119. I take your panini, you can have my punani

Du lyssnar på en podd från Acast. Okej, ska vi köra en så? Vad? We're back! Ja, we're. Du kör we're istället för we are. We're. We are. We are. Du är så engelsk, du är så internationell.

We're back! We're back! Are we back? Are we? Are we back? Okej, titta in i kameran och så säger vi We're back! Motherfuckers! Alltså, jag är lite ringrostig känner jag.

Alltså, jag har glömt bort hur man gör. Jag har glömt bort hur man gör. Vi sitter alltså i studion för första gången på väldigt, väldigt länge. Och nu känns det verkligen som att någon spelar in oss.

Det vi säger. Jag tror att någon kanske gör det. Det känns ju som att någon lyssnar på det vi säger nu, på riktigt. Förut kändes det inte så. Nej, när man sitter hemma i sitt rum.

Med tegelstenen. Och stängt dörrarna och liksom satt på sig lurarna. Ja, men exakt. Nu känns det lite mer seriöst. Nu känns det lite mer... Det känns som att vi är med i ett tv-program.

Ja! Med de här kamerorna, strålkastarljuset på. Ja, exakt. Det är ljuset som är lite så intensivt, aggressivt. Men vi är tillbaka nu. We're back, people! People!

Jag trodde det skulle kännas bättre. Det är det här jag har längtat till väldigt, väldigt länge. Nej, men jag känner lite så pirr att vara tillbaka. Det är pirr också, det är så du ska beskriva det.

Ja, det pirrar lite att sitta här i studion med dig. Jag får lite så butterflys. Inte bara någonting från flyget igår. Det kan det vara. Alltså flygresan hem igår.

Alltså, oh my god. För det första, när vi liksom har stressat. Alltså, vet du vad Alex gör? Jag går upp, okej. Det kanske var lite mitt fel också. För jag går upp och bara säger, jag ska bara filma ett samarbete en timme innan vi ska åka till flygplatsen.

Jag har sett en hel vecka på dig. Ja! Men du vet, man skjuter på det till sista sekund. Jag kör det i nervös, okej? Jag är så brun då. Exakt, jag ville vara så brun som möjligt.

Så jag bara så här, men jag går upp. Och du vet, jag har redan styrt allting. Jag har fixat allting för barnen. Jag har lagt fram kläderna de ska flyga i. Alltså så här, det enda jag inte har gjort är att jag har inte stängt deras resväskor.

Så jag går upp då och bara så här, filma mitt samarbete. Kommer ner fem i tolv, vi ska åka tolv. Och då tänker jag så här, då har vi de stängt resväskorna. Barnen är påklädda och de är redo att vi ska åka.

Då kommer Alex och alla barnen upp från poolen. Helt dygnsura, ska in i duschen. Duscha, de ska klä på sig. De har inte gjort någonting. Det ligger fortfarande grejer överallt.

Och jag bara, vad tänker du med? Han bara, jag har ju för fan lekt med tre barn i poolen. Man bara, kunde du inte packa med tre barn eller klä på tre barn? Eller så här, väntar du på att jag ska komma och styra upp allting?

Ja, nej men så vi stressar sönder oss på väg till flygplatsen. Helt i onödan. För att Alex skulle leka i poolen. Med tre barn. Inte alls för att jag skulle filma ett samarbete liksom precis innan vi skulle åka.

Nej men så vi lämnar tillbaka hyrbilarna. Du vet så här, dammsuger ur all sand på en jävla bensinmack för de var ju så smutsiga. Dammsög ni bilen? Ja, men alltså det var så mycket sand.

Och så läste vi på deras hemsida det här jävla fittföretaget jag hyrde de här bilarna ifrån. Att om de behöver städas, då lägger de på 140 euro. Men vadå, alla bilar behöver städas när man har hyrt dem, eller vad?

Ja, men du får inte lämna tillbaka dem före klockan sju, typ. För då måste du betala för det. Ja, alltså gud, våra är kaosiga. Det är ju typ skräp kvar ibland till och med om vi glömmer någonting.

