#410 Gusten Dahlin

Your call has been forwarded to an automatic voice message system. A missed call doesn't feel like anything. No red flag. No notifications screaming at you. It just disappears into your call log.

And nine times out of ten, that was someone ready to hand you money. That's why today's episode is brought to you by Quo, spelled Q-U-O. The business phone system built so you never miss a call.

Here's what I like about it. All your calls, texts, and voicemails live in one place so anyone on your team can pick up a conversation, see the full history, and respond fast. No more, wait, who talked to this customer last?

And if you're worried about after-hours leads slipping through, Quo's optional built-in AI agent can answer questions and even book appointments while your team's offline. It's the number one rated business phone system on G2, and over 90,000 businesses already trust it to stay reachable. Money is on the line.

Always say hello with Quo. Try Quo for free, plus get 20% off your first six months when you go to quo.com slash tech. That's Q-U-O.com slash tech. Hi, this is Brooke DeVard from Naked Beauty.

I am always looking for ways to elevate our daily rituals, and the Kohler smart toilet is proof that design changes everything. It's the stunning sculptural piece that feels like quiet luxury for your bathroom. It totally transforms your daily ritual into something elevated with customizable cleansing and touchscreen controls.

It's functional art that makes your space feel cleaner and more intentional. A modern home deserves a modern toilet. Experience the difference of Kohler smart toilets.

Find more at kohler.com. Losing weight can feel like a roller coaster, full of ups, downs, and being thrown for loops. Like when someone brings donuts into the office, or your kid's dino nuggets start giving you that look again.

That's why there's Noom. They combine GLP-1s to quiet the food noise with healthy habits that help you keep it quiet, even if you get off the meds. Their program is designed to make weight loss a smooth ride, helping you understand what drives you, so you can build better habits to not just lose weight, but keep it off.

Noom. Lose for keeps. Get started at Noom.com. Not all customers will clinically qualify for medications. Individual results may vary. Rule Britannia görs precis som vanligt tillsammans med våra väldikt goda och trevliga vänner på ATG.

Det må vara tomt i Premier League-kalendern, men under dessa landslagsveckor så finns det ju ett rejält smörgåsbord av annan fotboll att kika in. Vill man då ge det som att få lite extra krydda, då är ett besök inom ATG.se varmt att rekommendera.

Där hittar ni ett enormt utbud på just spel här under alla landskamper som stundar. Sveriges matcher, men också vitt och brett över hela paletten vad gäller Nations League-spel och annat. Så in och ta del av alla spel, det utbud som finns på ATG.

se. Kom ihåg, 18-årsgräns gäller. Skulle ni ha problem med spel finns stödlinjen.se. Men vi säger stort tack till ATG som är med och möjliggör Rule Britannia. Då säger vi hjärtligt välkomna tillbaka till ett nytt avsnitt Rule Britannia.

Och när ni lyssnar på detta, då är det ett väldigt mörkt, troligtvis i alla fall, dystert landslagsuppehåll. Och glädjande nog då, Fabian, så har vi kryddat upp detta och fått trevligt besök in i denna anglofila Rule-värme. Det ska bli kul att se.

Just nu känner jag att jag gillar det här tre veckor långa uppehållet, istället för att ha två separata med tre matcher i mellanrum. Så jag har en bra känsla, men fråga mig om två veckor, när vi inte har fått Premier League-fotboll på tre veckor, så ska vi se om svaret är annorlunda. Men lite gästavsnitt kommer det bli, så det är jävligt kul att starta starkt.

Så verkligen. Så är det verkligen. Känd för kanske den breda fotbollspubliken idag som en av två delar i Tutto Balutto. Han är programledare och podddrivare för ESPNs och Disneypluss La Liga-satsning.

Han har väldigt många andra fotbollsmässiga strängar på lyran också. De kan vi återkomma till stort. Och hjärtligt välkommen till Gusten Dahlin. Tack så hemskt mycket.

Hur är läget? Det är bra, det är bra. Jag känner lite som Fabian att just nu så gillar jag det här landslagsuppehållet. Jag ska till Spanien och spela golf med ett gäng polare.

Vi firar tioårsjubileum för vår kompis golftävling. Så det ska bli jävligt kul. Men det är lite för mycket de här senaste åren som är nytt i fotbollsåret. Först var det ju ett VM i november-december.

Och sen så var det ett långt jävla VM över sommaren med 48 lag. Och nu är det tre veckors långa break mitt i hösten. Det är för mycket som är ruckas på. Det är för lite som är heligt.

Hur min bild i alla fall är att du har ett ganska stort bultande blågult landslagsintresse. Om man nu kan gradera det. Jag och Fabian brukar få skit för att vi kanske inte alltid viftar lika.

