Bergakungens Sal

Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.

En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder.

Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas. Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida.