Killen med den blå handen

Jag kommer ihåg nu att jag igen har haft en dröm där jag har drömt fram en låt. Och det var Ludvig som sjöng den låten. Och den handlade om att jag hade varit på Sardinien.

Det har jag inte varit. Och så var jag tillbaka i podden. Och då gjorde du liksom en introlåt. Det var någonting. Sardinien som rimmade har kommit hem igen. Sardinien.

Som han kommit hem igen. Och du sjöng det såhär jättemycket inlevelse. Det var som ett intro för att nu är Jossan tillbaka i podden. Så jag kände mig så välkomnad tillbaka.

Hon har varit på Sardinien. Har hon kommit hem igen? Vad gjorde du på Sardinien? Det är oklart. Kanske åt sardiner. Igen. Men om vi bara drar igång det här fort som tusan så kan jag låta två lyssnare berätta vad Lukas har gjort i sommar.

Kul! Hej, hallå alla lyssnare! KP-podden är tillbaka. Med mig, KP-Lukas, och dig. KP-Jossan. Och dig! KP-Ludvig. Och KP-podden är ju tidningen Kamratpostens alldeles egen podcast.

Nu kör vi igång höstterminen. Lukas, jag vet inte allt om din sommar, men jag vet två saker. Ska du få bekräfta om det stämmer? Du har varit i Örebro. Ja. Och du har varit på Mälarhöjdsbadet.

Ja. Ja! Du har blivit sedd av två lyssnare. Vill du höra? Ja. Då har vi här. Det här var skickat den tionde augusti från Signatur. Världens största KP-podden-fan och jättemånga utropstecken.

Hej! Stort fan här! Lukas, var du på Gustavsvik i Örebro idag när jag skriver, är det den tionde augusti? För jag tror att jag såg dig. Jag minns att Jossan sa i podden att du har massor med armband på armen.

Stämmer. Det var så jag var helt säker på att det var du. Skulle bli så glad för svar. Det var jag. Berätta, vad är Gustavsvik? Ett äventyrsbad i Örebro. Jag var där med mina barn och en kompis till min äldsta dotter och min sambo.

Så vi var ett bra gäng på sju pers som åkte rutschkanor och skojade. Och dina armband tål alltså rutschkanelek? Ja, jag blir nervös när jag tänker på det. Så det är liksom, alla går sönder på samma gång.

Det sprids pärlor hela bassängen. Det kommer en badvakt stressad och ropar, vi måste stänga av! Utrym bassängen! Stänger man för pärlor? Jag vet inte. Och inte bara bassängen, men du kan bli av med alla dina fina armband.

Just det. Men det är ju en risk man tar när man går ut i livet med sina armband. Så det är jag helt med på. Jag har inte tänkt på att jag riskerar att förstöra baddagen för tusentals...

Men har alla dina armband tagit sig igenom sommaren? Nej, några har gått sönder, så jag har fått många nya också. Som ni ser, det är en lång rad här. Men jag vill ha fler.

Skicka gärna armband till KP105. Är det 15 Stockholm? Ja, det där har verkligen blivit en del av din identitet och stil. Eftersom det är så man känner igen dig nu.

Många armband. Ja, jag kommer ihåg det från senast vi skrev om stilar i KP. Att dekorera, va? Min arm är det, inte resten av mig. Den är väldigt pastellig. En dekorarm.

Men börjar det bli så där nu att om man pratar om Lukas, den andra personen vet inte vem det är. Då säger man bara, du vet han med armbanden. Exakt, ja, så börjar det bli.

Men nu ser det ut som de är i bra längd för dig. Men de får inte vara för tighta, för då skulle ju blodet stoppa i mina armband. Jag vet. Blå hand. Det blir nästa grej.

Han är stora killen med blå hand. Men snabbt innan vi går vidare till Mälarhöjdsbadet. Vad var det bästa på Gustavsvik? Var det någon särskild rutschkana? Ja, men det finns ju en spektakulärt läskig som slutar i en sån här trattform.

Först går det jättejättefort och sen på slutet spolas man ut i en sån toalettsvirvel. Låter det mysigt, Jossan? Det låter jätteläskigt. Nej, den var otrolig. Otroligt som är kul.

För mig är det kul. Som gillar fart och action och sånt. De har högt hopptorn också. Jag är alltid glad när det finns 10. Då hoppar jag alltid. Och det gjorde du?

Jajamän. Med armband och hela köret? Ja, armband och badbyxor, det var väl de två. Men du har ju sett hoppa också. För här ska du få höra från Signatur. Mitt hiphopnamn är Zelda Mälarhöjd.

Och det är skickat, ja det var tidigare. Det var den tredje augusti. Halloj, världens bästa podd. Jag var på Mälarhöjdsbadet och badade. Och då tror jag att jag såg KP Lukas.

