REPRIS: Don & Angélique

Detta meddelande riktar sig till dig som är över 25 år och redan använder nikotinprodukter. Zyn innehåller nikotin som är ett mycket beroendeframkallande ämne. En av höstens nyheter från Zyn, Passion Pineapple, med smak av passionsfrukt och ananas med inslag av mango och citrus, kommer i formatet Slim i styrka 3.

Läs mer på zyn.com. Hej och välkomna till oförskämt att anta en podd om fulkultur. Det här är en repris av ett tidigare avsnitt som vi kände att ni inte får missa i sommar.

Det har legat bakom betalvägg rätt länge ju. Ja, det har det gjort och det är ju en klassiker. Så nu dyker ni in headfirst i det här otroliga relationsdramat. Alltså den här låten har ju inte vi hört.

Den verkar otrolig. Han sjunger på italienska och hon på engelska. Det låter ju som den mest fulländade låten jag har hört sedan Casanova. Av Anna Books ju. Ja, ja.

For reference, lyssna på förra avsnittet. Casanova, är du en gåva? Hej och välkomna till podden oförskämt att anta med mig, Ann Edliden. Och mig, Emelie Dahl. Och idag så är det ett slags fortsättningsavsnitt på det förra avsnittet som handlade om Melodifestivalen 1987.

Så om du inte har lyssnat på det än så tycker jag att du ska gå tillbaka och göra det först, kanske. Ja, det är dunderavsnitt verkligen. I Melodifestivalen 1987 så är det ju med en person som vi då kände att vi ville gräva djupare i.

Först så tänkte jag att jag skulle hinna få in allt det här i det avsnittet. Men det gick absolut inte. Nej, det gjorde ju inte det. Vi satt i Läkarmissionens poddstudio och en praktikant hjälpte oss att spela in.

Och när vi hade kört i, hur länge körde vi? Tre timmar. Tre timmar, då började han kroknna och vi med. Så då kände vi att vi får ta det här som ett separat avsnitt.

Ja, och som så ofta när det gäller oss två så har nu det här avsnittet växt och kan mycket väl också bli tre timmar långt. Vad vet vi? Ja, det är ju så. Ska vi avslöja vad det ska handla om?

Ja, berätta. Det här avsnittet handlar om Don Bennecci och Angelique Widengren. Det är svårt att tänka sig, men det fanns en tid då man var tvungen att ha åstadkommit någonting för att vara känd.

Det här var alltså innan Kris Jenner insåg att det fanns pengar att tjäna på att hennes dotter råkade få sin sexvideo läckt. Och innan folk förstod hur kul det skulle vara att se Pernilla Wahlgren försöka få sina lata barn att klippa sig och skaffa jobb. Det fanns krav på att det skulle ha någon slags talang.

Och om inte talang, så åtminstone kroppen och modet att ställa upp i en skönhetstävling. Det här var förstås innan sociala medier gjorde entré i våra liv och Andy Warhols Nostradamusaktiga uttalande om att i framtiden kommer alla att vara kända i 15 minuter ansågs både vara en omöjlig utopi eller dystopi, beroende på vem man frågar, och ett äkta Warhol-citat. Sanningen är dock denna.

1967 bad Moderna Museets chef Pontus Hultén sin vän Olle Granath, som då var konstkritiker i DN, att hjälpa till med katalogen till en Andy Warhol-utställning som skulle öppna våren 1968. Olle Granath var bland annat ansvarig för citaten och han minns ett telefonsamtal från Pontus Hultén. Jag saknar ett citat.

Vilket? undrade Olle. In the future everybody will be world famous for 15 minutes, svarade Pontus Hultén. Hade jag sett det i det här materialet så hade jag noterat det, svarade Olle.

Det blev tyst i andra änden av telefonlinjen och sen sa Pontus. Om han inte har sagt det så skulle han mycket väl kunna ha gjort det. Vi tar med det. Och så blev det.

Och det kanske mest kända Warhol-citatet i världen var ett faktum. I Sverige är Pontus Hultén kanske mest ihågkommen för att han i samband med en utställning i Sankt Petersburg 1990 utan tillstånd lät tillverka kopior av Andy Warhols beryktade Brillo-boxar som såldes vidare med förfalskade äkthetsintyg. Men konstkuppor och fejkade föresägelser aside, då i begynnelsen existerade två människor som skulle komma att göra ett fjäderlätt avtryck i svensk nöjeshistoria.

