214. Creepypasta 7

Tänk dig att du ligger hemma i din säng. Rummet är mörkt och tungt av nattens lugn. Du känner hur kroppen sjunker djupare ner i madrassen, och du känner dig fullkomligt avslappnad och trygg.

Men så är det något som stör. Först är det så svagt att du nästan tror att du drömmer — ett ensamt, mjukt tick mot fönsterrutan. Du försöker ignorera det. Det måste vara vinden.

Eller ett träd som råkar slå i glaset. Men så kommer det igen. Knack. Knack. Knack. Luften känns plötsligt kallare. Du ligger blickstilla och lyssnar till ditt eget hjärta som bultar i halsgropen.