Renmorden i Kulla

Så får jag ett samtal av en kollega, så berättar han ju då, Hitta tre renar då där i Kulla, så berättar han ju då förloppet hur de låg och sånt, och här kom ett tunt, tunt snötäcke, kanske en, två centimeter, och hon hade inte sett någon nya bilspår och så vidare. Och Johan berättade då när han ringde också, att han hade ringt till polisen men att de hade inte tid att skicka ut någon patrull, och när jag kom dit hade fortfarande inte kommit någon patrull. En hade ju, vad heter, knäckt nacken, och en hade ju, vad heter, blivit förlamad i bakre regionen.

Där inne låg ett foster också. Första anblick att det var två hål på den renen. Jag tänker så här, precis där när det här händer, uppfattar du det som en olycka?

Nej. Det är den 8 februari 2025. Mörkret har lagt sig över skogarna utanför Umeå. På en smal skogsbilväg i Kulla bryts tystnaden av motorljud. Tre bilar kör i rad genom vinterlandskapet.

Det är ett kompisgäng som är ute för att sladda på de snötäckta vägarna. Plötsligt dyker en grupp renar upp i strålkastarskenet. Men istället för att bromsa eller veja ökar farten i den främsta bilen.

Det som händer därefter ska senare skaka lokalsamhället och nå ända in i rättssalen i Umeå tingsrätt. Snart börjar rykten sprida sig. I stängda grupper på sociala medier cirkulerar filmer som polisen så småningom lyckas säkra.

Digitala bevis som dokumenterar händelseförloppet sekund för sekund. Du lyssnar på Svenska Brott med mig Martin Massarov. Den här podcasten fokuserar på brottsmål och kan därför innehålla beskrivningar av våld och andra potentiellt stötande ämnen.

Det är den 8 februari 2025. Morgonen i Kulla börjar som vanligt för Johan. Som renskötare i en rans sameby är vintern en kritisk tid då jorden rör sig över stora områden och kräver ständig tillsyn.

Johan är ute på skotern för att kontrollera jorden när telefonen plötsligt ringer. Ja, jag kör skoter och tittar till renarna vi har runt Gubböle, Vännäs. Jag ska väl fara dit och ta efter renarna mot Piparboda-hållet.

Kör skoter. Så får jag ett samtal av en kollega som ringer han. Han får nämligen samtal av att när folk ringer in att de har hittat en död ren eller polisen har ringt och påkörd eller så.

Då sa han att det var lite märkligt. Det var en kvinna som hade ringt in, hittat tre renar där det är kulla. Så berättade han ju då förloppet hur de låg och sånt.

Det har kommit ett tunt, tunt snötäcke, kanske en, två centimeter. Och hon hade inte sett någon nya bilspår och så vidare. Ja, men jag sa då, jag gick ju fara dit och titta.

Det var väl kanske halv elva någon gång, tio, halv elva. Tre döda renar har påträffats vid en skogsväg i Kulla, strax utanför Umeå. Men det är inte bara renar. Det är tre dräktiga vajor, bärare av nästa generations fjord, som brutalt har berövats om livet.

Vi är ju ganska chockad. Jag kom ju från NCC-hållet där det är oplogat. Från det hållet kom jag med skoter och körde ner. Då ser jag ju de där tre renarna ligga kvar på håll.

Och var ju ganska fundersam hur det här har gått till. Jag körde ju fram och första renen jag kom till då, då antydde jag första anblick att det var två hål på den renen. Och i min första anblick så ser jag att det är lite blod och så fortsätter jag mera.

För han då ser jag ju det är blod där på de andra två. Och sen då ringde jag till polisen, ville ju anmäla ett brott då. Som jag sa, antydde jag att det var skotthål så jag sa att det var skjutning på renar.

