249. Det bruna tältet

Hu sa att Halloween only lasts one day. With Wayfair, one night of Halloween becomes a whole season at home. From larger-than-life yard decor and moody lighting, to festive accents for every room in the house.

Wayfair has what you need to make Halloween feel like magic, all in one place. Because the best Halloween memories aren't made in just one night, they're made all season long. Shop Halloween decor now at Wayfair.

com. That's W-A-Y-F-A-I-R.com. Wayfair, every style, every home. Hi, this is Mark Bitman from the podcast Food with Mark Bitman. Have you ever considered how the smallest details can create real emotion?

Lexus does. At Lexus, master craftsmen called Takumi are involved not just in physical craftsmanship, but in sensory details. Things like how a door closes, the click of a switch, the acoustic feedback of controls.

Because a car that doesn't make you feel something is a car that stops short of amazing. Experience amazing at your Lexus dealer. I'm Jake Stauck, co-founder and CEO of Serval.

We built Serval to automate the IT work that slows companies down. Onboarding, password resets, access to applications, my laptop stopped working. While employees wait for help, their real work is put on hold.

IT desperately wants to automate this work, and that's why they need Serval. You just tell Serval what you want to automate in plain English, and it's built. No drag-and-drop workflows, no expensive consultants.

Employees get unblocked, and IT teams go from drowning in tickets to building what actually matters. With Serval, IT becomes the AI engine powering the entire company. This is a new way to run IT.

We guarantee you'll automate 50% of all tickets, and we'll prove it to you in a free four-week pilot. Go to serval.com slash tickets. That's S-E-R-V-A-L dot com slash tickets.

Den här veckan har vi återigen ett betalt samarbete med Lundgrens nikotinportioner. Den här reklamen riktar sig till dig som redan är nikotinanvändare och är över 25 år gammal. Den här produkten innehåller nikotin som är ett mycket beroendeframkallande ämne.

Nu utökar Lundgrens sitt tobaksfria sortiment med en ny premiumkategori av nikotinportioner. Lundgrens Aros. Aros portionspåse har mörk färg, stort format och är designad för att ge en upplevelse som påminner om snus, men helt utan tobak.

Den mörka portionen är inte bara en visuell detalj. Materialet är framtaget för att ge både en annorlunda känsla och smakupplevelse än Lundgrens vita nikotinportioner. Lundgrens Aros kommer i fyra varianter.

Skugga och skuggastark med en tobaksinspirerad smakprofil. Dagg med smak av tobak och enbär. Och frostnatt med smak av tobak, mynta och eukalyptus. Gå in på velo.

com slash se slash sv slash lundgrens. Eller klicka på länken i beskrivningen för att läsa mer om Lundgrens nya serie nikotinportioner som heter Aros. Den här veckan har vi återigen ett betalt samarbete med Lundgrens nikotinportioner.

Den här reklamen riktar sig till dig som redan är nikotinanvändare och är över 25 år gammal. Den här produkten innehåller nikotin som är ett mycket beroendeframkallande ämne. Nu utökar Lundgrens sitt tobaksfria sortiment med en ny premiumkategori av nikotinportioner.

Lundgrens Aros. Aros portionspåse har mörk färg, stort format och är designad för att ge en upplevelse som påminner om snus men helt utan tobak. Den mörka portionen är inte bara en visuell detalj.

Materialet är framtaget för att ge både en annorlunda känsla och smakupplevelse än Lundgrens vita nikotinportioner. Lundgrens Aros kommer i fyra varianter. Skugga och skuggastark med en tobaksinspirerad smakprofil.

Dagg med smak av tobak och enbär. Och frostnatt med smak av tobak, mynta och eukalyptus. Gå in på velo.com slash se slash sv slash lundgrens. Eller klicka på länken i beskrivningen för att läsa mer om Lundgrens nya serie nikotinportioner som heter Aros.

Det kan ju finnas de som har missat, men så här är det att Nisse Hallberg åker ut på turné. Stand-up-turné med sin nya föreställning I huvudet på Nisse Hallberg. Jaha, jag trodde den hette Åtta år senare.

Åtta år senare med Nisse Hallberg. Jävlar. Jag tyckte på att affischen ser ut som huvudet som... Ja, men den heter inte det, Johanna. Nej, förlåt. Du får pengar.

Åtta år senare med Nisse Hallberg. Exakt. Då är du ute i landet på olika ställen och kör stand-up hela hösten. Och man kan gå in på nissehallberg.se och köpa biljetter.

Och det tycker jag verkligen att man ska. Det här säger jag inte för att jag får betalt för det. Det vet ni mycket väl. Nisse är extremt rolig och han har varit i flera år, men det blir liksom bara bättre och bättre.

Du är en sån som jag blir irriterad av att se för att du är så bra så att jag... Jag känner mig avundsjuk. Jag känner mig svartsjuk. Tack så hemskt mycket, Johanna.

Det där har jag alltså betalt dig för att säga. Ja, det har du faktiskt. Det känns fint för mig. Men gör så. Jag åker alltså ut 25 september. Start i Falun. Just det.

