Kodsnack 717 - Att göra den andra versionen, med Lars Wikman

Det nya är att jag fått lära mig pyssla mycket mer med hårdvaran och är mycket mer med att typ kompilera Linux-kärnor och sånt där. Det som jag tyckte var svårt och läskigt när jag började med NURBS, det är mer min vardag nu. Hej och välkomna till kodsnack.

Jag heter fortfarande Fredrik och idag har jag med mig, vad ska man säga, konferensgeneralen Lars. Jag vet inte om vi är auktoritär organisation på det viset, men hej. Ja, Lars Vikman.

Något återkommande gäst och konferensanordnare för GoatMire Elixir. Jag tror att mina officiella liksom community-credz nu för tiden är väl att jag är NURBS-core-team-member och jag sitter i styrelsen för Erlang Ecosystem Foundation. Så jag är en board member.

Ja, det är ju styrelse och board member. Jag tycker det låter helt olika dignitet. Jag har suttit i många styrelser, men jag har bara suttit i en board så det är samma sak.

Väldigt, väldigt samma sak. Ja, du tenderar att bli indragen i det. Eller du drar dig in i att organisera saker, eller? Ja, jag säger nej ganska ofta för sällan.

Det tog ett tag att pausa den meningen, men det gick. Det ska vara lite sport. Hur länge har du varit indragen i core-teamet och styrelsen? Det är separata historier förstås.

NURBS-core-team har jag nog varit, nu ska vi se, det borde jag kunna bakåt räkna från. Jag tror att det är två år ungefär. Men jag har också varit engagerad i NURBS i olika utsträckning i kanske åtta år eller något.

Jaha, det är så länge. Så NURBS var en del av hur jag kom in i Elixir. Ja, det var den ordningen. Jag hade helt glömt. Men jag hade liksom inte en professionell ursäkt att göra saker med NURBS för sammanhang.

NURBS är embedded Linux för Elixir-utvecklare. Eller så kan man se det som ett högnivå-ramverk och liksom grundmurat tooling för att bygga embedded devices. Och sen är det optimerat för att du ska kunna bygga i Elixir.

Man kan bygga en massa annat i det. Många verkar komma till NURBS inte nödvändigtvis för att de har koll på Elixir, utan de kanske har ett gott öga till Elixir, men de pysslar inte nödvändigtvis med det. Men sen bara, fan, vi behöver ett embedded-ramverk.

Så finns det lite brist på ordentliga sådana. Ja, det känns som att embedded kan lätt bli så här, den här prylen har ett C-ramverk som någon skrev en gång. Som inte händer så mycket med.

Ja, nej, men embedded-världen så här, embedded-utvecklare är av hävd och med all rätt super-skeptiska till andra människors kod. Alltså, det är någonting som är inte helt osunt. Men, så det finns oftast liksom inte en sån kultur av att använda andras grejer och hålla på på samma sätt som det gör i webbutveckling.

Men det är också så att det är att knacka allting i C eller C++ från grunden är dyrt och långsamt som procedur som man kan göra lite annorlunda och tjäna ganska mycket på det. Och så finns det en massa grejer som NURBS gör bra som standard. Men jag trillade in i NURBS för jag höll på och pillade lite med Raspberry Pis och sådär i samma veva som jag upptäckte Elixir.

Så då pillade jag med Elixir och Raspberry Pi samtidigt, så det var kul. Och det var inte jobb just då? Nej, men det var mer så här mitt upptäckande av språket och entusiastiskt hobby-stuff.

Och sen började jag jobba med Elixir och så jobbade jag med Elixir ett antal år. Och någonstans längs vägen så erbjöd jag mig att göra ett nyhetsbrev för NURBS. Och lite så här för 2-3 år sedan nu så snubblade jag över min första NURBS-kund där någon liksom hörde av sig och bara, du kan väl NURBS och tala svenska?

Du som kan data. Ja, nej men och kan mycket Elixir och sådär. Vi tänkte plocka upp det här, men vi vill särskilt checka våra grejer. Kan du komma och hålla låda lite?

Så det blev min första NURBS-kund. Sen drog Frank in mig på att jobba på SmartRent, så då fick jag jobba med ett bolag som har 200-400 000 NURBS-enheter i USA liksom. Skala, det är roligt.

Ja, och sådär. Och sen har jag fått egna kunder som trillar in för att de har sett mig prata om NURBS och så vidare. Och sen blev det att jag blev involverad i att köra NURBS Cloud som är då ett bolag där vi erbjuder hostad, managerad version av NURBS Hub som är tjänsten för att uppdatera NURBS-enheter och sådär på bästa sätt.

