TEASER: Cigarrummet – Hanna Lublin Niklasson

Det är att det är. Det kommer när det kommer ibland. Vi kastar på det här, men nu har vi en ljuvlig gäst. Du har skrivit en presentation. Ja, precis. Precis, det har jag gjort.

Och här sitter den underbara komikern och säger man allvetaren. Ja, men renässansmänniskan. Renässanskvinnan, känd från att ha vunnit på spåret och av mig spinrolig faktiskt, skulle jag säga.

Är Hanna Liblin. Det är jag. Nicklas. Jag heter Nicklas också. Nicklas. Du håller på att gifta. Folk som håller på att gifta sig och sånt, det har jag lagt av med.

Hej och välkommen! Hej, hej! Känner du att du gjorde dig av med ett namn precis när alla hade lärt sig? Ja, precis. Det var härligt. Sekund när jag lärde mig att säga.

Men det är likadant i podd-sammanhang. Nu säger jag Johanna Wallgren tidigare hurtig. Det måste ut. Ja, det måste ut. Hon var gift. Hon var gift, inte så mycket längre.

Nej, det gick åt helvete. Och innan jag träffade Hanna första gången så var hon bara en större gnagare på Twitter. Så du har mått bra de senaste dagarna? Ja, det har jag.

Särskilt eftersom att jag vann tillbaka alla mina pengar som jag hade gjort av med. Jag hade druckit upp alla pengar jag hade på Lund Comedy Festival. Och sen vann jag tillbaka dem när AIK vann mot Hammarby.

Och det var väldigt bra odds på att spela på en AIK-vinst. Det var liksom det dummaste oddset man har sett. Jag har gnagat i AIK. Förlåt, jag glömmer alltid bort.

Men det var ju liksom, det var ju helt, det var ju som man visste som Hammarbyet att här kommer vi förlora. Det här var en svår dag. Ja, gud, så du vann tillbaks, det är ju härligt.

Det är ju en sån känsla. Så då söp du gratis i Lund kan man säga. Ja, och det som brukar vara så himla dyrt. Ja, det är en öl på Grand Hotel i Lund kostar nu 125 kronor.

Men den är god. Nej, den är lite smörig. Ja, jag gillar det. Vill du ha skitiga rums? Hur fan var det i Lund då? Vad gjorde du? Jag hade det kul. Nej, men jag körde min soloföreställning på lördagen.

På fredagen så hade jag och komikern Victor Hellsnitz ett quiz på botersplatsen på deras gratis scen. Det var kanske snällast jag har gjort att tacka ja till att hålla ett quiz på deras gratis scen utan att få betalt för att Victor skulle kunna åka med ner. Men man känner så att man bara fan vad jag är snäll nu.

Det är ändå en sån här, varsågod gänget. Men det är så mycket bättre om man inte säger det. Ja, visst. Men det här är ett safe space. Kolla här när jag ger en hemlös 50 kronor.

Men nu ofta jag känner att jag åker till ett gig och bara And you're welcome. Men du är en Stockholms-bana antagligen till din tillhörighet. Ja, precis. Men jag är från Södermalm faktiskt.

Vadå, vart på Söder? Nu tappar han, nu går han härifrån. Född, ja, den delen som kallas 118. Så runt Hornsgatan har jag flyttat runt. Maria Torget bodde vi när jag föddes.

Och så har jag flyttat runt, men jag har gått i Maria skolan hela mitt liv. Jag också. Är det sant? Ja. MFK? Jajamänsan. När gick du tillsammans med du? Född 94.

Ja just det. Men då hade du ju Kenneth och Peter och Lotta. Kenneth och Peter, ja. Det är samma som jag hade. Otroligt. De är kvar än idag. Min systerson går på MFK nu.

Och har dem där också. Min systerdotter gick där också. Ja, min, alltså Peter som var min storsåg. Han kanske liksom var 20 då. 22. Det är så sjukt. Han har sett likadan ut.

För man tänkte att han var 60. Ja, gubbar. Det är också det bästa. Alltså folk pratar så jävla fritids. Det här är något annat. Det är liksom sån lyx så att det är.