Alltså världspremiär i Falun. Så jag kan säga det. Falun, det ska vara slutsålt. Är det snälla radar upp städerna du kommer till? Jag åker till Falun, Gävle, Östersund, Uppsala, Linköping, Halmstad, Borås, Skövde, Malmö, Kristianstad, Karlskrona, Sundsvall, Umeå, Skellefteå, Luleå, Stockholm, Växjö, Kalmar, Karlstad, Örebro, Västerås, Göteborg, Varberg, Jönköping och Sunne.

Och seriöre, det har ju sålt på bra, men det ska säljas slut. Så man behöver inte vara orolig för att, åh, har det inte sålt, då kan jag inte köpa biljetter för jag sitter. Vissa städer är slutsålda, andra inte.

Exakt. Så passa på nu att köp biljetter, så att både ni får kul och Nisse får kul. Det är viktigt för mig. Nissehallberg.se, vi ses i höst. Hej, det här är Nisse Hallberg och Johanna Wagrell.

Innan vi drar igång kafferepet idag, så vill vi bara säga ett par ord. Vi har ju haft ett litet uppehåll, för att det blev så. Vi kommer att köra igång igen nu. Albin Sorman Olsson, han kommer inte komma tillbaks på ett litet tag.

Han kommer komma tillbaks, men ett tag så är han inte här, och det är skittråkigt. Ja, det är fruktansvärt tråkigt, men vi kommer ha vänner till Albin som kommer spela rollen som Albin Sorman Olsson varje vecka. De kommer sitta på hans stol, bli presenterade som sig själva och som Albin.

Ja, så de hjälper helt enkelt Albin att hålla uppe hans plats tills han kommer tillbaks. Ja, för det är ju hans plats. Ingen kan ta Albin Sorman Olssons plats. Det ser ni jävligt klart för er.

Så så kommer det bli, och vi vill bara säga så att ni vet att så kommer det vara ett litet tag framöver, och sen när Albin är tillbaks, då jublar vi då, och så håller vi ställningarna tills dess. Det låter väl helt perverst? Eller vad, Johanna och Albin?

Nu drar vi igång. Nu drar vi igång. Det är fredag, det betyder att det är dags för ett nytt avsnitt av den omåttligt populära podcasten Kafferepet. Här sitter jag med Johanna Vagrell och idag som rollen av Albin Olsson.

Idag spelas rollen av Albin Olsson av Henrik Schyffert. Ja, så är det. Hej. Tack så mycket, det är en ära att få spela Albin Olsson. Ja, men det ska det vara. Ni är omåttligt populära, eller hur?

Ja, så är det. Vi håller ju själva på att dabba lite i podcast-sket. Och jag kan säga att det verkar så enkelt när man tittar på. Men sen när man väl sitter där och ska hålla på, alltså måste säga att jag är imponerad av er.

Det är ju som att sälja biljetter i Sunne. Man får kämpa. Ja, Sunne är trögt. Ja, folks 29. Men det är ändå halva befolkningen som har köpt. Det är 50%. Men relativt lätt är det väl ändå?

Inte så här med ett slag. Medan han försökte slå på skatan med den platta sidan av plankan så örfila det igen. När den inte var effektiv nog tittade han på oss och sa Fan, det går inte.

Men jag har en plan. Det här måste göras. Sedan tog han plankan och högg ner den med kortsidan som en typ av giljotin över huvudet på vågen som dog direkt. Efter det stod busschauffören och annan en stund och sedan sa han Vad skönt att det ändå gick rätt till det här, eller hur?

Ja, den här busschauffören. Sedan gick han bara och lämnade mig och den andra pojken vid denna makabra brottsplats. Hur vet de att han var busschaufför? Nej, det vet jag.

Han hade väl en stinskeps eller någonting på sig. Han har säkert klätt ut sig till busschaufför för att köra den här grejen, att han skadar en fågel, hämtar två barn, dödar den framför... Det kanske var Niklas Strömstedt.

Han tänker så här De här barnen som han är naturligtvis sexuellt intresserad av kommer nu minnas det här som ett romantiskt minne för resten av sitt liv efter Niklas Strömstedts låt. Ja, det var ju... Vi tittade på varandra och sedan fortsatte vi båda att gå hem med samma distans som vi höll innan dådet.

Det absolut konstigaste var att han ville ha publik. Ja, det är ju något man skulle göra. Som är barn. Ja, som är barn. Jag vill ha barnpublik. Det här är ju mer som barnteater, så tyckte jag.

Jag körde ju bil mellan Nybro och Kalmar och då var det kö och då var det en campingbil som hade kört på ett rådjur. En sån här husbil som låg och sprattlade och jag sitter i bilen bakom. Och jag har då precis nysskilt från Bea och har då köpt en Porsche, för det gör man när man är 40 och nysskilt.

Hur vilket bra tips, för jag har inte gjort det. Nej, det måste du göra. Det hjälper allting. Så om jag skiljer mig nu, då skulle jag få köpa en puktakota eftersom jag inte har körkort.

Ja, men då så är de visstar. Och jag tänker, det här kan jag. Jag är jägare, tänker jag. Så jag kliver in och säger så här Flytta på er, jag har läget under kontroll.

Och sedan går jag fram och så ser jag det här rådjuret och nu är det kö och folk går ut från båda. Så det är liksom 20 personer som tittar. Du gillar det va? Lite publik.