Signerad firmware och minimala uppdateringar via deltan och en massa annat skit man kan göra. Praktiska grejer. Så det är liksom, NURBS är väl, om det är ett projekt inom Elixir som jag är absolut mer insyltad i än något annat så är det NURBS.

Sen har jag liksom, jag har byggt gott om webbtjänster i Elixir och jag är lite över hela communityt och sen blir jag insyltad i diverse Erlang och Beam och Gleam-grejer i liten mån för att jag är aktiv i liksom communityt och ekosystemet. Det är så här, som styrelsemedlem så ska jag inte bara representera Elixir, utan i någon mån titta till hela ekosystemet även om jag har en fallenhet för vissa avdelningar. Vissa grejer kommer ännu mer naturligt än de andra.

Ja, det är inget nytt alls över NURBS-engagemanget egentligen. Det nya är att jag fått lära mig pyssla mycket mer med hårdvaran och är mycket mer med att typ kompilera Linux-kärnor och sånt där. Det som jag tyckte var svårt och läskigt när jag började med NURBS, det är mer min vardag nu.

Och det är väl det jag har märkt för att ha börjat liksom skriva och prata mycket mer om de grejerna. Vad kan det vara? Är det de sista två åren? Ja, det är de sista två åren.

Jag tror jag skickade lite bilder när jag höll på och unbrickade en av mina kunders apparater. För det var ju, den har inte nästa kortsläsare, men den har liksom pads för en nästa kortsläsare. Och jag hade råkat slasha en grej på den som inte stämde.

En så kallad MLO, så det är så här memory loader eller någonting. Men det är så här första, första bootloader-steget i princip. Så det var verkligen så här, nu behöver du boota från något annat.

Ja, precis. En stekpanna. Och då fick jag göra en stygg adapter. Det tog sin lilla tid. Men till den storyn hör också att kunden i fråga liksom har varit relativt stora och sen skurit ner teamet ganska mycket vart efter.

De stabiliserat sin business och funding-nivån dog ut lite för några år sedan och sådär. Så de har inte kvar alla människorna och inte nödvändigtvis all hårdvaran som användes när man byggde grejen. Så nu när vi ville ta liksom hårdvaran och porta över den till NURBS och jag började peta i bootloaders och sådär så var det inte så att det fanns en välsignad väg till att återställa enheten.

Och det är liksom inte ett problem för den skeppade hårdvaran, det är mer ett problem på labbänken liksom. För det är ingen som rör MLOn. Det skulle inte jag gjort heller.

Nej, precis. Gör de det så har de faktiskt skildat sig själva. Så jag skyllde mig själv. Ja, precis. Men då är det mycket probes och lite logic analyzers och något desk power supply och sådär som behöver engagera sig i det man försöker göra.

Och det är spännande. Man kan skaffa ännu mer hårdvara och man får lära sig mycket. Ja, jag har för mig att du sa någon gång för ett tag sedan att du funderade på om du kunde hitta en anledning att skaffa ett oscilloskop.

Ja, det är ju såhär. De flesta grejer jag pysslar med är ju mer logic analyzer-territorium. Alltså det är mer digitalt än analogt och så vidare. Det finns nog tillfällen då jag skulle ha nytta av ett oscilloskop, men jag skulle behöva lära mig hur man använder det också.

Ja, precis. Och det är såhär, jag vet knappt hur man använder min logic analyzer för jag har bara använt den ett fåtal gånger. Just det. Och här kommer vi till, Stoppa in en Nerves-enhet och då behöver jag anpassa strömförsörjningen och så behöver jag anpassa logik, strömnivåerna och bla bla bla bla bla.

Det är en massa jidder. Men jag har köpt en massa hårdvara, jag har bara inte tid att göra det här. Men att då göra en liten egen smart högtalarhistoria i den där och eventuellt stoppa i någon slags voice-assistent i den.

För det skulle kunna vara ganska roligt. Den skulle ha en jäkla högtalare. Precis, den kan prata med den här Jupiterösten än många andra. Och man driver ju alltid sin voice-assistent på 10 D-cellbatterier.

Du vet de här tjocka runda grejerna. Ja visst, kan man ens köpa sådana fortfarande? Jajamän, de väger fortfarande lika mycket. Just det, det är också en sån grej man har förträngt.

Och sedan har jag en Sony, nej Sony, en Ericsson, bara Ericsson, inte Sony Ericsson. En Ericsson bakelittelefon från 1952 som jag hittade på second hand. Och då har jag skaffat komponenterna jag behöver för att sätta liv i den och kunna aktivera ringaren och så på den.

Så att jag skulle faktiskt kunna rigga upp den för att vara någon slags kommunikationsenhet och stoppa in något smart i den. Och de projekten skulle jag gärna ta i tu med, det tror jag vore bra för själen. Att få hårdvara och göra saker är otroligt tillfredsställande.

