Betygsätt avsnittet
Bli först med att betygsätta
Om avsnittet
- Podd
- Somna med Henrik
- Publicerad
- 30 aug. 2026
- Längd
- 1 h
- Avsnitt
- S17 E846
Sebastians Universum
Om avsnittet
Hej ska du ha och välkommen hit, till våran plats, till vårat gemensamma krypin. Det är en gåva för mig att få vara här med dig. Jag har nog hela mitt liv haft ett behov av ett eget krypin.
Mitt första var i kapprummet på förskolan. När jag var ledsen och kände mig utanför ställde jag mig där, mellan kapporna, och kände mig fredad. Ikväll berättar jag om en kille i förskoleklass som heter Sebastian.
Redan från första dagen på förskolan kände han att han inte var som alla andra. Han var inte van vid att leka med andra barn, och tyckte att de pratade högt och hårt med varandra. Han var rädd för fysisk kontakt och stod hellre och tittade på.
Transkript
~60 min · AI-genererat
Do you snore? Did somebody hand you a CPAP and did you quietly stop using it? The mask that never quite seals, the hose tugging at you every time you roll over, a machine sitting abandoned in a closet?
ExciteOSA works a different way. It treats a root cause instead of managing the noise. And you use it while you're awake, 20 minutes a day, while the coffee brews, while you set your fantasy line up.
An FDA-cleared prescription device for primary snoring and mild obstructive sleep apnea. Then you go to bed like a person. Nothing strapped on, nothing plugged in.
In clinical studies, 90% of patients saw a reduction in snoring. No sleep study required. Prescribed online, shipped to your door. ExciteOSA at springsleep.com slash sleep20.
Code sleep20 for 20% off. ExciteOSA is an FDA-cleared prescription-only device for primary snoring and mild obstructive sleep apnea. Not for everyone. Individual results vary.
Risks and benefits at springsleep.com. This thing is for game shows, not your business. Workday is the enterprise AI platform for HR, finance, and IT. With AI grounded in your context to get work done and done right.
It's a new Workday. Mod.com is changing the way people battle excessive fatigue. Ever hit a wall in the middle of the day and a third coffee just doesn't do it anymore?
Here's what's actually happening. Coffee only briefly blocks adenosine, the chemical that tires you out. When it stops working, your system is flooded and you crash.
Modafinil is a prescription treatment that works in a completely different way. Modafinil works by stimulating multiple receptors in the brain associated with wakefulness, including dopamine, serotonin, norepinephrine, histamine, glutamate, and orexin. It's a more complete solution that gives you 10 to 12 hours of steady focus and energy.
To learn more, go to mod.com. Fill out your intake form, meet with a licensed provider, and if approved, moduler ships straight to your door. Go to mod.com to get started.
That's M-O-D dot com. Hi, it's Mark Bittman from the podcast Food with Mark Bittman and the website The Bittman Project. One of the things that makes Whole Foods Market different is their commitment to quality standards.
More than 500 ingredients are banned store-wide to give us peace of mind whether we're browsing through the store or shopping online. And it's been this way since 1980. Their selectivity makes your shopping easier.
Shop Whole Foods Market in-store or online. Thank you. Hej och välkommen till Somna med Henrik. Ditt e-kärl i elandet. Din väsentliga väckning. Inatt. Jag som är Henrik.
Och det är dags att somna. Och det är som det. Till våran plats. Till vårat kirpin. Till våran rimd. Inget namn kommer in när vi har byggt ett eget universum. Jag menar det på riktigt.
Åtminstone så mycket man kan men någonting utan att bli metafysisk. Det är en kova för mig. Så var jag med dig i vår som juleset. Och det är en stund med sommar.
Och det är en stund med mitt liv. Haft ett behov av att dela eget kirpin. Det första kirpinet som jag minns att jag haft. Det var mellan kapporna. Mellan kapporna det säger någonting också om 10-talsåldern.
Jag vet inte men alltså i kappan. På det som var min förskola. Lijärjärken i farol. Där hängde det på den här. Tjocka tjocka ribbin. Någonting som ju verkligen inte är logiskt.
Jag tänker på det då och då. Det här med att vi i våra gemensamma utrymmen i världen liksom blir verkligare än varandra. Och vi knä upp varandra. Och vi knä upp i andra sidor på varandra.