Han gjorde bomben från trean. Det stämmer. Det måste ha stängt. Det har stängt, minst upp till trean i alla fall. Oj, vilken jättebomb. Det hade jag också velat se.

Bjud avundsjuk. Vad är en bomb? Man gör sig själv till en boll eller vad är det? Det finns ju två bomber. Den ena är ju kanonkulan. Man drar upp knäna i en gruppering.

Håller de knäna? Ja, precis. Det är min bomb. Sen finns det den andra skolan. När man tar ena benet och landar lite snett på rygg. Avancerat. Vad kallas en sån, en halvbomb?

Vissa kallar den för bomben också. Så det är en förvirring. Vad har du provat döds någon gång? Vad är det? Det är tydligen ett norskt påhitt som man tävlar i. Då ska det se ut som att man från hög höjd faller okontrollerat.

Men i slutet viker man ihop sig som en räka ungefär. Precis, man kör fällkniven när man når ytan först. Så armar och ben ner. Och man bryter plasket lite där. Jag har kört den landningen ibland.

Vi kallade det för brobärgare när jag var liten av någon anledning. Man kan föra sig ut som att man ska göra världens magplask. Sen vänder man sig i en brobärgare.

Men det här var alltså ingen brobärgare utan en bomb. Gud vad du har badat. Ja, jag har badat supermycket i sommar. Fram mot i augusti hade mina barn tröttnat på klippor som jag älskar.

Vi har varit runt. Dels har vi ett litet hus nära klippor. Sen har vi varit runt på andra klippor också. Men så sa de sen i augusti att vi vill ha hopptorn. Så då började jag scouta Stockholmsområdet efter bad med hopptorn.

Då hittade jag Mälarhöjdsbadet till exempel. Sen var vi på ett ställe i Nynäshamn också. Där fanns det också tio, men de hoppade också ifrån. Hopper något av dina barn också från tio?

Eller är det bara pappa som är galen? Nej, de är uppe på femman max. Usch, det är också högt. Det är mitt rekord att gå upp till femman, kolla ut och sen gå ner igen.

Jag har aldrig lyckats hoppa därifrån. Kommer ni ihåg att jag en gång i poddens begynnelse berättade om mitt hittills livs enda dyk från trean? När jag helt enkelt glömde ta fram armarna.

Ja, just det. Jag fick en fråga till podden om det alldeles nyligen. Hur såg det egentligen ut när Jossan gjorde sitt berömda kejsardyk? Kejsardyk heter det. Det såg nog inte klokt ut, men tänk er att man står rakt upp och ner på marken med armarna längs kroppen.

Precis som det bara står. Helt rakt, armarna längs sidorna av kroppen. Och så vänder du mig helt upp och ner. Såg det ut. Jag är imponerad över att du kunde hålla dig rak i luften.

Det känns som att det är lättare att tippa över i luften när man inte har armarna fram. Jag minns det inte som något smärtsamt, jag minns bara att jag... Hoppsen.

Det var något jag glömde. Mina armar. Ja, det skulle man vilja se. Nästa sommar vill jag se både Lukas bomb och Jossans kejsardyk. Okej, om Vad säger du? Mamma kommer att undra.

Det är alltså i sommar som jag har haft fyrtal i felhörningar. Nu är det New Kid vi ska lyssna på. Populär manlig artist. Manlig? Manlig. Jag hörde den här låten mycket under fotbolls-VM i bakgrunden.

De hade musik på hemma. Vi kanske förklarar för att höra felhörningen lite. Förstår ni? Vad hade filmen hetat? Engelska målspottaren Harry Kane handlar det om. Ja, lyssna snart så kommer han börja mata det.

Hurricane, det här borde ju engelska landslaget ta som ramsa till fansen. Hoppas att de svänger i Marmeladstället som de gjorde nu också. Hurricane. Ja, vad fint.

Vet ni vad? Jag har lyssnare som har skickat in samma i sommar. Det var sjukt. Så alla har ju gått och sjungit om Harry Kane. För han var ju verkligen på tapeten.

Han gjorde en massa mål för England och så hörde man den där låten i bakgrunden. Fast det var inte alls. Är det någon sån här framgångssaga i sportmiljö det här?

Filmen om dig och mig kommer heta Hurricane. Det var det jag tänkte, för det går väl lite så där. Först tränas AI på mänsklig kunskap. Men kommer det sedan svänga att människor börjar ta efter AI?

För i så fall kommer i det här föregången till framtidens mänskliga sprinter. Jag tänker det, de har ju kommit på något de här robotarna. Precis, men de har ju kommit på det utifrån sina robotförutsättningar.