Fönsterrutan var paj sist. Nej, men sluta. Alltså bilen funkar knappt. En dörr saknades förra gången. Nej, men så vi kämpade livet ur oss på den där bensinmacken.

Alltså svetten bara rinner, vi ska städa bilarna, lämna tillbaka dem. Kommer fram till flygplatsen då. Får man ett sms? Flyget är försenat två och en halv timme.

Och två och en halv timme blev typ tre timmar, blev typ tre och en halv. Så istället för att landa klockan sju så landade vi alltså typ halv elva. Kom hem jättesent.

Nej, det var Norwegian. Alltså SAS däremot. Har jag berättat om flygresan till Spanien? Nej. Alltså jag blev så särbehandlad. Nej, men alltså SAS ligger på så dåligt minus hos mig.

Så jag älskar SAS. Det är liksom är... Alltså det finns ingen förlåtelse. Alltså jag vet inte om jag kan förlåta dem. Nej, men alltså jag, lyssna på det här. Jag har aldrig blivit så bra särbehandlad i hela mitt liv.

Nej, men alltså de ser ju att jag sitter lite så. Inträngd i hörnet med en liten bebis. Och det är massa rader ledigt liksom i... Alltså vad säger man? Pre-economy.

Eller nej, pre-economy. Behind the economy. Vad heter det? Business class. Nej, men det är ju inte business på sådana här korta flyg. Priority. Priority. Vad bra det går!

Jag försöker stoppa in nappen i den här bebisens mun samtidigt som jag ska berätta någonting också. Vad bra det går! Ja, så då säger de bara så här... Vill du komma fram och sätta dig här framme istället?

På andra sidan gardinerna. På framsidan av gardinerna, Ines. Och jag bara, ja. Det finns en rad ledigt här. Och jag bara, ja. Alltså, jättesnällt. Tack så mycket.

Nej, nej, nej. Jag bara direkt. Jag bara, ja. Och jag tror att paret bredvid mig känner nog, yes! Nu är ju Maja världens lugnaste bebis. Och hon sov ju jättelugnt på flygningarna.

Men när jag ska trycka mig ut där med henne genom säterna, då bara spyr hon sönder den här tjejens säte bredvid mig. Och jag bara, nu är det ju bara lite bröstmjölk. Jag tycker ju inte det är äckligt.

Men ett par i så 22-årsåldern kanske tycker att det är lite äckligt. Med en bebis-spya på sitt säte. Jag bara, förlåt. Bara försöker torka med en våtservett och så här I'm out of here!

Så ni får hela raden för er själva. Ja, jag ska till Priority där borta. Jag ska till Priority. Kommer till Priority. Och där börjar min lyxflygning. Nej men hon bara så här, ja nu när du ändå sitter här, vill du ha mat?

Vill du ha kaffe? Vill du ha dricka? Börjar servera Alex och mamma och alla barnen som sitter då bakom mig. På andra sidan gardinen. På baksidan av gardinen. Börjar servera dem gratis dricka.

Gratis snacks. Får jag säga det här? Vet du, jag har också fått gratis snacks på SAS. För ett krismöte. Det här var innan jag började hata dem. Det var på en annan flygning.

När jag och jag var Daniel. För flygvärdinnan... Det var ju då flygvärdinnan kom fram till Daniel och frågade om han var Ola. För att de skulle skoja. Nej, för att de lyssnade på podden.

Ja, så då fick jag också lite så här gratis snacks och sånt. För den här flygvärdinnan då, som började dela ut gratis grejer till hela min familj. Hon kan ju så ha vetat om vem jag var.

Ja, det kan ju vara så. Så, ja. Man blev ju väldigt, väldigt så särbehandlad på ett väldigt positivt sätt. Och jag klagar inte. Däremot så kände jag när hon frågade mig om jag ville ha mat.

Då drog jag min gräns. Då kände jag så här, nej men nu begär jag för mycket. Jag tog emot drickan. Jag lät dem liksom ge familjen snacks och godis och chips och vin och allting.

Men du tog inte maten? Alltså I could be your mother. Jag vet, men jag såg ju inte dem som, alltså jag såg ju dem som Martinus och Martin, alltså så. De var ju liksom så.

