21. "Jag är INTE mördare!"

Jag plockade upp en liftare i fredags. Mördare eller vanlig? Alltså en vanlig liftare. Det var en tjej, 25-30-årsåldern. Det har man ju sett på film. Precis. Som stod och liftade och jag tänker att jag plockar upp och hjälper henne, tänker jag.

Ja. Var det tumme och skylt? Nej, tumme och tumme. På en busshållplats. Stod med tummen upp på en busshållplats. Kan vi berätta för lite yngre lyssnare, att lifta är att man håller upp sin tumme, man står vid vägrenen och håller upp sin tumme i hopp om att få åka med.

Precis. Och det här är ju någonting som när jag var liten som jag gjorde hela tiden. Ja, det var ganska vanligt skulle jag säga. Ja, framförallt kommer jag ihåg på Öland när man var 15-16 och var uppe och festade i Borgholm.

Det är ju då några mil. Och missade sista bussen då. Då är det landsväg en och en halv mil att gå. Ja. Och då liftade jag. Och så en gång frågade jag pappa så här, du vi ska gå på Solkatten i Borgholm, kan du hämta mig?

Och han bara, får vi lifta. Det är lösningen. Föräldrarna också tyckte att det här med liftning, det var en mycket bättre lösning. Ja, för man slipper ju hämta då.

Ja. Men jag tror som rekommendation från en förälder tror jag inte det är så vanligt längre. Jag tror att det är ovanligare. Ja, kan du inte bara hitta en random person som kan mördare eller vanlig, det vet vi ju inte, men som kan skjutsa hem mig.

Nej, men det var liksom inget prat om att det var mördare när jag var liten. Nej. Det var liksom bara, man får åka med någon. Ja. Sen har ju det här då blivit, det har ju blivit, när man säger liftare, då tänker man ju direkt nu, mördare, tänker man.

Ja. Men det är ju skräckfilmscenariot, men sen har vi det andra filmscenariot, det som du verkar vara inne på nu då. Nej, men det ligger ju labilt fortfarande här, mördare.

Då ligger ju det kvar, så när man plockar upp någon, då tänker jag, är det jag som är mördare? Ja, precis. Då är man ju, precis, det är det andra grejen. Alltså helt plötsligt så är det liksom, först tänker jag så här, jag ska hjälpa till, men så fort jag bromsar in och börjar blinka och stannar, då tänker jag, fuck, nu är det jag, nu är det den här scenen.

Så är jag som är mördare. Just det. Så tänker man ju då, att liftare är lika med mördare. Alltså det, det går inte att undvika. Men sen tänkte jag också så här, klockan var liksom halv tolv på natten, och det stod en tjej och liftade vid en busshållplats, och så tänker jag, hon har missat sista bussen, och vem är jag att inte vara en snäll person som stannar och plockar upp?

För sådana är vi. Sådana är vi. Men direkt i huvudet så tänker jag så här, hon får inte tro att jag är mördare, det är liksom det viktigaste här nu. Skapa en trygg miljö direkt.

Jag vill skapa en trygg miljö direkt. Så jag stannar och så säger jag, har du missat bussen? Så säger hon, ja jag har missat bussen, jag ska bort hit bort. Det här var ute på mörkö.

Det är liksom, men alltså, det är långt att gå, jag bara, det är lugnt, jag skjutsar dig så här. Och, by the way, säger jag, Henrik heter jag. Jag heter Henrik Schyffert.

Och hon bara, hej hej. Hon verkar inte känna igen mig överhuvudtaget. Och jag har varit hemma hos min kompis, och har barn där. Jag har tre barn, berättar jag. Så jag börjar så här, overshare.

Bor du på mörkö? Jag är så fruktansvärt trevlig och normal. Och sen så också inser jag att jag har, mitt körkort ligger bredvid där, på dashen, där man har mellan sätena liksom.

För jag använde det för att fota det för att jag skulle logga in på något vis, eller vad det var. Så jag puttar fram det. Så att hon får visa. Alltså som en taxilägg.

