#100 597 GODNATTAVSNITT om stadsmusikanterna från Bremen

Det var en lång dag. Du låter lite trött, Oskar. Ja, tack. Det kan man verkligen säga. Det är lätt att känna sig trött på kvällarna nu när skolan dragit igång igen.

Det håller jag med dig om. Vad pratar du om? Att det kan ta ett tag att ställa om från sommarlovet till höstterminen. Det kan vara lite tufft att börja gå upp tidigt på morgnarna och sådär.

Men efter någon vecka så börjar man vänja sig igen. Jag är inte trött för att gå i skolan. Nej, jag har legat i den kylskåpsformade hängmattan hela dagen. Ja, just det.

Du säger att du fortfarande har sommarlov. Men varför är du då trött egentligen? Jag har druckit så mycket gurkaglassmilkshake. Aha, och det har gjort dig trött?

Ja, jag har behövt gå från kylskåpshängmattan in till kylskåpet och tillbaka, in till köket, tillbaka till hängmattan, in till kylskåpet, typ hundratusen gånger för att hämta mer. Aj då, det lät jobbigt, eller hur? Helt ärligt, så låter det inte så jobbigt att ligga i hängmattan hela dagen och dricka milkshake.

Men hörde du inte vad jag berättade? Jag drack hundratusen gurkaglassmilkshake. Så jobbigt. Mm, det låter verkligen tufft. Ja, tack. Jag har haft en lång dag i skolan som gjort mig lite trött.

Inte lika trött som jag blivit av att hämta nya milkshakes hela tiden. Antagligen inte, men det ska bli skönt att få lägga sig och sova lite, tycker jag. I måndags pratade vi om skolstarten.

Just det. Och något som är viktigt för att ha det bra i skolan är ju också att sova gott och drömma om gurkaglass. Exakt. Det låter som en skön natts sömn det är.

Och för att hjälpa till med detta så ska vi ha ett godnattavsnitt idag. Lite lugnare, ännu roligare. Ja, det är väldigt likt ett vanligt avsnitt, bara lite lugnare musik och lite lugnare tal.

Ja, tack. Då kommer vi alla somna gott i kylskåpet. Där sover du. Jag kom på det, Gabriel. Vadå för något? Vad jag ska göra för att inte bli så trött på dagarna.

Ja, det får du gärna berätta. Det låter som ett bra tips. Jag blir trött av att gå och hämta gurkaglassmilkshake i kylskåpet. Ja, du menar så. Men om jag hänger upp min kylskåpshängmatta inuti kylskåpet, då hänger jag där precis bredvid milkshaken.

Ja, jo, det är sant. Men är inte själva poängen att ha hängmattan ute i solen och få lite sommarkänsla? Nej, det enda viktiga är att äta gurkaglassmilkshake i hängmattan.

Okej, ja, men då kan du väl byta plats på den då, om du vill. Alltså, jag är smartast i världen. Så kan du lägga dig i hängmattan och ta det lite lugnt, så kan ni lyssnare lägga er ner där ni är.

Och så ska vi tillsammans ta det lite lugnt här i podden idag. Man får lyssna om man sitter upp också. Absolut, eller hänger upp och ner. Det är tillåtet. Eller står på händer, visst?

Eller badar i badkar. Det gillar inte du att göra, Oskar. Jag menar, badar i gurkaglass i ett badkar. Jaha, ja. Om man gör det får man också gärna lyssna. Men det är viktigt att inte ha någon elektricitet i närheten av badkaret, särskilt inte om det är fyllt med vatten.

Men man får även lyssna om man sitter i bilen. Då också. Eller om man hoppar fallskärm. Ja, precis. Om du hoppar fallskärm får du gärna lyssna på dagens Godnatt-avsnitt samtidigt, om du skulle vilja.

Men att hoppa fallskärm är en väldigt fartfylld aktivitet. Jag vet inte om det passar så bra att lyssna på ett Godnatt-avsnitt samtidigt, faktiskt. Jo, tack, Gabriel.

