Swedish Gurus Podcast – S03E11 – ”Jacob Sandström”

Ovetagen. Okej, jag börjar nog prata om sys innan den börjar sänka sig. Den börjar sänka sig när det är 15 sekunder kvar och jag tajmade det jättedåligt känner jag.

Det känns som att vi borde kunna det här vid det här laget. Ja, men nu blev jag lite besviken på mig själv här. Så är det. Hej allihopa! Hur går det för er? Jo, det går bra.

Eftersom vi har suttit och pratat i en timme redan innan. Så känns det här väldigt konstigt. För alla som lyssnar, välkommen till SKC-podden. SKC, nu. Okej, vi behöver börja podda tidigare på kvällen.

Välkommen till SKC-podden. Det är här vi pratar om teknik, människor och Jesus. Och eftersom du sa att det hette SKC-podden så kan vi väl börja ta det snacket nu.

Ja, precis. Eftersom jag gjorde totalt bort mig. SKC. SKC är en fantastisk konferens som äger rum i slutet av oktober-ish. 24 oktober. 23-24 oktober i Norrköping.

Tingskyrkan Norrköping. Precis. All information finns på Swedishgurus.se slash SKC26. SKC26. Swedishgurus.se slash SKC26. Annars klickar man på länken högst upp till höger när man går in på Swedishgurus.

se. Där kan man anmäla sig till denna fantastiska konferens. Och konferensen är gratis till skillnad från de allra flesta andra konferenser som finns i Sverige. Vill man äta så får man betala mat och det kostar 300 kronor.

Då får man fika. Det får alla. Alla får fika. Kaffe på morgonen. Matbiljetterna ger dig lunch på lördag och middag på lördag. Då är det 300 spänn. En väldigt bra prish för den kvalitet på mat som ni kommer få.

Det kommer vara ett helt gäng breakouts med bra ämnen och talare. Vi har suttit och planerat lite grann här innan vi hoppade in i den här podden. Vad pratar vi nu?

Vi pratade om att vi hade 10 olika spår. Potentiella spår. 10 potentiella spår med tre tillfällen i varje. Det kommer bli färre. Det är ett gäng favoriter i repris.

Det är lite nytt. Det är lite blandat. Det kommer bli askul. Det kommer bli lite nya talare på befintliga ämnen. För alla som lyssnar, välkommen till SKC-podden.

Nu är det så här. Intersonic är faktiskt en av de utställare som har varit med väldigt, väldigt länge. Vi har haft ett litet pågående samarbete med Intersonic sedan 2015, tror jag det är.

Till och från där vi har lånat grejer av dem för att göra olika demos med som vi har åkt hela landet med. Det är bra killar och tjejer. Mycket bra. De har väldigt intressanta produkter.

Både på ljus, ljud och video. Så de kommer vara där. Och sen har vi en hel drös som håller på att se om de kan klämma in sin personal mellan LLB och oss. Vi kör ungefär samtidigt.

Så det blir intressant. Men det kommer fler. Det kommer bli superbra. SKC är en höjdpunkt på året faktiskt. Absolut. Det finns en grej till. Om du går in och anmäler dig på hemsidan och så kommer fram till att du tycker att din församling ska betala det här istället för dig.

Bjuda dig på maten på konferensen. Så går det att lösa. Det går alltså att få gruppfaktura. Mejla till info.swedishgurus.se och säg att du vill ha gruppfaktura för ditt team så löser vi det.

Det är inga problem. Det gör du som vår församling gör. Vi står för hotellrummen och resa för de som åker på den här konferensen. Vi tycker det är superviktigt. Kanon.

SKC 23-24 oktober. Missa inte det. Bra, då har vi pitchat det. Nu var den shameless pluggen slut. Idag, förutom Johan, Allgot och Albin, som typ alltid är här, så har vi också med oss Jakob.

Tjena! Hur går det för dig? Jo, men det rullar på. Det gör det? Jajamän. Hur och varför tackar du ja till att sitta en tisdagkväll när klockan är halv tio på kvällen och snacka med de här puckorna?

Nu är ju du lite yngre än oss. Tala för dig själv, Johan. Yngre, ja. Du är yngre än mig, men... Nej, men alltså pucko. Jaha. Så här ser du, hör ju oss. Sluta. Du är äldst, så det är lugnt.

Jag är äldst och jag är mest pucko i det här fallet. Det är korrekt. Men du är alltså övertalad om att vara här ikväll. Det är ju väldigt trevligt. Men ska vi göra din resa kort?

Nej. Allgot, kan du rädda Johan nu snabbt? Går det att rädda Johan? Jesus kan rädda Johan. Jesus räddar Johan. Jag släpper det. Jakob, vem är du och vad gör du här?

Ja, vem är jag? Jakob heter jag som sagt. Jag är 21 år gammal och bor, likt Allgot, i Sundsvall. Ja, nej, men... Hur gick jag med på det här? Jag vet inte, Allgood kom och fråga, hej vad gör du på tisdagkväll?

Mot my better judgement sa jag ingenting och sen blev det på det viset. Välkommen. Han var inte jättesvårövertalad. Nej. Nej men det här är roligt. Ja, det ska ju sägas att jag har lyssnat på väldigt många av era avsnitt sedan eran omstart har jag tror jag har taggat på varje avsnitt.

Jag har gjort min research. Det finns alltså tolv avsnitt du inte har lyssnat på. Det skulle sägas. Det är ganska många som inte har lyssnat på de tolv avsnitten tror jag.

Jag skulle tro att det är två olika kategorier människor faktiskt förra. Det är före och efter pandemin, det är lite olika. Men vi nämnde ju Jakob lite grann i förra podden.

Med David. Precis, för du är då väldigt engagerad i Lappis. Precis. Korrekt. Jag höll på att säga varför det, men det förstår ju alla. Men vad är det du gör där då?

Nej, men min roll på Lappis i år i alla fall. Jag kom med som tekniker förra året för första gången efter vissa påteckningar från David. Nej men så att min roll i år var ju som David uttryckte det, systemtekniker.

Men jag kanske skulle mer uttryckt det som tekniskt ansvarig. Så att min roll i år var ju att jag hade ansvar för att om alla system på ljudsidan i stora tältet, att de sattes upp, att de designades, att de funkade och att det var liksom ett smidigt system för våra tekniker när de dök upp. Och allt vad det innebar.

Så att ja men, kontakta alla låsångare, skapa en input-list, bygga showfiler till båda mixerborden. Och liksom så skapa dokumentation så att det gick att följa vad man höll på med. Så att ja men, helt enkelt.

Ja men, duka ett bord för våra tekniker så när de dök upp så var det bara att tuta och köra. Vilket bra uttryck. Duka ett bord för våra tekniker. Det är ett sjukt bra uttryck.

Måste jag säga. Jag brukar formulera den något i stil med att ge dem möjligheter att lyckas, men det där var ju väldigt bra. Den kanske jag snor av dig sen. Ja, det är ju viktigt på Lappis eftersom att folk, alltså tekniker dyker upp vid lite olika tidpunkter under veckan och kommer från olika sammanhang.

Jag tror inte David har liksom gått igenom det riktigt. Hur funkar det med liksom tekniker? Vi utgår från stora tältet. FOH, alltså huvud... Nej, FOT. FOT, förlåt.

Förlåt. FOT. Utgår från FOT, huvudtekniker. Vem, hur, var, varför och hur kommer jag dit? Vill du säga? Vilka får förtroendet att göra det? Varför och hur går det till?

Börja med en fråga. Du får välja vilken du vill. Okej, det här är ju... Nu frågar ni fel människa. Jag var ju systemansvarig, men på ljudsidan hade vi också en teamansvarig som var just ansvarig för alla, sätta ihop och schemalägga folk.

Men jag ska försöka svara på det här efter egen förmåga. Förlåt David för rappet. Slaktar hans grej. Nej, men som jag fattar det, det har ju varit lite av en utmaning i det här.

