#65 - SlösO avslöjar: Miljoner till p*rrfestival, semestrar och spökföreningar

Då var det dags. Min valturné fortsätter och nu är vi i Stockholm. Jag har hyrt en buss här bakom mig. Den påminner väldigt mycket om socialdemokraternas. Utanför här varje morgon brukar jag se deras buss och bli lite avundsjuk.

De har då en sossetour och så står det Dags att ta Sverige på allvar. Så nu har jag gjort min egna lilla turnébuss som är Dislöstour och på andra sidan så står det Dags att ta skattebetalarna på allvar. För är det några som behöver tas på allvar i den här valrörelsen, då är det just skattebetalarna.

Partierna lovar allt till alla samtidigt som varenda parti påstår sig vilja stoppa slöseriet. Så det senare där, det skulle jag vilja fokusera på nu när vi befinner oss i den sista veckan inför valet. Slöseri-turnén fortsätter som ni ser till Stockholm.

Det är valrörelse. I det här avsnittet så lovar jag nya avslöjanden. Äntligen, det var ett tag sedan sist. Men ni som lyssnar blir de första att höra om mitt senaste gräv.

Men jag tänker att vi börjar i bussturnén. Varmt välkommen hit Lydia. Tack. Du har varit involverad i det här tillsammans med mig. Jag tror det var en idé jag fick någon gång för ett tag sedan.

Eller jag. Eller du. Det var du som fick idén. Det kanske det var. Gå vidare, Filip. Du exekverade i alla fall på bussturnén. Berätta, vad var tanken med den här lilla sightseeingen vi gjorde?

Du har ju varit ute på turné. Så skulle du komma till Stockholm. Stockholm är jättehård konkurrens. Då tänkte vi, vore det inte kul om turister hoppade på? Så det var ju grundplanen att vi skulle stå i gamla stan och dela ut en liten tjusig bås.

Och så skulle vi få in en massa folk från Asien som undrade, vad är det som pågår? Då tänkte vi, det kommer bli bra tv. Och på den här bussen så ska vi ha massa kända komiker.

Så började det. Men nu har bussen rullat jättemycket folk ändå. Vi sålde slut. Och folk var så himla glada när de kom hit också. Det gör ju någonting när man får träffa våra medlemmar och följer och lyssnar av den här podden.

Och man känner att man gör det på riktigt. Verkligen. Det var väldigt kul. Vår kollega Erik Bengtzbo beskrev det som en perfekt kombination av nationalekonomisk föreläsning och buskis.

Det är ju lite ont att höra, men det summerar ju typ vad jag gör. Ja, det går ju inte att komma runt att du är lite buskis. Nej, och det är en smärtsam insikt. Men ja, det var en trevlig sightseeing.

Det var glada miner trots det tråkiga ämnet. Vi åkte ju då runt kring platser i Stockholm egentligen. Vad hade vi, 90 minuter? Det gick lite slammare, va? Nej, det tog ungefär exakt 90.

Men ni fick ju skippa sista rundan. Ni skulle ju tillbaka till fest också. Ja, det hade vi som ett insel för det här. Det var ju mycket just för att locka de där turisterna.

Jag tänkte, då måste man ju nämna Vasa som ett historiskt slöseri-exempel. Nej, men så vi åkte förbi olika platser. Vi började vid Rörstrandsgatan. Det är beräknade parkeringsgaraget, P-snurran.

Som skulle bli Skandinaviens första helautomatiska parkeringshus. Och också blev det, men också Skandinaviens sista. För det var några italienska ingenjörer som låg bakom det här.

Det kostade 30 miljoner kronor. Det låstes in en massa bilar i det här garaget som inte gick att få ut. Medan de som ägde bilarna fick stå och titta in på dem från fönstret.

Så diskuterade man om väggarna skulle behöva rivas upp. Men till slut så flög man in italienska tekniker för att lösa det här och fick ut dem. Sen har man inte använt garaget sedan dess.

Det var en av platserna vi besökte då. Det är numera ett monument över slöseri för den platsen används ju inte längre. Och ett typexempel på Mariestad, Vätgasdagis, teknikspännande när någon annan betalar.

Och till vidare. Vi var vid rulltrapporna i Stockholm. Jag tror att många har frågat sig hur det kommer sig att rulltrapporna nästan alltid fungerar i varuhus som på Liens NK, kontorsbyggnader och på hotell runtom i stan.