De fotografier som ingår i polisens utredning vittnar om ett omfattande våld mot de tre dräktiga vajjorna. Djuren påträffades i ett dike intill en skogsväg, där snön färgats röd av blödningar. Dokumentationen visar spår av sammanstötningar med ett fordon i kombination med manuellt tillfogade skärskador.

Djuren har djupa, skarpa snitt över halsarna. På en av vajjorna syns även en cirkulär sårskada som liknar ett skotthål. Johan kontaktar polisen, men polisen har inte möjlighet att skicka ut en patrull.

De frågar om det var något pågående eller bråskande. Jag sa nej, de är ju som döda och sådär. De sa att vi har inte möjlighet att skicka ut någon patrull. Jag krävde nästan att de skulle komma på plats, men på en gång.

Men det gjorde de inte, så då avslutades det samtalet. Att en polistrull skulle komma när de hade tid. Så då ringde jag min kollega Maidi, berättade då var jag var och vad som hade hänt.

Att det var lite suspekt händelseförlopp. Hon bara jagade mot Vännershållet och körde. Så hon kom ju också dit och det tog ju sin tid. Personen som Johan nämner under tingsrättsförhandlingarna är Maidi.

Precis som Johan är hon en del av Rans sameby. De är båda aktiva renskötare och en av de tre vajjorna tillhör henne. Varje rennägare har nämligen ett unikt rennmärke.

En juridiskt bindande kombination av snitt i renens öron som finns registrerad hos länsstyrelsen. Systemet funkar som en identitetshandling. Inom en sameby har renskötarna kännedom om varandras märken.

Därav kontaktar Johan Maidi och berättar att en av hennes vajjor påträffats avliden. Johan stannar kvar på platsen och inväntar Maidi och polis. Och där satt jag ute vid renar, goda längd.

Och funderade. Till slut hade det gått en timme, ringde en åt polisen. Frågade var patrullvarna är, de hade inte tid. Det var inget kul att sitta där själv vid sina renar som är döda.

Och man vet ju inte vad som har hänt riktigt. Och jag brukar ju som sagt vara med folk där och rasta hundar. Man tänker att om det är en skjutning kan den här människan komma tillbaka och så vidare.

Man är i en utsatt position. Debatten om samiska rättigheter och markanvändning i norra Sverige har under de senaste åren nått en kritisk punkt. Vad som på ytan kan framstå som en juridisk tvist om markrätter har i praktiken utvecklats till en djupgående konflikt där hets och otrygghet blivit en del av vardagen för många samer.

Kärnan i konflikten ligger i den så kallade dubbla markanvändningen. Samernas rätt till rennäring, jakt och fiske grundar sig på urminneshävd. En juridisk princip som innebär att man brukat marken så länge att man har rätt till den, oavsett vem som äger den på pappret.

Detta krockar ofta med privata markägares äganderätt samt staten och industrins intressen i form av skogsbruk, gruvdrift och vindkraftsetableringar. Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet 2024 skiljer sig hatbrott mot samer från många andra minoritetsgruppers utsatthet. Brotten sker ofta i en lokal kontext och är direkt kopplade till utövandet av samiska rättigheter.

Det handlade inte bara om glåpord utan om ett våld som även riktas mot näringen. Polisanmälningar omfattar renar som jagats med skoter, skjutits eller körts på avsiktligt. Sociala medier har även blivit en arena för aggressivt språkbruk där samer dehumaniseras eller ifrågasätts som urfolk.

För många samer innebär detta en konstant vaksamhet. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Johan sitter kvar på brottsplatsen med en känsla av otrygghet och en oro för att förövarna ska återvända. I två timmar vakar Johan ensam över de döda djuren.

Innan dess har Maidi, den andra renägaren, tagit sig till platsen. Och då gick vi ju där, jag och Johan, och kollade på de här renarna. Det var ju väldigt makabert, När bilarna svänger av från asfalten och in på den smala skogsvägen i Kulla, ligger Oskar tätt bakom Rasmus bil.