Vi är liksom väldigt sällan ensamtoriskt. Eller det beror på vad man menar med ensamtoriskt. Men vi är väldigt sällan fria när det storaverket vill. Och med fria då att mer och mer gå in.
Det kanske. Frida är verkligen beläktigt. Så vid att vi låter oss första och tre. Men det är direkt fysiskt menar jag. Även om det naturligtvis är många undantag.
Men vi kan ju inte alltid är fria där framme. Utanför dörren. Och då växer det där i mig. Det blir som ett eget rum som bygger sig ett eget litet kulsfort på insidan av mig.
Och det är ganska frustrerande eftersom de här minnena är felkoordinerat. Båda de händelserna har ägt rum samma dag. Men jag har satt ihop båda dem av varandra. Skilda i tid och rum.
Minnena. Medan jag samtidigt har stått både med de här olika fysiska verkkänslorna. På olika ställen. Men då blir vi ledsna och grät. Och då får man att man vill ha triftat till sin text.
Och då minns jag att jag golvde och grät mellan de där kapporna. Och längt efter min mamma. Men det var ju samma minne då. Att jag stod i kappen men då gick jag ut.
Egentligen de mest var helt ärlig. Så var jag bara ett minne av att jag har hängt. Och det var en månad sedan. Och sen när den första dagen i förskolan. Så kände han att han inte var som andra.
Han var inte van vid att leka med andra. Barn tyckte han lekte så. Det var så självklart. System för hur de interagerade med varandra. Sebastian tyckte att barn pratade högt.
Och bråkade högt och försvann. Han tyckte att de var som andra barn som fick leksaker som de inte orkade lasta. Fast de inte var det. Han var rädd för att fiskekontakt har varit förbrukt.
Det var linken. Att det var olika tänkande och känslor. Eller givet. Missförstått. Bortvald. Frånstrungen. Utanför. Då växte det där i mig. Det blir som ett eget rum som bygger sig ett eget litet kulsfort på insidan av mig.
Och det är ganska frustrerande. För att det är väldigt svårt att bygga ett rum som bygger sig ett eget litet kulsfort på insidan av mig. Och det är väldigt svårt att bygga ett rum som bygger sig ett eget litet kulsfort på insidan av mig.
Och det är väldigt svårt att bygga ett rum som bygger sig ett eget litet kulsfort på insidan av mig. Och då blev jag ledsen igen. Och då sa månad att vi var friska till för att inte jag skulle väcka de allra barnen.
Och då blev jag ledsen igen. Och då sa månad att vi var friska till för att inte jag skulle väcka de allra barnen. Och då sa månad att vi var friska till för att inte jag skulle väcka de allra barnen.
Och då satt vi ihop båda dem av varandra. Skilda i tid och rum. Minnena. Medan jag samtidigt har stått både med de här olika fysiska verkkänslorna på olika ställen.
Men då blev jag ledsen igen. Och då sa månad att vi var friska till för att inte jag skulle väcka de allra barnen. Och då satt vi ihop båda dem av varandra. Skilda i tid och rum.
Minnena. Medan jag samtidigt har stått både med de här olika fysiska verkkänslorna på olika ställen. Men då blev jag ledsen igen. Och då sa månad att vi var friska till för att inte jag skulle väcka de allra barnen.
Jag har nog hela mitt liv haft ett behov av att dela eget kirurgin. Det första kirurgin som jag minns att jag haft. Det var mellan kapporna. Mellan kapporna säger någonting också om 10-talsåldern.
Jag vet inte, men alltså i kappan. På det som var min förskola. Liarjärken i faror. Där hängde det på den här tjocka tjocka ribbin. Någonting som verkligen inte är logiskt.
Jag tänker på det då och då. Det här med att vi i våra gemensamma utrymmen i världen liksom blir verkligare än varandra. Och att vi knäpper varandra. Och det är det som är somna.
Och det är det som är mitt liv. Haft ett behov av att dela eget kirurgin. Det första kirurgin som jag minns. Han har haft. Det var mellan kapporna. Mellan kapporna säger någonting också om 10-talsåldern.
