Avsnitt 399

Ni är välkomna till vårt lilla café och till Kaffepejkarna. Vi vill innan programmet startar säga ett hjärtligt tack till våra bidragsgivare. Ni börjar bli många nu och dessutom förstås till vår sponsor ICA Maxi Boglundsängen i Örebro.

Ja, kaffe i kopparna, socker om man vill, mjölk gärna. Välkomna till Kaffepejkarna! Återigen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, men jag säger det ju varje gång Välkomna till Kaffepejkarna!

Vi går mot jubileumsprogram, gör vi inte det? Jo, nästa gång. Är det så? Ja! Ett program ifrån jubileum. Vad är det för nummer nu då? Ja, nu är det 399. Ja, det är bra.

Jag heter Peter Flack. Jag heter Bosse Hjörde. Och jag Bo Fransson. Ja, och vi ska fylla den närmaste 40-45 minuterna med lite spännande berättelser och lite udda musik och kanske lite känd musik också idag.

Vi får se. Vi kör igång i alla fall med dagens datum, 21 augusti. Ja, födelsedag för orkesterledaren och pianisten Count Basie. Countrysångaren Kenny Rogers, Jackie Shannon, mest känd för oss här i Sverige för sin 10-topphit When You Walk In The Room 64.

Och för den här dagen är också Joe Strummer, sångaren och gitarristen i The Clash. Den 21 augusti 93 så genomsöks Michael Jacksons Neverland, hans ranch där, av polis efter att ett barn som vistas där trädde fram med anklagelser om sexuella övergrepp. Jackson går med på att polisen genomför en kroppsvisitation där han måste klä av sig, något som han upplever som mycket förnedrande.

Det kan man förstå. Inget åtal väcks dock, men det väntar som bekant ytterligare anklagelser av liknande slag. Och den 21 augusti 98 så publicerar Terrence Trent Darby, som inte har hörts av sedan albumet Vibrator från 95, då publicerar han följande meddelande på sin webbplats.

Jag är en holografisk representation i den tredje dimensionen av det som era själar önskade att en av era favoritartister skulle vara. Jag sände en del av min själ för att förkroppsligas som en artist vid namn Terrence Trent Darby för att uppfylla den önskan. Flummigt värre.

Ja. Ja, förmodligen. Kommer ni ihåg Terrence Trent Darby? Ja. Han jämfördes ofta med Prince och Michael Jackson. Sen hamnade han i konflikt med sitt skivbolag och fick svårt att nå samma publik som tidigare.

Han hade ett par stora radiohits här i Sverige i slutet av 80-talet. Sign Your Name och den amerikanska listettan Wishing Well. Vad är det för nummer nu då? Ja, nu är det 399.

Ja, ja. Det är bra. Jag heter Peter Flack. Jag heter Bosse Sjorder. Och jag Bo Fransson. Ja. Och vi ska fylla den närmaste 40-45 minuterna med lite spännande berättelser och lite udda musik och kanske lite känd musik också idag.

Vi får se. Ja. Vi kör igång i alla fall med dagens datum, 21 augusti. Ja, födelsedag för orkesterledaren och pianisten Count Basie. Countrysångaren Kenny Rogers, Jackie Shannon, mest känd för oss här i Sverige för sin 10-topphit When You Walk in the Room, 64.

Och för den här dagen är också Joe Strummer, sångaren och gitarristen i The Clash. Den 21 augusti 93 så genomsöks Michael Jacksons Neverland, hans ranch där, av polis efter att ett barn som vistas där trädde fram med anklagelser om sexuella övergrepp. Jackson går med på att polisen genomför en kroppsvisitation där han måste klä av sig, något som han upplever som mycket förödmjukande.

Det kan man förstå. Inget åtal väcks dock, men det väntar som bekant ytterligare anklagelser av liknande slag. Och den 21 augusti 98 så publicerar Terence Trent Darby, som inte har hörts av sedan albumet Vibrator från 95, tror jag.

Då publicerar han följande meddelande på sin webbplats. Jag är en holografisk representation i den tredje dimensionen av det som era själar önskade att en av era favoritartister skulle vara. Jag sände en del av min själ för att förkroppsligas som en artist vid namn Terence Trent Darby för att uppfylla den önskan.

Flummigt värre. Senare förklarar han att han tagit ett nytt namn, Sandana Maitreya, ett namn som kom till honom i en dröm. Han hade nog inte bara tagit ett nytt namn, jag tror han hade tagit något annat.

