312. Den stora frågepodden om valet

Det är fredag den elfte september och du lyssnar eller tittar på Politikrummet. Politikrummet är Expressens nyhetspodd om svensk politik. Jag heter Max Vea Karlsson och mikrofonkollegor idag är såklart Expressens politikreporter Anette Holmqvist.

Hallå där. Och vår politiska kommentator Victor Bartkron. Ja, glad fredag. Glad fredag. Som vi inte brukar säga, men idag får vi säga det. Och vi sänder ju live på Expressens sociala medier och vi har lovat att besvara så många lyssnarfrågor som vi bara hinner med.

Har vi lovat för mycket nu tror du? Det tror jag inte. Vi har ju inte lovat för mycket i meningen att vi tar så många vi hinner med, men det finns ju av erfarenhet fler som vill ställa frågor än vad vi hinner svara på.

Vi vill be om ursäkt för det redan nu, men vi gör vårt bästa. Verkligen. Och vi ska se hur långt det räcker. Det är valdagen som räknas. Och det kommer finnas fler tillfällen att svara på frågor även framåt vid andra tidpunkter.

Men hör gärna av dig i kommentarerna redan nu om du har en fråga, för vi sitter och kollar de här direkt också. Både vi här i studion men även folk som sitter utanför. Om vi missar någon så skyller vi på dem.

Exakt, exakt. Då är det deras fel. Igår i podden, det känns inte som igår, dagarna bara smälter ihop. Men igår i podden så skänkte jag en tanke till alla pressisar och politiskt sakkunniga som har jobbat dygnet runt den senaste tiden.

När vi efterlyste en massa frågor ute i sociala medier så var det flera personer som istället undrade hur vi härinne mår. Det är dåligt. Ja, det är det. Edvin Alam som jobbar för Moderaterna i Region Stockholm skriver Hur har ni haft det den här valrörelsen som pågått sedan oktober 2022?

Ni måste ha jobbat på i hundra. Ja, det har han ju faktiskt rätt i, det får man ju säga. Men man känner att man lever vid det här laget och jag kan tala för mig själv, jag jobbar mycket.

Absolut, men jag gillar det. Som jag har sagt förut att det här är politiknördjulafton. Och då orkar man ju, det är ju kul. Julafton varje dag. Jag vill ändå säga emot Edvin Alam där.

Jag tycker inte att den här valrörelsen har pågått sedan oktober 2022. Det var så förr, under de här åren när vi hade konstanta regeringskriser i Sverige. Men den här mandatperioden så har jag för första gången upplevt, alltså egentligen under min yrkesverksamma tid, hur det blir lågkonjunktur för att det inte händer så mycket.

För att vi haft en stabil regering som har gjort det de sa att de skulle göra. Intresset har mer hamnat på dramatiken i omvärlden. Jag tycker man ska påminna sig om det att tänk om vi går tillbaka till hur det var där kanske hösten 2023.

Mycket svalt intresse, ganska tråkigt. Det här är ju fantastiskt. Det ska man påminna sig om när man glömmer bort att sova eller äta lunch eller något sånt där. Nej men jag håller med dig om den bild du ger.

Det har ju varit en lugnare mandatperiod på så vis. Men någonstans har ju känslan varit nästan ända från start av den här mandatperioden att det handlat om regeringsfrågan. Kanske också därför att tiderpartierna har ju egentligen legat under i mätningarna ända sedan, ja vadå, en månad efter valet ungefär.

Ja det har ju varit en mandatperiod fri från opinionsdramatik egentligen. De stora dragen har varit desamma som man har sett från oktober 2022 till egentligen förra veckan. Då började det hända saker som var intressanta på riktigt.

Gapet minskade mellan de så kallade blocken. Liberalerna har fått någon form av anabolasteroidinjektion. Vi ser också rätt stora rörelser. Socialdemokraterna har backat väldigt mycket.

Men under 46-47 av mandatperiodens månader så hände inte det. Och det har ju bidragit till stilt igen. Sedan har vissa partier lyckats bidra med drama i alla fall.

Centerpartiet har väl bytt partiledare en 3-4 gånger. Jag har inte riktigt kunnat hålla räkningen. Men de har inte rört sig så mycket i opinionen. De har inte orsakat någon regeringskris den här gången.

Men nu är det ju enormt spännande både hur det ska gå på söndag men också hur det ska gå efter söndag. Eftersom det är med valresultat i linje med det vi ser på den här skärmen då är det ju ingen som vet hur det ska sluta. Hur någon ska få ihop det.

Och allting talar för att det blir en höst där vi får anledning att återkomma i det här formatet och andra. Verkligen, och vi ska prata jättemycket mer om det. Dalila Ali Basich, pressekretera till finansminister Elisabeth Svantesson, frågar också Hur mår ni?

Sover ni? Några lugnande svar här. Ja, jag kan lugna alla som eventuellt är oroliga. Till exempel min egen mamma. Sömn är min superkraft. Jag sover alltid bra. Kanske inte så många timmar alla gånger men jag sover bra timmar.

Nej, jag tänkte säga det. Min superkraft är väl att jag klarar mig på relativt få timmar. Än så länge i alla fall. Jag vet inte om det är en bra superkraft, men just nu är den ganska användbar.

Men som småbarnsförälder så är man ju också ganska van vid valrörelsetempo när det gäller just dygnsrytmen. Så det är faktiskt ingen större fara på det viset. Just det, lokala förhandlingar där hemma.

