Hemellanrum

Jag tänker på temat hem/hemma. Jag översätter en dikt av Alexandras* som finns i boken Cartilage - a story about edges (=brosk - en berättelse om kanter/gränser). Dikten Inte en, men många sfärer av tankar, intryck, antaganden, erfarenhet.

Inte kristallklart men färgat av det förflutna, filtrerat och förvrängt av envishet. Människornas värld är mångfaldig Som kräver översättning att överbrygga Klyftan till en mer perfekt förening. Avgrunden mellan dem är omöjlig Att skjuta ifrån sig, dra till sig, att skära av, att mäta.

Det passar bara som en paus mellan sånger, mörkret mellan stjärnorna. Utrymmet som tillåter mångfalden inte bara att existera, men också att känna till det. Ett avstånd enbart att överbryggas med det här, en berättelse, en sång, en bild, en dans, Och bara ibland att kalla hem.