Ulricehamnfallet - Del 2/2

Tack för att du lyssnade på rättegångspodden. Nu under sommaren kan du ta del av ännu fler avsnitt av rättegångspodden på Podmi. Där får du en serie i veckan under hela sommaren.

Så gå in på podmi.com och teckna ett abonnemang. Första 14 dagarna är gratis. Vi hörs på Podmi. Hej, det här är Jinning & Berg. Du hittar ju alltid våra nyaste avsnitt helt utan reklam på Podmi.

Men vi finns såklart också kvar där du lyssnar just nu, bara med några veckors fördröjning. Vill du höra allt det senaste direkt när det kommer ut så hittar du oss på podmi.com.

Annars fortsätter vi att höras här precis som vanligt. Njut! Du lyssnar på Införrätta om Ulricehamnsfallet. Det här är den andra och sista delen. Golvet, så är det väldigt mycket blod.

När jag ser golvet så känner jag tumult. Han var ju 17 år. Han visste ju inte vad han gör. Han visste ju inte vad han gör. Det här kommer bli stort, snälla, gola inte.

Två maskerade personer ligger till synes livlösa inne i Viktors lägenhet. Hela köksgolvet är täckt med blod. Snart går ryktet i den lilla orten Ulricehamn att det är någon som har dött.

Upprinnelsen till det som utspelar sig den här tidlösa natten i september 2022 är en konflikt kring den lokala narkotikamarknaden. Och Viktor är måltavlan. Men han är den som överlever natten.

Det är angriparna som dör. Och den stora frågan under rättegången blir hur mycket våld man får ta till när man fruktar för sitt eget liv. Varsågod, åklagaren. Tack.

Vi tar tillbaka lite grann där jag frågade om förra avbrottet här. Under rättegången i Borås tingsrätt våren 2023 berättar Viktor och hans flickvän om hur de väcktes den här natten i september året innan av att personer försökte ta sig in i Viktors lilla etta där de låg och sov. Och hur lugnet förvandlades till totalt kaos.

För plötsligt krossas rutan på balkongdörren och två mörkklädda personer rusar in. Och det är mörkt och de är maskerade och de säger ingenting. De går till attack på mig direkt.

Viktor står i hallen, han har bara kalsonger på sig. I handen håller han en jaktkniv som han tagit fram från garderoben. Flickvännen som vittnar om händelsen via länk under rättegången beskriver hur Viktor backar in i köket med de maskerade angriparna efter sig.

De var liksom över honom. Såg jag att de hade hoppat på honom. Han ropade liksom, hjälp vad vill ni göra här? Kan ni, vad vill ni typ? Men jag hörde aldrig något svar på det.

Det är ett snabbt händelseförlopp. Det handlar om sekunder och det är tydligt att det är Viktor som är angriparnas måltavla. Flickvännen verkar de inte ta någon notis om och hon flyr in på toaletten som ligger i hallen precis vid ytterdörren medan Viktor försöker försvara sig.

Så jag kämpar för mitt liv kan man säga och slår bort deras armar, vill komma loss från deras grepp om mig. Och jag tror att jag skulle dö. Viktor berättar att han försöker freda sig med jaktkniven som han har i handen.

Han säger att han inte vet hur, var eller om kniven träffar angriparna. Han handlar på ren instinkt och upplever det som att de som attackerar honom inte tycks reagera. Och sen blir det att jag ropar alldeles efter hjälp och jag skriker, ring polisen.

Jag vill att någon ska höra oss. Inifrån toaletten hör flickvännen hur möbler flyttas runt i köket. Hon sitter på toalettstolen, fortfarande insvept i sitt täcke.

Alltså det är svårt att beskriva, men det var som att folk liksom, som att de är liksom slåss typ. Alltså han ropar att hjälp, ring polisen, ring polisen typ. Och då trodde jag först att det var något som hade hänt honom och att han var i fara såklart och att det var därför han ropade typ.

Det var som autopilot om man kan kalla det så. Jag ville bara överleva. Till slut så släpper de mig och lämnar, lämnar mig i köket. Tar sig ut, en trillar ihop i hallen kommer jag ihåg och han andra tog sig runt hörnet in mot vardagsrummet.