Ja, men mer är liksom, det är inte så att man kommer från en tillvaro där man liksom borstar tänderna vid 20 och dricker te i två timmar och sen liksom sover i åtta. Alltså det funkar ju inte så. Och det tror jag att jag talar för en stor del av alla hårt arbetande svenskar som nu får stöd från regeringen.

Sömn är inte alltid det man prioriterar främst. Nej, jag kan säga, med vuxna barn så kan jag säga att jag minns hur det var. Men när man har vuxna barn som jag, då kan man känna så här, ja, ja, jag kanske jobbar mycket, sover lite, men jag slänger mig i soffan när jag har tid.

Ja, verkligen. Och det är lite så vi jobbar nu också. Verkligen, och jag sover ju alldeles utmärkt. Alltid gjort. Kan somna var som helst, när som helst. Det går ingen brist överhuvudtaget på min sömn där kan jag säga.

Så, nu över till valet tycker jag. Ja. Jag frågade ju faktiskt också några ministrar om hur mycket de sover, eller partiledarna, om hur mycket de sover också igår när jag var hos TV4.

Just det. Ja, du sov inte igår kväll, utan du var hos TV4. Det hände fler grejer där. Ja, jag vill säga att, jag vill ta upp det här. Jag hörde att de hade ett VIP-event innan sin partiledardebatt.

Partiledarna skulle ju komma väldigt tidigt dit. Det var ju, första anlände redan halv sex när debatterna började 20. Och det var för att TV4 hade bjudit in ett helt gäng med influencers som annars inte jobbar med politik utan har stora följarskaror på TikTok och Instagram och sådär.

Och de fick äta snittar och dricka bubbel med partiledarna. Och TV4, höga chefer på TV4 var också där och minglade runt med de här unga influencerarna och partiledarna då. Jag tänkte säga, det var partiledarna med här också.

Partiledarna var med, alla förutom en. Jimmy Åkesson vägrade och var inte där. Han struntade helt och hållet i influencer-VIP-minglet. Jag har svårt att se att det ska ligga honom till last på den yttersta dagen, valdagen alltså.

Jag noterade det och jag tyckte det var speciellt för att TV4 fick då, de hade en egen liten läktare med dedikerade platser inne i studion åt de här influencerarna. Så då och då under debatten så kunde man också se den här delen av publiken som hela tiden satt med sina mobiltelefoner också. Men du som har koll på de här influencerarna, jag har ju rätt dålig koll på det här som vi alla vet.

Var det folk som, alltså gjorde de någonting av det här? Blev det content? Ja, först och främst så var det väldigt många som tog selfies med partiledarna i sig och la upp det på sina storyflöden och sådär.

Och sen blev det en del sådana här korta intervjuer med snabba frågor den man tror man vinner mest på. Åker till och med inte då, för att återknyta till frågeställningen, att medierna säger eller försöker säga att i den här partiledardebatten så kräver vi att det ena språkrör eller det andra ska vara med, utan det väljer de själva, precis som de andra partierna väljer sin partiledare. I den här valrörelsen så är det ju ganska uppenbart vem som anses vara det bästa affischnamnet.

Hon var med igår och hon var med i utfrågningen i SVT innan dess och hon kommer sannolikt att synas mer även de sista dagarna. Daniel Heldén är ju däremot en ganska slipad förhandlare. Jag tänkte just säga det.

Han leder nog den delen av entrystyrkan snarare än att få de största tv-jobben här i valrörelsens slutskede. Det strider ju såklart mot idén om språkrörsmodellen, att det inte ska spela någon roll vem som företräder partiet egentligen, utan att det är bara en funktion. Men alla vet att det inte är så och det har inte varit så tidigare heller.

Nej, de skulle ju vara dumma om de inte utnyttjade att de har en person som kanske lockar mer än den andra. I det här fallet tror jag också att Daniel Heldén själv vet detta och att han också kanske sätter partiet före personen. Jag har inte sett några sura miner från hans håll i alla fall.

Så de är nog ganska överens om att det blir bäst om Amanda Lind kör det här. Signaturen J frågar, är det verkligen så jämnt som det sägs nu på slutet? Eller är politiker och journalister som överdriver det här för att skapa ett intresse, en dramaturgi och partierna kanske gör det här för att mobilisera sina väljare också?

Ja, alltså det är klart att vi är bra på att dramatisera, det ska man ju inte komma ifrån. Vi vill ha dramatik och nerv och sådär. Men som vi var inne på tidigare så är ju det här, vi har ju bakom oss nu en mandatperiod som har varit väldigt speciell, där de rödgröna partierna har haft ett enormt stort övertag i princip hela tiden.

Och det krymper nu mer och mer. Det är lite olika i mätningarna, men det ser ganska jämnt ut nu. Så exakt hur det slutar tror jag ingen kan säga just nu i alla fall.

Hyfsat jämnt är det i alla fall. Men det får man ju erkänna, det finns väl ett gemensamt intresse hos medier och partier att det ska vara jämnt. Från det mediala perspektivet så är det ju mer spännande att läsa om någonting som är jämnt och dramatiskt än någonting som är avgjort.

Och partier på båda sidor har ett intresse av att det ska verka jämnt. För de som leder vill få sina valarbetare, medlemmar att känna att det här är inte avgjort, vi måste fortsätta kämpa in i kaklet. Och de som ligger under vill ju att deras trupper ska känna att slaget inte är förlorat.