Alltså att de har det sitter. Ja, precis. Det var inte jag. Inte ens någon jag känner. Men jag vill bara, om min ras vägnar. Men för att rädda upp, det pinsamma i situationen, sen så sprang du ikapp henne och mördade henne, antar jag.

Ja, jag ser var ju tvungen. Jag kan ju inte lämna några vittnen. Du, nu är det sommarens sista suck ju. Ja, äntligen skulle jag säga. Jaha. Ja, men det är blandade känslor.

Såhär på slutet. För att först, jag har liksom en period först, som är när man inser att det börjar ta slut. Då får jag liksom, nej, nej, nej, åh vad tråkigt, redan, och allt det där.

Men så fort jag har liksom, och det går ganska snabbt att liksom komma överens med de känslorna. Och man går över till att, okej, det är slut. Då tycker jag att det är för lång tid.

Alltså då har jag blivit tvärtom känslor. Nu vill jag bara hem, jobba normala rutiner och bara truffa på. Men det stora problemet tycker jag är allt det här som man hade sett framför sig att man skulle hinna med på sommarlovet.

Vad hade du på den listan då? Nej, men det var ju då, bland annat, jag och barnen skulle sova i tält. Jag och större barnet skulle till och med sova liksom ute på en ö, ensamma i hängmatta.

Och jag har inte ens lagt i, jag har köpt en till båt då och jag har råkat köpa en sån här liten optimistsjolle. Den hade inte ens fått toucha vatten. Dumt såklart.

Och sen så skulle jag bygga om ett gammalt, vad jag tror är ett gammalt cellofodral till ett barskåp. Det har varit mina grejer. Alltså du jobbar ju hårdare på sommaren än vad du gör på jobbet.

Ja, det är fullt ställ. Men här på slutet nu så har det varit, vi åkte ut till den här ön. Och då är det ju, man har ju en bild av att det ska vara så jävla mysigt.

Men det var ju liksom, den här ön var full av pissmyror. Så vi kunde liksom inte vara in i vegetationen för det var så mycket pissmyror. Så vi var tvungna att hålla oss en bit ut.

Där var liksom inte samma trädutbud som vi behövde för hängmattorna. Och det slutade med att det var ett ganska tvivlaktigt träd, men jag tänkte, det kommer att gå bra. Och det slutade med att det sista som hände, då hade det hunnit blivit mörkt, att det liksom bara crack gick av.

Jag fick sätta i annat. Vi ligger liksom, de här hängmattorna som då förvisso har lite luftmadrass i sig. Men han ligger nu liksom och touchar marken, vilket gör att den där hängmattekänslan går lite förlorad.

Vilket innebär att jag tror hon var vid 0,4, då kom vi överens om, Nej, ska vi åka hem? Jag försökte ge många outs innan, men att det inte skulle vara mitt val då. Hur gjorde du dem?

Nej, men jag sa, jag blev biten av pissmyror så att jag skrek. Och då var det så här, ska vi inte bara skita i att åka hem? Och då var det bara, nej, nej, nej, nu gör vi det här liksom.

Ja, okej, då ska ju inte jag ta bort ett barndomsminne från någon, utan då handlar det ju om att gå i mål med det. Så det var därför som vi fortsatte med att jag gav några sådana liksom chanser att bara, okej, nu är det sista chansen innan vi liksom nu kryper ner och gör allt det här. Då kan vi bara packa ihop allting och åka hem.

Det är liksom, det är ju inget konstigt egentligen. Men det här är ju som så här, liksom Pippi, alltså såna här gamla barndomstv-grejer, att pappan är den fega och den trötta och den lata. Lite så.

Alltså den här liksom, jag fryser. Och sen är Pippi bara så här, skärp dig! Nej, men så det var ju, så då var det ju att sätta sig i motorbåten hem Router. Den har jag, Susanne Router har jag.

