422. Tidös kris löstes – på bar i Gamla stan

Podcasten presenteras av Fjordkraft Företag. Smartare elavtal för företag och föreningar. Vi har skrivit en bok. Alltså Maggie och jag. Och den ska vi prata om idag.

Är det en förhandlingsmanual som kanske rödgröna borde läsa? Det här är politiken med Maggie Strömberg, Torbjörn Nilsson och Henrik Torehammar. Välkommen till politikens bokpodd och här är Henrik Torehammar med mitt speciella gäst här.

Kanske känner igen honom som min podcast-riga, men de är jag också författiga. Maggie Strömberg, välkommen och Torbjörn Nilsson. Tack så mycket! Nej, man ska ta om detta när jag inte finns här.

Det var jättebra med ditt bakgrundsljud. Det var ju som innan innan innan ljudet, fast liksom på ett annat sätt. Herregud, ja. L'amour toujours. Kan man älska tillsammans?

Jag tror att S är tyst. Jag har ingen aning. Jag vet inte ens vad exakt betyder l'amour toujours och var kommer till den här? Det betyder kärlek för alltid. För alltid!

Vad vi lär oss saker här redan i början. Det är många som har haft svårt att uttala titeln faktiskt. När vi var med i TV4 och pratade om boken sa de bara berättelsen om tider hela tiden, som är under rubriken.

Skippa det själva titeln. Och det här kommer ju i en linje av böcker med låttitlar. Vi blev som de andra, Högst över havet har jag missat någon. Nej, och vi blev som de andra egentligen inte titeln.

Det är ju en kantlåt från texten. Men nu ska man inte vara sån. Men det är så att böcker ska döpas efter låtar. Ja, och den här gången så var det ju en låt som liksom blev signifikant för...

Ja, hur ska vi säga? Den spelades på SVTs valvaka. Precis, l'amour toujours i den gamla 90-talslåten Gigi D'Agostino. Väldigt bra hitlåt som ju på senare år har anspelats i tyska jättsetmiljöer där man har sjungit Outsländer raus som låttext.

Och det betyder för den som inte kan tyska, ut med utlänningarna. Så den blir en sorts symbol för högerextremism och det är musik som inte kan spelas, men ändå så är det någon som går och önskar den på... På SVTs EU-valvaka så önskar Rebecka Fallenkvist denna låt av DJn Mikael Rubstad som lägger på den.

Precis då står Expressens Daniel Inmo, han är på SVT nu men då var han på Expressen, och intervjuar Richard Jomshof om låten och vad han tycker om att den låten spelas. Och Jomshof kallar den för den där tyska låten. Och sen kommer David Long gående lite överförfriskad och sjunger Outsländer raus in i Daniel Inmos mikrofon.

Och sen försöker han ta telefonen ifrån Inmo för att detta inte ska publiceras. Det slutar ganska liksom klassiskt, mycket klassiskt SD-vis att David Long liksom går hem med David Bas och en filmkamera bakom sig som är så här, varför sjöng du Outsländer raus? Tycker du det är lämpligt för ett riksdagsledamot?

Och han säger ingenting och går hem. Och så avgår han dagen efter. Det var ju kulmen på en väldigt stökig valrörelse för tidiga partierna. Och det är därför vi tycker att den är lite symbolisk.

Och något av en vändpunkt i boken. Då kan vi vara ärliga med att säga att jag har inte riktigt kommit till den vändpunkten för jag har hunnit läsa halva boken. Ja, det är åtminstone hälften.

Ja, och vi kan börja i att det här märks att ni är gamla musikjournalister. För ni börjar med en frågeställning som jag blir jätteirriterad på. Någon jävla playlist med EUs ordförandeskap och jag bara, nej men gud, vad har ni snott att in?

Det här är en detalj, men det är ingen kul detalj. Och vi bara får följa med den här, liksom hur den utvecklas, vilka som sitter och lägger till råtar och ditten och datten. Sen har folk börjat ha åsikter om att den här personen kan inte, det här bandet kan inte vara med för de har spelat på Krim.

