattis sen, jag bara, alltså påminn mig om att vi aldrig gör det här igen. Alltså aldrig. För det var verkligen så. Jag åkte till Stockholm, lämnade Leo.

Eller vi sov över hos Bella faktiskt, min kompis i Stockholm. Och då kom hennes väninna syster, Lisa Anna. Så jag hade liksom middag på kvällen och Leo var med och så vidare.

Så sov vi hos Bella och sen kom min pappa, alltså världens bästa pappa, och hämtade Leo på morgonen i Stockholm för att jag skulle flyga till Umeå. Och han var så glad att se honom. Han bara, moppa, moppa.

Han älskar min pappa överallt. Så han älskar Ania och han älskar mig. Ja. Och sen så flygde jag då till Umeå och bara liksom sliga utan barn. Åh, fuck vad härligt.

Nej men alltså Nina, jag kommer. Alltså det är, det är en upplevelse. Alltså det är en lyxig upplevelse. Ja men det är som att du blir pånyttfödd eller vad man säger.

Du föds på nytt. Ja, du har ingen packning. Du har typ din lilla väska. Du har ett par hörlurar. Du kan lyssna på musik. Nej men alltså du behöver inte bry dig om någon annan än dig.

Nej. Nej. Åh, inga jävla bajsblöjor i bilen på plan. Alltså det är ingenting. Jag satt på mitt säte från start till landning och gjorde inte skit. Alltså det var så otroligt.

Det var det bästa med hela resan. Ja, alltså verkligen. Alltså du faktiskt. Ja. Men fan vad gött. Alltså det tog man ju för givet innan man hade barn. Exakt. Ni som inte har barn som tar sånt för givet.

Alltså njut. För att det kommer en tid då man skaffar barn och det är hemskt det. Men som av det, jag landade i alla fall i Umeå. Han kommer och hämtar upp från Green Flag.

Ja, trevligt. Ja, vad trevligt. Och vet du så fint då? Han hade med sin dotter då. Och såg mig och sträckte hon sig efter mig. Nej. Ja, hon ville krama sig mig. Ja, så försökte han typ ta henne tillbaka för han skulle sätta henne i stolen.

De bara klämde oss. Ja. Jo. Tänk dig typ på Nicolina, för de är typ lika jämngamla. Ja, vad är hon? Ett år och typ två, tre månader? Oj, hon är yngre än Nicolina.

Nicolina fyller ju två nu i november. Men gud vad gulligt. Åh, men jättegulligt. Alltså det är ju en sån fin känsla att hon typ kan känna så kring mig. Alltså det hade ju varit fruktansvärt om det var tvärtom.

Att hon bara, nej, alltså jag är så tacksam och så glad. Men i alla fall. Och sen så, du vet, åkte vi till hans kontor, hälsade typ på alla hans kollegor. Och hans hund och liksom kollade typ hur det såg ut.

Han är en hund? Ja, han är en hund. Vad är det för ras? Det är en mix mellan labbe och golden. En stor hund. Nej men gud, den är enorm. Ja, gigantisk. Och vit, så det var hår över hela mig.

Åh herregud. Men du, är det en hane? Det är en tjej. Ja, okej, bra. Du vet hanar, de juckas mycket. Ja, ja, det orkar jag inte. Orkar inte ta en till. Men gud, Sanna, fan, en hund och, men gud, vad mycket ni har.

Nu har ni tre hundar då. Ja, men du vet, vi kommer två på två krångliga bakgrunder. Nej men alltså det, du är bonusfamiljen. Det är bonusfamiljen. Det är bara, det är så jävla roligt.

Det är så jävla bra. Vi har älskat det. Ja, nu när du säger det, jag ska fan kolla om den. Helt jävla tydligt. Jag gör det. Ja, det är en ny i alla fall. Förlåt, jag avbröt.

Men så, ja, så hälsade vi typ på alla hans, inte alla, men många så här kolleger och så. Alla supergulliga i Sicilia. Och sen så åkte vi till han och han bor ju liksom jättemysigt, jättefint vid vattnet.

Alltså så här, supermysigt verkligen. Och sen sov vi där tills måndag morgon. Och då hade vi ju han sovit liksom på helgen där. Och det var jättemysigt. Alltså verkligen.

Vi hade middagar hemma med hans bästa vänner och deras partners. Och det kändes verkligen som naturligt. Alltså du vet, det var så naturligt. Det kändes som att man har varit tillsammans super super länge.

