311. Mohamssons paniksiffra

Liberalernas höga siffror skapar oro, inte minst för liberalerna själva. Och kommer statsministerduellen avgöra valet även i år? Det är torsdag den 10 september och du lyssnar på Politikrummet, Expressens nyhetspodd om svensk politik.

Jag heter Filippa Rogvall och med mig idag har jag Expressens politiska kommentator Viktor Bartkron. Glad torsdag. Och vår politikreporter Max V Karlsson. Hallå, glad torsdag sannerligen.

Hur känns det Max att alla har anammat din glad Express-dag? Jag tycker det funkar bra, jag tycker det är en alldeles utomordentlig hälsning. Nu har ju både Ebba Busch och Tobias Baudin säger ju det direkt när de ser mig.

Tobias Baudin sist vi pratades vid, det är ett sätt att sprida glädje har jag märkt. Inte mig emot. Nej, det är bra. När Expressen griper in. Verkligen. Det är inka tre dagar till valet.

Hur känner ni idag? Hur är det? Alltså jag vill passa på att skänka en tanke till alla pressekreterare och politiska sekreterare som just nu jobbar dygnet runt in i det här sista.

De senaste dagarna har jag pratat med tjänstemän från flera partierna. En uttryckte sig på ett sätt igår som sammanfattade helhetsbilden jag just nu har av hur de mår. Den sa, citat, jag bara väntar på att den här skiten ska vara över, slutcitat.

Själv känner jag ju precis tvärtemot, men de jobbar så mycket och så intensivt. Och en som jag hade pratat med hade bokat in golf om två veckor. Och det var det enda den här personen kunde tänka på för att det är så mycket just nu.

Har du också någon golfresa inplanerad? Just golf spelar jag inte. Om två veckor ska jag till bokmässan och jobba, så det är väl ungefär vad jag ser fram emot. Nej, man ska inte klaga.

Det är klart att det är intensivt just nu, det är morgondag och kväll. Men om två år när allting är iskallt och ingen är så engagerad i det vi gör, då kommer vi sakna den här tiden, tror jag gäller de flesta. Och inte minst oss som ser hela tiden och mäter hela tiden hur intresset är.

Och just nu är det på topp och då vill man såklart vara där det händer och ge läsare, lyssnare och tittare vad de vill ha. Så man ska inte klaga, vi är bortskämda. Plötsligt rusar liberalerna i flera mätningar.

I TV4 Novus igår fick liberalerna plötsligt 5,8%, alltså långt över 4%-spärren. Det här tänker man spontant är positiva nyheter för liberalerna, men riktigt så är inte fallet. Nej, det är väl möjligen att stämningen på kansliet inte blir lika tryckt som den var när de låg på bottennoteringarna.

Då var det ju iskall stämning i korridorerna och det kunde bli rätt dålig stämning mellan folk som jobbade. Men nu finns det en utbredd oro över att de här siffrorna ska påverka de tre fjärdedelar av partiets stöd som egentligen inte är liberalpartister. Alltså som man har lyckats locka till sig under ett år.

Alltså att de här stödrösterna ska försvinna för att folk tror att det är klart. Japp, att de helt enkelt, man är rädd för att folk ska tolka de höga siffrorna som att det är blåst faran över centralt. Men också rädd för att partiets aktivister slappnar av eller släpper garden efter att man har lyckats få igång dem.

Flera ministrar och toppar försöker därför tona ner, bli lite dämpa den här entusiasmglädjeyran till en alldeles lagom nivå. Och det borde ju inte vara jättesvårt med tanke på att det handlar egentligen om en mätning i, eller ett mätinstitut, vad jag vet. Men de har också legat strax över 4%.

Jag tänker egentligen siffervärdet var 3,5 där någonstans som är det perfekta talet för att locka stödröster. Alltså jag förstår ju vad de oroar sig för, men jag tror att de överdriver sin oro. Vi är så himla sent inne i valrörelsen nu.