Ja, jag vet inte. Frågan är hur pass lika människor de är i muskulatur. Hur pass likt blir det? Det kanske ger mer effektivt att springa så om man har en knäled av stål, till exempel.

Det kanske är svårare för Henrik Larsson att aldrig sträcka ut benet under ett hundrameterslopp. Men jag välkomnar ändå en sån liten stilförändring, så alla springer ju likadant här på OS. Men det är också oväntat roligt.

Det kanske låter lite så här, vaddå en robot som springer? Men jag rekommenderar alla, gå in på Youtube och sök på World Humanoid Robot Games. Så kul. Det var väldigt stora i Sportnytt, men vi kanske ändå ska nämna, jag som älskar löpning.

Vi hade ju friidrotts-EM alldeles nyligen också. Det var ett gäng medaljer, men vi har pratat om Andreas Almgren förut. Det var sån kross. Såg ni hans lopp? Han tog ju guld på 10 000 meter och han körde hela det loppet själv.

Normalt sett brukar ju de i täten, ingen vill ligga först, utan det är lite lättare om någon annan drar. Och ingen vill dra upp tempot, men det gick så fruktansvärt långsamt. Så han bara, jag går upp och kör.

Och han varvade nästan alla andra löpare. Så det var totalkross. Frågan är om han kanske inte är världens bästa 10 000-meterslöpare. Eventuellt. Det är han nu. Han tog ju brons för VM senast.

Det som gillar löpning, det sa ju också Samuel Pilstor. Ja, precis efter. Såg du det loppet? Det är alltså 1500 meter där vi tog ett litet mer oväntat silver. Och han gillar att ligga kanske sist i loppet.

Han låg faktiskt. Och sen spurta om på upploppet. Men han låg sist, avancerade upp, föll bak igen. Alla trodde det var kört. Ja, och sen bara BAM! Det var jättekoolt.

Ja, det var coolt. Och så kul då att Andreas Almgren som hade sprungit 10 000 meter superfort precis innan Jo fick göra en monsterspurt för att ta sig fram till Samuel Pilstor och krava om honom efteråt. Det var starkt gjort.

Det var väl snabbare än vad han sprang i sitt eget lopp. Faktiskt. Det kan man inte tro. Här kan vi verkligen prata förebilder om löpning. Men jag har inspirerat en och annan också.

Får jag läsa ett mejl här? Det är från signatur 1,5 faster är mitt favoritavsnitt. Det kanske ni minns. Det är ett bra avsnitt. Hej, idag sprang jag 6 kilometer.

Det är mitt rekord, tror jag i alla fall. Och jag är så nöjd. Att lyssna på er hjälpte för det gjorde att det inte kändes lika jobbigt när jag kunde skratta åt er.

Så jag sprang då och skrattade, det var härligt. Och Jossan har inspirerat mig och gjort att jag tycker det har blivit roligt att springa. Kult. Det gjorde mig jätteglad.

Men det är väl också ett bra tips till alla som ska springa. Att man kan liksom lura sig själv lite genom att lyssna på något annat som tar fokus från att det är jobbigt. Exakt, för jag tänkte springa sportnytt med att vi ska ge lite löpartips.

För jag har nämligen fått det som fråga också från signatur. En lite äldre Kopodden-lyssnare som älskar grönt och heter Tigerlilja. Hej Kopodden, jag har börjat springa och undrar om jag skulle kunna få några tips från Kopjossan.

Jag vill träna upp min kondition eftersom jag har insett att jag inte är lika rörlig och snabb som jag var när jag var yngre. Nu står det inte hur gammal du är, men alla har ju varit yngre någon gång. Skulle du kunna säga åtta tips så skulle jag bli jätteglad.

Och så står det inom parentes, åtta stycken för att det är ett av mina favorittal. För om man lägger åttan så blir det ett evighetstecken. Vad fint. Men ni kanske kan hjälpa mig då.

Och jag kan börja här. Nummer ett som jag tycker är viktigt. Det var en vis gammal löpare i Sverige som sa en gång Spring aldrig längre eller fortare än att du vill göra om samma sak imorgon igen.

Det tycker jag är ett jättebra motto. Spring inte för långt, spring inte för fort. Gör lite mindre än vad du vill egentligen så att du har mer smak. Lägg dig på en nivå att du känner, det här älskar jag.

Eller du måste inte älska det, men att det i alla fall inte känns hemskt. Du kan också ha ett, jag får inte springa längre än det här. Fast jag vill egentligen. För då kommer du vara sugen på att göra det igen och igen och igen.

Nummer två, ja, precis som du sa. Hitta din grej, vad som ger dig underhållning under tiden. Vill du lyssna på peppmusik? Du kanske har en spellista som du bara lyssnar på när du springer som du längtar efter att höra.

