Nostalgipartierna förlorade valet

Podcasten presenteras av Fjordkraft Företag. Smartare elavtal för företag och föreningar. Det är måndagen den 14 september. Jag heter Andreas Eriksson och du lyssnar på Ledarredaktionen.

En podd från Svenska Dagbladet. Varmt välkomna till oss så här dagen efter valet. Vi ska förstås ägna podden helt åt det färska valresultatet. Det är ju inte helt klart än ner på sista mandatet.

Men som opinionsmätningarna pekade på innan så blev den övervikt för de partier som under förra mandatperioden utgjorde oppositionen. Vad som dock få mätningar hade förutspått var hur jämnt det skulle bli. Länge var det bara ett mandat som skilde.

Ytterligare ett gick över i natt. Vi får som sagt se på var det landar exakt. För som det ser ut nu så ser det ut som att den tidigare oppositionen samlar 176 mandat och den tidigare regeringsmajoriteten samlar 173.

Så samma valresultat som senast men med tre mandat som bytt sida. Det finns förstås massor att prata om och lika bra att sätta igång direkt. Till min hjälp har jag förstås med mig Svenska Dagens ledarredaktion.

Peter Wennblad, Tove Livendahl, Mattias Svensson och Olof Ehrenkrona. Varmt välkomna hit. Hej. Tove, tidersidan tappade sin majoritet. Det är väl det första vi ska prata om.

Vad känner vi för det? Ja, det gjorde den ju men det återstår ju att se vad det blir för regering sen. Så jag har inte räknat ut någonting än. Men däremot så kan man ju se att de tre regeringspartierna har alla gått framåt och det var faktiskt inte vad jag hade förväntat mig.

Inte bara det, hela borgerligheten, den klassiska borgerligheten gick framåt. Samtliga borgerliga partier gick framåt. Det har aldrig hänt, tror jag. På det sättet så är det ju, det finns en högervind i Sverige, så kan man säga.

Mattias, varför förlorade tider majoriteten? Därför att SD har varit ett sänke både för de själva och för de borgerliga partierna. Olle, varför tror du att det gick som det gick i stort?

Ja, alltså det är ju en väldigt stor skillnad mellan förväntningarna till och med valurn och resultatet nu. Och då måste man kanske ställa sig frågan, vad är det som har ändrats i Sverige under den här månaden som valrörelsen har pågått? Och då är min bild att det har varit en rejäl upphämtning för regeringen därför att regeringarna har skött sig väldigt bra.

Sen har det inte räckt ända fram till majoritet. Peter, du sa att du skulle skriva under rubben Ingen vann valet men tider vann valrörelsen. Blev det så? Ja, det blev inte den rubriken och riktigt den artikeln.

Men det var känslan? Ja, det är så jag ser på valresultatet. Alltså vi hade ändå ett läge för en, det är ju bara en månad sedan som det framstod som fullständigt kört och vi fick ett valresultat där alla regeringspartier går fram.

Det är en tydlig mittenhöger. Tider kanske förlorade, men högermitten vann en jordskredsseger. Så var det ju. Vi kan väl gå direkt på potentiella regeringsbildningar.

Matematiken hos oppositionen är enkel. Vänsterpartiet släpper inte fram någon regering som de själva inte sitter i. Och C stöder inte en regering som V sitter i.

Magdalena Andersson behöver båda partierna. Tove, jag vill börja med vänstersidan då. Är det kört för Magdalena Andersson eller kan hon knäcka den här nöten? För att någon regering ska komma till så innebär det att någon kommer att behöva omformulera eller kunna kringgå sina tidigare uppdragna röda linjer.

Och det med någon form av motsvarighet i tideavtal på den sidan är väl vad Magdalena Andersson kommer att försöka åstadkomma. Antingen att bilda regering med ett hängavtal med Centerpartiet eller med Vänsterpartiet. Så det är väl vad hon i första hand kommer att försöka åstadkomma för att alla ska kunna rädda ansiktet, gå tillbaka till sina väljare och säga att vi har tagit ansvar för Sverige genom att göra så här.