Såklart. Mitt wifi på landet döptes av mina barn när de var fem. Så det heter Snopp och bajs. Och det är en liten by där. Och Snopp och bajs räcker hela vägen till branden.

Man kan leka med tanken att det skulle vara en myndighetsperson på plats. Ja, men det har jag haft. De ringer i oktober och säger, vi behöver bara komma in på nätverket här för vi ska installera er eltransformator.

Ja, vad är det då? Det är Snopp och bajs. Va? Snopp och bajs. Snopp och bajs. Ett ord. Snopp och bajs är det, okej. För grejen, det är ju lätt att bara gå in och byta namnet.

Men då uppstår det ju en lång rad av helvete. Som är alla, varenda enhet som någonsin har varit på det här måste då göras om, uppdateras. Och det inser man ju inte hur mycket det är och hur mycket som det är.

Och nu för tiden, när kylskåp ska gå på wifi, va? Det går ju inte. Så nu får den heta det. Så jag bara sitter i båten. Men det här första skrattet, det har lugnat ner sig.

Ja, så blir det ju. Såklart. Trollar du? Ja, kul att du frågar. Vad har du för trollaritrix? Jag har, för att inte vara trollkarl, för det är jag inte. Så skulle jag säga att jag är nog en av topp tre.

Förlåt, men är det inte så här att trollkarl är lite som att vara komiker? En dag måste man bara säga att man är trollkar. Det är ju inte som att man får något reggbevis.

Nej, det är lite upp till en själv att, kan jag bära den här hatten? Ja, precis. För om du går upp en gång på en scen och säger två skämt, då kan du säga efteråt, jag är ju komiker.

Ja, teoretiskt kan du det, men man hade ju uppskattat att det var ett par gånger till i alla fall. Jo, det är det. Man kan leka med tanken att det skulle vara en myndighetsperson på plats.

Ja, men det har jag haft. De ringer i oktober och säger, vi behöver bara komma in på nätverket här för vi ska installera er eltransformator. Ja, vad är det då? Ja, det är Snopp och bajs.

Va? Så är det Snopp och bajs. Det är Snopp och bajs. Ett ord. Det är Snopp och bajs. Ett ord. Snopp och bajs är det, okej. För grejen, det är ju lätt att bara gå in och byta namnet, men då uppstår det ju en lång rad av helvete som är alla, varenda enhet som någonsin har varit på det här måste då göras om, uppdateras, och det inser man ju inte hur mycket det är och hur mycket som det är.

Och nu för tiden, när kylskåp ska gå på wifi, va? Det går ju inte. Så nu får den heta det. Så jag bara sitter i båten. Men det här första skrattet, det har lugnat ner sig.

Ja, så blir det ju. Trollar du? Ja. Kul att du frågar. Vad har du för trolleritricks? Du, jag har, för att inte vara trollkarl, för det är jag inte, så skulle jag säga att jag är nog en av topp tre.

Förlåt, men är det inte så här att trollkarl är lite som att vara komiker? En dag måste man bara säga att man är trollkar. Det är ju inte som att man får något reggbevis.

Nej, det är lite upp till en själv att, kan jag bära den här hatten? Ja, precis. För om du går upp en gång på en scen och säger två skämt, då kan du säga efteråt, jag är ju komiker.

Ja, teoretiskt kan du det, men man hade ju uppskattat att det var ett par gånger till i alla fall. Ja, ja. Men det är ju samma med trollkarl. Ja, jo, så är det ju.

Man kan säga, man kan säga, då ljuger man ju inte i alla fall, om vi tänker att det är det viktiga, då ljuger man inte i alla fall. Och jag har nog, mig veterligen inte trollat på scen. Så då?

Ja, men då är det ju inte trollkarl. Nej, precis. Men fuskar du lite med trolleri? Är det så du gör? Ja, precis. På kammaren och för barn och sådär, så är det klart.