Men i alla fall så sätter jag mig i taxin, vi ska liksom åka, då springer de efter och knackar på rutan och gör ett hjärta till mig. Nej men jag började gråta nästan. Dels för att jag var full, men också för att det var så gulligt.

Vad gulligt. Jag vill bara så här, var försegick idén, kan man säga försegick? Ja. Vad försegick i deras huvud? Nej men jag tror bara att de var, alltså de var så gulliga.

Jag vet inte, vi pratade mycket, jag vet inte, vi stod och väntade på taxi, de andra stod där man skulle stå. Och jag var lite efter för att de skulle plomma i skor. Ja, de trodde du var ensam och gammal och tragisk.

Nej, men de såg ju, för de ropade de andra på mig, så de visste att jag hade kompisar. Ja, de visste det. Men de var ändå trevliga. Så det var inte för att jag var synd om mig, utan för att jag var så cool.

För att det var sexig banan. Jag var stiffigs mam. Du var stiffigs mam. Åh nej, de kanske bettade så här, vem av oss kommer få hem stiflers mam. Nej, men alltså de gör inte sånt, de var 19.

Mm. Alltså de var så gulliga, lite finne, lite så här tjockt fint hår, de var jättesöta verkligen. Alltså vi pratade om det på resan nu, att så här, för ärligt, min lillebror, han var ju i Magaluf.

Jag sa att han var 18 när han var där. Nej, han var 17. Och jag var ju på Kreta när jag var 17. Så frågade vi mamma bara så här, alltså förlåt, men vad tänkte du med att släppa iväg oss till Kreta och Magaluf när vi var 17 år gamla?

Ja, men annars hade jag varit världens sämsta mamma, för alla andra kompisarna fick ju åka. Man bara, ja, då får du väl vara det. Men alltså, du släpper iväg en sju, alltså förstå vad som hade kunnat hända mig.

Man får sluta ge en ångest i efterhand. Förstår du hur känd mamma du var? Alltså, du var sämre än alla andra för att du gav oss frihet att åka. Alla mammor var ju lika dåliga på den tiden.

Exakt. Alla släppte ju iväg. Alla var ju förfan bedrövliga. Jag åkte ju inte ensam. Nej. Och jag var ju inte den enda 17-åringen på Kreta, om man säger så. Men idag hade vi släppt iväg våra 17-åriga döttrar.

Ja. Ja, du hade det. Till Magaluf. Nej, alltså, när jag ser de här pojkarna och efter min upplevelse i Magaluf, så känner jag bara så här, it's safe. Det här är så safe.

Nej, men alltså, jag är inte rädd. Alltså, jag är mer orolig för Stureplan. Jag tror att det är större chans att det dras vapen på Stureplan, vilket det redan har gjorts underra gånger, än i Magaluf.

Ja, men ändå. Nej. Jag hade absolut inte släppt iväg mina barn. Men, på tal om att ha barn, något helt annat jag kommit på nu. Jag planerade ju kalas nu. Valentina fyller ju år.

Hon är fick en inbjudan där för en dag sedan ungefär till kalaset, typ imorgon, så. Framförhållning i vanlig ordning. Men då kommer jag att tänka på, alltså, för nu har vi blivit inbjudna till några kalas igen.

Och alltså, Jag kommer aldrig bli bjuden på kalas igen. Alltså, jag klagar ju bara på alla kalas. Allt så. Så jag förstår mig inte bli bjuden igen. Men då tänkte jag på den här grejen vi pratade om förut.

Du vet den här grejen med att det är liksom ett moment i kalaset där musiken stängs av, alla sätts runt i en ring, barnet som fyller år då ska öppna presenter. Och det är så konstigt. Och då ska man också säga vem presenten är ifrån.

Nej, nej, nej, nej, nej. Vem gör så? Många! Jag vet inte om det är liksom så grej. Men jag har varit på flera kalas där man har gjort så. Men vadå? Då sitter alla andra barnen runt omkring och bara tittar på när det här barnet får så mycket saker.