Ja, så bra. Förmodligen. Kommer ni ihåg Terence Trent Darby? Ja. Han jämfördes ofta med Prince och Michael Jackson. Sen hamnade han i konflikt med sitt skivbolag och fick svårt att nå samma publik som tidigare.

Han hade ett par stora radiohits här i Sverige i slutet av 80-talet. Sign Your Name och den amerikanska listettan Wishing Well. Och för den här dagen är också Joe Strummer, sångaren och gitarristen i The Clash.

Den 21 augusti 93 så genomsöks Michael Jacksons Neverland, hans ranch där, av polis efter att ett barn som vistas där trädde fram med anklagelser om sexuella övergrepp. Jackson går med på att polisen genomför en kroppsvisitation där han måste klä av sig, något som han upplever som mycket förödmjukande. Det kan man förstå.

Inget åtal väcks dock, men det väntar som bekant ytterligare anklagelser av liknande slag. Och den 21 augusti 98 så publicerar Terence Trent Darby, som inte har hörts av sedan albumet Vibrator från 95, då publicerar han följande meddelande på sin webbplats. Jag är en holografisk representation i den tredje dimensionen av det som era själar önskade att en av era favoritartister skulle vara.

Jag sände en del av min själ för att förkroppsligas som en artist vid namn Terence Trent Darby för att uppfylla den önskan. Flummigt värre. Senare förklarar han att han tagit ett nytt namn, Sandana Maitreya, ett namn som kom till honom i en dröm.

Han hade nog inte bara tagit ett nytt namn, jag tror han hade tagit något annat. Ja, så bra. Förmodligen. Kommer ni ihåg Terence Trent Darby? Ja. Han jämfördes ofta med Prince och Michael Jackson.

Sen hamnade han i konflikt med sitt skivbolag och fick svårt att nå samma publik som tidigare. Han hade ett par stora radiohits här i Sverige i slutet av 80-talet. Sign Your Name och den amerikanska listettan Wishing Well.

Ja. Det är bra. Jag har plockat fram en låt med Philip Wallach Blondheim III, född 1939, gick bort 2012. Amerikansk sångare och låtskrivare som spelade in en hitsingel 1967 som hette San Francisco, Be Sure to Wear Flowers in Your Hair.

Se till att ha blommor i ditt hår. Kanske har påverkats av några svenska kompositörer som har varit om blommor i håret. Gredmark, kanske. Ja. Den här killen växte upp i North Carolina och där blev han vän med John Phillips.

De två följdes genom livet och bildade flera band. Ett hette The Abstracts och blev stora i New York. Spelade på många småklubbar i samma stad. Men under sin tid där med The Abstracts så bytte man namn till The Smoothies och bestämde sig för att även byta namn på sångaren som hette Philip Wallach Blondheim III.

Det var ett långt namn så det skulle inte vara så bra. Då kom komikern Jackie Curtis och sa att jag tycker du ser ut som en skotsk hund. Ja, han höll med och sa att det där skulle kanske kunna bli mitt nya namn.

Så tog han namnet Scott McKenzie. Den här låten som vi ska lyssna till spelades in med en studiomusiker som spelade orkesterklockor och klockspel. Basgången till låten gjorde studiomusikern Hugh Osborne och Hal Blaine spelade trummor.

Det ska bli intressant att höra hur orkesterklockorna och klockspelet lät på den här inspelningen från 1967. Jag kan väl säga att Mamma Sonnepappa spelade det här för några år sedan. De har sjungit in en ny version av den där men här görs originalet med Scott McKenzie.

John Berriers sjukdom, neurologisk sjukdom som påverkar nerver och nervrötter och leder till muskelsvaghet och förlamning. Bara två år senare så dog han, 73 år gammal. Det gick snabbt, en hastig död, ja.

Ja, nu ska vi studsa tillbaka först lite grann till 1953. För då nådde Nat King Cole Billboards spetscellerlista, 10 januari var det 1953, med en inspelning av en låt som heter Pretend. Och den låg kvar i 21 veckor och sen dess har den där spelats in av många artister, som det blir.

Och då tänkte jag att ni skulle få stifta bekantskap med Barbara Lica. Hon är en kanadensisk sångerska, skriver också mycket material, men hon ska just sjunga den här Pretend. Hon finns i Toronto.