Och jag skulle säga då att jag, och det är väl ingen som blir förvånad över det, men jag har nog då den som har mest för att inte vara trollkarl då, måste jag vara topp tre personer som har liksom mest trollerigrej. Det kanske finns en enka som har ärvt en trolleriuppsättning av sin trollkarsmake. Eller tvärtom då, könsmässigt såklart.

Alltså fru, alltså truxa. Vilka kända trollkarlar har vi i Sverige? Truxa. Ja. Vi har... Buktalarparet. Ja. Och så har vi ju såklart Connie Ray. Johnny Long dyker upp i...

Johnny Long har vi. Vi har Connie Ray. Hej, hej Connie Ray. Var hans tagline. Sen har vi John Howardy. Ja, John Howardy har vi också. Vi har Ola Vero, såklart. Ja.

Isidor har vi också. Isidor Olsbjörk. Modern. Ja, just det. Det är många, det är ju många komiker som började som trollkarlar som sen har insätt att det här får jag inte ligga överhuvudtaget.

Carl Stanley heter han. Carl Stanley heter han. Fredrik Andersson också. Just det, Fredrik Andersson också. Magnus Bettner var ju mer jonglör. Det var också, när var det torrt?

Precis, och då får man leta sig till här i humorsvärlden. Han går ut. Han går ut med en sån här slagruta. Ja. Och känner. Jag bara, nej. Jonglering. Nix, ni rum.

Nej, men jag har, jag tycker, för grejen är att jag tycker att det är så sjukt mäktigt. Jag är stort fan av illusioner, magi, trolleri, allt det där. Jag tycker att det är superkul.

Jag är väldigt insatt i att de flesta, jag vet ju hur de gör, men jag tycker att det är häftigt när man ska klura ut. Vad har du för go-to-trick? Ett som du alltid kan?

Jag har ett mynttrick. Trolla bort mynt med händerna. Har jag några olika varianter så jag kan... Ja. Och nu är det ju... Och nu är det ju... Mynt i öron, du vet.

De blir ju... Ja, men också idag kan man ju bara ta fram ett mynt så blir folk jättechockade. Vad är det här för grej? Ta-da! What the what? Jag skulle ju... Brynolf och Ljung har vi ju i Sverige.

Ja, förstås. Som är väl de kändaste svenska trollkarlarna just nu. Jag skulle ju... Det var ju prat om att jag skulle regissera dem i Las Vegas. De skulle göra en stor show i Las Vegas.

Och då så ville de att jag skulle regissera den. Och jag bara, regissera en trolleriföreställning i Las Vegas. Jajamän. Självklart. Jag hör inte en enda varningsklocka någonstans.

Noll varningsklockor. Inget orimlighetsklingel, klingel, klingel som ljuder. Nej! Och också så här, är det här någonting jag har erfarenhet av? Nej. Har du någonsin gjort något i Las Vegas?

Nej. Kan du någonting om trolleri? Absolut ingenting. Kan du någonting om någonting? Ja, nej. Nej. Så jag bara, yes box. Jag bara, ett rungande ja på det där. Och då så var det så himla kul, för då skulle de åka iväg på en inspirationsresa till Las Vegas.

Så det var en vecka i Las Vegas med Brynolf och Ljung. Ja. Och jag bara, redan här, jag är ju mållös nu. Vad ska vi behöva göra någon show? Det här är ju fantastiskt.

Så vi åker dit och de är ju då, de känner alla trollkarlarna. Alltså det verkar finnas en massa trollkarlar som känner trollkarlar. Det finns ett trolvisk community.

Ja, sen så har radion, amatörer känner andra radioamatörer. Eller folk som flyger. Ballongflygare. Ja, men jag känner han i Österrike. Han är min kompis. Alltså man känner varann.

Så de känner ju alla och alla vet vilka Brynolf och Ljung är. Och Brynolf and Ljung, what? Hey man, come on in. Så vi gick på två till tre trollerishower om dagen i en vecka.

Och såg allt. Och de kan ju alla tricks. På riktigt det du ser, det är ju reglerna i magi. Det får ju aldrig vara liksom... Men jag fattar ingenting, varför sa han apelsin för?