Faktiskt så hade jag knappt hört talas om dem. Jag antar att jag hängde med dåligt i vad skvallertidningarna skrev om 1996-1998. För ja, det är ett så kort tidsspann som det handlar om.

Blinka och du missade dem. Angelique Widengren hade visserligen gjort ett outplånligt intryck på mig som parhäst till Nanne Grönvall i Melodifestivalen 1987. Men jag levde helt ovetandes om Don Benetchis internationella och mycket framgångsrika musikkarriär.

Varför finns det? Man kan väl säga att de var väl de första dockusåpa-paret utan såpa, fast utan dockusåpa. Hon hade varit med i den här gruppen med Nanne Grönvall i Melodifestivalen och så träffade hon Don Benetchi och så gjorde Don någon jävla låt ihop.

Sen vallsar de ju runt bara i skvallerpressen i de olika tidningarna och gjorde plastikoperationer tillsammans. Här hörde vi Jesper Lögdahl, journalist som arbetat på C och hör och som faktiskt fick sparken från TV4s nöjespanel efter att ha skrivit en artikel om Don Benetchis eskapader med Tildy de Paula. Men mer om det senare.

Under två intensiva år var Don och Angelique överallt i tidningar och på tv. Och samtidigt var de verkligen det, eller kändes det bara så? Vi behöver backa bandet och ta det från början.

Och vi börjar med Angelique. 1967, Angelique föds. Hon är halv-sveizertysk och det är ungefär allt jag vet om hennes barndom. Någonstans runt 1982 eller 1983 så får Angelique halsfluss och förlorar förmågan att sjunga opera.

Hennes mamma är nämligen operasångerska. 1984 fyller Angelique 17 år och sätter in en annons i Gula tidningen där hon söker musiker att samarbeta med. Den enda som svarade var Peter Grönvall.

Han gillade min röst, men jag lät för jävlig, säger Angelique. 1986 då deltar gruppen Sound of Music i Melodifestivalen med låten Eldorado som jag inte tycker är lika bra som Alexandra. Har du hört den, Emilie?

Nej, jag satt precis och tänkte, har jag hört Eldorado? Det har jag nog inte. Den låter så här. Ja, du fick ett litet smakprov. Ja, det var otroligt. Jag blir ju lite förvirrad över hur märket Eldorado inte har nappat på att använda det här i sin marknadsföring.

De kanske inte fått tillstånd, fast det borde de ha fått om de hade frågat. Tips till Eldorado. Ja, verkligen. Det är en banger. Men den här låten kommer då fyra i Melodifestivalen och det gör ju då även Alexandra nästa år.

Och efter succén då med Alexandra så håller Sound of Music på att spela in en LP. Och vi lämnade ju, kan man säga, Angelique och Peter Grönvall och Nanne i en slags kärlekstriangel här i vårt förra avsnitt. Där Angelique helt enkelt gjorde slut med Peter, eller de gjorde slut med varandra.

Och sen blev då Nanne och Peter ihop. Och det här är då 1987. Och jag tänkte att jag skulle läsa här lite ur artiklar i kvällspressen från den tiden. Det finns ju då en artikel som heter Kärlekskarusellen i Sound of Music.

Och där står det så här. Triangeldramar brukar få dystra konsekvenser, men Sound of Music har ridit ut stormen och gruppmedlemmarna mår äntligen bra. Vi känner oss faktiskt starkare än någonsin, säger Peter Grönvall till Aftonbladet.

Jag tror att problemen har fört oss närmare varann. Är det en sak vi har lärt oss så är det att det inte fungerar att hålla ett förhållande vid liv när man jobbar så extremt hårt som vi har gjort, säger Peter Grönvall. Men jag är inte bitter.

Sen står det också att gruppen spricker inte. och en svensk far, och att han ofta besöker Israel eftersom han har släkt där. Lapidus skriver, människor vänder sig om efter honom på gatorna här, och på hotellet kommer folk fram och ber om hans autograf.

Det är otroligt vad som händer här, jag får ett enormt mottagande. På vägen in från flygplatsen hörde jag mig själv tio gånger i bilradion, berättar Don i artikeln. Därefter konstaterar Lapidus att Benetti än så länge endast spelas på israelisk lokalradio, men att The Message of Love och You kan bli stora internationella genombrott i Israel.

