220. Flytten till 200 miljoners-villan i Cap Ferrat

Hallå, allihopa, hörnor och välkomna tillbaka. Förlåt. Vad är det? Jag glömde vad jag skulle säga igen. Jag bara förstår. Välkommen tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, shebang. Okej, gör om. Hallå, allihopa. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, allihopa. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, allihopa. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej. Gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab. Okej, gör om. Hallå, alla. Nej, men nu kan jag tyvärr inte göra det längre. Välkomna tillbaka, och säger typ att nu ska vi inte ha sommarledigt längre.

Nej, jag har samma, liksom, kebab Lisa och Can sitton också. Så det var bara väldigt mycket liksom så här, bara tillbaka i gamla områden liksom. Nostalgi. Ja, väldigt mycket nostalgi.

Och London just den här tiden är ju väldigt härlig, tycker jag. Alltså verkligen underbart. Så det var en väldigt, väldigt trevlig dejt, men sedan då så skulle han ju åka tillbaka.

Jag tror det var två dagar efteråt, men dagen efter så skulle jag, då kom han hem. Och jag var ju, alltså efter en hårtransplantation, det är ju ändå liksom en, alltså det är ju en operation, eller vad man säger. Man blir ju inte nedsövd, men du får ju.

Man blir väldigt drogad. Ja, väldigt drogad och det är ju liksom ganska så, du blöder ju rätt så mycket liksom. Så det är ju, jag var ju ganska trött. Så det var ju liksom någon form utav ansträngning för mig då, att gå på de här dejterna.

Det var ju bra för att jag typ ville liksom. Men då dagen efter så var jag väldigt trött och typ Hanna var också väldigt trött och hade kommit hem från LA och var jetlagged. Så jag kände ju att han sa ändå typ så här, planerade inför att vi skulle ses igen.

Organize, the second time you meet. Ja, third time. Ja, third. Och det hade jag väldigt känt typ så här, skulle hända typ, kanske inte direkt såklart i och med min hårtransplantation.

Jag hade ju gärna velat liksom typ se lite bättre ut, men någon gång in the future. Det är alltid så när man liksom har börjat dejta en hanne, så vill man ju att det ska i alla fall planeras för att man ska ses igen. För det ger ju ett sånt typ lugn.

Ja, lite så trygghetskänsla. Exakt, alltså att man bara vet att hanen liksom vill att man ska ses igen. Så man förväntar ju sig att de planerna ska börja, även fast det inte händer nu.

Men att man börjar planera lite för det liksom. Exakt. Och han skulle inte hem till Miami, utan han skulle till New York. Så han åker och han skriver till mig. Jag skulle inte säga att han skriver varje dag, utan han skriver kanske typ så här, ibland varje dag, ibland kanske varannan dag, var tredje dag, lite så.

Och jag skrev aldrig till honom, för jag bara kände typ att jag väntar på att du ska typ, alltså, organisera någonting liksom. Men varenda gång han skrev så var ju jag väldigt så typ, åh vad kul att du skriver, och ville liksom ha någon form utav samtal. För han skrev ju till mig då och ställde frågor lite så bara typ så här, Åh, hur går det med hårtransplantationen?

Liksom känns allting bättre nu? Hur mår du? Frågade liksom hur jag hade i London? När jag skulle åka tillbaka till Dubai? Så jag kände ju att han så ändå typ så här planerade inför att typ såhär, att vi skulle ses igen.

Men det liksom, det kom aldrig någon form utav planering liksom. Han så här skickade lite så här roliga grejer på Instagram. Alltså lite sån typ utav kommunikation.

Men jag var ju väldigt så när han skrev till mig att jag ställde frågor till honom såklart, för det gör man ju. Jag sitter ju inte bara där som att jag blir intervjuad, utan jag frågade typ så här, Åh, hur är det i New York? Vad gör du för någonting om dagarna liksom?

Hur går det med jobbet? Hur går det med det här och det här som han hade berättat om då, liksom olika saker som han pysslade med då. Liksom för att han håller på och utvecklar väldigt mycket kring det här med hans välgörenhetsgrej.