Ju mer typ fysiskt det kan vara, ju bättre. Ja, jag tänker att det är en sån grej man kommer in mer och mer i också. Som du sa när man hade skaffat alla sladdarna man behöver, alla prylarna man behöver för att det ska vara så plågsamt.

Om man också har kommit över massa nivåer av att inte se, hitta på problem för sig eller se att det här är inte så komplicerat som andra tror att det är. Ja, men man börjar bygga upp en känsla för vilka saker som är smärtsamma och svåra och vilka som är ganska drägliga. För det är bara så här strömförsörjning är himla gissel ibland.

Och jag insåg till exempel att jag borde egentligen ha köpt en JVC boombox som hade iPod-docka. För den connectorn hade jag kunnat strimla och bryta ut strömen jag vill ha och dessutom ljud in och ljud ut troligen. Och så hade jag bara kunnat säga åt Nerves-enheten att låtsas vara en iPod.

Och nu säger jag bara, och det där är också en sån sak, protokoll och få saker att bete sig som andra saker. Det är också en grej som, i vissa fall kan jag klara av det alldeles själv. Till exempel vid något tillfälle så har jag byggt ett ID3-mp3-bibliotek och det är en himla massa binärt jidder.

Ja, många bytes individuella. Och en ganska brolig spes egentligen. Men mycket av det är bara mekaniskt och ganska lätt att skriva tester för och i vissa fall finns det massiva testsviter.

Det finns det inte för ID3, som du vet. Precis, jag har hört talas om detta. Men där är också så här, att sätta en agent på den typen av jobb är väldigt smidigt.

Av någon anledning så kan den hur en iPod funkar, samtidigt som den vet tillräckligt mycket om boomboxar, samtidigt som den vet vad Nerves är. Och vet i någon situationstecken för all del, men det tvärsnittet hittar du liksom inte när du söker på Google. Nej, så du behöver inte bifoga massa äkta information för att få till det heller.

Oftast så har den ju inte så att den bara kan dra kopplingsscheman och sånt. Men den har bra gissningar på vad finns det för strömkopplingar inuti en boombox som du borde kunna använda. Och sen när du letat rätt på servicemanualen så kan du ge den den och den så här.

Ja, men jag hittar alla de här railsen, tyvärr så är det lite svårt att läsa schemat, så kan du hitta vart den fysiskt sitter. Så får man samarbeta lite. Det här med vision och kretsdiagram och grejer, det är de inte riktigt bra på än.

Nej, de har snart kvar att förbättra. Det är på hårdvaruändan man klarar sig som människa. Nej, men det känns som att det alltid är där man möter den verkliga världen och andra människor.

Det är där de absolut kommer till korta, inklusive då att om du exponerar dem mot offentligheten så kan offentligheten piska projektet. Ja, precis. Offentligheten kommer alltid att vinna, så är det bara.

Ja, ja, alltså register i det stora och det lilla vinner alltid. Ja, visst. Det vet man redan från början, det kan man bara räkna med. Fler som borde räkna med det kan man tycka också.

Nej, men det har blivit något av en vana att snurra upp små Nerves-projekt för ditten och datten. Jag har någon sensor ute i växthuset som rapporterar luftfuktighet och temperatur och den pratar med Home Assistant. Snubben som har skrivit det biblioteket kommer på Goatmire.

Ah, bra grejer. Och typ ett helt team från Nabukasa som gör Home Assistant-molnet och finansierar mycket av Home Assistant-utveckling. De ska skicka typ hela sitt cloud-team på Goatmire.

Det var kul att få reda på. De borde göra poddar. Ja, det borde de faktiskt. De verkar också hålla på att utforska Nerves för framtida enheter. De säljer Home Assistant Green och grejer.

Var det inte Tobias som hade skaffat den? Jo, precis. Nästa pryl de säljer är det inte helt omöjligt att den landar på Nerves. Vi får se. Perfekt. Man kan hitta spåren av vad de håller på med.

Det här är fina grejer. Nej, men så jag har slängt ut en sensor i växthuset som pratar med min Home Assistant och så kan den skicka pushnotiser över Telefonappen så att man får veta, du, det är för varmt i växthuset, öppna ventilationen. Just det, hjälp.

Ta in människan när det behövs. Ja, för vi har inte motoriserat kedjan som driver axeln som öppnar luckorna. Det vill vi kanske göra någon gång, men än så länge går det ganska bra att gå ut själv.

Ja, precis. På tal om roliga projekt. Men vi har också automatiserat bevattningen. Så där är något relä som driver en liten motor som kan vrida om rädet åt en och släppa på vattnet i så länge.