I konstruktionen Don Benetti ingår inte bara den sträva rösten och smäktande balladrepertoaren. Don är också en mycket känslig kille, och det vill han gärna prata om. Känslorna är nämligen hans drivkraft.

Alla mina låtar återspeglar sorg och smärta ur mitt eget liv. Jag misslyckas få ut mina känslor i det verkliga livet, men lyckas med det i musiken, berättar han i Lapidus intervju. I en tidigare intervju har han även berättat att jag är extremt känslig och gråter lätt.

Jag gråter till och med när det händer något sorgligt i såpoperor, typ Falcon Crest och Dallas. Med hjälp av sin musik får alltså Don utlopp för sina stormande känslor, och han släpper banger på banger under 1995 och 1996. Mille Party, Message of Love och All By Myself omnämns på svenska innerlistor där han beskrivs som Eros Ramazzotti uppvuxen på havregrynsgröt.

1996 släpper han även sitt album med den geniala titeln Two Sides of Don som får tre av fem i betyg i Aftonbladet när Annika Sundbaum Melin recenserar. Huka dig Julio Iglesias, här kommer Don, skanderar hon glatt. Världen, eller i alla fall Israels lokalradio, tycks ligga för Don Kurt Don Benettis fötter år 1996.

Och det jag känner nu när du berättar det här är ju hur bra var de på italienska? Man måste ju ändå kunna förstå lite grann av det man sjunger om, eller? Ja, jag tänker också det.

När man lyssnar så funderar man ju lite över intonationen. Är den korrekt? Jag slängde faktiskt iväg ett sms till en kompis som pratar italienska, eller i alla fall har italienska föräldrar.

Och han svarade då att det hörs att Don inte sjunger på sitt modersmål, att det är lite svengelska. Men att det är bättre än många andra som försöker sjunga på italienska. Gud vad härligt, vad glad jag blev nu.

Det här är ju dock ingen språkexpert ska vi säga. Jag har gjort en topp 5-lista över Dons bästa låtar som jag tänkte, ska vi köra den nu eller? Jättegärna! Har du gjort någon sån här egen lista över de du tyckte var bäst?

Nej, jag har ju mentalt en lista. It lives rent free in my head. Men jag har inte gjort den på Spotify typ. Jag trodde först att den här listan bara skulle bestå av tre låtar.

Jag trodde inte att det fanns tillräckligt mycket för att faktiskt hitta fem favoriter i Dons digra låtkatalog. Men jag fick till slut sålla, för det finns så mycket starka låtar. Till exempel Lifelong Prisoner från 2009.

Den låter lite Johnny Cash, skulle jag vilja säga. Men jag börjar faktiskt med lista, det går nerifrån och upp då. Då har jag en bubblare här. Bubblaren heter My Child och är lite av en comeback som Don sjunger när han riktar sig till sina två barn som han inte träffar så ofta.

Jag tänkte bara ska jag spela en liten snutt ur My Child för den är så hjärtskärande. Ja, den har ju lite mer modernt sound också. Det är väldigt blandat i min lista, moderna och gamla örhängen kan man säga.

Hjärtskärande som sagt. Ja, han är ju enligt egen utsago och här blir det väldigt tydligt, en känslosam person. Precis, men nu går vi in på den riktiga listan då.

Jag har på mig femteplats satt låten, och jag vet inte hur jag ska uttala det här på vilka språk, men Africa eller Africa, lite indien. Den här låten gillade jag inte först när jag lyssnade på den. Jag tyckte den var lite så Ace of Base-rip-off.

Men sen kom partiet med rap vid 2.42 och jag är ju svag för ett riktigt starkt rap-parti. Ja, man är ju det. Den har också, det finns något Tom Waits i den. Ja, och jag gillar Dons röst.

Jag tycker om hesa, mörka röster, så jag tycker faktiskt att den är jättebra. Ja, den är fantastisk. Och kul att du nämner Tom Waits, för vi har ju, nummer tre på min lista är en cover på en annan favorit, också med en mörk, lite hes röst.

Ja, det här är alltså Messaggio di amore, A Message of Love. Det var enligt Dons hemsida då en stor hit i Asien. Den är skriven av Mikael Moberg och på sin hemsida så skriver han så här om låten.