Det är viktigt att hålla lugnet när man hoppar fallskärm. Då passar det perfekt med ett avslappnande Godnatt-avsnitt. Kanske det. Ni får lyssna precis när ni vill.

Man måste såklart inte somna till dagens avsnitt. Men det vet jag att många försöker göra. Då säger vi God hatt! God natt. Har du sett han där som gör hattar av torkad gurka?

Ja, det har jag sett. Där snackar vi God hatt. Absolut. Men idag säger vi God katt. Nej, God tratt med gurkaketchup i. Nej, Oskar. God natt. Här kommer den lite lugnare introjingeln.

Sov gott. Gott. Oj, förlåt. Jag sa visst fel. Det var stor skillnad på de orden, sant? God hatt. Sov flott. Just det. Äntligen torsdag och äntligen avsnitt 100 597 av kylskåpsradion.

Och äntligen har jag hängt upp hängmattan i kylskåpet. Och det är dags... Det verkar inte som du behövde något godnattavsnitt för att somna, Oskar. Nej, tack. Vi kan ha ett helt avsnitt när jag snarkar istället.

Nej, det tycker jag nog inte. Men vi har lite input här från Tilde, 11 år. Kan ni hitta på en berättelse i ett godnattavsnitt? Snälla, jag kan inte sova när ni bara pratar om olja och kläder.

Avsnitt 565. Bye. Ah, ibland har vi godnattavsnitt med sagor. Och ibland mer som ett vanligt avsnitt när vi pratar om lite olika ämnen. Exakt. Så vi har haft ett godnattavsnitt med lite fakta om olja och kläder faktiskt.

Inte en godnattsaga direkt. Nej, kanske inte. Vi testar lite olika. Men jag tror vi kan hålla oss till någon berättelse eller saga. Har du en saga om gurkor? Som den där sagan du hittade på i ditt egna avsnitt.

Har du äntligen lyssnat på det, Gabriel? Ja, äntligen. Men jag tror kanske inte det blir en gurkasaga idag. Om ni lyssnare har några favoritberättelser som ni tycker vi ska läsa upp i godnattavsnitt, så skriv gärna och tipsa om dem i frågelådan.

Ja, tack! Men idag har jag hittat en gammal klassisk saga som jag tycker passar att läsa upp här i podden. Okej, det är en av bröderna Grimms sagor. Skrev de grymt bra berättelser?

Många var grymt bra. Men de skrev inte nödvändigtvis sagorna själva, utan i början av 1800-talet i det som idag är Tyskland så samlade de in klassiska folksagor och skrev ner dem i en bok. Jaha, på tyska?

Ja, de gjorde det för att liksom studera det tyska språkets historia. Men många av sagorna har blivit väldigt populära även i Sverige. Ja, världskända till och med, som Snövit, Askungen, Rödluvan och Hans och Greta.

Oh, de känner jag igen! De har blivit extra kända när många blivit till Disneyfilmer också. Så jag tror många av er lyssnare har hört några av bröderna Grimms sagor tidigare.

Men kanske inte att alla har hört den vi ska berätta idag. Vad heter den? Den handlar om stadsmusikanterna från Bremen. Bremen? Det är en stor stad i norra Tyskland.

Ah, så den handlar om några människor som spelar musik? Nej, den handlar om fyra djur. What? Som spelar instrument? Du ska få se, Oskar. Nu när jag börjar berätta.

Oh, det här blir spännande. Det hoppas vi, men inte för spännande. För då är det svårt att somna. Ja, vi hoppas på en lagom avslappnande och mysig saga. Och den börjar med berättelsen om en gammal åsna.

Hundratusen år gammal! Inte riktigt, men nästan. Nästan. Den gamla åsnan hade jobbat hårt i hela sitt liv. Hon hade burit mjölsäckar till kvarnen och dragit vagnar i många, många år.