Och jag stod kvar där och var i ett sådant chocktillstånd så jag stod bara skakade och förstod inte vad som hade hänt. Och jag var blodig och stod i mina kalsonger så jag trodde att jag hade blivit skadad. Och jag kollade runt om på min kropp men jag var inte skadad någonstans.

Men Viktor och flickvännen vet inte om faran är över. Hon är livrädd inne på toaletten och det hörs röster utanför ytterdörren där hela brevinkastet är bortslitet. Och då trodde jag också att de var inne i lägenheten först.

Men det är ju så elektroniskt så jag trodde att det var massa personer. Så jag vågade liksom inte gå ut. Ja, du trodde att de personerna också var inne i lägenheten?

Mm. Åklagaren Martin Svensson ställer frågor om det som flickvännen uppfattar som två olika mansröster. Hur vet du att det är två personer? Ja, det kan ju ha varit fler men det var två personer här och pratade med varandra.

Som sa typ så här, polisen kommer, vi måste springa nu. Ajna kommer, vi måste springa. Med springet så hörde vi ett högt ljud, ett glashljud och förra skrik. I den sekunden fick jag panik.

Det är Ali och Anton som flickvännerna har hört ute i trapphuset. De står utanför Viktors lägenhet och sliter i ytterdörren och tror att deras två kompisar, Hassan och Jamal, som brutits in via balkongen, ska komma och öppna åt dem. Ali berättar under rättegången.

Då tänkte jag, vad är det som händer? Då börjar jag sparka och skrika och säga till dem, kom ut högt också. Och jag skrek deras namn, kom ut, kom ut, kom ut. Jag fick inget svar.

I mitt hjärna var det ju inte att något hade hänt dem. Det var att de höll på att skada den personen som bor där då. Men kan du ropa att polisen kommer eller att Ajna kommer?

Det vet jag inte riktigt. Det kan kanske vara jag eller jag vet faktiskt inte. Även Anton frågas ut om vad han hör vid ytterdörren. Har du hört några skrik eller någonting från lägenheten?

Ja, alltså när jag stod i trapphuset, jag hörde något skrik ifrån lägenheten gjorde jag. Vem skrek då? Ingen aning. Jag hörde de skrika. Hur ska jag veta det? Nej, jag undrar om du vet.

Nej, jag vet inte. Anton och Ali flyr från trapphuset. Men bilen, en blå Skoda som de fyra i gänget kommit i en stund tidigare på natten, är låst. Det är Hassan som har bilnyckeln.

Den ligger i hans byxficka. Och byxorna är vid det här laget genomdränkta i blod. första tanken som kom upp för mig var det bara att springa därifrån. Det var ju mörkt och sprang genom trädgård och över vägar och skog och buskar och så.

Jag var orolig självklart och chock för vad som ska kunna ha hänt. Ute i den mörka natten försöker Ali och Anton ta sig tillbaka hem till Antons lägenhet utan att bli upptäckta av polisen. Eftersom de inte har haft med sig sina mobiltelefoner kommer man inte kunna spåra dem eller se hur de har rört sig i efterhand, tänker de själva.

Ali har inte en tanke på att hans två kompisar som tagit sig in i Viktors lägenhet kan ha råkat illa ut. De ska gå och skrämma någon och hota någon, det går ganska fort. Men när tiden gick och gick, då blev jag ju så här, vad är det som har hänt?

Sara, som är åtalad för att ha varit med och planerat rånet, väntar kvar ensam i Antons lägenhet. Hon har fått instruktioner från killarna om att göra sig av med deras fyra mobiltelefoner om de inte är tillbaka innan klockan två på natten. Jag tycker att klockan går och de kommer inte tillbaka, så jag blir orolig.

Så hör jag att en telefon börjar ringa i vardagsrummet och jag går dit och då ligger liksom allas telefoner på bordet. Och jag

Och filmen har spelats upp i tingsrätten bakom stängda dörrar. Nu berättar han med egna ord om synen som mötte honom när han kom till platsen. När jag kommer in där, det var, ja det första jag möts av är ju en död kropp precis innanför dörren.

När dörren öppnas mer eller mindre så faller ju benen ut, vi upplever det som. Jag ser fram in i köket att det är fullt med blod. Sen ser jag in i vardagsrummet att det ligger en till kropp längst in vid balkongdörren och även att det är glas på golvet och en krossad ruta.