1995 blev jag kontaktad av artisten Don Benetci. Skriv en låt, Micke, som gör mig känd. Då skrev jag låten Message of Love. Det blev en jättehit i hela Europa, både i tv och radio.

Ja, den förtjänar ju det, definitivt. Det är ju en riktig pärla. huruvida det stämmer eller inte får vi låta vara osagt. Jag gjorde faktiskt så här att jag ringde ju upp Micke då.

Vi pratade tidigare idag och frågade helt enkelt, för jag vill verkligen veta, var det en världshit? Och hur då? Vart då? På vilket sätt? Vilken lista låg den på?

Och Micke svarar så här. Överallt låg den. Det blev en jättehit. Alltså, det beror på vad man jämför med alltid, va? Men för oss som är väldigt okända musiker, och jag då som låtskrivare, just i Asien har den gått fantastiskt bra, va?

11 asiatiska länder. Det är väl de här... Alltså, fråga mig. Men vi säger då Thailand, såna här länder, va? Jag har bara vad de nu heter allihop. Jag är inte fan vet jag.

Ja, som vi har här så blev den en stor hit i Thailand och flera andra länder tydligen. Ja, listor. Alltså, jag har ingen aning om det, hörru. Om den har legat på listor överhuvudtaget.

Jag vet bara det att när den gick på alla radiostationer då på den tiden man faktiskt tryckte in ett par kronor när det spelades på radio, va? Jag ångrar lite att jag inte frågade Micke vem den här kvinnliga sångerskan är som dyker upp i Message of Love, så det vet inte jag. Nej, otrolig insats.

Om någon vet, mejla oss. Jag orkar inte höra av mig till Micke igen. Jag tror att han tröttnade på mig lite grann mot slutet. Huruvida då Don låg på någon listor eller inte, det kanske du Emilie kommer gräva vidare i nu när jag låter dig fortsätta din prata utan att bestämma.

Jag ville bara berätta mina fem favoriter i Don Benetcis otroliga låtskatt. Jag tyckte att det var ett jättebra inspel och jag uppskattar verkligen att vi kan dela våran kärlek till Dons musik. Den för oss närmare.

Men låt mig återgå till berättelsen om Don så att vi kan få någon klarhet i vad det var som mer eller mindre var sant och inte i den mån vi kommer kunna göra det. Det tycks också finnas mycket smärta i Don Benetcis liv. Han är nysskild, han har en liten son han träffar alldeles för sällan och så lider han av morbus Crohns sjukdom, en kronisk inflammation i tarmen.

Sjukdomen ska också ligga till grund för hans skilsmässa enligt vissa intervjuer. Den 25 juni 1996 berättar Don att han just nu står på en speciell astronautdiet som är maximalt lättsmält för att passera genom tarmen i viktlös tillstånd. Han tillägger att anledningen till att han berättar så öppet om sin sjukdom är för att ge andra hopp.

Livet kan vara underbart och ha en mening även om man är sjuk. Det gäller att inte bara ge upp. Vackert och sant. Men jag måste ändå säga att jag betvivlar att Peter Andersson på Prime World Records tycker att det är en särskilt bra idé att bygga så stor del av Dons image på hans magproblem som känns allt annat än sexiga.

I augusti 1996 började det knorra lite i leden. Vem är egentligen den här Don och varför är han så pop Aftonbladet Pulse körde hårt i en radiostudio. Att äta mer fiber är enkelt.

Oavsett var du är, kör hårt med Vasa 100. Tyvärr kommer operationen extremt olägligt eftersom den förhindrar planerade tv-framträdanden i såväl svensk som tysk, koreansk, holländsk, rysk och australiensisk tv. Typiskt!

Det är också på grund av sjukdomen som han till slut väljer att, enligt egen utsago, tacka nej till att arbeta med kompositör och producent Kobi Oschad, som annars velat göra honom till en stor stjärna. I skarven 1996-1997 händer det också något med Don Benecis karriär. Han tycks dyka upp allt mer i tv-rutan och i mingelsammanhang än på topplistorna.

Detta sammanfaller också med hans relation med Angelique, om jag har förstått det hela rätt. Alla artiklar tycks handla om dem i kontext till varandra och deras gemensamma karriär snarare än Dons musikkarriär. Istället förekommer Don i nöjeskrönikor som denna.