Speciellt när jag skulle bygga showfilerna på borden märkte jag det här. Nu måste jag faktiskt tänka efter, för jag vet ju hur jag skulle vilja göra och hur jag skulle vilja lägga upp. Men kommer alla fatta om jag börjar kasta bussar till bussar och sedan på matriser på PA?

Exakt. Nej, så var man liksom lite så tvungen att tänka efter att Ja, men vänta, hur gör jag det här? Det liknar ju mer en vanlig församlingsverksamhet än en stor konferens.

Ja, precis. För vi, nu vet jag inte vad jag ska säga här riktigt utan att skjuta mig själv i foten. Vi står i läget i våran församling att titta på nytt mixbord.

Vad? Det blir en egen podd av det här sen. Vi står i våran församling om att Okej, jag pushar för nytt mixbord i ett och ett halvt år. Det kommer snart hända. Till det att jag vill strukturera om vissa delar i upplägget på mixerbordet för att jag tycker att det här vore bättre.

Men på det sättet som jag vill göra det. Lite den utmaningen som jag antar att du hamnade i också. Det jag tycker är bra behöver inte nödvändigtvis vara bra för alla volontärer som inte har erfarenhet av vissa grejer.

Samtidigt känner jag att för att lösa vissa saker tekniskt, ja man kan säga så, för att kunna lösa vissa saker tekniskt måste jag lägga det på den här nivån och får då istället lägga tid på att utbilda mina tekniker. Den möjligheten har ju inte du. För du ger ju bara dem en showfil och liksom de måste acceptera den på något sätt.

Eller hur tänkte du när du la upp det? För att vissa saker måste gå igenom bussar och matriser för att det ska funka på den skalan som ni gör det. Jo, och det är väl där jag tyckte det var skönt att jag var med förra året.

Så jag hade ju ändå lite hum om. Jag hade ändå försökt, alltså listat ut vilka som skulle vara med i år. Jag var med i fjol och liksom för då kunde jag ändå korsreferera mot hur showfilen låg i fjol.

Och ni insåg ni att Jag hade satt upp det ganska långt och så bara, hmm, det här ser ju likadant ut som förra året. Så det var väl lite den också att, ja men, i och med att vi körde samma bord på front of house som vi har gjort alla andra år, så blev det ju helt plötsligt att, ja men, för transparens, vi hade en Yamaha CL5a. Den går inte att sätta upp på så många olika sätt.

Den säger sig självt ganska långt. Ja, precis. För okej, okej, vi tar ett scenario bara för att jag ska förstå lite mer ert upplägg då som du ändå ska ha planerat.

Det där lät negativt, det var inte negativt menat. Vi har en FOT-tekniker som kör ljudet. Går du runt i lokalen med en iPad och systemar under tiden? För ni har, det är ju inte bara main PA att anta jag, i hallen, utan det är ju massa annat också.

Går du runt som en liksom systemare då och liksom lyssnar och kollar och pratar med FOT-teknikern? Det är fantastiskt roligt. Eller hur funkar upplägget liksom på en gudstjänst på det sättet?

Rent praktiskt. Ja, i en drömvärld så hade jag varit friställd och bara kunnat gått runt i just varit PA-systemtekniker i något du vallvärd. Men som det blev i år, i och med att vi hade folk som var borta, han som har varit tekniskt ansvarig var borta på bröllop och det har varit lite så.

Samt att, som det är när man har volontär. Det säger ju sig självt. Nej, och det blir för mycket krångel för alla. För oftast kör man bara vidare på samma. Man rullar vidare på samma fil hela tiden.

Hur mycket förprep hade ni? Ja, eller hur menar du? Hur tänker du förprep? Du visste ju, du preppade en fil hemma. Och den var färdigpreppad och så kom du dit och sen körde ni någon form av systemtest och sen körde ni lite soundcheck antar jag.

Och sen rulla första mötet. Mer eller mindre, alltså så. Som lappen fungerar då, eller vi har ju byggt då på lördagen och så rullar konferensen från söndag. När kom bandet?

Hur mycket tid hade ni innan bandet kom? Eller vi så här, ni kommer dit på lördagen. Hur går det till? Tältet står ju liksom uppe. Vi kör hela flödet fram till att konferensen drar igång liksom.

Lördag 9.00 allmän teknikersamling. Det är liksom alla som är där för dagen. Vi samlas, går igenom dagen, något estimerat tidsschema. Vi väntar in lastbilen som inte har kommit hem.

Nej men det visste vi för den gick från Ö-vik på morgonen. Så då spred vi ut oss, hjälpte de andra tälten, lyfte ut diverse läktare och grejer som stod i ett barntält. Som också står där på området.

Men sen när väl lastbilen kom, lastade ur och då var klockan då? 11 kanske? 10-11 någon gång. Ut med grejerna från bilen. Och sen full kalabalik i stora tältet för då skulle saker riggas.

Så då är det... Ja, alla punkter och allt tråds hänger ju. Tack och gud för det. Så det är ju bara in med lampor, hänga lampor. All teknik går in helt enkelt. Och försöka få allt det dugligt innan lördagkväll helt enkelt.

Och då underlättar det om allströmkabeln är med så man slipper åka till Ö-vik och vända och hämta mer kabel för att man har glömt att packa det. Jag har hört. Men det är väl som det ska.

Och ja, målet är väl ungefär att alla lampor ska lysa och PA ska låta lördagkväll. Och det gjorde det. Så när vi väl kommer söndagmorgon återigen, 9-blacket-ish.

Då var vi för vår del på ljudmålet att helt enkelt inreda scenen. Backline och dropsnake och allt vad vi hade att göra en snabb liten linecheck innan bandet skulle komma vid... Efter lunch vid två, tror jag.

Och första mötet rullade igång vid 18. 18 söndag. Nice. Halv hektiskt, men det funkar. Nice. Ja, men sen så rullar det mesta på under veckan. Vad har du att göra under veckan då, förutom att du körde monitor en del misstänker jag?

Och förutom att göra det, vad gjorde du? Behövde du göra något mer under veckan specifikt kring systemgrejerna? Nej, men kanske egentligen inte så mycket. Inte i strukturen så.

Det var väl någon liten PUA-ändring. Alltså så, EQ på PUA. Men annars tror jag att vi rullade på showfilen bara rakt av. Nice. Det är också en grej när man är där att man vet att det är fler som ska använda bordet.

Så man försöker göra så få strukturella ändringar som möjligt i hur man skickar och gör saker för att inte ställa till det för andra senare som tekniker. Att man vet att det ska se ut på det här sättet för att då kommer alla att känna sig hemma. Och börjar jag göra för stora förändringar i...

Påverkar det ju andra också. Så kan det ställa till det för andra. De flesta tekniker är ganska inne på det att man får den layouten att det ligger på det sätt som det ligger där och det accepterar man.

Kanske inte är läge att inte acceptera det. Du har inte tid att plabba. Nej, och det blir för mycket krångel för alla. För oftast kör man bara vidare på samma...

Och bara löser problemen direkt. Man rullar vidare på samma fil hela tiden. Hur mycket förprep hade ni? Ja, eller hur menar du? Hur tänker du förprep? Du visste ju, du preppade en fil hemma.

Och den var färdigpreppad och så kom du dit och sen körde ni någon form av systemtest och sen körde ni lite soundcheck antar jag. Och sen rulla första mötet. Mer eller mindre.

Ja, som lappen fungerar då. Vi har ju byggt på lördagen och så rullar konferensen från söndag. När kom bandet? Hur mycket tid hade ni innan bandet kom? Eller vi så här, ni kommer dit på lördagen.

Hur går det till? Tältet står ju liksom uppe. Vi kör hela flödet fram till att konferensen drar igång. Lördag 9.00 allmän teknikersamling. Det är liksom alla som är där för dagen.

Vi samlas, går igenom dagen, något estimerat tidsschema. Vi väntar in lastbilen som inte har kommit hem. Nej, men det visste vi för den gick från Ö-vik på morgon.

Så då spred vi ut oss, hjälpte de andra tälten, lyfte ut diverse läktare och grejer som stod i ett barntält. Som också står där på området. Men sen när väl lastbilen kom, lastade ur och då var klockan då?

