313. De vann valet

Kommer Centern eller KD byta sida? Vilken partiledare avgår först? Och vem är Sveriges nästa statsminister? Det är måndag den 14 september och du lyssnar på politikrummet, Expressens nyhetspodd om svensk politik.

Jag heter Max W Karlsson och med mig idag har jag Expressens politiska kommentator Victor Bartkron. Glad annandag val. Glad annandag val och politikreporter Annette Holmqvist.

Hej, hej. Hej, varmt välkomna till studion. Sverige gick till val och bet rejält på naglarna i vad som har blivit ett historiskt jämnt val. Men vem vann egentligen?

Just nu står ju valresultatet på 176 mandat till oppositionen, alltså VS, MP, C mot L, KD, M, SD, Tiderpartiernas 173. Det här är alltså i riksdagsvalet och det är såklart bara med 6 285 av 6 626 valdistrikt. Inte så bara, ska vi säga.

Det är en majoritet och den här prognosen är väl mer eller mindre säker även om inte de närmast inblandade aktörerna vågar säga det av formella skäl. Det är väl så att det skulle möjligen kunna bli 175-174 för oppositionen men knappast så att det skulle tippa över till Tiderpartiernas förvång. Det tror jag vi vågar säga i den här podden i alla fall.

Ja men precis, så nästan så jämnt som det skulle kunna bli. Var det väntat? Ja och nej. Mätningarna spretade ju väldigt mycket ända in i det sista. Vi hade ju SVT-Varian som liksom för övrigt var lokalsundersökningen i SVT pekade på en ganska kraftig seger för oppositionen.

Vi hade DN Ipsos som visade dött lopp i princip som det blev. Och sen hade vi två som låg däremellan. Så valets riktiga segrare är väl Ipsos då, om vi ska säga. Det kan vi säga redan nu, även innan de sista rösterna är räknade.

Så det blev väl jämnare än vad sammanvägningarna tydde på. Samtidigt så var det ju tydligt att det jämnade ut sig mot slutet. Men det bidde ingen mittenregering?

Nej, just nu är det väl ganska svårbedömt vilken regering Sverige faktiskt kommer att få framåt, ska jag säga. Allt tyder ju på att det blir Magdalena Andersson, Socialdemokraterna, som får chansen först. Men ingen kan nog säga säkert att det kommer att lyckas.

Det ser ju besvärligt ut. Även om de själva tycks vara övertygade om att det kommer att gå vägen. Jag har pratat med Tobias Baudin ett par gånger om det här nu senaste dygnet.

Och han säger ju att Socialdemokraterna brukar lösa det här, det kommer vi göra nu också. Det säger han såklart. Nej, men så här, nu har vi ett valresultat och det betyder ju att en hel del av de vilda spekulationer som har förekommit kan skalas bort.

Och det finns ju på bordet egentligen bara två framkomliga vägar som det ser ut nu. Centerpartiets dröm om den här breda mittenregeringen har ju fallit i hög grad eftersom väljarna helt enkelt inte har röstat på den än som den fanns. Centerpartiet, Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet och Kristdemokraterna är ju det som Centerpartiet har pratat om i valrörelsen.

Det blev bara 47% ungefär för de fyra partierna tillsammans. En sån regering skulle, även om den mot förmodan skulle lyckas förhandla ihop sig, så skulle den inte lyckas tillträda. Så det kan vi glömma.

Liberalerna har kommit in i riksdagen tack vare en valkampanj som helt och fullt har varit fokuserad på att rösta på oss annars går det rött åt helvete. Så naturligtvis finns det inget manövrutrymme för ett nytt sidbyte där. Alltså, vi har ju den opposition vi har som har den majoritet de har fått.

Ska Magdalena Andersson kunna bilda en regering så kommer det vara de fyra partierna som är grunden för det på ett eller annat sätt. Och det Ulf Kristersson gör på sin sida är ju att sträcka ut handen för att bygga en alternativ majoritet som då skulle bestå av Tiderpartierna och Centerpartiet. Förmodligen med någon form av borgerlig regering som då tolererades både av SD och C.