Men han svarade aldrig. Han svarade aldrig på några frågor? Nej, aldrig. Alltså inte en enda gång vi pratade svarade han på en enda fråga som jag ställde honom, utan han ställde bara frågor till mig, men svarade inte på några frågor som jag ställde till honom.

Så det blev ju liksom att där blev ju typ inget samtal. Det bara kändes väldigt konstigt att... Väldigt märkligt. Very rude. Ja, väldigt konstigt och väldigt rude.

Jag tycker ju personligen att det är väldigt rude att inte då svara på tilltal eller svara på... Alltså jag tycker det är jätterude. Jag ställer ju dig frågor, varför inte svara på?

Man kan inte bara... Man ser ju alla meddelanden. Man kan inte bara ignorera ett utav de meddelandena. Det känns rude. Ja, för hade det varit så att jag skrev till honom och han hade varit på det här sättet, så hade jag ju inte ens svarat honom.

Men nu när han ändå skrev till mig så kände jag okej, men det finns ju ändå någon form utav intresse här, i och med att du fortsätter att skriva till mig utan att jag skriver till dig. Men det är samtidigt väldigt konstigt och då väldigt rude att du inte svarar mig. Ja.

Och sen så gick det då en period där han inte skrev till mig på fem dagar. Och då bara kände jag typ, okej, nej, men han tycker väl liksom inte att det är värt the effort att försöka organisera att vi ska ses igen, eller så här, han vill inte liksom upprätthålla, för det är ju svårt när det är typ då en distansgrej och man bara ha sett två gånger. Men som sagt, jag är på Snapchat och sa liksom, det var någon som frågade typ så här, hur gick det med honom?

Och då var jag så här typ att, nej, men det blir nog kanske ingenting mer där. Men jag var ändå så himla glad över att man faktiskt hade träffat någon som jag inte hatade. Ja, som var lite normal.

Exakt, ja, som du kunde sitta och ha mysiga samtal med, gå om promenad efter middagen. Det var trevliga dejter. Det kändes så länge sedan vi faktiskt hade träffat på någon sån.

Ja, och istället då för att bli besviken för att det inte hände någonting med honom, så kände jag istället lite mer hopp. Ja. Typ som att, nej, men gud, det finns typ trevliga killar, även om det inte är typ så här bara han, så det finns ändå normala män liksom.

They're out there. Ja, they're out there. Sen då, efter fem dagar, alltså samma dag som jag satt på Snapchat och pratade om det här, så skrev han till mig. Så jag bara liksom, ah, wow, liksom, han skriver fortfarande.

Och han bara, ah, är du tillbaka i Dubai nu? How's your head? Is the hair growing? Liksom typ samma typ av frågor liksom. Det är trevligt att ha en sån här check-in och så här fråga.

Så frågade jag ju då igen då, som typ var kanske femte gången jag ställde den här frågan, som var liksom, how's New York? What are you doing there? Hur går det med liksom det här och det här?

Han vägrar svara. Ja, igen. Inget svar. Och bara så börjar han typ, han bara, hur är vädret i Dubai? Alltså svarar inte på mina frågor. Och bara säger, hur är vädret i Dubai?

Det är jättekonstigt. Ja, jag förstår inte, så jag bara liksom så här, nej, men det är väldigt varmt. Det är 40 but feels like 50. Så jag bara, jag går inte ut, i princip.

Så han bara, oh wow. Och sen så var ju det det. Det blir det ju inget. Alltså man kan ju inte hålla upp en kontakt typ när han inte svarar på frågor. Nej, för då blir det ju, jag kommer ju inte ställa dig en ny fråga.

Nej. För du svarar ju inte på mina andra frågor. Man vågar ju knappt ställa en fråga längre för man vill inte bli left on read. Nej, exakt. Och då bara kände jag typ att så här, nej men nu vill jag ändå ändå ge någon form utav liksom så här, en liten peek kring att du svarar inte på mina frågor liksom.

Nej, jag fattar. Och då sa jag liksom bara typ, jag bara okej, liksom, jag bara, det blir ett väldigt konstigt samtal när jag ställer frågor till dig som du inte ens svarar på. Och en smile med en sån svettdroppe.