Jag vet inte, aktivt med den blågula fanan. Vi vill medgångssupportrar som står längst fram när det är mästerskap. Men vägen fram är inte lika intressant. Men det här väldigt märkliga Nations League-spelet som stundar.

Det skärmar bort det. Det gör ingenting med mig. Någonstans förhåller man sig realistiskt till vad det är för landslagstid. Och det här känns verkligen som in-between någonting.

Det blev ett bonusmästerskap och det blev en ny våg av energi med Graham Potter och så vidare. Men nu när vi är tillbaka i B-divisionen lite så här. Jaha, ska vi upp i A och bli slagpåsen nästa gång?

Eller ska vi åka ur eller ska vi bara behålla vår plats där? Visst, det finns någon aspekt värd att fightas för när det kommer till köksvägar. Och de behöver ju uppenbarligen svenska landslag numera.

När det kommer till möjligheter att smita in i mästerskap vad det lider. Men den sportsliga tyngden känns väldigt lätt. Det betyder ju liksom inte någonting i praktiken här och nu.

Det är EM-kvalet det ska hända. Jag tror dessutom, det vet vi när ni hör det här, men när vi spelar in det här avsnittet så vet vi inte hur truppen ser ut. Men jag tror att den kommer präglas ganska mycket av lite nej tack.

Det har varit en lång sommar, det är en intensiv klubbhöst. Så det kommer nog vara en ganska sval stämning överlag. Fyra matcher på kort tid kommer inte göra saker och ting mer sexigt när det kommer till startelvor och så vidare.

Så här och nu är jag nog som ni och de flesta. Det är kul med landslagsfotboll, men det finns hetare perioder än denna. Ja, nej så är det absolut. Och som du säger, vi har inte sett alla de där trupperna när vi sitter och spelar in.

Men vi var inne på det, samma med England. Att det kommer vara så långa säsonger det har varit redan som har gått ihop. Och en Declan Rice, en Bukayo Saka, vad de har gjort med sina respektive eller sina klubblag.

Och vad de har gjort under VM-sommar. Och det känns väl som att det här måste vara fönstret då. Ett gäng klubblagstränare kliver in och säger stanna gärna. Vi sa ju att det var sista bossen för Michael Arteta.

Att han nu ska skicka nej tack på Declan Rice, nej tack på Saka. Det ska ju vara småskada på varenda en som inte åker till någon samling. Återigen, vi har väl väldigt mycket facit när det här publiceras.

Men jag tror också att det finns ganska många Gentlemen's agreements sedan innan in i det här uppehållet. Att klubbarna har avtalat med förbunden och med förbundskaptenerna. Vi kommer behöva använda de här spelarna ganska så direkt in på det här VM-et.

Och det är en intensiva augusti-september. Men sen så måste de få två veckors break, eller tio dagars break i alla fall. Så det blir ingen landslagssamling för de här spelarna.

Jag tror att det kommer vara ganska mycket så. Om vi går lite tillbaka och går lite brett kring och till din relation till engelsk fotboll och Premier League. Jag tänker Tutto Balutto, tio år gammal och ändå någonstans byggd ur den italienska fotbollen.

Som ändå förde dig och Thomas Wilbarco tillsammans kanske. Och sen som sagt, du jobbar med den spanska fotbollen nu. Folk har säkert koll på att du har jobbat med både Mästerskaps- Champions League och allt vad du har gjort därtill.

Och kanske framförallt som Fantasy Premier League-spelare borta på D Folk försökte ju få det att framstå som att de såg varenda minut av Viktor Sjökris i Sporting. Tillåt mig att tvivla och ibland syna den bluffen om man nu faktiskt vill kunna på allvar föra en debattdiskussion. Som jag har konstaterat nu med Hugo Larssons flytt till Fulham.

Jag har ju bara en känslabild av, egentligen minns jag honom bara på 90 minuter i Malmö FF. Sedan försvann han till Frankfurt och vissa sa att han var bra och vissa sa att han var dålig. Och när han kom in i landslaget såg det oftast skit ut.

Så det blir ju jätteskönt för mig. Om någon placerade halv miljardsnacket till City. Och det blir bekvämt för mig därför att nu ser han i Fulham och säger att det var ju bara fyra minuter hit och dit.

Eventuellt så blir han en 90-minutersman och blir jättebra på ett Premier League-mittfält. Så det är väl ändå bekvämlighet att samla lite stjärnor. Kanske i den liga man ändå helst följer.

Ja, absolut. Men för mitt intresse så gör det varken från eller till. Jag hade tittat på Tottenham-Everton för att återgå till den matchen, alldeles oavsett om Kulusevski och Lucas Varvalls spelade eller inte.