Och så är det någon som har en kniv och så säger hon tanten Ja, jag har i bilen! Så hämtar hon en brökniv, en sån här reffad brökniv. Så jag har ihjäl rådjuret. Du börjar skiva rådjuret.

Jag lägger ett perfekt snitt så att det avlider så smärtfritt som möjligt. Så att det avlider så smärtfritt som möjligt. Och sen så tar jag och river upp. Hon har någon gammal orange t-shirt som jag hänger.

Och sen så ringer jag till polisen och säger att det ligger ett. Så de skickar en sån här jägare som plockar upp det. Och då är det liksom 70 man som står och tittar.

Det är fullt med folk liksom. Och jag har liksom blod på händerna så jag bara Tack för mig! Och så bara hoppar jag in i min Porsche och bara Och då har man liksom Det är han från solsidan!

Och jag bara känner mig så Jag bara pikar! Jag åker därifrån. Men lägga ett snitt på en bröaskvåg tycker jag. Det är så jävla coolt. Sedan stannar jag vid nästa OKQ8 och för första gången på fem år köper ett litet paket cigg.

Jag är så skakad över hur perfekt jag skötte den här situationen. Det var alltså fortfarande ett litet paket. Ja, det fanns små paket. Så jag kan fatta det här att han vill ha publik när man har ihjäl ett djur.

Men också att han vill att det var som en liten tjurfestning. Att han började liksom med örfilar. För att sen... Sen verkligen ta ihjäl den. Ja, men det där var ju...

Det var hem och ronka efter det där. Alright, men då kommer min nu förstår du. Det där med språket, punkt, punkt, punkt. Hej repet, Brenda kakor eller kanske till och med Fias skräpkorg.

Här kommer en kortis. Malva hade precis tagit studenten och avslutat tre års tuffa studier på det naturvetenskapliga programmet. Tre år av studier, stress och ännu mera studier.

Gud vad duktig. Var äntligen avklarade. Men sekunden efter att hon tillsammans med sin klass sprungit ut ur gymnasieportarna sista gången så insåg hon att det var nu vuxenlivet började på riktigt.

Hon hade höga betyg, en tom plånbok och absolut noll mål med livet. Vad skulle hon bli? Vem var hon? Malva hade redan under våren försökt få sommarjobb runt i den medelstora staden där hon bodde.

Som förhoppningsvis hade kunnat leda till en tillsvidareanställning till hösten. En sak som är bra att veta innan historien fortsätter är att Malva är en smart tjej. Har alltid haft lätt med det sociala och speciellt med skolan.

Speciellt i språkämnena, svenska inräknat. Hon var vältalad, skrattade sådär gulligt och försökte ofta passa in i sociala situationer där hennes odiagnostiserade autism sken igenom likt en ficklampa i ett mörkt rum. Titta.

Okej, så hon hade full autism. En månad senare stod Malva i stadens ICA-butik redo för sommarjobbets första arbetsdag. Hon var nervös. Väldigt nervös. Men taggad.

Hon hälsade glatt på chefen som hon faktiskt sedan innan kände då det var en släkting till hennes bästa kompis. Några timmar in i arbetsdagen befann hon sig i fikarummet med en kopp kaffe småpratandes med sina nya och ytterst tillfälliga kolleger. Efter ytliga konversationer med de medelålders kollegerna infann sig en sån där tryckande tystnad.

Malva behövde säga något. Behövde bryta tystnaden. Men vad skulle hon säga? Hon kanske kunde nämna att hon sedan innan känner chefen? Jo, ja, det är faktiskt så att jag är bukis med Anders.

Va? Hon kände sig nöjd med repliken, log lite och lutade sig tillbaka i stolen. För att pausa och förklara kontexten av frasen hon precis kläckt ur sig så har Malva alltid haft svårt för det där med slang.

Hon menade genis. Skämtsamt ord för ytlig bekant, för de som inte hänger med. Det är den här tjejen som har skrivit av i Sli. För det här är skrivet av en autistisk person.

Skämtsamt ord för ytlig bekant, för de som inte hänger med i dagens ungdomsspråk. Dagens. Alltså Anderssons granskalle. Hetsportis. Hon är genis. Hon menade genis, men blandade ihop det med ordet bukis som betyder något helt annat.

Men hur skulle hon kunna veta det? Var det något hon missat? Något dumt hon hade gjort? Några veckor in på jobbet så pratade hon med sin bästa vän om den tryckta stämningen som infunnit sig.

Hur kunde det ha blivit så? Hon berättade om allt som hänt och allt hon sagt sedan första arbetsdagen. Hennes vän blev tyst innan hon började gapskratta. Hon fick knappt luft.

Skrattade i flera minuter innan hon förklarade kontexten för Malva som blev helt stum. Resten av perioden på arbetsplatsen flöt förbi som i en dimma och hon fick inte frågan om hon ville fortsätta jobba där till hösten. Jag undrar varför.

Anders måste trots allt veta att jag inte legat med hans fru. Inte heller någon annan av hans ex. Allt gott, Malva. Ja, det var... Jag ger dig Malva. Jag var väldigt känslig för skarpa ljud.