Så gör det, lyssna på Koppodden, hitta din underhållning, lyssna på naturen, det är det du tycker om. Tre, ha bra skor. Det är ju så att du inte får ont i benen eller så.

Ett par löparskor eller träningsskor som känns sköna för dig är bra att sula. Sen vad du har på dig, strunt samma, men ha ett par vettiga skor. Så att du inte springer i dina, vad du nu har för sandaler.

Flipflops, sämsta springskon. Ja, så ett par träningsskor. Vad har ni några tips? Ja, men hitta rytm är härligt. Det har jag upplevt att man kan springa längre om man hittar en bra rytm liksom.

Springrytm menar du? Ja, exakt. Så att du springer i precis rätt takt för dig. För att det går inte att springa långt om man håller lite för högt tempo. Nej, strunt i hur fort du springer.

Men jag menar också att det blir lättare om man håller samma takt. Jag menar absolut, hitta din rytm. För det kan också vara sådär, att det känns provocerande långsamt.

Så inte för fort eller långsamt, utan din fart. Och då kan man ha det som utmaning att hitta en låt som går i sin egen rytm. Och sen också, det är väl bra om du har möjlighet att göra det till någon form av rutin.

Det kanske är någon i din familj, någon förälder som springer ibland. Kanske du kan följa med en liten bit på det och så gör ni det varje tisdag, eller hur du nu är. Hitta en rutin så att du har möjlighet att springa.

Dröm dig bort, det är ett tips från Ludvig. Du tänker ju på allt utom löpning när du springer. Det är faktiskt så, men den kommer inte från början va? Då måste man...

Okej, men då är ju tipset att hitta den meditat. Ta dig till meditationsrummet. Det är alltså att man kanske springer tills man blir så trött så att tankarna börjar leva sitt egna liv.

Då är det ju ett bra tips att hitta dit så att man Eller om du springer på ett lapp, att det kanske till och med att löpa hemma, då är det ju jättelätt att ha vätska. Jag har ett tips om vätska. Drick inte för mycket medan du springer, för då kluckar det i magen.

Det kan vara roligt att klucka, men det är roligt och fascinerande, men det hjälper inte löpningen i min erfarenhet. Nej, men det där är väl också att äta inte för nära inpå att du springer. Jag som springer på morgonen, jag springer ju alltid före frukost och jag har inte det problemet.

Men om du springer efter att du ätit, vänta två timmar. Det är sant. Aldrig mindre sugen på att springa än efter en gyrospizza med pommes. Nej, och det känns ju inte skönt heller.

Och så är det ju för att när du springer så prioriterar kroppen att leda blod till de delar som springer, inte till matsmältningen. Så då kommer den liksom stanna av litegrann. Som en sten.

Ja. Ja, men det var väl lite tips, men framförallt, får du ont någonstans så är det en signal på att kroppen vill att du ska stanna. Trött, okej, men gör det verkligen ont, fortsätt inte springa utan stanna då och låt det gå över.

Kul tips. Det är så kul ni som har börjat springa tack vare mig, för att jag älskar att springa. Om man har andra jobbiga saker på dagen, då har jag alltid en bra stund varje dag.

Det är underbart. Men hörni, med det så är sportnytt stängt. Ni kanske kommer ihåg att vi hade en jingellös avdelning som vi testade på prov? Vilken var det? Testade på prov, ja.

Vad gjorde du i helgen? Och den har vi fått in, vi har fått flera förslag, nu kommer vi köra en av dem. Från en signaturhund under hatt. Jag gjorde en jingle till Vad gjorde jag i helgen?

Kan ni lägga till musik? Ludvig, kan vi lägga till musik? Ja, men det kan vi. Vad gjorde jag i helgen? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag i helgen? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag i helgen?

Vad gjorde jag? Vad gjorde jag i helgen? Vad gjorde jag? Vad gjorde jag i helgen? Vad gjorde jag i helgen? Ooh! Jag vill att den ska fortsätta bara. Ja, det gör den inte.

Nöjer mig med de 37 sekunderna. Det är ändå lång för att vara jingle. Men kort för att vara låt. Ja, jättehärligt sjungit av den här hunden med hatt. Lite som Veronica Maggio-style på det.

Ja, det kände jag. Bara snabbt då, vad tänker ni för hund och vad tänker ni för hatt? Jag tänker en pudel i plommonstop. Mops i högis, såna här cylinderhatt. Ja, men det är samma som jag tänkte, topphatt.

Allright, då tar jag en schäfer i cowboyhatt istället. Är det någon som har gjort något kul i helgen? Vad gjorde jag i helgen? Det är flera dagar sedan. Jag var runt på olika fotbollsmatcher med mina barn.