Jag vet inte, men alltså i kapporna. På det som var min förskola. Liarjärken i faror. Där häng Hur man liksom bara kastar sig in i leken. Hur en bil till exempel, för att ta det exemplet igen.
Han var på ett kalas där det var en kompis som fick en bil. Kompisen skrev ja, och sen liksom bara kastade sig ner på golvet och körde med bilen på ett sätt som inte var realistiskt. Körde med bilen liksom i golvplankorna och ficka in den och vildade med sin pappas knä.
Det blev liksom bara kastade sig ner på golvet och körde med bilen genom golvplankorna, utan att stötarna blev rejäla. Det här gjorde att allt han ägde hade en djup och närvarande prägel i honom. Det han inte sparade i sig själv, det var ingenting som betydde någonting för honom.
Allting han har sparades i djupet i honom. Det låg djupt inne, tvärs över hela kroppen. Så ibland när man skulle läsa som han var liten, inte var mer än vad de själv tyckte.
Det fanns väldigt stora ting att säga till om. Allting han sparade i sig själv var viktigt. Det var ingenting som betydde någonting för honom själv, det var bara lite för själv.
Det gick inte att vara i det, det var fel, man var fel. Till och med att det inte var det, det var fel. Men det gjorde också att han hamnade utanför i leken. Dels på grund av att han inte hade sett programmet, serien, som Hit me with your beggars kom ifrån.
Det kom egentligen från en serie som hette Hit me baby one more time, men det visste inte barnen. De visste inte vad den betydde. Det var inte alla rekorik som var komiska.
Nej, på Netflix skulle det Hit me baby one more time, var jättecoolt och inne. Kallafalsur. Stor den där hela vad vi sidas, att titta på de riktiga, om man vill bygga sig en liten värld.
Som ska visa sig. De olika världsrymmerna som är ständigt till varann. Så var de kastade djur som låg sönder, utan att bli mer eller mindre. Värld som ska visa samandra.
Hur mystikta var primärväxte, att lära sig. Tjocka, stora, stora varv, stora, sövande, kraftdjur som låser sig i for och vinkel på varandra i den största byggen, tornen och växlarna. Bygger någonting ord som har räckt själv med mer eller mindre om man minnar världen i sig gör.
Han är händerna på sina fantasti. Han fick skrycka saker. Hit me with your beggars som stormar fram och tillbaka. Han vet att de inte bryr sig just nu. Han vet att de inte märker.
Om man har tittat på så bastinjulet i förra året, som man ser att de stora styrarna stjäl, de skulle vara jävligt sjuka, det är möjligt. Men inte någonting våldsamt eller att de kommer bli tvungna att be om ursäkt i kryptade korsskjut på något sätt. Så långt har det inte kommit enligt alla fantasier kommer komma också, namnlöse.
Men nu är det bara, jag ska visa den där min värld. Och om man bygger strukturer, det finns många djur som bygger strukturer som delar någonting som är mycket större än bara inte eller skärm. Det är någonting som är större.
Skärm är inte idel, även sak. Skärm är inte alltid en sak, nu. Och ändå menar man så bastinjulet i förra året. Men det gjorde också att han hamnade utanför i leken.
Dels på grund av att han inte hade sett programmet, serien, som heter Hit me baby one more time, men det visste inte barnen. De visste inte vad den betydde. Det var inte alla rekorik som var komiska.
Nej, på Netflix skulle det Hit me baby one more time. Och var jättecoolt och inne. Gröna fall. Stora delar av istiden, som titar på de verkligaste, om man vill bygga sig en liten värld som ska visa sig.
De olika världsrymmer som ständigt gör varandra. Men det här gör att allt han ägde hade en djup och närvarande prägel i honom. Det han inte sparade i sig själv, det var ingenting som betydde någonting för honom.
Allting han har sparades i djupet i honom. Det låg djupt inne, tvärs över hela kroppen. Även fast han betraktade ställen i mitten av den verkliga kraftkartan. Och lägger sig på rygg.
Och att ligga på rygg är det här typen av material. Det är en civisning av frid. Det luktar också väldigt gott, tycker jag att pälsen. Det luktar. Sådär som kattluktar.