11 kanske, 10-11 någon gång. Ut med grejerna från bilen. Och sen full kalabalik i stora tältet för då skulle saker riggas. Så då är det, ja, alla punkter och allt tråds hänger.

Tack och gud för det. Så det är ju bara in med lampor, hänga lampor. Ja, men all teknik går in helt enkelt. Och försöka få allt det dugligt om man innan lördagkväll helt enkelt.

Och då underlättar det om allstrumpkabel är med så man slipper åka till Ö-vik och vända och hämta mer kabel för att de har glömt att packa det. Men det är väl som det ska. Och ja, målet är väl ungefär att alla lampor ska lysa och PA ska låta lördagkväll.

Och det gjorde det. Så när vi väl kommer sen, ja men, söndagmorgon återigen, där vid nio-blacket-ish. Då var vi för vår del på ljudmålet att helt enkelt inreda scenen.

Backline och dropsnake och allt vad vi hade. Och göra en snabb liten linecheck innan bandet skulle komma vid efter lunch vid två, tror jag. Och första mötet rullade igång där vid 18.

18 söndag, mm. Ja, nice. Halv hektiskt, men det funkar. Nice. Kör du allting. Ja, men och sen så rullade det mesta på under veckan. Vad har du att göra under veckan då?

Förutom att du körde monitor en del misstänker jag. Och förutom att göra det, vad gjorde du? Behövde du göra något mer under veckan specifikt kring systemgrejerna?

Nej, men kanske egentligen inte så. Det var väl egentligen att finnas till. I och med att jag hade byggt alla showfilmer och alla system så var det väldigt mycket så, ja men, försöka lära Ja men, folk fattade vad de höll på med.

Nu kom någon ny, jag hade en som kom och infor bara och göra typ tre seminarier en dag. Och liksom se till att han fattade systemet. Ja men, gå igenom det här behöver du veta att så här funkar det.

Var moraliskt stöd, snuffat, åt tekniker som aldrig hade kört G-live innan. Så det var mycket liksom sånt. Ja men, hjälpa tekniker att släcka bränder och liksom så och bara, ja men, finnas till helt enkelt.

Alltså så. Hur mycket Hur många Hur ser mötena ut i förhållande, alltså utifrån muskers synpunkt? Byter det band mycket? Är det stor skillnad på förmiddagsmöten och nattmöten?

Hur funkar det där? Alltså var ni tvungna att riva scenen mer eller mindre varje möte? Nej, det var ganska så lugnt i år. Jag tycker, nu vet jag, i och med att jag bara varit med i två år så tycker jag att det har funkat ganska smidigt.

Och det vi gör är ju alltså att vi har, vi ställer dit ett trumsätt där trummis tar med sig egna cymbaler och virvel. Vi dunkar upp en basrigg som ingen använder ändå för att alla kommer med pedalbord så jag tycker skitsamma. Och vi är precis provider keys.

Men sen så har, hade egentligen alla band samma sättning. Så alla hade en trummis, en basist, en elgitarrist, en eller två keyboardister. Ja, eller en på piano och en på keys.

Men det ställde vi upp. Fast det var många som kom. Några som körde keys 2 hade med sig eget. Men det var ju aldrig egentligen att vi behövde riva någonting. För att vi hade ju, som sagt, i och med att vi har vårt kära möte där vi pratar ihop oss med alla lovsångsledarna före.

Så får också vi till oss, det här kommer vi med, det här behöver vi. Så det kan man ju preppa allt innan. Så att allt var egentligen preppat. Och det enda, det är egentligen det enda vi behövde riva en gång var att vi skulle flytta på en elstärkare, typ.

Det var ju liksom, nej. Eller vi skulle lyfta av ett keyboard också. Men det var ju egentligen inga större rivningar så. Du sa en grej där. Var det tillåtet att ha stärkare på scenen?

Nej. Ja, tack. Ja, men som det fungerar på Lapidus så har vi ett husteam, Norrlandsteamet, som de inte heter. Den gitarristen spelar med stärkare. De stod under scenen, inringade och omringande och inbyggda med isoleringsplattor.

Liksom så. Och sen så jättande, återigen, snuffat. Som kom med stärkare ställde vi bakom backdropen och mickade där. Så det är inga stärkare på scenen alls. Men sen så är vi ju som sagt i en stor tälthall.

Så hör man gejlgitarrer på scenen. Ja, ja det gör man. Men det blir ju bättre, absolut. Wedgar in-ear. In-ear på alla musiker och till leadsång den mån det var möjligt och de ville ha.

Men sen alla, nu vill jag inte säga bakgrundssångare, men nu säger jag det ändå för jag har höga tröjor. Ja, men körsångare. Alla som inte leder, liksom så, åkte tyvärr på wedchar.

Och de som aktivt frågade efter. Liksom så. Men målet var att alla musiker skulle ha in-ear. Okej, för det här pratade ju David om, men han pratade om det från fel håll.

För David pratade ju om att PA slog i bakväggen och att det var mjukare i år eftersom tälthallen är lite slappare. Hur funkar det när du då slår wedchar upp i taket och bakväggen? För backdropen gick inte hela vägen upp bakom scenen, eller hur?

Nej, inte riktigt. Det är väl... Så wedcharna borde ju ha slagit i taket där. Ja, men det är det här som är så bra. För att, som David sa, så har vi ju installerat så otroliga mängder Molton-tyg.

Och vi har också Molton-tyg som sträcker sig, alltså i från en stor tältall, som är en stor kupol, typ. Alltså så, ett rundat tak. Och från egentligen, för det kom en rak vägg och sen kom själva snetaket.

Så från den klacken där det går snett, första tre, liksom, facken har vi dragit Molton-tyg från vägg till vägg. Ah, ni har uppbytt facken, alltså. Ja, så att hela egentligen första tio meterarna i taket är ju Molton.

Så det slår i taket, men det kan inte studsa ut i publiken i alla fall för att, förlåt, mötesdeltagarna, gudstjänstdeltagarna, kan inte få det här neråt för att ni stoppar i själva facktrosfacken. Nej, så det slår i taket, men taket är ett stort Molton-panel, helt enkelt. Både för ljud och för ljus främst.

Så det dör på hur mycket ljus som helst, i och med att det aldrig blir mörkt där uppe. Smart. Då funkar det ändå, liksom. Men jag tycker det. Enda grejen var ju lite kul, kuriosa var ju den där elstärkaren som stod under scenen.

Vi vet inte vad det var, med duken eller vad det var, men den elstärkaren lät ju mer utanför tältet än i tältet. Den fick ju hela bakväggen att resonera. Så nu vi stod och hade våra tech-möten, för vi träffades varje morgon klockan nio och bad alla tekniker.

Men det gick ju inte när gitarristen drog ett ackord. Då fick den hela väggen att resonera, så vi var ju bara gå in och bara, Albin, avbryt. Men sen tänkte man, shit vad hukt han kör.

Kliver man in i tältet så bara, nej. För då är det bakom Molton-tyget. Alltså det var en upplevelse. Kul. Den är riktigt skön. Okej, fråga, jag har många frågor.

För ni streamas ju också, eller det läggs upp i efterhand. Hade ni separat mix för det, eller tappade ni bara PA-mixen? Ja och nej. Ja och nej. Elaborate. Det vi gör är att från front of house CL5-grupper vi bussar.

Så vi skickar en trumgrupp, en gitarrgrupp, en keysgrupp, jada, jada, jada, i den mån det är vettigt. Över Dante ut till en DN3A på B broadcast mix. Som sedan styr till det där lite bättre och komprimerar det ännu lite till.

Varav det sen går via en outboard-kompressor in på streamen. Så ja, det är mixat, men nej, det är inte summerat. Pretty much. Smart. Men annars är det, hur, nu känner jag att det blir väldigt tekniskt där på en gång.

Men det är ändå kul. Skillnad mellan FOT och monitor i upplägg på bordet? Förutom att det är olika bord. Förutom att det är olika bord. Nej, men alltså egentligen, skillnaden blir ju att den stora skillnaden är ju att CL5 har tre bankar och DLive-monitor hade två faderbankar.