Och då blir han jätteförnärmad. Okej. Och säger till mig att vi har inte kommit tillräckligt långt i vår relation för att jag ska prata med honom på det här nedvärderande sättet.

Men på vilket sätt var det nedvärderande? Exakt. Nej, men han tyckte ju då liksom att jag hade liksom en så här negativ liksom, typ som att jag bara, you're gonna talk to me and you're gonna respond to my questions.

Alltså precis som att det var den attityden jag hade liksom. Nej. Och så sa han Ja, ni är så utseendefixerade. Varför har du ens gjort näsan i järn? Det är inte någonting som någon lägger märke till, det är det enda du fokuserar på.

Alltså det var ett massa sådana saker. Och jag bara kände då att när jag tog av casten och kände mig väldigt svullen så kände jag verkligen Jag har faktiskt inte lust att ta med er längre på den här läkningsprocessen. Jag har berättat att jag har gjort det, jag har sagt att jag är nöjd, men den här perioden där jag inte riktigt känner igen mitt ansikte eller känner att min näsa är svullen.

Eller du får kommentarer typ som att det var finare innan. Exakt, jag har inte lust att ha med det att göra just nu. Och det är helt upp till mig vad jag känner för att lägga upp eller inte.

Så that's that. Men sen även så, I have been everywhere. Alltså jag har varit i... I've been summering. Nej, alltså det har jag faktiskt inte. Jag har varit i Elsborg, jag har varit i Holland, jag har varit i södra Frankrike.

Så vi åkte ju ner med mamma och pappa, Maximus och liksom, för det sa jag ju innan, vi vill ju kolla på hus. Eller ja, alltså du vet så, jag tycker att det är så, jag kan bara lägga ut på Snapchat. Ja, du lägger ut huset.

Exakt, och det har vi kollat på liksom. Både jag och Maximus och du Johanna, känner ju lite att Dubai möjligtvis inte är it. Där man ska bo liksom året runt. Alltså jag kommer alltid vilja ha kvar Dubai, men jag vill väldigt gärna, alltså det är någonting jag känner till livet i södra Frankrike.

Så I just can't let go. Alltså du vet, jag kan se mig själv där, köra runda med min nedkörvade Bentley, min Ralf i baksätet, köra mina barn till skolan och live that life by the sea. Och jag har ju då nu när vi var i Saint-Tropez, så har vi frågat runder lite, men gud var bor man?

För jag och Maximus har ju kollat på hus där länge och liksom inte riktigt vetat alls var man ska bo. För om man tänker efter, alltså hela södra Frankrike, alltså hela franska rivieran är så otroligt stor. Man kan bo på så många olika ställen.

Och där bara kände jag att nu måste vi faktiskt åka mer och bara liksom checka de olika områdena och se hur det känns. Och när jag och Johanna då var i Saint-Tropez denna sommaren så var det ju väldigt många som sa Kapfarat. Alltså att det är där man bor liksom året om när man bor på franska rivieran.

Kapfarat är ju då liksom en udde som går ut där det är liksom, det är villor där. Alltså det är svårt att komma under 200 miljoner svenska kronor för ett hus där liksom. Det är väldigt, väldigt, väldigt dyrt på just den här udda.

Men vi åkte dit. Vi gick på visningar, vi kollade runt. Alltså vi fick liksom en svensk mäklare, vilket jag tyckte var väldigt trevligt. Han var jätte, jättegullig och liksom visade oss runt till olika ställen.

Gav rekommendationer till olika restauranger som man kan gå. Vad var tryckte de Kapfarat när du var där? Ja, alltså när vi körde in dit, alltså både jag och Maximus och mamma och pappa, vi ba så detta är nästan det mest vackraste stället jag någonsin har sett.

Alltså det är otroligt, otroligt, otroligt vackert. Alltså bara att köra där nere, köra in i Kapfarat. Alltså du vet, det skriker rich. Alltså du vet, det är... Men inte på Dubai-sättet.

Nej, nej, nej, nej. Detta är liksom, alltså Old money. On Dubai är New money, så Kapfarat är Old money. Alltså detta är som klass, så det går liksom inte ens att beskriva.