Ja, och också vad man får. Alltså hur mycket liksom vad man har köpt. Vad man får och vem som då har köpt bäst, dyrast present. Nej, det där gör man inte. Och det här hände mig på den sämsta kalas-timingen.

Vad har du köpt? Någonsin. Jag kan inte säga, för jag kan inte avslöja det här. Jag kan ge en hint. Det var så här, vi skulle på ett kalas som började, det var på en söndag och jag hade ju tänkt att vi skulle köpa något på vägen till kalaset.

Att vi skulle springa förbi Felta liksom och köpa något innan. Bara att vi hinner inte göra det, det blir lite katastrof hemma. Vi är inte hemma, vi måste åka hem.

Vi blir försenade. Skitsamma, jag hinner inte köpa. Vi hinner gå hem och liksom byta om och sen springa till kalaset. Så jag bara, vad i helvete ska vi ge ungen?

Så jag får ju liksom regifta någonting. Alltså, som finns hemma. Så det var ju en grej som blev oanvändt. Och det var i förpackning. Etiketten, allt var liksom så.

Men då är det fint, då är det fint. När vi står och slår in den här. Mitt barn då, som ska på kalas, bara. Men alltså mamma, jag tror inte att de gillar Muumintrollet.

Jag bara, alla gillar Muumintrollet, vad menar du? Tänk dig sån här mamma som typ så här har missat alla skolavslutningar och bara så här. Typ en sån mamma kände jag mig som.

Honey, you're 14, you're gonna love it! Så då in den här presenten då. Och då kom vi till kalaset. Och just det här kalaset. Då ska alla titta på. Är det kalaset där det är liksom presentmätartävling.

Vem som har köpt finast present. Åh nej. Och där sitter vi, jag och mitt barn och bara tittar på. Fuck. Fuck, fuck, fuck. Nej jag menar bara så här. Och så öppnas din present.

Ja men min present öppnas. Vem är det här ifrån? Nu bara. Jag tänkte. Både jag och hon bara tittade bort och bara. Nej men alltså det var lite tur att när min present.

När det var vår tur. Då blev folk lite. Alltså barnen blev lite rastlösa. Men vem fan, vi sitter och tittar på. När någon annan får en massa massa grejer. Förutom föräldrarna.

Ska vi se om det här har betalat sig lönat sig. Nej. Men bara så här. Då blev det lite så rörigt typ. Så att det blev inget riktigt så. Alltså allt blandades ihop lite och flöt ut.

Det här avsnittet sponsras av Zalando. Och en av anledningarna till att jag älskar Zalando. är ju den otroligt snabba leveransen. För jag är ju en sån som kommer på typ tre dagar innan.

Just det, jag behöver det här. Men gud, tre dagar innan. Det är ändå bra framförhållning om man jämför med mig. Jo tack. Men till exempel när jag och Alex firade bröllopsdag.

Så letade jag i så sista sekund efter en present. Och där hos Zalando, där fanns de. Hängselbyxorna ni vet. Ja. Och var de från Zalando? Ja, och de hann komma hela vägen ut till landet.

För de har ju då en till två dagars leveranstid på varor som skickas av Zalando. Och jag gillar också hur smidigt det är att betala med Swish. Samt att de alltid har gratis retur.

Speciellt när man beställer kläder och inte riktigt vet vad som kommer sitta bra. Ja, eller när man har beställt så här hängselbyxor till sin man. Kanske inte någon gör så jätteofta i och för sig.

Tror du inte? Sen löser ju Zalando inte bara presenter. Utan också det eviga problemet. What do I wear? Alltså middag, jobb, fest. Och nu i hösten när det är 22 grader ena dagen och novemberväder nästa.

Alltså att klä på fyra barn varje dag är ett projekt. Och jag orkar inte att det ska vara Nej, men jag tror att väldigt många gör det. Väldigt många driver egna bolag på Östermalm.

Ja, men många är ju också anställda. Och jobbar hemifrån. Jag fattar inte hur de gör det. Jag förstår inte hur folk kan jobba hemifrån när man har barn hemma. Två månader.