Home Assistant kopplat, tänker jag. Japp, schemalagt från Home Assistant. Allt är Home Assistant. Men vad innebär det mer konkret till vardags att vara med i Core-teamet?

Vad följer med den positionen, eller vad man ska kalla det? Det är mycket status och pengar, vet du. Jag kan tro det. Vi är väl typ fyra mer eller mindre aktiva personer i Core-teamet.

Sen finns det några som har glidit ur att vara aktiva, men av hävd är Core-team-medlemmar. Och närhelst de vill komma tillbaka så är de mycket välkomna. Men det är framförallt att man då och då reviewar Franks pull-requests för Frank gör typ 75% av jobbet och har alltid gjort det.

Valla Frank, liksom. Ja, och ge honom någon att bolla saker med. Jag är mest av deras propagandagrenen, så jag sköter nyhetsbrevet. Jag postar en del på sociala medier.

Jag städade upp hemsidan för inte så länge sedan. Men sen händer det att jag bygger något bibliotek eller kompletterar. Det är mycket den här, i och med att jag jobbar med Nerves-enheter professionellt, så ser jag saker som kanske inte funkar perfekt eller som har någon brist.

Och då som Core-team-medlem så är det uppenbart att man eskalerar det upp till projektet. Och försöker lösa det. Medan det är inte alla som gör i normala fall. Eller det är inte alla användare som gör.

Man har lite mental ribba på att man tänker att det måste nå upp till en viss nivå innan det är rätt för mig att störa dem. Eller de har säkert en stor process som jag måste igenom och det måste verkligen vara värt det. Det finns ju många trögheter som gör, och som medlem i teamet så är man ju någon intern kanal och liksom bara Ska det funka så här?

Ja, men exakt. Vad fan, Frank! Ja, precis. Så det är code review och det är såna grejer. Och sen är det liksom rutinmässiga grejer. Får vi in en säkerhetsvulnerability-rapport så kan man ju bli indragen och kolla på den.

Men det är ju inga stora specifika ansvar, utan de som hamnar i core-teamet är folk som har visat den kontinuerliga viljan att bidra och kanske vis hand i hand med kundjobb jag gör, för kunderna är ofta väldigt glada om saker som de gör hamnar upstream istället underhålls av Nerves istället för att underhållas av kund. Och också att det ökar chansen att de inte går sönder i framtiden. Att Nerves liksom inte flyttar från lösningen de har.

Så den typen av jobb får det ju mycket uppmärksamhet. Sen är det lite vad man känner för. Ja, men nu är jag väldigt taggad på att göra någonting med Webkiosk och då kommer Webkiosk-projektet få sig en refresher och bli lite fräschare och tillfixat och sen kommer jag lösa några dumma problem där.

Ett normalt snabbt och jättestort tack till alla som stöttar oss på Kofi. Du kan också bli en av dessa fantastiska människor genom att surfa in på ko-fi.com-kodsnack och slänga iväg antingen en engångssumma eller ett månatligt stöd.

Stöder du oss på nivån kaffedrickare för 5 euro eller mer i månaden så får du ett gäng trevliga klistermärken direkt till brevlådan. Ja, om du ger oss din adress också förstås. Stöder du oss på nivån barista för 10 euro eller mer i månaden får du dessutom ett tack precis här.

Tusen tack till Filip Salo, William Utbult, Andreas Grönlund, Tom Vennerström, Hestben, Hans Martin Duringhof, Brother, Anders Legell, Josef Landberg, Kalle, Thomas Skäre, Joel Rangmo, Svante Richter, Michelle, Ingo och Tobbe Lundberg. Alla ni som stöttar oss oavsett nivå eller engångsstöd hjälper till att göra podden möjlig och ju fler ni blir desto möjligare blir podden att göra. Ibland har vi sponsorer.

Känner du någon som borde sponsra så hör av dig till dem och till oss. Men det är ert stöd som gör att vi börjar kunna täcka våra kostnader varje månad och det är ju häftigt. Vill du stöda oss på andra sätt så går det naturligtvis utmärkt att recensera podden i din poddspelare.

Sätta ett betyg eller en stjärna oavsett om det är Spotify, Apples podcast-app eller någon helt annan app. Eller berätta helt enkelt om ett avsnitt för någon som du tror ska gilla podden. Men kom ihåg, du är en fantastisk person oavsett om du stöttar oss eller ej.

Så det är tack och lov helt lite grind. Vi får inte supermycket issues inrapporterade och en hel del är det också att vi löser de issues vi hinner med och det är inte så att vi kan hålla det på noll. Nej, just det.

Man har inga så här orimliga förväntningar på det heller. Nej, jag tror att vi har ett ganska stadigt community som de flesta som använder Nerves i professionella sammanhang är också fullt kapabla att lösa många av sina egna problem. Och typ villiga att leva med en tillfällig fork om de behöver.