Alltså om man är klassig, this is the liksom klassigaste place to be. Alltså det är så otroligt vackert och Johanna, man ser alla dessa, alltså inte palats, men det är verkligen, det var ju när man kör in i Kapfarat så ligger det ett, man ser inte ens huset, vilket är väldigt tråkigt, för man hade jättegärna velat se det. Men du vet, det är liksom stora, alltså myrar runt då, som har då liksom masserat det är, det är ett jättestort hus därinne.

Som har då byggt en bro som går, för de hade liksom sån här torn på varsin sida när man kör in i vägen. Så har de byggt en bro som går över där då till andra sidan så har de tomtar också. Alltså förstår du?

Alltså du vet, det är... Ja, okej, ja, men de kanske är där senare. Möjligt. Så kan det ju vara att det är fel att ni är där under högsäsongen, för då kanske det är döttar.

Så kan det kanske vara. Exakt. Så om man är där typ på hösten, så kanske det är jättemycket folk. Möjligt. Så kan det ju kanske vara. Det kan det vara. Men jag, jag tror det är väldigt många gamla som bor där.

Ja, självklart, men det är ju alla sådana här lite finare områden är ju liksom en majoritet kanske då äldre som har mer pengar. Jag tror de som är yngre då kanske reser under sommaren och inte är där. Ja, men om man har 400 miljoner att köpa en villa för minimum typ, så då är du inte i Kaffa-rör under sommaren, utan då är du på din yacht och är nere i Saint-Tropez.

Så du vet så, ja det var väldigt dött och det var väldigt så typ gamla personer. Men jag vet inte hur det är resten av året. Men jag bara tyckte det var, alltså jag är ju verkligen en drömmar också.

Jag älskar att liksom föreställa mig saker, gå och kolla på hus, även om vi inte har råd med det down the line. Så jag bara älskar att drömma om det och planera liksom kan vi ha råd med det, kan vi göra det? Vad kan vi göra?

Jag älskar att sitta och planera om mina föräldrar eller våra föräldrar är ju likadana. Så du vet, vi satt ju och drack Campari Spritz och alltså, och liksom verkligen bara så planerade för olika saker. Och du vet så, jag bara har haft en väldigt, väldigt, väldigt mysig stund.

Ja, underbart. Ja, och bara, men jag behöver verkligen det i mitt liv. Jag behöver ha saker to look forward to, saker att drömma om, planera inför. Det får man må väldigt bra, även om det inte blir så.

Men jag tycker att det är så jävla roligt att gå och kolla på hus. Det är underbart roligt. Alltså även, alltså det är bara roligt att se. Alltså du vet, hon hade skulle se det huset som vi var uppe och kollade.

Vi var ute i S heter det, så det ligger mellan Kafra och mellan Monaco. Så därifrån, alltså att köra från S till Monaco, det tar typ alltså så här, alltså gör en kvart. Alltså du vet, det är så nära.

Ja. Så du vet, och sen, jag är ju verkligen en homebody också. Så jag tycker ju om att liksom, när man nu är hemma. Ja. Nu har jag min trädgård här och liksom, det är lugna och utsikten.

Och sen ska jag åka in till Monaco om jag känner det. Vi kan ta en fucking helikopter till Saint-Tropez om vi känner för det. Alltså förstår du? Så du vet, jag, I love that.

Alltså att det kan bli någonting sånt liksom. Men vi kollade då på ett hus uppe i bergen i S som hade, alltså jag kommer lägga ut den här på Snapchat. Och det var helt fantastiskt.

Och ingången till det här huset, hon har, jag tänkte direkt på Hornrike. För det var ju en stor, alltså port då liksom. Med, alltså huset var byggt på typ så 1800-talet.

Alltså S är ju en sån jätte, jätte, jättegammal stad som är helt fantastiskt vacker. Och på varsin sida av den här porten, gaten liksom, så satt det ju två lejon på varsin sida. Älskar.

Och du vet, jag bara kände, det här är mitt hornrike, det här är lejonklippar liksom. Du vet, jag bara hade känt att det bara kändes så fantastiskt. Jag trodde ju verkligen när vi skulle gå och kolla på detta huset att jag kommer falla pladaskt för detta.