Verkligen. Nu ska jag gå igenom det här tydligt och grungligt som möjligt. Vi tar undersökningsprotokoll. Jag är ju bukis alltså. GV sa ju till mig att vi är bukis.

Ja, just det. Det sa ni i podden. Men du vet inte vem det är? GV sa att du och jag är bukvågiga. Och jag bara, va? Men det roliga med det... Jag kunde inte lista ut vem det var.

Det har jag vetat väldigt länge sen. Det var ju liksom 30 år sedan det hände. Det var någon som... Ja, jag vet inte. Men det roliga var att jag ville att han skulle Gud, du skulle varit hemma för en timme sedan, sa jag pappa.

Det var som att det skulle vara mamma. Du skulle varit hemma för en timme sedan för att stoppa det som att det skulle vara mammas fel. Det här måste lösas, tänkte mamma och tog fram mascaran.

Alltså det är ju bara värre. Det är så himla bra. Drog några gånger med mascaran på min kala fläck så att den täckte huden. Det såg inte bra ut. Nej. Så där stod jag i kyrkan med hela klassen, längst fram i kön, när mascarad rinnades ner för pannan eftersom det var så jävla varmt i kyrkan.

Hon såg ut som ett stukfall. Just det, det var vattenmass. Ja, hon såg ut som, vad heter han, Giuliani? Ja, det var det. Tack för en bra podd. Men vad händer med pengarna?

Ja, det var mycket som lämnades. Ja, här vill man veta ju. Alltså han borde ju få 5000 om man bara rakar en sån där. Ja, men jag har fruktansvärd precision. Ja, men det är ju 2007 hade man inte keps inomhus va?

Det kom senare va? Det kom ungefär 2026 när Hallberg började bli lite tunnare på vissa ställen. Nej, men Sundin också vill jag säga. Man börjar se in slingan. Nej, men alltså det blir, jag åker till Istanbul över en helg, så jag kommer sitta där och det kommer rinna blod.

Men du har väl skitmycket hår? Ja, men det kommer bli en sån hästko. En Johanna Jabborg. Ja, men alltså gör en Christian Selvander, bara jobba det bakåt. Ja, men lite högt hårfäste, det gör ju inte så mycket.

Jaha, nu kom ärligheten fram här. Nej, jag bara sa att det är det du menar. Nej, det börjar bli manikyrkexet tror jag. Ja, den får du ju fixa. Jag tror också att de där historierna är ju så här, idag är det så här, ja, ja, man fick rocka av sig håret.

Men när man är 13, då är det en jättejättegrej. Gud ja. Väldigt svårt att relatera till det idag, särskilt. Det är väl bara, ja, har du snagg? Det finns inga spelningar.

Det låter väl jättesnyggt också. Det var ett senaste jag rockade av mig så hörde Carl Stanley av sig liksom personligen och seriöst. Och sa, gör aldrig om det där.

Du ser ut som en punkterad volleyboll. Du har ett vackert hår. Jag rakade mig till den där filmen jag gjorde när jag firade nyårsafton. Då rakade jag en sån här helikopterplatta liksom.

Då rakade han mig, han Horst Städlinger på SVT. Som är en tysk äldre man, Horst Städlinger rakar. Och så börjar han känna på mitt huvud och så bara så här, du har väldigt toppigt huvud.

Men han har en tysk som håller på och skalmar. Så det blev väldigt starkt. Du har ett så toppigt huvud. Horst Städlinger. Fan vad du levererar bra namn här idag.

Otroligt. Alright, här kommer min andra. Varför skriver de så mycket information som inte behövs för historien? Nej men vad fan, det gjorde man väl själv? Gjorde man väl själv?

Ja, men jag tänkte att det var mycket som lämnades. Ja, men det är det som är grejen. Ja, men den får du ju fixa. Jag tror också att de där historierna är ju så här, idag är det så här, ja, ja, man fick rocka av sig håret.

Men när man är 13, då är det en jättejättegrej. Gud ja. Väldigt svårt att relatera till det idag, särskilt. Det är väl bara, ja, har du snagg? Det finns inga spelningar.

Det låter väl jättesnyggt också. Nej, men alltså det blir, jag åker till Istanbul över en helg liksom. Jag kommer sitta där och det kommer rinna blod. Men du har väl skitmycket hår?

Ja, men det kommer bli en sån hästko. Lite Johanna Jabborg. Ja, men alltså gör en Christian Selvander, börja jobba det bakåt. Ja, men lite högt hårfäste, det gör ju inte så mycket.

Jaha, nu kom ärligheten fram här. Nej, jag bara sa att det är det du menar. Nej, det börjar bli manikyrkexet tror jag. Ja, ja, men den får du ju fixa. Jag tror också att de där historierna är ju så här, idag är det så här, ja, ja, man fick rocka av sig håret.

Men när man är 13, då är det en jättejättegrej. Gud ja. Väldigt svårt att relatera till det idag, särskilt. Det är väl bara, ja, har du snagg? Det finns inga spelningar.

Det låter väl jättesnyggt också. Det var ett senaste jag rockade av mig så hörde Carl Stanley av sig liksom personligen och seriöst. Och sa, gör aldrig om det där.