Det är så lång tid. Det är inte mycket folk på förskolan och skolan på fritids i slutet av juni, början av augusti. Nej, alltså Nicolas klasskompisar, de har ju också varit hemma hela sommarlovet.

Ja, men jag är fascinerad. Man får hjälp av mor- och farföräldrar. Man pusslar ihop det. Ja, det kanske är så. Och Alex, alltså Alex är ju mitt i uppstarten av sitt bolag.

Ja. Så han har ju jobbat jättemycket i sommar. Nej, men Daniel jobbar typ en vecka hemifrån. Och då får jag ta barn, så får man turas om. Alltså Alex har ju suttit även nu i Spanien så har han suttit i möten varje förmiddag.

Och sen på kvällar. Så det går ju. Man pusslar lite. Hi, I'm Jack Revecki Kramer, host of The Best One Yet. At T-Boy, we're always talking about small decisions that can have an outsized impact.

One of the simplest is staying hydrated. Whether I'm traveling, getting a workout in, or heading into a busy day, I keep Liquid IV on hand. It's clinically demonstrated to hydrate faster than water alone and contains three times the electrolytes of the leading sports drink, plus eight vitamins and nutrients.

It's an easy addition to your daily routine and helps support hydration when you need it most. Shop now at liquidiv.com. Liquid IV, hydration that goes wherever life takes you.

Do you keep hearing podcast ads like this one, for example, but always wonder how you actually get involved with them for your own brand or organization? Well, it's easier than you think. We're ACAST and we give you the platform to do it all yourself.

Browse thousands of popular podcasts, choose the shows that match your perfect audience, set your budget, and launch. And if you want a hand, our podcast specialists are there to help you launch with confidence. This is podcast advertising without barriers.

Get started at acast.com slash advertise. But before Maja wakes up now, I'm going to have to sit down and feed her. So we're going to have to wrap up. But I just thought that you're going to get a little...

Lesson. You've turned one. If anyone missed it. Oh, I've turned one. You know, it was a lot of people who missed it. I was so disappointed. No one celebrated. Didn't they go in and congratulate you?

Like, no. What did you get from Daniel? What did I get from Daniel? I got nothing. I got nothing. I don't even care about you. No one cares about me. I don't want to talk about it.

What do you mean you didn't get anything from Daniel? Have you been mad for a week? It was lucky that he was dying. Cholesterol. Because otherwise... I mean, if the cholesterol wasn't high, I can say that then he would have gotten high.

Or you blame him for that. Oh, sorry, honey. I thought I bought something for you with my cholesterol. He was forced to take a nap yesterday. Because he felt that...

No, but this can't go on. I told you, you have to go and redo that test. He's made this up. I've seen the tests. Oh, you've done that? You asked him to see them.

Yes, of course. I'm going to have it in black and white. You got in touch with Neko and asked them... I wrote the wrong address. Email address. Inestagram.gmail.

com Can you send that to that email address? No, but everything is connected. But screw Daniel and his health now. But didn't you get a gift? I didn't get a gift from anyone.

Didn't you get a gift from Daniel? No, he asked what I wanted. I said I didn't want anything. I'll never say I don't want anything. Okay, but here comes your gift from me anyway.

Thank you, God. God, I've been waiting for this all summer. You get to open your phone. It's digital. It's a digital world we're living in. It's a plane ticket! Where are we going?

Okay, I'm so nervous. It's a picture. Why do you know me so well, Ines? Oh my God, you know! Wait a minute, I posted this yesterday! Did you do this yesterday? I did this on the way here.

I'm like, fuck, I'm not Ines. Surprise, you're going on an adventure! Is it the Maldives? Is it a palm? Memories to be made. Four days of whatever makes you happiest.

Look at what's in the heart. Wait, pack your bags. Look at what's in the heart. Fuck bags, what is the destination? You picked the destination. I've got the tickets.

I'm thinking, you get to choose now. But it's the Maldives on the picture. It's the wrong picture. It's totally wrong. I think, no. I know, I know. You get to choose.

Or, we let our podcast listeners choose where we go. And they will say Magaluf. No, we say the four worst destinations we can think of. So that they can vote where we should go.