En fråga till Tove. Förra gången blev det 176-173 till tidersidan som inte var tidersida då utan en Sverigedemokratiskt parti och ett liberalt parti som inte heller riktigt kunde tåla varandra innan det krävdes några sena kvällar på tiderslott. Skulle man kunna se ett vänster-tide där man kommer överens på motsvarande sätt?

Ja, jag tror inte det ska uteslutas. Det är nog det man kommer att försöka åstadkomma. Om man inte lyckas på en gång, men säger att vi är i en process med några talmansrundor och kanske till och med någon statsministeromröstning så kommer det kanske luckra upp möjligheterna att tänka tankar som hittills inte har tänkts ut högt.

Vad tror du om det, Ola? Att djupt splittrat vänstermajoritet ändå kan komma överens som tidepartierna en gång gjorde? Jag tror att det blir svårt. I sakpolitiskt, vilket Kristersson betonade på valvakan, så det enda regeringsalternativ som kan ge Centern deras politik är ett regeringsalternativ som leds av Kristersson.

Centern kommer att behöva välja mellan antingen regera som med V eller med någon typ av relation till SD. Där har vi en viktig aspekt som man inte ska glömma, nämligen socioekonomiskt är brottytan mellan C och SD mycket, mycket mindre skarp än den är mellan C och V. Det vill säga C och SD kämpar i stora delar av Sverige om samma väljarunderlag.

Ja, men det är väl också så att det har stått klart i flera mandatperioder, men C har ju ändå valt andra sidan för att man anser att SD står för långt ifrån i liksom mer essentiella världen. Ja, absolut, men nu kommer det att ställas på sin spets i sakpolitiken på ett annat sätt. Vad tror du, Mattias, kommer C lämna de här röda linjerna mot Vänsterpartiet eller kommer Vänsterpartiet att göra det?

Jag tror inte det finns så mycket whisky. För att få dem att... Ja, alltså Centern har varit glasklara med att deras alternativ är någonting annat än den blockpolitik som man har försökt prata in i existens.

Den har funnits på tidersidan, vilket inte alltid har varit ett lyckat resultat och inte riktigt efterfrågat bland väljarna, men det har funnits. Till vänster finns inte det här. Och det är framförallt Magdalena Anderssons huvudbry.

I viss mån också Centerns, men de kan ju sitta nöjda där för att Centern kan ingå i andra alternativ, men Vänsterpartiet kan det inte. Det är en ny dynamik. Moderaterna är största partiet på högersidan igen.

Jag ska inte säga att Centerpartiet kommer att ge upp sina röda linjer, för det är inte så de kommer att beskriva det. Men nu finns det ändå en reell möjlighet för Centerpartiet att kunna säga att vi samarbetar med de andra borgerliga partierna samtidigt som vi såg till att Sverigedemokraterna inte kom in i regeringen. Okej, du är lite inne på samma spår som Olle då.

Tove, vad tror du om den här vägen som ändå var... Det fanns ju tidigare moderatledare som ville ha hela borgerligheten åt det här hållet. Borgerligheten sprack på det.

Men tror du också att det finns en möjlig väg att Centerpartiet skulle kunna återkomma till sin sakpolitiska hemvist, där de alltid har funnits, men ändå behålla ansiktet? Eller vad tänker vi? Eller behålla ansiktet, du förstår vad jag menar.

Ja, jag förstår vad du menar. Och det är helt nödvändigt. Det är som Tia sa inne på att de har varit väldigt tydliga och de har också gått till val på att vara transparenta med att Magdalena Andersson har varit partiets statsministerkandidat.

Men jag tror att det ändå är så att när man kommer till en punkt där det inte går att få ihop det där pusslet, då kommer det att vara ett annat läge och det kommer att finnas en annan acceptans också från olika partiers väljare för att bli konstruktiva i ett läge som känns ganska låst. Nu är vi liksom i en delvis ny realitet. Det är ju många...

Det är klart att borgerligheten har ju... Det är ju en skilsmässa som vi har från Centern och sakmässigt så hör de ju hemma, borgerligheten. Och jag tror ju att det...