Och sånt. Och sen plötsligt får man en pejoff. Jo, för Sverigedemokrater betyder kultur jättemycket. Vem hade anat att yttrandefrihet och vem som representerar Sverige skulle spela roll?

Och kan det? Alltså det är faktiskt bråket om, det här är ju då EU-ordförandeskapets officiella spellista. Och bråket om den leder nästan till regeringskris. Det är den första stora krisen och den som väldigt många moderater, kristdemokrater och liberaler liksom spontant pekade på när man frågade, okej, när var första gången att det höll på att gå åt helvete?

Jo, det var när vi hade den här Spotify-listan och Jimmy absolut ville ha bort Timbuktu från den. Nej, men hej gräsling, du ring om det är något. Men ja, sluta tjata!

När det är extra viktigt att komma fram, kan du luta dig mot Sveriges bästa nät enligt oberoende uppsägningarna 2025. Ja? Hej pappa. Tele Nord, människor i mellan.

Fortnox är mitt i det här. 8.00. Ja, Fortnox är mitt i företagslivet med allt från att starta, driva och utveckla företag. Trots att ni expect är fotboll mer än ett spel.

Det är pulsen, känslorna och ögonblicken som avgör allt. Nu höjer vi upplevelsen med en helt ny sportbok. Ladda ner Expect-appen och maxa spänningen med oddsboostar och livebetting i världsklass.

Åldersgräns 18 år, se regler och villkor på expect.se. Det som händer är, först plockar man bort en klassisk tonsättare som väl hade lite respekt, tysk nära bakgrund, eller hur?

På 30-talet, ja. Ja, sen så tar man bort Sabaton och det här är kända man har beslutat. Då plockar de bort Sabaton för de uppmärksammades på att Sabaton har rockbandet har spelat på Krim efter annekteringen.

Då vill man inte ha den i dessa tider. Det var ju ett ordförandeskap vars viktigaste syfte enligt statsministern var att stärka uppbackningen för Ukraina. Och det är svårt att ha den, tyckte de opolitiska tjänstemännen på kom 23 som det kallas kommunikationsenheten för ordförandeskapet 2023.

Jimmy Åkesson säger då, och Sverigedemokraterna säger då, att ska Sabaton plockas bort, då ska även Timbuktu plockas bort. Varför det? Jo, men för han har gjort en låt, en annan låt, inte den låten som är på spellistan, men han har gjort en annan låt som där han sjunger att man ska banka Jimmy gul och blå.

Det är ju lite intressant, för hade de gått på kulturella grunder, kriterier här, så hade det varit helt rimligt att ta bort Timbuktu från vilken lista som helst som skulle vara Sveriges bästa låtar någonsin. Ursäkta mig, det ordnar sig. Ja, det var väl den som var med, tror jag.

Ja, för att Ebba älskar att sjunga den här nyss av Ravotta. Det är fortfarande inte topp 50 svenska låtar. Ja väl, de väljer att inte gå på den grunden, utan de går på grunden att det är mordhot mot Jimmy.

Skärp er. Och det här leder liksom till... Kulturkanon och visa hur svårt det är att hitta de här. Nej, det blir stor bråk och det leder faktiskt också till att det blir förhandlingstopp ett tag.

För att de bara återkommer hela tiden. Gustav Gellbrand återkommer hela tiden till Hur går det med den här Spotify-listan? De bara, vi skulle förhandla om en annan grej.

Ja, och de andra är så här, men det där är ju kända, man har produkter, lägger inte vi oss i. Och så blir de jättestressade. Dels att de då tycker att Sverigedemokraterna har andra gränser när det gäller att påverka de opolitiska tjänstemännen.

Det blir liksom regeringens partierna stressade över. Men också att de bara inte fattar Hur kan det här betyda så mycket för Jimmy Åkesson? Med den här Timbuktu-grejen.

Och det är väl först då de liksom på riktigt börjar förstå den här respekt-heders-grejen som finns i Sverigedemokraterna och hur viktig den är. Att det inte blir trampat på. Att folk inte ska säga, du ska bli slagen gul och blå.