Om man tittar på förra gången, valet 22, då hade ju liberalerna en situation där man kom från ett uselt läge på våren. Sen bytte man partiledare, man gick över 4%-spärren med marginal. Man var uppe på 6% i augusti och sen dippade man ner mot valdagen.

Men då pratar vi alltså om en utveckling över månader. Alltså det här har ju hänt nu. Jag tror att de här samtalen när man ser de virala effekterna när människor vid köksbord i fikarum i olika forum diskuterar att man behöver stödrösta på liberalerna.

Jag tror att de fortfarande växer. Så jag tror inte att man hinner få med en effekt som är att röstandet går ner. Men däremot så finns det någon oro som borde väl ligga i att det som sagt är ett mätinstitut som har haft dem på den här siffran.

Det kommer fler mätningar innan valet, får vi se vad de säger. Men jag, tittar man på poll of polls, alltså sammanvägda opinionsmätningar så är man ju fortfarande under spärren. Du har ju tidigare dömt ut liberalerna mer eller mindre att de kanske inte klarar den här spärren.

Vad är känslan just nu? Ja, alltså det var ju framförallt innan, alltså för ett år sedan när man såg att de var på ett spår som bara kunde sluta i diket egentligen. Man kramade när Jimmie Åkesson...

Hopplöst och hatade av alla. Sen valde man ju att satsa på allt på ett kort och det var ju stödröstkortet. Det såg ju länge inte ut att få någon större effekt, men när Jimmie Åkesson själv gick ut och satte sin deadline, då kom ju det här snacket igång och nu ser man ju faktiskt...

Jag tror att det var väldigt små marginaler, det är fortfarande små marginaler, men jag tror att det var väldigt små marginaler för att få en effekt helt åt andra hållet där. Under några skakande dagar i slutet av augusti hade man kommit in på en något lägre siffra i ett par mätningar. Vi pratar decimaler, då hade vi kunnat se samma effekt fast åt andra hållet.

Alltså att väljarna hade utrymt liberalerna på samma sätt som man utrymde Feministiskt initiativ i valet 2018. Man gick från 3,1 eller vad man hade till i princip noll för att man bedömdes vara hopplöst fall. Nu blev det den motsatta effekten och sen får vi se om det räcker eller om man bara tar med sig 3,8 i toaletten.

Det är väldigt, väldigt, väldigt spännande. Men Jimmie Åkessons ultimatum börjar också slå tillbaka nu på de övriga tidpartierna som sägs vara lite irriterade över liberalernas framgångar. Ja, alltså herregud ja.

Toppsiffran den här i Novus har skapat rejält. Moderata ungdomsförbundet, topp Douglas Thor var ju snabbt ute och sa att det får räcka med stödröster nu. Och han har ju såklart ett intresse av att Moderaterna blir så starka som möjligt gentemot SD.

Men även Kristdemokraterna reagerade omedelbart och starkt. Toppsföreträdare som gruppledare Camilla Brodin, Larry Söder och Hans Eklind gick ut med rätt sura inlägg om att allt för många tiderväljare verkar gå liberalerna till mötes i det här stödröstandet utan att det behövs. Hans Eklind skrev, citat, Allvarligt, inte en enda kristdemokrat ska stödrösta på liberalerna.

Har tyvärr mött flera som köpt ens vädjan om stödröster. Men det här var ju väldigt speciellt och det är inte helt glada miner i resten av tidpartierna om liberalernas glädjesiffror. Man ser ju också att Moderaterna dippar ganska rejält just i den här mätningen.

Det är som sagt en enskild mätning, men det är ju inte roligt för Moderaterna om liberalerna får alltför mycket av det här. Nej, så är det ju. Men det är å andra sidan självskapat.

Det finns ju fördelar med att ha ett parti som i princip fungerar som en vasallstat eller någonting. Men nackdelen är ju att man måste dela med sig av rösterna till det, helt uppenbart. Alltså för Moderaterna i relation till liberalerna.