Mycket avlägset, liksom allt annat. Jag hörde faktiskt den tanken drivas lite igår på Moderaternas valvaka just om gamla alliansen plus SD. Det kändes konstigt bara när de sa det.

Ja, det är ju det såklart. Vi ska komma ihåg att sakpolitiskt är det ju inte så konstigt. Men Centerpartiet, om Liberalerna har drivit valrörelse på att ta väldigt tydligt parti på ena sidan så har ju Centerpartiet drivit en valrörelse där man till och med har värvat Birgitta Ohlsson från Liberalerna på grund av motståndet mot Sverigedemokraterna.

Så att gå från det till att ens tolerera en Kristersson-regering som stöds av SD är naturligtvis ett jättesteg. Å andra sidan har man drivit den andra halvan av sin valrörelse på att säga absolut nej till Vänsterpartiet så man står där man står och det är en rävsax. Det kommer att bli en svekdebatt hur man än gör.

Ja, jag har ju pratat med några centerpartister idag faktiskt och folk viftar ju bort det här faktiskt. Och säger, visst är det trevligt att båda sidor, både vänster och höger, flörtar mot Centerpartiet och att Centern står i mitten verkligen av någon slags intresse i alla fall. Men så länge som SD finns med i pusslet så är det uteslutet för Centerpartiet.

Men jag hörde också en ganska rolig detalj som är lite obetydlig men jag tyckte ändå var rätt intressant. Jag hörde från regeringspartier att man också hoppas på att skaka om intern känslan i Centerpartiet. Och så var det en som uttryckte det väldigt roligt och sa Ja, men man ska ju komma ihåg att de har fått massa bråkiga liberaler.

Och så nämndes till exempel Birgitta Ohlsson och att man skulle kunna på något sätt skaka om stämningen i Centerpartiet och försvaga Centerpartiet. Jag förstod inte riktigt hur det skulle bidra till att få med Centerpartiet på tåget men jag tyckte det var intressant vad mycket spekulationer det finns just nu. Ja, jag tror väl att den plan som Ulf Kristersson mycket tydligt sjösatte och som förbereddes sedan länge när han talade på sin valvaka igår.

Den tror jag syftar inte till att Centerpartiet ska in i något samarbete i första taget utan snarare till att man ska hitta en förevändning för Centerpartiet att trycka på en gul knapp i en enda votering och sedan sätta sig på läktan. Och säga att vi räddade i alla fall Sverige från de där tolv SD-ministrarna som vi varnade för hela tiden. Det är många, många om och men på vägen dit.

Men det är också väldigt många om och men på vägen till alternativet. För Centerpartiet har ju skapat sig nu precis den där situationen som vi är många som har pratat om och som Centerpartiet hela tiden har tillbakavisat. Det finns andra möjligheter.

Ja, det kanske fanns det i teorin men efter det här valresultatet så gör det inte det längre. Utan nu är det SV, MPC eller någonting som leds av Ulf Kristersson och stöds i minsta fall av Sverigedemokraterna. Och Centerpartiet har att välja däremellan.

Och ju hårdare nej man säger åt ena hållet desto sämre blir förhandlingsläget åt det andra. Norsida och Gustav är nog inte jätterädd för ett nyval i det här läget. Jag tror att Elisabeth har vinkvist kan vara det om ett par månader om det här drar ut på tiden.

Ja, jag hör ju från moderat håll att det finns en tanke på att Ulf Kristersson ska vänta ut Magdalena Andersson så länge som det någonsin går. Moderaterna ska förbereda sig genom att ta fram en egen budget som kryddas med så mycket saker som Centerpartiet gillar att det blir nästan omöjligt för Centerpartiet att säga nej till en sån budget. Och också att man ska se till att det finns delar i den som Centern kan acceptera som Sverigedemokraterna skulle gilla.