Känd för ishockey. Ja, bland annat. Hon har ett högt ton också som jag har hört uppe i. Har du varit där? Ja. Jaha, häftig stad va? Ja. Man kan tänka mig det. Jaha, och hon vann den här, hon vann en tävling, eller hon fick ett pris 2013 som heter Sarah Vaughan International Jazz Competition.

Och då jämförs man väl med några andra jazzsångerskor 2013 som vann det där priset. Det roliga med henne som jag läser är att hon ler när hon sjunger. Och så tänkte jag att jag ska lyssna på den här låten Pretend med Barbara Lica.

Och det stämmer faktiskt. Jag ska fråga er sen om ni tycker att ni hör att hon ler när hon sjunger. Och ser man henne på en konsert så kan man ju verkligen se det också, förmodar jag.

Född 1988, alltså 38 år och hon ler här. Pretend you're happy when you're blue. It isn't very hard to do. And you'll find happiness without an end whenever you pretend.

Remember anyone can dream and nothing's bad as it may seem. The little things you haven't got could be a lot if you pretend. You'll find the love you can share, one you can call your own.

Just close your eyes and he'll be there. You'll never be alone. And so if you sing this melody, you'll be pretending just like me. The world is mine, it can be yours, my friend.

So why don't you pretend? You'll find the love you can share, one you can call your own. Just close your eyes and he'll be there. You'll never be alone. And so if you sing this melody, you'll be pretending just like me.

The world is mine, it can be yours, my friend. So why don't you pretend? Why don't you pretend? Why don't you pretend? Why don't we pretend? Pretend med Barbara Lica.

En flickröst? Ja, lite så kanske. 38 år är hon alltså. Ja, men hon ler när hon sjunger. Jag tycker jag känner det lite när jag lyssnar på henne. Det var lite kul att läsa om det och sen lyssna och säga att ja, men det är nog så.

Ja, ja. Ja, europeiska listettor, man tackar. Vi är tillbaka i Frankrike igen. I april och maj 1959. Då toppas skivförsäljningslistorna av Gibr, med låten La Vivre.

Det levande vattnet. I religiösa sammanhang så kan ju La Vivre även syfta på livets vatten, alltså en symbol för andligt liv. Gibr föddes i Egypten där hans far arbetade, men han växte upp i Frankrike.

Innan han blev artist så utbildade han sig till ingenjör. Som artist fick han sitt stora genombrott på 50-talet, efter att 57 ha belönats av franska skivakademin för sin första LP för en uppträdande som förartist åt Katharina Valente på Olympia. Men trots minnesluckor och okontrollerbara skrattanfall så blir framträdandet ändå en framgång.

Han är väl nervös stackarn antar jag. Vem skulle inte vara det på Olympia och komma in före Katharina Valente? Året därpå får han uppdraget att komponera musiken till filmen La Vivre av François Villiers, men trots att filmen väljs ut till filmfestivalen i Cannes så går den ju relativt obemärkt förbi hos publiken.

Däremot blir filmens titelmelodi, som återkommer flera gånger i filmen, en stor kommersiell framgång. I motsats till rykten som florerar innehåller låten ingen dold eller underförstådd erotisk dubbeltydighet. Den svenska versionen heter Vårnatsmelodi, men vem är det som sjunger den?

Vi är tillbaka i Frankrike igen. I april och maj 1959 toppas skivförsäljningslistorna av Gibr med låten La Vivre, det levande vattnet. I religiösa sammanhang kan La Vivre även syfta på livets vatten, alltså en symbol för andligt liv.

Gibr föddes i Egypten där hans far arbetade, men han växte upp i Frankrike. Innan han blev artist så utbildade han sig till ingenjör. Som artist fick han sitt stora genombrott på 50-talet, efter att 57 ha belönats av franska skivakademin för sin första LP för en uppträdande som förartist åt Katharina Valente på Olympia.

Men trots minnesluckor och okontrollerbara skrattanfall så blir framträdandet ändå en framgång. Han är väl nervös stackarn antar jag. Vem skulle inte vara det på Olympia och komma in före Katharina Valente?

Året därpå får han uppdraget att komponera musiken till filmen La Vivre av François Villeret, men trots att filmen väljs ut till filmfestivalen i Cannes så går den ju relativt obemärkt förbi hos publiken. Däremot blir filmens titelmelodi, som återkommer flera gånger i filmen, en stor kommersiell framgång. I motsats till rykten som florerar innehåller låten ingen dold eller underförstådd erotisk dubbeltydlighet.