Igår var det stort partaj på galleri Dr. Glas i Kungsträdgården för att lansera Donna Karens nya glasögon. På inbjudan från festfixaren Kristos stod det att de 75 första gästerna skulle begåvas med ett par solglasögon.

Frågan var alltså, vilka kändisar skulle stå kö för att få ett par gratis solbrillor? Officiell starttid för festen var klockan 18.00, men redan 17.30 var det kö utanför galleriet.

Men det dröjde faktiskt ända till 17.45 innan den första kändisen, Ellinor Persson, anlände. Paret Don Benetti och Angelique Widergren klockade in på två minuter senare.

Målfoto mellan Claes Elfsberg och Billy Butt, som ställde sig i kön prick 18. I huvudgruppen en kvart efter tätgruppen återfann jag till exempel Anna Book, Kaio, Pontus Gårdinger och Didi. Jag ställde frågan till kändisarna på plats, är det inte snålt att gå på fest för att få ett par solglasögon?

Ingen av de tillfrågade tyckte det. Bonuscitat ur samma krönika. Billy Butt fick först inga solglasögon. Alla andra fick, men inte jag, beklagade sig Billy. Men en stund senare fick han sina brillor.

Don Benetti och Angelique Widergren var lite besvikna. Vi fick bara ett par solglasögon tillsammans. Don blir alltså mer en kändis än en sann italiensk smörsångare.

Och det märks inte minst när han dyker upp i ett segment i Expressen fredag, där redaktionen ringer upp diverse kändisar och ber dem ranka sig själva på skalan A, B och C för att sedan själva rätta deras påståenden. Don svarar att det får ligga i betraktarens öga och öron att avgöra. Gud vad bra jag formulerade mig nu, jag riktigt ryser.

Han får betyget C-kändis av Expressen fredag för övrigt. Och 1997 blir Don Benetti nominerad till årets loser i P3s program Livsfloppen. Ett magstarkt programkoncept som bara kunde flyga under det ironiska 90-talet och var i en person som gjort bort sig extra i nöjessverige koras på nyårsdagen 1998.

Don säger själv i en intervju med Expressen att man knappast kan se honom som en loser eftersom han sålt så bra i andra länder än Sverige. 1998 släpper Don också en cover på Orups Jag kommer över dig. Och Tom Hjälte placerar honom på topp 5 på Innelistan igen med motiveringen Visst har han gjort pajiga grejer, men ingen kan ta ifrån honom att den här låten kommer att bli en hit.

Sedan tycks karriären gå i stå. Det är mer mingelreportage och helgbilaga än faktiskt musikkarriär. Men gör Don musik? Mycket oklart. Först 2006 plingar det till i svenska nyhetsjournalisters inkorgar igen när Don gör comeback med låten Body Talk.

Don Benetti mer fysisk än någonsin, står det i pressutskicket, där Don syns tillsammans med eldflammor och nakna tjejer. Låten är lika välkommen som en kackerlacka, skriver Aftonbladet. Riktigt pissigt skrivet för övrigt Aftonbladet.

Boo, leave Don alone. 2008 dyker Don upp i Östermalmssnitt. Han är nu en ny man, och nu är han stor i Asien, men tyvärr är det mest nedladdningar på den illegala marknaden, så det går inte att mäta, berättar han.

Däremot har han gjort avkall på sin gamla image 2008. Över 10 år har gått sedan Mille Parti slog i Israels lokalradio med häpnad och Don berättar att han inte längre är produkten Don Benetti, även om han valt att behålla namnet. Jag var väldigt hårt styrd av skivbolaget.

Nu gör jag det jag själv vill göra. Det var då, nu ska vi blicka framåt, säger han. Men hur var det då egentligen med den här karriären i Israel? Elaka tungor vill ju göra gällande att allt var fejk.

Samtidigt så vet vi ju att Annelapidus bevittnade Tel Avivs omfamnande av Don sommaren 1995. Var det en chimär? Knappt. Jag har till dags datum ännu inte hittat några dokumenterade topplistor över musik som spelades på radio i Israel under 90-talet där Dons musik finns med.

Inte heller Sydkorea, Ryssland eller någon annanstans. Dock ska sägas att den befintliga dokumentationen av sådana listor online är väldigt osäker. Så jag kan knappast hålla charts around the world.

com särskilt högt i den här frågan. Jag kan heller inte få upp några träffar på Don Benetti plus Kobi Oschrat, eftersom inte är svenska eller The Prime World Records eller Don själva är källa. Men med det sagt, vem bryr sig?