Det är fortfarande värt att kämpa, vi går inte hem och dricker graver riktigt än. Så är det. Sen är det ju jämnare nu än vad det var tidigare under mandatperioden, det är ingen tvekan om det.

Det har framförallt hänt saker överhuvudtaget. Det har varit i princip stiltje i opinionen även på enskild partinivå ganska länge. Nu har vi ju sett ganska dramatiska rörelser de sista veckorna, månaderna.

Socialdemokraterna har ju backat nästan 10 procentenheter från vad man var som högst. De andra rödgröna partierna har gått upp och ser ju alla nu ut att vara på väg mot påtagligt bra resultat för deras del. Liberalerna har gått från enprocentsnivån till uppåt sex i vissa mätningar.

Det är klart det finns en dramatik, det finns ett nyhetsvärde i opinionsmätningar som är ärligt talat inte har funnits på ganska länge. Men absolut, man får ju vara vaksam på det där, för det finns ju, vi har ju alla incitament för att dra det mot en bild där det är jämnare än vad det kanske egentligen är. Nu skulle jag säga att det är ganska jämnt, men det kanske inte alltid är så.

Jag träffade en partiarbetare igår faktiskt som trodde att efter det här valet så kommer det att komma en ordentlig diskussion om hur mycket de här opinionsmätningarna faktiskt egentligen påverkar så här i slutspurten. Förra valet så var det ju dagliga mätningar och det har vi ju inte sett det här valet. Men det är klart att om en mätning visar sig nu, liberalerna som har varit väldigt illa ute länge till exempel, visar att de är väldigt nära eller kanske till och med över spärren det är klart att det kan ha betydelse för hur väljarna slutligen bestämmer sig.

Om de tänker att den här rösten är bortkastad eller om de tror att det faktiskt går att rösta på ett visst parti. Nu använder jag bara liberalerna som ett exempel. Men det ska bli intressant att se om den här personen får rätt.

Ja, absolut att det blir. Men den diskussionen var ju i hög grad förra gången. Det är ju färre mätningar nu än vad det var 2022. Ja, då var det ju även efter varje debatt till exempel.

Ja, det var någon som noterade att det är första gången på många år som det inte sker såna här mer eller mindre träffsäkra opinionsmätningar om vem som vann partiledardebatt och liknande. Så det finns ju redan en återhållsamhet. Däremot så sticker ju den här valrörelsen ut på grund av det extrema fokuset på riksdagsspärren och ett enskilt parti.

Jag kan inte minnas att det har varit på det sättet. Förra gången och gångerna innan så skickade ju Miljöpartiet ut någon läcka på fredagen före valet om att oj, vi håller på att åka ur, ni måste stödrösta. Och så gör folk det.

Nu har ju hela valrörelsen handlat om huruvida man ska stödrösta på liberalerna eller inte. Jimmie Åkesson har ju liksom släppt sitt partiledarskap och blivit någon slags jourhavande statsvetare där han är ute och kommer med olika rekommendationer om olika eventualiteter till hur andra partiers väljare ska förhålla sig till ett tredje parti. Alltså det är ju helt bisarrt.

Jag vet inte om vi någonsin kommer se den dynamiken igen. Men det är väl snarare så att det bör föra en ledande diskussion om riksdagsspärren än om opinionsmätningarna som sådana. För det är ju trots allt den där spärrfaktorn som är frågan här.

Inte att någon mäter den. En till fråga om medias makt här och inflytande. Mattias på TikTok undrar, varför är inte medier som vi fact-checkar debatterna? Skulle inte det ge en mer rättvis bild för den som tittar?

Oj, det där är en ständigt återkommande fråga. Jag minns ju att det har varit vissa valrörelser då man har gjort en jättestor grej av att man ska fact-checka allting och så ska man sätta en bock i lögn eller sanning. Men sanningen är att de allra flesta svenska politiker är ganska bra på att svara så pass luddigt att man inte kan säga att de ljuger.

De håller sig nära sanningen, men de kanske överdriver lite åt något håll så det går inte riktigt att säga att det här är fel eller det här är rätt. Och det där blev hopplöst, tycker jag. Jag är inget fan av att sitta i någon slags realtid och bocka av lögner, för jag tyckte att det där var hopplöst.

Nej, sanningen är ju nästan alltid relativ, höll jag på att säga. Problemet är att svenska politiker ljuger ju inte, utan de väljer de bitar av sanningen som passar den egna agendan. Och så lyfter man fram dem.

Och då kan man tycka att bilden blir missvisande, men det är fortfarande inte en lögn. Det fanns ju en rörelse mot mer av det här med fact-checking som kulminerade i valrörelsen 2018 när det fanns samarbeten mellan stora medier kring särskilda sajter som skulle faktagranska saker. Och alla tidningar hade sin egen rött, gult, grönt ljus.

Det var fruktansvärt. Det var ett haveri. Därför att det blev mer diskussion om huruvida faktakollarna var korrekta eller inte än om fakta var korrekta eller inte.

Och det var helt rimligt att det var så, för det var flera gånger där det var helt absurda slutsatser att det här blev rött ljus för att det är orimligt. Vadå orimligt? Är det lögn eller sant?

Vi vill inte tillbaka dit. Jag tror att medie Socialdemokraterna ligger på 38% för alla har flytt dit och så får Magdalena Andersson bilda en enpartiregering som hankar sig fram för att det var det enda som var möjligt. Lite som 2021, då.