Men annars, min filosofi är ju ganska lik ändå. Så hela vänsterflajen blir för inputs, högerflajen blir för outputs. Och mitten blir DCAer på CL5. Och sen kan man ha kuriosa ute på högerhanden, prata mycket och grejer.

Men annars är det DCA att spela ut. Medan DLive även blev väldigt mycket så. Mixar på en bank, inputs på en annan bank. Så fick man bara slänga sig där mitt emellan.

Vilken DLive var det? En C35 hundra. Just det, det är mellan. Jag tror att 3500 är väl bara en skärm, va? Det är den med två. Ja, det är 1500 som är en skärm. Och sen är det två skärmar och 5000 är.

Nej, det är S. Just, just så är det. Just, just, just, just. Det var för länge sedan. Var det någon körde, körde alla tekniker? varierade ni teknikerna mellan FOT och monitor?

Eller vad hade ni liksom några som bara körde monitor? För jag vet, jag vet ju också att nu ska det extremt kinkiga när det gäller just monitorgrejen med all rätt. För man kan inte sätta vem som helst på att köra monitor för att det är ändå folks.

Jag höll på att säga att där kan ju folk bli döva, men det kan de ju framför P8 också. Men just musiker med all rätt är väldigt känsliga för det. Hur resonerar man kring monitordelarna så att säga?

Ja, det vi som sagt, vi hade lite. Vi var väl kanske någon tekniker för lite än vad vi hade velat. Men det vi försökte göra för att om man skapar kontinuitet för musiker var att samma tekniker gick på samma lovsångsteam i den mån det var möjligt.

På både FOT och monitor, eller bara monitor? Nej, kanske främst på monitor. Det är mest logiskt. Just, just så är det. 1288. Just, just, just. Det var för länge sedan.

Var det någon körde? Körde alla tekniker? Varyerade ni teknikerna mellan FOT och monitor? Eller vad hade ni liksom några som bara körde monitor? För jag vet ju också att nu ska det extremt kinkiga när det gäller just monitorgrejen med all rätt.

För man kan inte sätta vem som helst på att köra monitor för att det är ändå folks... Jag höll på att säga att där kan ju folk bli döva, men det kan de ju framför P1 också. Men just musiker med all rätt är väldigt känsliga för det.

Många av dem lever på det, att öronen fungerar. Hur resonerar man kring monitordelarna så att säga? Ja, det vi, som sagt, vi hade lite... Vi var väl kanske någon tekniker för lite än vad vi hade velat.

Men det vi försökte göra för att om man skapa kontinuitet för musiker var att samma tekniker gick på samma lovsångsteam i den mån det var möjligt. På både FOT och monitor, eller bara monitor? Nej, kanske främst på monitor.

Det är mest logiskt. Ja, nej, men för att, som jag just sa, musiker kan vara väldigt kinkiga. Och det visste vi ju sedan innan. Man vet ju vilka man har jobbat med i mångt och mycket och man har ju träffats förut.

Man vet ju vilka som är kinkiga och vilka som är andra. Men det är väl också lite så man får tänka att Vilka har bra relation med vilka? Det var väl också lite så man fick tänka efter.

Jag har jobbat med de här förut, så jag kan ta dem. Så det var ju mer relationellt än någonting annat. Jo, men sen är det ju också lättare om du kör monitor med samma gäng.

Så är det ju lättare att lära sig hur de vill ha det och då kan du ju mixa under tiden, inte bara putta upp regler och sen vänta på att mötet ska ta slut. De bästa monitorteknikerna är ju de som kan mixa under tiden och vara med och vara dynamiska. Sen kommer man undan med att putta upp regler och låta musiker höra sig själva.

Men det är två väldigt olika saker. Därav är det intressant att veta hur policyn fungerar för en så stor konferens som det här ändå är. Och över så många dagar med många olika team.

För vissa andra konferenser, de har en tekniker som mer eller mindre kör alla möten oavsett team. Och då är det svårare att vara så dynamisk som man skulle kunna vara för att du ska hålla väldigt massa folk nöjda hela tiden. För efter tio dagar orkar man inte det.

Nej. Intressant. Kommer jag på ett litet annat spår, ja. Vi känner oss klara med Lappis, har du fler Lappis-frågor, Johan? Alltså jag kan sitta och gaffla om det hela tiden, så det är lika bra att vi byter.

För jag tycker ju att jag skulle vilja veta lite mer om hur du hamnade på Lappis till slut. Alltså mer din resa dit. Hur började du med ljud? Vi känner ju varandra lite, men det är ett ganska stort glapp också där vi inte har haft så mycket kontakt.

Ja, nej men det här började ju någonstans. Nej, men det började väl någonstans med att jag egentligen är trummis till botten. Så att via musikersvängen blev det väl.

Och sjuknog så började det här faktiskt inte i kyrkan, ljudtekniksbiten. Höra, utan det blev på den vägen att på högstadieskolan jag gick på så hade vi en väldigt liksom så stark musikprofil. Och vi gjorde ganska mycket liksom så, ja men inte konserter, men framträdanden som vi producerade själva.

Och då hade några grabbar som var något år yngre än mig, eller äldre än mig, som idag är också väldigt duktiga tekniker och jobbar professionellt med det här. Liksom så. Så de hade ju satt en viss ribba på grejer.

Så när de slutade så blev det väl en naturlig grej att vi som hade varit med innan med dem fick ta över, helt enkelt. Och liksom så fick mixa och sätta upp PA och såna här grejer. Ja men, på skolan och liksom så när vi hade konserter och grejer.

Och jag tyckte det här tydligen var lite kul då. Så då blev det ju på den vägen att jag hade en polare som var med i teknikteamet i kyrkan och bara Tja, om man vill vara med och köra ljud i kyrkan, vem pratar jag med då? Så jag fick ett namn, hörde av mig och bara, ja men absolut, kom och testa.

Och sen på den vägen blev det väl. Ja, och sen började nörderiet på riktigt någon gång där. Vi började väl Oj, var är det här nu då? Vi började inom pandemin. Ja, det var typ mitt under pandemin någon gång.

När det här. Du var med i kyrkan tidigare. Ja, jag är ju född och uppvuxen i Pingst här i Sundsvall. Så jag har ju varit med som lovsång. På lovsångssvängen var jag med sedan innan.

Så jag hade ju liksom, lite hum hade man ju. Men sedan, ja, någon gång under slash efter pandemin så var jag väl med på riktigt då, på tekniken. Och sedan dess har det bara blivit mer och mer teknik, helt enkelt.

Du har ju fått uppleva den fantastiska akustiken i pingstkyrkan i Sundsvall från båda hållen. Ja, ja, ja. Det är jättekul när man kommer upp på Lappis och alla tycker att det där tältet är helt...

Alltså så här, hur går det att mixa? Och skriver man in och klappar och bara, ja... Våran kyrksal är värre. Jag tänkte säga, som hemma, men nej, det är värre. Ja, ja, ja.

Nej, men vadå? Den där kyrksalen hade ju bara lite HF-problem. Basen sticker rakt genom tältet. Den har vi inte hemma. Jag tilläggas för de som inte förstår är ju alltså att Pingst Sundsvall har seriösa problem med lokalen.

Den är jättefin, men den är... Jättefin lokal, men akustikmässigt, nej. Min sanning brukar vara att slår man på basstärkaren så blir det för mycket bas. En trummis får slå på kagge och pukor ungefär som man vill.

Virven får man titta på lite försiktigt. Om man har tillåtit att snudda cymbalerna. Ungefär så beter den sig. Det är en ganska bra beskrivning. Men det är ändå en ganska stor sal.

Ja, den tar ju... Vad är det den tar? 450 platser eller någonting? Ja, någonting sånt. Mycket, jag tror att det är 350-400 som det är. Ja, det är väl något sånt.

Det är ju också bänkar, så det beror lite på hur mycket man tycker om varandra. Ja, så att du började där helt enkelt. Eller började på skolan. Började på skolan, tog med mig det till kyrkan.