Kul. Jag tar över. Vad gjorde jag i helgen? Jo, jag jobbade. Det var ingen sovmorgon för dig. Nej, och jag vet inte hur mycket jag ska spoila här, för det har inte kommit i tidningen än.

Jag kan väl på spoila. Jag gjorde en kopfixar. Tre KP-läsare, lite KP-lyssnare också, som skräpdök i Storsjön. Vänta nu, vadå skräpdök? De dök, dykare, ner under vattnet för att plocka skräp och rensa upp och städa fint i Storsjön.

Och eftersom det ligger bland annat vid en stor stad, Östersund, vid städer, så blir det alltid skräp i sjön. Och det är inte bra. Men de dök ner och plockade skräp.

Det var jättekoolt. De dök alltså inte med tuber, utan fridykning. Man måste hålla andan ner. Och de hittade så mycket grejer. Bland annat ett par kalsonger. Kanske inte det jag helst plockar upp.

Men skräp absolut. Och en gammal skrivmaskin. Det ser man inte varje dag. Det tyckte jag var oväntat. Verkligen. Du kanske inte vill ha kvar din gamla skrivmaskin, den tar massa plats.

Men ändå steget till att gå och kasta den i sjön. Nej, men det är väl en sån författare som har fått en konstnärlig kris. Slänger ut den i allt jag skriver blir dåligt, säger han.

Ni kommer få läsa det här i KP16 i alla fall. Väldigt kul var det. Det var Tuva, Astrid och Ebba. Det gjorde jag i alla fall i helgen. Det hade lät som att vi hade en guldhelg.

Det var det. Vi har ju fått in en massa nya jinglar och nya förslag på avdelningar. Jag tänker att vi plockar in någon ny lite så där nu och då. Ni som undrar, behöver ni göra klart jinglen med musik och allting?

Nej, det behöver ni inte. Det enda är, som Vad gjorde jag i helgen? Sjung eller säg det på det sättet du vill, och sen så fixar Ludvig resten. Absolut. Bara en helt enkel ljudfil, det kan vara en mening där du säger någonting.

Men är det så att du sitter på en fiol eller ett barytonhorn eller något, då tar jag gärna med dig också. Ja, kul. Älskar barytonhorn. Ja, men det går inte att göra fel.

Det kan vara väldigt enkelt, det kan vara väldigt avancerat. Du väljer. Skicka det till kopodden1kpwebben.se så kör vi fler av dina. Jag vet inte, vi har kört så mycket.

Jag får ju ständigt in en massa till mina konstiga regler. Ta en då. Ska vi ta en? Ta en. Som ett litet lockbete så kör vi fler nästa gång. För det är en härlig jingle att lyssna på.

Jag tror att någon sån kommer komma tillbaka. Blotet tar över hjulen. Nej, något helt nytt kanske. Ja, vi får se. Det var roligt förut, just att du lavbombade så på bra skor.

Jag har nämligen funderat väldigt mycket på skor under den här sommaren. Det är det jag har gjort, om ni undrar, under min semester. Jag har insett hur viktiga skor är för oss människor.

Våra känsliga fötter behöver skydd. Är ni med på det? Jag har kollat på extremt många säsonger av en äventyrs-tv-serie som heter Naked and Afraid. Den har vi pratat om.

Har vi pratat om den förut? Du har pratat om den, ja. Äventyrare ska överleva i vildmarken nakna. Det är det viktiga. De har ingen tröja på sig, inga byxor och framförallt inga skor på sig.

Men får man ha med något föremål? Ibland får de ha med sig en pilbåge eller någonting. Så det är lite som Naken Robinson? Ja, det blir inte lika mycket drama, för de är oftast separerade från varandra.

De är helt ensamma? Ibland är de två och två och så där. Vad sårbar. De har ofta lite av ensamvargar de här, så det blir inte bra när de träffar andra människor.

Men i alla fall, många av de här, det första de gör om de kommer över kanske lite skinn från ett djur eller såna här grejer. Det är att börja pyssla. Men de pysslar ju inte kläder, de pysslar inte en byxa att täcka baken med.

Det första de gör är att börja med att pyssla skor. Nästan alltid för, som jag sa, fötterna är ju så himla känsliga och det är så känsligt att bli skadad i fötterna. Ni vet, vi själva har en liten blåsa, ett litet skavsår.

Man kan ju typ inte gå. Det är det värsta som finns. Och tänk då ute i djungeln, där de ska överleva. Det är så här taggig mark, det är tusenfotingar som vill bita en.

Kanske glödhet sand de behöver leva i. Skor ska man ha. Så då. Jag har funderat mycket på det här och tänkt på hur viktiga skor är för oss och hur viktiga skor har varit genom tiderna.