Men aldrig i tunnelbanan, typ aldrig. De är ofta sönder. Och det var en granskning som smedjan gjorde, vill jag minnas, kring SLs upphandling av de här rulltrapporna.

Som avslöjade en del skeva incitament. Det visade att leverantören riskerar vite om ett klistermärke sitter kvar på en vägg, men inte om rulltrappan står still. Och så kallat felavhjälpande underhåll, alltså löpande underhåll egentligen, sköts då av leverantören på eget initiativ.

Men det får inte överstiga 100 000 kronor, vilket då skapar uppenbara skeva incitament att lappa och laga och kanske inte åtgärda eller förebygga de stora problemen. En annan grej som var intressant i den här granskningen var att privata fastighetsägare mäter KPI. KPI gillar du, Lydia.

Ja, verkligen. De räknar kostnad per stillastående minut. SL räknar inte alls. Det kan också spela in. Så att det är med andra ord inte rulltrapporna nödvändigtvis som är trasiga, utan incitamenten.

Och 2017 så betalade vi skattebetalare dyra pengar för 71 nya rulltrappor på den nya citybanan, det är ju mellan Stockholm city och Odenplan. Men bara sju år senare togs ett beslut om att byta ut allihop, så det håller man på med nu. Och det stod tidigt klart att de här rulltrapporna inte fungerade som de skulle.

Utan gång på gång och under långa perioder så var de avstängda för reparation. Påminner lite om när man har hört, även om det är myter eller sant, att MacDonalds... Man kan aldrig beställa glass på MacDonalds.

Och att maskinen är väldigt billig, men att reparationerna är det som samma bolag tjänar pengar på. Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört det förut. Det är ett smart affärsupplägg om inte annat.

Jag tycker det är kul när du säger att rulltrapporna inte fungerade som det var tänkt. I mitt huvud så får jag upp en massa fantasier. Hur kan en rulltrappa fungera på ett annat sätt än när den tänkt som rutschkana?

Nej, det är rulltrappa, tror jag. Du får bara gå. Men en intern utredning visade att Statliga Trafikverket, som hade ansvar för upphandlingen, inte hade uppfyllt leveranskraven.

Rulltrapporna var felkonstruerade och bedömdes ha en livslängd på bara 20 år istället för de 30 år som är normala kravet. Kostnaden blir totalt runt 1,3 miljarder, men då får man nya rulltrappor som förhoppningsvis fungerar. En ännu sämre upphandling som vi åkte förbi var toaletterna vi hade sett i stan.

På grund av ett dåligt avtal och en misslyckad upphandling så blev det kaos med de där toaletterna, även om du känner till alla. Det är en lång historia egentligen, som jag kort kan summera. Summera den kort.

Ingen var bra av att vi pratade om toaletter för länge, nej jag tror inte det. Hur skulle vi förlora följare? Vad skulle vi göra för att förlora maximalt följare eller lyssnare av den här podden?

Jag vet inte, de säger äckliga ord. Ja, det är väl det. Nu kommer vi in i de taskiga markerna. Eller typ om vi skulle ersättas med AI. Nej, det hade kanske varit bättre.

Fortsätt nu, Philip. Sommaren 2026 slog Stockholm turistrekord. Samtidigt hade staden färre offentliga toaletter än på länge. Det var 66 fungerande, självrenegörande toaletter som stängs av eller forslas bort, medan bara 11 nya hade hunnit installeras.

Så det var alltså, jag ska inte säga ordet igen, men färre sådana. En shitshow. Ja, och notan för det här bytet var 350 miljoner kronor. Det är vad staden ska betala i hyra och drift över tio år för de här nya toaletterna.

Och det beror då på att man har haft ett survival of the unfittest. Alltså att det är inte de bästa projekten som blir av, utan de som ser bäst ut på pappret. Och går vi tillbaka i tiden och tittar på slussen och när det beslutades om slussen, då var det liksom Det var inte ens bra på pappret.

Problemet var att ingen fick se det pappret. Sweco gjorde en utredning som visade på stora trafikproblem som hölls hemliga. Och planarkitekten kallade istället flödet för tillfredsställande trots att det verkligen inte var det.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att delar av beslutsunderlaget var missvisande när man fattade beslut. Och intressant är att av de första åtta initiala miljarderna så var sex av dem kallade för investeringskostnader i allmän platsmark. Vad det betyder vet inte jag och förmodligen ingen annan heller.