Alltså vad som helst, bli mot Varvalls. Jag vill inte ha några svenskar i United. Nej, och det där är nåt annat. Mardröm när Chippen gick till Roma och folk skulle börja följa Roma och ha sitt att säga om De Rossi hit och Totti dit.

Jag sitter här med Alexander Isak i mitt lag. Jo, jag förstår det. Preaching to the choir. Ja, och det där har ju varit en följetong. Kul att bevaka på avstånd, din relation till Alexander Isak i Liverpool.

Den är faktiskt helt otrolig. Det finns få relationer som är mer problematiska generellt. Men jag tror att många kan känna igen sig i det där att när man som alla vi tre och väldigt många som lyssnar på den här podden, antar jag, håller på ett internationellt klubblag så vill man gärna hålla svenskarna därifrån.

För det blir så mycket snurrar runt klubben och snacket från svenskt håll. Var var ni i fjol? Och det blir så jävla slappa grejer kring att det är klart att Isak inte gör mål för han där ute passar ju inte honom.

Man bara, du har inte sett han spela. Hi, this is Brooke DeVard from Naked Beauty. I am always looking for ways to elevate our daily rituals and the Kohler Smart Toilet is proof that design changes everything.

It's the stunning sculptural piece that feels like quiet luxury for your bathroom. It totally transforms your daily ritual into something elevated with customizable cleansing and touch screen controls. It's functional art that makes your space feel cleaner and more intentional.

A modern home deserves a modern toilet. Experience the difference of Kohler Smart Toilets. Find more at kohler.com. Still waiting in line? Again? That's time you'll never get back.

Save time and money with Stamps.com. Over 4 million businesses have skipped the line with Stamps.com. Join them to save up to 90% off carrier rates from your computer or phone right now.

Print postage for certified mail, registered mail, and packages in seconds. Then schedule a pickup right from your home or office. For a limited time, go to Stamps.

com and use code PODCAST for a free welcome gift. Taxes and fees apply. Why can't we get AI to production? Our competitors are already... How do we keep data secure?

AWS AI cuts through the noise with ready-to-use agents and the broadest set of AI tools. Stop overthinking. Start building. AWS AI is how. Christian Ronaldo eller Thierry Henry?

Svårt. Svårt, för man kan inte förbisedd vad som sen blivit eller vad som sen gjorts eller vad som sen sagts. Cristiano Ronaldos karriär och tid i livet post, han lämnar United första gången, är ju mycket, mycket mer svårsmält och svåruppskattad än Thierry Henrys postkarriärenliv.

Jag tycker att Thierry Henry är fenomenal i tv-studios. Han verkar vara en jävla hyvens kille. Jag tycker att det fanns någonting med vad han var med och gjorde för MLS och amerikansk fotboll.

Helhetspaketet Thierry Henry har jag så mycket lättare för efter deras heydays i Premier League. Jag lutar ditåt. Sen var han ju otrolig. När Thierry Henry var som bäst där 0-2, 0-3, 0-4.

Det var så jävla kul att kolla på Arsenal. Det var fruktansvärt. Var det det mest underhållande laget i Premier Leagues historia? Jag bara känner på den. Något år innan Invincible.

De var så fruktansvärt roliga att kolla på. Thierry Henry individuellt kan jag ge dig att det är det mest estetiskt vackra jag har sett på en fotbollsplan. Men laget som kollektiv är inte nödvändigt.

Jag tycker att vi gjorde så mycket också att de spelade på Highbury kontra hur matchupplevelsen genom tv-rutan är från Emirates. Man sitter man ju på plan på Highbury. Det är den vinröda tröjan med O2-sponsret på brösten.

Men det är ju såklart väldigt svårt att runda Cristiano Ronaldos absoluta högsta nivå där. Vad är det? 2007-2008 gör han ju 31 ligamål och 42 totalt och vinner dubbeln.

Det var mot Portsmouth va? Han gör den där frisparken som bara står stilla i luften. Jag vet inte. Det fanns någonting i det. Fan vad svårt alltså. Jävla svårt. Allt sammantaget Thierry Henry, men där och då döttlopp alltså.

Jag har ju så svårt att... Alltså såhär Cristiano Ronaldo och allt problematiskt. Den hade på något sätt ansiktet utåt för den moderna fotbollen. De flesta följde ju på Instagram och bara såhär...

Det är så stort så att det är helt overkligt. Men jag har ju aldrig älskat en spelare så mycket i hela mitt liv som mellan 0-6 till 0-9. Alltså jag var ju en ganska begränsad fotbollsspelare som mittback.

Men jag köpte liksom Mercurial Vapor och körde liksom vita strumpor för att se ut som Cristiano Ronaldo. Vilket är patetiskt i efterhand. Men ändå såhär, jag avgudade honom.