Det har varit som ett pyssel för alla människor. Man har suttit på kvällarna och pysslat dojjor för det har varit så viktigt. Kväll efter kväll efter kväll. Jag sitter och gör min lilla sko här.

Det är många som inte har haft tillgång till läder och såna grejer som vi kanske gör skor av idag. De kanske haft bara gräs och blad och lite hö och grejer som man har suttit och flätat. Det fanns en härlig rysk sandal som jag tyckte var väldigt fin där man flätar just en sula av halm att ha på.

Jätekoola. Väldigt otåliga dock. Man fick ju typ göra en om dagen när man hade kämpat på åkern en dag. Då var det dags att slänga skorna. Känner ni nu att skor är viktigt för oss?

Ja, det är det. Det har också funnits många härliga modeller av skor genom historien. Det här är dags för en ny lista för jag har ju då rankat mina tre bästa skor.

Ludvig-lista! Skor har ju länge varit ett sätt, inte bara att skydda fötterna, men också att visa hur cool man är. Tänk när Lukas med en viktig min glider in här i sina vita Jordans.

Då är han nöjd. Han signalerar coolhet. Så var det redan på medeltiden, Lukas. Min första sko är ju snabelskon. Har du koll på den, Jossan? Ja, lite halv. Det är alltså en sko med en väldigt lång tåspets.

Som böjer sig i nästan en spiral. Som en snabel helt enkelt. Den var ju faktiskt av högsta mode på medeltiden, vi snackar 1300-tal. Alla ville ha snabelskor. Man tror att den här modet kan ha kommit från att folket ville ha den här riddarlucken.

Jaha, hade de snabelskor? Ni vet, när man har skor av metall, då går det liksom inte att göra dem alltför... Nej, då blir de spetsiga. De blev spetsiga, ja. Snyggt, tyckte folket.

Sådana vill vi också ha. Fast vi ger våra avtyg då. Speciellt rikingarna ville ju det. Och det blev ju snabbt så här att ju längre snabel man hade, desto rikare var man.

Det var ett mått på det. Men den här snabeln, om den var väldigt lång, krullade den liksom alltid upp sig så att snabeln var i luften? Eller kunde den hänga ner i marken som man snubblar på sin egen snabel?

Det kommer vi också till sen. Man fick nämligen peta in tyg eller hör eller någonting, dels så att den skulle bli lite lagom styv. Just det, men som en fylla som ett gosedjur.

Exakt, men ibland blev de här snablarna så långa att man då fick knyta ett litet snöre längst fram och knyta runt benet. Åh nej, jag vill att man skulle hålla i det som i varsin snabeltömmer. Ja, det gjorde man.

Rider sina skor. Precis, annars kunde man ju snubbla på dojjorna. Och då var det ju den här coola fasaden man har försökt bygga upp, den funkar inte då om man går runt och snubblar.

Plus att snablarna blev väldigt smutsiga om man gick runt. På den här tiden var det inte rent ute kan jag säga. Det var gegga. Om man då gick runt och släpade sina snablar i marken, då blev de inte fina.

Visst var man en känsla av att medeltiden är vår geggjäste? Verkligen, verkligen. Men, och sen vill jag bara säga att äkta coolingar hade även en liten bjällra längst fram på spetsen.

Det är ju snyggt. Lång snabel med bjällra. Här kommer jag. Pling, plong. Ja, men alltså att de var tjusiga de här dojjorna. Lite för tjusiga, tyckte både kyrkan och kungen.

De ville inte att folket skulle vara för snygga. De skulle liksom inte tävla, kungen ville ju vara snyggast av alla. Kyrkan ville att Guds prakt skulle ha den som var bäst.

Så att när det här modet sen började spridas till vanligt folk, inte bara rikingar, då fick det faktiskt vara nog. Påven och kungen gick ihop, det här tror jag var i Frankrike va? Urban den femte hette för övrigt påven.

En av de bästa. Ja, de gick ihop och sa, vi förbjuder snabelskor. Inget mer. Och då på 1400-talet så hade modet dött ut. Nummer två på min lista är den japanska getan eller getan.

Jag är så dålig på japanska, så jag vet inte hur det uttalas. Stavas i alla fall geta. Det är en sandal, eller egentligen mer en stylta. Om ni tänker er bokstaven T, där man liksom står på den här övre delen av T.

Och sen är det bara en liten planka ner, en smal stående bräda som man liksom balanserar på alltså. Den var väldigt poppis ett tag hos fiskhandlare. Skönt att slippa gå i sörjan.

Ja, skönt att slippa dra liksom finbrallorna i geggan som blir när man rensar fisk och grejer i butiken. Men det där är ju en väldigt praktisk sko också om man är lite kort. Absolut.