Det är logiska. Flera har påpekat att det hade varit om åtminstone Moderaterna och liberalerna hade ingått någon form av valtekniskt samarbete i det här valet. För Slutande av att rödgröna väljare, eller väljare på andra sidan den då hittillsvarande blockgränsen tycker jag att hon har blivit en mer förtroendeingivande figur.

Och det kan man ju förstå det senaste året när hon sällan har missat en chans att tala sig varm över Magdalena Andersson som ledare och vikten av blocköverskridande samverkan och så. Det här är ju någonting som har pågått under lång tid. Det fyller väl ungefär ett år nu, för det var då som det blev en stor konflikt mellan KD på ena sidan och Moderaterna och Sverigedemokraterna å andra.

Kring huruvida man borde göra en bred energiöverenskommelse eller inte. Det var då allt det här drog igång. Och sen Ebba Bush är ju en person och politiker som inte riktigt accepterar att inte vara i centrum av saker och ting.

Och hon har varit i centrum av den här valrörelsen från början med de här flirtarna över blockgränsen som det beskrivs. Sen tog Liberalerna och deras uppsving över lite grann berättelsen om det här valet. Men Ebba Bush bestämmer sig för att häva sig tillbaka in i mitten igen.

Alltså mitten som är i centrum då, med hennes egen definition. Och det är klart, det finns ju också politiska skäl till varför det här blir intressant. Dels för att Ebba Bush mer tydligt skulle jag säga för varje dag öppnar dörren för att hitta på någonting helt annat efter valet om det inte blir en ny tidig regering.

Hur uttryckte hon sig igår Max? Då kommer jag inte sitta i ett hörn och sura och driva Magdalena Andersson i famnen på Miljöpartiet och Vänstern. Någonting i den stilen.

Jag tänkte faktiskt att vi skulle kunna lyssna kort på vad hon sa till Sveriges Radio efteråt. Såklart har jag redan tänkt på det. Det kommer alltid vara Sveriges bästa som är det viktiga som vi har för ögonen.

Och det är klart att skulle olyckan, gud förbjude, vara framme och Kristdemokraterna hamnar i opposition. Jag kommer inte sätta mig och sura i ett hörn och driva Magdalena Andersson i famnen på Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ja, men då kanske du måste rösta på henne eller släppa fram henne som statsminister.

Nej, det här kan man ju göra från opposition. Hur tolkar vi Ebba Bush här? Ja, det är ju en tydligt öppen dörr. Nu arrangerar hon ju i princip ett kampanjmöte tillsammans med Centerpartiet.

Och Centerpartiets ingångsvärde, eller deras regeringsalternativ i det här valet är ju väldigt tydligt. De vill ju se en regering som bygger på Socialdemokraterna och Centerpartiet. Och sen så många partier som behövs som inte är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna till detta.

Och de partier man explicit nämner från Centerpartiets håll är Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Och händelsevis, det skulle väl förmodligen räcka till en majoritet. Men det bygger ju på att alla är med.

Kommer Vänsterpartiet på något vis underlätta livet för en sådan regering? Nej, det kommer de inte göra. De kommer naturligtvis att rösta emot en sådan regering.

Och vad lämnar det för situation? Jo, en situation där Kristdemokraterna skulle behöva vara en aktiv part i att åtminstone släppa fram den här regeringen. Förmodligen även hjälpa den att driva alternativ politik för att den skulle ha möjlighet att vinna omröstningar i den utsträckning som skulle krävas.

Det är ju någonting som nu låter som att vi kan göra blocköverskridande överenskommelser i opposition. Men som ganska snabbt efter ett valresultat i stil med det vi nu ser, som det troliga, kan bli någonting annat. Ger man Socialdemokraterna ett lillfinger så tar de hela handen.

Det är matematik. Det kommer att behöva bli en riksstatsmajoritet som på ett eller annat sätt tolererar en regering. Och det har ju Magdalena Andersson själv sagt.