Kan du som United-supporter nästan tycka att Ronaldo är ju i United? Det är ju tidsmässigt, om jag pratar Fernando Torres som spelare. Jag förälskade mig i som Liverpool-supporter.

Men alltså Ronaldo är fortfarande aktiv. Men det har också runnit nästan 20 år av problematiskt vatten under bro. Alltså ser du honom fortfarande som United-spelare?

Nej, det är ju något annat. Han är ju för stor. Jag backar ju Real Madrid när han gick dit för att det var under tiden när man kände att UEFA hjälpte Barcelona. Det var liksom diskevsutvisning mot Inter.

Att du har stått på barrikaderna för Real Madrid! Nej, men alltså det hatet jag hade mot Barcelona under de där åren var helt... Det var stort, det har jag absolut inte längre, men där och då.

Så nej, men jag... Jag älskar ju inte Cristiano Ronaldo 2026, absolut inte. Men de känslor jag hade för honom, så mycket känslor har jag aldrig haft för en fotbollsspelare i hela mitt liv.

Jag har ju... Han kanske dyker upp här senare, vi får väl se. Men jag har ju en osund relation till Wayne Rooney. Alltså jag håller ju honom som en av världens bästa spelare genom tiderna.

Jag vet ju att du har. Det har framgått, och han kommer komma upp på listan. Och i och med att där och då så hade ju de ett partnerskap som var otroligt. Men jag har ju alltid varit team Wayne Rooney.

Och jag hade valt Wayne Rooney före Cristiano Ronaldo alla dagar i veckan under alla år de gjorde tillsammans i Manchester United. Men det som sedan blev och det som kanske inte har varit så jävla mycket genuin konflikt. Men det har ändå slängts lite facklor och kastats lite ord.

Så har ju det bara ännu mer drivit Cristiano Ronaldo bort från mig och Wayne Rooney närmare mig. Fan vad bra Wayne Rooney är i media. Alltså det är helt otroligt vad bra han är.

Alltså sluta träna klubbar, fortsätt vara... Alltså han har blivit lite semikrullig eller? Alltså Wayne Rooney... Han fick väl något krav från... Vad heter hon? Coleen?

Inför VM där. Att nu är det du som shapar upp dig. Sen så stinkade det väl Mungaro eller vad heter det? Osímpic. Men jag tror samtidigt att han nog fattar att Okej, det är allvar nu.

Han såg vartåt, det är inte bara barkade. Vartåt det hade barkat. Jag skulle säga att han pikade nu. Ja, för när han nu dessutom får den responsen han får, som Jalkemo var inne på också.

Att alla uppskattar honom så jävla mycket som pund Champions League skulle vara detsamma. Alltså kolla på en Bayern München-match. Harry Kane, han styr allting. Alltså han styr allting.

Jo, det är ju väldigt kul. Alltså till Haaland så använder du ibland, då tar du ju då partiet att han var bara involverad, han nuddade bara bollen fem gånger. Då är det lätt att bara dyka upp och göra mål.

Men när du pratar Alexander Isak så är han ju ursäktad med att han kan ju inte göra mål. Han får ju aldrig bollen. Ja men Haaland får den en gång, då gör han mål.

Exakt. Det kan ju finnas 15, 20, 22 minuters perioder i City-matcher där Haaland knappt rör bollen. Jag vet inte hur många touchar han har i derbyt i söndags. Jag beskrev Harry Kane, alltså kommer ni ihåg när han hade lite muskelskador under en period i Tottenham när han gick från att vara, han var ju snabb.

Alltså kommer ni ihåg matchen mot Liverpool på Wembley när han liksom springer bakom Dejan Lovren? Ja men jo, sant. Men jag beskrev honom som att han är liksom en sittande quarterback.

Han backar ju bort och bara pingar bollar till såna. Jag tänker inte att han gör 25 assists den säsongen. Det gör han ju inte för att Bruno slog rekordet på 21. Men han var ju helt otrolig där.

Nu skulle sakfrågan, vem föredrar du? Jävlar vad han dansar runt den här gröten. Det kommer komma ett snabbare svar på nästa, det vet jag i alla fall. Ja, nej men jag säger väl, sjukt nog så spelar ju Rooney in här också.

För att folk vill ju mena på att Harry Kane har gått och blivit Englands bästa spelare genom tiderna. Jag tycker att det är Wayne Rooney, så återigen så gör min förbless för Wayne Rooney att det landar på Kains minuskonto här i jämförelse med Haaland. Så jag säger väl Haaland.

Får jag fråga en sak utifrån? Jag håller ju på Manchester United. Jag älskar Erling Haaland. Jag kan liksom inte komma ifrån det. Jag älskar honom. Hur problematiskt är det?