Men det specificerades alltså aldrig. Och staden vägrade ju då redovisa beräkningar med hänvisning till kommande upphandlingar. Så att varken politiker eller allmänhet hade liksom korrekt information när beslutet togs i december 2011.

Hurvida man sen, för att det var sen bussterminalen, när man insåg explosionsrisken det var då den första budgetspräckningen skedde från de initiala 700 miljonerna till över en miljard. Sen har den spräckt budget då flera gånger sedan dess. Jag vet inte, det har blivit mindre allmän intresse av det också.

Alltså det känns som Grekland har gått i konkurs varannan vecka. Till slut slutade man liksom, och att spräcka en budget en gång, det gör ont. Därefter så är det inte lika stort problem.

Ingen bryr sig lika mycket, sorgligt nog. Men det blir fint. Det blir fint. Om man bara ska summera slussen och megaprojekt så finns det egentligen sex saker enligt Frybjär som man kan göra för att undvika de här fördyringarna.

Det första är att man bygger mindre och att man delar upp projekt i mindre delar. Nummer två är att köpa standardiserade istället för unika lösningar. Det är nog väldigt viktigt tror jag.

Nummer tre, undvik störst i slagprojekt, är typ samma sak. Skrytbyggen, unika lösningar. För det fjärde, kräv full transparens i underlag och fakturering. Nummer fem, då närmar man sig lite rättshaveri tycker jag, men han pratar om folkomröstningar.

Jag förstår logiken i det. Jag tror att folkomröstningar inte alltid är jättebra. Det var Catrineholm nyligen, där hade det byggts ett hus på torget. När man först skulle bygga det så gjorde man en arkitekttävling och så fick medborgare rösta om det.

Problemet var att det var en sån guldbyggnad, det var väldigt högt i tak och det var väldigt mycket yta, alltså kvadratmeter boyta som försvann. Eller kontorsyta, eller vad det än var. Det var ingen som ville bygga det för att det fanns ingen lösninghet i det.

Då blir det lite problematiskt om liksom folk ska bestämma. Jag undrar hur det var med slussen, jag minns inte det. När man gjorde om slussen, vad man körde för omröstningar och så.

Men slussen, det kanske aldrig hade blivit av överhuvudtaget och det behövdes ju byggas om. Nej, det var ju ingen... Det var ju det som var problemet, att det inte var något sånt heller.

Alltså jag tror att logiken i argumentet att folkomröstningar kan säkerställa att projekt genomlyses är ju logiskt i sig. Att väldigt få människor är intresserade av att rösta på någonting med hemliga budgeter. Det går inte.

Och det ligger ju liksom i sakens natur att det finns två sidor om man har en folkomröstning. Där det finns incitament att beskriva också kostnader och risker och inte bara fördelar. Problemet när man drog igenom slussen var just det faktum att alla de aktieägarna, stakeholders i projektet ville driva igenom det och det var bara de som satt på informationen.

Så att, ja. Och punkt sex då kanske är viktigast. Var beredd att faktiskt stoppa projekt som spräcker budget. Och den där gör det svårt för mig som slöseriombudsman.

När man till exempel i Göteborg får för sig att bygga en gigantisk linbana för skattebetalarnas pengar och pumpa ner över 100 miljoner kronor i den här utredningen. Så konstaterar man, tack och lov, att det här kommer kosta över en miljard så vi avbryter det. Det är bra.

Men helst skulle man inte utött dumma grejer från början. Jag var en gång i talangnätverk för norsksvenska handelskammaren. Och då minns jag att vi lyssnade på någon diplomat som pratade om skillnader i kultur mellan Sverige och Norge.

Och en sån skillnad var just det här. Möjligheten att avbryta projekt. Där man menar att man hade mycket enklare att stoppa projekt i Norge. Ingen aning om det stämmer, det var bara intressant hypotes.

I sådana fall är det ju en kultur och en kultur går ju att påverka. Genom sådana här poddar och annat. Ja, men precis. Och är det någonting som jag vill att de som var med på resan eller lyssnar på podden kommer ihåg, då är det någonting jag tjatade om tidigare.