Sen håller det där på att mutera också med LLM och grejer så tror jag att folk bor med mycket fler forks än vad som kanske är sunt. Ja, det är inte säkert att det är bra i längden. Jag tror att open source i stort har otroliga skiften framför sig.

För det är så här, AI-hajpen och hela boostingen och utbyggnaden och allt det där, det är så här, bubblan kan ju spricka och allt möjligt kan hända där. Det kan gå hur dåligt som helst. Jag tror inte att vi kommer sluta ha de här modellerna.

För eller senare så kommer de nog hamna inom hållbara prisnivåer. För modellerna vi har nu är väldigt kraftfulla för folk som vill göra mycket utveckling. Det är svårt, alltså processen kring det är svårt.

Människoprocesserna kring det är svårt att sätta en bra kvalitet är svårt. Så de traditionellt svåra sakerna är fortfarande svåra. Och det är ju många som säger, ja men skriva kod var aldrig grejen.

Det var aldrig hindret. Men alltså, man kan göra väldigt mycket på väldigt kort tid med en modell. Särskilt om du bara ska jobba gentemot dig själv. Eller när du får driva spåret själv och inte behöver koordinera med en massa andra människor.

Nej, visst, då kan man driva väldigt långt, väldigt fort. Ja, för då har du all kontext både bokstavligt och LLM-igt. Ja, men exakt. Jag har jättesvårt att se att LLMs kommer trilla bort för att branschen halvkollapsar.

Liksom AI-branschen halvkollapsar. För det finns öppna modeller som är i paritet med nuvarande tropic-modeller och de är tillräckligt bra för att kunna göra en himla massa jobb. Och anledningen till att jag tror att det kommer påverka open source och förändra open source ganska kraftigt är att LLMer gör det jätteenkelt att göra en pantbredd denial of service på maintainers.

Det går inte att göra välavvägda svar och fatta rimliga beslut i den takt som en enda entusiastisk contributor med en LLM kan skicka helt legitima buggrapporter, helt legitima lösningar på buggar och du är fortfarande i problemet att du inte kan hantera det. Nej, precis. Det är ju väldigt bra poängar.

Det kan vara maximal välvilja på alla sidor och ändå bli bara för mycket. Jag tror att det är samma, fundamentalt samma problem som jag tror vi som utvecklare väldigt lätt gör, typ när vi ska mejla en chef, så gör vi en tydlig lista med frågorna vi behöver ha svar på. Till och med Tobias skrev om ett utbyte han hade.

Det var inte mot en chef, jag tror det var en annan utvecklare. Men när man inte får svar på sin lista. För egentligen så har du bara bandbredd för att få svar på en sak åt gången.

Det är det motparten klarar av. Och då spelar det inte så stor roll hur rätt du har i att ställa alla frågor och det är systemet har transaktionsgränser som är ett svar per tvåveckorsperiod. Som person som har försökt sälja in saker till typ CIOs och sånt där, då är det verkligen nej, du kan få ett utbyte på två månader.

Ja, precis. Vilket är det som ger mig mest värde? Lägga allt fokus på det. Jag tror att det kommer vara otroligt utmanande för den open source, de open source-modeller vi har där det ändå har varit så här okej, men någon har gjort ansträngningen till att göra en bra buggrapport är värt sin vikt i guld.

Och sen bara, ja, men det är någon som har gjort en pull request. Den kanske inte är perfekt, men om jag coachar den här personen genom processen då kommer de vara investerade, de kommer vilja göra det igen. Man bygger upp community och relation och förtroende och man kanske till och med hittar en till maintainer som kommer hjälpa till i framtiden.

Det fanns så mycket att vinna, men nu är det så enkelt att skicka någonting upstream bara. Ja, men vi kan lösa en pull request. Det är jättefint att bidra på det viset, men inte alla projekt som klarar av att ta emot det.

Så jag tror att jättemånga open source-projekt kommer vara en person och dess agenter som publicerat en grej och då är frågan, kommer folk ha förtroende nog för det för att vara användare? Eller kommer de enda open source-projekt som får traction nu vara de gamla etablerade som folk redan litar på och de som är nya men har typ venture backing så att de kan visa att de kommer finnas en stund och därmed liksom med ekonomi och marknadsföring och hög svansföring liksom etablera sig? Ja, och kanske också ha resurser att hantera sådana inflöden av olika slag.

Ja, men precis. Och sen är det ju så att alla nya venture-mässiga typer av open source-ufraser tenderar att vara väldigt AI-friendly så att de kommer hantera din AI med deras AI och så. Jag kan absolut se att det finns poänger med att göra issue-triage och sånt med modeller.