För då är ofta byxor för långa. Ja, eller om du ska på konsert. Även det här modet spårade ju ur med tiden. Det blev högre och högre. Ja, de kunde bli flera decimeter.

Då krävdes det ju balans, kan jag säga. Och den här getan fanns i många olika varianter. Ibland hade de två pinnar nere. Det var ju liksom lite mer hanterbart. Men just de här med en pinne i mitten bara.

Coolt. Verkligen coolt. Men snackar vi höga skor, då är Chopin mina favoriter. Säg igen vad skorna hette. Chopin. Där snackar vi högklackat nämligen. Vi ställer man sig dig i högklackat nu för tiden, Lukas.

Ja, det var länge sedan. Säkert är det för att du växte upp i Stenhamra på 80-talet. Det är en plats som inte förknippas med ett djärvt skomode. Nej, det tror jag inte.

Annat var det i Venedig. En stad som ligger i Italien. På den tiden var det liksom ett land. Ja, det var verkligen också på något sätt crème de la crème-landet. Ja.

Det var venetianskt glas och det var venetiansk mode. Venetianskt skulle det vara. När du snackar mode på 1500-talet i Venedig, då är det högklackat som gäller, Lukas.

Det var till en början även där praktiskt. Det var ju bästa sättet att slippa smutsa ner sig. Man kom upp en liten bit från geggan. För de har ju mycket vatten där i Venedig.

Ja, det var mycket vatten, absolut. Och för de rika där, de hade ju extremt vackra kläder. Modet som du sa där, det var ju mycket siden. Det var dyrbara tyger från andra sidan om jordklotet.

De vill man ju inte solka. Men just här blev klackarna super, superhöga. Man hade liksom en jättesula av kork. Det tycker jag är coolt. De var inte så här smala som den här getan-sandalen, utan här snackar vi mer platådojor.

Hur hög kunde korkplatån bli? Kul att du frågar, för en gång spårade modet ur. Höjden på klackarna blev ju snart ett sätt att visa status. Ju högre, desto coolare var man.

Det sägs att de till slut kunde bli 70 centimeter höga. Det kallar jag platådojor. Ja, det var adelsdamer som bar dessa, som då fick ha med sig två betjänter. För nu börjar det bli svårt att hålla balansen.

Hade du blivit med sådana, 2,30 eller? Jag kan inte ens tänka. Ja, kanske. Ja, men som sagt, man kunde få ha ett betjänte med sig som hjälpte en att balansera när man skulle ut och handla.

Balancebetjänte vill jag ha. Att luta sig mot när man känner sig lite trött. Vad tror ni kyrkan tyckte om det här? Toppen. Ja, jag också. Det här är det bästa de visste.

Sant? Är det sant? Var det någonting kyrkan inte gillade så var det när folk dansar. Mycket svårt att dansa när man drar på sig sina 70 centimeters Chopin. Jag tänker inte jätteskönt att gå i kyrkan, tänka sitta i kyrkbänken med sina 70 centimeters platåer och bara kanske komma in i kyrkan.

På en annan dag istället. Bra! Men då sa Aino att jag skulle få hundra spänn till om jag klättrade. Så då blev man ju pigg igen. Det tror jag du fattar Wolfgang.

Jag tog sats och klängde mig upp på kyrktornets vägg. Jag kände mig så stark. Jag klättrade högre och högre. Den här gången såg jag att finnen och de andra filmade allt.

De la säkert ute på TikTok. Va? Aino gör alltid sådana där taskiga grejer. Det måste vara smartare Bellman. Lova att inte låta dig bli lurad mer. Förresten måste jag dra.

Biblan stänger om 20 minuter. Jag har lovat Koka att jag ska låna sitt harta åt honom igen. Men fredagen då? Köttbullarna? Pizzan? Det går snabbt. Vi kan ses på fredagen om en timme.

Ah, perfekt! Vännerna skildes och vandrade åt olika håll genom skymningen. Tysken skyndade sig till stadens bibliotek. En stund senare steg han in genom porten till den gyllene freden.

Efter att ha spjärt runt i den varma och bullriga salen fick han syn på Bellman vid ett bord. Välkommen Wolfie! Jag hoppas inte att du tar illa upp över att jag passade på att beställa min mat.

Jag kom lite tidigare. Din mat? Men Bellman, bordet är ju helt fullt! Varm korv, nuggets, ravioli, en hel familjepizza. Ska du äta allt det här? Oh yes, ingen kan stoppa mig.

Krosset ska smörjas. Men det kommer ju kosta jätte, jätte mycket. Så mycket pengar fick du ju inte av Aino. Lugn bara lugn, min sorbiska vän. Kolla här! En 500-lapp?