Va? Är det vanligt att ha en åsna som jobbar åt en? Ja, det finns runt 50 miljoner åsnor i världen idag och de flesta av dem används som packåsnor. Alltså att människor packar saker på åsnorna när de ska förflytta sig någonstans eller låter åsnorna dra vagnar och jordbruksverktyg och så.

Vilket land har flest åsnor? Som jag förstår det har Etiopien världens överlägset största åsnepopulation med över 10 Ena diket? Det är där hålet bredvid vägen. Ja, när det går ner på sidorna bredvid en väg så kallas det för dike.

Varför har man diken bredvid en väg? Det finns flera anledningar, men främst handlar det om att ta bort vatten från vägen. Hur då? Jo, om vägen är liksom den lägsta punkten, då kommer allt vatten samlas på vägen, för det kan inte rinna därifrån.

Men om du har diken som går ner bredvid vägen, då kan vatten och snö samlas där nere istället för att vara uppe på vägen. Aha, smart faktiskt. Det är det. Och åsnan klev närmare för att se vem det var som låg i diket.

Då såg hon att det var en trött gammal hund som lagt sig där för att vila. Oj då! Vem är du? Frågade åsnan. Och varför flämtar du så? Jag är en gammal hund som sprungit iväg från min husbonde.

Han ville döda mig eftersom jag är för gammal för att jaga. Så jag samlade alla mina krafter och sprang så snabbt jag kunde därifrån. Men nu vet jag inte hur jag ska kunna få mat.

Hade hunden också flytt iväg för att han var gammal? Ja, och åsnan svarade. Jag är också gammal och har lämnat gården för att jag inte orkade bära mjölsäckar längre.

Vart ska du gå? Frågade hunden. Till Bremen, svarade åsnan. Vill du följa med? Vi kan sjunga tillsammans. Hunden ställde sig genast upp och började vifta på svansen.

Ja, tack gärna. Jag har ett starkt woof. Följ med då, svarade åsnan. Vilken snäll fråga. Eller hur? Så åsnan och hunden promenerade tillsammans på den smala grusvägen.

Då mötte de en gammal katt. Vad gör du här? Frågade åsnan. Jag är för gammal för att jaga muss, så jag har blivit bortskjutsad från gården där jag bodde, svarade katten.

Vill du följa med till Bremen? Frågade hunden. Gärna. Så fortsatte de tre djuren framåt när det plötsligt stod en stor tupp bredvid vägen. Varför är du här? Frågade katten.

Tuppen svarade med en stark stämma. Jag hörde min husbonde säga att jag skulle hamna i soppgrytan för att jag gal så högt. Svarade tuppen. Då låter du som en utmärkt stadsmusikant.

Följ med oss till Bremen istället. Det låter inte roligt att hamna i en soppa. Åh, har jag träffat tre stadsmusikanter? Min lycka är gjord. Jag kan sjunga alla olika sorters musikstilar, sa tuppen.

Och så gav sig alla fyra djuren tillsammans av mot Bremen. Så alla djuren flydde från sina hem för att de var för gamla eller oönskade. Ja, men så hittade de varandra på vägen.

Det är fint att träffa andra människor i samma situation när man känner sig ensam och orolig. Absolut. Och alla tyckte om åsnans idé om att bli stadsmusikanter. Jag har aldrig sett en musikgrupp med en åsna, en hund, en katt och en tupp.

Inte jag heller. De kommer nog göra succé. Kanske det. Och de promenerade långsamt framåt på vägen genom skogen. När solen gick ner och det blev kväll. De var trötta och hungriga.

Det förstår jag. Men mitt i den mörka skogen såg de ljuset från ett hus skymta mellan träden. Ooh, var det några där? De fyra djuren smög fram till fönstret och kikade in.

De insåg snart att huset var ett tillhåll för rövare som satt och åt en stor middag. Rövare? Var de tjuvar? Ja, precis. De fyra hungriga djuren tittade med längtande ögon på den goda maten.