Jag väljer att tro på den verklighet där en kille från Vasastan kan göra karriär i ett land genom att sjunga på ett helt annat lands språk utan att ens tala det. För det är en mycket roligare verklighet. Det här går ju lite hand i hand med min observation här från topplistan att det här passar att spelas i vietnamesiska nagelsalonger.

Ja, absolut. Och sen så tycker jag också så här, hur mycket jag än gräver så hittar jag inga motbevis på att han skulle varit känd i Israel eller i Korea. Jag hittar bara inga bevis för det.

Motbevisen skulle då kunna vara nöjesjournalisters lite sarkastiska från åber- attityd som de visar upp varje gång som de skriver om Don. Absolut, men det kan ju också bara vara att de är dåliga på research. De är avundsjuka.

Tack Emelie för att du grävde djupare än någon någonsin orkat tidigare i Don Benetti-s låtskatt och låtkatalog. Jag är säker på att många där ute nu vet betydligt mer än de vill om Don Benetti. Jag tänkte ta mig in på det som är liksom höjdpunkten i det här avsnittet och det är ju Don och Angeliques gemensamma relation.

Ja, för om det är någonting man inser när man läser och forskar om Don Benetti som artist så är det att även om han var en sensation i sig själv så är det ju när Angelique kommer in i hans liv som allting liksom turns upside down. Så jag vill höra allt om det nu. Det första beviset på deras begynnande relation här det är en artikel i GT från första oktober 1996 med rubriken Don får sällskap av Donna på nya singeln.

Don Benetti har fått damsällskap, men bara för en single. Fem år efter lättpoppen i Sunomusic kommer Angelique Widergren tillbaka i en smärg skilsmässoduett för vuxna. Jag har ju blivit lite äldre och gått igenom en del, säger Angelique.

Hon är alltså inte 30 här än. Don Benetti har skrivit låten, en skilsmässoduett i den italienska smörstil som han älskar och har gjort till sin. Trots att han är helt igenom svensk.

Herregud, hela mitt liv är en tragedi, säger han med ett leende. Men som den gentleman han är har Benetti gett sig själv rollen som det sprickande förhållandets svagaste part. Den som snorig och patetisk tjatar om ett nytt försök när det redan är för sent.

Utan dig i mitt liv är allt slut, ilar han, fast på italienska. Du måste gå vidare utan mig, jag behöver vara fri, svarar hon moget och klokt på engelska. Alltså den här låten har ju inte vi hört.

Den verkar otrolig. Han sjunger på Om de tyckte att det var liksom the go to guy. Nu har vi kommit in i år 98 och Linda Skugge som skriver krönikor vid den här tiden i Expressen, hon har också ett litet segment med notiser.

Och där har jag hittat en notis där det står, Don dumpade Angelique, det är slut. Hela Sveriges kärlekspar Don och Angelique har separerat. Det är uppges av tidningen Se och Hör, som också vet att berätta orsaken.

Men det här stämmer inte, för att resten av artiklarna från 98 så är de fortfarande ihop. Och det är nu vi kommer in i en liten era som jag kallar den otursförföljda eran i deras förhållande. Då har vi nämligen här, till exempel, Knivmannen hoppade på fel kändis.

Det är en stor bild på Don och han har ett stort plåster under ögat, eller en stor tejpbit i halva ansiktet. Det finns också bilder när de går på mingel, Don och Angelique, och då har han det här plåstret fortfarande i ansiktet. En annan artikel har rubriken, de ringer och vill ta livet av mig.

TVs Don Benetti terroriseras av rasister. De ringer från vittariskt motstånd tydligen och säger att sådana som jag ska utrotas, att jag ska knäppas när jag ställer mig på scen nästa gång. Och Angelique ska också utrotas eftersom hon är ihop med en blatte som jag, säger de.

Det är jättehemskt. Och också vet de om att han inte är från Italien. Nej, men han har ju en fransk pappa. Dålig research, svenska motstånd. Vittariskt motstånd.

Ja, förlåt. Vittariskt motstånd. Och här har vi också en händelse som inträffar då. Det är väldigt likt de här dagens lokaltidningsbesvikelser. Don och Angelique får inbrott i sin lägenhet och det står, dels så skriver GT, tjuvarna tog ett års arbete, 50 000 i hittelön för de försvunna banden.

