658. Gravidupdate från Mathilda - det kliar ÖVERALLT på hela kroppen.

Vi har ju ett betalt samarbete med Sensodyne och deras nyhet, min numera favorit, Sensodyne Clinical White. Jajamän, och vi pratade ju faktiskt lite om den här redan i våras, för dem som minns. Men det här är ju tandkrämmen för den som vill få vitare tänder, men som inte vill kompromissa när det kommer till ilningar i sina tänder.

Den avlägsnar ju alltså missfärgningar samtidigt som den är skonsam mot emaljen. Och efter åtta veckor när man borstar tänderna två gånger om dagen, så ger den dig två nyanser vitare tänder, yes please. För är det tal så måste jag säga att jag typ varit lite rädd tidigare för vissa produkter som alltså påstås göra tänderna vitare, just för att man inte vill skada emaljen och alltså man vill ju absolut inte få ilningar och det känns bara som att, aj aj aj, säger jag bara.

Sensodyne Clinical White ger dessutom alltså ett riktigt rejält skydd mot ilningar, alltså upp över 24 timmar om man borstar tänderna två gånger dagligen. Så man får liksom whitening-effekten utan att behöva kompromissa med tandhälsan. Det där är en riktigt älskvärd kombo alltså.

Vill du läsa mer om Sensodyne Clinical White så kan du gå in på sensodyne.se. Veckans avsnitt är i betalt samarbete med Ako. Och nu vill jag höra om din drömhudvårdsrutin.

Ja, det kan jag göra. Men då vill jag säga så här, jag vill att den ska vara väldigt enkel. Alltså jag vill inte stå med tio produkter varje kväll. Jag har inte tid med det.

Jag kommer framförallt inte ha tid med det framåt. Nej, nej, nej. Gud nej. Du ska ju bli mamma. Men alltså vi är ju samma här. Och det är därför jag verkligen gillar tanken bakom Ako's Purifying-serie som är utvecklad för vuxenhud med en tendens till orenheter.

Ja, men för vuxenhud behöver ju ofta lite mer än bara produkter mot finnar som lite yngre hud kanske klarar sig på. Man vill också ha återfuktning, man vill ha en hud som känns balanserad med mer och mer. Och att rutinen typ ska kännas enkel.

Alltså du börjar bara med rengöringen för att avlägsna döda hudceller och rengöra huden. Ja, och här vill jag bara kasta in, den här rengöringen har jag använt i fyra, fem års tid. Det är verkligen min go-to-rengöring.

Jag älskar den. Ja, du har verkligen alltid den hemma. Men när jag började använda den, vilket var då alltså fyra, fem år sedan, så var den faktiskt en del av Ako's Pure Glow-serie.

Men jag råkade faktiskt veta att de har uppdaterat och uppgraderat lite sedan dess. De har till exempel förbättrat formulan, de har tagit bort parfymen och lite sådär. Sen går vi över till Purifying Booster.

Och det här, det är ju ett högkoncentrerat serum. Och vad det gör är att det hjälper till att förebygga orenheter, det minskar märken, det minskar finnar. Ja, du fattar.

Och så kan man ju då avsluta med en dag- eller nattkräm som lugnar huden, återfuktar och stärker hudbarriären. Alltså vet du vad jag känner? Jag tycker att det här känns som en modern hudvårdsrutin.

Den är effektiv mot orenheter, den är skonsam, men den är också effektiv tidsmässigt. Ja, det gillar jag. Och vill du som lyssnar läsa mer eller testa serien så hittar du Ako's Purifying-produkter på närmaste apotek, både online och i butik.

Vi har en ny studio, om man nu vill kalla det för det. Ja, den är högst provisorisk. Men den finns. Ja. Alltså jag är såhär, vad intressant för er att lyssna på studio.

Men alltså jag tycker att det ska bli kul att vi lyssnar på studio. Lyssnar på studiaplaner. Men vi går in i en ny era snart. Ja, det kan man säga. Vi kommer ju börja podda hemifrån.

Ha vår egen studio. Ja, i högre utsträckning i alla fall. Ja. Grejen är att det är så svårt att veta hur man kommer tycka att saker och ting är med barn. Exakt. Men det känns ju jävligt viktigt att vi i alla fall har en setup som inte känns som en nödlösning som den vi har nu.