Men det var vi inte. Men det kändes så himla naturligt. Wow, var du nervös? Alltså det är som så sjukt. Inte alls. Nej. Alltså ingenting, inte alls. Okej, men det är skönt.

Du känner dig bekväm från första stund och det är väldigt viktigt. För alltså så kände jag med Filip med. Så jag bara, vad kul. Vad roligt. Ja, men alltså visst är det så när man typ är med en partner som man känns väldigt trygg med.

Som typ har ens rygg. Alltså så här, man vet så här, oavsett hur det går så kommer det typ, det är inte typ, det var något konstigt mellan oss. Alltså det är alltid liksom, eller det känns himla bra mellan oss typ.

Men alltså jag hade ingen kaos. Alltså jag hade liksom inget tvivel på att hans familj och vänner inte skulle tycka att jag var jättefina. För att han är ju det, så alla liksom hur gulliga som helst.

Så det gjorde vi på typ lördagen och sen på söndagen så träffade hans familj. För då var hans brors fru fyllde år, så det var typ släktkalas. Så då åkte vi ut till deras sommarstuga, typ firade henne och träffade dem.

Och det var också jättegulliga. Så det var bara så naturligt och det var liksom, jag var så lugn när jag var där. Wow, vad fint. Typ norrländskt lugn. Ja, jag tänkte precis säga, vad tycker du om Umeå nu då?

Alltså vi hann inte se så mycket, alltså vi hann inte göra så mycket. Men av det vi såg att det är ju jättemysigt. Alltså så här, det är ju typ som Örebro, alltså i storlekstakt.

Det är ju en liten stad. Och egentligen, det är liksom inget problem för mig med staden i sig. Alltså problemet för mig varför jag flyttade hit är ju liksom kylan och mörkret.

Alltså det är ju bara därför. Så för mig har det liksom inte spelat någon roll om det var Umeå, Stockholm, Göteborg, Örebro. Alltså staden i sig spelar ingen roll, utan det är liksom kylan och mörkret.

Men allt som allt, jättemysigt. Alltså verkligen. Och sen så åkte vi till Örebro. Måndag till typ torsdag morgon. Alltså klockan sju åkte jag hem på morgonen på torsdagen.

Och han hängde med? Ja, han följde med. Och det var liksom så, alltså så här, du vet när

Man bara tänker det absolut värsta alltid. Det är bara nämosen eller han har ju lyssnat. Nej, men gud vad roligt, just det var kul. Ja, han kom med en kaffe till sängen.

Hur mysigt. Men jag måste bara, du dricker latte, svart kaffe. Fan vad äckligt. Nej, det gör jag inte, men det var mjölk i. Ja, jag tänkte det, du vet Filipp dricker ju svart kaffe, fan vad äckligt det är.

Ja, ja, ja, det gör han också. Alltså det är ju vidervärdigt. Jag fattar inte hur man kan göra det. Men måste du dricka latte? En espresso eller en vanlig kaffe än att han bara, jag tar en latte och så drar han då och dricker skummad mjölk.

En karamellatte typ. Förlåt att jag bara snöar in sådär. Nej, men gud vad konstigt. Ja. Och sen på kvällen du vet, då tänkte jag såhär för att jag hade ingen laddare.

Så jag tänkte bara fråga såhär, jag frågade såhär, har du laddare här? För jag har inget batteri och jag tänkte såhär, om han säger att den är i nere, då går jag och bara hämtar den. Alltså såhär, för jag är inte så van med prince and treatment, så jag tänker inte så mycket på det.

Men jag bara, har du laddare? Och då försvann han bara. Jag bara, jag har, och då kan jag ju hämta laddare direkt. Koppla in den i hålen och koppla in den i min telefon direkt.

Jättebra. Jättebra. Nej men jag satt och garvade för jag tänkte på, när du sa, och sen på kvällen så tänkte jag att du skulle säga såhär, tvätta av mig sminket. Nej men därför jag bara, gud nu tappar jag det.

Nej men du gör det nu såklart inte hoppas jag. Det var fan gränsfall. Fan vad obsoxigt. Nej men fan vad kul. Men en annan sak, om ni ska vara lite öppna och sårbara här då.

Ja, föra. Men alltså du vet typ såhär, när man har varit med om lite konstiga förhållanden och sådär ibland. Man jobbar på sig själv och grejer, då är det man, alltså sen när man är ensam, så kan man ju liksom känna såhär, okej men jag har kommit så långt i mig själv.

Det känns bra och tryggt och så vidare. Men det vet man inte heller förrän man typ har träffat någon om man faktiskt liksom sätter det på prov. Förstår du vad jag menar?