Och Aftonbladet skriver, Dr. Alban nya skiva stulen. I båda artiklarna så poserar Don och Angelique och är väldigt upprörda. Don håller i ett litet masternetapes, ser man här.

Och de utlyser också en hittelön, vi ger 50 000 för originalbandet. Och nu vädjar de då till tjuvarna att lämna tillbaka, framförallt masternetapet förstår man ju att de vill ha. Ja, men han säger i en av intervjuerna där att han mot sin producents råd har bestämt sig för att ta hem sitt masternetape för att lyssna på det hemma.

Och det är då det här sker. Ja, just det. Har du läst den här? Det här är ju liksom lite, det här skulle jag säga är peaken på deras, det här reportaget blir jätteomtalat.

Det är från Se och Hör. Ja, jag har skummat det. Det står ett år av fasa är rubriken. Angelique drabbas av olyckor och sjukdom, står det. Ett fasansfullt år av otur, så beskriver sångerskan Angelique Widengren det senaste året.

Och hon visste att det skulle bli svårt, punkt, punkt, punkt. Längst upp till vänster, en bild på Angelique liggande på mage i sängen med stringtrosor med ett jättestort plåster tejpat fast på röven. Hon har då haft en böld som har opererats bort.

Jag har hört att vissa säger att han skulle liksom hållit upp en knytnäve för att visa hur stor bölden var. Men det gör han inte här, han pekar ju bara. Jag kan läsa lite ur den här artikeln då.

Angelique Widengren blev förra våren varnad av sin astrolog för att det närmaste halvåret skulle bli fullt av missöden och obehagligheter. Och bara några veckor efter besöket hos astrologen så drabbades Angelique och hennes Don av ett inbrott i sin lägenhet på Östermalm i Stockholm. Det värsta var att Don och Angeliques specialbeställda förlovningsringar var borta.

Det var en sån chock för mig att jag ännu inte hämtat mig, säger Angelique. Och vår förlovning är skjuten på framtiden. Nästa prövning fick stackars Angelique i form av en snabbväxande men lyckligtvis godartad böld strax nedanför korsryggen.

Det blev operation. Ytterligare ett inbrott drabbade paret i somras. Jaha, det är alltså två inbrott som vi har att göra med. Hur ofta kan man få inbrott i sin lägenhet?

Oklart, men de är ju faktiskt otursförföljda. Det är hans liv är ju en tragedi. Ja, då stals de färdigspelade originalband som paret gjort i Dr. Albans studio för sin nya cd.

Kanske var det stressen som gjorde att jag föll i trappan och fick väldigt ont i ryggen, berättar Angelique. Och en natt i höstas när Angelique skulle gå upp på toaletten gick hon rakt in i en byrå och fick ett så djupt jack i hakan att läkarna tvingades sy ihop det. Som lök på laxen krockade Angelique med parets nya sponsorbil.

Angelique fick sträckningar i nacken. Inte blev det precis bättre av att elektrisiteten stängdes av på grund av ett misstag hemma hos dem. All djupfryst mat tinade och läckra hemlagade rätter, färdiga för mikron, fick kasseras.

Det har varit tufft, men nu kan jag i alla fall se ett ljus i änden på tunneln, säger Angelique. Ja gud, man känner ju ångesten, trycket över bröstet. Ja, det bara staplas på varandra, alla de här vidriga händelserna som bara råkar falla över dem.

Välder och inbrott och mikromat. Som tinar. Ja, det vet man ju själv hur jobbigt det är. Ja, verkligen. Sen har jag också ett, det är blandat, det är högt och lågt, eller högt är det väl kanske inte.

Nej, det är faktiskt inte det. Det är blandad kompott kan man ändå säga. Genomgående transparens. Genomgående transparens, och det som jag vill egentligen hävda med hela det här avsnittet är Hur före sin tid de hela tiden är.

Tänk om de bara hade dykt upp tio år senare, eller varit nu då. Ja, då hade de ju varit valgrens. Ja. Efter det här otursförföljda segmentet skulle jag vilja säga så går de in i en ny era.