Det finns nog mycket potentiella möjligheter där. De kan vara ganska bra på code review och grejer. Men det är helt LLM-drivna projekt har jag väldigt, väldigt svårt att lita på.

Det är ju så här, skulle man välja att lita på det här är frågan. Ja, nej, men exakt. Vill du lita på den anslutningen? Det är svårt. Nej, men det där är ju sådant vi ser kring nerves.

Jag tror att folk plockar upp nerves för att det är ganska lätt. Elixir har ett bra rykte om sig att LLMer skriver ganska bra Elixir. Det fanns något paper på det.

Men också att Nerves är ett etablerat ramverk som gör mycket av grunderna som du kan iterera ovanpå. Och så kan du bygga din applikation ovanpå det med din agent och så. Så vi verkar ha lite traction med nya bolag som startar upp och bara vill plocka ett men gott om introduktionsworkshops till olika saker också, för den som inte redan kan Elixir och Nerves.

Så en av de... Den första grejen som går och som har otroligt mycket platser är ju ett intro till Elixir från scratch. Och andra slotten har ett intro till liksom OTP och Elixir och Open Telecom Platform.

Det är Erlang-standardbibliotek kan man säga. Som går lite djupare på det, som är tanken att det ska funka som en fortsättare, liksom. Och att du sen kan bredda ut till de andra workshopsen best du vill.

Och Workshopsen kommer egentligen inte av att folk bett om det explicit. Folk har bett om mer tid att socialisera, för att schemat var tajt på GoatMeier. De vill ha mer luft mellan taken, det får vi se.

Men det finns ju chans att några talare ställer in och då kanske vi... Ja, just det. Om vi har riktig tur. Ja, och precis som jag brukar arrangera liksom små workshops inför konferenser som jag åker till för att jag tycker att det är väldigt fint när folk får sätta sig och knacka kod och liksom göra grejen tillsammans.

Jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att bonda. Det var egentligen grunden till workshopupplägget. Och sen är det gratis för att vi kunde få lokalen gratis, så vi är på campus Varberg.

Det är liksom i samarbete med techarenan här i Varberg och grejer. Så det är superfint och det är liksom visst kommunalt stöd i det via campus Varberg. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Jag tror att det kommer vara en stor bidrag till konferensen att få in mycket folk. Att få folk att komma till konferensen redan med huvudet fullt av Elixir och Nerves och roliga grejer och redan igång med att labba med grejer. Vi har en workshop som jag är så otroligt pepp på som är att Mark Laynes, han som gjorde Nerves-bilen med sitt team.

Han har då stoppat Nerves på Fairphone 3an och den telefonen går fortfarande att köpa reservdelar till för övrigt. Man kan ju inte köpa telefonen längre, men alla som kommer till workshopen får en Fairphone 3a även. Som de kan stoppa Nerves på och det är en del av workshopen.

Och sen kan man hacka då på att bygga ett Elixir-baserat mobiloperativ om man vill det. Han har fått all hårdvara på enheterna att funka. Mikrofon och modem och skärm och 3D-acceleration och allt det där.

Så där kan man göra en himla massa. Så det kommer vara en jättehäftig workshop. Och sen har vi ju Nerve Starter Kit som Gatsworth har jobbat på. Det kommer finnas en workshop om och en påbyggnadsworkshop på den då man lägger till hårdvara för att göra en balansrobot.

Bygga en Segway eller något. Som James Harton som kör BeamBots har arat att många av de här workshopsen tyvärr är fulla. Så beklagar. Men ni kan skriva upp er på en väntelista.

Det är sällan man kommer på och tänker att jag undrar om den här workshopen typ spelas in eller någonting. Man vill se vad som försiggår. Ja, och det är ju en grej.

Workshopsen spelas in. Vi har ett väldigt enkelt maskineri för dem. Det är klart. Det är så det ska vara. De får typ inte kosta någonting. Bara den kostnaden vi tar på oss genom att ta in 15 talare till för att göra workshopen.

Vi vill behandla workshophosten precis som vi behandlar talarna. Och en sak som Goatmire gör som är ekonomiskt vansinne är att vi försöker täcka hotellkostnader. Och i år konstaterar vi att vi kan täcka tre dagar för talarna.

Vi har råkat göra en femdagar lång konferens plus en bonusdag AshConf på slutet. Det är alltså en sexdagars Elixir-festival. Och det är en olycka. Tyvärr kan vi liksom inte täcka alla hotellnätterna för de flesta talarna.

Det är så här talare som kommer på inbjudan där vi liksom betalar hela resan och där vi vet att de kanske inte skulle ha råd att göra resan annars. Där gör vi liksom anpassade upplägg. Men på det stora hela kan vi täcka tre dagar hotellnätter.