Det är här, i skenet från strålkastarna, som han ser de första djuren dyka upp på vägen. Det var inget sladdande efter han svängde av från asfaltvägen in på den där smala vägen. Det var inget sladdande.

Det gick ingen hög hastighet i början. Det var väl runt kanske 20 till 35, 40. Alltså det var ingen högre hastighet, det gick inget fort. Och sen såg jag, jag hann inte se vad som var framför, och så sen då dunsar in två stycken i vänster fram på hans bil.

Och de flög av och de ställde sig upp och de gick upp på plogvallen och fortsatte gå upp. Och så sen så ser jag att det börjar få öka lite mer. Och därefter innan vi kom en bit fram så ser jag bara att han försvinner bort över fort.

Upp mot säkert 40, mellan 40 och 60 någonting i en högre hastighet. Och där ser jag bara hur de flyger över huvudet, flera stycken. Några springer upp i skogen och två ligger kvar och en har tydligen blivit släpad under bilen.

Oskar beskriver hur situationen plötsligt förändras. Enligt honom trycker Rasmus på gasen. Bilen accelererar rakt mot renarna. Flera djur träffas, men de flesta verkar klara sig.

Därefter så satt man bara och försökte processa vad som hade hänt och riktigt vad som hade hänt. Jag gick ut och tittade och de låg ju där och ledde. En hade ju knäckt nacken och en hade ju brytit flama i bakregionen och brytit säkert massa revben och sen fick jag höra att det är en som sitter fast under bilen.

Och jag fick ju bara panikslag av allt vad som har hänt och inte kunna förstå vad som hade riktigt hänt. Så då gav jag en för att Rasmus hade sagt att han behövde, kan inte låta dem fortsätta ligga och lida efter det här så han måste avsluta deras lidande. Och det var då han skulle försöka att avbloda dem, eller ja, som jag förstår det.

För han hade den enda som hade haft mer inriktning med jakt. Vi hade ingen annan som hade någonting med jakt att göra. Så då skar han av halsen på de tre. Jag såg när han gjorde det på en och det var den sista.

Ingen annan, jag gick inte närmare än bara några knappt meter framför min bil från där jag stannade. Enligt Oskar håller sällskapet en låg hastighet, omkring 20 till 40 kilometer i timmen. Men det förändras plötsligt när Rasmus trycker ner gasen ordentligt.

Filmen från den här kvällen är inspelad med Oscars telefon och den kommer få en avgörande betydelse i utredningen. Vi har tagit del av det här tidigare, två filmer som har hittats i din telefon där den har undersökts. Var kommer de filmerna ifrån?

De har varit filmat av det där. Varför det vart filmat vet jag inte, men jag kan säga att det har varit en tur för att kunna, vad heter det, bara att det ska bli rätt ska vara rätt. Jag vet inte varför det vart just filmat.

Var det du som filmade eller var det någon annan? Jag tror det. Har du koll på de här filmerna? Har du sett dem själv? Jag har inte sett dem nu. Okej. Och jag känner inte att jag vill se dem heller.

Okej. För det jag menar att man ser på dem är att man ser en påkörning i ett klipp, sen är det ett till klipp där man ser liksom en, det är några fler renar i en större klunga. Det är ju den ordningen först när det var få och sen när det har varit fler.

Okej. Så är det de två gångerna det har varit eller har det bara varit några fler på? Nej, nej, det är bara därifrån. Okej, men då så. Oskar berättar att Rasmus, efter påkörningen, säger att han inte vill att renarna ska ligga och lida.

Därefter ringer han till en vän och ber honom komma till platsen och ta med sig en kniv. Ingen på platsen kontaktar polisen, men Oskar säger redan där och då att om polisen kopplas in i ett senare skede så kommer han att berätta sanningen. I den här situationen, jag tänker precis där när det här händer, uppfattade du det som en olycka?