Men det är ju inte en lösning, det är ju bara en väntan på nästa haveri. Så jag tycker att det här ser svårare ut hela tiden därför att det trött vägarna är på något vis stängda. Man ska komma ihåg att det också är på grund av de här röda linjerna som vi nu pratar om till exempel att Kristdemokraterna kanske skulle kunna hoppa över skaklatarna och samarbeta med Socialdemokraterna eller sådär för det skulle Centerpartiet kunna acceptera och då kanske Miljöpartiet sätter...

De gillar ju inte Kristdemokraterna, men de kanske Socialdemokraterna räknar ju ändå med Miljöpartiet. Det är liksom den där lillebrorsan man ändå kan ta in när man behöver lite hjälp. Men jag skulle ändå fundera på, för allt det här låter ju som den här gårdiska knut, att det är liksom ett så otroligt avancerat problem.

Men hela grejen med den gårdiska knuten är ju att den löses med en väldigt enkel metod, att man liksom bara kapar knuten i mitten till slut för att det är så jobbigt att det kommer till något drastiskt. Någon får göra någonting drastiskt som då löser ut det enklare än vad någon trodde. Jag funderar på liksom vad det skulle kunna vara eller det är väl det exceptionella läget då liksom att...

Jag är enligt DN är det väl, DNs ledarsida driver ju Socialdemokrater och Moderater. Att det är det som är lösningen, men det tror ju inte jag på att det kommer att ske. Det tror jag är en situation för djupkris eller krig.

Alltså att Moderaterna skulle hjälpa Socialdemokraterna ur den gårdiska knut efter att de har vunnit ett val med ganska knapp marginal, det har jag väldigt, väldigt, väldigt svårt att tänka mig. Det finns ju, oavsett hur det ska gå om vi får ett valresultat i stil med den där startorna vi såg nyss, så kommer ju röda linjer att behöva brytas. Och det kan vara olika partier som gör det.

Ett, förmodligen kanske två. Jag menar, även om vi skulle få ihop Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centern och KD, då är det ju Miljöpartiet som måste släppa sitt motstånd mot KD. KD måste acceptera Miljöpartiet på ett eller annat sätt.

Här börjar man väl närma sig det som jag tror att Centerpartiet ser framför sig, nämligen en SC-regering som sedan har någon form av avtal åt två olika håll med Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Det låter otroligt trångt. Och man har ju sagt också att man behöver ha majoritetsstöd för budgeten, så då skulle det behöva finnas ett sådant avtal där.

Men bland alla omöjliga grejer kanske det är en av de minsta omöjliga, som det ser ut nu. Sen finns ju också, det här påpekade ju Gunnar Strömer när han var här i den här studion igår och mötte Centerns Hannes Hervieu. Centerns linje är ju att någon annan hela tiden skapar över sina röda linjer, men Centern ska inte göra det.

Man skulle ju också kunna föreställa sig ett scenario då, som är minst lika otroligt, eller minst lika lite omöjligt, där Centerpartiet helt enkelt väljer att sätta sig på läktarna och låta Kristersson styra vidare. Då kanske i utbyte mot att SD inte tar plats i regeringen, vilket SD då i en fjärde omröstning accepterar i utbyte mot att de får skriva jättemycket arga brev och få ambassadörerna satts. Jag vet inte.

Någon eller flera kommer att behöva backa, för annars kommer det inte gå. Jag hörde igår fick jag några sms från vänsterpartister som jublade över att Centerpartiet i Göteborg tydligen är redo att slå på sina röda linjer mot Vänsterpartiet. Och det såg de väl som någon slags litet steg åt ett håll som vänsterpartisterna vill gå.

Det där är intressant också. Men jag menar, också i Göteborg där det ser ut som att SVMP skulle kunna få en egen majoritet, så det är lite sådant också. Men sådant där rör sig alltid intressant.

Jag menar, uppgörelser i nationell politik kommer ju alltid någonstans ifrån först. Så det är ju ofta att man hänvisar till att det har gått bra i lokala styren när man pratar om nationella styren eller samarbeten sen. Det är ju så vänsterpartister pratar om det här också.

När de presenterade sin, inte entringsstyrka, men de som ska göra partiet regeringsdugligt, då var ju det bara företrädare just i kommunen där man redan har den typen av samarbeten med till exempel S och andra. Apropå omöjliga saker får vi jättemycket frågor om det här, bland annat från Sonja. Finns det några indikationer på att Örebropartiet klarar spärren och kommer in?

Nej. Klart och tydligt. Ja, men de få mätningar som har gjorts på ett seriöst sätt visar ju att det är väldigt osannolikt. Även om partiet kommer att förmodligen göra ett bra val på den lokala nivån i Örebro.

Det är ju hittills ingen som har lyckats med den här lösningen som de försöker sig på. Nej. Var det han uppe i Norrbotten som var närmast? Jag tror det. Men det har aldrig gått.

Inte ens han som numera var rikskändis lyckades. Nej, det förefaller ytterst osannolikt. Det är väl mer någon form av attentat mot tidens möjligheter i att samla några tusentals röster i Örebro.

Det är så Sverigedemokraterna verkligen reagerar på det här också. Det är ju så att toppföreträdare för bland annat Ungsvenskarna och även riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna säger åt väldigt tydligt i sociala medier att Sverigedemokrater ska rösta på just Sverigedemokraterna. Man går emot till exempel Örebropartiet, Medborgerlig samling, alternativ för Sverige och säger att det här är spoiler-röster.