Ja, den känner jag igen förut. Förut? Hur då? Jag fick den av finsken. Men du lovade att inte vara med i några fler challenges. Oroa dig inte. Den här gången blev inte Bellmanen lurad, det kan jag säga.

Okej. Nej du Wolfgang, det var nämligen jag som lurade Aino. Suck. Berätta. Det var precis när du och jag hade skildts åt förut, så ringde hon. Jag minndes vad du sagt om kallingarna och det där, så den här gången var jag på min vakt.

Men tydligen var hon så impad av min klättring att hon gärna ville se mig besegra kyrktornet ännu en gång. Hennes släkt från Finland var på besök och hon sa att de garanterat skulle gilla en så mäktig uppvisning. Som tack skulle jag få 500 kronor.

Bellman. Jag säger ju att du inte ska oroa dig. Ja, i alla fall. Jag kutade bort till hjärntorget en tredje gång och mötte upp finsken och hela tjocka släkten. Det var säkert 50 pers.

Aino visade pengarna och jag började klättra. Fatta jublet när jag krängde mig upp för kyrktornet. Men Bellman, de skrattade säkert. Jaha, visst, det kanske de gjorde.

Men inte åt mina kallingar i så fall. Hur vet du det? För den här gången hade jag varit smart, precis som du ville. Alltså hade jag struntat i att ta på mig några kalsonger.

Aja, nu ska det smaka med en bit mat. Vi är här på freden. Brasan är tänd. Bordet är dukat. Hej, är inte fransken där i dörren? Hallå, hallå, gossar! Här kommer lilla jag.

Får man plats vid bordet? Det är klart. Slå dig ner, mon frer. Nu ska de tre muskeltörarna fira att sommarsolen tinat upp våra frusna själar. Och det gör vi med en brakmiddag.

Så spana in menyn, killar. Och kom ihåg, idag är det jag som bjuder. Och vi ser på hur du glider som snöbollar. Och vi ser på hur du glider som snöbollar. Jag knäpper bara fingrarna, viftar med sedlarna och servitörerna kommer springande.

Och vi ser på hur du glider som snöbollar. Alla vet att Helman är en annan kose. Ja, jag knäpper bara fingrarna, viftar med sedlarna och servitörerna kommer springande.

Visste du att spenmat är ett visst ja? Foie gras, inlagda sillar i en lång rad. Kycklingben och gombaw, skavrissering på freden ska stå på fly. Korseradol och golv, entrecote, dvärg, bekassi.

Ge mig ryskfisk, grisnorr, bakad potatis. Ge mig självadis, Hawaii, pipizza och pinso. Bali, Aradom, glasse, bolla, boji. Som jag ser själv ger ner mig 15 kannor surt och glassvin.

Jag säger, oh oui! Setonona är det som tänker gå mig. Alla vet att Helman är en annan kose. Ja, jag knäpper bara fingrarna, viftar med sedlarna och servitörerna kommer springande.

Oh oui! Setonona är det som tänker gå mig. Alla vet att Helman är en annan kose. Ja, jag knäpper bara fingrarna, viftar med sedlarna och servitörerna kommer springande.

Haha, jag tror du fattar nu. Fyll mitt krus Martinus och snola inte mitt pinpinella. Det är partytime! Det hinner ingen hud, så lägg bort kniven bror. För att utmana Bellman ska du matreserva.

Jag blir aldrig impad av bling och boom bang. Och med dessa ord passar jag vidare till Wolfgang. Wolfgang, det är din tur. Nej, sluta. Jag har sagt tusen gånger att jag inte kommer rappa.

Det är pinsamt. Du är pinsam. Va? Inte ens en vers? Nej. Nähe. Men franska då? Han kanske vill rappa. Jag vet inte. Han gick på toa. Jaha. Så härligt. Vad kul vi har det tillsammans här i studion.

Att vi kan träffas och skapa kultur så här. Ja, vi har lagt ribban så högt nu för den här poddhösten att kanske inte ens en humanoid-robot skulle kunna hoppa över. Jag tror inte det.

Hur skulle han komma på det här? Bente Ingelhild och sånt. Nu har vi en minut på oss tills den här studion stänger. Då vill jag passa på att göra reklam för nya KP som precis har kommit ut.

Det handlar om att vara ny i klassen på omslaget. Det är ett bra reportage. Men det maffigaste in i tidningen är alla vinnarteckningar och vinnarfoton i våra tävlingar.

Det är helt otroligt. 15 sidor med bara vinnarbilder. Jag har aldrig sett något bättre. Det är alltså det bästa jag har sett. Missa inte det. Finns i butik om ni inte prenumererar.

I september, mitten av september menar jag, så har vi felhörningsspecial. Hör fel och hör rätt. Och vi hörs. Skicka in sport nu. Hej då. Hej då.