Och det är ju blod vid kroppen också. Där och då tänkte jag att det måste ha varit ett jädra tumult där inne. Jag vet att det var blod i köket framförallt, så det var ju ja, utsmetat överallt.

Ambulanssjukvårdare som kom till brottsplatsen kort därefter sliter av balaklavan på personen som ligger livlös i hallen vid ytterdörren. Ansiktet är gråaktigt till färgen. Det finns inget man kan göra.

Men på personen i vardagsrummet tycker man sig känna en svag puls och startar livräddning. Men förgäves. Kroppen inne i vardagsrummet, precis vid fotändarna sängen, identifieras senare som 20-årige Hassan.

Han har skyddsväst på sig och bilnyckeln ligger i den blodiga byxfickan. Och under den svarta balaklavan, dödsoffret i hallen, döljer sig 17-årige Jamal. Viktors flickvän får bäras ut från toaletten av en polis där hon sitter och skakar av rädsla och chock inlindad i sitt täcke.

Åklagaren vill veta vad polisen Jerker Alix noterade kring Viktors beteende. Han var inte hysterisk, han var så pass närvarande att han berättade för mig att hans flickvän var inlåst på toaletten. Men i övrigt kan jag inte säga så mycket om hans sinnesstämning.

Jag har suttit och spannat i och med att först jag ser är en död kropp utinnanför lägenheten och en massa blod. Ytterligare en polis, Emma Gustavsson, hörs som vittne i Borås tingsrätt. Hennes uppgift den natten var att ta hand om den misstänkte gärningsmannen Viktor.

Han fotograferades ut i det kala trapphuset. På en bild som finns med förundersökningen sitter han i trappan. Han har bara svarta kalsonger på sig och sträcker fram händerna mot kameran.

Hans ben är täckta av blod och hans blick är tom. Nej, han är ganska hängande i kroppen och sitter där i trappan och slut på energi, upplever jag honom som. Polisen Emma Gustavsson sätter papperspåsar på Viktors händer så att de senare ska kunna toppsa och säkra DNA-spår.

Sen körs han till arresten i Borås. Han har börjat få ganska mycket skakningar i kroppen under transporten. Han säger att han fryser. Vi har en väldigt hög värme i bilen, men jag vet att jag höjer värmen också.

Men att skakningarna upphör inte, utan han sitter och skakar nästan hela transporten. Han säger vid något tillfälle att han mår illa, men han är väldigt tyst. Viktor är i stort sett fysiskt oskadd när han blir inlåst i arresten den natten, men han har glasplitter som trängt in i fötterna.

Något som han knappt märkt på grund av chocken och adrenalinpåslaget, berättar han när advokaten Mia Sandros ställer frågor i Borås tingsrätt. När arresten kom ambulans och fick plocka ut det med pincetter och ta ut glasbitarna. De första dagarna där, har du beskrivit för mig, kan du bara berätta lite kort hur...

Jag fick ligga kvar i mina blodiga kalsonger som jag kom in i och ligga kvar i blodiga. Jag fick inte duscha eftersom jag tänker att bevis skulle försvinna, sa de. Sen var det även någon som uttalade sig om att det är du som gjort det, så du kan ligga i det.

Viktor är nu alltså gripen och han anhålls av åklagaren på sannolika skäl misstänkt för mord på de två angriparna. Även Viktors flickvän anhålls för mord, men hon släpps efter några timmar och avskrivs snart som misstänkt. Den lilla ettan där de två har legat och sovit för att starta en helt vanlig onsdag med jobb och skola har förvandlats till en blodig brottsplats.

På balkongen som ligger under Viktors har en kofot säkrats och runt hyreshuset fladdrar blåvita avspärrningsband. När polisen, han som var först på plats, senare på natten ställer sig för att vakta avspärrningen får han syn på en matlåda ute på marken. Matlådan innehåller en liten digital våg och 17 små genomskinliga zip-påsar med portionsförpackat kokain.

Och den här matlådan kommer senare bli en pusselbit i åklagarens bevisning mot Viktor som åklagaren presenterar för domstolen. Onsdag morgon den 14 september 2022 vaknar Ulricehamnsborna upp till mediarapportering om att det skett ett grovt våldsbrott i en lägenhet i stan. Informationen från polisen är mycket knapphändig eftersom jakten på de som flytt från Viktors trappuppgång fortfarande pågår.