Hur ska jag veta att jag reagerar annorlunda i min situation om inte jag utsätts för den situationen? Lite så. Men så var det en kväll, jag vet inte när det här var.

Men så låg vi, eller jag låg och sängen för han nattade Siggebarn. Och då låg jag och typ chillade och satt och kollade på typ såhär klipp på typ Instagram. För jag har ju scrollat.

Förstår du? Jag har kunnat scrollat liksom hemifrån. Exakt. Men så blev det såhär ångestblandat i stor klippen för att de var typ så, alltså sådär typ sorgliga klipp.

Jag vet inte varför jag kollar på det, men jag fick såhär lite ångest. Och sen så typ kom han in i rummet och vi började kolla på serie. Och du vet, det var redan typ en ångeststämning kring mig för att jag hade kollat på de här typ klippen.

Så började vi prata, han bara för han märkte att det var någonting. Så han bara, vad är det? Så började vi prata lite. Och sen så insåg jag att det här kom ju inte alls ifrån de klipp på Instagram.

Alltså att jag har lite ångest just nu. Utan det kommer ju från att jag genuint typ börjar tycka om honom jättemycket. Och att då tappar man ju lite kontrollen. Förstår du?

Att man såhär innan, eller typ hur det har varit liksom sedan jag blev singel. Såhär, jag har varit väldigt mycket såhär survival, jag har haft kontroll på allt. Och såhär jobbat, ta hand om Leo, ta hand om hundarna.

Festerat att allting är bra. Alltså man går liksom på repeat, fattar du? Man har liksom inte kunnat stanna upp så jättemycket. Och sen så vet man jobba så mycket som man kan på sig själv.

Och sen så har man oss behövts utsatt för den situationen tills allting fixas. Om man har ju kontroll i början, eller man har inte ens kontroll. Kontroll är ju egentligen en illusion.

Men man tror att man har kontroll på typ känslor och typ hur man agerar. Förstår du? Ja, jag är jätteung. Och det är nog med typ den kvällen, och det var därför jag fick typ panik och fick ångest att såhär, shit, jag har inte kontroll på det här längre.

Jag vet inte, förstår du vad jag menar? Har du känt igen det? Alltså, jag jättemycket, alltså verkligen. Ja, precis. För att i början är man verkligen såhär, man är liksom inte kär, kär.

Utan man är lite betuta typ. Men sen när man väl blir kär, det är ju då man bara, alltså typ kraschar. Det blir ju lite så. Exakt, man har ingen kontroll. Exakt.

Och man har egentligen inte kontroll egentligen, men man har ju mer kontroll över hur man mår och hur man kan hantera olika situationer än när man typ blir kär. För då finns ju risken att man blir sårad. Alltså det är ju där.

Men jag vet ju också för att jag har gått mycket i terapi, att jag ger mig ju hellre in i någonting som kan bli hur bra som helst och också kan bli dåligt som helst. Än att liksom stå vid sidan av och missa chansen att bli lycklig och att det kan bli hur bra som helst. Men den liksom biten och steget dit är bara lite tufft, vet du, för att man har ju tagit igenom saker och man vill inte att det ska bli jobbigt igen och nu har jag ett barn också.

Så man vill att det ska bli bra. Och så vidare. Men kände du så med Filip någonting Liksom att det kom till en punkt där du såhär, shit fan. Alltså man är ju inte ledsen för att man på något sätt är olycklig, utan jag blev ju ledsen och ångestblandad för att jag börjar liksom verkligen tycka om honom.

Och liksom kär. Utan det var just den kvällen då det typ bara rann över mig. Och till där, alltså gud nu outar jag barnrelation här helt, men där hade ju typ han, om inte han var så stabil och trygg i sig själv och mogen emotionellt, kunna typ flippa och bara såhär, varför är du så rädd?

Och så mött mig med typ såhär försvar och aggression och blivit irriterad för att jag mår så eller whatever. Men han var så lugn. Han var så lugn. Och bara typ kramade om mig, höll om mig, fanns där för mig.

Alltså han mötte mig alltså hur han reagerade typ hjälpte så mycket med det också. Och sen har jag inte tänkt på det sen dess. Alltså det var verkligen, det var ju typ bara den kvällen.

Så det vill jag verkligen typ bara tydliggöra att det var bara den kvällen. Men jag tror säkert att det kanske kommer igen, man typ får lite panik att shit, nu börjar jag känna någonting för att kroppen minns ju. Kroppen minns ju såhär, okej, sist jag kände såhär så blev det inte så bra.