Ja. Om det ekar lite och så vidare. Ja, vi är i Matildas flytkaos. Eller renoveringskaos kan man väl kalla det. Precis. Och jag vill inleda det här avsnittet med att säga att idag kommer vi prata mycket graviditet och barn.

Vi pratade lite om feedback de senaste veckorna i podden. Och just den här blandade feedbacken kring att vissa vill att vi ska prata mer om någonting, vissa vill att vi ska prata mindre om någonting. Och det vi landar i är att vi kommer bara fortsätta prata om det vi vill prata om.

Nej men vad ska vi annars göra? Du lever ju ditt liv, du är gravid nu. Men vadå, jag kan som sagt inte wrap my head. Ska jag inte få prata om det? Nej, precis. Och då är det bättre, eller inte bättre, men då tänkte vi att det är ändå vissa som är såhär Hallå, Matilda pratar ju knappt någonting om sin graviditet.

Jag är också gravid, jag har hur mycket tankar som helst. Så nu tänkte jag och du att idag kör vi en liten gravid-update. Det låter jättebra, jag pratar gärna om det här.

Alltså jag skulle kunna prata om det här hela tiden i podden, hela tiden. Så mycket känns som att man tänker själv. Och alltså, vi har ju skämtat lite om att såhär skämtat, det står jag väl fortfarande fast vid, alltså det typ känns tragiskt ibland.

Alltså när man typ ser folk tappa sin egen identitet när de blir mamma. Alltså att såhär, nu ska den här mamman på stan, nu ska den här mamman på restaurang, nu ska den här mamman. Oj, oj, oj.

Det minns knappt senast man sov och man bara såhär, men okej, det räcker typ. Don't lose your shit liksom. Exakt. Och det kan jag ju på ett sätt fortfarande liksom stå fast vid, att jag liksom hoppas, alltså att det skrämmer mig med att det var.

Men sen såg jag en TikTok. Nu ska jag liksom försöka sammanfatta den på ett bra sätt om, men den var väl säkert mycket bättre än det här. Men just att det var någon som var såhär, man pratar ofta negativt om att ens identitet är att bli mamma.

Och nu har jag inte varit gravid än, så jag vet liksom inte hur det känns, men det bara fick mig att tänka lite att såhär, ja, alltså jag skapar ett liv och jag är någons hela värld. Och jag har liksom det yttersta ansvaret för någon för resten av mitt liv. Alltså det kanske inte är så konstigt.

Att det blir min identitet. Att det blir en stor del av vad jag identifierar mig som, typ. Ett pronomen. Ja, men alltså, ja. Jag ska säga, det här är ju en öppen dörr att smärka in, men man får faktiskt inte glömma hur på riktigt mycket det är rent hormonellt som händer i kroppen när man är gravid.

Alltså vad det är. Så det är så lätt också, såklart, att sitta och tänka hur man själv skulle vara. Och man är som en gud, sluta överdriv. Men det är ju verkligen intressant hur liksom, hur jag som då verkligen alltid har vetat att jag vill ha barn och familj, men aldrig har haft en barnlängtan.

Aldrig liksom tänkt att, åh vad mysigt med den vardagen. Det har jag faktiskt, alltså jag har verkligen varit som du, att det känns väldigt läskigt. Och man har varit såhär, fan jag, det är så härligt att bara leva mitt liv som jag gör och så vidare.

Men har gått från det till att nu verkligen, alltså jag ser så mycket fram emot det och allt vad det innebär. Och det är ju, på riktigt. Alltså kroppen som gör mig förberedd på det, tror jag.

Eller så är det. Och det känns ju ändå tryggt för mig att höra. För att jag känner ju fortfarande, som icke-gravid då, att jag är såhär, gud, är jag skapt för det?

Eller såhär, är jag måsteskapad? Det måste man ju inte känna, och alla känner ju inte så liksom. Men jag kan ändå, det är ändå väldigt intressant, som sagt, vad universum eller vad kroppen löser åt en.