Det här är röster som förstör. Ja, vilket det är. Det går ju inte att säga på något annat sätt. Precis som partiet Nyans var en spoiler för vänstersidan förra gången.

Det är det värsta du kan ha i en massa småpartier som tar väljare som annars hade röstat på dig. Såklart. Vi fortsätter i oddsbranschen här. Ulf frågar, jag tror inte att det är Ulf Kristersson, jag är inte helt säker ska jag säga här.

Vad tror ni är oddsen för att LV faktiskt klarar spärren? De har ju medvind just nu. Jag tror att många precis som jag funderar på att stödrösta på partiet, säger Ulf.

Ja, alltså nu har vi ju ändå ett antal mätningar i närtid som visar att liberalerna är över riksdagsspärren. Då finns det väl två primära hot. Det ena är att de är felmätta, att de är överskattade i mätningarna av något skäl som jag inte här och nu känner till.

Men man skulle ju kunna föreställa sig att personer med ett sådant aktivt rökningsbeteende som stödröstande är mer benägna att svara på olika enkäter och sådär. Och att det då blir en överskattning i sig. Den andra är ju den som du har rotat lite i Anette, att man är rädd att folk tror att det är klart.

Precis, jag har faktiskt ganska nyss, bara någon timme sedan, pratat med Johan Britt som är arbetsmarknadsminister i Liberalerna. Han är ju lite av deras partistrateg sedan väldigt länge. Han har ju varit tjänsteman i partiet innan han blev minister i många år.

Förhandlare under ett tag. Ja, precis. Helt central roll i det här nuvarande Liberalerna. Absolut, absolut. Liberalerna har gjort en analys av hur det såg ut två dagar före valdagen 2022 i opinionsmätningarna.

De har kollat tre olika institut och kommit fram till att de överskattades. Vilket då finns en risk nu då, upplever de, att om de hamnar på det här läget och är överskattade nu på samma sätt som de var 2022, så finns det en risk att de hamnar precis under spärren, någonstans 3,8-3,9 procent. Och det är intressant för jag kollade också den här Omnipoll som Omnigör.

Där var det tolv olika mätningar från slutet av augusti till och med fram till nu i Hon nu är, vad ska man säga? Hon tar ansvar helt enkelt. Hon sätter Sverige först, om hon går till val för en ny blågul regering som de säger.

Men om det inte lyckas tänker inte hon sitta i ett hörn och gnälla, utan då ska hon vara en konstruktiv part. Och jag håller det inte för otroligt att det faktiskt skulle kunna bli någon form av samarbete i mitten mellan socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och möjligen miljöpartister. Om det inte var så att Ebba Busch ville hålla dörren öppen för den typen av lösning i regeringsfrågan så är det helt obegripligt det hon har hållit på med det senaste halvåret egentligen.

I så fall skulle alltihop syfta till att på något vis stärka sitt förhandlingsmandat inför nästa runda på Tidels slott. Jag tror inte det är riktigt så enkelt. Hon skickar ju hela tiden dubbla signaler.

Hon pratar om att ta ansvar och hur bra det är med Magdalena Andersson. Och så fort hon blir ifrågasatt för det, högerifrån, så blir hon upprörd och anser sig smutskastad och talar om att hon minsann går till val på en tidig regering och allt annat är lögn och förtal. Hon ska bara vara konstruktiv i opposition.

Förlåt, men om det bara var det det handlade om, då behöver man ju inte säga det hela tiden. De flesta oppositionspartier i Sverige är av tradition ganska konstruktiva när det kommer till viktiga frågor för Sverige. Alla sitter i försvarsberedningen.

Alla brukar vara med och prata om energi om de vill det. Alltså det är ju inte unikt med ett parti i opposition som kan prata med en annan statsminister än där man själv stöder. Det är liksom inget att rida runt i en valrörelse och sälja in som hon gör.

Så jag tror inte att det är det det handlar om. Jag tror att det handlar om precis det hon ibland säger mellan raderna och ibland till och med på raderna. Nämligen att det kan finnas alternativa majoriteter som då inte kanske nödvändigtvis innehåller vänsterpartiet eller till och med miljöpartiet.

Och i så fall skulle de ju, kan man ju räkna fram ganska snabbt, behöva innehålla någon annan. Jag tänker att man kan tillägga också att en del tror ju att det här egentligen bara handlar om att Ebba Busch vill vinna mittenväljare. Alltså att hon ska få socialdemokrater till exempel att strömma över blockgränsen.

Eller jag vet att kristdemokraterna själva också pratar om att de ska kunna vinna dem som tidigare kallades magnamoderater. Alltså besvikna borgerliga väljare som ogillar Sverigedemokraterna och som har gått till socialdemokraterna. Ja, de kan de ebba sossen nu istället för magnamoderater.

Precis, och att de på något sätt skulle strömma till ett kristdemokratiskt, ja, ett borgerligt parti med hjärta. Men jag tror inte att det är så enkelt. Men sen vill jag bara säga att egentligen är ju den här positionen som hon då anklagas för att ha.

Att hon vid en tid över förlust skulle vara beredd att göra upp med socialdemokraterna istället. Det är ju en extremt rimlig position egentligen att ha i ett flervalssystem som det svenska. Hon pratar ju själv om att höger säkrar sin röst.

Och det är ju väldigt svårt att tolka på något annat sätt än att hon är beredd att bidra till att den kommande svenska regeringen blir så höger som möjligt. Det är så man brukar jobba i sådana här system. Hålla vänstern och miljöpartiet på mattan.