Men man skulle bott i Stockholm, det har jag ju. Ja, jag är också 118, va? 11823. Ja. Där kyrkogata. Ja, det var jag också när jag bodde på Brandkyrkogatan. Vad, var du en 11823?

Nej, inte 23. Nej, jag bodde nere vid Zinket. Ja, jag också. Mm. Det kanske var 23. Jag minns inte, jag minns att jag var där. Jag tycker gatan korsningen Ringvägen.

Ja, jag med. Men har du bott i mitt hus? Det vet jag inte. Bion Retrohuset. Nej, andra sidan. Ja, loftgången. Nej, inte där vid återvänden. Polishka delikatesser.

Ja, precis. En liten bit högre upp där. Hur eller hur? Ja, vilken spännande podd för alla lyssna på. Hej Hanna, men du är ju komiker. Hur länge har du varit komiker?

Eller när började du med stand-up kanske man ska fråga? Jag körde såhär första gången för, det kanske var fem år sedan då. Och sen så, ja men sen så hade jag liksom, körde jag fem gånger och sen så slutade jag.

Ett år. Och sen så har jag väl kört ordentligt i tre år typ. Men du är bara naturtalang. Du har ju från början varit en sån som liksom också liksom lyckas med att köra liksom lite nästan anti-humor.

Alltså det är helt sjukt att lyckas med så tidigt. Alltså inte anti-humor, men du förstår vad jag menar. Alltså att det är kul bara för att det är kul. Inte för att det är så enligt någon sorts form.

Nej, jag har snällt sagt jag känner mig som en ganska dålig skämtskrivare. Ja, jag med. Alltså jag tycker att du är, jag ska bara. Jag känner också, jag känner dig.

Men du brukar ju säga det om dig också. Man behöver inte vara en duktig skämtskrivare för att funka som stand-up-komiker så är det ju. Jag kan inte skriva skämt, alltså.

Jag är inte heller någon bra på det. Nej, men sen är det ju så himla olika. Alltså, man är ju så här, det finns ju vissa såna här komiker som man ser och oj, bara så här.

Ja, men typ Carl Stanley eller Petrina, att det är så här, okej men nu sågs vi, ses vi för två månader sedan senast, då har jag en ny 20. Ja. Alla är så här. Tajta, snygga jävla rutiner.

Ja, och så är det kanske så här, ja men kanske framförallt Carl Stanley att det är liksom så här, ja men typ har ni tänkt på att det är när man ska gå och lägga sig som man börjar tänka som mest. Och så kan han göra liksom tio extremt bra. Jag kan ta det manuset.

Jag hade kunnat ta exakt det manuset och aldrig och inte få ett enda skratt. Men man hade ju inte trott på det. Nej. Det här kommer inte att vara. Nej, precis. Tufft gått.

Ja, då pratar vi om min korta, korta haka istället. Det kommer att vara. Jag kör en lite för kompletterad tanke om mina pattar. Nu kör vi. Nej, men sånt där blir man bara arg på.

Tycker du fortfarande att det är roligt? Ja, det gör jag. Jag har varit ute på första soloturnén under våren. Och ska ut några datum i höst också. Ja, man kan köpa biljetter till Tips-Tips.

Ja, det kan man göra. Det finns Stockholm, Göteborg, Malmö. Men det var jättekul och lite jobbigt. Ja, gud ja. Men det är det också. Jag tycker alltid att det är pissjobbigt just innan och under tiden.

För då är det skitkul att utveckla nytt material. I den fasen, när man är lite svajigt och det är ändå press och bla, bla. Det är kul. Men sen när det är klart och man ska ut med det, då är det liksom bara prestationen kvar på något sätt.

Och då kan det ju bli, eller tycker jag, väldigt tungt. Ja, men särskilt när man tänker, man har någon sorts vagt. Alltså folk betalar för bara mig. Alltså den är jag också tung på.

Ja, nej, precis. Men så har man en vagt tanke om att det ska vara liksom tv-apparater som kastas ut ur hotellrumsfönster. Kokain från stripporsbröst. Så är det liksom, sitta och äta en kall wrap på ett intercity-tåg.

Ja, exakt.