Den svenska versionen heter Vårnatsmelodi, men vem är det som sjunger den? Hur långt hur klockan slår, snart ska vi skilda vandra. Vinden som i natten rår, driver oss till varandra.

Skynda, skynda, morgonen är riddande här. Kom min till mig nu, du som har håller mig kär. Jo, den kan ni. Ja, jag chansar på Bertons Ulla Sander. Just det, ja. Ulla Sander var det.

Diktionen är så väldigt tydlig och så, det är åt operethåll. Precis. Och skymning, alltså det är... Ulla Sander. Var det inte hon som spelade ihop med Jan Kulle i Glada Änkan?

My Fair Lady. My Fair Lady. Ja, juste, den såg jag på Oscar, så jag gick på linjen på skolan där uppe. Jaha. Fick vi resa in allihopa i buss. Just det. Hur kom det?

Ulla Sander. Ulla Sander var Sveriges första Eliza faktiskt på Oscar som Jan Kulle. Jaha, vad kul. Vi har inte haft med, har vi gjort någon gång, har de väl varit med kanske, men inte förutkommande.

Nej då, nej. Vad roligt. Inte lika ofta som Brita Borg. Nej, nej, nej. Är det Sven Ingvars? Ja, det är Sven Ingvars. Ja, men vi går vidare. Ja. Bosse Adlers mikrofon vill inte riktigt hänga med i inspelningen av det här avsnittet av Kafépojkarna.

Så jag tar mig friheten att referera det han sa, men som inte blev riktigt inspelat. Och det kunde det låta så här. Jag ska bjuda på en låt som heter I'm a Woman med Norma Dolores Eggström, född 1920.

Hennes far och morföräldrar var svenska och norska invandrare. Faderns ursprungliga namn var Ekström. 1941 var hon med i Benny Goodmans orkester och turnerade med dem i hela USA under två år.

1943 gifte hon sig med gitarristen i det här bandet, Dave Barber. Och de där två kom att både skriva musik och sjunga in en del skivor. Själv fick hon ett skivkontrakt 1944 och det gjorde att hon slutade med Benny Goodmans orkester och blev soloartist.

Hon är särskilt känd för sångerna hon gjorde till Walt Disneys Lady och Lufsen, där hon också spelade rollen som showkatten Peggy och sjöng He's a Tramp. Hon gick bort 2002. Ja, så hon hette Peggy i filmen alltså.

Ja, de hette i verkligheten Lee kanske. Ja, det kan det ju vara. Ja, men Peggy Lee är ju, oj, vilken legend alltså. Ja. Nu ska jag spela en låt som i musikbranschen kallas för en novelty hit.

Och då kan man ju fråga sig, vad krävs för att det ska bli en novelty hit? Och det har jag tagit reda på. Det ska finnas inslag, eller kan finnas inslag av humor och satir.

Texterna kan ofta vara lite roliga, skämtsamma eller driva med en aktuell trend. Sen bör det vara gimmicks eller något ljud. Man kan ha en röst som är lite annorlunda, lite djurläte eller så.

Och så ska den ha kort livslängd, det vill säga att det blir ofta en stor hit under en kort period, eller som vi säger numera, en viral hit. Men den försvinner ganska snabbt. Det är en novelty hit.

Så nu kommer en amerikansk countrysångare och gitarrist, och han hade en novelty hit 1966. Han är född 1940 i Kentucky, och han spelade i början i en grupp som hette The Sabers. Det var sent 50-tal och början av 60-talet.

Och i den där gruppen fanns också en gitarrist som hette J.P. Pennington, som så småningom blev medlem i gruppen Exile. 1960 så dök den här killen upp i Nashville, USA.

Han giggade där några år, fick ett skivkontrakt med Cap Records 1966, och de distribuerade hans debutsingel I'm a Nut, samma år. Han gjorde några fler inspelningar för Cap Records, men det blev inte särskilt framgångsrikt, utan I'm a Nut, det är hans stora, stora hit. Han dog av en hjärtattack, 44 år gammal, 1984.

Och det mesta av det han åstadkom försvann i den där ödesdigra branden 2008. Nå, nu ska ni få höra på hans hit, I'm a Nut. Vad hette han? Ja, så han hette i verkligheten Lee kanske.