Det kommer att behöva finnas en majoritet bakom den ekonomiska politiken. Det kanske man i ett extremfall kan kompromissa med, men förmodligen inte särskilt mycket med tanke på att hon nog är ganska trött på att förlora budgetomröstningar mot Kristersson när han sitter i opposition. Nej, jag ser nog att det här kan utveckla sig ganska snabbt till en helt annan fråga än vad många kristdemokrater kanske tror.

Därför att, som sagt, det kommer att behövas en riksstatsmajoritet som skapas på ett eller annat sätt och den kommer bara kunna skapas om något parti, minst ett, förmodligen flera, bryter det de idag ser som röda linjer. För att kort kroka i det där så sa han faktiskt också Ebba Bush till mig igår att hon ser aldrig politiska samarbeten som ett mål, utan det är ett medel. Jag frågade ju, det här var ju Centern och KD, hälften av gamla Alliansen.

Och så frågade jag henne om det finns en liten, liten del av henne som önskar att de egentligen kunde styra i den konstellationen igen. Men då sa hon att hon är van vid att navigera i det politiska landskap som finns just då och att Alliansen var ett medel, aldrig ett mål. Samma sak med tidö.

Det är så hon ser på det. Det är inte så att samarbetet där har det stora egenvärdet jämfört med om man får igenom KDs politik. Nej men och ska man lägga, nu tänker någon, de pratar bara spel.

Ja, jo, hela den här kampanjen, eller kampanjmötet man genomförde igår handlade ju om spel. Men om man ska förenkla lite saker i hela så är det ju inte helt ologiskt att Kristdemokraterna navigerar som de gör. Det är ju inte så att Kristdemokraterna känner något akut behov av att gå längre på områden som migrationspolitik, bistånd, för den delen kriminalpolitik eller något av de andra stora sakerna som man tydligt kunde göra med Sverigedemokraterna men kanske inte med Socialdemokraterna.

Om man tittar på, eller faktiskt lyssnar på vad Ebba Bush säger om sina prioriteringar för nästa mandatperiod, då är det inte alls glasklart varför ett samarbete med Sverigedemokraterna är att föredra framför någonting annat. Så jag tror att det finns en sån kalkyl, sen är jag inte helt säker på, eller är ganska säker på att den inte ens signalen kanske inte har uppfattats i det egna partiet fullt ut. Och det kan bli väldigt spännande om det skulle bli ett läge där den signalen då behöver testas.

För som sagt, många gånger tidigare, blir det en tidig majoritet, inte omöjligt, ja då blir det också en tidig regering. Men det ser ju inte ut att bli det nu och då är ju det här alternativet minst lika troligt som någonting annat. Vi pratade ju i tidans podd om att Ebba Bush skulle komma med ett nytt utspel om Sverigedemokraterna och mycket riktigt så gick hon sedan ut samma eftermiddag och förklarade att det inte alls är självklart med SD-ministrar för Kristdemokraterna om tidö vinner valet.

Vad handlar den här strategin om? Det är lika mycket, handlar det om att nå väljare som att vägra ge bort förtroendekapital på förhand. Kristdemokraterna har ju en utpräglad syn, framförallt på det här samordningskansliet, att man ser på sina frågor och det man kan få igenom som en plånbok.

Så man pratar om det internt. Att man har ett visst antal pengar att köpa sig inflytande eller då eventuella statsrådsposter, ministerposter på olika departement. Och de vägrar att ge bort något av det här på förhand, med undantag för förstatligandet av vården som är det som de har sagt är jätteviktigt som en röd linje sakpolitiskt för nästa regering.

Och genom att bråka lite mer med Jimmie Åkesson nu så kan man locka till sig några fler socialdemokrater i väljarstöd. Absolut, och så ser man det. Och det finns även en del kanske som har gått från Moderaterna till SD som man hoppas kunna dra tillbaka över gränsen.