And then we'll throw in something fun as well. Or a good destination. The four worst. Where do you think... You see, people miss the same thing. Do you think they're going to want to send me to the Maldives?

No. Four days, Ines. You have to choose somewhere we can go in just four days. But God, four days! Wait, the 10th to the 13th. Have you checked if I can? Yes. Can I, really?

The 10th to the 14th. We've already talked about these dates before, so I really hope you can. But okay, wait, what are we talking about? Choose the destination.

Where are we going, Ines? Or we say, those destinations we absolutely don't want to visit. Riga, I don't want to visit at all. But it must be conditions. It must be warm.

Yes, it must be nice. We must go a little south. It must be beach, preferably. Near the beach. Yes, if we don't take a big city. Or do you think of Milan, for example?

Or Paris? Paris we can't take. We've already talked about them. You get to choose. You get to choose exactly where we're going. What's the most expensive? What's the most expensive?

Like Daniel, what size should I have on my bra? What size? Does it cost more if you take bigger? I said no, it costs the same. He said, just take the biggest. Did he say that?

Stop! Just take the biggest. But thanks, what a positive, what a fantastic feedback. What? You should just take the biggest if it costs the same. It was 3874 dots I have kept track of.

3874. Should I keep track of that? Like I don't have anything else to keep track of already. Alex is reading a book now. He always reads his fact books and is going to read a lot for me.

And I'm like, I think everything he reads is really uninteresting. And he thinks I'm like this. So now at Malle he really said... Like Ines, who has so much freckles.

She's not allowed to be in the sun. And she's reading her book. What's the lesson? No, Ines is really not allowed to be in the sun. It's really dangerous. But what did she read?

I don't know. I just listen to Ines. I'm so uninterested. What a life can hang on that and you don't even listen. I'm always like, oh, oh. It really goes in one ear and out the other.

You are exactly like Daniel. I can sit sometimes and be like This is so crazy. Have you thought about this? That the earth is spinning 1 billion things, blah, blah, blah.

And then it's just like, oh, oh. Do you know where I've put my headphones? You know those things. I just want to hit him in the face when I do those things. He's like that.

And I can just sit and be fascinated by him. You know when you just feel like Now I'm in the mood to bring up a really important topic here. I want to start discussing like this.

Think about the future. Think when the kids are... I've heard that this happens when the kids grow up. And I read somewhere that... And he's just like... Sick. Sick.

You haven't listened at all. You haven't listened at all. Have you seen my hook sneakers? I don't remember where I put them. But then... If something happens, I want to divorce.

It's those moments. Then I realize that his look, which I thought was a look of this is so interesting. You're just a piece of shit that stares straight into the nothing and wonders where the shoes are.

It's not interesting. There's nothing going on here. There's no discussion. You know when people are like we sat up until two and talked about life. No, this won't happen.

I will have to go and look for his hoover shoes because he doesn't know where they are and he needs them. And then it's over. That's not what I thought it was. I'm so mad about that.

No, I would have been so educated if I had listened to what Alex says. You could have saved my life. I could have saved your life. You know what he said? We were at a dinner with my brother and Ekonomen i familjen.

Ja, då gör vi så. Då ska det vara valuta för pengarna. Men gud, jag kan ju inte bestämma mig. Nej, men du får fundera lite. Vi borde nog boka väldigt snart. Men du, är det här AI eller har jag...

Är det här min hand? Det är ju typ min hand. Va? Kolla. Den är jättestor. Är det för att jag höll i glaset som den fick min hand? Ja, jag tror det, för det är ändå dina ringar.

Men det är det jag menar, det var ju otroligt. Jag tänkte bara så här, gud, har jag tagit en sån här bild någon gång? Med ett boardingpass. Ja, nej men så vi ska på ett äventyr.

Vi ska välja destinationen. Jag har bokat flygbiljetterna. Jag har nästa. Så vi kan få sitta på Priority igen. Som särbehandlar oss. Inte Norwegian. Men gud, vad spännande.