Ja, det kan det ju vara. Ja, men att komma på artisten är lite knepigare. Omöjligt. Han hette Leroy Pullins. Ja, okej. Leroy Pullins, I'm a Nut. I'm a Nut. Jag är knäpp, eller något som vi bör översätta det med.

Ja, du har tungan rätt i mun. Ja. Nu ska jag spela en för mig helt okänd tjej egentligen, men hon har spelat in totalt 25 skivor. 16 av dem var på vinyl, sen kom kasetterna och sen cd-skivor.

Hon spelade in allting hos Bert Karlsson i Skara, som tog kontakt med henne. Meningen var att hon skulle kompas av sitt band. Hon är nämligen sångerska i dansbandet Palomas.

Nej, sa Bert Karlsson, det går inte. För att han skulle ha studiomusiker. Så Ida Ola Sevesman, Keröman, Anders Engberg och i kören med Lotta Engberg, Lisa Öhman och Ficke Bänkert.

Så det gick inte att komma med de där grabbarna i Palomas. Och så var det ju med Bert Karlsson. Det var ingen som fick spela. Nej, utan det var studiomusiker. De fick stå med på skivetiketterna, alltså.

Ja, det gjorde de. Och på bild. De här kråkarna som gjorde låtarna, de passade representerade. Det var ingen som visste vad de hette. Den här tjejen blev alltså en välkänd röst inom svenska dansbands- och populärmusikscenen, kan vi väl säga.

Och har också släppt skivor med Claes Oves orkester, som ni väl känner till och har dansat till. Och det här med Palomas, det startade 1997 där hon tillsammans med sin man, som heter Tommy, och en arbetskamrat spelade in musik mer eller mindre för sig själva. Men Tommy var duktig på dragspel och själv sjöng ju hon då.

Så det var naturligt att starta ett band, och tog med sonen som trummis på första skivan. Och då skulle de ha ett namn, och de gillade låten La Paloma. Och då tyckte de att Palomas, det blir ju bra med z på slutet där, som alla skulle ha.

Hon har jämförts med Anita Lindblom, men det är någonting som hon själv har sagt att hon absolut inte eftersträvar att bli lik henne. Hon har också gått in för att lyssna på musik från Tyskland. Hon köper tysk musik med The Flippers och Cap'n Cook och såna grejer.

Nu ska vi lyssna på den här tjejen som alltså heter Mybrit Stridsberg. Jag tror aldrig ni har kommit på det utan jag säger det redan nu. Nu ska vi höra hur hon låter då.

Ja, det låter onekligen som Anita Lindblom. Ja, jag skulle ha gissat på det. Men hon hette Stridsberg. Men faktum är att Anita Lindblom har spelat in den här låten.

Ja, det har hon. Om det var före eller efter vet jag inte. Samma text. Ja, det är den låten. Ja, den låten. Men det var inte Bert Karlsson som spelade in den med Anita Lindblom.

Nej, det var det nog definitivt inte. Annars är han inblandad i mycket. Ja, förmodligen i det här också som jag kommer med. För man vet aldrig. För det är en svensk klassiker.

En sång på svenska som skrevs redan 1912 av Carl Williams men han hade en signatur som Kalle i Dalen. Han skrev den ihop med Fridags Lundberg. Det är en långlivad visa eller svensk schlager.

Enligt Svenska Turistföreningens årsskrift 1968 för de som nu läser de här årsskrifterna från Svenska Turistföreningen så fick den här Kalle i Dalen inspiration till sången söndag i mitten av 1912. Han cyklade från Halmheda till en fest i Torpa och så fick han punktering och skulle laga cykelkedjan. Och så fick han se tre granna flickor på de närbelägna Ljungbackarna nämligen flickorna i Småland.

Och den har ju spelats in förskräckligt mycket. En tidig version var Erik Engström. Han gjorde en akustisk inspelning. Det vill säga han sjöng in utan mikrofon. Det var ju länge sedan.

Det var på Hotell Continental i Stockholm 1919. Då sjöng ju en trött. Så var det kanske va? Ja, att man gjorde så. Och sen blev det ju en film som hette Flickorna i Småland där sjöng Sickan Carlsson den här sången.

Och så plockades den upp av en vokalgrupp som hette Delta Rhythm Boys. De turnerade runt om i Sverige på 50-talet och hade stor framgång med Flickorna i Småland. Eddie Medusa har tagit sig andan.