Men lika mycket är det också att säga igen, vi tar oss inte för givet i det här, vi kommer att förhandla stenhårt för vår politik. Hur påverkar allt det här stämningen i tidersamarbetet? Jag har pratat med en del nu som börjar prata om att eftersom man har skapat mer än vad man trodde att det skulle göra de här sista veckorna internt, så nu börjar man redan diskutera hur man ska få ihop det, hur man ska lappa det här, hur man ska laga det efter valet oavsett om man hamnar i regeringsställ Jag är kanske inte säker på att den här frågan är så lätt att förstå på någon led för den som lyssnar.

Man hör en debatt där två personer säger att de är för samma sak. Ni röstar ju nej, fast ert förslag går inte att genomföra. Det fastnar någonstans, men jag tycker det är ganska uppenbart att Moderaterna har en strategi här om att driva Magdalena Andersson till vansinne här i valrörelsens slutskede och att med det få just den här effekten att hon ska brusa upp och gå ut gängarna och så ska Kristersson kunna dansa runt där och ja, delvis lyckades det väl.

Men det är uppenbart också att Socialdemokraterna ser det här och att Magdalena Andersson ser och försöker och försöker vem hon kan att inte nappa på betet och gå in i den här typen av clinch som hon ville undvika. Hon vill ju framstå som en stabil och trovärdig statsmanna-person och inte som någon debattör. Men ibland så går det ju inte att låta bli och då fortsätter de att trycka på den punkten för de märker att det fungerar.

Är det snyggt? Nej. Är de det enda partiet som gör så här? Definitivt inte. Socialdemokraterna har ju drivit en kampanj i fyra år om att Ulf Kristersson är så svag och misslyckad som ledare och inte sällan med anspelningar på hans fysiska attribut också.

Och det är klart att jag tror inte att Moderaterna skäms över att slå tillbaka på det här sättet. Sen kan man ju tycka att det är lite deppigt att det är den typen av politisk debatt vi har. Men det är som sagt en bred sport.

Annars tycker jag det här statsministermötet var ganska intressant. De enade med väldigt många frågor och det är kul när vanligt folk får komma fram och ställa sina frågor. Det var ju en rad olika ämnen och de får ändå chans att svara hyfsat utförligt.

Var det något som ni tyckte stack ut under den här debatten? Jag tänkte på en sak. Det var ju när de pratade om säkerhetspolitiken och fredsfrågor och sådär. Då var det ju så att Ulf Kristersson fick frågan om vem som skulle vara bäst av er två på det här framåt.

Rolig fråga såklart. Vem skulle vara bäst typ i mötet med Donald Trump? Ja, till exempel. Andra världsledare som har bråkiga. Och värna folkrätten och sådär. Det var en liten folkrättsfråga men också NATO och allt sådant där.

Kul när de börjar säga att han ska strykas. Han ska inte strykas med hår, chackar. Det är ju så bilder som man får upp i huvudet. Och här ska man ju säga att just Magdalena Andersson och Ulf Kristersson har ju här haft en helt annan ton.

Väldigt medvetet att man har kommit överens om att man ska prata om att man bara är överens. Men Ulf kunde inte hålla sig från att göra små glidningar här. Han var tvungen att betona att även om de tyckte samma sak hade han tyckt mycket längre.

Och då vädrade Magdalena Andersson till honom, kan vi inte höja oss från det här? Ulf Kristersson drar på ett stort smile och upprepar igen att han är den som är bäst lämpad för uppgiften. Här såg man dels då att de släppte det här från vad man var överens om tidigare.

Och man såg hur irriterad Magdalena Andersson blev. Jag skulle säga att det var precis samma sak i förra valrörelsen. Där man försökte att ha en enad front, men Moderaterna drev ju på för att Sverige skulle söka NATO-inträde.