Fick uppleva en underbar M7CL. Ja, ni hade den då, ja. Ja, jag kom ju precis in den. Vi hade precis köpt in den där M7CL. Vänta, när var det här? Va? När var det här?

2020, typ. Köpte ni en M7CL 2020? Ja, för att grejen var så här. Vi hade en stor Soundcraft. MH3, ja. Oj, oj, oj. Oj. Som gick och dog. Som tur var mitt när det var lockdown och vi körde PA och grejer, så vi behövde ju bara få in en mixer fort.

Det var när någon fick tag på en M7CL för inte så dyra pengar. Ja, det är alltså M7, det är ingen... Den är inte flashig. Nej, men den funkar. Och den låter ju, ja, absolut.

Det är inga grejer, och du får ju en sån för inga pengar alls. Det är ju tuggummipengar för dem idag liksom. Ja, jo. Men det är bara, vem går och köper en M7CL 2020 tänkte jag.

Ja, mm, fortsätt. Det skulle gå fort och det skulle vara billigt, ungefär. Nej, men så den hade vi. Så jag lärde mig mixa på riktigt på en M7a. Nej, men så den, ja.

Så jag grundade min mixning till en viss hatkärlek till den där mixen, och den där skärmen speciellt. Ja. Nej, men så där någonstans började det väl och sen har det väl bara blivit värre och värre, eller vad säger jag, sedan dess.

Men hur mycket trummor spelar du nu för tiden? Inte lika mycket som jag har gjort. Saknar du det? Det blir, ja men lite grann. Det blir mest mixning, men det var för att vi hade en vacker symbios.

För vi var två trummisar och båda var också tekniker. Så vi körde lite så här att han spelar och jag mixar, och så kunde man skifta det där. Han har nu flyttat först till Umeå och sedan till Boden.

Så det blev lite strul. Nej, det blir väl kanske mer mixning än vad det blir trummande. Har ni fler trummisar eller kör ni inte trummor längre? Vi har en till trummis.

Jag tänkte, det lät som att jag hade två trummisar. Och när den ena flyttade, då slutade den andra spela trummor och började mixa istället. Ja, det beror väl kanske främst på teknikerbrist än trummisbrist.

Ja, man kan leva utan trummis, men det är svårt att leva utan tekniker. Ja, det är korrekt. Jag ska inte säga vad jag... Fortsätt. Nej, men... Och sen därifrån till Lappis.

Så landade vi i en annan liten konferens som heter Unite. Den har ju körts på hemmaplan ett antal gånger. Vad sa du? Den har ju körts på hemmaplan. Mm, den har körts på hemmaplan.

Ett par gånger. Det var länge sedan sist. Två gånger, tror jag. Med typ tio år emellan. Eller har den varit i Sundsvall någonting mer? Vi körde den 2016, 2017. Var det 18?

Unite 18, så 17-18. Unite 18, 17-18. Mm. Och sen typ de två första åren, eller vad det nu var. Första Unite. Något gott före min tid. Eller nej, inte alls. Du var född då i alla fall.

Ja, jag var där i barnvagn. Jag visar bara på hur gammal du är, Allgott. Det känns så bra för mig att få säga det. Johan, du var också med och körde bland de första Unite-konferenserna.

Ja, det var jag faktiskt. Botkyrka. Ja, det var innan alla andra började köra det. Det är korrekt. Hette Unite då? Det hette Unite då, gjorde det. Det var vi som började med Unite i Botkyrka under Niklas Mörling.

Var det faktiskt. Det var väl mest för att Charisma inte fanns längre och körde Passion. Så körde vi Unite. Ja, precis. Jag var också med. Men jag hade faktiskt inget teknikansvar överhuvudtaget för förbönsledare.

Jag körde monitor, gjorde jag. Nu här kommer ett sjukstickspår och det här säger någonting om hur gammal jag är. Men jag kommer ihåg att jag körde. Jag var förbönsledare framför en av de största högtalarstackarna som jag har varit förbönsledare för under en kväll när jag led av ett brutalt migränanfall och jag hade inte mage att åka hem.

Det var så jobbigt. Och jag kommer inte ihåg någonting av det året annat än att jag hade migrän en kväll. Ja, stickspår över. Jag undrar om inte det var året vi körde DBC4.

Stackat på golvet och ni stod framför P. Ja, typ. Det är liksom en vägg med högtalarlådor. Det var något år efter att jag hade fått tinnitus för jag var förbönsledare på Uniteveckan.

Men på tal om det, varför hamnar alltid förbön precis framför PA? Det gör nog inte det så mycket längre faktiskt. Det är ganska många som har tänkt om på den här saken.

Det finns en viss charm slash skräck bland förtjustning att stå och försöka be för någon som man försöker skrika vederbörande i örat för att den ska höra vad man säger. Och så hoppas man att musikerna inte slutar spela nu för då hör alla andra vad det här är och det kan ju vara jättepinsamt. Eller liksom som inte någon annan ska höra.

Så det är klokt att förflytta förbön någon annanstans än just framför högtalarstacken. Ja, det är jag att föredra. Det har ju blivit lite bättre också sedan stora golvstackade väggar nu när Line Array hänger i taket.

Och oftast så är det ju har man ju en vettig tekniker som har varit med innan som då också fattar att frontfyllet måste stängas av för att det är första raden får lida för att förbönsteamet måste överleva. I de flesta kyrksammanhang så är den första raden involverad i förbönen. Ja, precis.

Så de kliver ännu närmare högtalarna. Ja, men Unite. Ja. Hur hamnade du där? Ja, hur hamnade du där? Det undrar jag också ibland. Nej, men Unite blev i Umeå. Och då, det här var i samma veva som att Petrus Eriksson hade flyttat till Sundsvall.

Så då får, i den vevan han flyttar upp hit så går han och blir teknisk samordnare för Unite Nord. Så han och David börjar ragga in tekniker. Och på den vägen så kom väl mitt namn upp via en annan i, en annan Petrus i Petruskyrka.

Sådana strul vi hade med på Petrus på samma Unite. Nej, men så på den vägen blev det att Petrus raggade in mig i det här. Det var väl första året, om var det för tre år sedan trapp?

Så jag blev med som tekniker första året då. Och sen dess så har det väl egentligen rullat på. Och nu står jag väl som någon slags ljudansvarig för Stora salen på Unite Nord.

Och jag är väl också tillsammans med den andra Petrus. Ja, ni hör ju hur det kan också kan bli. Även någon slags, ja, någonstans är det väl vi som försöker styra ihop tekniken på Unite Nord.

Det blev en brant resa på tre år, men det har varit kul. Och mycket dumheter har vi hittat på. Det låter roligt. Ja, det är. Jag har väldigt, väldigt bra minne av Unite.

Jag tycker att det var superroligt att vara engagerad på Unite under de åren vi var med och engagerade oss. Och alla de stora konferenserna vi har varit med och engagerat oss på. Det har ju varit väldigt roligt.

Vi har varit uppe på Lappis. Vi vet att ni har fantastiskt roligt där uppe. Och teamen är ju grymma. Så det är ju superroligt. Och jag måste ju säga det, att det är ju fantastiskt att höra Davids resa från att ha svårt att släppa allting till att förstå att jag ska kliva bak här och stå och stötta på och göra en annan grej liksom.

Och dessutom då släppa fram unga talanger som dig som verkar göra det här med bravur. David är ju superstolt över er som liksom han känner tar över så att han blir lite överflödig, vilket är superkul. Även om han har liksom all den här erfarenheten och lite tyngden liksom.

Så har han också känslan för att kunna släppa upp er och låta er göra någonting som som han inte kan. Vilket är superroligt att höra. Det är därför jag tycker att det är kul att höra honom berätta om det och höra dig berätta om det.

Nej, superroligt, måste jag säga. Och ser de här nya förmågorna kliva upp. Jag menar, vi När Petrus gick in och började köra Unite, han var ju inte supergammal liksom.

Det var ju superkul att se honom och prata med honom. Och han vill liksom ta mer ansvar och alla de här grejerna. Vi har haft väldigt mycket intressanta samtal med honom om just den här grejen som du befinner dig i just nu.