Det var sunk cost fallacy. Det var återkommande i alla de här att man har investerat tid, energi, resurser i någonting och för den sakens skull ska man investera ännu mer tid, energi och resurser i det. Samma sak när jag bygger trall hemma.

Att jag vill såklart bli klar, även om det kostar lite mer. Samma psykologiska fenomen blir väldigt illa när någon annan dessutom betalar. Så det är någonstans boven i det.

Vi åkte vidare från slussen. Vi åkte runt väldigt mycket på Södermalm. Det var bra för synligheten. Men vi såg nog lite förvirrade ut. Och ropet här bor kungen. Det tycker jag var kul, för jag menar ju inte kungen då, utan då menar jag inte Sveriges kung Carl Gustaf XVI, utan Anders Henriksson som är ordförande på Sveriges kommuner och regioner.

SKR har ju nämligen sitt kontor där. Så vi gled förbi långsamt. Och denne man tjänar, alla arvorden inkluderat, lika mycket som statsministern trots att ingen förmodligen har hört hans namn.

Och här fick jag då tillfälle att kritisera det faktum att Sveriges kommuner och regioner inte tillämpar offentlighetsprincipen. Jag har tjatat om det förut så jag behöver inte gå in. Tog du upp det här med SKRs hus?

Ja, jag lyfte det också. Vi svängde förbi eller man såg det lite grann. Det ligger ju ännu närmare maktens korridorer. Man har då investerat minst 2 miljarder kronor i det här huset.

Och det gjorde man innan pandemin. Efter pandemin inser man att många jobbar hemifrån så vi är inte själva i behov av de här lokalerna så det skulle nu hyras ut till PVC. Jag tror att det har varit en lönsam affär för SKR.

De tjänar pengar på detta. Det absurda med det blir att man då med skattepengar investerar i... Man börjar konkurrera med Erik Selin och fastighetsbranschen. Det är frågan om det är kärnverksamhet.

Men där har man då byggt ett... Det måste vara Sveriges dyraste adress. Nytt kontor som man nu hyr ut. Då har man ju en intäktskälla utöver skattebetalarnas pengar.

Jag var inte med på bussen, men hur reagerade folk på din SKR-spaning? Jag blev applåder. Jag tror att jag bad om nån ursäkt. Jag var inte med på bussen för att jag stod och jobbade och filmade.

Och kameramannen. Så jag fick hjälp av honom. Jag stod där som ett riktigt skummis i den här diffund SKR-kepsen. Lång trenchcoat. Mitt i slussen stod jag. Det var faktiskt en bekant som skickade en bild på mig.

Han lägger upp den i podden. Men kameramannen var nöjd med mitt footage. Jag vill bara tillägga att Lydia lyckades komma åt slow motion-knappen. Så det blev otrolig cinematic-bilder på bussen.

Det gör alltid min svärfar när han skickar klipp. Det låter som att man är hög på Valium eller käkat svamp. Han filmar såna gardiner. Det här ser bra ut. Ja, nåväl.

Vi åkte vidare. Jag snackade om Vasaskeppet. Då blev folk upprörda. Folk gillar ju Vasaskeppet. Museet är ju fantastiskt. Ingen invändning mot det. Men själva grundidén att slöseri är ingenting nytt, utan det har hänt förut.

vad MUCF har föreslagit för skatteländningar. Jag fick en berättelse från en följare som jag bara måste lyfta. Jag tyckte det var lite kul. Den här personen jobbade för ett par år sedan i kundservice på ett företag som hanterar värdetransporter.

Och en dag fick hen ett telefonsamtal från en av Region Stockholms vårdcentraler. De önskade boka en värdetransport för att sätta in deras kontantkassa på bankkonto innan bokslut. Att alla pengar hamnade på kontot.

Inringaren var märkbart besvärad på sin röst då kontantkassan de betalade någonstans mellan 1000 till 2000 kronor för att hämta då enbart bestod av en enda 20-kronorssedel. Och personen i fråga svarade att han blev glad som affärspartner men ganska beklämd som skattebetalare. Och då svarade personen på andra sidan luren att hon egentligen håller med men att hennes ekonomichef var väldigt noga med att alla kontanter skulle vara insatta innan bokslut.