Ja, Sverigedemokraterna är en hederskultur Sverigedemokraterna, utan det är ju andra. Jag tror inte att det är vägen till... För sen är det nog tillkort. Man kan ju se dynamiken snarare än själva alkoholen.

Och dynamiken var ju länge att... Alltså det som vi kanske inte kände till vid den här tiden för fyra år sedan, var ju att Sverigedemokraterna och Moderaterna hade haft en hel del fördiskussioner. Framförallt då på gruppledarnivå.

Då är det Bildström och Winge. Precis, då blev Bildström och Henrik Winge hade haft möten och så småningom tagit in de andra gruppledarna. Det fanns ett arbete som hade landat ner i de här sex sakpolitiska områdena.

Borde vi kunna hålla på med, typ. Och det har ju sin historia i sig att det blev gruppledarnivå. Det argumenterar Moderater för att ja, men det var ju självklart för att vi skulle hålla på med sakpolitiken och utgå från parlamentet.

Men det hade ju också att göra med att Gunnar Strömmer inte tål Richard Jomshoff. Så på partisekreterarnivå så fanns liksom inte förutsättningar. Och det kan man ju tänka att det är likadant på den rödgröna sidan.

Var, på vilken nivå är det enklast att prata idag? Det är ju en fråga som vi inte riktigt har svar på. Centerpartiet har nu serverat tillsammans med Vänsterpartiets partisekreterare.

Kanske inte funkar lika bra. Men jag uppfattar inte att hon är så central i förhandlingar. Så är det ju också. Partier väljer ju lite vilka de skickar fram. Nej, men det vi har hört är väl att de rödgröna har lyckats ha någon sorts kartellmöte.

Alltså när gruppledare ska träffas för att fördela utskottsposter. Och då har vi försökt att korrigera att då försöker man lösa ut talmansposten här redan innan. Och det tänker man så här, det här borde väl vara en spelbricka som något av partierna skulle vilja använda.

Talmannen ska de ju rösta om på måndag. Så den brukar ju hänga ihop med kartellbildningen. Sen tidigare har ju Vänsterpartiet och Centerpartiet stridit om vissa vice talmansposter.

I tider var ju talmannen helt central. Men de har ju heller inte varit med i en kartell innan. Det var ju deras första kartelldeltagande. Och tidslinjen är ju annorlunda för att de satte sig direkt.

Alltså de har ju börjat redan före valet och sen sätter de sig direkt efter valet och börjar förhandla. Men vet vi 100% att det inte finns något hemligt, superhemligt spel mellan de rödgröna nu? Som sen kommer avslöjas om fyra år när någon skriver om den rödgröna?

Det vet vi ju inte, men det tycks ju inte så. Det skulle förvåna. Då står de ju och ljuger rakt ut. Det skulle de väl inte göra mot oss? Det gjorde ju i och för sig Ulf Kristersson också.

Det visar vi ju i boken att en bit in här i förhandlandet för fyra år sedan så går ju han ut i journalister och säger att förhandlingarna pågår, det går jättebra, de rullar på. Just då är ju förhandlingarna i en fas där Sverigedemokraterna har dragit och inte vill vara med. Och säger att de tänker inte vara med och förhandla på de här premisserna.

Och där blir ju dynamiken återigen intressant. Den andra aspekten, alltså vilken part går in som mellansyskon och medlar eller försöker dra tillbaks alla till bordet. Och i tiders fall så var ju det på den tiden Kristdemokraterna.

Det var ju Kristdemokraterna som gick ut och söp med Sverigedemokraterna när talmansvalet var ett problem, inte Moderaterna. Och det är ju också Kristdemokraterna som när Sverigedemokraterna helt har lämnat förhandlingsbordet veckorna efter valet ringer och tjatar och försöker blidka Henrik Winge och de andra Sverigedemokraterna. Om vi bara sätter oss ner igen så kan vi väl liksom...