Den där vill jag gärna äta, sa hunden. Undra var den kom ifrån, sa katten. De kanske har snott den, sa tuppen lite för högt. Shh, sa åsnan. Vi måste komma på ett sätt att skrämma bort rövarna härifrån.

Hur då? De gömde sig bakom några träd och började planera en listig plan. Sen så gick åsnan fram till huset och satte fram benen på fönsterkarmen. Hunden hoppade upp på åsnans rygg.

Katten klättrade upp på hunden och högst upp flög tuppen och ställde sig på kattens huvud. En mänsklig pyramid? Ja, fast med djur. Just det. En djurlig pyramid kan man kalla det, ja.

Vad hände sen? Jo, när åsnan gav tecken och slog med ena tassen i fönsterbrädan som en signal till alla djuren så började de spela sin musik på samma gång. Vad för musik?

Åsnan skriade, hunden skällde, katten jamade och tuppen gol så högt den bara kunde. Det måste låtit väldigt högt när de fyra djuren började göra sina läten samtidigt utanför fönstret. Det gjorde det.

Och samtidigt som de skriade och skällde och jamade och gol för full hals så brakade pyramiden ihop och de föll in genom fönstret så att glaset splittrades. Nej! Rövarna blev skräckslagna av det fruktansvärda ljudet och flög upp från sina stolar.

När de såg skuggan av djurpyramiden trodde de det var ett fyrhövdat monster som attackerade deras stuga. Så de sprang ut genom dörren så fort de kunde och försvann långt in i skogen, långt därifrån och vågade aldrig mer komma tillbaka. Oj, oj, oj.

Vilken klurig, faksig djurpyramid. Djuren tittade glatt på varandra. Deras plan hade lyckats och de slog sig ner vid det dukade bordet och började äta sig mätta.

Så här mycket har jag aldrig ätit i hela mitt liv, sa åsnan. Jag har bara tuggat på torrt hö medan jag burit all husbondens mat på min rygg. Jag tycker mer om att äta mat än att själv hamna i soppan och bli till mat, sa tuppen.

Vilket mysigt hus, sa hunden. Kan vi inte stanna kvar här istället för att gå till Bremen, sa katten. Alla djuren tittade sig omkring. Det tycker jag vi gör, sa åsnan.

Vårt engångsframträdande som gatumusikanter gav oss ett helt hus. Snarare skogsmusikanter, sa tuppen. Och så skrattade de tillsammans. De trivdes så bra i huset att de aldrig fortsatte till Bremen.

Istället bodde de tillsammans i fred och ro i huset i alla sina dagar. Snipp, snapp, snut. Så var sagan om stadsmusikanterna från Bremen slut. Wow, den var faktiskt spännande.

Jag håller med. Och är mysig. Jag tyckte synd om djuren som behövde fly från sina gårdar. Ja, också. Djurägarna tyckte att de var värdelösa för att de blivit gamla och inte kunde jobba lika hårt längre.

Men alla är bra på olika saker, oavsett ålder. Och jag tycker inte att någon är värdelös. Hur gammal eller ung man är spelar ingen roll. Nej, det var en sorglig berättelse på det sättet.

Att djuren behövde fly, men de gav inte upp fastän de förlorade sina hem. Utan hittade på nya planer för att lösa situationen. Ja, de var väldigt kreativa och uppfinningsrika.

Jag har aldrig hört om djur som tänkt bli stadsmusikanter. Nej, det var faktiskt en tokig idé. Men de letade efter en bättre framtid och försökte hitta på något nytt sätt att klara sig på.

Smart tänkt och väldigt klurifaksigt med pyramiden. Eller hur? När de samarbetade och hjälptes åt så blev de så starka att de kunde skrämma bort rövarna. Ja, det hade de aldrig klarat själva.

Men när man samarbetar kan man lösa problem som man inte hade kunnat lösa själv. Det är sant, Oskar. En fin reflektion från den här berättelsen. Och jag tyckte också det var fint att de alla var olika.