Så jag vill bara om någon ekonomichef därute får för sig att göra motsvarande så är det... Det här rör sig då som en transaktionsavgift mellan 5 000 till 10 000 procent för att hämta 20 spänn. Det går alltså enligt lag jättebra att stänga böckerna med ett kassasaldo så man måste inte hämta dem utan det går att bokföra så.

Tänker få det sagt så att det inte sker igen. Otrolig historia. Vill vi ha namn på ekonomichefen? Nej, jag vill nästan inte det. Det låter jag vara. Det var några år sedan också så det är väl preskriberat nu.

Men låt det inte ske igen. Sen så här, jag har ju clownat runt mycket nu känner jag. Turnéer hit och dit och upprepar mig själv lite grann ibland kan jag tycka. Men jag har också vid sidan av detta hållit på med ett gräv.

Och du menar inte på din nya tomt? Nej, utan ett icke-fysiskt gräv. Där har jag stoppat ved däremot. Men nej, jag har grävt i Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, förkortat MUCF.

Det är väl lite som att gräva i öppen grav tänkte jag säga. Lite öppet mål skulle jag säga. Ja, öppet mål. De fördelar årligen hundratals miljoner kronor i bidrag till ideella föreningar i syfte att främja barn och ungas demokratiska fostran.

De bidrar via detta då till att stärka det civila samhällets förutsättningar och ungas levnadsvillkor. Jag läste ju Dagens ETCs avslöjande tidigare i år i augusti där en konsult och flera nätverk av föreningar har lurat den här myndigheten på miljonbelopp med hjälp av inhyrda statister och fejkade möten. Det där väckte min nyfikenhet så jag begärde ut samtliga återkrav.

Det tänkte jag att jag ska nu avslöja i den här podden. Det kommer komma en granskning i text på det här men ni hör det nu först av alla. Så då fick jag titta och berätta.

Det var totalt 17 återkrav och olika historier. Jag tänker ta ut några av dem. Vi kan börja med Allas lika värdeförening. Det låter ju som någonting man döper en förening till om man vill ha pengar.

Det är en ideell förening i Rosengård som har hyllats för sitt arbete mot segregation och socialt utanförskap i stadsdelen. Efter återkommande svårigheter att redovisa hur pengar använts så polisanmäldes föreningen av Malmö stad för misstänkt bedrägeri, förskingring och urkundsförfalskning. Det här rapporterade SVT förra året.

Det är ofta den typen av signaler som jag tror att myndigheten reagerar på. Så då började de också titta. Efter att det då hade blivit känt så kom ett beslut om återkrav från flera bidragsgivare.

MUCF började då en fördjupad granskning och hittade så omfattande brister i redovisningen att de krävde tillbaka närmare 400 000 kronor av föreningen för ett projekt som genomfördes under 2024 till 2025. Jag har bara tittat på 2025 till 2026. De två, tre senaste åren 2024 hänger ofta med.

Och utöver det aktuella återkravet så har föreningen beviljats 1,6 miljoner kronor av myndigheten. Och då frågade jag om man har gjort någon fördjupad granskning av de medlen. Men det har man alltså inte gjort, utan man har bara återkrävt det enskilda beloppet.

Och det där är intressant hur man väljer att titta tillbaka och kräva mer medel tillbaka. För då är det en annan mottagare, det är ett ungdomscenter, en ideell förening och en så kallad paraplyorganisation. Det är då en organisation som får pengar av myndigheten och i sin tur delar ut till andra föreningar.

Och de har också kontroll över de här andra föreningarna. De beskrivs själva som en barn- och ungdomsorganisation med medlemsföreningar runt om i Sverige. Och de samlar drygt 20 lokala föreningar som bedriver sport- och kulturaktiviteter för unga.

Medlemsföreningarna finns spridda över delar av landet med en tyngdpunkt i Skåne. Och på grund av brister i organisationens demokratiska uppbyggnad så avslogs då årets bidragsansökan. Det visade sig att man hade inte medlemsinflytande så som det krävdes.

Man var inte riktigt duktig på det här med årsmötesprotokoll och mycket formaliafrågor egentligen. Och det här väckte också frågan om hur den demokratiska strukturen såg ut året innan. För då beviljades de 1,5 miljoner kronor i stöd.