Och man anser sig ha fått rätt i den frågan och vill ju gärna påpeka det till Socialdemokraternas stora förtret. Och det här var ju väldigt känsligt under egentligen hela valrörelsen och lite till i 2022. Vi såg den här typen av situationer då med, det var, de var på någon gemensam resa.

Men den blev otroligt stel för att Ulf Kristersson hade skrivit en debattartikel. Alltså det var hela tiden sådana där saker. Och minns ni kanske när de skulle rikta misstroende mot Morgan Johansson och Magdalena Andersson blev fullständigt rasande och menade att det riskerade Sveriges säkerhet i en orolig tid.

Så bilden att det skulle varit någon slags borgfred i säkerhetspolitiken, den är inte riktigt sann. Man vill göra ungefär samma sak, ja, men stämningen har varit usel länge. Och det var den sannoliken igår också.

Det var väl just den sekvensen också där man mest kände parallellen till en middag med två som har varit gifta för länge där. Men Ulf, måste du ta det här nu? Och han flinar lite och provocerar vidare.

Och inte svarar i sak heller, det var väldigt intressant det där. Det var glidningen och sen bara låta den bara flyga förbi och fortsätta på samma spår. Man ska ju, man ska vilja vara lite seriös, ta in att tittar man på vad är partiernas starkaste frågor så är ju försvarspolitiken väl Moderaternas enskilt starkaste fråga där de har det relativt sett starkaste förtroendet.

Så man kan ju förstå varför de vill lyfta konflikt i den mån det finns i det här. Samtidigt som det är en balansgång för man vill ju framstå som en samlande statsman också. Jag vet inte hur det gick med den saken igår.

De närmsta dagarna nu kommer debatterna att avlösa varandra. Ikväll är det TV4s stora partiledardebatt och imorgon fredag håller SVTs in stora slutdebatt. Och på lördag har vi ytterligare en statsministerduell i TV4.

Är det något särskilt ni kommer ha utkik efter de här sista dagarna? Ja, det är väl dynamiken mellan tid och partierna som vi började i här. Alltså kommer det riktas massa uppmaningar.

Det har ju varit en bisarr valrörelse på det sättet att så mycket har handlat om att olika partiledare kommer med rekommendationer till hur folk ska rösta av taktiska skäl. Jag kan inte minnas att vi har sett sådant tidigare på det sättet. Och nu vill de tydligen återkalla sina rekommendationer i vissa fall.

Kommer vi se en massa tidpartiledare stå och tala om för folk att de inte ska rösta på liberalerna plötsligt? Jag vet inte. Just det, Jimmie Åkesson skriver idag att det går att ångra sin förtidsröstning.

Exakt. Vi kommer också se ett gäng mätningar, särskilt inom SVTs duell tror jag. Och de kommer såklart ha stor påverkan på hur det diskuteras. Och jag tror nog att man avslutningsvis kommer att se det väckas fler frågor kring vad Ebba Busch håller på med.

Inte minst från höger. Jag kommer följa dels vad valmyndigheten fortsätter säga om det här tekniska felet och om det blir några mer grejer och sådär. Och sen kommer jag hålla stenkoll på partinära medier som till exempel Rix och vad de säger om andra tidiga partierna.

Det tror jag kommer bli jätteintressant och talande inför dynamiken däremellan. Så det kommer jag hålla särskild koll på. Vi i politikrummet vill ju inte vara sämre utan vi tänkte hålla i en livepodd imorgon fredag klockan 12 som ni kan följa direkt i sociala medier där vi lovar att vara på så många lyssnarfrågor som vi hinner.

Så ställ gärna era frågor till oss redan på förhand. Ni kan skriva till oss i sociala medier eller mejla till politikrummet1expressen.se Vi hörs igen imorgon. Tack för idag Max.

Tack så mycket. Tack Victor. Tackar tack. Och tack för att ni lyssnar på politikrummet. Du har lyssnat på en podd från Expressen. Ansvarig utgivare är Claes Gradvström.