Det kan vara bra att vara olika. För när man samarbetar och hjälps åt och är bra på olika saker så kan det bli ännu bättre. Som när de byggde det djurliga tornet.

Det har du rätt i. Och alla skriade och skällde och jamade och gol samtidigt. Så det blev riktigt kalabalik och rövarna skrämdes iväg. Ja, det var en ganska tokig berättelse.

Ja, tack. Hade de så tokiga sagor redan på 1800-talet? Ännu tidigare än så. Men det var då den skrevs ner i en bok djurarter som möjligt. Ja, tack! Hittills har vi skojat om 162 olika arter.

Det är många. Jag tror det kanske är världsrekord. Vem vet? Och idag ska vi fortsätta. Vi måste nå 200 djurskämt om 200 olika arter. Vi har sagt mer än 200 skämt, men det måste vara olika djur.

Just det. Och så här skriver Malte, åtta år. Jag har ett djurskämt. Vilket djur älskar blod mest? Oj då. Kan det vara en blodigel? Det var en bra gissning, men det var fel.

Okej. Ja, man brukar väl säga att hajar kan liksom känna om det är blod i vattnet. Så de kanske gillar blod. Nej, det var fel. Men det är inte bra att blöda från ett finger om man badar med hajar.

Nej, det är alltid lite farligt att bada med hajar. Ja, bäst att inte bada alls. Det är helt okej att bada, men du blir ju blöt. Ja, det är bara skönt. Men något annat djur då?

Du får nog berätta, Oskar. Okej, rätt svar är vampyrblekfisken. Oj då, det låter som att den älskar blod faktiskt. Vampyrblekfisken. Ska jag förklara vad det är för något?

Gärna. Vampyrotetis infernalis kallas på svenska ofta vampyrblekfisk. Och det är en liten djuphavslevande blekfisk som förekommer i tempererade och tropiska oceaner.

Ah, så i varmt vatten på väldigt djupt vatten. Ja, i det djupaste havet. Wow, är de stora? Nej, ofta mellan 20 till 30 centimeter. Ja, det var inte så stort, men låter häftiga.

Men varför kallas de vampyrblekfisk? Den heter så på grund av sitt skrämmande utseende, för den har mörk hud och så har den liksom simhud mellan sina blekfiskarmar. Så det ser ut som en stor ihopsittande mantel.

Jaha, som en vampyrmantel då. Ja, tack. Ja, det var ju lite tokigt. Det var ett passande namn och ett väldigt skojigt skämt. Vampyrblekfisken. Det var djurart nummer 163 i vårt djurskämtvärldsrekord.

Vad kul. Och Adepade och El Pelle Gurkasnäll, 11 och 8 år, skriver Oskar. Om du får välja en av gurka, gurkaglass eller kylskåp, vilken är din favorit? Jag älskar kylskåp för att de är så snygga och man kan ha gurkaglass i dem.

Just det, men om jag har ett kylskåp utan gurkaglass, då är det inte så användbart längre. Förutom att jag kan sova i det. Jag kan inte välja. Fast gurka och gurkaglass, då väljer jag gurkaglass.

För det finns ju gurka i den också. Just det, så du får ju gurkan där med. Jxakt. Och då får jag ändå säga gurkaglass. Men jag får äta den riktigt fort om jag inte har ett kylskåp.

Okej, bra val. Sen står det ett skämt. Vilken dinosaurie spinner? Hmm, dinosaurie? Någon som är bra på att sy kläder? Nä, fanns det någon dinosaurie som hade kläder på sig?

Inte vad jag vet nej. Å andra sidan så skulle ju inte kläderna bevarats så länge utan det är bara liksom skelettdelarna och så som finns kvar. Så vem vet. Jaha, de kanske har försvunnit i marken.