Om man luktar på dem på pälsen. Kattluktar väldigt rejäla djur. Någonting som alltid har varit något av en absolutitet. Med tanke på att de aldrig tvättar sig mer än ett väldigt, väldigt specifikt fåtal djur som kan käka.
Men det finns katttjuvlar som väggar i ett hörn. Och kattdjur. Det är olika mönster. Att försöka se att de maskinerierna ofta är bilden som skälvar och ger identitet när bestämda förhyrslyftet där de bor.
Men det här är andra bilder. Han kan bestämma själv hur skärmbilderna är ute och sjav. Och heter. Det är alltid vart konstigt tycker jag. Hur skärmbilder enligt gamla traditioner häter som ges om den absoluta ingredienser.
Men ibland så tycker jag att skärmbilder och skärmbilder som är begreppens världen som ska visa samandra. Som är mystikare har i min värld. Som ska visa samandra.
Hur mystikar har i min värld. Det finns någonting inneboende och uttryck i en värld som inte har avslut. Det behöver generas. Det behövs avskilnad. Avskiljning. Han börjar med att skapa lite kuperad terräng i marken.
Som är kullar. Han går inte att säga exakt hur han gör i helvskapandet av det här. Det är det som påunda att man kan dra olika verktyg och verktyg på olika ställen.
Så att det blir struktur och bilder. Plötsligt smälts den ihop och blir mer rejäla. Det är någonting som häter. Det kan vara vad som helst. Eller material som påminner om en kattmage.
Skärmar. Där det är material som påminner om kattmage som är gynnsam. Och det är ständigt som händer. Fast inte fortfarande. Delar faller så börjar han bygga lite påslottet.
Det måste finnas ett slott i varje världsskott. I varje världsskott med skärvakten. I måste det finnas ett slott. Varje slott. Det är mer attraktivt. Men Sebastian som unggäst tänker att vara tillräckligt kraftfull istället att bygga sig en liten värld som ska visa samandra.
Och måste det bli rimligare för honom att bygga? Bygg någonting ord som han också själv med mer eller mindre om vad han minnar världen i sig gör. Han är händerna på sina fantasti.
Han fick skrika saker. Hit med hugga bugga, skrek de. Hit med hugga bugga. Varje hjärta är så ögat. Han förstod ingenting. Han tittade lite på skärmen. Hans pappa och mamma tyckte det var fel med skärmen.
Det här är någonting som Sebastian senare kommer att utveckla i just telefonen. Att det finns något som står utanför fryster. Och det är stordan väldiga invandrasidan kraftdjur som låser sig i förhållande mellan de olika växtrena.
Och det är särskilda. Kanske som skjutande. Och skjutande. Och om man börjar med att skapa lite kuperad terräng i marken som är kullar. Han går inte att säga exakt hur han gör i helvskapandet av det här.
Det är det som påunda att man kan dra olika verktyg och verktyg på olika ställen för att bygga förankra. Och struktur. Det finns så mycket mer som är ju självständigt.
Men han tittar på en plats och då är han nästan. Han brukar skapa lite enkla saker kan man säga. Av mjuk, mörk brunn. Loddiga, matta. Runtomkring så är det små mjuka kullar av samma material.
Och skärlinerna förvandla. Även om man bygger det här för att bygga sig själv. Liksom vild, dum, raktioner. Man bygger någonting ord som han kan själv med mer eller mindre om vad de andra säger eller gör.
Han är händerna på sina fantasti. Han fick skrika saker. Hit med hugga bugga, skrek de. Hit med hugga bugga. Varje hjärta är så ögat. Han för Marken, medan alla var färg.
Denna biack, den gula, tullrötta färg. Delarktermort, delaktär och bockning, delaktär ball. Delaktär bullle. Men så vaknar älskar dollar. Hans förfarande var kallar och systemat varandra.
Det brukar se basten rymma in i sådana rader. Så bara stjälens lilla dollar. Hastufar för bockar. Skogs. Men stora saker som har stört omgivande, framförallt med mycket stråk.
Efter man lägger till spridter i kraft. Skjutsar skarvbort. Avkast. Omkring. Skott. Trof. Rumm. Skott. Med skissar biblan. Man kan få det. Man kan hitta. Det finns inget som hälst egentligen.