För jag vill ha ett renoveringsprojekt, jag vill göra det mitt egna. Men när vi kom in där, det kändes så fel. Ja. Det var alldeles för gammalt, alldeles för mycket att Där och det här med symmetri, hela ansiktet.

Och det är det jag är så himla glad och tacksam för med den här plastikkirurgen i Portugal. Att jag visade ju bilder på hur min näsa såg ut för. Och jag tycker verkligen att han har lyckats få tillbaka hur den såg ut innan fast ändå förbättrad version som jag ville ha från början.

Men det fattade ju verkligen inte den här Turkiet. Nej, det är därför det är så viktigt. Jag vet att vi pratar om skönhetsoperationer och att vi kanske glamoriserar det litegrann.

Och allting så här. Men verkligen liksom. Alltså make sure att om ni vill göra någonting. För det första att ni gör det för att det är någonting som ni själva vill.

Och inte för att ni tänker typ att så här, åh efter kommer jag må bra. Det är inte liksom en lösning på om ni redan är deprimerade eller mår dåligt. Men om ni liksom känner okej, detta är någonting som jag vill göra för mig själv.

Liksom någonting som jag har liksom så här sunda känslor kring. Men det är bara någonting som jag vill göra av. Bara se till att ni går till en duktig kirurg. Please.

Please. Nej men alltså, det var min sommarhonor. Alltså mer exciting har det icke varit. Men alltså it's exciting for me. Ja, det är exciting. När jag lyssnar på detta tycker jag att det är en helt ljudlig berättelse.

Jag tycker att det är väldigt intressant. Vi gick till Momm i, vad heter det? Kan? Nej, nej, nej, nej. Momm finns ju i kan, men Momm finns även i San Maxime. Ja, okej.

Var det bra? Ja, men det var jättefint. Och sen så gick vi till Lulu Piraten, någonting sånt. Vad heter det som också då ligger i San Maxime. Vi körde in till Monaco.

Alltså du vet, it's a vibe down there. It's a fucking vibe. Och jag kände, it's my vibe. Alltså det är ju verkligen det. Sen måste man verkligen bara, du vet, hitta rätt.

Men det tar ju tid. Och I don't mind att det tar tid heller. Nej. Because the process är väldigt härlig också. Men alltså, se fram emot vintern i Dubai. Man saknar ju lite.

Det är det som är så fucking störigt. Man saknar Europa när man är i Dubai. Och sedan när man är i Europa så saknar man Dubai. Ja, alltså det är faktiskt, alltså man känner nästan att man är lite sinnessjuk.

För alltså när jag är här i Dubai, jag vet inte om det är att vi är spoiled. Så att nothing is enough for us anymore. Men när man är här i Dubai så känner man ju liksom, fuck Dubai.

I hate Dubai. I want to go to Europe. Och liksom ha naturen, ha allting där. Men sedan när jag spenderar för lång tid i Europa så är jag bara så, jag vill bara hem till Dubai.

Jag vill bara göras till mig och allting är så lätt. Alltså du vet, alla liksom. De kan ju inte göra naglarna i Europa. Alltså i alla fall i Sverige. Nej, alltså nej.

Alltså nej. Man måste göra Russian manicure and pedicure. Alltså du kan inte göra där de inte gör det. Det går inte. Nej, jag vet. Alltså det, it's not happening for me.

Alltså lite sådana saker skrämmer ju mig också. How will I survive? Ja. Alltså att inte ha mitt gym, min personliga tränare. Men det kan du hitta nytt där. Alltså jag måste ju ha ett eget gym.

Ett eget gym. Och personal trainers kommer till mig. Exakt. That's the vibe. Och även med naglarna, du måste ha en tjej som kommer till dig. Nej, men jag kan ju åka också.

Jo, men jag tror inte det finns så mycket bra nagelsalonger. Jag tror att de som är duktiga där är sådana som they come to your house. Might. Men det är sådana saker, du vet så, för man bara.