Och Kristdemokraterna är ju liksom ganska intressanta. De använder ju i relation till Sverigedemokraterna sin egen historia som vi också ett ganska nytt parti i riksdagen. Vi blev också liksom skrattade åt och hånade i början och vi förstår känslorna.

De använder sig mycket av det de kallar för kärlek och respekt. De citerar också den här gamla Melinda Vrede-låten Relations-teorin. En Ebba Busch-favorit. Men du vill ha kärlek och respekt av någon som vet hur man gör när ljuset är släckt.

Och det vet ju Kristdemokraterna. Ja. Så de är ju mycket inne på att det gäller att ge Sverigedemokraterna uppmärksamhet, att prata med dem, att vara liksom vänlig, att liksom visa.

Där de uppfattar Tobias Bildström som lite mer fyrkantig. Läsa av rummet rätt. Och då är ju frågan i den nu eventuellt pågående regeringsförhandlingen på den rödgröna sidan, vilket parti kan ta den roll som Kristdemokraterna tog för tider?

Är det Miljöpartiet? Det är ju svårt att se om Miljöpartiet har ju gjort på ett sätt samma resa som Vänsterpartiet vill göra. Alltså vara ett parti som Socialdemokraterna inte ville regera med och sen då liksom successivt drivit in sig själva i regeringen.

Det är ju svårt för dem att säga till Vänsterpartiet kanske, men ni behöver inte sitta i regeringen. Det var så himla jobbigt att sitta där, men Socialdemokraterna inte skulle vara med. Deras position har ju, vad de än har sagt tidigare, att vi vill ha en fyrpartiregering.

Vi tycker att Vänsterpartiet, också Centerpartiet och Socialdemokraterna, vi skulle kunna sitta tillsammans. Så då är det ju snarare Socialdemokraterna de ska liksom påverka i den riktningen. Jag vet inte vad de har för...

Om man gör direktöversättningen, Socialdemokraterna är Moderaterna. Miljöpartiet är Kristdemokraterna. Då är Centerpartiet Liberalerna och Vänsterpartiet Sverigedemokraterna.

Vad fångar man och vad missar man i den direktöversättningen i den här förhandlingen, tänker ni? Men hittills så fångar man väl ganska mycket, va? I utgångsförutsättningen.

På så sätt att liksom SD och L står längst ifrån varandra, precis som Centerpartiet och Vänsterpartiet gör. Och att det handlade ju, det glömmer man ju kanske bort med tiden, men det handlade ju om att det fanns röda linjer. Röda linjer är ett så hemskt dåligt ord, kan vi inte bara kalla det för krav istället?

Det fanns krav som handlade om vilka som skulle få delta i en regeringsbildning eller inte. Liberalerna ville inte sätta sig i en regering med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna ville ju inte att Liberalerna skulle sitta i regering.

Och det är ju egentligen det som löses ut till slut på Tiders slott. Alltså den där omskrivna första kvällen med alkohol där Johan Persson sitter och dricker sprit med Henrik Winge. Den handlar ju i grunden om ska Sverigedemokraterna acceptera Ulf Kristerssons enträgna krav att Liberalerna ska få sitta i regering.

Och samma kväll, och det är väl också nytt i vår bok, så sitter ju också Jimmie Åkesson och Ebba Busch ensamma framför brasan och diskuterar den här frågan. Och där Ebba Busch säger till Åkesson att jag vill inte heller ha Liberalerna i regering, men det är viktigt för Ulf och vi kommer inte få ha en regering utan det. Och så enas de om.

Och då är väl Åkesson och Sverigedemokraterna ännu på slottet inne på att rösta nej till Ulf Kristersson i åtminstone en omröstning i riksdagen. Och där är det ju en grundläggande likhet med läget nu fast tvärtom. Alltså den grundläggande likheten är att kraven handlar om ska vi diskutera vilka som ska sitta i regering, alltså form, eller ska vi diskutera vilken politik en regering ska driva, alltså innehållet.

I tiders fall så är det ju det som Winge och SD hela tiden driver. Att nej, vi är inte redo att göra affärer. Alltså vi är inte redo att göra upp om vilka som ska ha vilken roll.

