Ett dödligt misstag - Tågkraschen i Lerum 1987

En grå och blåsig måndag, nära sett S-tåg, staden Lerum, på väg mot Göteborg. I förarhytten sitter lokföraren och en konduktör. Knappt en kilometer från Lerums station kringar tåget plötsligt åt sidan.

En sekund känns det som om tåget kommer välta, men på något otroligt sätt håller det sig 400 ton tunga fordonet upprätt. Konduktören drar en lättnadens suck. Sen tittar han ut genom fönstret.

Där ser han ett annat tåg komma mot dem i högsta hastighet, på samma spår. Minst sex personer omkom och över 40 skadade vid en tågolycka utanför Göteborg. Detta skulle inte kunna hända, säger SJ-ledningen.

Du lyssnar på Kod Katastrof med mig Hilda Hense, om tågkraschen i Lerum 1987, en av de värsta järnvägsolyckorna i svensk historia. Det är den 16 november 1987. Den 27-åriga signalreparatören Lars Elner befinner sig på järnvägsstationen i Lerum, strax öster om Göteborg, med en kollega.

De är där för att byta ut delar av en växel inför vintern och förbereda för en ny kabel som ska läggas in till spåret. Blåst och regn byter av varandra medan Lars och hans kollega gör sitt arbete ute i kylan. Under arbetet hjälper en grupp grävmaskinister till med att flytta en stolpe in till växeln.

I den stolpen sitter en kabelfast, men kabeln sitter väldigt löst. Och när stolpen flyttas lossnar den. Kabeln styr växeln på spåret och kontrollerar spårbytet. När den lossnar slutar växeln fungera och tågen kan inte byta spår längre.

Runt halv två på eftermiddagen rapporterar Lars och kollegan felet till trafikledarna i Göteborg. De bestämmer att Lars och kollegan ska laga felet. Så de hämtar ett växelschema som visar hur de smala koppartrådarna i kabeln ska kopplas in.

Runt klockan två börjar de arbetet. Lars läser växelschemat för sin kollega som fäster trådarna i stolpen. Samtidigt färdas tåg 129 från Stockholm mot Göteborg. När signalreparatören Lars och hans kollega fixar växelkabel på stationen i Lerum är tåget från Stockholm drygt en timme bort.

Ombord finns över hundra passagerare. I loket på det här tåget sitter den 24-åriga konduktören Anders Berg. Han åker som medpassagerare eftersom han ska jobba på ett tåg från Göteborg senare under dagen.

Tåget är i tid och om allt fortsätter som planerat kommer de att passera Lerum klockan 14.28. Då ska även ett norrgående tåg från Göteborg passera stationen på spåret bredvid.

Signalenreparatören Lars och hans kollega jobbar fortfarande med att koppla in kabeln som lossnat tidigare. Det är många småtrådar att fästa, alla markerade med olika färger och siffror. Varenda en måste hamna rätt.

Medan de jobbar med att laga kabeln är det rött ljus för alla tåg som ska passera Lerum. För att passera stationen måste tågen få tillstånd från trafikledningen i Göteborg. Och de får bara passera i cirka 10 km i timmen.

Under tiden Lars och kollegan fixar kabeln passerar fyra tåg långsamt på spåret bakom dem. Strax efter 14.20 är kabeln inkopplad igen. Såvitt Lars kan se fungerar växeln som den ska, men han vill dubbelkolla.

Och därför kontaktar Lars och kollegan trafikledningen i Göteborg. Trafikledarna har en bildskärm över alla stationer i Västra Sverige. Om en växel är trasig ska det synas på skärmen.

Och enligt bildskärmen fungerar växeln i Lerum. Men det stämmer inte. En av alla småkoppartrådar sitter inte som den ska. Antingen för att Lars har läst fel, kollegan kopplat fel, eller av någon annan okänd anledning.