Jag har svårt att se att när det kommer till det läget att Elisabeth Tandrinkvist också med sin bakgrund och Ökenvandrat i jag vet inte hur många mandatperioder och nu helt plötsligt så hamnar de i liksom, nu är de ju ett vågmästarparti eller kan bli ett vågmästarparti på riktigt. Olle? Ja, en viktig aspekt på det här valresultatet är att höger-vänster-dimensionen i svensk politik har förstärkts på bekostnad av den kulturella identitetsklyftan.

Och det har gynnat de borgerliga partierna kraftfullt. Det fanns ju ett tag under valrörelsen då vi pratade om ett mittre alternativ, eller i alla fall Centern gjorde det. Då tänkte man sig en hypotetisk koalition mellan Centern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Denna samlar nu 168 mandat, så det är ju inte aktuellt för majoritet. Vi vet ju inte om det blir en eller två mandats övervikt för den hittillsvarande oppositionen, men vi påminner ju om att varje mandatperiod under de senaste har ju haft ett antal vildar. Vi påminner också om att vad jag vet finns väl inget riktigt etablerat kvittningssystem sedan Sverigedemokraterna kraschade det i våras, vilket gör saker än mer intressanta.

Vi ska ge oss in på de individuella partierna. Det här är en obundet moderat tidning, så vi börjar där. Partiet går framåt, man landar på nästan 20 procent. Det hade ju inte dykt upp i opinionsmätningarna, så det var ju ingenting som var diskuterat, men man är med mycket god marginal näst största parti.

SD skulle ju käka MT i både frukost, lunch och middag, så blev det inte. Tove, du som är chef här, vad betyder... Ja, du har redan varit inne på det, men vad tänker du om den moderata framgången?

Dels den egna åsikten är att jag tycker att det är välförtjänt, och jag är glad för att de fick belöning för att ändå ha hållit ihop det här i fyra år på ett sådant sätt som man har gjort. Det var ju många som förutspådde att inte bara regeringen skulle krascha, utan att Sverige skulle liksom sluta vara en demokrati och allting sånt där. Inga seriösa bedömare kanske, men ja.

Själv trodde jag ju att det skulle bli svårt att hålla ihop regeringen i fyra år. Nej, jag menar demokratiaspekten. Nej, men jag tänkte att det här kommer nog att bli tufft och det här blir stökigt, men det är bra att de försöker.

Men det här har ju ändå, så samarbetsmässigt så har ju Ulf Kristersson lyckats vara verkligen den här lagkaptenen på ett sätt som man ändå får ha stor respekt för. Och i ett slutläge nu när det ändå varit så att tidregeringarna har berättat om det de har fått åstadkommit samtidigt som Socialdemokraterna har dragit osynlighetens manteln över sig, så har det ju ändå fallit ut. Man har belönat Moderaterna för ett gott utfört arbete och det är vad jag läser in i detta.

Sen har ju Moderaterna, som man pratade med på valvakan igår, har ju sagt att de har känt en medvind under liksom verkligen spurten, men samtidigt varit väldigt rädda för att ta ut något i förskott, för det är också så att man kan bli biased i sin egen bedömning, men det verkar verkligen ha varit fog för den upplevelsen. På ett sätt kan jag tycka att de fick lite betalt givet uppgiften de hade framför sig med å ena sidan Sverigedemokraterna med Richard Jomshof som Louise Cannon, ett sammanfallande Liberalerna som man aldrig vet vad man har och de samhällsproblem man ändå hade att ta sig an. Bra att man i alla fall fick lite betalt.

Mattias, du har ju skrivit och pratat tidigare om vikten att Moderaterna återetablerar sig som det stora högerpartiet. Är du glad nu? Väldigt glad, därför att det här handlar liksom om högens själ.