Ja, men precis, det är det som är tricket, för de andra bara, what the fuck, har min vän eller släkting helt lost his mind, liksom. Varför sa han apelsin? Och det var tråkigt liksom, och så var det det som var tricket.

Och den här personen blev helt galen på den här personen. Och det här gjorde de mot, om det var Christer Henriksson och mot någon annan, de gör det liksom mot flera olika. Och så jag kollade på det där bara om och om igen, och jag gick och tänkte på det.

Jag pausade varenda grej och så, tills jag då kom på det till slut. Ah! Vilken skön känsla. Och sen när jag då träffar både Brynolf och Ljung, så är jag ju rätt nöjd när jag säger, ja, det var ett trick där som jag hade lite problem med, men jag löste det.

Och då förväntar jag mig att de ska säga, du är en king, du är en hjälte, du ska vara med i våran magiska klubb. Vill du regissera våran show i Las Vegas? Kan vi visa några andra trick hur de går till?

Eller liksom, ja, kan vi lära upp det? Alltså vad som helst. Och det som hände var bara att de vände ryggen mot mig och gick iväg. Och jag stod kvar förbryllad och bara, hej, ville de inte veta hur deras trick går till?

För då kom jag på det, de vet ju det redan, och det sista de vill prata om, det är ju hur deras trick går till, för det vill de ju att bara de ska veta. Med det sagt att, nu säger jag, om ni får chansen att gå och se Brynolf och Ljung, ta den, gå och se dem, de är fantastiska magiker, men nu säger jag, för det var det enklaste, det var så enkelt, för att de, när jag kollar om och kollar om och kollar om, så ser jag att han har tummen på över mute-knappen, vilket innebär att han kunde säga några valord. Kan du säga något som är gult och runt, och som är någonting, någonting, och sen mute, och den sitter på himlen, och den är så här och så här, så mute, mutade vissa grejer, och vissa gick igenom, och sen så att det logiska för den personen att säga, ja, det är en apelsin.

Ja, jag fattar, det är så jävla svårt att sova. Det är bara rolig tanke här, att något som man kunde... Man minns något... Precis, det var det absolut minsta problemet.

Alltså, jag hade ju bara, häromdagen, så sitter vi och käkar middag, så är vi i kökssoffa i köket, och så ser man hur en unge bara klonkar åt sidan, men det kanske, ja, det var väl något intressant där. Bla, bla, bla, bla, bla, sen bara, vad fan hände där? Kollar man ner.

Man sover full on, i en liksom där folk sitter och pratar och sitter och käkar, och så är det bara klonk. Det värsta jag vet, alltså först mot väggen, när revolutionen kommer, det är de här flygplanssovarna, som bara så här, man ska flyga nio timmar till någon jävla turistort. Och de som bara så här, ja, men jag går och lägger mig.

Och så bara lutar de sig tillbaka, och sen vaknar de när landningsstället slår i. Och så sitter man bredvid helt hålögd med tomma vinflaskor, fem filmer, sovmask i pannan, öronproppar, och bara, jag sovde de sista. Och dagen är förstörd.

Och de bara, ja. Det är de värsta människor jag vet. De här jävlarna som bara liksom, bara stänger av, alltså jag blir tokig på dem. Ja, men jag skulle säga att det är, ja, då är jag team sov, om det är någon av de där faktiskt.

Jag tänker ändå att det är igenkänning, det här med att, alltså jag tänker när jag vaknar på morgonen så tänker jag att jag ser ut som en sån där, en hemlös som någon har hällt en sån här borttappad låda över. Kvarglömda effekter. Det är så mycket jävla laddare och förlängningsladdar och maskiner i sängen.

Jag kan inte ha det så här. En liten, liten högtalare. Jaha, ja, okej. Hemplusad, man vänder sig om och så. Nej, mm, a, a. Men du... Nej, men jag säger, jag säger tummen upp.