Du ser ut som en punkterad volleyboll. Du har ett vackert hår. Jag rakade mig till den där filmen jag gjorde när jag firade nyårsafton. Då rakade jag en sån här helikopterplatta liksom.

Då rakade han mig, han Horst Stadlingar på SVT. Som är en tysk äldre man, Horst Stadling rakar. Och så börjar jag känna på mitt huvud och så bara så här, du har väldigt toppigt huvud.

Det är en tysk som håller på och skalmar. Det blev väldigt starkt. Du har så toppigt huvud. Horst Stadlingar. Fan vad du levererar bra namn här idag. Otroligt. Alright, här kommer min andra.

Varför skriver de så mycket information som inte behövs för historien? Nej men vad fan, det gjorde man väl själv? Gjorde man väl själv? Nej men jag tänkte så här, det är ju många trådar som lämnades.

Ja, men man drar igång många trådar här med 13 och Malva går ut gymnasiet. Det har egentligen ingenting med själva den här bukesgrejen att göra. Nej, det är oftast att det är så.

För det är för att man vill först sätta scenen. Först vill man måla upp så här, här och välkommen till min verklighet. Ja, men i början av kafferepet, då satt jag, jag var ju vansinnig.

Jag lackar och skäl ut folk. Sen märkte jag så här, det är inte så snällt. Nej, nej, nej. Jag hoppas att man börjar uppskatta det efter ett tag. Man får lite färg.

Framförallt när det verkligen inte har med saken att göra kan det ju bli extremt kul. Ja, det öppnar ju för diskussion. Nu känner vi ju Malva. Det hade vi inte gjort annars.

Nej, nej, absolut. Jag undrar vad som händer med de 4000 spännen. För jag tänkte att han skulle göra en sån, ett, två. Ja, den där 4000 spännen. Oj, oj, oj. Han fick ju inga pengar, det kan vi veta.

Det kan vi veta sen. Det vet vi inte. Det här avsnittet sponsrades av ZocDoc. Har du skjutit en doktorsbesök eller behövt en tandläkare och du inte vet var du ska börja?

Vi har definitivt varit där och det är därför vi använder ZocDoc. Faktiskt, över högtiderna hade Michael en tandläkarbrådska och nästan alla kontor var stängda. Men vi hoppade in till ZocDoc, hittade en tandläkare i nätverket, hade bra recensioner, såg realtidsavtal tillgängliga, vilket var viktigt.

Det var nyårsdagen och bokade en tid på bara några minuter. Det tog så mycket av stressen ut från den redan stressiga situationen. ZocDoc gör det lätt att söka och jämföra över 250 000 lokala tandläkare och lärare över mer än 200 specialiteter.

Så du kan hitta rätt doktor eller tandläkare och boka direkt. Att ta hand om din hälsa blev just lättare. Ladda ner ZocDoc-appen idag och boka den här avtalen på din att göra-lista.

Det är Z-O-C-D-O-C, ZocDoc. Detta är Lit Perez från Let's Get Dressed. Och en sak som mode har lärt mig är att de minsta detaljerna ofta är det som gör något feel truly special.

Vägen av en fabrik, klicka på en klask, eller vägen en vackert taylorad del fungerar. Lexus förhåller sig till kärlekskapen precis densamma. Deras mästarkärl, som kallas Takumi, evaluerar sensoriska detaljer som ljudet av en dörr som stängs, klicket av en svit och den akustiska feedbacken av kontrollerna.

De använder människa-perception och intuition för att skapa vad som känns rätt, Ja, absolut. Jag har varit där själv fast jag liksom gömde... Det fanns inte de första mexastanierövarna.

Exakt. Och när jag ringde min mamma och sa att den hade slagit rot och hon bröt ihop. Slå rot är bra. Ja, slå rot är roligt. Här kommer min sista då. Det här tror jag på.

Det här tror jag verkligen på. När Conny fick nog. När Conny fick nog. Det var... Det var nästan en vinnerbeklåt. Beskedet, resan och protesen. Hej kafferepet. Efter att ha lyssnat på er i snart ett år sen är jag till dags för mig att bidra.

Har hållit denna berättelse nära hjärtet varje gång jag har tänkt på att skicka in den. Här kommer den. Vi ska ta oss tillbaka till en kall dag i oktober 2021. Ett snickarjobb ute i Eriksberg vid Coop.

Jobbet handlar om att jag och min kollega, som vi kan kalla för Max, för han heter det, åker runt i en lift för att plocka ner trärägglar från fasaden på det lilla centrumet vid Coop. Anledningen för jobbet är att de har ett så in i helvete stort problem med duvor och deras skit. De bajsade exakt överallt på hela byggnaden.

Och på alla stackars människor som behövde springa in i butikerna för att inte få skit på sig. Efter ungefär en vecka på jobbet hade vi märkt vad majoriteten av folket som rörde sig runt det lilla centrumet bestod av. Nämligen, pundare och alkoholister.

Varannan dag såg vi hur några pundare sprang ut från Systembolaget jagad av en anställd på grund av stöld av stark sprit. Hur jag vet att det var stark sprit är enkelt. Hälften av dem tappade flaskan på vägen ut så att den sprack på asfalten.