Ja, men det tycker jag är lite problematiskt ändå. Och jag skäms ju över det. Jag har ju aldrig, aldrig alltså. Lazio har aldrig haft någon likeable spelare heller.

Okej, så det är bara likeabilityn som du till slut har kapitulerat inför? Ja, exakt. Så det är ju lite, inga liknelser i övrigt, men att du ändå kunde unna Svennis att få vinna Scudetton med Lazio.

Om du nu gillade Svennis till exempel. Alltså, där och då var man ju dels för ung, dels för oerfaren. Dels för liksom... Men Haaland ger mer likeability än Svennis här.

Ja, men lite tangerande är det väl ändå. Sverige-Norge, inga jämförelser i övrigt, men Manchester United, Manchester City är olika grejer. Jag är helt medveten om det, men det tangerar väl lite det jag sa om att jag unnar Norge absolut ingenting.

Men jag kan inte värja mig för Erling Haaland. Och det är väl lite mer, alltså skulle Sverige och Norge ha mötts igen VM-åttondel och Haaland antagligen hade gjort ett hat-trick och skickat ut oss med 3-0. Alltså det är lite mindre det här barrikaderna, stå och skrika norsk jävel, än att bara lägga sig platt och bara, han är ju för bra.

Men alltså YouTube-klippen, alltså så här när han ringer Pep Guardiola, Noel Gallagher och Jack Grealish och visar att han har klippt sig. Alltså jag kan inte, alltså i en värld när fotbollsspelare bara är robotar. Man är så jävla lättskämd och jag skäms över det.

Men en liknelse för att understryka min poäng här, om jag bara hakar i det du sa där, att det blir svårt att kalla den som gör mest mål för något annat än en riktigt bra avslutare. Så är det som att om vi isolerar till straffar då, och så gör någon flest straffmål, men den spelaren har behövt 60 straffar fler på sig än den som har gjort näst flest straffmål. Är det fortfarande en riktigt bra straffskytt då?

Eller kan man se det till att, okej, han gjorde flest straffmål, men han behövde också överlägset flest straffar på sig för att komma upp i de siffrorna. Då är han ju per definition i min värld inte en bra straffskytt. Ja, men det är ju lite, alltså inga liknelser i övrigt, men att du ändå kunde unna Svennis att få vinna Scudetton med Lazio.

Om du nu gillade Svennis till exempel. Alltså där och då var man ju dels för ung, dels för oerfaren, dels för liksom... Men Lazio har ju haft någon likeable spelare heller.

Nej okej, men så det är bara likeabilityn som du till slut har kapitulerat inför? Ja, exakt. Så det är ju lite, alltså inga liknelser i övrigt, men att du ändå kunde unna Svennis att få vinna Scudetton med Lazio.

Om du nu gillade Svennis till exempel. Alltså där och då var man ju dels för ung, dels för oerfaren, dels för liksom... Så det är bara likeabilityn som du till slut har kapitulerat inför?

Ja, exakt. Så det är ju lite, alltså inga liknelser i övrigt, men att du ändå kunde unna Svennis att få vinna Scudetton med Lazio. Om du nu gillade Svennis till exempel.

Alltså där och då var man ju dels för ung, dels för oerfaren, dels för liksom... Nej, men det är ju det, och det var väl lite det jag sa också. Det är ju att förenkla tränarskapet såklart, men idag att...

Ja, men exakt. Men väldigt många tränare av idag vill ju få det att framstå som att det är otroligt komplext. Och utan deras otroliga genialitet och deras syn av hur en passningstriangel i ytterzon kan öppna upp en tredje yta någonstans så kan det här laget inte fungera.

Kan ju också bara sätta ganska bra fotbollsspelare på planen, knacka bollen och så får någon jävel vinna den. Så... Nej, vi saknar i alla fall den typen av människor inom fotbollen.

Allan Shearer eller Didier Drogba? Sir Alex. Det lät som att du skulle säga Pep då. Nej, alltså det hade inte varit någon tvekan mot Pep heller. Jag tycker att Sir Alex Ferguson är, med all respekt för Arsène Wenger, för Pep Guardiola, för en rad andra, när det kommer till Premier League så tycker jag att Sir Alex Ferguson är i en helt, helt egen liga.

Jag såg något klipp på honom för någon vecka sedan där han pratade med Gary Neville, tror jag, i någon sit-down. Och jag tror inte att den var dagsfärsk, men den hade väl fått lite spridning av någon anledning, jag vet inte. Men där Sir Alex Ferguson då pratar om varför man ska forcera på ett visst sätt mot slutet.

Och han bara pratade... Det var som att tiden hade gjort de där orden och budskapen tyngre och viktigare. Sådär liksom... Sådär agerar inte klubbar i allmänhet, Manchester United i synnerhet längre.