Ja, kul. Roligt att det är något. Och det som är bra, kanske då, för att vi får en fin övergång här, det är att... Det är ju något vi jobbar mycket med, det tror man inte när man lyssnar på den här podden, att så mycket vi jobbar med övergångarna.

Det är riktigt briljanta övergångar. Men här fanns det faktiskt något av ett läge. Men det är relaterat till att man gör saker som man kanske inte behöver. Det är bebisrelaterat, i alla fall.

Men det är att jag har, och det har kanske inte strukturen av en längre historia, men det hade inte du heller, utan det här var mer av en känsla. Hallå? Måste du liksom in och dissa mig?

Du har ju fått tummen upp precis, men jag vill bara säga då, att här kommer känslan. Som småbarnsförälder, framförallt då nybliven småbarnsförälder, alltså då bebisförälder, vi snackar initiala året där, så är det mycket att man ägnar sig åt liksom, man är som en galen vetenskapsman och forskare som står i ett laboratorium och man analyserar, ja, det har kommit bajs här, vi ska se. Öka graden, katrinplommon, 20%, skriver ner det i ett litet block, 20% mer katrinplommon, serverar, fixar, donar.

Just också sömnrelaterat. Ah, vänta, sover dåligt där, vaknade klockan tre, antecknat. Vi testar att höja tiden vi sover mitt på dagen och kanske dubbla antalet tillfällen, bra.

Att man vill ha koll, man vill lösa liksom som att det är liksom som ett forskningsprojekt som ska lösas. Och att man tar på sig någon slags hatt som man kanske inte har växt i i det här att liksom vara som, när det är så här, ja men man överlever väl vad som helst, hur man ens... Sover vad man än käkar och skiter och hej och.

Men att man blir så himla nojig och pillig. Ja, men man försöker lösa problemet. Alltså, istället för att acceptera situationen. Vad händer nu? En fågel som drog rätt in i fönstret.

Jag ska bara kolla ut och se om den lever. Jävlar! Vi ser att David ställer sig på soffan och så tittar han ut genom fönstret. Är den skadad? Kommer du ha ihjäl den då i podden?

Live on tape. Ja, där är en fågel ser du. Ja, det är en sån där... Ja, vet du vad? Den är lite för stor för mig. Ja, det får vara. Var det en havsörn? Det var inget man håller på att brottas med.

Var det den där kända roslagskondoren? Som bara... Sex meter vingspann. Att de inte kan flyga bättre än så där, är inte det lustigt? Jag tycker också det, att när fågeln flyger in i fönstret och så tycker man synd om fågeln så är det lite också så här, men vänta lite nu.

Vem är det som flyger här? Ja, exakt. Det är inte jag! Det är ju inte du. Och det var ju inte så att jag tog huset och bara satte upp det. Alltså mid-flight. Lite fågelns ansvar tycker jag också.

Ja. Och det är också, tycker jag, fan det enda ni gör. Flyger. Alltså, att inte flyga in i saker, kunna ta er fram och så. Det är liksom hela jobbet. Ha ögonen öppna.

Nu väljer jag att det här är mitt material istället. Fåglar som flyger in i fönster. Det är bara då du bara byter. Och att det för fan väl inte är mitt fel. Alltså det har ju stått här.

Det måste väl stått här i 60-70 år. Men det var ju mitt material. Jag sa ju det, skämtet. Du ska ha tack. Det ska du ha. Men du bara tar det. Ja, nu är det mitt.

Det här blir skitkul. Det var en fågel som flög in i fönstret, för det var det som hände. Och jag blir, vad fan är frågan om? Nu blev det här mitt problem. Att jag ska behöva ta hand om det här.

Och att ni har flugit omkring i 100 år, det här huset har stått i 100 år. Hur kan ni inte? Det var ju inte så att jag reste upp det här och nu. Ni måste bli bättre.

Ni måste bli bättre på att flyga omkring, som är er enda grunduppgift. Och det här är liksom ditt material som du har hittat på. Kan du tycka att det är något? Jag känner igen det lite bara.