Och då hamnar vi ju inte i migrationsfrågan utan kanske snarare sådant som tandvården eller någonting liknande. Samtidigt när jag testade den här tanken på en centerpartist så sa den Ja, det är ju roligt att höra att de redan är förbi regeringsbildningen och borta Var det verkligen rätt att så tydligt ta ställning för TID-projektet och att då indirekt på något sätt bidra med stödröster för att rädda Liberalerna? Jag tror att diskussionen kommer att landa där någonstans.

Den är redan igång kan jag säga och det blir väldigt intressant att se vart den landar. Jag skulle säga att det är en ganska avgörande fråga för framtiden till höger och mittlinjen och för det politiska landskapet generellt. Hur Sverigedemokraterna väljer att hantera sin besvikelse, för det är en väldigt stor besvikelse.

Jag pratade faktiskt med en del Sverigedemokrater nu på morgonen också. Den kritiken bubblar, håller på att formas. Nu så här på måndagsmorgonen så tycker en del att partiet inte var offensivt nog, alltså att strategin att framställa sig som ett bredare och snällare parti med den här nya humlan som logotyp och så där gjorde att man tappade rollen som det mest offensiva tidiga partiet.

Det är någras budskap. Andras säger till mig då att man tycker att ledningen och faktiskt till och med Jimmy Åkesson gick in för mycket i det politiska spelet kring de sista veckorna, alltså om liberalernas siffror och kristdemokraternas lojalitet. Och att man istället de två sista veckorna borde ha fokuserat mycket, mycket tydligare på att prata om partiets politik.

Ja, och sen finns det ju ytterligare förklaringsmodeller som jag tror kommer att kanske... Det här är väl de två klassiska motpolerna i SD-debatten. Alice Erik Almqvist, den tidigare partihöjden, han hade en take som mer gick ut på att de frågor som Sverigedemokraterna är starka i traditionellt, det vill säga invandring och brott, var väldigt högt på agendan 2018, 2022 för marginalväljarna.

Nu var de inte det. Och dessutom har andra partier justerat sina positioner och ligger närmre Sverigedemokraterna. Och då är det här kanske inte så konstigt att det kan bli så här också, även för det partiet.

Han menade väl på då i den mycket kortfattade lilla skriften att man behöver på något vis återuppfinna sig själva. Jag vet inte om det var de orden han använde. Men det ligger ju någonting i det.

Vad är Sverigedemokraterna om de inte är ett parti som har höjt på samhällsutvecklingen och vill göra radikala saker på invandrings- och brottsfältsområdet? Vet de det själva? Är de ett parti för tandvården?

Det är ingen jätteenkel uppgift, men det är klart, man är fortfarande ett stort parti. Man kommer förmodligen inte försvinna i närtid och man kommer väl säkert hitta ett sätt att leva och verka även i framtiden. Men vilket det blir är ju väldigt avgörande.

Och det tror jag är långt ifrån klart. Ja, nej, det där är väldigt spännande tycker jag också. För det är tydligt när man pratar runt nu med Sverigedemokrater om att de är väldigt kluvna här.

En del tycker ju att det var fel då att maxa stödet för tidigt, snarare än för Sverigedemokraterna. Men en del säger istället att jo, men det har nog ändå varit värt det eftersom det blev så jämnt och det fortfarande i alla fall finns en möjlighet till att det kan bli en högerregering. Det hade det inte varit om inte Sverigedemokraterna hade agerat som de gjorde.

Då skulle den chansen aldrig ha funnits, menar de som är på den linjen då snarare. Det är också flera som noterar även i den Sverigedemokratiska kretsen, dels som jag leder, det här var den stora överraskning, både i ett svenskt och faktiskt även internationellt perspektiv. De tre partierna i den borgerliga regeringen, alla tre, de största, det mellersta och det minsta, går framåt.

Ja, det är väldigt ovanligt. Medan det då högernationalistiska stödpartiet går kraftigt tillbaka. Det är ju ett mönster som har väldigt få motsvarigheter, både i Sverige historiskt när det gäller koalitionsregeringar, men framförallt i dynamiken mellan det man kallar mittenhögern och den mer radikala högern.