Och många sådana här community-konferenser täcker ju ingenting. Så det är alltid nåt. Men lite mer budget hade inte skadat. Sponsra. Det är inte för sent. Nej, och sen är det väl en viktig punkt är ju att det blir inte en Goatmire nästa år.

Nej, så det gäller att passa på nu. Så är man nyfiken på Goatmire så är det i år det gäller. Det är möjligt att det blir 2028, men det är absolut ingenting bekräftat.

Och om jag känner mig rätt så även om jag skulle göra en 2028 så skulle den inte se ut som en vanlig Goatmire. För då har jag väl idé nummer tre eller något. Ja, men precis.

Jag har tröttnat på det här. De gamla Goatmire var så lika hela tiden. Det finns en liten förhoppning att en annan arrangör ska ordna någonting kanske i Norge. 2027?

Som kan vara lite samma hans tolkning på konceptet kan man säga. Så det har jag pratat med en kille om lite. Och det vore kul. Skulle gärna åka på en Goatmire. Jag kan rekommendera det starkt.

Förpliktelser. Ja, precis. Jag gissar att du håller i minst lika mycket saker som sist den här gången också. Ja, alltså jag emceade ju hela konferensen förra gången och det lär jag göra den här gången också.

Och kanske ännu mer komplicerat livet för mig själv. Jag har tack och lov lyckats lasta av lite mer av det administrativa på Hélène som hjälpte till förra året. Så försök hålla en vettig balansgång.

Men den stora anledningen till att vi inte gör ett år till är att i princip så har Stina veto på det. Min kära hustru. Och det ska hon absolut inte klandras för.

Snarare kommer hon nog hålla mig vid liv. Det var det. Vi har saker i vårat liv som vi kanske borde göra istället för att arrangera konferens liksom. Ja, men exakt.

Inklusive tjäna pengar. Det är ju lite opportunity cost på det här. Det är inte en vinstdrivande, lukrativ verksamhet. För vi tar typ 3000 spänn i inträdet. Och vi skulle ta avsevärt mer om det skulle vara en bra ekonomi.

Ja, precis. Och då skulle vi få färre folk istället. Man försökte i motsatsen till att hamstra resurser. Använda dem till coola saker. Men det är roligt då. Och det är kul att se communityt samlas och konspirera om att göra coola grejer.

Och det märks att utrymmet som jag gav för folk att göra intressanta grejer och vad folk såg att andra gjorde har liksom influerat hur mycket de tar i från fattarna för den här. Så det kommer bli spännande. Det är fortfarande öppet för sponsorer för övrigt.

Ja, men exakt. Det är coolaste man kan sponsra på västkusten minst. Det är ganska sista minuten för att steppa in som sponsor. Skulle jag älska att ha ett par, två stycken till hade varit väldigt trevligt för budgeten och balansen.

Men snart börjar vi trycka grejer med sponsorerna på. Så det är bra att höra av sig prompt. Jag är en anonym sponsor, välgörare. Det går jättebra att bara kasta pengar på oss och säga jag vill inte att ni nämner det.

Det kanske till och med är så att andra ekosystem kan få höra av sig och betala oss för att inte nämna. Nej, jag vet inte. Utpressning kanske. Jag avvaktar på den idén.

Jag trodde du skulle sälja in konceptet med trevliga konferenser som någon slags franchise. Ni kan också ha en trevlig konferens i er community mot en förmånlig avgift till GoatMire. Jag var lite lockad av att se vad man kan göra för varianter på GoatMire.

Jag tycker att det är väldigt roligt att arbeta. Jag tror att jag skulle kunna coacha någon som är väldigt insatt i ett community och lotsa dem rätt i att göra sin variant. Det kan jag tänka mig.

För man behöver personer med ett nätverk i communityt för att lyckas dra communityt. Jag funderar lite på om jag skulle kunna göra en bred programmeringskonferens i Varberg under GoatMire som förening är inte nödvändigtvis en Elixir-förening. Det är inte avsikt.

Men jag är rätt säker på att jag skulle få jobba hjärnet för att få kontakterna och sätta outreachen så att jag får de personer jag vill ha. Och ens veta vilka det är jag vill ha. Precis, det är också en sån där grej som faller ut av att ha engagerat sig i communityt länge Så i alla fall om det är känt att exponera publika API:er, då vill jag gärna ha dem definierade som actions och resurser och grejer.

Jag har förstått att jag borde kolla mer på det någon gång. Det verkar spännande. Ja, vi får se om vi kan få taimeddit och gå in i elixir så att du får prova lite.