Låter det bekant? Ja, men det låter bekant. Det är som att någon precis har sagt det innan. Men jag kommer inte på vem. Nej, men ja. Jag tror att det kan man nog få till i alla fall.

Ja, men jag tycker också det. Det är det här gamla Seinfeld-avsnittet hade du med det med att han körde på en duva. Så vi har en deal så här med duvorna i stan. Alltså, ni får bajsa på statyerna, men ni flyttar på er när jag kommer med bilen.

Det är dealen. Det är överenskommelsen. Vi låter er bajsa på alla statyer, men när vi kommer med bil, då måste ni fan sticka. För annars känner jag jättemycket skuld.

Precis. Då blir det som att det är mitt fel. Ja, och det här är liksom dealen. Är det något ni ska kunna? Det är inte som att du ber dem komma in och slänga ihop en bearnaise.

Nej, nej, nej. Och fågeln bara, vänta, hur varmt ska smöret vara? Det kan man ju förstå att det är krångligt för fåglarna. Får flyga omkring, för luften är fri. Det är ju uttrycket, luften är fri.

Är det något luften är så är den fri. Otroligt fri. Där kan ni flyga runt hur mycket ni vill, men inte in i grejerna. Och inte in i mina grejer. När jag har inspelning.

Ja, när jag har inspelning. Ja, men det låter starkt, Matryck. Humor behöver inte vara svårare än så här. Man bara tar något som någon annan sa och sen säger man att jag har hittat på det.

Det händer något plötsligt. Någon säger något och sen så bara äg det bara. Äg det. Ja, men bra. Okej, jag får gå ut och ha en liten enklare ceremoni här ute då. Ja, gör det.

Och ska du ha ihjäl den på något coolt sätt så filma gärna det. Alltså, om du hittar på något. Alltså tejpa fyra kinapuffar och skicka upp den. Det var min go-to-tanke.

Vad är coolare sätt? Nej, men jag tänker att det låter jättekolt. Ja. Alltså spränga fåglar. I luften, mid-air. Ja. Ja, det har också ett slut. Som sagt. Då har vi ett slut.

Ja, precis. Då har vi ett skämt. Då är det roligt. Då är det roligt, enligt humorns grundtes. Ja, men jag fattar det. Ut och rädda den här fågeln. Det här med att vi ska spränga dem, det kommer vi inte att göra.

Du kommer ta hand om det här och bygga ett litet fågelsjukhus. Ja. Och spjäla vingarna. Jag kommer uppfostra den som att det var min egen fågel. Ja, så kommer den gå efter dig och kalla dig för mamma.

Du, jag träffade en papegoja häromdagen. Den var 60 år. Ja. 60 år var den, en papegoja. Är inte det enastående alltså? Men då tänkte jag så här, den har sett och varit med om.

Sen kom jag på att den är ju dum som ett jävla spån. Den vet ju ingenting. Den har inte varit med om. Den fattar ju inte att det har varit krig. Jag undrar på att det var inte den som flög in i ditt fönster.

Det hade blivit av mitt flygkort. Om den kommer att hämnas nu. Att de inte ska ha flygkort de där över 60. Då ska fåglarna inte ha flygkort. Jag tycker att man ska ta dem.

Hörru du, vi tar nya friska nästa vecka. Folk bara, vad ska ni lägga ner efter 20 avsnitt? Det har vi väl inte sagt något om. Men vi hade ju ett häftigt jubileumsavsnitt så jag fattar om folk kände att nu är de klara säkert.

Ja, jag fattar det också. Då kan vi bjuda på ett sånt här mellanavsnitt också, tycker jag. Lite svalare. Ja, lite såhär. För du vet, det är som att ligga. Man kan inte bara trycka på hela tiden.

Man måste ibland bara backa och trycka. Vrida ner volymen lite. Och sen, har jag hört. Vi hörs nästa fredag! Tja, tja! Hej!