Samtidigt växer oron hos Hassans och Jamals anhöriga som under natten och morgonen desperat försökt få tag på dem. Men när de ringt och smsat till killarnas mobiler så har de inte fått något svar. Jag var på jobbet och ringde hans pappa till mig och frågade om jag visste vart han är.

För jag kände ju till alla hans vänner. Det här är 17-årige Jamals kusin som har kallats till tingsrätten för att höras som vittne. Kusinen var nästan som en storebror för Jamal och känner också flera av hans kompisar.

Är det någon som befinner sig här i salen idag av de som är tilltalade här i målet som du känner? Nej, jag känner alla här. Du känner alla? Japp. Kusinen berättar om den här onsdagen när han är på jobbet och får samtal från Jamals pappa som är orolig över att sonen inte svarar.

Kusinen börjar ringa runt till Jamals vänner. Han ringer till Anton som var i trapphuset utanför Victors lägenhet och frågar om han vet något. Först sa han att han inte vet.

Sen sa han att jag var med han men jag kan inte berätta i telefonen. Men om du vill ses så kan vi ses så kan jag berätta. Jag var på jobbet där jag slutade fyra då.

Så när jag slutat så kan vi ses och prata. Kusinen tar även kontakt med Ali som var med Anton i trapphuset. Och Ali vill inte heller berätta på telefon utan säger samma sak som Anton.

Att han kan berätta öga mot öga. Nu började jag bli orolig och samtidigt brottade jag med min fru. Och hon har gått in på tidningen och läste om att det var två personer som är döda.

Och då fattade jag att det var någonting. Jamals pappa bestämde sig nu för att åka hem till Anton och snacka med honom. Då åker pappa dit. Vi måste veta vad är det som har hänt.

Men Jamals pappa hinner aldrig prata med Anton. Polisen hinner före och Anton blir gripen. Under soffan i Antons lägenhet hittar polisen Jamals och Hassans mobiltelefoner med alla obesvarade samtal och sms.

Och även Ali grips. Kusinen fortsätter berätta i tingsrätten om hur de desperat försöker få reda på vad som har hänt. Och då fick jag panik där. Ni har fortfarande inte fått reda på vad som har hänt?

Nej. Jag åkte med hans pappa till socialen, till polisen. Frågade vart han är, vad är det som har hänt. Och till slut fick vi veta att han var död av polisen. Kusinen tror att Jamal drog med något som spårade ur fullständigt.

Efter Jamals död har kusinen hört olika rykten om varför de tog sig hem till Viktor den natten. Början så var det att de ville åt honom för att han ser liknande. Sen var det rån, sen var det pengar.

De bråkade om pengar. Alltså det är mycket som sägs. Och i rättssalen pekar kusinen ut Anton som drivande i hela upplägget mot Viktor. För han var ju huvudsaken i detta liksom.

Det är ju han som håller mest på med droger om man säger så. Känner du till det själv? Ja, ja. Jag känner till det. Jag har umgåtts med de här människorna en gång.

Det är Hassan som hittades på golvet vid sängen, han som bar skyddsväst och dog av skadorna i ljumsken, halsen och örat. Men Hassan har också avsatt mängder av blodspår in i köket och i rättegången visar åklagaren bilder på den stora skärmen och frågar kriminalteknikern om blodstänken på köksskåpen. Om vi tittar nedanför där så finns det ju BF4.

Som ni har bedömt som sprutats blod. Ja, det är trycksatt blod från en kärlskada som pumpar ut. Så han har ju befunnit sig i en låg position där, intill skåparna för att den där blodblinden ska kunna bildas.

Och blod följer ju fysikens lagar, så att när blod träffar eller stänk träffar mot en yta i en rätt vinkel så blir stänken runda. Längre till vänster så blir de mer långsträckta. Blodstänkspår som en liten svans och den svansen visar riktningen.

Kan de här blodet som avsatts här på olika sätt, kan det komma från en människas motskott? Nej. Det var inte? Nej, utan det är golvnära. Golvnära. Blodbildsanalysen kommer fram till att Jamal och Hassan har haft blödande skador när de befunnit sig i köket i låg ställning.

Men den ger inget svar på om Victor attackerat dem med kniven på någon annan plats i lägenheten. Vi har inga tydliga tecken, blodspår i vardagsrummet eller i hallen på det. Blodbildsanalysen tillsammans med annan teknisk utredning kan alltså inte slå fast att Victor ska ha utdelat knivhugg mot Jamal och Hassan efter att de lämnat köket.