Ja, eller åtminstone någon av dem. Och då genom att själv ingå istället. Det är inte konstigt, det blir konstigt eftersom vi har den här traditionen av stenhård blockpolitik.

Som inte minst kristdemokraterna själva har varit med om att hamra fram. Det var ju liksom hennes egen partikamrat Sara Skyttedal som kallade Annie Lööf för quistling. När hon gjorde upp med socialdemokraterna i ett läge där högern då inte kunde bilda regering.

Så man har ju skapat en kultur som nu delvis slår tillbaka. Man har varit med och skapat en sån kultur som man nu försöker ta sig ur. Och det är en bökig process och det sker med dubbla signaler.

För att allt för tydligt säga att man var beredd att göra det här skulle riskera en svekdebatt som skulle vara jättefarlig i det här valet. Men jag tror fortfarande att det finns sådana tankar. Och jag tycker som sagt att det är egentligen orimligt att vi inte har några partier som har den attityden.

Men nu håller vi kanske på att få det. Som ni ser på den här bilden också så håller Ebba Busch i ett S. Hon har ju gjort den här grejen väldigt många gånger. Först faktiskt i Expressens partiledardebatt.

Där hon använder ju de här Sen för att prata om sina kollegor på den blågula sidan. Vi måste ju förklara vad hon menar med just det där. Spader S sa hon ju, det var Sverigedemokraterna.

Därför att alla får vi lite spader på Sverigedemokraterna ibland. Och det är sådär lite pusselustigt såhär. Men jag kan inte heller undgå tanken på att Ebba Busch med att göra den här konen hela hela tiden också säger att hon har fler S i rockärmen.

Alltså jag kan inte undgå att tänka att det också är en dubbel signal. Att hon säger att hon är redo för vad som helst. Hon har ju också sagt flera gånger att samarbeten som alliansen och som tide är ett medel för att nå ett mål, inte målet i sig.

Ja, och det ligger ju någonting i det. Man kan ju förklara lite den här hårda blockpolitiken som vi har. Det är ju något av ett borgerligt påfund. Därför att man gjorde analysen en gång i tiden att det är omöjligt att brotta ner socialdemokraterna om inte de borgerliga partierna är eniga och håller ihop och blir större än socialdemokratin.

Där finns ju faktiskt, det är ett intressant projekt, men det började redan på 90-talet med Ulf Kristersson och Dick Eriksson, Sverigedemokrat i toppen som då var centerpartist. Som hade ett Timbro-projekt som hette Ekumeniken där man skulle lägga grunden för det som sen blev alliansen. Det finns så mycket som är intressant i det här.

Men de jobbade på det väldigt, väldigt länge för att få ihop det. Och nu är det som att de har lite svårt att tänka sig någonting annat. Marcus frågar, lite framåtblickande för att bryta av från mitt i.

Om vi blickar, säg, två, tre mandatperioder fram i tiden. Tror ni att något av de rödgröna partierna, C-inkluderat, kommer att ha luckrat upp motståndet mot SD? Ja, jag kan väl börja med att säga vad jag tror.

Alltså jag tror att det måste till flera partiledarbyten om det ska vara möjligt. För om man ser hur det ser ut nu, socialdemokraternas Magdalena Andersson och centerpartiets Elisabeth Handrinkvist har ju surrat sig väldigt hårt vid den här masten där man säger nej till Sverigedemokraterna. Och de har sina partier i ryggen i den här uppfattningen.

Men eftersom jag har varit i politikens närhet så länge så har jag också en känsla av att ingenting är omöjligt i politik. Allt är snarare möjligt. Så låt det gå lite tid.

Jag utesluter inte att det skulle kunna hända. Det finns många mandat där som kan vara bra att ha med sig. Ja, och politik som de i stort håller med varandra om.

Jag pratar ju mycket om det här, just hur stämningen är mellan Sverigedemokraterna och socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet. Där man more or less håller med varandra på i princip alla punkter. Och där LO steg för steg, om än myrsteg, faktiskt luckrade upp sin inställning till Sverigedemokraterna också genom de lokalt förtroendevalda.

Aldrig genom topparna, aldrig genom de som sitter i socialdemokraternas partistyrelse eller verkställande utskott, utan de som är skyddsombud, de som har de lokala mandaten ute på arbetsplatser som domineras av SD-väljare och aktiva. Jag skulle säga att det viktigaste partiledarskiftet för att kunna svara på den här frågan är det som någon gång kommer ske i Sverigedemokraterna. Någon gång?

Ja, det skulle ju nämligen kunna få väldigt stora konsekvenser för vad Sverigedemokraterna blir. Det är ju fortfarande ett ganska nytt parti i svensk politik och framtiden är inte given om vilken roll som SD ska spela eller vad de ska tycka. De har föränd Det var liksom första frågan, varför är du här?

Och svaret var att ja, men han har ju barn i skolan. Och sen invigde han något skyddsrum med Carl-Oskar Bolin, för Bolin kan tydligen inte ta media själv i valrörelsen. Han måste också ha med sig något populärare förkläde.

Och sen invigde han något skyddsrum med Carl-Oskar Bolin, för Bolin kan tydligen inte ta media själv i valrörelsen. Han måste också ha med sig något populärare förkläde. Migrationsdebatten såklart.