Ja, då kan man tänka sig hur det lät. Lala Hansson skrev och spelade in den här men han hade en annan text på sången. Det är killarna från Södermanlagatan 61. Men det är ju Flickorna i Småland trots allt.

Och så var den med till exempel i Melodifestivalen två gånger 2003 med Lena Philipsson och Charlotte Nilsson då sjöng den. Det var en deltävling i Jönköping. Och sen så var det Gina Diravi och Charlotte Perelli.

Då var den med och framfördes på Melodifestivalen 2016. Ja, den kommer här nu. Med ett band som inte finns kvar. Efter en imponerande karriär som de startade 1960 så lade de ner sin verksamhet och genomförde en sista spelning 2022.

Men under alla de här åren han spelade in Flickorna i Småland. Ja, det var I'm a Nut. Den känner jag igen. Men att komma på artisten är lite knepigare. Omöjligt.

Han hette Leroy Pullins. Ja. Okej. Leroy Pullins, I'm a Nut. I'm a Nut. Jag är knäpp, eller något som man får översätta det med. Ja, det var tungan rätt i mun. Ja.

Då ska jag spela en för mig helt okänd tjej egentligen. Men hon har spelat in totalt 25 skivor. 16 av dem var på vinyl. Sen kom kassetterna och sen cd-skivor. Hon spelade in allting hos Bert Karlsson i Skara som tog kontakt med henne.

Meningen var att hon skulle kompas av sidband. Hon är nämligen sångerska i dansbandet Palomas. Nej, sa Bert Karlsson, det går inte. För att han skulle ha studiomusiker.

Så det är Ola, Sevesman, Keröman, Anders Engberg och i kören med Lotta Engberg, Lisa Öhman och Ficke Bänkert. Så det gick inte att komma med de där grabbarna i Palomas. Flickornas måland.

Ja, han har väl hört den här, förmodligen. Flamingo-kvintetten. Jag vet inte vilken årgång, för det vet man inte exakt hur de såg ut. Nej, inte jag heller, men...

Men det var ju ett band som fanns länge. Oh, ja, och som har betytt väldigt mycket. Ja. Jaha. Onödigt vetande. Ska vi avsluta med det? Det tycker jag. Ja. Visste ni att det har funnits en man som dog av sitt eget skägg?

Växte det inåt? Han hette Hans Steiniger och var borgmästare i stan Braunau am Inn i Österrike på 1500-talet. Han blev berömd i hela Centraleuropa för sitt exceptionellt långa skägg.

Hans skägg sägs ha varit omkring 1,4 meter långt. Och när han inte visade upp det så brukade han vika ihop det och stoppa in det i en särskild läderpåse eller under kläderna för att inte snubbla på det. År 1567 bröt ut en brand i Braunau.

Enligt den traditionella berättelsen skyndade sig Steiniger ut för att hjälpa till eller fly från elden. I brådskan hade han inte säkrat sitt skägg på vanligt sätt. Han trampa på skägget, föll i trappan och bröt nacken.

Skägget blev därmed indirekt orsaken till hans död. Det märkliga är att skägget fortfarande finns bevarat. I stadsmuseet i Braunau am Inn visas ett bevarat skägg som sägs ha tillhört Hans Steiniger.

Det är ett av de äldsta bevarade exemplaren på mänskligt hår som visas offentligt i Europa. För övrigt föddes en annan berömd man i Braunau am Inn flera hundra år senare, Adolf Hitler, år 1889. Staden är därför känd både för mannen med Europas mest berömda skägg och för Hitlers födelseplats.

En som också hade ett imponerande skägg var ju Stålfarfar, Gustav Håkansson, som anmälde sig till Sverigeloppet 1951, en cykeltävling som kördes från Haparanda till Ystad. Men han nekades att delta eftersom tävlingen hade en åldersgräns på 40 år. Så Stålfarfar beslutade sig för att cykla på en vanlig cykel utom tävlan och kom i mål 24 timmar före alla de andra tävlande.

Det är väl värt en vals, Stålfarfars vals med Stålfarfar själv, som jag tänkte avsluta programmet idag med, tycker jag. Det tycker jag låter väldigt bra. Hatten av för Stålfarfar och hans skägg.

Vi kommer tillbaka om en vecka. Nu säger vi tack för kaffet. Tack för kaffet.