Det som hände då var att jag blev hjärnskadad och att jag blev ledsen och det var en fruktansvärd tid där efter. Så kroppen minns ju det. Så det är inte så att mitt huvud går igång och jag typ såhär, och mitt hjärta går igång, utan det är kroppen som reagerar.

Ja, jag känner typ att det bara skakade såhär för att jag var såhär, vilken reaktion liksom. Men vet du, alltså det var inte jättelänge sedan du har barn nu. Jag hade inte barn när jag träffade Filip.

Du har ju ett barn idag, du är ju mamma. Det var inte jättelänge sedan du gick igenom ett breakup. Liksom, väldigt seriöst breakup, för ni har ju barn tillsammans.

Så det är ju också annorlunda för dig att gå in i en ny relation idag. Så det är ju inte konstigt att du känner såhär, för att nu är du ju en annan person. Du är ju mamma idag och går in i en relation.

Det är ju jätteannorlunda. Som när jag gick in i min relation med Filip, Alltså det var såhär, ja, hej. Medan du har så mycket att tänka på, du har

Eller man bor på typ att det är svårt att släppa sådana saker och så vidare. Så jag fattar helt vad du menar. Nu är jag borta länge och de har vuxit upp där. Så det är klart att det är minnen som är lite jobbiga.

Inte för att ni tar bort minnen, men det är ju upplevelsen som ni har haft där som känns det såklart. Ja, jag tycker precis. Jag är väldigt sentimentala. Jag har ju en låda eller två, tre lådor i förrådet där jag liksom sparar.

Alltså vissa babykläder kan jag absolut inte ge bort eller sälja någonting. Utan de måste jag spara. Och typ Fenix-teckningarna kommer hemma från förskolan. Jag kan inte bara slänga det.

Jag bara sparar, sparar. Alltså du vet, jag är helt galen. Men jag får sån jävla ångest. Men jag menar, det där är faktiskt, vi är jättevika där. Och det är också, du vet, de kommer hem med de här fula teckningarna.

Man ser ju snabbt vad det är. Men det går, alltså tanken av att lägga det i soptunnan. Det går inte. Nej. Alltså det går inte för mig. Alltså fy fan. Alltså det är som att man slänger en del av dem typ.

Alltså jag får panik. Och det här är sån tvådelad åsikt. Vissa är så här, gud, kasta, kasta, kasta. Jag är helt för dem. Helt för dem. Alltså jag förstår ju typ, alltså tanken bara på kasta, kasta, kasta.

För att det är så här, till slut så kommer det inte vara tre lådor. Du kommer ju ha 25 lådor. För att han kommer ju liksom göra så mycket saker. Och hon kommer göra så mycket saker.

Och det kommer vara så mycket grejer. Och de skiter ju typ blankt fan i det här. Alltså han kommer ju inte komma när han är 23 och bara så här Åh vad kul att du sparade den här bilden med två streck på mig när jag var två och ett halvt år.

Alltså han bryr sig ju nada. Och det är inte heller så att du sitter där och typ tittar på det här någon gång i veckan. Och bara wow. Eller kanske du gör det. Ja, alltså typ.

Nej, nej, jag fattar. Men vissa saker ska man fan spara. Ja, men jag tycker det är fint. Alltså man behöver inte spara på allt. Men det blir ju svårt att spara på allt.

För att man vill ju inte kasta. Alltså man vill ju inte kasta. Nej. Igår faktiskt, vi tog ut, vi rensade ju väldigt mycket. För att vi tänker, alltså det kan ju gå fort att sälja och det kan ju ta lång tid.

Man får ju se. Men vi rensade väldigt mycket och försöker ändå bara så här vara lite förberedda. Men så har vi en kartong vi fick av Filips föräldrar för ett tag sedan.

Och det är massa barnsaker från när han var liten. Och då var det typ så här, massa saker han vunnit i hockey när han var liten och Fenix. Alltså han tog upp alla de, typ hans medaljer och sånt, till hans rum.

Alltså det är ju jättesvint. Ja, så då var det massa så här gulliga. Och då var det faktiskt några teckningar han hade gjort och sånt. Det var faktiskt väldigt gulligt.

Var de jättefina rent få sträck? Nej, alltså det var ju verkligen bara kladd. Men alltså Fenix tyckte det var görcool. Och bara, har du målat den pappa? Han bara, ja.

Det var lite kul. Men sånt där är ju jättekul och jättemysigt. Och typ ett sätt att så här bonda också med sin familj, tycker jag. Att det är liksom någonting så typ precious och, vad ska man säga, alltså inte svårbart inte att det är svårbart när man har kladdat på ett papper.