Den andra hälften avslöjades av att de anställda sprang ut och skrek Släpp spritflaskan, Conny! Conny verkade för övrigt vara majoriteten av pundarnas namn. Ja, man kan bara skrika det till vem som helst.

Är det ett döptsman till Conny? Är det att man Cornelio? Konrad? Nej, fast Conny tror man inte döps till. Han ska heta Conny. Ja. Alltså den frun som ändå... Ja, det ska ha.

Alltså hon ska ha... Det är väl Dominic Hensel som pratar om en som heter Conny med Ö. Ja, just det. Conny! Conny! Ja, men det är väl Dominic Hensel. Ö, det sa du.

Förlåt. En dag så jag och Max så högt upp vi kan komma under taket vid Coop. Precis som varje dag hittills får vi fäktas med en pinne mot duvorna för att få ner dem från reglarna.

Där ungefär tusen duvor sitter runt hela det lilla centrumet vid Coop. Duvor är ju äckliga alltså. Just denna dag kommer, vad det ser ut som, en riktigt fan fram till oss på sin permobil.

En riktig fan, okej. Vi kan kalla honom Conny, som alla andra verkar heta just vid detta lilla centrum. Conny verkar väldigt glad över att vi gör jobbet för att få bort duvorna.

Han kör några varv runt vår lift, gör tummen upp mot oss och ler. Han har max tre tänder kvar i hela käften och ett glaska sprit längst fram i sin lilla korg på permobilen. Conny försöker säga något till oss, men det går inte att höra vad han säger.

Och det beror på att han är full eller bara har tre tänder kvar, det vet vi inte. Hur som helst bestämmer sig Conny för att hjälpa till. Han har fått nog av duvorna.

Connys insats blir att jaga duvorna med sin permobil. Jättebra, jättebra. Toppenteckning. Tänk att man är brusad. Vad är promillegränsen på permobil? Jag vet inte.

Hoppas ingen, hoppas inte att det finns någon. Jag tänker ingen. Den lyxen måste de få ha. Det är ju Connys ben. Ja, vad ska hända? Ska han vara med i trafikolycka?

Det har ju redan hänt. Vi bor ju båda i Vasastan. Har du sett tanten som bara kör sin permobil råsnabbt mitt ute i gatan? Hon behandlar det som en jeep. Det är kaos.

Håll ögonen öppna för att hon har inte långt kvar. När jag pluggade gick jag med i en teatergrupp en gång. Det gick ju inte mer sen. Men då var det en kille där som hade permobil.

För det kan man ju inte säga någonting om. Men då var det väldigt mycket i början, ni vet, olika improlekar och sånt där. När man ska in i varandra. Alltså typ ta på varandra.

Alltså så här, man ska liksom komma ihåg. Ni vet. Fix och trix. Det han gjorde med permobilen då var att han rammade in. Och det blev så jävla ont. Man fick, ingen vågade bli så här, kan du skärpa dig?

Utan han bara, nu vet, blev påkörd och bara, så. Ja, men det är ändå 180 kilo plåt. Alltså det är ju ont. För egentligen skulle man ju bara ta på varandra och så bytte man namn liksom.

Och så skulle man springa och han bara, dunk! Det var som att ni, han var radiobilarna på gröna. Ja, och det var verkligen som att han bara insåg, ingen kan säga någonting and I'm all useless.

Alltså det var, det var underbart. Har vi sett honom i någonting efter? Nej! Tyvärr har vi inte det. Okej, jag fortsätter in. Efter en kort stund hittar han, okej, Connys insats blir att jaga duvorna med sin permobil.

Efter en kort stund hittar han en duva som han ställer in siktet på. Denna duva ser Conny. Och det är nästan som att duvan hånar honom. Den börjar hoppa runt Conny medan han försöker köra över den gång på gång.

Då kommer en busschaufför med en planka. Och två barn. Och två barn. Till slut tröttnar duvan och flyger iväg. Den sätter sig på ett räcke längs väggen på byggnaden.

Conny tröttnar dock inte, som duvan gör. Han tar sats i sin permobil och man ser hur han laddar upp ungefär tio meter ifrån duvan. Satsningen är inte direkt att Conny kör fortare.

Det är bara att han laddar upp en lavett med ena armen medan den andra kör fram mot duvan. Stunden är inne. Duvan är i perfekt ögonhöjd för Conny. Han ska nämligen äntligen få dö på en duva.

Duvan rör sig inte ur fläcken eftersom att den inte verkar se Conny som ett hot. Men Conny löser det ingen trodde att han skulle lösa. Laddningen av lavetten var inte i onödan.

När han kommer fram drämmer han till duvan med sin lavette så att den landar på marken. Men när duvan försöker ta sig upp är Conny redan ett steg före. Han kör över...

Det här borde också vara en trigger, va? Han kör över duvan med sin permobil tre gånger. På tredje gången drämmer han in i väggen så hårt att han faller framlänges och lägger sig på tutan.

Inte nog med det, han tar sedan upp duvan och slår den mot sin korg fyra-fem gånger tills den inte rör sig mer. Han är så jävla förbannad på den där jävla duvan nu. Conny tittar upp mot oss och sträcker upp sin arm så högt han kan med duvan i handen.