Nej. Det är den 22-årige Rasmus som står åtalad för grovt djurplågeri och skadgörelse. I förhör lämnar han en berättelse som i stora delar överensstämmer med Oscars, åtminstone fram till ögonblicket innan renarna blir påkörda.

Han beskriver hur de den kvällen är ute för att utforska vägarna och sladda i snön. Enligt honom handlar det om att köra runt och ha roligt. Det är roligare att vara och sladda på en väg där det inte är hus, fordon eller andra trafikanter.

Ska du vara för att leka? Det är bättre att vara ute först dagen i skogen och leka än att vara mitt i en parkering på paviljongen eller där det är risk att man kan köra över någon eller in i något hus eller bil eller folk som går. I rättssalen ligger Rasmus storvitt vid fordonets bristfälliga skick.

Han beskriver bilen, en äldre Volvo, som nästintill trafikfarlig. Enligt hans egen utsaga var strålkastarna så svaga att de knappt lyste upp vägen framför honom, vilket ska ha gjort det omöjligt att upptäcka djuren i tid. Men det stannar inte vid sikten.

Rasmus hävdar också att bilens bromsar var kraftigt försämrade. Han beskriver för rätten hur han kämpade med tekniken. För att få bilen att stanna var han tvungen att pumpa på bromspedalen och även då tog de knappt.

Han menar att kombinationen av mörker, dåliga ljus och sviktande bromsar gjorde kollisionen oundviklig. Då tänker jag, du sa att sen kom det ju renar. Skulle du vilja berätta lite i detalj, hur tas vi igenom?

Hur gick det till när renarna kom och när du såg dem första gången? Vad hände? Ja, det vart väl bara som en chock först och främst. Vi hade ju inte förväntat att de skulle stå där, för jag hade inte...

Jag visste inte att det fanns några renar efter den där vägen, för jag hade inte sett några... Jag hade inte varit med i någon Facebookgrupp som hade lagt ut det, och jag hade inte sett några... att de hade sagt att det skulle vara renar just på det området.

Så jag, vad heter det... Det var ju som, jag såg ju bara några stycken. Jag såg ju inte 50, 60, 100 stycken, mellan 50 och 100 stycken. Jag såg ju bara de där fåtalen som var där på vägen.

Och hur går det till? Som jag har beskrivit det så körs ju en ren på först och sen två stycken, eller en klunga med lite fler. Hur upplever du att det här händer?

Det minns jag inte. Men sen har de ju att man har... När spåren är ute i skogen, det lade jag märke till på kvällen. Okej, men jag tänker så här, du kör ju på en ren först.

Är det din uppfattning också? Vad händer då? Hur reagerar du då? Chockad. Vad gör du då? Ja, det minns jag väl inte. Okej. Minns du om du hinner du bromsa innan du kör på den här renen?

Jag får ju inte stopp på bilen. Men hinner du försöka? Ja, jag hinner försöka, men det tar ju fortfarande... Alltså det är ju... Innan jag hann upptäcka renarna också.

Det var ju inte att jag såg på 800 meter framför mig att det stod en ren längst upp. Så det är ju det där, men det var då som tog det en stund innan man hann reagera. Rasmus hävdar i rätten att han desperat försökte sänka hastigheten, men att bilen inte svarade som den skulle.

Enligt hans egen version lyckades han få ner farten något, men inte tillräckligt för att undvika ytterligare två renar som dök upp på vägen. Först efter den sista kollisionen fick han stopp på ekipaget. Men åklagaren pekar på en annan verklighet.

Videomaterialet från händelsen visar en betydligt större jord än de fåtal djur Rasmus påstår sig ha sett. Filmen dokumenterar hur bilen rör sig genom grupperna av djur, utan de undanmanövrar eller kraftiga inbromsningar som Rasmus beskriver. När bilen väl står stilla i mörkret uppger Rasmus att han Men den här bilden har ju skickats från din telefon.