Och det kallar jag för plastikoperations-eran. Just det. Och då är det nämligen så att de är med och pratar om det här i diverse tv-intervjuer. En ikonisk som jag har hittat här, som jag tänkte visa dig Emelie, det är ju den ganska kortlivade talkshowen Lotta på Kanal 5.

Hela programmet handlar om skönhetsoperationer, men du ser ju vem mer som är med, kanske. Ja, absolut. Alla vägar i vår podd leder ju på något sätt till Anna Bok.

Alltid. Man kan leta upp det här på Youtube. Sök på Lotta skönhetsoperationer. Men Don och Angelique är med och berättar då om Angeliques operationer, som hittills har ägt rum.

Hon har dels opererat näsan då, för hon hade ju som en sån liten... Ja, hon beskriver det själv som en högnäsa, tror jag. Hon hade en liten sån... En bump. En nose bump.

Ja, och nu har hon en helt rak. Och hon har också förstorat brösten, för att hon har ju ammat tre barn då. Och de säger så här om det. Men du Don, var inte viktigt för dig, säger du med Angeliques operationer.

Varför är det här hans namn pynta när du betalade allt, då? Nej, men det var en julklapp. Det var en julklapp. Det var inte viktigt för honom på det sättet. Vi satt och diskuterade det här i timmar.

Men vänta, om någon önskar sig något, sedan om det är en operation eller vad det än är, så blir det en julklapp. Vad gulligt gjort av mig. Det var gulligt gjort av mig.

Det var gulligt gjort av honom. Hon önskade ju inte det. Innan vi går vidare, just i det här segmentet, eftersom det är en ganska stor del av deras gemensamma karriär framgent här nu.

De är ju båda två jättesnygga. När man läser artiklarna, det som slår mig hela tiden är att båda är liksom upphåsade väldigt mycket som någonting exotiskt i pressen. Alltså att det här känns väldigt speciellt i Sverige vid den här tiden.

Att hon har opererat näsan, det är ett jättereport Ja, men är han känd artist eller något sånt där. Expressen berättar också att Tilde de Paula kommer stämma Seher för den här artikeln, är det som Seher skriver är vansinnigt fel. Och hon är inte den enda, utan även dom stämmer då Seher för att, inte för att de har publicerat artikeln eller bilden eller någonting, utan för att han har fått epitetet ökänd.

Det var exakt det han ville ju egentligen, annars hade han ju tydligen stageat det där. Han sa att han hade tipsat fotografen om detta. Så han ville egentligen att det skulle bli det, men då blev han väl sur för att jag skrev ökänd artist och då anmälde han till åklagaren för tryckfrihetsbrott, eller för det, ja de var fan vad.

Det blev ju tryckfrihetsmål. Så när det är sådant där så är det en annan instans som friar då. Angelique och Don, ett par som levt mycket och snabbt och banat väg för så många andra.

De var pionjärer och jag tänker lite på ett sätt att de var typ Sveriges Tommy och Pamela. Det var de ju faktiskt. Det är liksom det jag ser framför mig. Svinsnygga, stormigt, man är lite oklar på vad det är som pågår at all times.

Ett kanske sextejp och vi har aldrig sett något liknande sedan dess. Det har vi verkligen inte gjort. Tack till Don Burnetti som har valt att inte återkomma till mig trots upprepade kontaktförsök.

Tack till Angelique som valde att berätta sin del av historien. Tack till er båda för allting ni har gjort för nöjes-Sverige och skvallerpressen under en väldigt kort och intensiv period. Ni var pionjärer och för det är vi er evigt tacksamma.

Du har lyssnat på oförskämt att anta, en podcast om ful kultur med mig Emelie Dahl och Ann Edliden. Vignett, Juggen Ohall. Musik, Epidemic Sound. För källförteckning och vidare fördjupning om varje avsnitt, besök vår hemsida oförskämtpodden.

se Och glöm inte att prenumerera på podden i din poddspelare för att inte missa nästa avsnitt. Vi kommer ut varannan måndag. Nu, iväg på ytterligare en grej. Hej då!

Detta meddelande riktar sig till dig som är över 25 år och redan använder nikotinprodukter. Zyn innehåller nikotin som är ett mycket beroendeframkallande ämne. En av höstens nyheter från Zyn är Passion Pineapple med smak av passionsfrukt och ananas med inslag av mango och citrus.

Kommer i formatet slim i styrka 3. Läs mer på Zyn.se.