Men det är väldigt nära och liksom privat på ett sätt. Att man delar det. Ja, att få dela det är ju jättefint. Alltså jag har ju allt för att man ska bowla saker.

Men sen kan det ju gå över en viss gräns också, såklart. Alltså så är det ju. Jag har blivit besatt av vinter. Jag fattar ju inte riktigt att det fanns så jäkla mycket charmiga inredningssaker som är så här vintage.

Nu pratar jag inte om nytt, sterilt och fult, för det vill jag inte ha. För jag kan säga så här, i huset vi bor i nu, vi har inte valt någonting. Alltså om kök och badrum och sånt.

Utan det var ett par med barn som bodde där innan oss. De bodde bara två år. Så att de var liksom, när husen byggdes här, så var ju de med och valde allting. Så att vi valde ingenting.

Vi visste också att vi ville bo här lite tillfälligt, tillfälligt om man säger. Så att vi har inte lagt liksom att, alltså vi har inte renoverat någonting. Vi har inte liksom renoverat drömkök eller drömbadrum och sånt.

Men i nästa hus så blir det lite mer vår stil. Ja, då blir det lite mer det här typ så här vintage, lite lantligt. Hajar du grejen? Älskar. Alltså jag älskar ju det här gamla och sånt.

För mig ser det ut när allting är fyrkantigt, vitt och sterilt. Det är typ min värsta. Ja, det är panik. Exakt. Men i samband så har jag beställt lite pömpöny från vinter, alltså vintage inredning.

Gud, jag visste inte att det fanns det. Alltså jag älskar winter också. Alltså typ så här solglasögon, sånt här man kan ställa. Ja, jag har så mycket som helst. Visste inte att det fanns inredning.

Jag vet, jättefin, jättefin. Men då skickar de typ en sån stor jävla kruka då hem till en om man vill. De kan göra det, absolut. Okej, gud, jag hade ingen aning.

Jag borde göra en serie på TikTok, vad jag beställt. För att hittills har jag beställt tallrikar från typ jättefint märke som är lite så här vintage. Och så typ ett par jättesöta krokar som man kan lägga in bilder på.

Alltså, åh nej, jag måste visa det. Du måste visa det. Ja, alltså verkligen. Men alltså det här är ju så kul. Alltså när man ska flytta, man bestämmer sig för så här, nu ska jag flytta.

Då vill man bara sälja typ direkt för att man bara vill bli av med det. Och att det är jobbigt med så här sentimentala saker. Men hur kul är det inte att du ska få typ fixa och trixa med ett nytt hus?

Och bara få så här, köpa hem massa fina grejer som är ens stil och pyssla. Alltså så här, det där är ju för jävla mysigt. Alltså det är så kul. Nej, jag är så taggad.

Jag är så taggad. Jag vet så här att jag verkligen börjar så här, nej men det är kul. Jag manifesterar jättemycket. Det är därför jag vill typ inte rubba bort mina tankar.

Nej, men då ska vi inte göra det. Då ska vi inte göra det. Vi har fått en annan förfrågan här på Instagram också. Och då är det en tjej som skriver så här, det här riktas till dig framförallt.

Eller det är riktat till dig. Då står det så här, hej älskar er podd, tack för allt ni gör. Tack snälla. Men gud vad dryga alla. Tack snälla. Men det var för att jag tog ett djupt andetag sist.

Ja, fy fan. Alltså det är jävla fitta är jag. Jag är gravid med vårt andra barn. Vi hade en väldigt traumatisk första förlossning. Och jag var väldigt förkrossad efteråt, eftersom att jag alltid föreställt mig att jag skulle ha två barn.

Men efter den förlossningen kan jag inte gå igenom det igen. Vi har gått till samtal på Oferia-mottagningen, som är typ förlossningsrädsla, kort sagt. Vi tog till och med samtal innan vi vågade sluta med preventivmedel för att försöka få barn nummer två.

Men barnmorskan försäkrade mig om att jag kan få planerat kejsarsnitt som helst jag vill. Till saken att jag ska skicka till er om det här. Jag har ju såklart följt Nina under båda hennes graviditeter och förlossningar.

Jag undrar om du, Nina, hade velat prata mer om din själva process innan det var klart att du fick kejsarsnitt. Det känns som att ingen pratar om det här och jag känner mig väldigt ensam och nervös. Och vad känner ni nu efter er förlossning när det har gått lite tid?

Tack för att ni är ni. Ja, vad fint