Och det kan jag sakna. Jag kan sakna, verkligen sakna ett Manchester United som var great. Ja, kan man sakna också kanske liksom en... Idag ska ju alla tränare vara så otroligt, för att ställa mig rätt, engagerade och ska vara så delaktiga i alla processer.

Han gick ju bara ner och ställde sig där. Alltså sen var det ju såklart en större fotbollsmänniska än vad man ibland vill förenklade till. Men han var ju bara ledaren som satte ihop det där jävla omklädningsrummet.

Sist åren hade han alltifrån Rene Mullensteen som misslyckades i fullla. Man hade Carlos Queiroz som liksom... Alltså vår bortamatch i semifinalen. Ja, det är ju lite tidigare.

Det är väl typ runt trippel, trippel lite av skitsamma. Men ja, men verkligen. Det hade varit så jävla kul. Det är spekulativt. Folk är så här som ska liksom prata om Jürgen Klopp.

Att han, ja men Sir Alex gick aldrig upp mot Pep Guardiola. Alltså han lyckades besegra Arsene Wenger som kom som en nyskapande. Han lyckades besegra José Mourinho i Chelsea till slut.

Det hade varit så kul att följa hans utveckling mot den moderna fotbollen med Pep och alla... Den typen av fotbollstränare. Det hade varit så fruktansvärt roligt att se.

Jag tycker man ska vända på det där snacket också. Det var inte Sir Alex Ferguson som aldrig gick upp mot Pep Guardiola. Utan det var Pep Guardiola som aldrig gick upp mot Sir Alex.

Och det Alan Shearer utan att tveka, men då håller jag ju Didier Drogba oerhört högt också. Jag tycker att Didier Drogba var han var en av de här sista läskiga anfallarna. Som var stygga och som var hårda och som var kompromisslösa och som kunde dishe it out, men som var helt fenomenala både i längdspelet, i djupet, i avslutsfasen om det så var med fötter eller huvud, orädd.

Nej, han var fenomenal Drogba alltså. Alltså är det inte speciellt när man kollar Drogba, alltså det som Drogba sticker ut på är ju hans facit i semifinaler och finaler. Finalen är helt galet, men kollar man hans målproduktion i Premier League, den är ganska svag alltså.

Det kanske var en annan tid, jag vet inte. Men jag hade samma känsla, men jag var tvungen att slå den bara för det. Han gjorde ändå hundra ligamål på 226 matcher.

Det är jättebra, men jag tror att han typ aldrig gör över 20 i en enda säsong. Det var den känslan jag också hade, men 0-9-10 gör han alltså en 29-måls-säsong på 32 matcher. Det är då Chelsea får chansen till ligan.

Men egentligen, alla de här and... Då har vi näfkningsatt Drogba gört offside mot Liverpool. Men de första Mourinho-åren däremot kanske det var, man eventuellt skulle tänka att här gör han väl 25 mål varje säsong.

Då är det 10, 12, 20. Han var ju aldrig någon statpäder heller. De Chelsea-lag han spelade i var ju inte så ofta lag som blåste på när det stod 2-0 eller 3-0, utan då var det ju väldigt mycket kontroll och vinna matchen.

Det var inte speciellt ofta det rann iväg och det blev 6-7-8 och Drogba gjorde hat-trick eller 4. Men utan att ha exakta faktasiffror på fötterna kring det så skulle jag också säga att Didier Drogba är en otrolig 1-0-skytt. Han gjorde sällan det sista målet i en 3-0-seger.

Han gjorde sällan ett tröstmål i en förlust, utan gjorde Chelsea 1-0. Då var det ofta Drogba. Det är min samlade minnesbild. Nu blev det väldigt mycket Drogba trots att jag valde Shearer här.

Det är väl för att Alan Shearer för mig är referenspunkten i det Premier League man började följa. Och det man förälskade sig i och det man i mångt och mycket fortfarande följer lika slaviskt men väldigt mycket mindre romantiskt. Det finns ju liksom inga sådana typer av anfallare på samma sätt.

Och finns de så är de ju liksom i bottenstriderna och de kan ju göra åtta mål. Alan Shearer var ju en local hero som inte spelade i de stora men gjorde det han gjorde. Och jag skulle ju sannolikt inte förminska Alan Shearer till någon random spelare i översatt från den engelska fotbollen.

Skulle vara något provinslag, men av den tidens klubbar och spelare så hade man ju, och det var kanske också vad man själv var som fotbollssupporter där och då. Men man gillade ju spelare i andra lag på ett helt annat sätt. Eller man tyckte att någon var häftig eller någon var en jävel på inre mittfältet.