Just det, han tog migrationsdebatten i Agenda. Ja, jo, med lite skohorn kan man ju säga att migrationsfrågorna sorterar på justitiedepartementet. Men det var ju ändå otrolig sidestepning av Johan Forsell då, deras de facto sittande migrationsminister.

Han fick istället åka till Villa i Östhammar dagen efter och kampanja. Det här har varit Gunnar Strömmers show. Strömmer är alltså moderaternas Amanda Lind. Det kan man säga, lite grann så.

Och ja, han var ju inne på, som sagt, han var ju här tillsammans med Hannes Alfvjell från Centerpartiet igår. Vi resonerade lite kring både det ena och det andra. Han konstaterade ju att, jag retade honom lite för att han hade den här multirollen.

Han konstaterade ju själv att han hade det dessutom för fler partier eftersom han också jobbar för liberalerna. Så jag tror att moderaterna krattar lite och inte utan rätt för att tillgodoräkna sig liberalernas resultat också i sin eftervalsanalys. Att konstatera att ja, det kanske blev Bo Lundgrens siffror men vi kunde ha varit en 2-3 procentenheter högre om vi hade sluppit rädda liberalerna.

Och att man ändå försöker ha med sig det framåt. Rätt eller inte, det kan man ju diskutera. Nästa gång kanske de bara borde göra en valallians så skulle de slippa det här problemet.

Men så verkar han vilja resonera och får vi se om man får med sig parti på det. Vi nämnde ju faktiskt att socialdemokraterna ser ut att gå mot skräcksiffror eller kollaps i opinionen. Och då undrar Johan, vart är det de blöder mest?

Skulle de kunna då sluta tappa väljare om de blir mer höger eller mer vänster? Och vad ligger bakom det där tappet tror ni? Ja men det som ligger bakom tappet det är väl att de har förändrats ganska mycket som parti.

Det har ju varit Magdalena Anderssons mål också. Hon pekade ju ut det året efter förra valet när de förlorade. Då satte hon till 11 arbetsgrupper och de skulle förändras som parti.

De hade inte haft de svar till väljarna som väljarna ville ha. Det handlar ju bland annat om brottsligheten och migrationspolitiken och sådär. Men om man ska svara på frågan hur de blöder så är det egentligen svaret just nu att de blöder till alla.

De tappar i mätningarna till alla partier men framförallt till Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Men under mandatperioden i stort så har de tappat framförallt vänsterut. De har tappat till vänsterpartiet och också till miljöpartiet.

Men det tappet har varit ganska väntat från partiledningens håll. Just eftersom de har förändrats till exempel i migrationsfrågor och ställt sig väldigt nära tidetpartierna. Så de har ju räknat in ett tapp vänsterut.

Det här tappet som de ser nu högerut till till exempel Sverigedemokraterna är ju lite svårare att hantera för dem. Och det förklarar ju partiledningen med att det har sett så säkert ut valresultatet. Så att väljarna har redan räknat in att det blir en vänsterseger, det blir en S-seger.

Så jag kan unna mig att gå tillbaks till mitt gamla parti. Jag tycker att det där är en väldigt ihålig förklaring som jag inte får ihop. Jag tror att det ligger mycket i det man hör när man bakgrundspratar med personerna i socialdemokraterna.

De tror ju att det här är vinnerliga pekandet på Sverigedemokraterna. Att Sverigedemokraterna kommer få 12 ministrar i en Kristersson-regering. Och att Magdalena Andersson är en stabil statsminister.

Att det har skymt socialdemokraternas politik. Vilken faktiskt det här året är väldigt populär bland socialdemokratiska företrädare. Och mycket mer offensiv jämfört bara med förra valet också.

Som de betonade i början när de faktiskt pratade om de reformerna. Och sen slutade de göra det. Inte bara karensen utan av allt möjligt i det här paketet. Slopad karensavdrag till Arbetarepension, till mindre...

Indexjusterad istället bidrag så att välfärden ska få mer pengar hela tiden. Var det en sån sak som är ett jättestort steg för Mikael Dambergs finansdepartement. Precis.

Om man bara ska försvara dem, eller jag vet inte, är det ett försvar. Men att slänga in ett annat perspektiv i det där. Kan man ju fundera på vilken siffra som egentligen är den rimliga.

Är det 38% eller är det 28%? Tittar man ut i liknande länder så är det ju extremt ovanligt nu för tiden. Att det finns partier på sådana enormt höga nivåer som socialdemokraterna har varit uppe på.

Under den här mandatperioden i opinionsmätningarna. För övrigt ganska få partier som ligger på 28% också. Det brukar vara mer fragmentariserat i partilandskapet nu för tiden.

Det finns ju såklart en effekt här där socialdemokraterna i opposition. I mellanvalsperioden när människors intresse är relativt lågt. Att siffrorna blåses upp för att det är det parti som inte regerar.

Som man spontant kommer att tänka på när valet närmar sig. Så tittar man närmare vad finns det för alternativ. Och då upptäcker en god del av de där oppositionella väljarna.

Att det fanns ju faktiskt fler alternativ. Och ja men jag tar det här för det här var ju bra. Miljöpartiet, jag tycker att klimatet är viktigt. Och jag gjorde en valkompass som visade att det här var ju något för mig.

Och samma då med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Som ju alla ser ut att gå framåt eller har gått framåt i opinionsmätningarna. Så jag tycker egentligen är det kanske inte så himla konstigt.

Hade socialdemokraterna kunnat motverka det med en bättre valrörelse. Ja förmodligen till viss del. Jag tror verkligen inte att det var klokt att satsa alla ägg på att Magdalena Andersson är en så stark statsminister.