Antagligen hade dinosaurierna inte kläder på sig. Ibland kan man ju hitta liksom även gamla kläder från människor och så där. Okej, även om det är lite svårare att det bevaras.

I vilket fall så var det fel. Hmm. Då tror jag att en som spinner, det måste vara spinosaurus. Ja, det var helt rätt Oskar. Yes, yes, yes, yes! Det var ett skojigt skämt.

En spinosaurus låter som den spinner mycket, verkligen. Så står det, hur många gurkor är det? Och det var hundratusen stycken. Det står hundratusen tror vi, är inte säkra.

Det var exakt hundratusen stycken. Vi kan säga det. PS, första gången. Hej då. Tack, tack, tack för ert fina medlande i frågelådan och för ett skojiga skämt och alla gurkor.

Stort tack för det. Så roligt att ni hör av er, Adepade och El Pelle Gurkasnäll. Ja, tack. Men vad är en spinosaurus för någon slags dinosaurie? Spinosaurus betyder ungefär taggödla.

Oh, så en stor ödla med taggar på. Just det. Det var ett släkte enorma fiskätande dinosaurier i familjen spinosaurider som tillhör ordningen teropoder. Och de levde under kritaperioden mellan 112 till 97 miljoner år sedan i det som nu är Saharaöknen i Nordafrika.

Vad? Bodde det spinosaurus i öknen? Ja, nu är det ju en öken i alla fall. Aha. Och spinosaurus blev därför djurart nummer 164 i vårt skämtvärldsrekord. Oh, vi får ha olika dinosaurier också.

Absolut, de räknas också med. Sen så skriver kylskåpsgurkan, tusen år. Ja, ett skämt. Vad säger spökpandorna? Spökpandor, ja tack. Menar du att pandor ser ut som spöken?

Nej, de är inte så spöklika. Men tänk dig om det kanske är Halloween eller någonting och en panda klär ut sig till ett spöke. Alltså en spökpanda. Jaha. Hmm, och så säger den någonting.

Ja, tack. Vad kan den säga då för att skrämmas? Någonting med bu. Du närmar dig. Bu, spökpanda. Du får berätta. Spökpandorna säger såklart, BAMBU! BAMBU, ja! Men BAMBU, de säger bu.

Den var tokig. Pandor älskar bambu. Det gör de. Har vi med dem på listan? Nej, vi hade fortfarande inget skämt om pandor. Eller inte hunnit läsa upp något i alla fall.

Så det blev djurart nummer 165. Wow! Bara 35 arter kvar till 200. Nu närmar vi oss. Tack för det skämtet, kylskåpsgurkan. Hundra tusen tack! Om ni vill lära er mer om pandor så kan ni lyssna på avsnitt 100 108 som handlar om pandor och Sherlock Oskar.

Jag kan vara riktigt klurifaxig och smart ibland. Det kan du vara. Men nu, efter de här skojiga djurskämten ska vi lyssna på vår lite lugna godnattsång. Här kommer den.

Sov nu gott i sängen så varm som gurkaglassen i kylskåpets famn. Kasta ut alla ruttna tomater och tänk istället på snälla saker. Blunda och vila. Var snäll mot dig själv.

Du är bra som du är. Allt kommer gå väl. Oroa dig inte för morgondagen. Den blir bäst i test med gurkaglass i magen. Du är fin, du är cool. Du räcker till. Du behöver inte göra det du inte vill.

Imorgon blir det en dag med mycket skratt och skoj. Och nu önskar vi att du ska få sova gott. Det var ett lugnt och mysigt avsnitt. Jag håller med. Med en fin berättelse.

Ganska tokig med fyra djur som skulle bli stadsmusikanter och byggde en djurpyramid och skrämde bort rövarna. Det var skojigt faktiskt. På måndag är vi tillbaka med ett nytt avsnitt.

Med lite mer fart och fläkt igen. Idag har jag lyckats hålla mig lugn nästan hela avsnittet. Bra jobbat Oskar. Men innan vi säger hej då för idag så har vi även massor massor av födelsedagshälsningar.