Och man hatade deger också. Man kunde både gilla de mer och hata de mer. Det går ju inte att ha en relation till Germoluk på Brentfords mittfält. Ett väldigt oväntat exempel.

Otroligt oväntat namn att droppa här i Alan Shearer-hurmen. Ja, men det är i tider av att jag öppnar alldeles för många fotbollsbilder för att ha upp i Germoluk hela tiden. Det var schablaka IF4.

Det var starkt alltså. Men för att svara på frågan så jag har en softspot för Pep Guardiola. Men jag har också mina tveksamheter kring andra delar i hans person och delar i hans tränargärning och den han har varit som fotbollstränare och så vidare.

Så jag är bara ärlig mot mig själv. Och på samma sätt som jag föredrar Ståle Solbakken före Graham Potter så förkroppsligar ju Jürgen Klopp i mångt och mycket allt det jag vill att fotboll ska vara. Allt jag är uppvuxen med att fotboll är.

Allt när det kommer till kärnvärden som jag vill föra vidare när jag försöker sälja fotboll kanske främst här nu till mina barn som snart ska växa upp och eventuellt omfamna fotbollen. Jag är ju mycket mer Jürgen Klopp än vad jag är Pep Guardiola då. Det låter bra.

Det. Roy Keane eller Patrick Vieira? Roy Keane. Bra. Där pratar vi kriminellt underskattad spelare. Men också kanske världshistoriens bästa pandit. Delar du min bild att han är roligast i fotbollsvärlden?

Alltså tajmingen, den är helt otrolig. Efter det där klippet när han säger And what was the game like? Till Jill Scott när hon har berättat om att hon har blivit absolut smashed av Marlon Harewood.

Där och då tog liksom Roy Keanes funny bones fart. Och så känns det som att han har liksom inte tittat bakåt sedan dess. Nu är det ju 5 plus one-liners var och varannan vecka.

Och jag blir inte trött på det. Vet du vilken av mina favoriter är? Det är när han och Ian Wright säger att de inte ska bråka idag när de sitter i rum. Och sen så börjar de prata Wright-i-kapp.

Och han landade i att det är inte svårt att spela golf. Och liksom hela, det var väl ingen fara med liksom hur det var stämningen där. Och Rorys gumma fick en öl i huvudet och bara så här, kom till Enfield.

Alltså det är helt otroligt det här klippet. Nej men alltså det är verkligen, det är one-liners vecka ut och vecka in i stittrigt fotboll. Ja men då upp från den här filmatiseringen av Irlands 2010-VM.

Alltså när han går fram till Mick McCarthy. I don't rate you as a player, I don't rate you as a manager and I don't rate you as a person. Jag gillar också svaret han ger på frågan.

Jag tror att frågan är typ så här, what's the most overrated thing in the world? Parties. Eller den där när han bara sågar någon. Jag vet inte varför, men så tar han en konstpaus och det är fortsatt tyst i studion.

Och så säger han bara, you big baby. Baby. Baby. What a big baby. Baby. Och det är... Gud vad de andra, de måste ha respekt för varann. Vi vet inte om Roy är klar än.

Så vi är tysta och då kör de här. Big Baby. Jag älskar honom. Avslutningsvis på detta som blev ett väldigt långt men jävligt trevligt och härligt segment och fan, när utgjorde därmed i stort sett hela vår sittning här tillsammans.

Steven Gerrard eller Frank Lampard? Steven Gerrard. Och det säger jag kanske framförallt för att Steven Gerrard var en mycket mer estetiskt tilldragande spelare för mig.

Så som jag uppskattade fotboll, det tyckte jag att Steven Gerrard klädde mycket mer än Frank Lampard. Sen var ju Frank Lampard fenomenal på sitt sätt och hans siffror är ju otroliga och hans bidrag till stora tunga historiska titlar kanske ännu större. Men där är man väl också lite färgad av att Frank Lampard har gjort så jävla dåligt som tränare.

Medan Gerrard... Jo, men han gjorde det ju skitdåligt. Men nu har det varit tyst så pass länge att man är tillbaka i att tänka på Steven Gerrard så tänker jag på...

Så tänker man in på positionen i allt efterpack. Den fladdrande åttan på ryggen när han bara stormar över ett mittfält och sen drar in den från 24 meter i taket liksom. Vilken Gerrard är det du ser framför dig?

Är det tillsammans med Fernando Torres? Är det tillbaka till Istanbul? Är det en ung, rufsig och antagligen utvisad Gerrard? Vad har vi för... Nej, men det är nog ändå...

Alltså... Svårt. Men det är nog fan mer med Torres än med Luis Suárez. Samma här. 0-9 är min Gerrard. Alltså långt gångna, alltså 0-7 dubbla matcher mot Chelsea.