Ja och sen vem som har spridit har jag ingen aning om. Jo, men du sprider ju till en person i alla fall. Varför vill man göra det? Jag vet inte, vet väl jag. Men det är ju du som har skickat den.

Ja, men om jag skickar den till en så vad ska jag veta vad den andra gör med den? Nej, men jag tycker varför skickar du bilden till den personen? Det minns jag väl det.

Nej, okej. När det här händer, varför ringer du inte polisen? Ja, för jag var väl uppe och tänkte inte på det då, men jag var ju som inte själv på plats. Så det borde väl någon annan som man kunde ringa åt istället.

Men okej, pratade ni om att ringa polisen? Jag vet inte vad de pratade om, för de kom fram till att man tycker att någon av dem, inte jag tänkt ha gjort det, så borde väl någon kunna tänka att de kunde gjorde det. För jag var ju inte själv där.

Nej, men det är ju du som har kört på, det är ju du som har varit med i kollisionen. Ja, men om jag är i chock och inte tänker på att ringa just då, då borde väl de andra som kommer dit... Var du i chock?

Ja, då borde väl de andra som kommer dit kunna ringa. Han som satt och filmade. När Umeåtingsrätt summerar händelserna i Kulla faller Rasmus försvar samman på punkt efter punkt.

Domstolen konstaterar att det inte rörde sig om en olycka. Rätten pekar på tre avgörande faktorer. För det första saknas helt bromsspår på platsen. Videofilmerna visar hur bilen styr mot renarna och fortsätter framåt utan att sakta ner.

För det andra väger hans jägarexamen tungt. Tingsrätten menar att han som utbildad jägare väl känner till kraven vid en viltolycka. Istället för att larma polis väljer han att dokumentera händelsen med bilder och filmklipp som han senare sprider via Snapchat.

Det är ett beteende som enligt rätten är helt oförenligt med den chock han hävdat att han befann sig i. För det tredje slår domstolen fast att Rasmus agerande när han skar renarna över halsen direkt förlängde deras lidande. Här blir begreppet avblodning centralt.

Inom veterinärmedicin och jakt är avblodningen vedertagen och human metod för att säkerställa att ett djur dör omedelbart. Genom att snabbt skära av de stora kärlen i halsen förlorar djuret medvetandet på bara några sekunder på grund av det plötsliga blodtrycksfallet i hjärnan. Det är det mest effektiva sättet att bespara ett djur onödig smärta.

Men utredningen visar att blodmängden på platsen var begränsad vilket talade emot att avblodning skett på ett korrekt sätt. Rasmus hade visserligen skurit djuren i halsen men inte på ett sätt som ledde till fullständig avblodning. Tingsrätten dömer Rasmus för grovt djurplågeri och skadegörelse.

Gärningen bedöms som grov eftersom den inneburit ett allvarligt och utdraget lidande för de tredräktiga vajorna. Brottets art och det hänsynslösa händelseförloppet gör att påföljden bestäms till fängelse i ett år. Han ska dessutom betala sammanlagt drygt 48 000 kronor i skadestånd till de drabbade rennägarna för förlusten av djuren och deras arbetstid.

I medier och inom det samiska samhället har frågan om hatbrott ekat genom hela processen. Från renskötarnas sida är bilden tydlig. Dådet skedde mitt under en infekterad debatt om markanvändning och rallysweeden.

Att angripa renar, själva hjärtat i den samiska kulturen, ses av många som ett medvetet angrepp mot ett helt folk. Men juridiken kräver konkreta bevis. Eftersom utredningen inte kunde säkra några ytterligare hatbudskap stannade domen vid grovt djurplågeri och skadegörelse.

Du har lyssnat på Svenska brott med mig Martin Mazarov. Om du känner till ett aktuellt fall som nyligen varit uppe i rätten eller som snart ska upp i rätten, hör gärna av dig och tipsa på ekalttsvenskabrott.outlook.

com. Tack för att ni har lyssnat.