Och de har ju varit aktiva i många år. Och antingen har de haft en demokratisk uppbyggnad som har fallerat, eller så har den ju aldrig funnits där. Och de började titta också på det tidigare året och det visade sig att det var bristfällig då också.

Till sitt försvar då så uppger föreningen att man har agerat i god tro och inte fått några anmärkningar tidigare. Totalt har den här organisationen beviljats över 20 miljoner kronor. Och jag frågar myndigheten MUCF om de då gjort någon fördjupad granskning av de medlen.

Och det har man alltså inte gjort. Och vet du mer vad det innebär det här med att det är demokratiskt? Ja, det gör jag. Jag skulle kunna recitera. Låt mig se. Jag tror många bostadsrättsföreningar skulle ligga risigt till också.

Det tror jag också. Av de 19 föreningar som var bidragsgrundande så framgår brister i totalt 13 föreningar. De här bristerna omfattade då både lokalföreningarnas stadgar och årsmötesprotokoll.

Totalt hade 10 föreningar brister i sina stadgar i form av rösträttsbegränsningar samt bristdelande reglering av ansvarsutkrävande och medlemsinflytande. Några föreningar hade brister i sina årsmötesprotokoll. Bristerna i årsmötesprotokollen omfattade uteblivna årsmöten i strid mot stadgarna samt inkorrekt hantering av ansvarsfrihet för styrelserna.

Så det är den typen av formalia som de inte hade levt upp till. De försvarade med att man har fått bidrag tidigare. Och det är ett vettigt argument att man borde titta på de åren också.

Så det var en av dem. En annan förening... Och det där hade upptäckts också genom media eller? Nej, den här har de upptäckt själva och det tycker jag är intressant.

Jag frågade lite så, hur går det till när MUCF gör sina granskningar? Och de arbetar då utifrån fastställda rutiner där ärenden väljs ut för fördjupad granskning. Jag föreställer mig något typ av slumpartad mät.

De har något riskbedömningsverktyg. Exakt hur det fungerar vet jag inte. Men kontrollerna sker alltså löpande. Det kan också vara så att en handläggare upptäcker något i samband med en handläggning av ett ärende.

Och att det då på så vis leder till en fördjupad granskning. Så de får också tips till myndigheten kring misstankar om oegentligheter. Och i de fall det finns en pågående ansökan eller ett tidigare utbetalt bidrag så utreder de uppgifter som de får in.

Så det är det som är grunden i det. Men det är massor av olika exempel. Jag tänker att jag fortsätter med några till. Det kommer finnas summerat i kopplar man flygresor till alltifrån Indien till USA, boende, biobiljetter, restaurangbesök, taxiresor, kontantuttag och dagliga privata kortinköp på kaféer och butiker till en verksamhet vars syfte är att stödja barn och ungdomars självständiga organisering och inflytande i det svenska samhället.

Jag har ingen aning, det tycktes inte heller MUCF ha när de gjorde en granskning av en organisation vars namn kommer publiceras i den här granskningen senare. Men de arbetar då med att, citat, skapa medvetenhet och mobilisering mot sexualiserat våld mot barn. Det är ett väldigt ädelt uppdrag som de beviljats stora medel för.

Sammalagt så berör de här återkraven drygt 3 miljoner kronor, varav 1,3 av dem är redan utbetalda pengar, resten är indraget av vad de skulle ha fått. Totalt har organisationen fått över 15 miljoner kronor genom åren av bara den här myndigheten, sedan har de fått av andra också. Här finns massa absurda detaljer, jag har tittat igenom återkravsgranskningarna.

För det första då, ordföranden, det är två personer som är involverade i den här föreningen, eller organisationen. Och de två är ett par. Så kassören är mannen till den som är ordförande, så det är väldigt personligt så.

Bägge jobbar med det här. Och det finns många anmärkningsvärda detaljer som framträder här. Bland annat har man lagt pengar på en produktionsresa till både Los Angeles och Las Vegas.

Där uppgavs handla om att intervjua aktörer inom pornografi och samla forskningsmaterial om sexköp. Nej. Det var det de skulle göra. Och det enda underlaget som föreningen kunde visa upp det var semesterfoton och sociala medierinlägg.

Bland annat en av de ansvariga stod på besök på AVN Awards, vet du vad det är? Nej, faktiskt inte. Det är porrindustrins prisgala i Las Vegas. Mäktigt. Där i utbildningssyfte misstänker jag, för de motverkar ju sånt då.