Och det gör att åklagaren valt att åtala Victor för två fall av dråp istället för dubbelmord som Victor först blev häktad för. Även dråp innebär att man haft uppsåt att döda, men att det finns förmildrande omständigheter, till exempel att man själv blir angripen. Och i Victors fall menar åklagaren att han gått långt över gränsen för hur mycket våld han behövt använda för att försvara sig.

Han borde ha kunnat besinna sig, enligt åklagaren. Victor som menar att han handlat i nödvärn vill frias helt. Och som motdrag till åklagarens påstående begär försvaret att få göra en rekonstruktion på plats i Victors lägenhet.

Då är det den 16 mars 2023 idag. Filmen spelas upp i rättssalen. Och vi ska påbörja en rekonstruktion. På filmen står Victor inne i sin lägenhet. Han är iklädd kriminalvårdens gröna mjukiskläder.

En polisutredare håller i rekonstruktionen och tre poliser i vita overaller är figuranter. De spelar flickvännen och de två angriparna. Alla har blåa skoskydd i plast på fötterna.

Och med detta lämnar jag över till dig att börja berätta. Vad var det som hände den här kvällen? Ja, vi gick och la oss runt 9-tiden. Jag behöver inte lägga mig ner eller?

Nej. Ja, vi låg i alla fall och sov. Jag sov på den sidan, hon sov på den sidan. Lägenheten är i princip orörd och lämnad som den var den där natten i september 2022 när allt skedde.

Och köksgolvet är täckt av rött intorkat blod där man ser tydliga spår av fötter och kroppar som halkat runt. Polisen har lagt en rosa knivattrapp i garderoben och den ska föreställa jaktkniven som Victor tog fram för att försvara sig. Så då gick jag till garderoben här.

Behöver jag hålla i den här hela tiden eller? Gör som du gjorde, fortsätt. Filmkameran fortsätter att rulla när Victor går in i det blodiga köket och ställer sig med ryggen mot köksbordet med två figuranter framför sig.

De tog tag i mig eller tacklade mig, hoppade på mig så jag flög in och sen flyttades hela det här bordet. Håll fast mig och försökte trycka ner mig mot marken. Men jag försökte i alla fall slå mig loss från det här och sprattlade loss.

Och sen trillade jag ner på... Nu slapp jag lite. Jag vet inte, lägger mig ner just där, men jag trillade ner på marken i alla fall vid tillfället. Jag vet inte var någon, men någon hade strypt tag ner mig i alla fall nere på marken.

Men det var som att jag halkade här hela tiden och jag var barfota också. Så jag kom aldrig riktigt upp. Och jag trodde att jag skulle dö, så jag slet och använde mig av kniven.

Jag skulle inte säga hugga eller vet inte vart jag träffade med den. Jag ville bara få bort dem från mig i alla fall. Jag tänkte ta en liten paus. Ta några djupa andetag.

Efter en kort paus samlar Victor sig och fortsätter berätta hur angriparna lämnar honom i köket utan att säga något. Han lägger då ifrån sig den rosa låtsaskniven på en pall i hallen och fortsätter in till vardagsrummet. Men jag slängde mig i alla fall över sängen så här.

Åh fyt, då är glasen. Han sträcker sig över sängen där det fortfarande ligger glasplitter kvar. Och la mig i alla fall över och tog mobilen och ringde polisen. Under larmsamtalet med polisen, när Victor räckte över mobilen till sin flickvän och gömt sig på toa, så gör sig Victor av med droger som han har i lägenheten, berättar han.

Och sen kommer det upp i mitt huvud att jag hade droger. Och inför rekonstruktionen har man därför placerat ut en matlåda bakom datorn på skrivbordet. Ligger bakom skärmen så här.

Så jag tog ut den så och slängde ut den som en frisbee och sen så landade den och studsade ut. Slängde ut den bara. Matlådan som Victor slängt ut och som senare den natten hittas nedanför lägenheten på marken innehöll påsar med kokain.

Och det här är något som åklagaren använder som bevisning. Att det fanns droger hemma hos Victor som de andra ungdomarna ville åt. Men åklagaren menar också att det visar att Victor var beräknande och hade sinnesnärvaro och kanske inte var så chockad som han påstått.