Det behöver inte heller vara lika sak. Ting som man många detaljer som skrivs under. Man brukar inte se att han är mikroskopiskt liten. Fast då är linjärerna med dubbelna.
Borde de som kan vara. Som är väldigt skarvigt. Förstorar saker som händer runt omkring. Han kan fliga in där. Ibland tittar hans mamma och pappa på tv, en film som handlar om människor som dejtar.
Då gör man en jättestor grej. Första dejtar, första dejten. Första dejten lustig, första dejten. Första dejten långt som gillar littrar. Första dejten. De börjar att smsa till varandra.
Och börjar prata med öga. Kallar oss mot varandra. De brukar se Basten rymma in i sådana rader. De stolar in sig med sina verk. På insidan av dem. Så fyller honom med motstridiga känslor.
Det finns något som hela tiden löste i. Att vara så. Att man med. Det tar enorma prov. I ett forum som gör att de vollen inte är till för att släcka det behovet.
För att tillfredsställa det behovet. Det borde kännas att ligga. Är så bråld. Det finns inget som händer runt omkring. Man kan skäcka till direkt på vad som ska ligga.
Var rädd. Att elektriciteten som driver bilen framåt når in i bilen genom den här lilla piggen. Han tycker det är konstigt att han själv kan lägga fingrarna på den skåran i bilbanan och inte känna minsta pirr av den elektricitet som han tänker löper igenom.
Han tycker det är konstigt också att elektriciteten i sig inte är någonting som människor förmår att fånga upp och tillfredsställa det behovet. Att elektriciteten och kraft ger signaler konstant med elektricitet och någonting som urstör. Men det finns någonting väldigt hävudlöst i att vara så.
Att man är beredd med att det tar enorma mängder. I ett forum som gör att de vollen inte är till för att släcka det behovet. För att tillfredsställa det behovet.
Det borde kännas att ligga. Är så bråld. Det finns ingen boknörd, ingen bokmål, det är ingen fel på att läsa skaper men han gillar serier. Han har gjort så att precis lärare läser.
Han gillar nikiaspiror, gamla album som han plöjer om och om igen. Han tycker om de tidiga byggnaderna, avsamma. Det är mörkt, tyst och lugnt där inne. Han skönt det är mörkt.
Han skönt det är cirkulerat. Ljusadeslagligt åtminstone moderna cirkelform som sexarn röttorna ta ut. Men det finns någonting, finns någon avgörande skillnad mellan världen och kyrkan.
Inte bara i ordskådningens väg utan rent fysiskt. Ett cirkorrum med stora fönster skilt från det biblioteket där vi befinner oss. På skärgångs rumsmöbler ligger det.
Om den stora taket. Och stolar var många trivs som man också. För att man ska ligga. Ett sådant som jag Gärna saktar man. Han kan inte riktigt tänk direkt på vad som ska ligga var rent.
Han är såmottaglig för elektriciteten som driver bilen framåt. Når in i bilen genom den här lilla piggen. Han tycker det är konstigt att han själv kan lägga fingrarna på den skåran i bilbanan och inte känna minsta pirr av den elektricitet som han tänker löper i den.
Han tycker det är konstigt också att elektriciteten i sig inte är någonting som människor förmår att fånga upp och tillfredsställa det behovet. Att elektriciteten och kraft är systemet kraftfullt. Och elektriciteten som någonting som naturligt energiutstrålning.
Elektriciteten som är skilda. Att elektriciteten inte är någonting som naturligt energiutstrålning. Elektriciteten som är skilda. Att elektriciteten inte är någonting som naturligt energiutstrålning.
Elektriciteten som är skilda. Elektriciteten som är skilda. Om man tänker att personer som blir bortvalda kan känna det. Sebastian och själv var det på ett skär.
Alltså handlar från det ärft. Och det är någonting när hon tror att man kommer in genom dörren som man ska kläppa en på vänster sida men den går liksom bakåt och står utställd och mycket stora staden utanför. Och stjälkarmerna faststicker enorma som hängde långt ner i långa långa kedjor.
Han kände nästan en isnande känsla när han såg dem och tänkte Vilket fruktansvärt dilemma som skulle bli om den plötsligt åker ner där kristallkronan. Vilken katastrof i spridda kraft. När kommer det på vad vi ska säga?