Universum! Det löser det åt en. Alltså det vill jag verkligen, det känns verkligen jag verkligen i alla fall. Och att man blir verkligen, Oskar säger såhär, varför är du så jävla stressad över det här?

Jag bara, nej men jag länge sedan. Och att... Och sen var jag ju kanon under hela sommaren. Och var så här, love this life. Alltså typ inga symptom på någonting.

Nej, ingen foglossning. Det har det inte varit heller. Nej. Gud vad skönt. Det är ju superbra ju. Hur känns det att du ska sluta jobba? Är det liksom någonting som du...

Alltså, det här är ju inte att throw some shade åt arbetsgivare, men man kan ju se fram emot att sluta jobba och vara med sitt barn. Eller känns det som att du kommer tycka att det är jobbigt? Eller...

Alltså så här... Hur känns det? Eller känns det konstigt? Det känns ju... Grejen är att jag gillar ju verkligen mitt jobb och jag trivs jättebra med mina kollegor.

Så det här har ingenting arbetsplatsen att göra i sig. Men jag... I'm counting the days. Alltså, förstår du vad sjukt det är att vara ledig ett år från sitt jobb?

Nej. Nej, men alltså jag kan inte föreställa mig. Alltså vad skönt det kommer att vara. Och när vi pratar om nästa sommar och vi kanske ska åka dit, jag är så här, ja ja, jag kommer att kunna.

Det är bara att säga när. Jag kan. Alltså allt bara känns så lyxigt. Alltså man känns ju så välsignad av att bo i Sverige. Och absolut, jag kommer ju gå ner i inkomst.

Eller ja... Eller ja... Kommer jag det? Jag skojar. Vi får se. Det kan ju påverka själv då, i och med att jag har lyxen att ha ett sidoinkomst. Men alltså det känns bara som att...

Jag längtar jättemycket efter det. Du nämnde ju att du var på den här förlossningskursen. Ja. Fick du liksom... Alltså var det någonting, någon information du fick som gjorde att du kanske ändrade åsikt kring någonting eller någon förväntan kring förlossningen eller tiden efter?

Ja, men delvis... Alltså jag sa faktiskt det på min snap också, dagen vi spelade in det här. Att det pratades ju en del om barnmorskestudenter då. Ja, det gjorde det.

Ja, i förra veckans avsnitt så var det så här, jag vill inte vara någon jävla försökskanin. Skolyckling-exempel. Att man blir liksom, det står hovrar en grupp med anteckningsblock över en som ska typ titta på hur det ser ut när du blir gläpparna når sin maximala svinn.

Här kan man ju se hur det ser ut när det har gått riktigt illa. Ser du här, hon har spruckit där, där, där. Och sen förstår jag naturligtvis att det inte skulle gå till.

Men jag var så här, jag tror inte att jag skulle vara bekväm med känslan av att det finns folk i rummet. Alltså när jag gör det här första gången. Och det är det största du har varit med om.

Ja, jag vet inte någonting om hur det här ska gå till. Då tror jag inte att jag skulle trivas i känslan av att de som är i rummet är i viss utsträckning inte heller har full koll. Och det tycker jag ändå att det är helt okej att man känner.

Ja, såklart. Men det jag fick lära mig då på den här kursen var ju delvis då att många verkligen, verkligen tycker om det. För att de här personerna, till skillnad från de andra barnmorskorna, springer ju inte mellan rum.

Utan det blir någon person som är väldigt mycket mer fokuserad på dig. Och det här är också personer som har jobbat länge i vården och som nu gör sin vidareutbildning till barnmorskor. Så de har ju gedigen vårderfarenhet.

Och att ta hand om patienter och så vidare. Men, och det här är liksom i slutet. Ja, alltså när de får vara med på förlossningen, det är ju verkligen det sista de gör i sin utbildning.

Ja, absolut. Och efter att vi pratade om det i fredags så var det ju jättemånga som skickade DM till oss och var så här, alltså jag kände exakt samma som dig Matilda, men tro mig, det var verkligen, alltså det var sån lyx att ha en student där. Alltså just både för dig, för Oskar, alltså att någon just är så närvarande och liksom med.