För det första har hon aldrig visat det. Hon satt tio månader han avgick en gång och förlorade ett val. För det andra, vad betyder det ens? Det finns inget regeringsalternativ på den sidan.

Det går liksom inte att se hur det ska gå till. Hade det inte varit bättre att bara säga här är en statsminister som kommer att driva en bättre politik. Hon har dessutom varit bra finansminister.

Jag vet inte, men det är någonting som har blivit ganska arrogant och tomt i deras kampanj. Vilket som ni är inne på, det är märkligt för de har aldrig gått till val på så mycket politik. Vi pratade ju faktiskt också om Ulf Kristersson, om hans framtid.

Vi kanske kan nämna också någonting om Magdalena Andersson. Ja, även om vi inte har fått en sån fråga så tycker jag att det är på sin plats att säga det. Jag tror ju att om Magdalena Andersson skulle förlora det här valet också, då tror jag att hennes saga är all.

Hon måste gå och jag tror att hon kommer att ta med sig ett antal S-toppar. Till exempel beskrivs ju ibland Mikael Damberg, alltså den ekonomiska talespersonen, skuggfinansministern. Han beskrivs ju ibland som hennes siamesiska tvilling.

Tobias Baudin som partisekreterare är ju ytterst ansvarig för den kampanj som socialdemokraterna har. Så jag tror att vi kommer att få se en rejäl utrensning om det skulle bli så att de förlorar det här valet. Jag blev osäker på det där med Damberg.

Han var ju siamesisk tvilling till Stefan Löfven också. Det känns som att man kommer kasta ut allt och alla. Och så väljer man någon helt annan partiledare. Men lik förbannat kommer den partiledaren att lyckas hitta ett sätt att ha Mikael Damberg som sin högra hand.

Ja, det handlar ju om att han... Och vi beskrev ju Johan Briss som något av en partistrateg. Och även Mikael Damberg beskrivs ju som den här egentligen hjärnan i socialdemokratin.

Den som är väldigt taktisk och sådär. Så jag håller med om det, att det här är svårt. Det kommer vara läsaren som vinner. Det kommer vara väljaren som vinner. Det kommer vara demokratin som vinner.

Och det kommer det vara. Jag ska också säga såklart till alla som tittar och lyssnar på det här att ni får absolut inte missa den sändningen som drar igång klockan åtta, alltså tjugo, här på Expressen och i alla kanaler. För då kommer vi komma närmare det här svaret.

Söndag. Nej, söndag, söndag, söndag. Valet, valdagen. För då kommer vi ju nämligen också vara ute överallt på alla valvakor såklart och följa allt som händer som vanligt på det sättet som vi gör.

Och ikväll ska ju faktiskt du och jag, eller ganska snart, ska vi sätta oss i en bil och ta oss till Gävle för SVT's slutdebatt. Och imorgon är det ju ännu en duell, den sista duellen, mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. Det är ju också i TV4 igen.

Det kan bli riktigt, riktigt usel stämning. Det var så otroligt dålig stämning redan i onsdags. Förstå hur trötta de kommer vara på varandra imorgon kväll. Förlåt, det här är en sidestory, men det måste finnas ett bättre sätt att lägga upp valspurten mediellt än det här att statsministerduell, partiledardebatt, partiledardebatt, statsministerduell fyra dagar i rad.

Efter att det inte har varit någonting förutom vår partiledardebatt som var den 17 augusti. Det är inte rimligt. Kan TV4 och SVT göra någon form av blocköverskridande överenskommelse om att förändra det här till nästa gång så tror jag att väljarna, partierna, hela alla intressenter skulle vara jätteglada.

Inte minst vi. Men jag tror att de som skulle vara allra gladast är faktiskt partiledarna. Ja, absolut. Och det är ju redan en sådan prövning och de är med så himla mycket.

Och jag menar, säg då det som hände till exempel med Shidal Gustafsson i veckan när hon blev sjuk, då är plötsligt missar man väldigt, väldigt mycket av det där. Med risken att, tänk om hon hade varit sjuk ända till, eller två dagar till, som absolut hade funnits, eller som fanns i farozonen här. Då går man miste om den här egentligen ovärderliga tv-tiden och så, av slump, av chans.

Det är väldigt riskabelt och det sätter en enorm press på alla inblandade. Inte minst då igen partipersonalen som jag pratar om. Jag har fått väldigt mycket sms.

Det är en snäll person. Jag har också fått mycket sådana berättelser och många som bara kan fokusera på, de vill tänka på det som hägrar framme när de är ute ur öknen. Det får faktiskt bli slutordet för den här sändningen.

Först vill jag tacka jättemycket till alla som har skickat in frågor. Vill du säga någonting, Victor? Ja, verkligen. Stort tack för det. Vi får väl anledning att återkomma i det här formatet kanske nästa vecka.

För om det finns mycket frågor nu så har jag en känsla av att det kan finnas minst lika många frågor framåt tisdag, onsdag eller när vi nu har ett valresultat i nästa vecka. Mycket roligt. Då hoppas vi att vi ska kunna få med oss Filippa Rogvall också som normalt leder den här podden och som idag är ute på jobb.

Ja, någon måste vara det också när vi andra sitter och pratar. Exakt. Tack snälla Anette. Tack. Tack Victor. Tack så hemskt mycket. Och tack för att du har lyssnat på Politikrummet.