Kuppen mot Kamerun på Old Trafford. Ja. Sen när jag ser honom framför mig så ser jag honom med den gula lagkaptennsbinden som han hade i Champions League 0-4-0-5 där.

Och jag vet inte, det är vissa uttalanden och vissa ord från spelare om det är självbiografier eller intervjuer eller vad det nu är. Man har burit med sig länge och där vet jag att jag kan ibland fortfarande tänka på när Steven Gerrard sa att jag har tänkt varenda vaken stund på hur det kommer vara och hur det skulle vara att lyfta den här Champions League-bucklan. Sen tog jag på mig den här tröjan.

Och det, jag vet inte, det är någonting med drivkraften i det som är estetiskt tilltalande. Snabb fråga gällande det där som vi har diskuterat en del. När man bedömer den här typen av spelare, klassiska Scholes, Gerrard, Lampard, hur mycket får man väga in titlarna?

För jag märker nu att samma människor som hävdar att det absolut inte spelar någon roll med Steven Gerrard, kör ju exakt samma argument med att man inte kan ta Bruno Fernandes seriöst för att han bara har en ligacup och en FA-cup. Så hur står du där? Om man typ, en all-time Premier League-11 eller whatever.

Men i just det exemplet så får man ju ändå säga att Steven Gerrard har en Champions League-buckla som Bruno Fernandes inte har. Så det är ju skillnad även mellan dem. Men jag förstår ju vad du menar i sak.

Skulle också två CL och tio PL liksom. Absolut, och jag vet att jag pratade med Jesper Hoffmann tror jag om det där i vårt inför Premier League-avsnitt som vi delade upp mellan Hoffmann och er två i Toto Balutto i år. Det var väldigt trevligt och givande.

Men då vet jag att jag sa just det att när det kommer till Arsenal och deras, ja men nu ska vi ta sista steget i Champions League, att det fanns något fokus i det. Men vänta, vinn ligan igen istället. För att jag är uppvuxen med en engelsk högstaliga där de riktigt stora spelarna hade 5, 7, 8, 10.

Giggs gick väl i mål med 12 ligatitlar. Alltså, att ha vunnit en ligatitel, det känns lite som att så här, done that, nu är vi färdiga. Nu får vi nog ändå börja liksom dela in vad som är bra och vad som är riktigt great här.

Så jag tycker att titlarna väger tungt, men jag driver ju samtidigt en hållning om att Francesco Totti är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna och jag står för det. Och han har ju liksom inte vunnit ens hälften av extremt många andra. Så att det är svårt, men om jag ska gå på liksom vem man var i sin klubb och vad man hade för relativa förutsättningar att förhålla sig till.

Så kan jag ju inte blunda för att Steven Gerrard... Du behöver inte. Nej, det är bara kul att höra vad andra tycker, för jag själv tycker att det är så jävla svårt.

Jag tycker ju, titlarna till trots, att Frank Lampard är den sämsta av de tre. Gerrard, Keane och Totti på tremanna-mittfält. Taget. Jag har ju Roy Keane och Dagniele De Rossi.

Som det är det bästa centrala mittfält man skulle kunna plocka ihop från fotbollshistorien. Underbart. Det, vi blev långa bara av detta, men vad fan, är ett landslagsuppehåll så känns det väl som att minnenas allé och A Walk Down, den är trevligare än att försöka spekulera i vem som vinner nästa Premier League-match.

Verkligen så. Och gillar man det så kan jag ju passa på att plugga för den långa sittning jag hade med Fabian i våras i Wayback When. Där vi minnes Manchester Uniteds andra halva av 00-talet.

Och nu snart i dagarna en liknande sittning med dig då. Fast där plockar du ut ditt dream team genom tiderna som du har upplevt i Liverpool-tröjan. Men det var ett jävla fint lag, måste jag säga.

Så att, nej, det är väl precis det här man ska utnyttja landslagsbreak till, än att försöka skohorna in någon U21-rapport. Exakt. Så, otroligt stort tack. Tutto Balutto lyssnar ju redan varenda jävel på i hela världen.

Så, Wayback When kan man lyssna in. Då finns det som du säger, det är olika årsspecifika nedslag i klubbars historia med profiler kopplade till de lagen, kan man säga. Exakt så.

Spridda skurar också från fotbollsvärlden. Så är det sannerligen. Och allt annat kul och bra som du producerar. Håll utkik här nu, Rule Britannia, under landslagsuppehållet.

Vi följer väl inte något exakt satt schema, utan det bästa är att ni som vanligt prenumererar på podden, har notiserna igång och följer på sociala medier så är ni med när vi snart är tillbaka igen. Stort tack gubbar, stort tack till alla er som har varit med och lyssnat idag.