Vi har liksom en framtids- och tillväxtorienterad höger, frihetlig, borgerlig, representerad av främst Moderaterna och vi har en auktoritär, populistisk höger, representerad av Sverigedemokraterna, nationalistisk. Och det är stora ideologiska skillnader mellan de två och därför är det oerhört viktigt att Moderaterna tar ledartröjan. Jag är också lite glad över att väljarna verkar ha varit mycket smartare än valrörelsen, för det verkar liksom finnas en sån här Paul Jonsson-effekt som jag skrivit om att Moderaternas kompetenta hanterande av nattväktarstaten i en svår stund för Sverige har gett utslag.

Jag noterar också, apropå det här med valfläsket, man har försökt sminka över bristen på ekonomiska reformer med Det är ju snarare, om lyftet kommer i slutet, så är det ju snarare när Elisabeth Svantesson tar strid med alla andra och säger liksom att nästa mandatperiod gäller någonting annat. Och det var ju också gentemot exempelvis Ebba Busch och SD. Återigen en välförtjänt seger för kompetens, och säger både Tove och Mattias.

Olle, din kommentar till Moderaternas framgång? Ja, det är ju en seger för Kristerssons ledarskap, så är det ju. Som Tove säger, han har hållit ihop regeringen i ett väldigt svårt läge.

Det fanns all anledning att vara orolig för sammanhållningen med tanke på erfarenheterna från Feldin-regeringarna till exempel. Men han har ju också hållit ihop Moderaterna. Och det här är ju, skulle jag säga, en comeback för det frihetsdominerande Moderata programmet.

En liten comeback för Bommarmoderaterna om jag uttrycker det så. Vi ska gå vidare. Det andra stora partiet, Socialdemokraterna, gick ju mycket dåligt. Knappt 28 procent, man tappar ungefär 2,5 procent.

Och då gör man sitt sämsta valresultatet sedan 1908, det vill säga under hela den allmänna rösträttens historia. För att det alltså skulle gå sämre för S- Socialdemokraterna behövde det alltså graderad rösträtt, så att säga. Genom det historiska.

Och då ska vi komma ihåg att Socialdemokraterna i opinionsmätningarna började det här valåret på 35 procent. Så att Peter, ska du börja där, ett sammanbrott får man väl närmast kalla det. Det är ju en kollaps för Socialdemokraternas valstrategi och en kollaps för dem som parti.

Vad betyder det för fortsättningen av regeringsbildningen? Ja, att Magdalena Andersson ska försöka får hon talmannens uppdrag att försöka bilda regering så ska hon göra det med en lövtunn majoritet och som liksom Socialdemokraternas mest misslyckade partiledare genom historien. Hon har ju en otroligt svag position samtidigt som då partierna till vänster om henne är som rusiga av sina...

Men har du då insights hur stark hennes ställning är internt, vet du det? För Socialdemokraterna har ju ibland en vana att sidstjepa sina ledare ifall man inte tycker att de duger riktigt. Ja, alltså misslyckas hon med regeringsbildningen, då är hon ju borta.

Det är ju liksom hennes sista chans att sitta kvar och det finns ju en stark... Jag kan inte riktigt bedöma om man kan kalla den intern, men liksom i den intellektuella socialdemokratin, alltså i de här kretsarna kring socialdemokratin, Katolys, tiden, en del, så finns det ju en väldigt stark kritik mot att socialdemokraterna liksom upprepade 2022 års valrörelse. Jag vet inte vem jag var som skrev det nu, att trots att det uttryckligen stod i partiets egen valanalys att det var ett jättemisstag att fokusera så hårt på Sverigedemokraterna så gör man det en gång till.

Och president, ja. Ja, det vet räckvidden i elspen. Den är upp till 53 mil i stadstrafik. Det räcker, du vet, man kör inte så långt som man tror. Och lite räckvidsångest, det kanske är bara bra.

Ja, då blir man ju glatt överraskad. Varenda dag! Upplev effekten av elspen och räkna på fördelarna hos din Mercedes-Benz-stad. Det funkar inte här. Ja, hej! Det har blivit en dubbelbokning så din plats på flighten har gått till en annan passagerare.

Vi är hemskt ledsna, men vi undrar om du skulle kunna tänka dig en uppgradering till första klass istället? Det kan vara din tur idag hos Maria Casino. Åldersgräns 18 år.