Alltså du vet, Dubai är så så lätt. Alltså det är så lätt allting. Det är det. Och det är bara trevligt. Vi tänkte även prata om en annan sak. Ja. Om det här som vi pratade om i början.

Att liksom, folk har så jävla mycket att säga kring en. Alltså käften på folk. Alltså bara liksom, den går i ett. Den går i ett. Ja, den går i ett. Och alltså grejen är typ, när detta kom till vår kännedom, det var ju någon som skrev till oss på Snapchat.

Bara liksom, har ni hört den här podden? Vad den här personen säger om dig eller er liksom. Så var jag verkligen såhär, men gud, nej, det har jag inte hört. Och så var jag tvungen såklart att gå in och lyssna.

Och det var ju, alltså det var ju på riktigt någonting av typ det sjukaste jag har hört någon säga. Jag vet inte, vad ska man kalla ett sådant uttalande? Nej, jag vet inte.

Jag tänkte först, jag bara, men gud, alltså jag kommer inte ens typ adressera det här. För det är så liksom, alltså typ beneath, liksom, en nivå att det ens är värdigt att bli adresserat. Men sen så bara kände jag typ att, nej, alltså jag vill faktiskt typ ta upp och prata om det.

För jag känner typ att detta är någonting som jag känner att kvinnor över 30-årsåldern får kastade i ansiktet hela tiden. Vad är det här också med att de ska överdriva den här åldern? Jag tänker bara, ja, men exakt.

Fast hon är inte ens, hon överdriver din ålder. Hon överdriver min ålder med, exakt. Varför lägger du på ett år? Är det ett år för mig här nu? Men jag tänkte att vi ska spela upp det som blir sagt och så pratar vi om det efteråt.

Jag tycker att det är mycket trevligare sen typ T-Olsson Sisters. Jag följde dem innan podden. Men sen när jag började få se på deras Snapchat och vad de säger är fake och att de ljuger om deras liv och sånt.

Då kände jag så här, jag vill inte följa dem längre. För jag gillar inte folk som ljuger. Hur ser de här människorna ut? De är jättesnygga, för att vara 34 och 36.

Men de är liksom inte för att vara de här Olsson. De är från Skåne, Helsingborg typ. What the fuck? Men hon är 36 liksom. Jaha. Men okej. Och sen hennes syster, hon är bland dem.

Skriv Matilda Olsson. De är ju pissmycket följare. Ja, men alltså grejen är att de fick ju följare för typ, när de bodde i London för typ 10 år sedan. Alltså de har ju hållit på med influenser, alltså sociala medier länge.

Men alltså jag tror att de kommer fortsätta leva i en lögn. Och jag tror att de kommer fortsätta förvänta sig väldigt mycket från killar saker i dit. Men jag, gud vad jag tror.

Alltså jag hoppas någon flyttar från Dubai. Men helt ärligt, de är så himla tråkiga nu typ. Så jag bryr mig typ inte om vad de gör. Mina förväntningar på dem är att de kommer fortsätta göra botoxingrepp.

Tro att de förtjänar allt i livet, men jag känner bara så här. För grejen är så här, jag känner, de vill ju ha barn. De är ju som sagt 34 och 36. Predictions, they will have babies.

Nej, alltså predictions, they will not. Okej, okej, okej. Alltså they will not. Because I wish them not. Nej alltså jag hoppas de får barn och blir lyckliga och träffar någon.

Men förlåt, men Johannas förväntningar är alldeles för höga för att hon ska vara 36. Alltså hon förväntar sig någon som är lång, billig, miljardär, skitsnygg, skitsnäll, skitsgenerös. Och det är så här, nu får du inse att du är 36.

Alltså du är närmare 40. Och jag älskar dig Johanna, och du kan göra allt du vill i livet. Men om du vill ha barn, alltså du har inte mycket tid på dig liksom. Clock is ticking.

Nej men clock is ticking, alltså det är ju bara fakta. Alltså jag måste erkänna att jag har fett dålig koll på de här människorna, så jag kan inte säga ett jack. Nej jag fattar det.