Så det är ju superkul. Ja, det ska ju sägas att jag tror vår äldsta tekniker på Unite i vintras var 23. Jag tror, ja, vi hade ett spann på Det är ju fantastiskt roligt.

Ja, men 23 till 19 tror jag vi hade spann på. Vi var inte så makalöst mycket äldre när vi körde Unite. Nej, jag vet, men vi hade ett gäng Lite äldre i ryggen också.

Han var säkert 25-26 då alltså. Ja, och det roligaste här är att han som är yngst i teamet är tekniksamordnare. Det är ju svinbra. Ja, ja. Ska vi börja snacka om att för yngra våra team?

Det känns också kul. Vi började nosa på åldersgränsen för när man får vara volontär och bara, hmm, ja, det var en intressant konversation. Alltså den yngre åldersgränsen?

Ja, som ville vara med och blinka lampor. Alltså vi hade ju vid ett tillfälle när vi gjorde ett skidläger så hade ju vi en numera känd karaktär med oss. Men problemet var ju att han hamnade ju under den här volontärgränsen.

Så han fick ju inte följa med när volontärteamet åkte upp fyra dagar innan. Så han kom ju med skidbussen med alla deltagare. Sen fick ju han då inte sova ute bland i teknikerhuset.

För att han var ju inte tillräckligt gammal, så han var ju tvungen att sova med deltagarna som hade helt andra scheman. Och han var ju tvungen att, han var ju deltagare, men skippade skidåkningen och allting och bara hängde med oss tekniker istället. Men var ju ändå tvungen att vara med på vissa grejer eftersom han bara var deltagare.

Och sen var ju han då tvungen att, när vi höll på att riva, då var han tvungen att gå och packa ihop för de skulle ju åka bussen hem på, om de åkte på kvällen eller vad det nu var. Så han kunde ju inte vara med och riva hela, han var ju jättebesviken över vissa sådana här grejer. Han har rivit och byggt så mycket i sina dagar efter det, men jag kommer ihåg det då, för han var tretton då tror jag.

Och han var superbesviken på att han inte fick vara med och rigga, utan han kom ju upp till allting klart liksom. Ja, mycket roligt. Men det var ju ändå väldigt roligt att han ville vara med och att vi släppte med honom.

Men jag älskar hela den här grejen med när du säger föryngra teamet. Det är ju ett hån mot mig, men jag tycker att det är en positiv grej. Jag tänker att det är en väldigt intressant fråga, därför att en av de vanligaste frågorna som man har i de här sammanhangen är ju hur hela tiden får vi nya människor att komma med i våra teknikteam?

Vi går på knäna, vi orkar inte. Hur tänker du där? Vad är det som gör att man vill vara med? Ja, alltså, det är väl inte riktigt. För egen del så tycker jag att, ja, teknik är jätteroligt, men det är också kanske främst den sociala biten, tror jag är det som drar mycket.

Liksom så. Att, ja, vi har, alltså så här, vi är ju där för tjänat, det är ju inte det. Men alltså, hur kul vi har i teamet tror jag också gör att det kanske är det som gör att folk vill komma tillbaks.

Kanske främst på Unite. För där är vi ett ganska alla mina år, tror jag. Vi är några som har kört alla de här åren. Sedan vi tog, vi Sundsvallsligan som jag har valt att kalla oss själva, tog över det här projektet.

Ja, men vi är klar majoritet från Sundsvall på Unite Norr, ska sägas. Nej, men jag tycker vi har ju, jag tycker i alla fall att vi har kul ihop. Och jag tror det är väl också det man får kanske leta med mycket.

För att, det ska ju sägas att Unite Norr görs ju inte i en kyrksal. Vi är ju en konferenslokal. Ja, nu ja. Ja, nu, var ska ni vara i år? På samma ställe, på Nolia.

Ja, i Umeå. Ja, i Umeå, på Nolia. Så vi bygger i princip en kyrksal. Vi kommer in, det finns ju typ en projektor och en scen att använda där. Ja. Så att, och det är väl också, så här, så det var ju någon tekniker, något av de här åren bara Ja, alltså så här, jag har ju aldrig varit med och rigga förut.

Bara, nej, men det är så här, det behöver du liksom inte veta heller när du kommer dit. För att, halva grejen är ju att du ska lära dig också. Alltså så här, vi är ju några av oss som är ute och gör det här professionellt, liksom så.

Att, ja men vi kanske har expertisen, målet är väl kanske inte att alla ska heller ska ha den expertisen. För det är ju bara orimligt. Och att vi istället då kan bygga en grupp och ett team där vi kan lära ut och liksom så bygga det här, inte på expertis, men kanske glädje och glädja tjänar istället.

Att det är kanske det vi får foka på. Och kanske därför det, ja men, ser kul ut att vara med eller något, hoppas jag. Alltså jag mår så bra när du sitter och säger det här.

Nej men det är så bra, det är så bra, det är så bra. Nej men här tar ju mig in på saker. Men också, jag men just så här expertisbitarna på, jag men när vi har funderat SKC, ska vi ha ett spår som handlar om hur man systemar ett PA?

Ska vi ta upp det någon gång och bara säga, ja, det är många som tycker att det är intressant, men. Hur ofta gör du det? Hur ofta gör du det i din kyrka? Du kanske borde göra det minst en gång till.

Ja. Men, sen kommer du förmodligen inte göra det speciellt många gånger till. Nej, så att det blir som en sånt där, nej. Så att det är en väldigt, till skillnad från vi som jobbar med det där man gör det varenda vecka, ibland flera gånger i veckan.

Då är det ju en helt annan sak. Men det är ju inte riktigt det du har liksom teknikteamet på Unite för. Nej. Nej, men kyrkan är ju inte en eventorganisation. Nej.

Nej, precis. Precis, vi är en relationell och människoinriktad organisation. Jo. Jag hade någon mer fråga där om Unite, men nu glömde jag bort den bara för det. Ja, just det var det stila, jag kom inte på den.

Ja, men hur ser en tidslinje ut för Unite då? Ungefär, när ni är där. Är det ungefär liknande som på Lappis, eller hur? Hur lägger ni? Ja, tidsplanen. Hur lägger ni upp det?

Jag höll på att säga att den startar ungefär nu i veckan slash nästa vecka, ungefär någon gång. Startar, eller planeringsprojektet startar väl någon gång i maj. Då kom första stage-designen flygandes på min messenger.

Ja, ja, ja. Vi har varit igång länge. Jag tror vi är på design fyra eller något på ljusriggen. Det är så vi fungerar. Har vi tråkigt så designar vi Unite. Det är så det fungerar när man har folk i 20-årsåldern som håller på med det.

barn som skriker på nätterna. Ja, lite så. Nu kommer jag prata om datorn för jag lär mig aldrig vilka dagar det här är. Konferensen är ju första januari och sen trettioförsta, trettionde och börjar den tjugonionde.

Ja du räknar bakåt. Jag bara, va? Vänta. Ja, men jag får inte ihop det annars. Tjugonio. Det börjar tjugonio, trettio, trettioett första. Så det är fyra dagar. Ja, eller ja, två heldagar.

Ja, precis, och två halva dagar. Så två dagar. Nej, men så att vi åker upp och så kliver vi in den tjugoåttonde. Kliver vi in i en tom konferenslokal. Vi har ju haft förmånen de två senaste åren att all teknik lämnas på plats redan innan jul.

Så den står där när vi kommer. I en stor hög i rummet bredvid. Så vi kliver ju in där då, på morgonen tjugoåttonde där vi åtta, nio bläcket. Och sen är det bara att tuta och köra.

För då ska allting upp. Så att det ska upp med ljusdrossar. Det ska upp med PA. All infrastruktur, alla mixerbord. Nej, men så då ska allting upp i vad vi i teknikteamet kallar scen A och scen B.

Vi är också de enda som kallar det det. Det heter väl zonen och showroom heter det väl för alla andra. Ja, det är mycket lättare att fatta vad man säger. Nej, men så att vi har ansvar för två scener på själva Nolia-området.