Sedan får han ut ett... Som William Wallace. Allt med sina tre tänder i ett stort leende. Efter det tar han duvan och åker mot en papperskorg. Vet ni vad bilden i huvudet av Nödfors skamp?

Vad heter han? Sergeant Dan? Ja, Lieutenant Dan. Ja, Lieutenant Dan. Han sitter i rullstolen. Alltså den lucken på killar. Han kanske är en gammal basketspelare för han försöker sätta en trepoängare genom att hålla duvan som att det vore en basketboll och kasta den mot papperskorgen.

Nu en meter ifrån honom. Var du greppet med en hand under och en på sidan så att man får den... Connie missar soptunnan. Men istället för att plocka upp duvan så kör han över den en gång till.

Någon skit ska han ha för att han inte prickade... Innan han kör iväg mot sina andra polare som står lite längre bort och hejar på. Tack för mig, ni är bäst. Vad fint, det blev nästan som en historia om hur Connie fick vinna en gång.

Ja, och det är liksom... Jag tror man behöver trigga när det gäller duvor för ingen känner något för stadstiv. Det är någ Ja, jo, det kanske kan vara bra, följt av lång tystnad.

Men hur sätter man fast den? Är det med något spänne runt den andra kulan, eller? Eller sätter man den runt penis med någon form av penisring? Eller har man något spänne som går runt hela höften?

Det kan man sätta på hela... Jätteavancerat. Jag tänker att det är som en totebag och två avokado. Man ska ta sådana här tygpåse. Men som ett litet inlägg som man lägger i pungen.

Men hon tänker att det är något på utsidan som man spänner på dagtid. Som att om man skulle operera brösten så skulle man liksom spänna fast ett bälte runt bröstkorgen. Okej, japp.

Hennes tanke är alltså att en pungkuleprotes är löstagbar, ungefär som en arm eller benprotes. Dagen efter ringer jag upp till urologen. Samma manliga sköterska som tog mina prover svarar och jag förklarar att jag nog vill ha en protes och frågar hur jag ska göra då.

Han svarar lite väl hurtigt. Absolut, vill du ha det så får du det. Det finns proteser på kirurgen. Ställ bara till att du vill ha en när du ska opereras så löser de det.

Del 2, den stora runkresan. Okej, det här är verkligen en roman. Nu kör vi. Två dagar senare kör jag och min fru upp till Linköping för att jag ska dra en runk i steril miljö.

Att köra till Linköping från min stad ska ta cirka två timmar enligt Google Maps. Jag ska vara där vid 11.50 så strax innan 10 börjar vi köra. Google Maps har väl kanske inte helt rätt vad gäller körtiden eller kör väl kanske lite lugnare än vad Google gör.

För vi får i princip sladda in utanför sjukhuset och jag får springa in för att hinna medan min fru parkerar bilen. Väl inne på avdelningen möts jag av en sjuksköterska som ger mig ett rör och visar mig ett skåp där jag ska ställa in röret när jag är färdig. Jag får reda på att de går på lunch så länge.

Hon visar mig sedan till en del av avdelningen där jag får välja mellan två rum. Det ena rummet har en sjukhusbrits med papperslakan på och det andra har en sån där ganska oskön liten offentlig miljöfåtölj. Även den med någon form av skyddande överdrag som är lätt att byta.

Jag valde rummet med fåtöljen. Jag stänger dörren och låser. Det är ett väldigt litet rum. Rummet innehåller förutom fåtöljen ett litet bord med handsprit och ytdesinfektion samt en hård stel besöksstol.

En besöksstol? Vad fan pysslar folk med här inne tänker jag. Har man med sin partner för att den ska sitta där och lätta upp stämningen under tiden när man uträttar sitt ärende?

Har folk med sin partner för att hjälpa till? Om hen hjälper till, sitter hen på en jävla pinstol bredvid och gör det. Jag ska inte kinkshama, men sjukhuset kan väl knappast vara en institution med uppdrag att lösa människors fetischer.

Det uppstår många tankar som jag inte vill fullfölja om märkliga händelser som kan ha utspelat sig där i rummet. Jag stoppar tankarna och gör vad jag är där för. Jag drar en runk och siktar på röret med satsen.

En inte helt lätt situation att lösa. Jag fick tänka både en och två gånger på hur jag skulle göra för att få ner satsen i ett provrör på bästa sätt utan att spilla något. Det här är väl du?

Men man brukar få en burk. Men han fick inte rör. Ja, men det hade jag aldrig klara. Det hade jag inte fixat. Nej, det blir knepigt. När jag väl var klar satte jag in röret i hänvisat skåp och går ut för att hitta min fru.

Precis när jag går ut från avdelningen möter jag henne då hon lyckats hitta en parkering och leta sig till rätt avdelning. Är du redan klar? Ja, hur lång tid hade du tänkt att det skulle ta?

Jag gör inte direkt för njutningens skull. Men vad har du gjort av det då? Jag skulle ställa röret i ett skåp där inne. I ett skåp? Hur fan vet de att det är ditt då?

Tänk om det blandas ihop med någon annans. Ska vi använda det är det ju jävligt viktigt att det är rätt spermier. Jag är rätt säker på att mitt namn stod på röret.