Den 20 minuter långa rekonstruktionsfilmen som spelas upp i rättssalen närmar sig slutet. Man ser Victor stå i trapphuset i gröna häktets kläder. Och sen så kom en polis bärande på ut och sen fick vi sätta oss här uppe i trappan.

Ja, det var ungefär det hela. Det mesta som ploppar upp är att jag kommer ihåg hur instängd och rädd jag var. När det rycker i dörren och ringer på banket på dörren där.

Funderar du på att ringa polisen då? Under rättegången blir Victor hårt pressad av åklagaren Martin Svensson. Bland annat om varför han och flickvännen inte larmade polisen direkt när de hörde att ryckte i ytterdörren vid första tillfället.

Eftersom att det avslutades och vi gick och la oss igen så har jag inte att det behövdes ringas till polisen. Tänker du någonsin tanken att ropa på hjälp? Ja, jag ropade när jag blev påhoppad.

Men du har inte funderat på att ropa på hjälp tidigare? Vad menar du? Ett, när du vet att det är någon som försöker bryta sig in i lägenheten. Och inte heller när du misstänker att de är på väg upp för fasaden på att bryta sig in.

Nej, så vi gick på att låtsas som att vi inte var hemma. Och på det spåret då de skulle försvinna då. Har du gjort någonting mot dem innan de har rört dig? Nej, det vet jag inte.

Hur kan du vara så säker på det då? Eftersom att de attackerade mig först. Men sen vet du inte vad du gör med kniven mot dem? Jag försöker få bort dem från mig såklart.

Åklagaren fortsätter ifrågasätta Victors vittnesmål om strypgreppet som Victor berättat om vid rekonstruktionen. Nej, nej, jag blir lite konfunderad. Jag har ju hört dig säga det på rekonstruktionen och här nu.

Men jag har läst igenom alla dina förhör dessförinnan. Noggrant. Och ingenstans säger du någonting om att någon stryper dig. Till en början så kom jag inte ihåg jättemycket av händelsen.

Det var rätt svart. Men när jag kom tillbaka till lägenheten så kom väldigt mycket tillbaka. Victor får också fråga om varför han hade en vass, dubbeläggad jaktkniv i sin garder

har valt att lämna stan. En som inte längre orkar bo kvar är Victors dåvarande flickvän. Hon var bara 16 när det hände, men spåren efter den natten kommer kanske aldrig att suddas bort.

Jag har haft svårt, jag kan inte sova. Jag sover alltid med låser till mitt rum, jag drar aldrig upp mina gardiner. Jag kan inte gå ut själv för jag är rädd för allt och alla.

Jag håller mig för mig själv typ. Jag har flyttat också för att det har varit så mycket skjutningar. Och jag är rädd. Även Victor, som alltså friades från droppen, beskrev under rättegången de psykiska spår efter natten och det som hände i hans lägenhet i september 2022.

Så fort jag hör ljud så tror jag att jag blir attackerad och mitt hjärta går igång automatiskt. Jag kunde inte sova. Första tiden smakade allt jag åt, smakade blod.

Vi alla berörs av de bilderna som vi har sett. Hur kändes det för dig att sitta och titta på de här bilderna och du har liksom alla folk här inne i salen som... Hemskt.

Man vet att det är jag som har gjort det. Samtidigt vet jag att jag inte har kunnat påverka det och jag har inte velat att någon skulle dö. Du har hört en ampro sista delen av Inför rätta om Ulricehamnsfallet, en produktion av tredje statsmakten Media.

Reporter Pernilla Wadebäck, slutmix Fredrik Nilsson och jag heter Hanna Engberg. Exekutiv producent på Podmi är Lovisa Falk. Ljudklippen kommer från Aftonbladet och Sveriges Radio och flera namn är utbytta med hänsyn till de inblandades anonymitet.

Här kommer ett tips till dig som gillar podd med dokumentär. Det är nog det jobbigaste för mig att hon verkligen måste ha varit jätterädd och ensam. Han liksom visar inga känslor utan det enda han frågar om det är liksom, ja, kommer hon överleva eller?

Hur kan man ge sig på en vändlös liten flicka? Alltså ett litet barn. Podmi dokumentär, Lex Luna. Lyssna nu på Podmi.