Och det här sätter ju stora frågetecken för mycket och för väldigt många analyser som de senaste fyra åren har rullat på temat att Ja, ni ser om man samarbetar med sådana där, då kommer de äta upp er. Och så har det ju sett ut i opinionsmätningarna, så det är inte så konstigt att sådana analyser har förekommit. Men nu ser vi ju precis motsatt mönster i faktiskt valresultatet.

Det är Sverigedemokraterna som minskar, Moderaterna går framåt för första gången på 16 år. Vad gör man med den informationen? Vi ser samtidigt att Moderaterna går jättestarkt i skolval och bland förstagångsväljare, medan Sverigedemokraterna tappar jättemycket där.

Det verkar blåsa en borgerlig valvind och det var det väl ingen som riktigt såg komma. Ja, det är många analyser som står på huvudet och behöver göras om här. Ja, men jag tror att precis det där är någonting som det kommer att studeras nu efteråt.

Vad var det som hände? Varför blev det så där? Jag hör ju från moderat håll att det finns teorier om att till exempel att ungdomsförbundet MUF har kampanjat väldigt hårt i sociala medier.

De har varit otroligt synliga, de har faktiskt tagit över den här arenan från Ungsvenskarna som har varit traditionellt de som har varit bäst här. Och att det på något sätt har lockat tillbaks framförallt unga män till Moderaterna. Om det är så tror jag att det kommer visa sig framåt.

Men jag tycker det här är en intressant fråga för precis som du säger så är varningarna har ju hela tiden varit att Sverigedemokraterna kommer käka upp den traditionella borgerligheten. Kanske har också socialdemokraternas upprepade attacker på Sverigedemokraterna haft betydelse i den här frågan att Sverigedemokraterna har minskat. Det är ju inte heller riktigt i linje med historiska erfarenheter i så fall, men ingenting är omöjligt, det får forskas på.

Men man kan ju dessutom notera att det fjärde borgerliga partiet, Centerpartiet då, om man vill räkna dem dit, går ju också framåt. Det betyder ju att samtliga borgerliga riksdagspartier går framåt i ett val. Och jag har försökt hitta det historiskt och inte lyckats.

Nej, jag tittade också på det där, jag har inte heller sett det faktiskt. Det är alltid någon som ökar på bekostnad av någon annan, men inte den här gången. Sen är det ju fortfarande långt ifrån en majoritet för en gammal allians.

Men det är faktiskt ett starkare valresultat än senast med ganska god marginal. Och det var inte igår vi kunde säga så om den svenska borgerligheten. Innan vi går vidare så ska jag skicka med en betraktelse från vår kollega Filippa Rågvall som bevakade Sverigedemokraterna i Solna.

Hon är krasslig idag, men skickade med en liten rapport om att stämningen även där inte var den bästa. Ledningen låste in sig för att då räkna på resultatet, eller siffertrixa som de kallade det. Det gick idel ölback in och ut med flaskor öl som de behövde levererade till sig där inne.

Och i övrigt var det faktiskt rätt glest på dansgolvet och långt ifrån den energin som SD brukar ha just på sina fester. Jag såg ett klipp där det var en ung svensk som gjorde bakåtvolter på dansgolvet. Det var väl det mest spännande jag såg från den valkvällen.

Jag först kanske säga att vi inte skyller Filippas krasslighet på Sverigedemokraterna. Hon var lite snörvlig redan innan och de där ölbackarna gick naturligtvis inte in i pressrummet heller. Vi pratar med de helt vanliga förkylningar här, bara så att det är sagt.

Jag tänker att vi kan också berätta att vi hör att det gick åt ganska många öl även på en efterfest som hölls för TID-partierna. Där ska faktiskt även en del Centerpartister ha varit med har jag hört. Oj, oj, oj.

Det är sånt här man får höra om man lyssnar på politikrummet. På Timbro ska det ha varit, eller i alla fall i Timbros egenskap på något sätt. Så oväntat säger jag med ironisk blick att Timbro skulle försöka läggas i att få in Centerpartiet i borgerligheten igen i det här läget.