Vilka som ska sitta i regering och vilka som ska vara stödparti och jada jada. Om vi inte först gör sakpolitiken. Och i Vänsterpartiets fall så har ju de den motsatta ingången nu.

Men att det är samma dynam hamnade på slott till slut. Det var ju några andra platser som det sades nej till på vägen. Men det var ju att de ville kunna stänga in sig.

Alltså att medierna, på en kursgård eller en folkhögskola är det ju mycket lättare för medierna att ta sig in än vad det var här där man liksom kunde rulla upp vallgravsbryggan. Porten. Alltså det är ingen vallgravsbrygga.

Nej det är ingen vallgravsbrygga. Men man stängde ju borggården ändå inte. Men det var ju uppenbart att de partierna som var lite mer vana vid förhandlingar sa vi måste resa iväg och ha liksom internat.

För då kan man ju också Dels händer ju någonting med dynamiken men sen så är det ju inte att man hela tiden avbryter och går hem till sitt parti och pratar bak utan då sitter man där. Och det var ju Sverigedemokraterna väldigt skeptiska till. De ville inte det.

Och hela tiden medan de var på tidigt slott så sa också Henrik Winge till Jimmy Åkesson att de försöker liksom stänga den här helgen och det kommer bli mycket svårare för oss att säga nej nu när vi är här inne med dem. Så de var ju hela tiden medvetna om vad som pågick. De var ju otroligt misstänksamma till en början.

Ja och deras förhandlingsläge blir ju sämre mot slutet på slottet när de så att säga har accepterat att okej liberalerna ska sitta i regeringen. Då har ju de gett bort sitt främsta kort ändå. Så då inser de ju att nu drar det iväg.

Och de får ju också med sig Kringka till exempel bitåndet på slutet. Alltså det är ju en sån halva vägen var kompromiss. Men egentligen om man tittar på det på pappret är två stora partier vill skära kraftigt i bitåndet.

Moderaterna och Sverigedemokraterna är ett. Liberalerna som egentligen gillar bitånd har valt att använda hela sitt förtroende och förhandlingskapital på någonting annat. Kvar finns bara ett annat pytteparti Kristdemokraterna som står upp för bitåndet.

Egentligen borde det ha blivit liksom noll i bitånd som förhandling om man ser det ur Sverigedemokraternas perspektiv. Men de hamnar i ett sämre förhandlingsläge och får då acceptera en kompromiss som på tal om personbetydelse. Där spelar ju Elisabeth Svantesson en viktig roll i att få Sverigedemokraterna att köpa att vi kommer ändå ha ett bitånd men vi har lyckats ta bort själva enprocentmålet i alla fall.

Ja, men och sen ställer det roll som sådant att Gunnar Strömmer och Peter Kullgren från Kristdemokraterna, de känner varandra väldigt väl och liksom pratar med varandra om saker när de andra är på slottet. Alltså vissa sådana relationer är ju jätteviktiga. Och då har vi inte ens pratat om mat.

Jag menar, för Ebba Busch är det jätteviktigt att hon får mat som skalman. Hon blir hangry. Hon blir vansinnig om inte hon får. Och i kriset läger på slottet så är ju hon så här, det finns ingen egen, hon har ingen egen stash så att hon kan själv liksom reglera intaget av mat och dryck för henne tillfredsställande sätt.

Så då ringer hon några medarbetare som, eller några kristdemokrater som hon vet är på väg från, jag tror det är Peter Kullgrens Fjällstuga och ska då passera Västerås-trakten på väg mot Stockholm och ber dem köpa liksom mättsa mat och snacks och energidryck. Och så kommer de och levererar det och då känner hon sig mycket lugnare och kan ta den där förhandlingen i mål. Det är också en laxpudding som de äter som alla människor vi pratat med som var på slottet pratade mycket om den här laxpuddingen.

Att de tycker att det luktar fruktansvärt, att de blir rädda och säger. Nej, jag tror att de tyckte om det men att det kändes väldigt ovanligt att få äta laxpudding i dessa dagar. Verkligen, okej, vi ska nästan lämna det här på en liten cliffhanger.