Spela ansvars invandringspolitiken, det gjorde ju de andra partierna egentligen från 2015 och framåt. De andra partierna, SD har ju då gått vidare då till en utvisningspolitik som de andra partierna inte på samma sätt har anpassat sig för. Är det helt enkelt så att det finns mycket, mycket färre väljare som vill börja, om man ska gå i radikal nationalistisk riktning, det blir något på genetisk grund kan det ju finnas idéer för.

Där finns det inga väljare som vill följa med. Svenska folket vill inte ha asländer raus. Nej, de vill inte ha det. Då är ju andra steget, är det möjligt att SD skulle kunna utvecklas till ett mer traditionellt högerparti på djupare konservativ grund kanske?

För det skulle väl vara ett annat alternativ då om man vill... Det är ett annat alternativ, men då blir det ju... Men det är ju det där att partierna... Det kommer ju bli en annan konkurrenssituation till exempel för Kristdemokraterna då.

Så i den meningen så finns det ju ett, så är det ju ett nollsummespel verkligen. Det finns en viss åsiktsbredd att ta vara på, och är det så att Sverigedemokraterna fortsätter sin vandring mot att bli ett mer normalt parti även idemässigt, då blir det en tajtare situation för de andra partierna. Men så länge man har tillåter den sortens uttryck som Richard Jomsoff har, då kommer man ju, då begränsar man också sitt utrymme både växtmässigt och samarbetsmässigt.

Alla andra vill kommentera också, Peter först. Mattias kan ta först. Ja, alltså jag håller inte riktigt med om att de har tonat ner, utan det är tvärtom så att de har tillåtit sig att visa mer av vilket parti de egentligen är i den här valrörelsen.

Det är liksom ständigt tal om vem hör hemma här och inte. De kommer att mjölka det till max. Du hade utspel i valrörelsen om Ludvig Aspling, deras migrationspolitiska talesperson, ett ministerämne, talar om att liksom alla människor som bor i Sverige inte hör hemma här.

Man kan se på etniciteten att de inte... Alltså väldigt långtgående uttalanden som till och med Jimmie Åkesson fick backa från sen. Du hade Charlie Weimers var ute om att det är hemskt om muslimer röstar.

Det finns ju ett problem med hur vänsterpartiet har rekryterat i förorten som Peter har varit inne på. Men att göra det till en fråga om att människor med en viss tro inte ska kunna rösta som de vill i Sverige, det är ju fullkomligt groteskt. Och så här har det pågått hela tiden.

Och alla de skandalerna har ju länge drabbat borgerligheten som bundit sig fast vid dem. Men i slutändan så valde ändå väljarna att i ganska stor utsträckning koppla ifrån själva problemet, det här partiet. Och de kommer att vara ett problem så länge de bedriver den typen av agenda.

Vi har ju erfarenhet av enfrågepartier i Sverige. Vi har ju både centern och kärnkraftsfrågan som vi fick centern att gå från ett 25-procentsparti till ett 5-7-procentsparti. Vi har Miljöpartiet i de gröna frågorna.

Och det har ju aldrig slutat väl för dem. Ska man vara ett stort, folkligt förankrat parti så måste man ha en idébas som är bred. Och den måste tas ur med höger-vänster-dimensionen på allvar.

Ett kulturkonservativt parti kan fungera som KD, men SD är ju inte där på långa vägar. Och SD har ju inte visat några tendenser annat än i de allra smalaste sammanhangen att faktiskt utveckla en intelligent intellektuell konservatism. Utan de skärper sin politik i den här enfrågedimensionen och det har alltid slutat illa.

Peter. Olof var inne på det här med Moderaterna och Ulfs filosofi om laget för jaget. Sverigedemokraterna är ju utpräglat, de talar inte i jag-formen, men de sätter ju partiet före laget.

