Västkaja Östkaja

Hej Somna. Välkommen till den här timman av vad det nu är. Jag står inför ett val, Somna, men när du hör det här har valet redan gjorts. Det är både spännande och skrämmande.

Idag ska jag berätta en historia som börjar mitt i handlingen: det är en smäll. Fönster skallrar, fåglar lyfter, och över Södermalm skingras fyra kajor åt var sitt väderstreck, precis som de lovat varandra. Öst-, Väst-, Nord- och Sydkajan, en kvartett som sedan ungdomen har ett löfte: vid första smäll som hörs flyger de åt var sitt håll och samlas sedan igen för att jämföra vad människorna haft för sig.

Den här gången var smällen bara en bil som baktände på Folkungagatan, men samtalet dröjer sig kvar länge på taket. Kajorna pratar om att folk har slutat titta upp, att människor har tappat sin nyfikenhet och går med sina gamnackar och tittar ner i telefonen istället för på himlen, på skorna, på varandra. Mitt i alltihop kliver sotaren Gävlert Garnmärnan upp på taket med en flaska prosecco.