Vad man själv, vi tar ingen ställning i den här podden om laxpuddingen är en bra eller dålig idé. Det är bara existerar, det bara existerar. Men känner du vad det är?

Nej, men jag föreställer mig saker och det dallrar. Nej, men det dallrar inte. Alltså, så här kommer det. Du tar en hel lax, kastar in i en aladåb och sen ska du sitta och titta på den och slicka i dig.

Men hade förhandlingarna på tidigt slott kraschat så skulle jag ha begripit det helt och hållet sett utifrån att de serverades laxpudding. Alltså då hade man ju, det hade varit helt rimligt och begripligt att det hade gått åt helvete eftersom ingen människa kan ju äta laxpudding och det är klart att det går åt skogen efter det. Men det är bara lax och potatis i en gratäng.

Vi ska avsluta den här podden som vi avslutar alla bokpoddar här på Politiken med en hård fråga. Magis Framberg, hur kunde du ta ett foto tillsammans med två av intervjub objekten i slutet på en valrörelse? Simona Mohansson och Ebba Busch.

Det här visar att klägget existerar. Klägget är inte bara i laxpuddingar, det finns också i verkligheten. Försvara dig, tack. Jag var ju på slutspurtskampanj när de sista natten hade ju tidigare, eller sista kvällen och natten hade de ju bland annat barhäng på Vaudeville.

Inte ett ställe man ofta är på. Och sen delade de ut korv på Stureplan på natten. Det var ju liberala evenemang det här som andra tidiga partier anslöt till. Ja, men jag tyckte att den där bilden för mig så hade den ett nyhetsvärde i och med att det hade varit ganska surt från regeringskansliet om den här titeln La Moteur Soir och omslaget.

Alltså efter att omslaget blev offentligt i bokkatalogen som släpptes så var det lite surt från regeringskansliet. Typ att det här är ett högerextremt projekt och vi berättar det. Ja, moderater har allmänt också varit lite sura på den här boken.

Och sagt typ såhär, vi hör ju i podden hur ni kommer skriva om oss. Det här tycker vi inte om. Då tyckte jag att det var intressant att Simona och Ebba ville stå med La Moteur Soir omslaget.

Bilden sen började liksom leva sitt eget liv och jättemånga återpublicerade den och så. Och det har varit väldigt intressant att följa tycker jag för att Börjar du få en större förståelse för Carl-Oskar Polin? Man kan inte ta ansvar för vad folk gör med ens material.

Ja, men det intressanta var att flera laddade upp den här bilden som ett såhär varnande exempel. Här får man se hur de liksom hundvisslar med den här La Moteur Soir-bilden. De vill sända signalen att de är liksom riktig ytterhöger.

De vill få AF1-väljare. Medan andra var såhär, vad bra att de sänder den här signalen. Alltså AF1-väljare som bara, åh jag vill verkligen rösta på det här gänget.

Men jag vet inte, alltså den fick ju otroligt mycket delningar den här bilden. Jag har inte sett så jättemycket av den här kritiken mer än från några enstaka. Jag tänker att vi är ju ganska öppna i den här podden med hur vi jobbar.

Vi spelade in något avsnitt för inte så länge sedan om liksom, är vi kompisar med politiker? Eller hur liksom funkar den här? Vi är falska kompisar, det kan man säga.

Det är relationen som vi har. Det är många som har hört av sig till den podden och sagt såhär, jag trodde vi var kompisar. Bland annat en ex-minister som letade upp mig på ett mingel och var upprörd.

Det är ju intressant som du är inne på Margit, i reaktionerna på den där lilla bilden. Hur titeln på boken tolkas och det får man ju tolka precis hur man vill förstås. Men jag tänker att man har mer på fötterna i sin tolkning av titeln när man har läst boken.

Och om man är en tydlig person som läser boken kan man se hur orättvis eller rättvisa Margitubren varit. Är man kanske en rödgrön person som vill få tips om hur man ska förhandla eller inte förhandla kan man göra det också. Eller vet du vad, det