De konstaterar, i alla fall myndigheten konstaterar, att det rör sig om en privat semesterresa. De hittar kvitton på hyrbil, cykeluthyrning, biobesök, klädbutiker, elektronikbutiker, boende i LA och Las Vegas. Det här är vad de har skickat in då, som får fått...

De har krävt total genomlysning av var pengar, transaktionskvitton, etc. Så de har hittat bland annat sex stycken Apple Watches där de har köpt bara en av många saker. Man hade gjort uttag och bara överfört över 100 000 kronor till den här kassören för privata utlägg, utan att konstatera vad det rörde sig om.

Man har beställt foodora också i Sverige och man har varit på restaurangbesök, det är en väldig massa... Jätteintressant. Har du kollat upp de här personerna? Vad har man för bakgrund för att bli...

Ja, det är, vad ska man kalla det, semi-influencer. Färre följare än mig. Mer pengar på kontot. Gjort bland annat ett TED-talk. Pratat om de här frågorna. Framställer sig som en väldigt god person, jobbar för något ädelt som sagt.

Minskar porrkonsumtion, om man betraktar det ädelt. Och liksom för barns rätt och så vidare. Den yttre bilden ser ju väldigt, väldigt fin ut. Men när man tittar närmare på det här så är det väldigt mycket oegentligheter.

Men här är det ju också samma sak där du sa att de hade fått pengar länge, eller hur? Ja. Att det etableras en praxis om man inte har en granskning. Eller risk för granskning.

Exakt, det här har fungerat, vi fortsätter på samma sätt. Men det är helt normalt att köpa sex Apple Watch. Precis, nej men då... Då tittar jag bara på de senaste åren nu.

Det andra har de inte granskat ens. Och vi kommer till vad som sker efter att det här uppdagas. Men det är massa detaljer kvar som jag vill nämna. Verksamhetsplanen glömde utlandsresor två år i rad.

Trots att resorna då enligt föreningen var en, citat, väldigt stor och viktig del av verksamheten. Förklaringen var bland annat att dokumenten skrevs i Google Docs. Och inte sparades då på grund av instabil internetuppkoppling.

Och det kanske inte är så konstigt, för att de har också... Det är precis tvärtom. Ja, men då kan det vara så att de har bland annat åkt till Thailand och Singapore.

Där de sa att de befann sig där redan privat när en arbetsresa skulle inledas. Och föreningen betalar då flygbiljetter tillbaka till Thailand från Los Angeles. Plus kortköp under vad som uppgavs vara en privat semester.

Där man, citat, arbetade på distans från kaféer. Kanske var där det då var dålig internetuppkoppling som man glömde bort den där väldigt viktiga delen av verksamheten de senaste två åren. Man blåste också iväg till Indien för en föreläsning.

Och det var en kostnad då redovisad för en resa till Delhi för att föreläsa om porr och sexköp vid ett universitet. Föreläsningen ställdes in eftersom att parets dotter blev sjuk. Så kostnaden skulle inte tas.

Det är uppenbart att man har varit på privata resor. En hotellnatt i Uppsala trots 40 minuters pendlingsavstånd. Svårt att motivera. De hade då planeringshelg där.

Och hade dessutom tillgång till tjänstebil som gjort resan utan övernattning fullt möjlig. Inga mötesdokument eller bokning av konferenslokal kunde styrka att det var en arbetsresa. De bokar också in via Airbnb en stugsemester i Löttorp i Borgholm med parets gemensamma barn.

Varför tror du? Hur motiverar man det? Organisationen skulle kanske ha ett kontor i Borgholm, så de ville utreda den möjligheten. Så det uppgavs vara en resa för att undersöka ett nytt kontor på Öland.

Ingen flyttade någonsin dit. De startade aldrig några kontor där. Men de betalade alltså med skattebetalarnas pengar för den här resan som myndigheten bedömer som en efterhandskonstruktion för en privat familjesemester.

De var också på inspirationsresa i Edinburgh där syftet var att utveckla organisationens klädkollektion och, citat, se över trycktekniker. Resultatet blev en bok och några posters som man tog med sig hem. Man köpte en Apple TV.