Och så kände jag att det var trist för länge sedan jag läste någonting om någon som var orolig än begynnande verk på insidan av dem. Så fyllde honom med motstridiga känslor. Det är något som skiver löst i att vara så.
Att man med. Det tar enorma mängder. I ett forum som gör att de vollen inte är till för att släcka det behovet. För att tillfredsställa det behovet. Det borde kännas att ligga.
Är så bråld. Det finns ingen bokklubb, ingen bokmål, det är ingen fel på att läsa skaper men han gillar serier. Han har gjort så att precis lärare läser. Första dejten.
Första dejten lustig. Första dejten. Första dejten. Föld som gillan lite hård. Tights. Jättemycket. Och så vidare. Första dejten. Skap som har stört. Och vid första dekor.
Två som man aldrig får. Så ska man lägga fyra med varandra. Med mer eller mindre brukiga kraftskvarter. Som är tröjor. För att elektriciteten någonting som naturligt energi.
Som skapar utstrålning. Inte kända om elektriciteten som naturligt energi. Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi.
Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi.
Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Elektriciteten någonting som naturligt energi.
Och strömgenerat. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Elektriciteten någonting som naturligt energi. Elektriciteten någonting som Something inna projekten skravde i filmen.
Hans mättde i någon, och deras förvannfölle som gör att inte bara är misos, även om detta läggas inigen för 2019 till 2021. Någonstod försvinner. Som gör att Sämre är många utan att han ville.
Kattkullar och katter. Han skapar stigen, man skapar ett böljande kullar runt omkring honom. Skymmer alltid jämt och formligt. Han och Nilma och föränders. Samma typ av.
Rinnande medier kommer att ströva över. Fylla honom nerifrån. Han kommer att få kippa efter luft och simma. Simma i sig själv. Leta efter vägen under vattnet i sig själv.
Men kommer vara svår för honom att göra det. När han belevlar och kommer att känna. Han kommer att tro att det är någonting fundamentalt fel med honom. Han kommer att tro att det är någonting som saknas med honom.
Men det kommer vara fel. Det är ingenting som saknas med honom. Det är ingenting som är fel i honom. Det är bara att de malla användes för att mäta sin egen sinnesförmåga eller sin egen riktning.
Vart simmar man i sig själv om man är vilse? De är för snäva. De är felkonstruerade. De kommer från barnen som leker på golvet just nu i nästa år och i förskoleklasser som tar sig runt omkring dem.
De är för svåra. De är felkonstruerade. De kommer att ta bort sina grejer för att bara för att de ska rämma. Just nu skar fram honom. Han går vidare. Då kände han kanske till om draör.
Han sade. Han bockade och befann sig druckt. Att släppa in det kommande. Världens ska bli hanserande. Det fanns några understevande. Överstrånde som grundfelsen.
Han började tro att det kommer bli lättare. Första stunderna var klenigen. Det är verkligen viktigt. Förstoringen gavan var i mer eller mindre inne i slutet i sin egen historia.
Det kommer att vara omställena av bättre resultat och väldigt stark ensamhet. Men han kommer alltid att komma tillbaka. Han kommer alltid att kliva tillbaka ut i ljuset.
Bullet där de andra människorna bor. För han vet att han är Sebastian. Att han är en byggsten. Att han är viktig. En mycket viktig. En funkomligt viktig del av det stora hela.
Och att vare sig han känner det eller inte i sin själ. Så är han viktig till en annorak som föreställer sig. Han är Sebastian. Han är viktig. Han behöver. Och förstår att han är byggsten.
Och byggstenarna i hela världen. Som byggs runtomkring honom. Han är en byggsten. Han är jätte jätte jätte viktig. Det kommer att komma tider i Sebastians liv. När han är mer eller mindre inne i slutet i sitt eget universum.
Det kommer att kännas av befrielse och tröst. Men också väldigt stark ensamhet. Men han kommer alltid att komma tillbaka. Han kommer alltid att kliva tillbaka ut i ljuset.
Bullet där de andra människorna bor. För han vet att han är Sebastian. Att han är en byggsten. Att han är viktig.
Automatiskt genererat, kan innehålla fel.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu. Bli först med att skriva något om avsnittet.