Vi kommer nog både öppet och dolt att se eller inte se en massiv Det är faktiskt en artikel bara ett dygn före valet. Om deras panikmöten. Precis, de hade faktiskt dubbla krismöten.

Jag vet att en del skrattade åt det här och trodde att det var bara någon slags spinn. Men det var det faktiskt inte. De hade på känn att det här skulle inte gå bra.

Den analys de då gjorde, det var att de har skymt av de ständiga diskussionerna om regeringsfrågan och de röda linjerna mellan vänsterpartiet och centerpartiet. Då har liksom miljöpartiet kommit bort här. Deras största oro var ju förstås att det skulle få negativa effekter för klimatet eftersom de tycker att de måste vara starka och de ser sig själva som en självklar partner för socialdemokraterna, den mest troliga partnern av alla.

Och då menar de att miljöpartiet behövs för att trycka på socialdemokraterna för en mer offensiv klimatpolitik. Och ska man då välja lite glädje i den besvikelsen som jag tror att de känner så är det väl att efter valet 2018 så klistrade de sig fast i regeringskansliet bredvid socialdemokraterna trots att man då klockade in på drygt 4,4 procent. Nu får man 6,1 ser det ut som och det är betydligt bättre.

Så det är noterat att det fortfarande är ett historiskt helt okej val för miljöpartiet men jag tror att man hade hoppats kunna ta ett annat steg den här gången. Och här har vi ju inte heller med lokalvalsdimensionen där det ser ut som att... Den får vi återkomma om, tror jag.

Verkligen. Men där det åtminstone ser ut från miljöpartiets del att man rusar i typ alla storstadsområden. Ja, definitivt. Jag hann titta som hastigast på Stockholm och det var ju remarkabelt.

Där pratades det ju på förhand om att vänsterpartiet skulle rusa och bli näst största och det var väldigt mycket prat. Det var ju inte alls fallet, utan det är ju miljöpartiet som är de stora vinnarna där. När vi pratar om liberalerna så tycker jag också att man ska ha med sig om just det här riks- och lokalplanet.

Det är ju så att man klarar då riksbären med råge. Men på kommunal nivå så gör man ett katastrofval. Liberalerna tappar i 215 kommuner och man tappar då 148 kommunmandat totalt.

Det innebär också att man åker ur kommunfullmäktige i 39 kommuner. Så här är en till grej som tyder på att det handlar om de här stödrösterna för att just hamna över riksdagsspärren snarare än att man har lockat massor av väljare till partiet. Nej, men det är ju helt väntat att det blir på det sättet.

Och det är väl ytterligare en aspekt i det här som vi pratade om förut. Att Magdalena Andersson nu måste genomföra, nu har hon utfört räddningsaktionen, nu måste hon genomföra rekonstruktionen. Partiet behöver ju ha representation.

Det är ju väldigt många kommuner där liberala avdelningar i stort sett har upplösts i protest mot olika vägval och beslut som har fattats på riksnivå där man helt enkelt saknar kandidater. Nu behöver man ju bygga upp även den delen av organisationen och partiet och se till att ha folk ute som tror på det man gör och vill driva det framåt. Annars är det ju väldigt svårt att vara konkurrenskraftig.

Så det är ju ett helt rimligt resultat utifrån förutsättningarna och hur man har bedrivit valrörelsen. Men det är ju inte hållbart över tid och det behöver åtgärdas. Men då får vi se.

Om det inte blir nyval så har de ju fyra år på sig. Lyssna noga nu. Om du vill ha vanliga odds på Sverige-Bosnien så kom inte till Bethard. För nu boostar vi oddset på svensk vinst till 2,5.

Boom! Bethard. Åldersgräns 18 år. Störlinjen.se. Max insats 150 kronor. Oddset kan ändras. Nu lämnar vi valnatten. Det är ju annan dag val när vi spelar in det här.

Allt är inte klart än. Men jag vill faktiskt också berätta att det har kommit en officiell kommunikation på regeringens hemsida under dagen. Den har den här rubriken, det har inte ni hört innan.