Och stora eventhallen där de har alla lekar och spel är vi också ansvariga för, ska sägas. Varav huvudfokus ligger väldigt på att få upp. Och det är väl egentligen som på Lappis och alla andra gånger.

Först går ljuset upp, sen hoppas vi på ljud att ljuset är snabba. Och får lyfta in vårat... Sen ska media in på något hörn. Och sen är egentligen målet här också att allting ska låta och blinka kvällen tjugoåttonde.

Och sen har vi en halvdag ungefär. Eller nej, det har vi inte alls. För att på kvällen den tjugoåttonde kommer musiker och börjar rigga. För att på tjugonionde, där vid morgon, så går soundcheck.

Så vi har lite soundcheck slash kombinerat repet på förmiddagen. Där tjugonionde, för sen är det dörrar vid sexton någon gång, tror jag. Eller ja, incheckning från sexton.

Och då ska det vara tyst i stora salen. Och sen därifrån rullar det. Sovsalar inom skola bredvid, eller inne på Nolia det också? Nej, utan någon skola... Det har varit en skola Bv, men där fick vi inte vara i vintras tydligen.

Så i vintras var det skolor i närområdet. Av någon anledning. Okej. Men då är ni i alla fall själva i stora arenan. Inne på Nolia. Utan massa folk där. Ja, intressant.

Och sen är det nyårsraketer och hela köret. Jajamän. Och sen är det nyårsraketer. Pyro. Sparks. Vi har ingen eld tyvärr. Vi har sex meter takhöjd där inne med ljudisolerade plattor i taket.

Alltså jag har varit där. Vi har varit där på någon pingsledare för en väldig massa år sedan. Och jag tycker att det är så väldigt lyxigt med tid på Unite för det där.

Oj, oj, oj. Vad jag och brorsan har skassat upp saker där på... Mycket mindre tid. Ja, men vi... För att pingsledare var ju en dag på lördagen. Vi kom upp vid lunchtid på fredagen.

Och byggde allting. Och lovsångsteamet kom typ vid fem, sex på kvällen. Så det var liksom... Det är tajt det. Ja, det var att jobba snabbt som gällde. Men to be fair så hade ni också alla grejer som kom vid lastbilen.

Jag har ju en skräckhistoria från vintras. Ja, vi åkte med allting själva så att vi visste vad vi hade med. Ja, ni kunde bara skylla på er själva om ni missade. Ja, jag tror att senaste gången vi gjorde det så glömde jag in-ear-beltpacks.

Så jag hade liksom sändare med, men beltpacksen som behövdes hade inte... Lyckligtvis så finns det ju firmor i Umeå som har sånt. Men de hade ju inte samma band som vi hade.

Så vi fick liksom hyra hela system på plats. Allt det suger ju. Checka upp budgeten. Ja. Ja, men skräckhistoria. Lyckligtvis har vi valt att ta betalt på ett sätt som gör att...

För vi gjorde ett skräckår där vi inte tog betalt tillräckligt mycket. Då hamnade man i den där situationen och då försvann... Allt. Så på slutet så tog vi hyfsat vettigt betalt.

Så att att göra en sån grej var inte hela världen. Och det var utifrån att man ska kunna leverera det som... Jo, men det är ju det jag har pratat om jättemycket.

Garanterad leverans. Om jag blir sjuk och måste ta in en annan tekniker så kommer det att kosta full peng. Sen att jag, om jag genomför gigget, väljer att inte fakturera hela.

Det är en sak. Men att man innan ska vara beredd på att för att säkra upp så kan det vara så att det kommer att kosta så här mycket. Räkna med det. Sen hur man väljer att välsigna sin församling eller eventuella sådana här typer av event.

Det är en annan diskussion. Ja, skräckhistoria. Ja, berätta. När vi kommer upp på Unite. Och så ska vi börja flyga vårt PA. För vi hyr ju som sagt allt. Och vi skulle ha nio lådor per sida med Kiva Line-array.

Och så har vi hängt hela sidan. Skitbra. Ska vi ta den andra sidan? Så hänger vi de första fyra lådorna. Ska hänga dit den femte. Då så bara, hmm. Här saknas länkarmen bak.

Nej, men så Kiva fungerar ju så att du hakar i spärraren fram och sväljer vinkeln bak. Men den skär av armen som går upp i nästa låda. Den har ju någon slagit av.

Totalt, så den sitter ju inte ens i lådan. Men då kan du ju inte använda den lådan någonstans. Du kan inte hänga den högst upp eller längst ner. Den är ju stekt.

Den är död. Så tänkte vi, ja ja, vi ringer väl och så beställer vi en ny. Och så tar vi någon av de andra lådorna. Det ska ju finnas två lådor till i det här PA.

Så går vi igenom varenda låda i hela paketet. Det finns inte en låda. Då har vi ju fått för lite PA också. Så ni har fått en trasig och ni har fått för lite lådor.

Ja. Så vi gick ju basically tre lådor korta. Så det var ju full kalabalik när vi kom på det där strax innan middag. Kvällen. Jag bodde där på kvällen och bara. Men hur gör vi nu?

Och innan man riktigt får tag på han. För grejen är ju också att han vi hyr PA av. Han har också hyrt in extra lådor Kiva. För han har ju bara tio lådor eller något.

Så han har ju inte fler på lagret heller. Så innan han får tag i fler lådor som sen också ska skeppas till Umeå från typ Lule. Så vi får ju de där lådorna vid två bläcket.

Day of. Observera, då får vi också bara en låda. Så vi var tvungna att hänga om åtta lådor per sida istället. Nej. Så att det var en upplevelse. Det är ju fascinerande.

Det var en upplevelse, ska sägas. Hur, okej, nu har vi ändå pratat om massa Unite. Vi kan ändå göra en liknande grej som vi gjorde på Lappis. Hur stort team kör ni på Unite?

På Unite så har vi ett lite mindre team. Petbytaryt, ja men, monitormixning, front of house, är faktiskt ett front of house. En som kör ljus och så media, alltså proppresenter.

Så att det vi har kört är, vi har två gubbar som kör ljus, två gubbar som kör front of house och två gubbar som kör monitor, och så media, ungefär så många man får tag i, men det brukar bli tre, fyra personer. Men där är det ingen kameraproduktion av på något sätt? Nej.

Inget sånt. Vi har funderat på att köra iMac där inne, men det går inte. Alltså så här, rummet är 30x10x16 meter, så att man får inte in någonting. Du måste inte ha det på 30 meter, men kommer du ihåg att den där lokalen är mäckig?

Ja, den är väldigt lång, inte så bred. Och scenen är typ 70 hög. Så står du längst bak så ser du inte riktigt de som står på scenen om publiken står. Ja, precis.

Så det är lite svårt att se ibland. Vi brukar dra med oss podier för att bygga upp ytsplats typ 20 eller 40 centimeter. Komma över alla som står. Ja, jag hade senast för två veckor, en och en halv vecka sedan nu, och fick stå på backen och mixa utomhusgigg för första gången på länge.

Och att inte se någonting, det är ju jätteirriterande. Det var jättekul att stå på monitor och skicka ut huvudet på scenen och försöka se någonting in i front of house-tältet och så bara, nej! Det är tur att det är ett stort tält där, för jag ser inte vart front of house är annars.

Det var kul. Nej, men så att Unite är tightare crew och så. Men den är också bara, vad sa vi, två fulla dagar och två halvdagar. Man behöver inte sova så mycket på...

Nej, och inte om man är 20 heller. Nej. De har fortfarande jullov, har man inte det? Ja, vi som inte är studenter har ju jullov. För det skulle jag säga för att jag pluggar ju också egentligen.

Heltid. Så att jag har ju egentligen inte jullov. Men de andra har ju jullov. I någon mening. Så du pluggar, du åker ljudprofessionellt. Ja. Och du engagerar dig i Unite och Lappis och i kyrkan på teknik och du spelar i kyrkan.

Ja, och jobbar timvikarie på en skola. Och är fystränare i ett hockeylag. Fullt rimligt, jag ser inga problem med det. Ja, men om du ska börja lista vad du gjorde när du var 22, Ivan.