Men jag fattar ju verkligen din känsla. Alltså som du nämnde, att man är så här, jag vill inte vara, alltså jag vill inte rullas in, alltså på lektionen. Nej, hej hej!

Hej hej! I'm spreading my legs. Grad tre. Titta här, hur det ser ut. Nej. Annars, alltså jag lärde mig jättemycket där. Men jag vet inte om det är något specifikt som verkligen så här blew my mind.

Däremot så kan jag verkligen rekommendera att gå på, alltså för innan hörde jag folk som hade varit så här, nej men det var inte så värt, vi gick efter halva typ. Och jag var så här, jaha okej, men jag kan ju ingenting om det här. Vadå latensfas?

Vadå induktionsfas? Vad var då? Det var bara väldigt skönt att få se bilder på så här, se hur rummen ut typ. Och här kommer vi trycka, de här knapparna finns på väggarna och trycker vi på den så blir det det här.

Alltså bara, just det här. Kontroll. Kontrollen. Och att man vet att så här, det finns ändå en viss typ manual för hur man ska tänka på hur, alltså när man är hemma, innan man åker in.

Att så här, när verkarna är så här täta, så här många per sekund och minut, då kan det vara dags att, Ja. Och så här, logistik som att, vi håller på att renovera lite så det är lite begränsade parkeringsplatser. Så det kan vara bra att tänka på.

Så att man inte räknar med att få parkeringsplats, utan kan man ta taxi in i det. Alltså det var bara, alltså mycket logistik som bara, jag kunde känna så här, okej bra, jag kan typ se det framför mig på ett annat sätt nu. Och jag kan tänka mig att det är typ sådant som kanske stressar en innan, även fast man inte kanske sätter ord på exakt vad det är som stressar en.

För att man kanske inte själv vet ens, finns det någon knapp att leta efter. Men alltså att det bara blir så här white noise som kanske bara tystnar lite då. Ja men jag trodde ju att tio centimeter öppen är för förluringen.

Stod som ett öppet mun, ett gap. Så det var jävligt mycket där som, alltså jag tror Oskar antecknade typ tio sidor typ. Korsdrag. Mina vill inte vara varm. Nej. Men du nämnde ju att ni var på Sös.

Hur, alltså för någon som då aldrig har varit gravid och inte vet hur det här går till. Hur, alltså får man bara ett sjukhus? Eller hur gör man? Det är typ som att ansöka om vilket gymnasium man vill gå på.

Alltså man får då välja mellan dem, mellan typ sju vårdinrättningar. Får man ett brev? Nej det här är digitalt. För då när du har skrivit in dig hos en barnmorska, då registrerar någon någonstans att så här, de här väntar barn.

Precis, så är det ju. Ja, exakt. Det var ju till att börja med när jag blev gravid, när jag fick reda. Jag bara, vad gör jag nu? Vem ringer jag nu? Men jag precis, barnmorskan registrerar ju då att så här, hon är gravid.

Vilket jag tyckte var så sjukt, för det var ju aldrig någon som tog något test. Så man litade på mitt ord. Men sen så, ja nej, men jag visste ju inte hur jag skulle resonera.

Alltså jag vet inte. Men finns det dåliga och bra sjukhus? Och det gör det väl absolut inte. Nej. Alltså alla kommer ju ha dåliga och bra upplevelser med allt. Det är ju som med allt.

Att folk sa, du, åk inte till Korfu. Nej, precis. Det var också att jag hade magsjuk direkt när man bara sätter foten på den här ön. Man bara, ja du blev det. Ja, du blev det för att du åt råkyckling från en hamn.

Nej, men jag lovar i alla fall in det i ChatGPT och bara, hej jag bor här. Jag vill gärna ha, jag behöver inte ha badkar. Alltså jag, det är ju väldigt många som vill bada.

Det vill absolut inte jag. Jag kan inte tänka mig något värre. Jag har hela mitt liv än att bada. Men du, jag gillar ju inte att bada. Nej, framförallt inte tvångsbadade eller vad jag skulle säga.

Men att vara samtidigt som man har det jobbigt. Ja, och då är det tydligen många gillar det också för att då när barnet kommer så kan man typ lättare ta emot det själv och typ styra tempot. Och jag vill inte styra,