Uppdrag till havs- och vattenmyndigheten och naturvårdsverket att minska populationen av säl till skydd för sårbara fiskbestånd och för att uppnå en hållbar ekosystembaserad förvaltning. Det sista man gör innan man lämnar över till miljöpartiet i att döda säl, det var ju väldigt typiskt Peter Kullgren. Ja, verkligen.

Men jag tyckte det var roligt bara att det är det hittills enda officiella meddelandet vi har fått av regeringen så här på måndag morgon. Man kan väl se det som ett tecken på stridslyssnad, kanske. Vad väntar vi på?

Vad är fortfarande i luften nu? Ja, det är såklart valresultatet. Vi har ju inget färdigt valresultat så jag skulle säga att det är det alla vill vi väl veta egentligen.

Vad blir det av det här och så vill vi veta vilken regering kan det bli. Ja, men nu har det ju pendlat lite fram och tillbaka. När vi gick in i den här studion så var det ju 176-173.

Det vill säga det är en enda mandatsförflyttning från att vara 175-174. Och i så fall så är det ju en majoritet som är beroende av att ingen råkar gå på toaletten vid fel tillfälle. Ingen får vara sjuk.

Jag vill påminna om att riksdagen saknar kvittningssystem alltjämt. Och snart är vi virusäsongen. Det är redan väldigt dramatiskt med två mandats övervikt. Men ett mandats övervikt, då är vi tillbaka i den permanenta regeringskrisen från mandatperioden 18-22.

Och den minns i alla fall jag som ganska stökig. Det kanske är därför som Tobias Baudin, socialdemokraterna, tar varje chans att säga att han är glad för att det är moderaterna som blir oppositionsledare och inte Sverigedemokraterna. Det kanske har med kvittningen att göra.

Avskämt. Det är ju fint att höra att socialdemokraterna är glada för moderaternas framgångar. Det är väl tre dagar sedan de partianställda bytte sina profilbilder till en bild på Bo Lundgren.

Det är en relation som är lite av och på det där får man säga. Misstänkt, väldigt nischat. Jag vill bränna av några framtidsfrågor här innan vi slutar för idag. Hur har socialdemokraternas hanterat det här tappet nu då på morgonen?

Vi har varit inne lite på det, men när vi har samlat upp allting efter valnatten Anette. Jo, men jag har ju pratat med några stycken nu på morgonen. Och trots det här tappet så är de ändå ganska positiva.

Det är lite av en efterhandskonstruktion skulle jag säga. Men nu är talepunkten som många lyfter att det hela tiden har varit det övergripande målet att få byta regering. Och det har man ju inom räckhåll.

Men jag tror att vi, som vi har varit inne på, kan vänta oss en ganska häftig eftervalsdebatt också i socialdemokraterna. Var det verkligen rätt att trycka så hårt på Anderssons höga förtroende hos väljarkåren och att Sverigedemokraterna ska få 12 ministrar i en högerregering? Många tycker också internt att socialdemokraterna har varit för fega.

Att de inte har tryckt på tillräckligt, till exempel om vilket samhälle de vill ha. Och inte heller vågat säga, ja det kanske krävs vissa skattehöjningar för att ha råd med det de vill göra. Det är ju segrarna som skriver historien i krig, fotboll och politik.

Och skulle Magdalena Andersson till slut, efter alla om och men, lyckas bilda en regering som kan hanka sig fram och sitta och fungera. Då kommer ju eftervalsanalysen, vad den än säger, att sorteras ner i den djupaste byrålådan och kanske plockas fram lagom till nästa val. Men definitivt inte tidigare än så, för då kommer man ha fullt upp med att hålla den nya kursen och förklara varför den är jättebra och lyckad.

Och få den att fungera. Skulle hon misslyckas med att bilda en regering, att det blir så att Ulf Kristersson på något vis sitter kvar. Då kommer det här valet bli ihågkommet som ett dunderfiasko och eftervalsanalysen kommer att bli blodig och mycket offentlig.

Ja, det tror jag också. Och då i ett sådant läge så tror jag att Magdalena Andersson kommer att be att avgå och hon kommer att ta flera partitoppar