Alltså att tid då partierna inte samlade majoritet det här valet, det var för att Richard Jomsoff inte kunde låta bli att mobilisera tiotusentals vänsterröster i utanförskapsområden. Det är förmodligen det som avgjorde i den bemärkelsen. Victoran med all sannolikhet visste, men han gjorde det ändå.

Jag tror inte att Sverigedemokraterna, min gissning idag är att Sverigedemokraterna inte kommer att söka sig till att bli något bredare parti, utan nu behöver man liksom gräva och befästa sina linjer för att inte tappa ytterligare. Jag tror snarare att man försöker möjligan bredda sin egenart, om man säger så, att få, att det man vinner på att vara ett parti som skiljer sig, man växte medan man var ett parti som skilde sig tydligt från de andra och nu kommer man att leta efter fler sådana frågor som har den potentialen. Nu ska vi över till något roligare.

Då vet ni vad vi är på. Liberalerna gjorde då en enorm spurt och hamnade väl till slut på 5,4 procent. DNs redaktionsledning såg senaste höjd med asteroidbältet.

Nästa möjlighet att återinträda i jordens atmosfär beräknas till 2030, så vi hoppas att syre och proviant räcker där. Nej, men det var ju väldigt intressant där för att Peter, du hade ju räknat ut dem i vanlig ordning och skulle slösa bort dina surt förvärvade slantar på vad och så där. Den här gången var jag snäll mot dig och satte inte emot.

Men varför klarades Liberalerna med ganska rejäla marginaler? Ja, alltså det är just den här kombinationen av att Liberalerna gick så kraftigt framåt och Moderaterna, eller de andra borgerliga partierna också. Det är ju det som är lite gåtfullt.

Det verkar som att Liberalerna överlevde på, klarade sig på egna meriter. De reste sig från de döda. De gjorde det omöjliga. Sen tycker jag ändå att det är intressant att se, även fast då Liberalerna på riksplanet kanske då överlevde tack vare egna meriter, så kommunalt och regionalt gör man ju ett katastrofval.

Så att man både återuppstår från de döda och dör samtidigt. Det ska verkligen betonas för att den här valvinden för Liberalerna blåste på riksdagsnivå. Jag tittade runt lite.

Exempelvis ett klassiskt liberalt fäste som Lund har man halverats. I Uppsala kom man inte in i regionen ens. I Stockholm tappar man många platser runt i Stockholm.

Dandryd, Lidingö, Nacka, Täby, klassiska borgerliga. Så tappar man också kommunalt jättemycket. Jag såg i valområdet Rinkebysvängen södra så fick Liberalerna noll röster.

Alltså noll till antalet. Noll komma noll. Det var kanske inte prioriterat just för Liberalerna. Nej, men det har ändå funnits, även i utanförskapsområdet, en liberal ådra i vissa grupper.

Men den är allt borta. Liberalerna flyttade. Det är ganska viktigt att hela den lokala infrastrukturen som ändå bygger ett parti är kraftigt slaget i spillror. Nu vill Olle.

Det har alltid funnits utrymme för ett högerliberalt parti. När Bengt Westerberg slog igenom så var han som högerliberal. Lars Leijonborg, samma sak. Leijonkungen gjorde en betydande förändring av partiets profil.

Det var mest för att Moderaterna tankade med valstugeskandalen. Båda de grupperna som var missnöjda gick till borta partiet. Men det har funnits, menar jag, ett utrymme för ett högerliberalt parti.

Det visar den här valrörelsen också. Om man tittar på valet så var det fler Moderater som röstade på Liberalerna än Liberalerna förra valet. Det säger ju en del.

Men i den borgerliga kontexten så är det helt klart att det finns en marknad för det som Simona Wallansson har levererat. Och det finns en plats för det. Visst, det är en väldig röstsplittring som det har varit i mitt valdistrikt.

Så hade Moderaterna 38% i kommunen och 31% i riksdagen. Samma mönster hela tiden. Man ska inte glömma bort att det är en affärsidé för Liberaler att faktiskt ha ett högerliberalt parti.

Och det har varit likadant i Danmark, till exempel. Tove? Jag tänker att ibland när man analyserar val så blir det ju alltid att man tar för givet att väljarna röstar på det Så vänsterpartiet har ett litet nyans inom sig nu.