Men trafikledaren i Göteborg kan bara se att kabeln är inkopplad, växeln har el och därmed funkar. Lars och kollegan på plats ber ändå om tillstånd att få sköta växeln manuellt. Nu är klockan 14.

24 på eftermiddagen. Trafikledaren sa att han har två tåg som snart kommer passera Lerum. Ett från Stockholm och ett från Göteborg. De ska komma inom några minuter och trafikledaren vill hellre göra kontrollen efter att de passerat.

Nu sker något slags missförstånd. Lars kollega uppfattar det som att tågen ska få passera, med samma låga hastighet som alla tidigare tåg. Så uppfattar inte trafikledaren det, för på hans skärm ser det ut som att växeln fungerar som den ska.

Det innebär att det röda ljuset som lyser på Lerums station slocknat. Nu lyser det grönt istället. Och det innebär att ett annat tåg, tåg 140 från Göteborg, också fortsätter i full fart genom Lerum.

Samma klartecken man går till tåg 129 från Stockholm. På de här två tågen sitter sammanlagt runt 250 människor. Tåg 129 från Stockholm kommer att passera den växel som Lars jobbat på, den som har en felkopplad kabel.

Den här växeln ligger alltså fel och därför kommer tåget från Stockholm att byta spår. Klockan 14.27 är det bara någon kilometer från Lerum station och närmar sig i över 110 km i timmen.

Konduktören Anders sitter i loket på tåg 129. Resan från Stockholm har varit lång, men snart är de framme i Göteborg. De susar förbi Lerums utkanter och klockan 14.

28 kringger hela tåget kraftigt åt sidan. Den felkopplade växeln gör att tåget byter spår. Bytet går snabbt och leder det 400 ton tunga tåget genom en kurva som egentligen klarar högst 70 km i timmen.

Tåg 129 kör i 110. Konduktören Anders är säker på att tåget kommer välta här på Lerums bangård. På sidan av rälsen ser signalreparatören Lars vad som händer. Det stora tåget ser ut att tippa över vilken sekund som helst.

Och han och kollegan står rakt i vägen. De springer för livet så tåget inte ska välta över dem. Men det gör inte, för på något sätt håller sig tåget på rälsen. Lars hinner tänka att allt kommer gå bra.

Men i loket på tåg 129 inser de snabbt att det värsta inte är över. Knappt har tåget klarat den skarpa kurvan innan Anders hör lokföraren säga Nu smäller det! Konduktören Anders tittar framåt genom lokfönstret.

Där kommer tåg 140 från Göteborg i 100 km i timmen rakt emot dem. Lokföraren drar i nödbromsen, men både han och Anders vet att de inte kommer hinna stanna. Tågen är bara några hundra meter ifrån varandra.

Anders öppnar dörren och greppar tag om en ledstolpe på lokets utsida. Han står nu helt och hållet utanför det väldiga fordonet. Han hinner fundera. Antingen kan han stanna i loket som kommer att krocka, eller så kan han hoppa.

Men de är mitt i bangården där stolpar och växlar står längs rälsen. Om en av dem träffar honom i den här farten kommer han dö. Anders ser tåget komma närmare, väger sina chanser och bestämmer sig.

Han hoppar från loket som dånar genom Lerum i över 100 km i timmen. Innan han hinner landa hörs en öronbedövande smäll. Bakom honom kolliderar tågen i en våldsam krasch.

Tåget från Göteborg väger ungefär hälften så mycket som det från Stockholm. Vid kollisionen trycktes det därför tillbaka nästan 30 meter på rälsen. Båda loken pressas ihop, vältar och krossas.

Metallen skriker, gnisslar och motorerna exploderar. Loken möts i så höga hastigheter att de klättrar upp på varandra. Vittnen beskriver det senare som att tågen står upprätt på rälsen.

Anders landade gruset bredvid spåret och rullar flera varv innan han lyckas stanna. På scenen kaoset. Loken brinner redan. Han tar sig upp och springer därifrån så fort han kan.