För det första så tycker jag typ det här med att jag då, för jag vill inte typ, detta är inte om mig. Utan jag känner typ att detta upprörde mig på en nivå att jag känner typ att få för alla mina horor som är över 30-årsåldern. Som får slängt i ansiktet typ att de är för gamla för att typ ha vissa krav.

Precis som att så här, så fort du är över 30 Jag kan frysa mina ägg och få barn med en surrogat. Liksom inte med att skär mig igenom ett surrogat när fan jag vill. Och folk får genuint barn i alla åldrar.

Så nu tänkte jag, honor, att vi ska presentera för er listan av kändisar som får barn i äldre åldrar. Så nu tänkte jag, honor, att vi ska presentera för er listan av kändisar som får barn i äldre åldrar. Så alla som säger så här till mig, som säger så här till er, som säger så här till oss, bara kan shut the fuck up.

Ja, alltså vi säger det igen. Shut the fuck up. Så här kommer då listan med kända kvinnor som har fått barn runt 40-50-årsåldern. Så då har vi då Janet Jackson, hon fick sitt barn 50 år.

Kelly Preston, 48 år. Halle Berry, 41 och 47 år. Gwen Stefani, 44 år. Eva Longoria, 43 år. Celine Dion, 42 år. Madonna, 42 år. Salma Hayek, 41 år. Maria Carey, 41 år.

Nicole Kidman, 41 år. Christina Ricci, 41 år. Jennifer Connelly, 40 år. Naomi Campbell, 50 år och 43 år. Cameron Diaz, 47 och 51 år. Nicole Kidman, jävlar. Alltså de har typ missat Paris Hilton också, för hon har också fått barn.

Ja, och Monica Bellucci tror jag också fick sitt första barn typ när hon var 41 och var med i en Bond-film när hon var 50. Sluta, please, please, please, please, please, please, please, please. Och det här precis som att typ jag inte kan få en man längre för att jag är 36 år gammal.

Man bara, men jag vill inte ha en man som är typ yngre än mig. Jag vill ha en man som är äldre än mig. Alltså om jag träffar en man som är 10 år äldre än mig, han kommer fortfarande tycka att jag är ung och snygg.

För guess what? I will always be attractive. Alltså det är lite så att, nej, jag kanske inte kommer vara ung längre. Men det är inte som att jag inte kan få en man längre.

Alltså snälla, försluta försök trycka ner kvinnor på grund av deras ålder. Ja, och det är no shame to be single. Det är det som stör mig så himla mycket att hela livet går bara för att du vill ha barn och vill ha en man och så vidare.

Det är no shame om du väljer att vara single tills du har hittat det. Bara låt dig göra det. Det är no shame i det. Och att jag då liksom har orealistiska förväntningar.

Man bara, vadå för orealistiska förväntningar? Att jag ska träffa någon som jag blir kär i och som typ har det liksom rätt så bra ekonomiskt ställt. Alltså snälla, bara för att du inte kan hitta någon.

Nej, men jag bara tycker inte om folk som har så jävla mycket åsikter. Som tror att deras åsikter betyder någonting. Och även speciellt, och jag har sagt det förut, speciellt unga personer, speciellt kvinnor eller kvinnor, de är inte ens kvinnor.

Unga tjejer som tror att de vet everything about life. And you don't. Alltså kom inte här och säg till oss hur vi ska leva vårt liv. Säg till dina åsikter. Dina åsikter betyder ingenting.

Och det gör inte det. Live your life, enjoy your life. Alltså sluta fokusera så himla mycket. Jag tycker hela Sverige, eller alla personer egentligen. Sluta fokusera så mycket på andra.

Fokusera på ditt egna liv. Endast sagt. Men alltså, jag tycker att detta blev ett fantastiskt avsnitt. Alltså jag tycker, alltså honriket är tillbaka. Honriket is back och alltså nu kör vi hörna.

Nu jävlar kör vi. Alltså du vet, jag vill inte säga I promise you guys. We're not going there anymore. Men alltså, jag vill bara att ni ska veta en sak. Att även om vi come and go a little bit, we're still always here.

We're always here. We're not going anywhere. Let's go anywhere! I'm not fucking leaving! The show goes on! This is my home! They're gonna need a fucking wrecking ball to take me out of here!