Wow! De får vi ta och läsa upp. Först några som det verkar som vi har missat att läsa upp i tid. Oh no! Det ber vi om ursäkt för. Gurkakanonen nio år skriver. Hej, kan ni snälla gratta min lilla syra?

Hon är bäst i test. Hon fyller sju år den 13 augusti. PS Hitta felet. Låt Oskar svara. Så är det massor av gurkor. Det var väl inget fel där? Svar, jag skrev Oskar med liten bokstav.

Aha! Jag stavar med stort Å. Det gör du. Och vi vill säga ett stort grattis på sjuårsdagen i efterskott till gurkakanonens lilla syra! Ett mega superduper stort grattis önskar vi dig i efterskott.

Vi ber så mycket om ursäkt för att vi inte fick med din Och får ha en underbart härlig dag. Det hoppas vi verkligen. Många hälsningar till både dig och brorsan Casper och hela familjen.

Ha det bäst i test. Tack för att ni lyssnar. Stort grattis. Och Julius mamma, hundratusen år, skriver Hej, tack för en fantastisk podd. Min älskade son Julius, a.

k.a. Osten, fyller elva år den tjugotonde augusti och han skulle bli superglad och överraskad om ni grattaar honom då. Han lyssnar på er podd väldigt ofta. Och det är jag väldigt glad för, eftersom att ni har en gurkastisk podd.

Många hälsningar från en stolt mamma. Åh vilket fint inlägg. Och tack för att vi också får möjligheten att säga ett megaduper, supermiljuper, nuper, nuper, miljarders hundratusen miljarder stort grattis till Julius på elvaårsdagen.

Grattis, grattis, grattis, grattis, säger vi till dig. Hoppas du får världens bästa elvaårsdag. Ja tack, verkligen. En dag med mycket glädje och skratt och du kan njuta ordentligt av gurkaglasstårtan.

Kanske det, eller av något som just du tycker om på din stora dag. Tack för att du lyssnar Julius. Hundratusen tack för det. Ha det bäst i test. Stort grattis till dig och flygande gurkan, hundratusen, snart åtta år, skriver Kan ni prata om Hello Kitty i något avsnitt?

Bra idé. Det är Gabriel får inte höra, då får jag läsa själv. Okej? Kan Oskar busringa Gabriel? Det var ett bra förslag. Vad stod det? Det stod att jag ska bjuda lite av gurkaglasmilkshaken till dig.

Åh vad snällt. Ja, du kan få lite sen. Blink. Blink. Nej, det var inget. PS. Jag fyller år 30 i åttonde. När är det? På söndag. På söndag! Kan ni gratta mig? Hitta felen så är det massor av gurkor.

Choklad, broccoli, oliv. Jag väljer gurkorna. Det gör du. Och vi vill så gärna säga ett superstort grattis på din åttaårsdag till dig, flygande gurkan. Woho! Åtta år.

Vilken grej. Hoppas du får världshistoriens största gurkaglasstårta på världens bästa födelsedag. Det hoppas vi verkligen att du får en dag med mycket skratt och glädje och att du känner dig omtyckt och älskad.

För det är du. För du är bäst i test. Så som du är. Det är du. Tack för förslaget med Hello Kitty också. Vi får se om vi kommer ihåg det till något annat avsnitt.

Ja, kanske att vi hinner med det någon gång. Kanske det. Men idag är vi så glada för att få säga stort grattis på åttaårsdagen. Grattis flygande gurkan! Grattis till alla er som fyller år.

Och ha en underbart fin helg alla älskade lyssnare. Så hörs vi igen på måndag. Det gör vi. Jag längtar redan. Jag också. Tack för att ni har lyssnat idag. Och sov gott.

Sov gott. God hatt. Det också. Jag tror vi kan avsluta med att säga Tack och hej, sovande gurkapastej. Hej då. Godnatt, godnatt.