Eller när du var 30. Ja, men alltså när jag var 30, då förberedde och tog jag och sprang mot väggen med full fart. Ja, du satt i 15 år. Ja, jag vet. Nej, men jag tycker inte det är något konstigt att man, för när man gör sånt man tycker är kul så får man också energi av det.

Ja, absolut. Men jag menar, jag vet ju vad du och jag gjorde när vi var 24, 25-ish. Vi bodde ju nere i kyrkan. Ja, jag kommer inte ens ihåg när vi höll på med den där.

Men det är så länge sedan. Men jag menar, vi bodde ju mer eller mindre i kyrkan. Jag hade mitt jobb, jag åkte direkt från jobbet ner till kyrkan. Och man åt i kyrkan och så var man där till alldeles för sent.

Och när man hade varit där till alldeles för sent så åkte man hem och så spelade man lite tv-spel. Ett par timmar. Och så åkte man hem och så sov man i fyra timmar.

Och så var det bara rinse and repeat. Det var ju inte konstigt. Men jag tycker det är en fantastisk tid. Ja, men det behöver ju inte vara en tid. Det kan vara flera tider.

Man kan få små tider senare också. Men det är när man känner att det flyter, det är bra. Så är det väldigt, väldigt roligt. En liten heads-up är ju bara för att när man är i olika situationer, alltså det är ju en sak om allt runt omkring är bra, men det är kul i kyrkan, det är bra på jobbet, det funkar att plugga, man trivs med sina kompisar.

Då är det ju lätt och då är det ju roligt och då har man mycket energi. Är det jobbigt i kyrkan och det harvas och det bråkas och man fattar inte om man pluggar och alla är dumma i huvudet runt omkring en, då är det ju svårare att ha kul. Men samtidigt är det ju där, liksom läget när man också måste ha koll på varför man gör saker och ting.

För det är också så lätt att tappa bort varför man gör det för att det är roligt. Jo. Och precis som du säger, det är extra roligt när man gör det tillsammans. Oavsett slitet, att slita tillsammans formar ju gänget också, om man säger så.

Nu förstår du vad jag menar när jag säger så. Men det är ju mycket det man minns. Det är ju de här mardrömsscenarierna när man har kört en arg outfin och du tycker klockan var fem.

Vi fick åtminstone två och en halv timmes sömn innan vi skulle gigga. Det är de grejerna man kommer ihåg. Ja, när klockan är fem på morgonen en lördagmorgon man körde på fredagkvällen och det sista man har är att bära upp 20 stycken sex meter långa bänkar från källaren.

Ja, precis. Och man är tvungen att gå ut ur kyrkan på nerevåningen, gå runt hela kyrkan, upp på parkeringen och sen in i kyrksalen för att konka in. Man är tvungen att vara fyra eller sex personer för att bära de här bänkarna med sling runt, bara för att man går inte att greppa annars.

Det låter fantastiskt. Ja, men på något sätt är det det. Jag saknar den tiden å ena sidan och å andra sidan inte. Jag har accepterat att allt har sin tid, det är inte det jag menar.

Men det är roligt. Det är roligt att göra grejer tillsammans i kyrkan och på konferenser. Jo, men det är kul att göra de här. Det är en sak att göra det vecka ut och vecka in, vecka ut och vecka in.

Men det är extra kul att göra de här Unite-nappis eller någon annan stor grej. Eller någon bara något extra grej i kyrkan, julkonsert och drama eller ja, vad Unite. Det är ju extra kul.

Jag tycker man kan se det som att vi var inne lite grann på det innan, hur man ska få folk att vara med. Det är ofta vi är i det här tillfället som man behöver lite extra hjälp. Man behöver inte vara fyra eller sex personer för att bära de här bänkarna med sling runt, bara för att man inte går att greppa annars.

Det låter fantastiskt. Ja, men på något sätt är det det. Jag saknar den tiden å ena sidan och å andra sidan inte. Jag har accepterat att allt har sin tid, det är inte det jag menar.

Men det är roligt att göra grejer tillsammans i kyrkan och på konferenser. Jo, men det är kul att göra de här, det är en sak att göra det vecka ut och vecka in, vecka ut och vecka in. Men det är extra kul att göra de här Unite-nappis eller någon annan stor grej.

Eller någon bara något extra grej i kyrkan, julkonsert och drama eller ja. Ja, Unite. Det är ju extra kul. Jag tycker det är en fantastisk tid i livet. Ja, det behöver ju inte vara en tid, det kan vara flera tider, för man kan få små tider senare också.

Men det är när man känner att det flyter, det är bra, så är det väldigt, väldigt roligt. En liten heads-up är ju bara för att när man är i olika situationer, alltså det är ju en sak om allt runt omkring är bra, men det är kul i kyrkan, det är bra på jobbet, det funkar att plugga, man trivs med sina kompisar. Då är det ju lätt och då är det ju roligt och då har man mycket energi.

Är det jobbigt i kyrkan och det harvas och det bråkas och man fattar inte om man pluggar och alla är dumma i huvudet runt omkring en, då är det ju svårare att ha kul. Men samtidigt är det ju där läget när man också måste ha koll på varför man gör saker och ting. För det är också så lätt att tappa bort varför man gör det för att det är roligt.

Jo. Och precis som du säger, det är extra roligt när man gör det tillsammans. Oavsett slitet att slita tillsammans formar ju gänget också om man säger så. Nu förstår du vad jag menar när jag säger så.

Ja, men det är ju mycket det man minns. Det är ju de här mardrömsscenarierna när man har kört en arg outfin och tycker att klockan var fem. Vi fick åtminstone ska dana ut och framfärg och ta över därifrån och det kan få folk att hänga med på saker.

Oh ja, absolut. Jag menar, tittar man på alla dem som släppte fram oss när vi var unga, de hade ju ingen aning om vad de gav sig in på. Men det vart bra ändå. Jag höll på att säga, Johan, vem i hela rev var det som släppte fram oss?

Vi stångades som små. De lätt rubbi om förlåt en och be om lov. Ja, det är fantastiskt. Hörrni, tack så hemskt mycket, Jakob, för att du tog dig tid och delade litegrann av det du har på mig.

Är det något jag har glömt att fråga dig om? Nej, det enda jag har skickat med mig om att det här är det enda jag vill skicka med om att ett bevis på hur kul vi brukar ha på Unite är ju en hashtag som grundades där i vintras någon gång. Hashtag Gung i FOH.

Det var en hashtag som grundades i vintras på Unite när vi handlade på Unites Instagram på sista kvällsmötet. För då står vi, jag tror hela teknikteamet står och det är det sista där inne på tolvslaget och det är brace party. Det var riktigt gungigt.

Jag tror inte det var många fötter i backen då. Jag tror vi står och hoppar som idioter i hela bunten. Så nej, om man är intresserad av teknik och bor i Norrland någonstans och är någonstans, identifierar sig som ungdom och vill vara med på Unite så är det bara att höra av sig.

Så är det bara att tuta och köra. Så får ni jättegärna vara med. Det är superbra. Det känns som att det skulle kunna vara en riktigt kul grej som jag inte tänker vara med på.

Men det har med mig att göra. Det är det du känner dig ung. Förlåt Johan. Jag får vänta några år tills dina barn vill gå på Unite. Ja, absolut. På ena sidan ser jag jättemycket fram emot det.

För då skulle man ju kunna engagera sig lite mer i det där. Så att det kanske kommer en tid för mig igen. Vem vet? Men då kanske jag är för gammal för att få vara med.

Vi får se vad som händer. Ja, roligt. Kul att höra måste jag säga. Så att sök upp Jakob om ni är intresserade av Unite eller Lappis, säger vi. Det blir superbra.

Coolt då. Hörrni, SKC i höst. 23-24. Och podden kommer mycket oftare nu under hösten. Är det något mer vi ska säga? Augusti detta finns om höst, men det kommer också sen.

Ja, sommaren kommer. Det är sommar. Jag hoppas att det blir sommar på riktigt. Sommaren på riktigt. Hörni, tack för idag. Förlåt och tjäna herren med glädje. Bra.

Tja.