Absolut. Det finns en nyanscell som kan fortsätta dela sig. Jaha. Det där är ju, alltså, jag undrar ju hur det känns för partistrategerna som ju har velat liksom branda vänsterpartiet som ett brett vänster-socialdemokratiskt parti.

Alltså Sandro Skocco som chefsekonom och sådana där liksom. Och väldigt lite, om något av deras tänkta valframgång handlade om detta. Man fick säkert en och annan breddgad vänster-socialdemokrat att ta klivet ut.

Men istället är det ju snarare den här liksom etnoreaktionära rösten som ju är liksom i sin politiska formulering väsensfrämmande för vad som skulle kunna vara ett modernt vänsterparti. Den, alltså, det var molokna miner trots liksom den skenbara valframgången. Och jag tror det speglar en känsla av att, ja, vad har vi gjort?

Det återstår att se. Centerpartiet då gick ju också framåt och vi har redan varit inne på det att de är ju förstås en nyckelspelare här fram. Tove, vad tror du att centreledningen upplever att de har fått för mandat av väljarna inför framtiden?

Det där är ju, alltså, jag undrar ju hur det känns för partistrategerna som ju har velat liksom branda vänsterpartiet som ett brett vänster-socialdemokratiskt parti. Alltså Sandro Scocco som chefsekonom och sådant där liksom. Och väldigt lite, om något av deras tänkta valframgång handlade om detta.

Man fick säkert en och annan breddgad vänster-socialdemokrat att ta klivet ut. Men istället är det ju snarare den här liksom, alltså etnoreaktionära rösten som ju är liksom i sin politiska formulering väsensfrämmande för liksom, ja, vad som skulle kunna vara ett modernt vänsterparti. Den, alltså det var molokna miner trots liksom den skenbara valframgången och jag tror det speglar en känsla av att, ja, vad har vi gjort?

Det återstår att se. Centerpartiet då gick ju också framåt och vi har redan varit inne på det att de är ju förstås en nyckelspelare här fram. Tove, vad tror du att centerledningen upplever att de har fått för mandat av väljarna inför framtiden?

Det är lite avgörande, tänker jag. Jag tror att det beror på vilka centerpartister man frågar. De har olika mandat. Ja, och jag tror att det finns de som gör huvudfrågan till den de mäster och jag tror att det finns andra som, och dit till de senare räknar jag nog partiledaren som har mer den här liksom, i breda mitten innebär ju naturligtvis att inte se till att ytterflankerna växer, men att ändå försöka driva Sverige i en mer frihetlig riktning.

Så jag tror att det beror litegrann på vem du frågar och det där kommer ju att trycktestas nu i regeringsbildningen. Onekligen. Peter? Jag tror att centerpartiets partiledning tycker att de har fått ett mandat för mittenpolitik och för konstruktivt samarbete.

Men de andrapartiernas resultat gör det mandatet svårare att genomföra vänsterut och lättare högerut. Men i valresultatet är det ju på sätt och vis ganska lätt att sammanfatta. Framgång för de borgerliga, tillbakagång för Sverigedemokraterna, tillbakagång för Socialdemokraterna och framgång för de andra rödgröna partierna.

Vill ni fylla ut det? Vad är det egentligen väljarna vi väljare ville säga till våra politiker igår? Vad var det vi sa? Mattias, vill du försöka sätta ord på det?

Nej, men det som är bättre, det finns ju en dimension till exempel att de två stora nostalgipartierna går tydligt tillbaka. Som fångade upp det här i sin undersökning från före sommaren just. Och det finns andra studier.

Marcus Well har skrivit en mycket bra bok om det här, om jag har förstått ditt utmärkta program om det rätt. Hos såväl Sverigedemokraterna som Socialdemokraterna så hade det handlat om att väldigt tydligt blicka bakåt, både bland väljarna och bland artikulärer. Vi ska återupprätta någonting svunnet som har gått förlorat och sånt där.