Ett svart moln stiger från de demolerade tågen. Båda loken har tankats med flera tusen liter olja. I explosionen från krocken regnar denna olja över de närmaste vagnarna.

Elden som redan uppstått i loken tar fä

Att de inte får loss henne, hur mycket de än drar, lyfter och sliter. Först när de använder långa järnspett lyckas de bända loss brotten runt kvinnan och få ut henne ur vagnen. Kort därefter står hela vagnen i brand.

Signalarreparatören Lars och hans kollega är i djup chock. Lars inser snabbt att olyckan måste ha något att göra med arbetet de utfört. Därför skyndar han till stolpen där de felkopplade kablar sitter och låser den med hänglås.

Han vill bevara bevismaterialet så polisen kan undersöka vad som gått fel. I en annan del av bangården står konduktören Anders som hoppade från loket sekunden innan kollisionen. Adrenalinet som hjälpte honom springa ifrån krocken börjar nu lägga sig och han känner smärta på flera håll i kroppen.

Hans ena hand är illa tilltygad och benflysor sticker ut genom huden. Men värst känns det i ena foten. När Anders tittar ner ser han varför. Foten är böjd i 90 grader åt fel håll.

Han har sprungit på sin brutna fotled hela vägen från krocken till det staket där han nu står. Intill bangården går Europaväg 3, eller E20 som den heter idag. Många bilister stannar när de ser det svarta molnet från Lerum station.

Flera av dem erbjuder skadade och omskakade människor skjuts till sjukhuset. Lerums brandkår är liten, men den får snabbt hjälp från närliggande kommuner. Inom en timme efter kollisionen kan brandmannen Per-Arne och hans kollegor konstatera att alla som hade ett liv efter krocken är utrivna från vraket.

Det finns fortfarande vagnar som inte kommit in nu. Det gäller särskilt de illa hoptryckta loken och vagnarna precis bakom dem. Men där brinner det så kraftigt och vagnarna är så illa tilltygade att brandmännen bedömer att ingen kan vara vid liv där inne.

Ambulanser kör ner om skjutetrafik till Lerums tågstation. Därifrån hämtar de uppemot 130 skadade passagerare som tas till stadens lasarett samt till större sjukhus i Alingsås och Göteborg. En av dem är signalreparatören Lars.

Han har inga fysiska skador, men är i djup chock. När han kommer till Östra sjukhuset i Göteborg går han direkt fram till personalen och berättar att han är en av dem som orsakat olyckan. Sjukvårdarna på plats tar honom genast till ett avskilt rum där tvn står på och Lars följer nyheterna om olyckan.

Journalister från hela landet är redan på plats för att rapportera om krocken. Det tar flera dagar för räddningsarbetarna att söka igenom tågvraket. Metallen är så deformerad och hoptryckt att de vanliga verktygen knappt kommer igenom.

Den svåra branden gör också vissa kvarlevor svåra att urskilja. När arbetet till slut är färdigt konstaterar man att nio personer har förlorat livet. Lars, hans kollega och trafikledaren delges misstanke om brott.

Det rör sig om vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Lars är inställd på att åka i fängelse eftersom han anser att han har en stor skuld i det som hände. Men i september 1988 får han ett brev från åklagaren.

De kommer inte att väcka åtal. Det blir alltså varken någon rättegång eller fängelsedom för Lars och de andra. Tågkollisionen i Lerum är en av de värsta tågolyckorna i svensk historia.

På ett par sekunder miste nio människor livet. Alla dör i krocken inom bara några sekunder från att tågen kolliderar. Ingen omkommer i branden eller senare på sjukhus.

Du har lyssnat på Kod Katastrof om tågolyckan i Lerum med mig Hilda Hense. Research och manus av Carl Häger. Faktagranskning av Linn Ek. Redaktör är Hilda Olsson.

Producent är Oliver Bergman. Och exekutiv producent är Victoria Rinkus. Kod Katastrof produceras av Podplay. Podplay är en del av Bauer Media.