Men för att vara helt ärlig så vet jag inte riktigt. Nu är det bara att sätta sig och åka hem igen. Fyra timmars resa för en minuts runk. Det måste vara min dyraste utlösning någonsin.

Del 3. Protesen. Några dagar senare var det dags för operation. Bara förarbetet till en operation kräver ju en hel instruktionsbok. Det ska tvättas både en och två gånger.

Det ska vara helt nytvättade handdukar. Det får absolut inte vara någon form av hudkräm inblandat. Blablabla. Väl på plats med en hud som stramar som en försträngd kavaj och fingrar mjuka som sandpapper får jag träffa läkaren.

Han som blinkade med ögonen när han undersökte mig. Eller vad nu var han gjorde. Jag säger att jag skulle vilja ha en protes. Va? Protes? Nej, det har vi ingen på lager, är hans svar.

Okej, så det får bli en operation utan protes. Jag ska också ta en snus för att jag kände att det var den stämningen i rummet. För er som inte har opererat pungen kan jag verkligen inte rekommendera att göra det.

Efter operationen vaknar man upp på full dos smärtlindring och har ont som efter sitt livs värsta pungspark. Efter en dag på uppvaket med konstaterande påfyllning av intravenös smärtlindring blev jag i alla fall hemskickad utan någon som helst vettiga tabletter utan bara hänvisad till Panodil och Ipren. Så jävla snålt av läkarna, som min kompis uttryckte det.

Jag hade sjukt ont efter och kunde knappt gå på två veckor. I cirka två månader efter kunde jag inte ha byxor som på något sätt skavde mot skrevet. Jag köpte en sån här harembyxor.

Ja, exakt. Mycket sexigt. Många sexiga killar med dreads. Ja, det är min grej. Jag kan ändå se dig göra en bra sådan roll. Ska man casta en sån prisexuell Öland Roots-människa med dreads?

Äldre man med harembyxor. Aldrig något på överkroppen. Då är du bra. Men det skulle också kunna spelas civilsnut på Öland Roots i de kvällarna. Civilsnut. Men ekoskor.

En grej fel. Allt är en grej fel. I cirka två månader efter kunde jag inte ha byxor. Det var lättare sagt än gjort att ta hand om en livlig ettåring då. Okej, så det blev ingen protes den gången.

Jag tänkte att jag kanske skiter i det tills jag lagt ihop så pass mycket att jag kunde börja cykla igen. För er som inte känner till det hela så har man ju två pungkulor. Två kulor som tvingas ner av tyngdkraften och trycker liksom bort varandra så ingen är rakt ner.

Så blir det inte om man bara har en. En blir som ett lod. Rakt ner. Och jag har aldrig varit så innan eller efter slagit i pungen så mycket. Speciellt i cykelsadeln.

Det har jag tänkt på när man är i USA. Hur fanns det? Hur kissar killar där? För det måste ju liksom bli att man dunkar den i vattnet. För det är så högt vatten i de toaletterna ju.

Ja, i USA ja. Det där säger de ju så här att det går ner i vattnet. Man tänker bara så här, det är helt omöjligt. Hur är de utrustade? Men kommer man till USA så fattar man.

Ja, det är därför. Det är så märkligt. Det var den gamla hovreporten Sten Hedmans bästa skämt. Han var stammis på krogar i jobbet och sa kan hälsa ägarna att det är väldigt kallt vatten i toaletterna.

Så beslutet blev trots allt att det skulle bli protes. Men jag var tvungen att vänta ett år. Det var ett år fyllt av pungsmällar. Det var ett smärtans år. Året gick dock och äntligen var det dags.

För att förståelse för det kommande avsnitt behöver vi gå in lite på anatomi igen. Vi bara, vi behöver inte, vi vet. Här behöver någon kill their darlings. Pung Ja, framförallt att hon gjorde motsatt.

Vakterna bidrog mycket. Ja, det gjorde de. Historien nummer nio tar ni och berättar som att det vore er egen. Det är ni som har varit på Bysellär eller jobbat som vakt.

Och nu väljer jag själva. Tack Henrik för att du har varit Albin Zorman-Ohlsson den här veckan. Det har varit en ära att vara Albin. Det glädjer oss. Tack Johanna Vagrell för att du är du.

Tack Tielo Anström som har varit vår redaktör. Tack Daniel Aldermarsson som har varit klippare och jingelmakare. Och störst tack till alla ni som lyssnar och skickar in historier.

Glöm inte att skicka in historier till kaffereppetpod.gmail.com. Podd med ett D. Vi bara säger också, när ni ändå är inne på den här poddappen är klara. Ni kan väl också lyssna på Är det här något?

Ja, det är ju... Som jag gör med David Sundin. Det är väldigt kul. Får jag en liten plugg? Ja, men jättebra. För Nisse är med i ett avsnitt, jag är med i ett avsnitt.

Om man vill liksom komma in med Toppmaschen, sen kan man fortsätta bara. Det är jättetrevligt på avsnitt. Jag har ju bajshistorier. Exakt. Vill ni ha mer bajshistorier, är avsnitt 7 med Nisse Hallberg perfekt.

Ja, återigen tack Henrik och tack att ni lyssnar. Vi hörs igen och ses nästa vecka. Det gör vi. Hej då! Trevlig helg.