Ja, exakt. Bara ha mer musik varje gång han var i närheten av scenen. Ja, om man köper en biljett till GoatMire, man har möjligheten att välja att betala mer. Och för närvarande kommer i princip allt överskott vi får in på sådana donationer lär vi langa direkt till Sam Aaron bara för att han försöker leva på sitt open source-jobbande och han gör inte ett ramverk för Java-testning eller vad fan, så han får inte betalt särskilt ofta.

Nej, precis. Och vi har inte världens fetaste budget. I någon slags balans försöker vi se till att han får. Vi betalar honom för att dyka upp och han är den enda talaren som vi betalar.

Han har en policy, det är så här, ja men har ni väl dragit dit mig så använd mig så mycket ni kan. Du envisas med att leverera världen. Ja, precis. Det ska bli grymt.

Jag har klistermärkesplaner. Bra. Jag har sett teasers. Ja, tematiken är ju typ nordiskt, mytologiskt och vi har lite runor i loggan och så där och lite glitchigt.

Så där någonstans sitter tematiken i år. Förra gången var det väldigt turkos och rosa neon och lite mäta logga. Så vi får byta tematik. Ja, det är ju rätt sak att göra även om man blir lite fetsvig förra årets tematik.

Ja, det var ju så det brukar vara. Vi får se om vi kan få till en lite annan, kanske mysigare orientering. Ja, det ska bli spännande. Det känns som att det garanterat kommer att bli minnesvärt.

Ja, om folk har frågor eller funderingar kring GoatMire. Nej, jag är mest bara peppad. Inte minst på Sam Aaron, bara för att ha mer musik varje gång han var i närheten av scenen.

Ja, om man köper en biljett till GoatMire, man har möjligheten att välja att betala mer. Och för närvarande kommer i princip allt överskott vi får in på sådana donationer lär vi langa direkt till Sam Aaron bara för att han försöker leva på sitt open source-jobbande och han gör inte ett ramverk för Java-testning eller vad fan. Så han får inte betalt särskilt ofta.

Nej, precis. Och vi har inte världens fetaste budget, så i någon slags balans försöker vi se till att han får. Vi betalar honom för att dyka upp och han är den enda talaren som vi betalar.

Vadå, han ska göra typ fem grejer. Ja, men exakt. Det är värsta nyhetsbrev. Ja, det är bra. Ja, men då så. Då får folk höra av sig om de har fler frågor. Ja, precis.

Vi letar också volontärer och grejer, så det är bara att höra av sig. Dels om man inte vill pynta för biljetter så har vi lite alternativ. Antingen volontära eller ansöka om en sån där diversitetsbiljett eller vad man ska kalla det.

Så det finns egentligen inte så många ursäkter att inte dyka upp om man bor inom några timmar från Varberg. Nej, precis. Man kommer att ha en kul upplevelse oavsett om man är insatt på Elixir eller inte.

Ja, man måste verkligen inte kunna Elixir. Det hjälper ju om man har en viss entusiasm för språket, men om man går på de här workshopsen så löser man det. Ja, men exakt.

Jag försöker bootstrappa. Men exakt. Ja, men då så. Det var kul att du ville dyka upp igen. Det var oväntat länge sedan sist. Ja, när som helst. Så ses vi väl på Öredev också.

Ja, just det. Se vad vi hittar på i år. Förra gången så publicerades ju en video efteråt där det fanns en mycket välkoordinerad kollision mellan mig och Fredrik.

Så om ni vill se Fredrik riktigt förbannad på låtsas så kan jag rekommendera att leta upp. Den ligger på underjordkanalen på Youtube. Fler tagningar än man kan tycka att det borde ha behövt vara.

Hur gör man egentligen om man ska krocka med någon? Vad är min motivation i den här scenen? Kommer det inte riktigt naturligt för dig att bara gå in i folk och bli sur?

Nej, precis. Jag var på Indiegogo. Det känns som att vi landade någonting till slut i alla fall. Vi får se om vi kan trappa upp det. Ja, vi ses där. Jag ska prata på den konferensen tydligen i år igen.

Jag ska försöka förklara för folk vad Elixir och Beam kan göra som inte deras grejer kan. Vilket kanske är lite orättvist, men det kan bli bra. Kan man med rätt tolkfall så blir det bra.

Eller fel tolkfall. Ja, men exakt. Lägga ut länkar till det när det kommer på Youtube. Provokativ rubrik så kommer det bara rasa in folk. Ja, ja. Tusen tack för att just du lyssnar på kodsnack.

Glöm inte bort att du kan komma och hänga i vår jättetrevliga Slack-kanal också. En länk finns på kodsnack.se i sidomenyn. Om du gillar podden så sätt gärna ett betyg i din poddspelare eller berätta för någon annan om ett avsnitt du tror de skulle gilla.

Återigen, tusen tack för att du lyssnar. Vi hörs!