Du får välja vart vi ska. Men gud, jag kan inte välja. Du får fundera lite. Okej, ni måste hjälpa till här. Vart ska vi? Vart ska vi åka? Vart tycker ni att vi ska åka?

Vi vill ha lite sol, lite värme, men kanske ändå lite city, eller? Vi vill strosa. Vi vill sitta liksom på uteserveringar. Vi vill inte ligga på en strand. Eller?

Nej, alltså då är vi ändå, då är det ändå september. Man har tjocka kläder. Det är ingen mening att sola. Jag ska uppenbarligen inte sola. Du får ju, alltså du ska ju absolut, det blir norrut.

Alltså jag ska ju helst till Island. Vi ska uppåt, tror jag. Ja, alltså det blir ju liksom så, Åre för mig. Kul, kul. Sälen, men gärna där det är lite så vibe ändå, eller?

Ja, men lite nice. Lite uteservering, lite... Varför åker man till september? Lite sol, lite... Mm. Ja, men gud, det här... Kanske Italien? Kanske Italien. Nu har jag varit i Spanien, du har varit i Frankrike.

Kanske Italien? Alltså vadå, tycker du typ Milano? Rom gillade jag inte, va? Rom. Nej, det gillade jag inte. Rom var mysigt. Milano, jag var i Milano. Ja, men jag gillade ju inte Rom.

Eller gillade jag Rom? Gillade du Milano? Kommer du ihåg att jag gillade Rom? Jag kommer inte ihåg att du gillade Rom. Gillade jag Rom? Det var råttor. Det var mycket råttor.

Ja, det var för att du bodde... Jag bodde ju, just det, jag bodde ju vid centralen. Det var fel del av Rom. Ja, det var fel. Det är inte så... Rom är jättevackert.

Alltså, snälla, det är liksom... Romariket, vi kan ju inte beskriva det som... Romariket. Vilket århundrade var Romariket? Fast råttor då? Vad var det? Romariket.

Okej, men det här tål ju verkligen att diskuteras. Det här blir en lång diskussion nu, känner jag, över en lunch. Ja, det måste du gå hem till dina barn nu. Jo, förskolan är stängd idag.

Nej. Men också så här, första dagen tillbaka. Alla kommer ju tillbaka idag, för idag är det ju skolstart. Det är liksom måndag. Nej, men då ska det vara planeringsdag på förskolan.

Ni kan väl jobba hemifrån en dag till? Eller jag har jobbat hemifrån i två jävla månader. Men du vet, man var också så här bara... Okej, måndag tillbaka till rutiner.

Barnet ska dit. Alex har något möten. Jag ska poddas. Förskolan stängd. Fuck! Ja, jag vet. Man tror att man är back in business. Now you're not. Okej då, men hörni, tack för idag.

Du är tillbaka. Jag är tillbaka. Och det är ju så jävla skönt. We're back, motherfuckers. Vi är tillbaka. Vi hörs på måndag igen. Puss och kram. Puss och kram. Hej då.

Fick du verkligen ingen present av honom? Nej, men han bara tjötar och tjötar. Bara, åh, nej men gud förlåt, jag fick ju en present. Ja, du fick det? Jag fick en massage.

Klipp in det. Jag fick en massage för att jag sa att jag ville ha en massage. På Sturebadet. Ja, okej. En köpt massage. Ja, jag glömde helt bort, säger han. Gud vad otacksamt.

Det var verkligen det jag ville ha. Han frågade... Men du, kan inte du och jag gå på sån där headspa nu när jag inte har löshår i? Jo. Jag har alltid velat testa det.

Måste ta med balsam dock. Fast inte balsam, så det gick fan inte att kamma ut mitt hår. Hade de inte balsam? De hade ingen balsam. Mitt hår var katastrof. Är det sant?

Det var därför det var som en boll. Det har legat och knuggat också, liksom så. Mina fina, smala, smala hårstrån blev liksom katastrof. Men vadå, du hinner inte äta.

Du måste gå. Jo, men om vi kör lite snabbt, kanske. Vi kör en liten snabb lunch. Sen är jag tandläkare med Nicola. Okej, nu går vi. Hej då!