Man var också frikostig med friskvårdsbidrag och köpte då kort på Yasuragi vilket går i strid med Skatteverkets regler naturligtvis. Presentkort för träning och massage går liksom inte att använda. Man kan inte köpa presentkort utan det är bara verifierade friskvårdsaktiviteter.

Man köpte en digital föräldraskapskurs för att, citat, kopiera UX-designen till en app om pornografi och porrberoende. Den är fortfarande inte färdigställd, den appen. Man gjorde inköp av möbler, lampor, hyllsystem, förvaringslådor och skjutdörrar till firmatecknarens privatbostad motiverat med att föreningen saknade kontor.

Myndigheten bedömer att det här är ren privat inredning. Kvitton bokförs på fel år. Bla, bla, bla. Ni förstår ju väldigt mycket i den här historien som är fullständigt jävla galet.

Det här leder så småningom när de börjar dra in pengarna till konkurs. Så 2025 års bidrag hann aldrig betalas ut eftersom 2023 års återkrav inte reglerades i tid. När föreningen sedan gick i konkurs i juli 2025 drogs hela det bidraget tillbaka.

Intressant, jag blir bara nyfiken på vad det är för typ av personer som hamnar där. Ja, och vad händer? Det jag blir nyfiken på är vad händer när de här går i konkurs?

Försvinner det? Vad sker? Jag frågade myndigheten om detta. Jag ska försöka få till en intervju med någon från MUCF för att ställa ännu fler frågor. Men jag har fått en del svar hittills.

Det blir inte polisiärt på grund av att det inte sker en återbetalning utan det går vidare till Kammarkollegiet för inkasso. Så det är processen. I de fall där de gör en polisanmälan så handlar det om misstanke om brott, till exempel bedrägeri.

Återkraven i det fallet som jag precis beskrev har inte betalats och polisanmälan har gjorts men inte på grund av att de inte återbetalat utan på grund av misstanke om brott. Det jag tycker mellan raderna av vad jag har sagt blir ganska uppenbart för frågan om själva konkursen så hänvis Och Philip tar buss och kör kort. Ja, och det lägger vi till, för det var också ett segment jag ville börja införa som vi kommer tillbaka till nu.

För det är presskamp på. Borde vi åka mer buss? Är det en väldigt konstig fråga? Vi hörs nästa vecka. Tack snälla Lidefotkom, tack snälla kameramannen. Vi fick lite kritik i förra avsnittet att ljudet var dåligt.

Jag hoppas att det var bättre nu. Kameramannen har fullt fokus. Sist var han ju med i avsnittet, så det var lite svårt att göra bägge. Det hade varit kul om han satt med headsetet samtidigt, men det gjorde han inte.

Jag tänkte att ni ville säga någonting sista här. En hälsning till väljaren i Stockholms val. Någonting, vad ska de tänka på? Det kommer vara massa lappar framför er.

Där står olika partier. Nej, och det värsta när man går och röstar, det värsta, är de här människorna som står på vägen när man ska gå in. Man får dåligt samvete för alla.

Alla partier jobbar, ja, det här stod, ska jag rösta på dig också? Jag kan rösta på dig också. Alla människor på pappan, okej, ja. Du mår inte dåligt över de här partisterna när de har kampanjat jättemycket den sista dagen.

Och ändå är man resistent liksom. Ja, när det är väldigt många människor. Man kan ju inte kryssa alla. Nej. Vi kommer tillbaka till det. Att kryssa någon som man tycker är bra och som tycker att våra frågor är viktiga, det kan man ju göra.

Ja, absolut, det borde man göra. Bra tips. Bra tips. Ja, nej, jag har inget att tillföra där. Rösta klokt. Nästa gång kan vi rösta på dig. Nej, för fan. Men man kan bli medlem i Skattebetalareföreningen.

Då röstar man på dig. Då röstar man på mig. Det valet bör vara enkelt. Klipp in den här ledan. Ni kan tyvärr inte rösta på mig i det här valet. Kanske bäst så. Nej, det ska jag inte.

Det här är bra. Tyvärr kan ni inte rösta på mig i valet. Men ni kan bli medlemmar i Skattebetalareföreningen. Det är att rösta på mig. Det beslutet, den rösten borde vara enkelt.

Vi kommer redovisa valresultatet. Hur många som röstade på Filip. Cashen ska in. Bli medlemmar. Tack.