Och den retoriken och tänkandet har ju varit oerhört dominerande i hela västvärlden. Men det finns ju inget som säger att det måste vara för evigt. Och liksom de andra borgerliga partierna finns ju inte där till exempel, utan där vill man inte alls lika långt tillbaka.

Och nu visar väljarna ju väldigt tydligt. Vänsterpartiet är ju då också nostalgiskt, men jag tror inte att det är nostalgirösten nödvändigtvis, precis som vi var inne på, som är det som de speglar i sitt valresultat. Så det är ett rätt tydligt skifte här i vibe.

Vibskifte, nederlag för 80-talsnostalgin, säger Mattias. Vad säger du Peter? 80-talsnostalgin. Ja, men den nostalgi som dominerat 2000-talet. Socialdemokraterna gick ju till val på att Sverige ska bli mer som Sverige igen.

Väljarna gjorde Sverige mer till Sverige igen. Alltså, svenska folket gillar pragmatism, ogillar excesser, är liksom ett framtidsorienterat folk. Och jag tycker att det är det som det här valresultatet, liksom den signal det sände, titta framåt, lös det här konstruktivt.

Titta framåt, seger för det konstruktiva, nederlag för det extrema och nostalgin. Olle, vad säger du? Ja, för att citera en vanlig formulering i slutet på valrörelsen, ni vill ha våra resultat men inte våra medel.

Jag tror att väljarna har velat ha resultaten och de vill nog också ha medel, det vill säga pragmatisk reformpolitik över hela fältet. Och det är väl så att antingen så anpassar sig centern till den förändringen eller också gör man det inte. Gör man det inte så kommer de att få problem och det blir en väldigt instabil rödgrön regering.

Ja, det gäller ju också socialdemokratin som du varit inne på en gång i tiden har varit kapabla att driva reformpolitik och leda breda koalitioner för det med liksom en begåvning och sådär liksom. Men det är en kompetens de i så fall får utveckla. Tove, din tur att destillera väljarnas budskap till politikerna.

Jag brukar ju säga att om Sverige ska bli mer som Sverige igen så kanske i det så fanns en idé om att vi ska bli socialdemokrater igen. För man brukar tala om Sverige som ett socialdemokratiskt land, att det är därför mitten är lite mer till vänster än höger. Men jag tror att man från S-sidan underskattar väljarnas intelligens.

Och det är ju det där att hela kampanjen därifrån har ju byggt på att piska upp en oro och rädsla för vad innebär liksom en tid och två. Det är liksom alltifrån att det ska bli ett hemskt Sverige och alla de här ministrarna som man har pratat om. Och Magdalena Andersson har talat väldigt mycket om att det har blivit kallt och det är liksom den, det är verkligen det varma mot det kalla.

Men jag tror man underskattar att väljarna vet vad ett kallt Sverige är. För fyra år sedan hade vi skjutningar varenda natt. Det är inte så jäkla varmt Sverige faktiskt.

Och den uppgiften har väljarna sett att det har hänt någonting med, men man uppfattar den inte som fullgjord. Och jag tror att den sortens underskattning är också det vi ser att man vill ha politiker som kan liksom tala vuxet, hantera saker, den här pragmatismen som ni har varit inne på. Jag tror det löser problemen.

Och det har ju varit Socialdemokraternas paradgren. De har löst problem. Den här gången har man istället ägnat sig åt att försöka skrämmas och det har misslyckats.

Jag tror att det är en viktig signal åtminstone som Socialdemokraterna bör ta med sig. Det var väl en utmärkt sammanfattning. Det finns förstås mycket, mycket mer att säga om det här valet.

Men jag tyckte vi fick med väldigt mycket på den här tiden. Är det någonting så här helt uppenbart vi har glömt bort som ni kom på? Peter har säkert någon liten spaning när det skrattar.

Olle vill... Nej, men det är en dimension som jag har saknat i valrörelsen. Det är den internationella och den europeiska. Och det är en allvarlig brist i det läge vi har i omvärlden.

Det är väldigt komplicerat och jobbigt. Samtidigt som östers